Direkt från ett hjärta.

Det är inte med total avsaknad av oro som detta skrivs, det är inte heller med blinda ögon och obotlig optimism. Men, jag vill vara lite naiv och bortse från de reella problembilder som finns i klubben. Jag vill fokusera på två enskilda händelser, det vill säga två matcher, och låta resten ha sin tid – när de problem som finns bör och skall lösas. Ett framgångsrikt kval är ett stort steg på vägen och en stor hjälp för en klubb som verkar uppleva nya kriser var gång det vankas ny säsong.

Låt oss ignorera de problemen för stunden och istället fokusera på hur spelarna skall få uppleva vår förbehållslösa kärlek. Visst skall vi ställa krav, men under de två matcher som nu ligger framför oss känns det betydligt viktigare att vi ger direkt från våra hjärtan! Det är inte orimligt att vi sluter upp runt vårt lag och vår klubb. Det är inte heller, på något sätt, ett felaktigt beteende att blunda lite för allt som omger klubben. Det vi skall göra är att finnas på plats och ge lite av oss själva.

Jag har varit med länge nog för att inse att det inte är allas kopp kaffe att vara med och belägra en läktarsektion där det skall sjungas. Men, jag har också varit med länge nog för att veta att det finns människor som kan uppbåda just den sortens stöd när det som bäst behövs. Detta sagt mot slutet av ännu en säsong där jag återigen missat alltför mycket ”på plats”. Men, tro mig, jag följer med och finns i allra största grad närvarande mentalt i varje liten rörelse och löpning som sker ute på planen. Jag finns med i varje enskild ton som tas på läktaren.

Vi har möjligheten att visa vårt stöd på ett alldeles särdeles positivt sätt, med början imorgon. Det jag i första hand vill uppleva är ett aktivt samarbete mellan den regelbundna klacken och de som finns lite periferiskt i utkanten av kärnan. De kan i sin tur sprida det lite ytterligare åt sidan. Detta debatterades redan i slutet av 90-talet och är alltså inget nytt under solen. I den samverkan jag efterlyser kan det vara på plats med en liten ”programförklaring”. Om de som leder klacken genom match förhåller sig positiva till att få upp topparna till att vara en genomgående aktion under match och uppmuntrar genom att ta till lite enklare medel – det vill säga säkra kort ur repertoaren – så finns det garanterat ökade möjligheter till att nästan ”vara ute på planen” och stötta spelarna. Lägg därtill att det kommer att finnas fler som känner sig tryggare och säkrare på de ramsor/sånger som plockas fram. Med säkra kort utgår jag från våra största hits. Effektivt och enkelt, med få pauser. Vi vet att den ljudkuliss som kan skapas från läktarplats på Ullevi är fantastisk, även om det gapar tomt på många sektioner. Det skall vi utnyttja till vår fördel, vi skall visa vilka som bestämmer.  Men, det krävs alltså arbete från två håll. Och, det krävs ett samförstånd mellan två håll.

Nu tar jag inte uttrycket ”två håll” utifrån ett perspektiv där det finns motsättningar. Jag använder det för att understryka att vi kör med öppna ögon i vårt gemensamma mål och vår strävan att sjunga upp laget till att återigen bli klassat som en del av elitfotbollen i Sverige. Nu skall stående och sittande kunna göra gemensak sak och bjuda på en överkörning av sällan skådat slag i vår klackhistoria. Det är i alla fall vad jag gärna vill tro att vi alla vill uppleva. Då krävs också att vi, utöver ett förenklat material med fokus på klassiker, helt vänder ryggen till negativt utlopp om det går oss emot i spelet. Det är förbannat enkelt att håna, ta till niduttryck och hata. Jag hatar alltid våra motståndare, men uttrycken har en gränsdragning som är tydlig för min del.

Det här kommer direkt från hjärtat, på torsdag vill jag vara på plats och visa min kärlek. På söndag är jag inte på plats, men kommer ta mig fan ändå att älska. Så låt oss stå endae bakom samma sköld och ge allt vi har!

Tack för ordet fränder, bröder och systrar.