Seger och målkalas i enkronasmatchen

 

ÖIS tog igår sin femte seger på sju försök efter sommaruppehållet. Lirarnas lag bjöd verkligen upp till dans denna sensommarkväll. 4-0 mot ett förvisso blekt FC Trollhättan var i underkant även om den ständigt alerte Fredrik Andersson ställdes på prov från distans ett par gånger. En rejäl islossning för sällskapet som alltså nu leder serien med hela 4 poäng efter att Utsikten klivit på ännu en mina. Men det är fortfarande 18 poäng kvar att spela om, däribland en direkt seriefinal borta mot Utsikten den 4 oktober.

Nog om det nu. För det är inte bara ÖIS sprudlande anfallsfotboll som man kommer komma ihåg från gårdagens match, hela 5969 personer dök upp på den berömda enkronasmatchen. En match som uppmärksammades i dubbel bemärkelse. Inte bara för att det var gratis inträde, utan även för att man inför matchen passade på att manifestera för Dawit Isaak som idag (23 september) suttit fängslad i Eritrea i 13 år(!) utan rättegång. Detta gjorde man genom att hålla upp en banderoll inför matchen med texten ”ÖIS välkomnar Dawit Isaak till Gamla Ullevi!” En banderoll som föll många ÖISare i smaken.

Något annat som föll många ÖISare i smaken var det fantastiska tifot som vi bjöds på inför matchen. En sådan inramning är verkligen få förunnat att få se i Division 1. Ett tifo som mätte sig bra med 4-0 segern på planen.

Matchen då? ÖIS inledde bäst och tog tag i taktpinnen med en gång, det syntes verkligen på spelarna att man var hungriga att visa vad man går för på den stora scenen, inför den stora publiken, och det gjorde man därefter. Det första målet i raden skulle inte låta vänta på sig, efter att ÖIS arbetat till sig ett par hörnor i matchinledningen så nickade David Leinar – vem annars – in ledningsmålet via en Trollhättan-försvarare. Då var blott 14 minuter spelade av matchen, och Trollhättans helvete hade bara börjat. Men ingen hade väl anat då vad som komma skulle.

Bara minuter senare visade sällskapet varför man kallas för lirarnas lag, genom skönlir på högerkanten signerat Sebastian Ohlsson och Robin Ingvarsson där den sistnämnde slog ett lågt inlägg som till slut letade sig fram till Daniel Paulsson, helt ensam vid den bortre stolpen fick han stå och kunde retfullt enkelt kunde placera in 2-0 bakom en chanslös Erik Dahlin i Trollhättan-målet. Hans första mål för kvällen och det med bara knappa halvtimman spelad.

Men man var inte mätta där. Paulson var inte mätt där. En positiv aura spred sig som en löpeld i ÖIS-lägret och snart var även 3-0 målet gjort. Även detta signerat Daniel Paulson efter ett mycket fint förarbete av grovjobbaren André Nilsson som frispelade Daniel fram till öppet mål och det var bara för sistnämnde att raka in den. ÖIS-sonen Paulsson har onekligen börjat leverera med fler poäng och har verkligen varit en stöttepelare under säsongen. Han har ju som bekant missat en del matcher det senaste på grund av sjukdom, men är nu alltså tillbaka. Och det med besked. En frisk Paulsson behövs inför kampen om den så åtråvärda seriesegern.

Om inte matchen var ”död” efter 2-0 målet så var den definitivt det efter 3-0 målet, då hade man bara spelat 35 minuter. Ett resultat som stod sig hela vägen in i pausvilan. Trollhättans försvar var i gungning, så även Östra Stå, vilken publikfest och inramning – det kan inte sägas nog. Halvtidsvilan togs säkert emot med öppna armar av de tillresta Trollhättan-supportrarna (samtliga noll?). Marcus Lantz och hans Örgryte hade säkert gärna fortsatt en halvlek till utan halvtidsvila men så fungerar ju inte fotbollen. Men man skulle visa sig vara taggade även i den andra halvleken. Svårt att inte vara taggad när man spelar inför 6000 på Gamla Ullevi med en 3-0 ledning i ryggen förvisso.

Trollhättan hade ju också fått en chans att få ny luft under vingarna i halvtid, den luften syntes det inte så mycket av. För visst kom det också ett fjärde mål som fullbordade krossen. Denna gång genom lagkaptenen Jakob Lindström som tryckte dit bollen efter en hörna i den 50’e matchminuten. En hörna i mängden skall sägas, ÖIS hörnstatistik i matchen kunde man inte ens räkna på två händer. Extra skönt att vi fick utdelning på två stycken av dem också, fasta situationer har ju annars varit lite av Örgrytes akilleshäl tidigare. Men inte en kväll som denna.

Resterande 40 minuter av matchen kändes mer som en lång transportsträcka till slutsignalen än som att man faktiskt försökte göra mål. ÖIS bjöd under dessa minuter på läckert kombinationsspel gång efter annan och hade Jacob Ericssons halvvolley en bit utanför straffområdet seglat hela vägen in mål så hade Carl Hawunger fått sig en rejäl utmanare till årets mål. Men inga fler mål under kvällen skulle det visa sig bli utan man fick nöja sig med en väldigt, väldigt klar 4-0 seger.

Annat som jag tar med mig från matchen är att Nicolas Sandberg äntligen är tillbaka i spel på allvar han med, även om han inte hann uträtta så mycket under sin knappa kvart som han fick på planen så kändes han ändå ständigt som ett hot i djupled – som vanligt. Det var även kul att se Johan Hedman in action igen, en spelare som jag kan tycka är något underskattad och som har blivit förpassad till bänken flera matcher i följd utan att egentligen ha gjort bort sig riktigt ordentligt. Ryktas även om att George Mourad hoppas vara tillbaka i spel inför matchen mot Utsikten. Där har vi ett sparkapital ifall allt vill sig väl.

Kvällar som denna är det verkligen enkelt att skriva matchreferat, även för den otränade.

Så skönt att vara ÖISare!

// Erik Wallander