Fyra matcher kvar

Med morgondagens match mot Trollhättan inräknad återstår bara fyra matcher av försäsongen 2015. Sedan är det dags för blodigt allvar. Då börjar återtåget mot eliten på allvar. Vi längtar.

Med fyra matcher kvar börjar det bli dags att bestämma sig för en startelva. Det börjar bli dags att på allvar sätta rollerna i det lag som ska återerövra äran och berömmelsen.

Hittills har det varit ganska enkelt för Marcus Lantz att plocka ihop en duglig startelva. Spelare med minsta lilla skadekänning har vilats och de långtidsskadade har han inte ens behövt fundera över. Nu börjar en hel del spelare dock närma sig speldugligt skick och laguttagningarna blir allt svårare att förutse.

Anfallsdilemmat

Andreas Östling och Robin Ingvarsson är båda så gott som spelklara och därmed blir det på allvar konkurrens på två positioner som inte varit konkurrensutsatta på åratal. I anfallet finns det som bekant på tok för många spelare redan och det är kanske där Marcus Lantz har sitt största dilemma.

William Atashkadeh känns stekhet och borde ha en plats så länge kroppen tillåter. Lantz egen favorit George Mourad har haft en svag försäsong hittills och borde inte vara given. Frågan är dock om Lantz vågar peta en spelare som han så tydligt önskar bygga spelet runt och som är den enda av anfallarna som på allvar är ett hot varenda gången bollen kommer in i straffområdet via luften.

Sebastian Ohlsson verkar skolas om till anfallare mer och mer och har tillsammans med William Atashkadeh sett bäst ut av de offensiva spelarna under försäsongen. Anton Henriksson har imponerat när han fått chansen och känns mer om en anfallare än ytter men lär inte få chansen längst fram. Johan Hedman har imponerat som innermittfältare men lär inte få chansen där när säsongen startar. Är han ett alternativ längst fram?

Nej det är nog dags för mig att sätta ihop min favoritelva utifrån de spelare som kan tänkas vara friska i premiären.

Att Fredrik Andersson, Fredrik Björk och Hampus Bohman känns självklara i en startelva behöver jag nog inte motivera. Så länge Hannes Sahlin ses som mittback finns ingen konkurrens till vänster och Fredrik Björks försäsong är svår att förneka. Hannes Sahlin har haft sina matcher och med Adam Rosén några steg efter med sin skada är känns Hannes som ett bättre alternativ bredvid Björk.

Då har vi högerbacksplatsen kvar att förklara. Björn Anklev är, så länge Robin Ingvarsson är skadad självskriven. När denne är tillbaka ser jag dock helst att han tar tillbaka rollen till höger i backlinjen. Robin Ingvarsson var lagets bäste spelare i fjol och är för bra för att sitta på bänken. Detta innebär att jag väljer att flytta upp Björn Anklev ett steg.

Därmed får vi en ganska kittlande konkurrenssituation på yttermittfältsplatserna. Om Sebastian Ohlsson ses som anfallare är det i första hand Daniel Paulson, André Nilsson och Björn Anklev som slåss om två platser. Andrés försäsong till trots får han styrka på foten. Björn Anklev är för bra för bänken och Daniel Paulsons högstanivå är bättre än Nilssons. Paulsons 2014 var ojämnt som det svåra andra året ofta är. 2015 kan bli hans säsong.

Innermittfältet är en av de mest konkurrensutsatta platserna i hela laget. Det är i första hand Niklas Klingberg, Andreas Östling och Jakob Lindström som slåss om platserna och där är kampen jämn. Trots Klingbergs ganska svaga match mot Torslanda väljer jag ändå att peta in honom i startelvan. Hans defensiva egenskaper gör att den som ställs bredvid honom får mer utlopp för sina offensiva kvalitéer.

Med risk för att bli kölhalad och arkebuserad av den stora massan väljer jag faktiskt att ställa Jakob Lindström åt sidan. Andreas Östling är faktiskt i sina allra bästa stunder bättre än Jakob Lindström. Det är ingen markant skillnad men högstanivån avgör i det här läget och där känns Andreas Östling strået vassare.

Längst fram i planen finns många spelare att välja på men valet inte riktigt lika svårt som på centralt mittfält. Även om George Mourad kommer göra oerhörd nytta i vissa matcher med sina egenskaper som bollmottagare och med sitt huvudspel finns det en lösning som i nuläget känns mer tilltalande.

William Atashkadeh känns, som vi tidigare nämt, gjuten när han är frisk. Bredvid honom väljer jag Sebastian Ohlsson. Han har tidigare visat sig oerhört nyttig i rollen som släpande anfallare och ett steg uppåt i banan borde inte vara till hans nackdel.

Ett anfallspar bestående av William Atashkadeh och Sebastian Ohlsson blir betydligt mer rörligt flera av de anfallspar vi haft på senare år. Om laget dessutom ska bygga sitt spel på bollinnehav och planerar att ha bollen kring motståndarnas straffområde det mesta av tiden borde inte behovet av en stor referenspunkt längst fram vara så ofantligt stort. Både Sebastian Ohlsson och William Atashkadeh är tillräckligt starka för att kunna växeldra som bollbottagare även om Sebastian Ohlsson lär bli den som mest hämtar boll av de två.

Brandskattat Trollhättan

Som ni kanske märkt såhär långt in i texten så har jag missat dagens träning och har ingen information att tillgå om vilka som kommer ställas på benen mot Trollhättan. Det vi vet sedan tidigare är att varken Johan Hedman, Adam Rosén eller Stellan Carlsson är återställda från skador. Alla tre har tränat rehab i veckan och borde inte vara med i matchtruppen mot FC Trollhättan.

Fotboll Club Trollhättan som förra året åkte ur Divison 1 Södra och numera tillhör Division 2 Norra Götaland. Laget har tappat flera nyckelspelare till IK Oddevold men har i gengäld från samma klubb knutit till sig mittfältaren Robert Bagger som förra året var högvilt på transfermarknaden. Dessutom finns anfalalren Josef Daoud kvar från tidigare år. Edwin Phiri har tillslut lämnat klubben och ser ut att röra sig mot lägre divisioner för att varva ned.

Trollhättans chanser att återvända till Division 1 ser med andra sidan ganska goda ut. Klubben kommer förmodligen inom en hyfsat snar framtid vara tillbaka. Men visst borde ÖIS återigen kunna visa att Trollhättespöket är något som tillhör historien.

Framåt! Vi ses på Åbyvallen klockan 13.00