Kvalplatsen bärgad

Först och främst, är det någon som gjort sig förtjänt av att uppmärksammas på sin födelsedag så är det Agne Simonsson. 80 år gammal har Agne hunnit bli, men trots att rampljuset inte skiner på honom längre så är han fortfarande i alla ÖIS:ares medvetande.

Det är bland de svåraste uppdragen som finns att ranka fotbollsspelare över positionsgränser och över generationsgränser mot varandra. Men det skall ändock göras, och det är väl knappt någon som säger emot om man skulle påstå att Agne Simonsson kanske är den största av de alla i ÖIS. 15 år i A-laget som spelare, 446 mål på 491 matcher i den rödblå tröjan och SM-guld som tränare säger det mesta. Så grattis från oss på Sambadefensiv, Agne! (Läs gärna ÖIS hemsidas eminenta artikel om Agne här)

Så till matchen. 1-2! Seger! Kval…Nu blir det den där defileringen som nästan var att vänta med tanke på hur allt sett ut den senaste tiden. Trelleborg hemma och Oskarshamn borta. Men som tidigare sagt så är det JÄTTE-viktiga matcher. Denna formen skall bevaras, och den skall bli ännu bättre och starkare. ÖIS ska efter Oskarshamns-matchen gå in med maximalt självförtroende och ultimat formkurva. Det är vad som gäller nu.

Matchen denna oktoberkväll på Rimnersvallen inramades av allt läktarmässigt som en höstmatch på bortaplan skall inramas av. Spelet på planen såg okej ut från ÖIS sida. Det märktes att det inte var Eskilsminne vi mötte, men det märktes också vilken skillnad det är på ÖIS nu och det ÖIS som mötte Oddevold på hemmaplan tidigare i våras. Det här är ett lag som har idéer framåt, visst det såg inte 100 %-igt ut, men skillnaden är om inte slående så åtminstone synlig.

Sedan finns det ju dock en liten gnagande oro kring försvarsspelet (målvakt inkluderad). Vi har öst in mål, men faktum är att vi endast hållit en enda nolla de senaste åtta seriematcherna. Trots att vi varit så överlägsna i de flesta av dessa matcher. Jag säger inte att försvarsspelet ser dåligt ut, verkligen inte. Men det finns en oro där. Det räcker med ett insläppt mål på hemmaplan i kvalet för att det plötsligt skall se mycket jobbigare ut. Och släpper vi in mål mot Eskilsminne, Norrby, Kristianstad och Höllviken då är det ju befogat att oron finns där att vi skall släppa in mål mot ett Superettanlag. I den där defensiva femman litar jag nog bara på cirka hälften av dem till 100 %, det måste jag ändå konstatera. Defensivt så litar jag på Hannes Sahlin, Björn Anklev och till viss del Hampus Bohman till närmare 100 %. Fredrik Björck och målvakt Kljajic är inte där. De är inte dåliga, men de har heller inte mitt fulla förtroende, så är det. Och det är baserat på vad man sett den här säsongen. Men men, det är två rutinerade herrar, och är det någon anledning till att exempelvis Fredrik Björck är här så är det för att dominera de kommande kvalmatcherna.

Anton Sandberg-Magnusson! Det trodde man inte, att det var nummer 25 som skulle skjuta oss till kvalet. Två mål kvällen till ära. En bredsida från straffpunkten och en nickskarv på första stolpen vid hörna. Två fina avslut, två mål. I ett annat lag i en annan situation hade jag kanske skrivit: är detta vår joker inför avslutningen? Men i detta fallet kommer det ju inte bli så. Även ifall Anton gjort fyra mål idag så hade det ju varit George Mourad och William Atashkadeh som startat i anfallet i kvalspelet. Men kul för Sandberg-Magnusson som suttit i Marcus Lantz frysbox så gott som hela säsongen.

Trelleborg hemma på söndag och Oskarshamn borta den första november alltså. Sedan börjar det. De två viktigaste matcherna sedan….sedan förra året, visserligen, men ändå. 5:e november på hemmaplan och 8:e november på bortaplan. Jag behöver inte säga att ALLA skall dit då va? Nu gjorde jag det ändå, men men.

MOT SUPERETTAN!

P.S. Tack Djurgården.

(Foto: ois.se)