Vi ses på läktaren

Hej,

Ni har säkert haft det på känn men, nu har jag bestämt mig. Jag loggar ut. Kanske loggar jag in igen efter säsongen, kanske inte.

Sedan en tid tillbaka har min lust att skriva om ÖIS varit ytterst liten, och nu orkar jag helt enkelt inte mer. Det finns viktigare saker att göra än att tvinga sig själv till en träningsanläggning som inte längre lockar och sedan pressa fram ett bittert referat om en match man inte brytt sig nämnvärt om.

Det finns två anledningar till att jag väljer att lägga ned skrivandet. Det finns flera anledningar till att jag nu väljer att lägga ned mitt skrivande för ett tag. En är att mina texter, med anledning av min bitterhet inte längre är läsvärda. En annan är att jag vill att ÖIS ska vara en passion och inte ett jobb jag håller på att tröttna på. Den tredje är att det blivit enformigt. Det finns fler anledningar men de orkar ni inte höra.

Det är möjligt att jag känner ett sug för att skriva igen när träningsmatcherna drar igång i februari. Men fram tills årets sista match är spelad kommer jag inte skriva något mer här. Jag kommer nog fiska efter nya skribenter bakom kulisserna och försöka se till att sidan kan få lite ny energi, men jag kan inte lova något.

Jonathan, Tomas och Jesper kommer fortsätta skriva kring matcherna men det behövs mer folk på redaktionen om sidan ska kunna få ordentlig fart igen meddelar Jesper och Jonathan som har svårt att hinna med. Känner du dig hungrig så måste du höra av dig! Jag hade älskat om någon kom in och fick mitt arbete här att glömmas bort.

Hösten kommer jag spendera på läktaren, kanske skriver jag sånger, kanske ritar jag flaggor, kanske fortsätter jag syna klubben och ställa krav på andra sätt än i text. Jag ska i alla fall göra allt jag kan för att få tillbaka passionen jag känt för klubben tidigare.

Vi ses på läktaren vänner. Kanske ses vi igen online.

Ta hand om er!