Oskrivna kort står inför svår uppgift i sportrådet

För ett tag sedan kom nyheten om att ÖIS slutligen bildat det sportråd som ska sköta de uppgifter Kent Carlzon tidigare hade på sitt bord. Det är idel kända namn och många har en diger erfarenhet av fotbollsspelande. Som vanligt bör man dock vara skeptisk och jag har därför valt att ta en närmare titt på sportrådet och dess uppgifter.

Uppdraget

 

Först och främst är det viktigt att beskriva vad sportrådets uppgifter kommer att vara, annars kommer vi aldrig veta vad vi kan förvänta oss.

Sportrådet kommer styra över all sportslig verksamhet i klubben och därför är egentligen sammansättningen av dessa människor intressantare än någon annan post i klubben. Min fasta övertygelse är nämligen att det är fullständigt meningslöst att byta ut spelare och tränare om det inte personerna som styr över den sportsliga verksamheten på högre nivå vet vad de sysslar med.

Gruppen måste dessutom klara av att sköta alla olika delar av klubbens sportsliga verksamhet. Det får inte bli en grupp där mötena går ut på att ett gäng medelålders män sitter och diskuterar hur man ska kunna få hem Johan Elmander. Gruppen ska ta ÖIS sportsliga verksamhet in i en ny tid. Med nya medel, på nya sätt.

Det kommer inte bli lätt.

Med alla olika delar av klubbens sportsliga verksamhet menar jag att bästa möjliga tränare ska tillsättas i varje lag i klubbens ungdomslag. Scoutingverksamheten kring såväl A-laget som ungdomslagen måste bli bättre än andra lag i staden för att klubben ska lyckas hitta de guldkorn som de andra klubbarna i staden inte hittar.

Sportrådet ska också se till att klubben blir en bra arbetsgivare dit unga ambitiösa tränare gärna söker sig och där personer som redan nu finns i klubben vill stanna.

Med det prekära ekonomiska läge klubben är i kommer det behövas en enorm kompetens hos de styrande i klubben. ÖIS måste göra bra val i alla lägen, alltifrån vem som ska träna U17 till vem man väljare att ha på tillväxt bakom lagets ordinarie anfallspar.

För att sammanfatta det hela så blir sportrådets uppgift att få ut så mycket sportslig framgång som det bara går för så lite pengar som det bara är möjligt och för att nå detta mål kommer stor sportslig kompetens behövas.

Gruppen

 

Sportrådet består av Karl Corneliusson, Magnus Källander, Jan Gidebratt, Matz Thorsson, Henrik Pettersson och Pierre Edström.  Idel välbekanta namn för den inbitne ÖIS:aren. På hemsidan beskrivs gruppen på följande vis:

Sportrådet har satts samman med en tydlig idé i att omfatta personer med ÖIS i blodet och som kan återinföra en vinnarkultur i klubben. Vi har erfarenhet från tidigare sportråd i form av Jan Gidebratt, spelar och ledarerfarenhet i form av Karl Corneliusson och Magnus Källander, ungdomsverksamhetens perspektiv i Henrik Petersson samt Matz Thorsson som är engagerad i ÖIS-gården där merparten av vår verksamhet bedrivs. Pierre Edström är med i form av att han leder den dagliga verksamheten och är ytterst ansvarig operativt.

Det nya sportrådet är betydligt större än det gamla som tidigare bestod av en löst sammansatt grupp på 2-4 personer där Ronny Bjärnlind och Ulf Larén var stommen. Att det nya sportrådet består av sex personer kan skapa problem. Det kan bli för många kockar helt enkelt, men vi väljer att gå igenom medlemmarna i namn för namn.

Karl Corneliusson

Kanske det mest intressanta namnet i gruppen, han kommer också vara ordförande och sammankallande i gruppen . Corneliusson har visserligen bara sin spelarkarriär på meritlistan än så länge men har hittills gett ett positivt intryck. Han har hittills synts till på varenda match och i stort sett alla i klubben pratar gott om hans inställning till uppgiften. Det är alltid riskabelt att sätta likhetstecken mellan en framgångsrik spelarkarriär och ett gott fotbollsöga men en vilja att lära sig och ett gediget engagemang är alltid goda förutsättningar för att lära sig ett jobb.

Corneliusson borde dessutom ha samlat på sig ett stort kontaktnät och borde med sin unga ålder ha en modern syn på fotboll. Två saker som inte bör vara negativa.

Matz Thorsson

Det går verkligen att ställa sig frågan varför den exentriske metallmagnaten ska sitta i sportrådet. Den officiella anledningen är att Thorsson äger ÖIS-gården där det mesta av den sportsliga verksamheten bedrivs. Det är dock ett skäl som kan ifrågasättas. Den tidigare ägaren Martin Larsson satt exempelvis inte med sportrådet.

