En spelares symbios med sin klubb

När det skall göras tillbakablickar, när historien skall delas in i olika etapper, i olika epoker, kan svårigheten ofta uppstå med att sätta de olika avgränsningarna. När en era startar och när den avslutas. Sådant är nästintill omöjligt att göra i stunden, utan måste göras med distans. Det kan behövas lång och det kan behövas kort tid för att vara rätt på det. Att dela in ÖIS nutidshistoria i vissa etapper är dock ganska lätt, och kunde till och med göras i stunden. För 2010-2011 är ett avslut och ett avstamp. Oavsett hur mycket av det gamla som finns med i det nya och oavsett hur mycket av det nya som egentligen är nytt så är pre vintern 2011 en sak och post vintern 2011 en annan.

Konkursen markerar en tydlig avgränsning i ÖIS historia. Det behöver inte vara svårare än så att konstatera det. Men den här texten är inte till för att bokföra ÖIS efterkonkurstid eller att analysera hur det ser ut nu kontra då, för det är alldeles för tidigt för att göra med någon slags trovärdighet. Istället skall det här handla om en spelare som kanske är nyckeln till allt. När ÖIS gick i konkurs tvingades man mer eller mindre att satsa på det man hade att tillgå. Där och då kändes det för jävligt att vi inte ens lyckades kvala till Superettan. Division 1 var något nytt. Det spelade ingen roll att vi precis gått i konkurs, vi var ÖIS och vi var bättre än hela Division 1 tillsammans. Men i backspegeln är en tredjeplats i Division 1 Södra det året inte mycket annat än en bra prestation. Det går inte att underskatta hur mycket tumult det var i och kring ÖIS där och då.

Ur den där konkursen så kom det fram många unga spelare. Vare sig ÖIS ville det eller inte fick det bli melodin. Längst fram på barrikaderna stod en långhårig 17-årig innermittfältare. Jakob Lindström tog chansen när den dök upp. Ur konkurs-ÖIS kom en energisk, benhård ÖIS:are fram. ÖIS startade inte på noll, men på en väldigt låg siffra. Det samma gällde Jakob Lindström. Startelvan belägrades från första sekund. Det dröjde inte länge innan Jakob Lindström, nästintill ensam, fick symbolisera det så kallade nya ÖIS. Anklev, Zavadil, Santos och flera andra hade lämnat. Jakob Lindström och kompani tog över. En övertydlig stafettpinne räcktes över och en ny era, en ny etapp skulle inledas.

2011 blev 2012. 2012 som kanske är den tydligaste markören för att Jakob Lindström på ett eller annat sätt ÄR efterkonkurs-ÖIS. Trots konkursen fanns åren kvar, historian fanns kvar. 125 satt där på 125:ans rygg. Jakob Lindström fick bära upp historian på ryggen och leda ett ÖIS som halvt börjat ordna upp sig igen. Årets unga spelare i Division 1 2011 skulle ta ytterligare kliv. Efterkonkurs-ÖIS skulle ta ytterligare kliv. Kliv togs på båda nivåerna. Jakob var gjuten i startelvan och ÖIS namn var gjutet i toppen av tabellen. Solen lyste över ÖIS och över Jakob. De två vandrade tillsammans in i Superettan.

Symbiosen mellan ÖIS och Jakob var tydlig 2012 och den var tydlig 2013. Fullproppat med energi skulle ÖIS ta fjolårets seriespel och vinterns cupspel in i Superettan. Det var derbyn, det var ljus i tunneln, det var ett nytt ÖIS, och Jakob Lindström var härföraren med kaptensbindeln på armen. Dramaturgin var ju som upplagt för en tillbakagång, för ett bakslag. Med facit i hand känner man ju att man borde räknat ut det. Jakob Lindström utan en Sebastian Johansson vid sin sida hade det jobbigt, väldigt jobbigt. ÖIS utan en Sebastian Johansson hade det väldigt jobbigt. Efter två raka utnämningar som årets unga spelare i Division 1 och efter två entusiastiska tonårs-år i Division 1 käkade Superettan halvt upp Jakob Lindström. Efter två nystartsår och efter en entusiastisk försäsong käkade Superettan upp ÖIS. Division 1 var ett faktum återigen, för bägge parter.

2014 skulle bara avklaras. ÖIS skulle ta revansch på det så oerhört jobbiga 2013, Jakob Lindström skulle ta revansch på det så oerhört jobbiga 2013. Så blev inte riktigt fallet. Det blev ingen plattsäsong varken för ÖIS eller Lindström, men det gjordes inte tillräckligt. Det var inte bra nog, helt enkelt. Det är bara att konstatera att bägge parter misslyckades med det gemensamma uppdraget. Trots allt som låg där serverat.

2015 då? Ett nytt kontrakt skrevs på från Jakob Lindström. Nya spelare med rutin förstärkte ÖIS. Nu skulle 2015 bli 2012, fast med mer rutin. Ett ÖIS med mer rutin, en Jakob Lindström med mer rutin. 2015 lyfte aldrig riktigt. Jakob Lindström puttrade på. ÖIS puttrade på. Sedan klevs det fram. Under kvalet klevs det fram där det skulle klivas fram, och Jakob Lindström var en av lagets bästa spelare under dessa matcher.

Så nu står vi med 2016 framför oss. Nu är det nutidens nutid. Vid det här laget tror jag ni fattar vad jag är ute efter. ÖIS och Jakob Lindström följer ju varandra. Det hålls händer som det hölls händer när man var barn. Kärleksfullt och tydligt. En 17-årig Jakob Lindström har blivit en 22-årig Jakob Lindström med fem hela A-lagssäsonger i kroppen. Efterkonkurs-ÖIS har fem säsonger intecknat i historieböckerna. Klivet togs aldrig 2013, varken från Jakob Lindströms eller ÖIS sida. Det står med all önskvärd tydlighet klart att det är nu något slags kliv måste tas. Nu finns chansen där. Och som jag ser det så är det Jakob Lindström som är nyckeln. Av alla de anledningar jag lagt fram än så länge. När Jakob Lindström funkar som han skall så funkar ÖIS som man skall. Det är ingen ny era som skall inledas. Efterkonkurs-ÖIS lär fortfarande hålla på, det vet vi om några år. Men ett viktigt steg i den pågående etappen skall tas. Skall ÖIS ta det steget så måste Jakob Lindström ta det steget.

Det är sällan det går att se en sådan tydlig symbol och en sådan tydlig markör för en etapp i historian. Men att Jakob Lindström är efterkonkurs-ÖIS och att efterkonkurs-ÖIS är Jakob Lindström tycker jag att det finns tillräckligt tydliga tecken på för att jag skall känna att det faktiskt är så. Så, visst. Det är viktigt att den offensiva fyran Mourad,Atashkadeh, Ohlsson, Paulson blir en fungerande offensiv även i Superettan. Det är viktigt att backlinjen sitter där den skall sitta i en tuffare serie. Men det finns inget viktigare än att Jakob Lindström tar sig över tröskeln. Här och nu tas ett viktigt steg i epoken som är efterkonkurs-ÖIS och Jakob Lindström har en betydande del i bestämmandet av om det steget faktiskt tas.