Dagen efter kvalmatch nummer ett

Jag inleder med att konstatera det många ofta vill att man skall påpeka i sådana här lägen, eller som många själva påpekar. Ingenting är klart. Jag, och de flesta andra förmodligen, inser att en 1-0-ledning långt ifrån är omöjlig att hämta ikapp och vända för motståndarlaget över minst 90 minuters spel. Så, nu är det ur vägen, att vi faktiskt fortsatt löper en relativt stor risk att förlora det här dubbelmötet.

Med det sagt. Det här känns ju fortfarande bra, eller hur? Jag tycker att man kan konstatera att ÖIS var bättre än Mjällby och kanske ÄR det också. I gårdagens match så såg laget Mjällby inte bättre ut än vad exempelvis Öster eller Oddevold gjort när vi mött dessa lag i serien. Skillnaden var i anfallet som jag såg det. Tetteh Bangura och Lumala Abdu skapade oreda flertalet gånger bland ÖIS försvar. Det märktes helt enkelt att det fanns rejäl kvalitet i dessa två herrar. Att de sedan missade det mesta behöver inte säga så mycket, då ÖIS anfallare gjorde detsamma och även dem gjorde en kanoninsats.

Så laget Mjällby är jag fortsatt inte särskilt rädd för, men det finns enskilda saker i laget man är smånervös för. Men läget är ju att gör ÖIS ett mål, vilket känns långt ifrån osannolikt, så måste Mjällby göra tre mål, och det har Blekinge-laget inte gjort en enda gång under 30 matcher 2015. Att ÖIS däremot, som öst in mål under säsongen, gjorde ett i första med bud på fler, ska kunna klämma in ett mål under 90+ minuter på Strandvallen känns som sagt inte så långsökt.

Vilka spelare skall göra det på söndag då? En fråga som är enkel att svara på, för precis som igår kväll måste varenda spelare vara på sitt allra bästa humör, för det får man väl ändå påstå att de var igår. Robertino, som jag skrev i inför-texten att jag var orolig för om han skulle hålla, såg ut som rena Buffon i målet. Backlinjen var stabil överlag, med endast ett fåtal misstag, där Hannes Sahlin stod för det största när tidigare nämnda Abdu fick ett friläge till skänks. Innermittfältet med Östling och Lindström var briljant rakt igenom. Strålande insatser från bägge spelare, låt oss bara hoppas att anledningen till att Lindström lunkade av i slutet av matchen inte skall påverka söndagens medverkan.

Så har vi delarna jag inte var orolig för inför matchen, yttermittfältet och anfallet. Daniel Paulson avgjorde matchen och William Atashkadeh var kanske bäst på planen, så oron som inte fanns där behövde inte heller finnas där, uppenbarligen. Denne William Atashkadeh blir jag mer imponerad av för varje match som går. I början, när han också gjorde mycket mål, så var jag ändå tveksam till hans övriga spel. Men exempelvis igår var han ju överlägsen Mjällbys försvarare i många aspekter. Hans targetspel var det väldigt hög nivå på matchen igenom, han sög in det mesta som slogs upp på offensiv planhalva och fördelade sedan iväg bollarna med fin beslutsförmåga och passningsspel. Snacka om en chansvärvning som har blivit bättre än majoriteten av alla värvningar som gjorts de senaste åren. Vi ska inte glömma George Mourad heller som verkligen gör ett bra jobb match efter match för det här laget. Nyttig är vad han är. Sebastian Ohlsson hade mycket boll under matchen, men skapade väl inte riktigt lika mycket som vi är vana vid, men fortfarande en godkänd insats från den gode Ohlsson.

5 809 åskådare är en bra siffra. Punkt. Det hyllas dock alldeles för mycket i jämförelse med vad som borde hyllas. Det som borde hyllas är det fantastiska tifot som tifogruppen stod för i gårdagens match. Helt fantastiskt på alla sätt och vis. Bara det arrangemanget i sig bör få varenda ÖIS:are att skänka en slant till hjältarna som ligger bakom det nästa tillfälle som ges.

Nu är det alla till Blekinge som gäller. Som det ser ut i nuläget har vi 800 platser till förfogande, och dem skall ta slut, allt annat är bedrövligt. Biljetter förköps här.

Nu kör vi över dem. Nu tar vi tillbaka vår plats i elitfotbollen. Mot Superettan!

Bild: Martin Brittberg