En stor ÖIS:are och vän har gått bort

29:e oktober förra året gick Cristian John bort i cancer. Matchen mot Eskilsminne spelas till hans minne. Därför återpublicerar vi nu Felix text om Cristian. Vila i frid gamle vän.

 

 

Vi har idag nåtts av beskedet att vår kanslichef, medarbetare och vän, Cristian John, avled igår efter en längre tids sjukdom.

Igår tog ett liv slut. Cancern hade ätit upp Cristian Johns kropp. På samma sätt som den ätit upp Pontus Segerströms och Klas Ingessons och mina sysslingars morfar, och mina två gamla lärare, och min gamla chef. Det är mycket nu. Den är överallt den där cancern. Den var även i Cristian, vi visste det för att han hade sagt det till oss, det syntes inte på honom i början.

Cristian fanns där på ÖIS-gården varje gång jag kom dit för att se en träning, ta en kopp kaffe eller bara inte hade något att göra. Ett fotbollslag fungerar ju nämligen så för vissa. Det är inte bara något att se en gång i veckan utan även ett givet inslag i vardagen och då och då har jag använt ÖIS-gården som något av en fritidsgård. Jag har uppskattat det, jag vet inte om alla har det.

Den där hemsidan som under året varit något av ett rödblått sorgebarn var något jag och Cristian pratade mycket om. Han var oerhört bekymrad över att det inte funkade som det skulle. Tanken var att jag skulle skrivit även för den officiella hemsidan under året. Så blev inte fallet. Han som skulle lett mitt arbete hade nämligen cancer och saker och ting blev därför inte riktigt som de skulle.

Ljusning i början av sommaren

Vi hade ändå regelbunden kontakt. Innan jag i våras skulle åka till Stockholm för att jobba träffade jag Cristian på trappan upp till det stora huset på ÖIS-gården. Han berättade för mig att han undersökts och fått ett dystert besked. Läkarna hade berättat att tumören växt mer än de trodde och hans dagar var räknade. Cristian hade åkt hem och berättat för sina familjemedlemmar om den dystra diagnosen. En släkting till honom tittade på de papper han fått från läkaren och upptäckte att något inte stod rätt till.

Det visade sig när de kontaktat sjukhuset att Cristians papper hade blivit förväxlade med någon annans. Han hade fått fel papper! Tumören egentligen hade krympt!

Med gott mod åkte jag ifrån Cristian för att jobba på Barnens Ö. När jag kom hem några veckor senare och besökte ÖIS-gården satt han där och berättade historier för mig om hur det var när han och hans bröder blev skickade på kollo själva som barn. Hans familj hade invandrat från Chile och hans mamma hade tyckt att det var bra för barnen att åka ut på landet och träffa svenskar.

Cristian skrattade och berättade att hans mest bestående minne från kollotiden var att han delade rum med en kille som visste precis hur man tjuvkopplade en Volvo och gärna delade med sig av den informationen.

Jag trodde ju att allt var lugnt då. Att han var på väg att dela ut den sista hårda tacklingen åt cancern och bli friskförklarad. Det kändes ju som att allt va på väg åt rätt håll.

Bakslaget

Veckorna gick och under Gothia Cup minns jag att jag för första gången såg Cristian på dåligt humör. Han mådde illa och fick åka hem innan matchen vi tittade på var slut. Då förstod jag att kampen kanske inte alls var över. Att motståndaren bara dragit sig tillbaka för att lägga om taktiken.

Den lömska taktiken blev vägvinnande för motståndaren. Under hösten hördes vi inte av så ofta. Då och då hörde jag att han åkt in på sjukhus och sista gången vi träffades satt vi på ÖIS-gården. Cristian hade gått ned i vikt och hade ingen matlust. Jag minns att han satt och försökte äta ris med kyckling. Det gick inte.

Då förstod jag.

Motståndarnas taktik hade lyckats.

Hej då Cristian. Det där med hemsidan löser sig.