Marcus Lantz kommer inte kunna vända skutan

Finnvedsvallen, Södertälje Arena, Vångavallen och Ruddalen. Jag sitter som Olof Palme i hans berömda jultal och går igenom några av de mest deprimerande ögonblick jag upplevt som ÖIS:are. Jag har många jobbiga upplevelser bakom mig under min tid som ÖIS:are, men på senare tid har de kommit allt oftare. Midsommarhelgen har precis tagit slut, förstaplatsen känns redan förlorad och med ÖIS nuvarande facit i viktiga matcher orkar jag inte ens hoppas på en kvalplats.

ÖIS har blivit ett dyrt lag som är sämst när det gäller.

Vägs ände

Marcus Lantz kontrakt går ut efter säsongen 2016 och vi behöver nog inte ytterligare en gång gå igenom det beslutet. Sedan det kontraktet skrevs har ÖIS åkt ur superettan, snubblat på mållinjen i en av de svagare upplagorna av Söderettan på länge och den här säsongen spelat bort sig från förstaplatsen redan vid midsommar.

Det är underkänt.

Marcus Lantz skyllde förra årets fiasko på att truppen var orutinerad, den här säsongen har han fått ett så namnstarkt lag som ett lag i den här serien möjligen kan få. Resultaten är dock sämre än någonsin men någon självkritik kan vi dock inte skönja. Hittills har Marcus Lantz inte någon endaste gång tagit på sig ansvaret för en förlust. När laget vunnit heter det att laget följt matchplanen, när laget förlorat har det handlat om spelarna som inte nått upp till sin fulla potential.

Att han dessutom inte en enda gång valt att tacka supportarna för stödet efter matchen har satt honom i en än värre sits hos de breda massorna på läktaren. Detta har, tillsammans med resultaten gjort att stämningen runt laget nu är allt annat än optimal att prestera i. Buropen i paus kom redan i omgång två i år. Det kanske låter banalt men min övertygelse är att om vår huvudtränare gått före och gång på gång visat hur ett lag bör agera mot sina supportar så hade tålamodet varit större och så också arbetsron för samtliga.

Det må låta som att ett byte av huvudtränare löser alla problem. Så är det självklart inte. Det botar möjligtvis min största uppgivenhet temporärt, men inte allt.

Som ytterst ansvarig för ett lag som trots en stark trupp misslyckats två år i rad har du dock ett ansvar som ibland kan kännas svårt att leva upp till. ÖIS är Marcus Lantz första uppdrag som huvudtränare och under vintern har klubben dessutom skaffat sig ett rutinerat A-lag med starka viljor som troligtvis inte är de allra enklaste att styra över. Han har dock fått det lag han velat ha.

Laget kommer troligtvis behöva byggas om till nästa år. Pengar ska sparas och även om årets trupp är namnstark så finns det positioner där ändringar kan göras till det bättre. Ändringar som inte behöver betyda att en dyrare spelare tas in. Det saknas exempelvis viss löpstyrka i de offensiva positionerna för att luckra upp försvar i vissa matcher.

Marcus Lantz har dock visat att han inte är rätt person för att bygga om detta lag. Föreningen är i djupa ekonomiska problem och Marcus Lantz har hittills inte visat något intresse av att satsa på varken egna produkter eller fynd utifrån. Rutin har varit modellen och rutin kostar.

Dessutom pratas det redan på vissa håll om att truppen inte är helt övertygad om sin tränares förträfflighet. Om det stämmer låter vi vara osagt men om så är fallet är uppförsbacken än värre och ett förlorat omklädningsrum innebär i stort sett alltid slutet för en tränare. Då spelar det inte längre någon roll hur bra idéer du har, du kommer ändå inte få 100% gehör för dessa. Dessutom kan en allt för negativ stämning göra att klubben får svårt att behålla de spelare man vill till nästa säsong.

Marcus Lantz kommer inte kunna vända skutan som är Örgyte IS uppåt. Därför krävs en annan lösning.

Lösningen?

Ungefär såhär långt in i texten är det väl meningen att jag ska komma med en helt revolutionerande lösning på problemet. Att jag har hittat en William Wallace med taktikpärmen under ena armen och mord i blick med en utstrålning starkare än Tjernobyl. En sådan som dessutom är helt gratis.

Det har jag inte. Jag har en interimlösning som i bästa fall i delar kan bli mer långvarig.

Det största problemet med Marcus Lantz långa kontrakt är att han blir dyr att köpa ut. Kontraktet sträcker sig som bekant över säsongen 2016, att sparka honom nu kan alltså innebära att klubben tvingas betala ut ett och ett halvt års lön för att bli av med honom. Något som skulle kosta klubben omkring en halv miljon kronor. Pengar som klubben verkligen inte har just nu. Det är det största problemet.

