Låt mig presentera mig

Det är en ära att få ta plats på Sambadefensiv. Det är den kanal som genom åren gett den ärligaste, bredaste och vassaste rapporteringen från rödblått håll under många år och oförtrutet granskat och bevakat. Jag tänker försöka hålla presentationen rätt kort då det känns rätt ointressant vad jag skriver, jag hoppas kunna ge er det genom texter om ÖIS under året istället.

Jag heter Jesper Lunnevi, är 27 år, bor i Mölndal och kommer under kommande säsong att vara en del av redaktionen som för det arvet vidare. Jag jobbar på ett företag i Kungsbacka som sysslar med materialförsörjning till sjukvården, för tillfället med ett stort IT- och organisationsprojektet vilket innebär att jag pendlar till Holland och huvudkontoret en del. Alla i Holland hatar Ola Toivonen. I övrigt har jag en sambo och en son på 2,5 år som ägda en rödblå matchtröja redan som embryo. Som såg ÖIS slå AIK med 4-1 innan han kunde stå.

Själv har jag varit rödblå sedan 1996 och stått på Östra Stå i snart 20 år. Jag har levt igenom bra epoker, derbyvinster och cup-guld och jag har lidit mig igenom djupa dalar med konkurser, sportslig förnedring och mörker. Jublat åt Jói Gudmundsson och svurit åt Bosco. Jag har även frusit på försäsonger, under en period skrivit för ÖIS på svenskafans och sett Jeppe ramla från räcket.

Min förhoppning är att kunna bidra till redaktionen med, utöver såklart rapportering från matcher, ytterligare ett kritiskt öga på verksamheten och organisationen som under stora egon och inkompetenta personer förvånansvärt lång tid misshandlat föreningen och satt oss i en sits vi inte ska vara. Med hjälp av en del kontakter och mitt eget intresse tänker jag försöka förmedla så mycket information som möjligt och dessutom försöka bjuda till lite återblickar och krönikor när tillfälle ges.

Det är svårt att inte ha en bra känsla inför säsongen. Försäsongen har lovat mycket och för första gången på många år har vi vad som känns som en ålders- och speltypsbalanserad trupp. Till det fantastiskt intressanta individer som Atashkadeh, Sandberg-Magnusson och utvecklingskurvspeakar att se fram emot i Paulsson, Nilsson och Ohlsson. Även om sidlinjestyrman kanske inte har mitt högsta förtroende tror jag att det pga. fler tydliga ledartyper på plan kommer spela mindre roll i år. Orosmomentet är såklart att det förmodligen(?) är den starkaste div. 1 någonsin och det känns lite tunt i backlinjen bakom historiskt sett skadedrabbade spelare.

Som alla tidigare år kommer dock det här året bli ett rödblått år. Amor et fides.