Årsmötet lyckades övertyga mig om en sak

Innan dagens årsmöte hade jag ingen riktigt bestämd uppfattning om fotbollsstyrelsen. Jag har aldrig upplevt en bra styrelse. Det här är trots allt ljusår bättre än vad vi haft tidigare och de fåtal gånger som jag pratat med någon ur den nuvarande styrelsen har jag alltid fått min vilja igenom. Jag har fått lite hintar om att det inte står helt rätt till på ÖIS-gården, men varit för slapp för att ta reda på mer och eftersom ingen av dem som vet mer har tyckt det varit befogat att göra något har jag inte brytt mig mer.

Ända sedan hemresan från Södertälje i söndags har jag känt mig annorlunda. Jag har tänkt på ÖIS 80% av min vakna tid, legat vaken på nätterna och ändå känt mig piggare och mer fylld av energi på dagarna än någonsin tidigare. Ska jag på ett enkelt sätt förklara hur jag känner så kommer två ord till användning: Östra Stå. Två gånger på fyra dagar fick jag känna på vad den här klubben verkligen är för något. Det är inte fotboll i division 1 södra. Det är inte underpresterande spelare. Det är inte en kass tränare. Det är inte en dålig ledning. Den urkraft av passion och kärlek som skapas på Östra Stå, den som sköljde över mig på första parkett i torsdags och söndags, det är ÖIS. Det är den starkaste känslan jag någonsin upplevt och jag inbillar mig att det var så här Björn Afzelius kände sig när han blev förälskad i Lirarnas Lag på 50-talet.

Det finns inga problem längre. Allt jag ser är utmaningar, möjligheter och lösningar och jag har en fanatisk övertygelse om att Östra Stå kan lyfta ÖIS och hjälpa till att utveckla föreningen.

Jag gick in till årsmötet med fortsatt ganska neutral inställning men när kritiken började komma från de andra sektionerna så började jag skämmas. Fotbollssektionen är för tillfället en stor skamfläck för ÖIS, och något som riskerar att sänka Sveriges äldsta Idrottssällskap, medan övriga sektioner tävlar om SM-medaljer och samtidigt har en ekonomi i balans. Jag är så oerhört stolt över att vi har dem i vår förening. De kritiska frågorna besvaras med politiska icke-svar och på en fråga vad man ska jobba mer med i framtiden svarar ordförande Mattias Asserståhl att vi ska lyssna på fansen, och tittar på mig. Jag passade lite senare på att dela ut en känga för att de inte brytt sig om att använda fansen tidigare när  de samtidigt sitter och beklagar sig över begränsade resurser. Kritiserar du styrelsen för att de inte klarar av att driva en hemsida och konstaterar att det är pinsamt får du räkna med att höra att du är en ”jävla idiot” från oidentifierad styrelseledamot på raden bakom dig.

Efter mötet söker jag upp Mattias för att jag inväntar ett svar på en simpel ja- och nej-fråga och blir avsnäst. Det hade gått fem veckor från det jag skickat frågan till Björn Nilsson, som tog två veckor på sig innan han kunde vidarebefordra frågan (hela styrelsen hade tydligen varit i England) som nådde styrelsen två timmar innan dagens möte. Det må stå service i Björns jobbeskrivning, men har du som medlem i föreningen en väldigt enkel fråga som du vill få svar på så ska du inte skicka den via Björn. Ljuger dig rätt upp i ansiktet gör han med, men jag förmodar att det är vägen att gå om du saknar ryggrad.

Jag fick i efterhand höra att vice ordförande Peter Samuelsson hade sagt att jag ”aldrig skulle få jobba på ÖIS-gården”. Min fråga var alltså att jag kom till ÖIS erbjöd mina tjänster. Vid första kontakt med Björn var det ”klockrent” och ”självklart” att jag skulle få hjälpa till ett par timmar i veckan. Jag fick ett uppdukat smörgåsbord med saker att hjälpa till med men då Björn har lika mycket ansvar som han har ryggrad så var han självklart tvungen att ta det via styrelsen. Tacka ja till ideell arbetskraft kan ju inte göra hursomhelst, och fem veckors handläggningstid är fullt rimligt. Å andra sidan kom Matz Thorsson och frågade om jag ville hjälpa till på Metallservice. När han fått förklarat situationen så tyckte han att mina tjänster vad önskvärda, så vi får se vad som händer där. Förmodligen är det uppe till votering på nästa årsmöte.

Jag har i kväll fått höra skräckhistorier om de sex som sitter i styrelsen som inte var med på valberedningens förslag vid årsmötet (alla förutom Matz och Niklas Ageroth). Den budget som presenterades av Matz är gjord utav Matz plus en till. Övriga har inte engagerat sig i den. Toppat med omständigheterna kring årets uppskjutna årsmötet och att ordförande och ledamöter sätter prestige och sitt ego framför ÖIS bästa. Det är ett hån mot 127-års idrottshistoria och en käftsmäll mot övriga sektioner. Jag önskar att huvudstyrelsen slutar gå som katten kring het gröt och kallar en spade för en spade: hur illa tycker ni att fotbollsstyrelsen sköter sitt uppdrag? ÖIS medlemmar förtjänar att få veta. Som det ser ut från min position ser det jävligt illa ut.

För att citera min källa (som förtjänar att bli uthängd för att han hållit på informationen, men många kan nog räkna ut vem det är ändå):

Jag tror att vi nästa år kan bygga något väldigt bra men vi måste alla förstå att det kommer krävas drastiska metoder. Mycket måste lyftas till ytan och rensas bort i den här klubben. ÖIS är pestsmittad.

Jag uppmanar alla att bli medlemmar i ÖIS och gå på årsmötet och rösta bort så många det är möjligt av dem som sätter sina egna intressen för ÖIS. Det är dags att inse att vi nu är i ett läge där vi har chansen att själva påverka hur den klubben vi i sinom tid skickar upp i Allsvenskan ska se ut. Det finns vettigt folk som vill utveckla ÖIS tillsammans med supportrarna, men då måste vi se till att dessa ges vårt mandat att göra det med.

Ett nytt supporterprojekt med syfte att utveckla ÖIS är i antågande och lanseras någon gång i december. Jag struntar i om styrelsen inte vill ha min hjälp. Jag gör detta för 127 år av stolt tradition och av tacksamhet till Östra Stå.  Jag drar tåget och jag vill verkligen att ni ska stiga på. Det kommer bli en resa.

Och kom alltid ihåg: Östra Stå är ÖIS största tillgång!

P.S. Till er som vill fylla kommentatorsfältet med  I told you so-inlägg; om ni inte hade framställt er själva som anonyma troll kanske någon hade brytt sig om att lyssna på er. En tanke jag skänker er mitt i all min positivism.