När IF Elfsborg under 2013 året gjorde sig av med Jörgen Lennartsson nådde man dock en lösning där tränaren befriades från sitt arbete men fick lön tills kontraktet gick ut eller Lennartsson hittade en ny arbetsgivare. Efterträdaren till Lennartsson blev en intern lösning med Klas Ingesson i spetsen som satt på posten tills klubben hittade den ultimata efterträdaren. En sådan lösning känns i nuläget som den bästa för ÖIS.

Istället för Marcus Lantz vid rodret borde klubben låta Sören Börjesson styra skutan resten av säsongen tillsammans med Johan Mattsson. Två väldigt kompetenta fotbollshjärnor som båda har en gedigen rödblå koppling och förstår sig på klubben.

Sören Börjesson är en man vars kvalitéer det råder minst sagt delade meningar om. Hans kritiker menar att hans brist på pondus gör att han aldrig kommer lyckas som ledare för ett A-lag. Kommentarer som att han är för teoretisk och inte kan ryta ifrån kommer ganska ofta fram och uppfattningen finns även innanför ÖIS-gårdens staket.

Populism har dock aldrig varit något jag omfamnat, jag väljer hellre att lyssna på folk med fotboll som arbete. I stort sett samtliga jag pratat med som antingen jobbat med Sören eller i hans närhet hyllar egenskaper som såväl taktiker som instruktör.

Ska vi vara elaka kan vi säga att gruppen som kritiserar Sörens ledarskap oftast jobbar som snickare, reklammakare eller revisorer medan de som hyllar Sören jobbar som tränare, fotbollsspelare, sportchefer eller talangutvecklare.

Jag vet vilken grupp jag väljer att lyssna på.

Vi ska också komma ihåg att Sören Börjesson sammanlagt i sin karriär fungerat som huvudtränare för A-lag i en höst. Det är tveksamt om detta är bevis nog för att han inte är kompetent nog att träna ett seniorlag.

Anledningen till att han bör få Johan Mattson vid sin sida är att det är dags att ÖIS premierar personer som gör ett bra jobb inom den egna klubben, såväl spelare som ledare. Johan Mattsson har i flera år gjort ett fint jobb med såväl juniorer som yngre spelare och borde vara en perfekt lösning i dagens läge.

Tränarduon kommer även kunna bidra med en sund analys av truppen efter säsongen då man kommer behöva genomgå ett stålbad där utgifter måste minskas och spelare kommer få lämna. Mattsson och Börjesson är tillräckligt kompetenta för att på ett bra sätt kunna identifiera vilka guldkorn som ska behållas och spelare som utgör en onödigt stor kostnad.

Om Sören Börjesson och Johan Mattsson blir en långsiktig lösning eller bara en interimlösning får framtiden utvisa. Under hösten blir sportrådets främsta uppgift att se vad som är den bästa lösningen på tränarbänken i framtiden. Skulle det vara så att de kommer fram till att lösningen Börjesson och Mattsson är tillräckligt bra för att fortsätta borde inte klubben sätta någon prestige i att en tränare bör plockas in utifrån.

Hösten bör ses som en period då man sonderar terrängen inför säsongen 2016 och försöker komma fram till en lösning till tränarbänken som är gynnsam såväl sportsligt som ekonomiskt.

Ett tänkbart scenario är att klubben ser unge Johan Mattsson (31) som ett framtidsnamn på tränarbänken och låter honom slussas in i A-lagsverksamheten redan nu och får en plats som assisterande om en ny huvudtränare skulle plockas in till nästa säsong. Det bör också finnas en plan för hur Sörens kunskap ska komma så många som möjligt i klubben till dels.

Ger vi upp?

Det kan verka som att förslaget jag lägger fram innebär att jag ger upp säsongen. Så är inte fallet.

För det första har jag som jag skrev tidigare i texten inga större förhoppningar på att Marcus Lantz ska kunna vända skutan. Laget har under hans tid hittills varit sämst när det gäller och det finns inget som i nuläget tyder på att den saken ska bli bättre. Då ÖIS inte har råd att ta in en ny tränare får man ta vad som finns i klubben och just nu känns Johan Mattsson och Sören Börjesson som det bästa valet för en intern lösning.

Att leda en trupp som den ÖIS A-lag nu består av är inte det enklaste. Det finns flera rutinerade pjäser i laget och att vara ledare i en sådan grupp är sannerligen inte det enklaste. Min fasta övertygelse är dock att om en person är tillräckligt kompetent taktiskt och pedagogiskt så kommer en spelartrupp lita till den personen. Bengan Johanssons ledarskap i handbollslandslaget under deras storhetstid är ett exempel på det.

Under ett sådant ledarskap kan ledargestalter som Björn Anklev, Jakob Lindström och Fredrik Björk växa.

Därför tror jag att detta är den bästa möjliga lösningen för ÖIS idag.