Med sällskapet in i framtiden!

 

När ni läser denna krönika ligger ni kanske i horisantalt läge . Kanske ångrar ni gårdagens bravader, kanske gläds ni över en oerhört lyckad gårdag. Kanske sitter ni på en buss påväg hemåt i natten. Om det är så att ni befinner er på en buss i natten så vill jag bara be er att inte spara på känslorna. Fotboll är till för känslor. Uttryck dig bäst du vill i kommentarsfältet, av egna erfarenheter vet jag att det är på den där bussen sanningen ofta kommer fram. Så ge mig gärna sanningen.

Känslor är ett ämne som stötts och blötts i evigheter av fotbollssupportar. Ibland står det mig upp i halsen, det ska jag erkänna. En full fotbollssupporter som pratar om hur mycket hen älskar sitt lag är bland det mest förutsägbara dravlet som finns. Det något av det mest enformiga som finns.

Vi ska dock vara stolta att vi har rättigheter att uttrycka dessa känslor.

Sitt ned!

Att känslor tillåts i den utsträckningen de gör på läktaren är något vi ska vara oerhört stolta för här i Sverige. I veckan spreds foton på brev från såväl Arsenal och Chelsea som skickats hem till supportrar som en varning. En varning om att deras årskort kunde dras in.

Brottet: De hade firat för ivrigt och stört folk som velat titta på matchen i lugn och ro. Deras brott var att stå upp där det var tänkt att folk skulle sitta ned.

Problemet för de som ville stå och fira var att de bodde i England, där sittplats sedan början av nittiotalet inte längre finns. De bodde i ett land där fotbollen inte längre är till för de som behöver den som mest utan för en övre medelklass och pengastinna turister som både handlar dyrare prylar i klubbens ”Megastore” och sitter ned när en vakt säger till att de ska göra så.

Detta är inget som är unikt för Chelsea eller Arsenal. Jag har själv sett folk bli tillsagda att sitta ned och inte fira så ivrigt på såväl Fulhams hemmaarena Craven Cottage som Tottenhams White Heart Lane.

Priset klubbarna fått betala är att det är tystare än någonsin på engelska fotbollsarenor och lokalbefolkningen känner sig mer och mer distanserade klubbarna de vuxit upp med. En del väljer att gå nedåt i seriesystemet för att hitta en klubb att identifiera sig med. En del struntar helt i fotbollen. Men de allra flesta sitter på en pub i närheten av arenan och funderar över tillvaron och vad som gick snett samtidigt som matchen sätter igång.

Många svek

Jag har blivit sviken så otroligt många gånger i livet som öisare. Det är svårt att ens räkna alla gånger jag hört välbärgade män i övre medelåldern lova guld och gröna skogar för att ett halvår senare krypa till korset och visa upp ännu ett overheadblad med röda siffror. Gång på gång har vi gått på deras lögner om att det ska bli bättre. Om att nästa år så ska det hända. Ibland har det tagit längre tid innan de avslöjats, ibland kortare. Den nuvarande fotbollsstyrelsen lovade så sent som på det extra årsmötet i november att pengar skulle hämtas in så att bokslutet skulle visa positiva siffror.

För att få in pengar skulle Joel Mumbongo från klubbens P99-lag säljas till Everton, spinningeventet i Nordstan skulle bli en succé och biljetter till en kväll med Jörgen Mörnbäck skulle inbringa 200 000 kronor. Spinningen blev inte så lyckad som förväntad även om man gjorde sken av att den skulle vara det, några biljetter till event med Jörgen Mörnbäck har ingen sett till.

Joel är såvitt vi vet kvar i klubben, dock med ett lite tyngre ok på sina axlar än tidigare.

I november ska fotbollen ha bett friidrotten om 400 000 för att klara av likviditeten. Några veckor senare presenteras fyra nya spelare samtidigt några andra tongivande spelare skriver på nya kontrakt.

Sättet som fotbollsstyrelsen behandlar vår klubb i nuläget är oacceptabelt. Till skillnad från den brittiske supportern som sitter och ser på när dennes klubb blir något denne inte kan identifiera sig med har vi all makt i världen att påverka.

Motioner skrivs i detta nu till årsmötet i mars och om vi bara vill kan detta möte bli det mest välbesökta årsmötet i klubbens historia. Det är ett alldeles ypperligt tillfälle att visa hur föreningsdemokrati fungerar. Det är ett helt perfekt tillfället att visa vilken makt vi som medlemmar har över vår klubb och att en gång för alla visa att ingen röst är mer värd än någon annans, mångmiljardärens väger lika mycket som brevbärarens, ordförandens lika mycket som vaktmästarens och min lika mycket som David Leinars.

Så engagerar du dig

Förutom årsmötet finns mängder av sätt att engagera sig. Inget engagemang är för litet och inget är heller för stort.

Östra Stå är en nytt supporterinitiativ som vill samla de mest läktaraktiva supportrarna inom en grupp. Östra Stå är inte på något sätt en konkurrent till Balders Hage. Det är ett alternativ och en resurs för dig som vill engagera dig på läktaren. Östra Stå växer så det knakar och energin i projektet är till synes omöjlig att hejda.

Under hösten har jag själv klivit in som suppleant i styrelsen för en av landets äldsta supporterklubbar. Balders Hages rykte bland gemene ståplatssupporter har under åren säkerligen inte varit vad det borde men supporterklubbens nytta för Örgryte IS som klubb är svårt att förklara. Resurserna inom supporterklubben kommer under året användas i största möjliga mån till att stötta supporterfrämjande aktiviteter. Den 27:e februari går ÖIS-fest på Henriksberg av stapeln. Strax efter detta sätter vi oss ned igen för att göra 1887-cup till något storslaget och däremellan ska vi göra vårt allra bästa för att tillhandahålla supportrarna med de som krävs för att underlätta.

Er favorithemsida får också nytt liv. Vi håller i detta nu för fullt på med att samla ihop en slagkraftig redaktion som gör att vi än mer än tidigare kommer tillhandahålla er all information ni behöver för att ha tillräckligt med kött på benen. Vill du bidra till en ännu starkare redaktion är det fritt fram att höra av sig till oss på kontakt@sambadefensiv.se.

2015 kommer bli ett svårt år. Men ju fler vi är desto bättre kommer det gå.

Gott nytt år!