En eftermiddag med ÖIS

Efter matchen mot Utsikten hade jag inte tillgång till en dator och kunde därför inte skriva. Kanske var det lika bra. Nu har jag dock tillgång till dator. Jag vet inte om det är bra.

Det blir inga taktiska utläggningar idag. Tänkte bara beskriva min eftermiddag, som faktiskt spenderades på Valhalla IP.

Jag kommer dit ganska tidigt för att hjälpa till med ett antal sysslor.

Jag får under eftermiddagen höra att Jakob Lindström gjorde sin 100:e match i ÖIS-tröjan i förra omgången. Detta ska naturligtvis uppmärksammas i samband med matchen och jag frågar hur. Svaret blir att Dan Cameras kommer att sträcka över en bukett blommor till jubelaren före matchstart. Lite fundersamt frågar jag varför inte fotbollsstyrelsens ordförande Mattias Asserståhl är med och räcker över buketten. Svaret är att Asserståhl inte kommer att finnas på plats på en av årets viktigaste matcher. Han har nämligen spenderat hela helgen med det ungdomslag han tränar och kan inte vara borta en kväll till.

Jag minns att jag förra veckan hörde att samma ordförande förra helgen skrivit att det varit en bra idrottshelg då hans sons ungdomslag spelat bra. Jag minns att jag då tyckte att det var ganska opassande att skriva så då jag själv låg hemma och tittade tomt ut i luften efter A-lagets blytunga förlust mot Utsiktens BK med 3-1. Jag minns att hans facebookstatus kändes stötande då han faktiskt är ordförande för hela föreningen.

Senare under eftermiddagen anländer spelarna till Valhalla och jag märker att Sören Börjesson faktiskt är med laget. Trots att Kent Carlzon igår meddelade att Hans Gren hoppat in i hans ställe då Sören varit i Skåne. Dessutom har Josefin Hultgren som tidigare varit med som en del av det medicinska teamet petats och sitter nu på läktaren. Efter ett tag kryper det fram att Hans Gren kommer att vara med resten av säsongen på bänken. Det verkar som att Kent har ljugit för mig.

Matchen börjar så småningom och efter en ganska usel första halvlek hamnar jag i mitten av ett antal föräldrar som berättar om upprörd stämning kring juniorlaget där missnöjet är stort med hur saker och ting sköts. Hårda ord byts och tydligen är beskeden om vilka som ska flyttas upp och inte minst sagt otydliga och resultaten för U19 under året har ju varit ganska långt ifrån det förväntade.

Den andra halvleken startar och spelet börjar ta sig. Sebastian Ohlsson gör mål samtidigt som en scout från IFK Göteborg en bit bort sträcker på sig. Vi börjar diskutera bland bänkgrannarna hur länge sedan det var Johan Hedman spelade. Vi kommer fram till att han spelade 10 minuter mot Trollhättan och innan det knappt fått ett inhopp trots att han spelade 12 av de 13 första matcherna och spelat 90 minuter i 1o av dessa.

Strax innan Qvidings kvittering diskuterar vi det numera ganska vanligt förekommande ryktet om att ÖIS tackade nej till Simon och Samuel Gustavsson från Fässberg innan dessa hamnade i BK Häcken. Jag vet inte vem som har rätt men ryktet har kommit upp några gånger.

Qviding kvitterar.

Under ÖIS jakt på kvittering konstaterar jag att Marcus Lantz retorik är snarlik den Hans Prytz hade under sin sista match som ÖIS-tränare, mot Ljungskile SK. Jag har tidigare varit tveksam till att Marcus Lantz är rätt man att vända skeppet åt rätt håll. Om han verkligen är rätt man att motivera laget att ta sig i kragen när det gäller som mest. Jag fortsätter tveka.

Men jag kommer på att ÖIS skrev på ett treårsavtal med Marcus Lantz när laget var på väg ur Superettan förra året. Ett avtal som sträcker sig över säsongen 2016.

Tobias Bratt fäller Mentor Zhubi en decimeter från kortlinjen.

Det blir straff.

Straffen går i mål. Strax därefter blåser domaren av och av allt att döma är det Utsiktens BK som tar direktplatsen till Superettan och inte ÖIS. Det twittras om att Lund kan hämta ikapp och tydligen är detta första gången sedan 2009 ÖIS förlorar tre matcher i rad.

Som en av föräldrarna sade i paus: ”Någonting är sjukt i ÖIS”.