Nej, anledningen till att Matz Thorsson sitter i sportrådet är förmodligen hans plånbok och dess förmåga att finansiera klubbens värvningar. Jag är dock av den fasta övertygelsen att om klubben ska göra smarta investeringar måste sponsorer vara så frikopplade det går från beslutsfattandet när det gäller värvningar och sportslig strategi. Sponsorer är i klubben för att synas och med en sponsorstyrd värvningsstategi kommer profilvärvningar gå före ”smarta värvningar” från lägre divisioner och då kommer man bort ifrån strategin att försöka få mycket spelare för lite pengar.

Visst, Matz är säkert ÖIS:are och vill klubben väl, jag hävdar dock fortfarande med en dåres envishet att ÖIS måste börja agera utifrån egen hjärna och aldrig hamna i knäet på folk med stora plånböcker. Arbetsgången borde vara att de som är allra bäst på att scouta och bygga ett lag i klubben diskuterar sig fram till ett beslut. Är det så att detta beslut inte kan genomföras utan externa finansiärer bör man ställa sig frågan om det är värt det. Kommer man fram till att så är fallet bör man då gå till den externa finansiären. En stor plånbok ska dock inte vara nyckeln in i ett så viktigt beslutande organ som sportrådet.

Pierre Edström

Pierre har likt Corneliusson en bakgrund som spelare i sällskapet men sitter nu i sportrådet i egenskap av klubbchef, något som är är nytt. Mats Janson satt aldrig i sportrådet under sin tid som klubbchef och huruvida det är en bra prioritering att låta klubbchefen sitta där nu får framtiden utvisa.

Pierre kommer förmodligen ha ansvar för mycket av det pappersarbete som legat på sportchefens bord tidigare. Anmälan till Svenska Cupen och dylikt.

Något som talar till Edströms fördel är dock att han på fritiden varit aktiv inom ungdomsfotbollen i Fässberg samt har en tränarutbildning. Det är alltid en fördel om det finns folk i styrande positioner som förstår sig på alla olika roller i föreningen och förhoppningsvis kan Edström agera på ett förstående sätt mot de engagerade i på ungdomssidan.

Magnus Källander

Den ende i gruppen med tränarerfarenhet på A-lagsnivå då han under fyra år fungerat som assisterande tränare i Stenugnsunds IF som under hans period i ledarstaben avancerade från Division 4 till Division 2. Hur stor del Källander hade i avancemanget är såklart svårt att säga men erfarenheten av att bygga ett lag kan komma att bli viktig när han sätter sig i sportrådet.

Lika mycket som vi vet om Magnus Källander som spelare, lika lite vet vi om hans kunskaper i den ädla konsten att bygga ett lag och i förlängningen en klubb.

Jan Gidebratt

Gidebratt var en del i truppen som vann SM-guld 1985. Tyvärr stannar mitt kunnande om hans kvalitéer ungefär där. Driver numera framgångsrika Didriksson och har tidigare varit delaktig i sportrådets olika konstellationer. Till hans fördel lyfts hans erfarenhet från tidigare sportråd och det kan säkerligen vara nyttigt.

Mer information om Gidebratts sportsliga öga sitter jag inte på.

Henrik Pettersson

Henrik Pettersson är numera den enda i styrelsen som är kvar från Asserståhl-tiden. Till skillnad från de andra i den styrelsen har han dock ett rykte om sig att vara både arbetsam och trevlig. Hans ansvarsområde i den nuvarande styrelsen är ungdomssektionen och det som kallas den röda tråden, ett område som är oerhört svårt att utvärdera förrän efter något år eller två.

Att han som ansvarig för ungdomssektionen ska sitta med i sportrådet känns dock givet. Om Henrik Pettersson är rätt för den återstår dock att se.

Vad saknas?

 

Då jag skrev tidigare i texten att sex personer möjligtvis kunde bli för många kan det kännas motsägelsefullt att jag frågar mig själv vad som saknas. Det jag saknar är dock någon form av dokumenterad framgång i konsten att bygga ett lag. Alla i gruppen som utgör sportrådet är mer eller mindre oskrivna kort. Magnus Källander har visserligen tränat Stenungsund som assisterande men det är egentligen ganska långt ifrån det uppdrag han nu tar på sig.

Ingen i gruppen har någon större erfarenhet av varken tränarjobb eller sportchefsarbete, det kan bli ett bekymmer. Samtidigt börjar alla karriärer någonstans och det finns ingenting som säger att Karl Corneliusson inte växer ut till en alldeles utmärkt sportchef i framtiden. Eller att Henrik Pettersson visar sig vara oerhört skicklig på att få rätt folk på rätt plats för att ungdomssektionen ska fungera på bästa möjliga sätt.

Det är en grupp med stor potential men utan tydliga garantier. Jag sätter mig och hoppas på en utveckling åt rätt håll och ger ingen dom förrän jag sett en tydlig trend.

Fotnot: Vi har sökt Karl Corneliusson för en längre intervju men han svarade att han vill avvakta med en sådan tills sportrådet är klara med sin rollfördelning.