Ett försök att förstå sig på en dålig ovana

Söndagens match hade mycket väl kunnat vara vändningen som innebar att ÖIS fick upp farten inför höstens sista matcher. Det kunde mycket väl varit det som vi skulle minnas som kvällen då bitarna föll på plats och ÖIS slutligen både spelade och vann på det sätt vi alla ville.

Men så blev det inte. Inte den här gången heller.

Vad beror det egentligen på?

Fredrik ryter ifrån

Intervjun Tomas Levin gjorde i spelargången igår med Fredrik Andersson är ett tydligt tecken på att känslan av att något är fel inte bara finns i supporterleden.

Vad hände därute?

– Det är som hela året, vi gör en bra halvlek, men inte en hel match. Det är helt bedrövligt, vi skulle ha dödat den här matchen mycket tidigare, så det måste bli bättring.

Vad beror det på?

– Vi kanske inte ska prata så mycket om det i paus, att vi har varit bra och ska fortsätta jobba. I stället kunde vi testa på att få skäll även om vi varit bra eller inte.

Svaret på den första frågan är en bekräftelse på vad vi andra så länge tyckt. Svaret på den andra är dock än mer intressant. Personligen kan jag inte tolka det på något annat sätt än att det är direkt kritik mot Marcus Lantz. En direkt kritik mot att skåningen inte lärt sig av sina misstag och är för snäll i halvtid.

Det är sedan länge känt att Hans Prytz främsta styrka var hans förmåga att elda igång en lite för bekväm spelartrupp. Uppflyttningen 2012 berodde i mångt och mycket på att i stort sett samtliga spelare i laget kunde tänka sig att offra valfri kroppsdel för att laget skulle vinna serien.

Det går att prata hur mycket som helst om vilken otur laget har framför mål, Marcus Lantz kan skälla på laget i efterhand och säga att det är för dåligt att gå ned sig i den andra halvleken men i grund och botten ligger ansvaret på hans och Kent Carlzons axlar. Uppenbarligen är såväl Mathias Strinäs och Stellan Carlsson pålitliga målskyttar på den här nivån. Backlinjen är seriens bästa, mittfältet är utan tvekan ett av seriens vassaste.

Nej det går faktiskt inte att klaga på spelarmaterialet.

Förutom matchen mot Oskarshamn på hemmaplan har de helgjutna insatserna lyst med sin frånvaro. Av lagets tolv segrar i år har hela åtta varit med uddamålet. Inte allt för sällan med en bra och en dålig halvlek.

Spelartruppen kan alltså spela en fotboll bra nog för att vinna serien. Det har visats halvleksvis säsongen igenom. Någonting gör dock att segrarna inte känns säkrare och målen inte ramlar in.

Jag tror inte på en hockeyretorik där det handlar om att ryta till mer i omklädningsrummet. Det är inte så enkelt. Eller det är i vilket fall som helst inte alls lika intressant att skriva om.

Godkänd defensiv

Startelvorna har skiftat en del under säsongen och samtliga av truppens friska spelare har använts. Truppen som just nu innehåller 22 mer eller mindre spelklara spelare. 21 om en räknar bort Andreas Östling vars hopp för spel under hösten inte är allt för stort.

Under årets säsong har inte mindre än 25 spelare använts i seriespel. De enda som inte använts är Oskar Wallén, Rasmus Haraldsson och Filip Holländer. Spelare som inte varit tillgängliga för spel.

Startelvorna har bytts och det är främst i de främre leden som förändringarna har gjorts. Backlinjen har i största möjliga mån hållits intakt. Ytterbackar och målvakter har skiftats ytterst lite och även om det bytts en del mittbackar så är det, förutom några få felbeslut, svårt att anklaga Marcus Lantz för dessa byten då det främst har varit skador som legat till grund för detta.

Visserligen har backlinjen gjort sina misstag och Fredrik Andersson har troligtvis räddat både en och två poäng men att säga att backlinjen är det stora bekymret är svårt. Laget har ändå bara släppt in 15 mål på 18 matcher. Förutom ett visst dribblande i början av säsongen har Marcus Lantz varit ganska klar med att Hannes Sahlin är hans förstaval och bredvid honom slåss Adam Rosén och Tobias Bratt om en startplats. Vem han vill ha på platsen bredvid Hannes bör han dock bestämma sig för ganska omgående. Hösten kräver kontinuitet.

Jag är dock övertygad om att det inte är backlinjen som är problemet.

Offensivens påverkan

Längre fram i laget och framförallt i anfallet har det bytts friskt. Efter en vår av många chanser för Stellan Carlsson har tålamodet varit kort. Frantz Pangop hade en tid i rampljuset, Johan Hedman ses av någon anledning inte längre som anfallare och sommarens nyförvärv har fått förtroendet varannan match.

Under sommaren plockades tre anfallare in, sedan byttes spelsystem från 4-4-2 till 4-5-1 och helt plötsligt var det dubbelt så många som skulle samsas om hälften av platserna och snart är George Mourad tillbaka något som lär få Nicolas Sandberg att fundera över sitt val.

De många bytena i de främre lagdelarna påverkar inte bara målskyttet utan är tveklöst även en av anledningarna till att laget så ofta går ned sig i den andra halvleken. Bristen på en tillförlitlig fast punkt längst fram gör att laget får ytterst lite gratis och spelet blir beroende av energi. En energi som ofta dippar i den andra halvleken. När allt stämmer fungerar spelet alldeles utmärkt. När energinivån sjunker eller kroppen har kallnat i paus fungerar det inte lika bra.

Spelatruppen känns helt enkelt inte tillräckligt bekväm det egna spelet.

När bolltrillandet på offensiv planhalva inte funkar hamnar inte passningarna där de ska och motståndarna tillåts ta tag i taktpinnen vilket gör att tillräckligt bra motståndare kommer skapa tillräckligt med chanser för att vinna. Anfall är inte alltid bästa försvar men när ÖIS har bollen är det väldigt svårt för motståndaren att göra mål.

Ny i branchen

Om vi slutligen ska försöka hitta ljuspunkter så är det inte speciellt svårt. Laget leder trots allt serien och stundtals har spelet faktiskt varit glädjande. En överblick över matcherna från Halmstad BK och framåt visar dessutom att det finns en enorm potential i lagets anfallsspel. Att placera Sebastian Ohlsson som släpande anfallare är ett genidrag och i den rollen kommer han ställa till mängder med oreda för motsåndarförsvar.

Vi ska dessutom komma ihåg att Marcus Lantz aldrig någonsin tränat ett A-lag tidigare. Unga spelare har i alla fall jag alltid ett längre tålamod med än gamla. Att Marcus Lantz ännu inte fått några rutiner i hur ett lag ska byggas över tid är inte speciellt konstigt. På samma sätt som en ung spelare ofta slösar energi på många onödiga löpningar kommer också Marcus Lantz att göra byten som tar mer energi än vad det ger. Det ingår i någon form av mognad.

Tror jag.