Johan Hedman och verklighetens folk

Han kanske inte hade något Höganäskrus hängandes i ett lädersnöre runt halsen när han stegade in på ÖIS-gården hösten 2012 men visst var det ett yrväder som skrev på. Fyra år senare är det dags att summera den rödblå karriären för en spelare som ruskade om vår klubb en aning.

Mer än en fotbollsspelare

Johan Hedmans tid som spelare i sällskapet är sedan ett drygt dygn över. Under fyra år har en blond kille från Rotebro lärt ÖIS:are att det finns en annan typ av fotbollsspelare. I fyra år har han funnits där och hållit oss påminda om verkligheten. I tider då fler och fler fotbollsspelare har problem att bete sig som folk har Johan funnits där som en del av ”verklighetens folk”.

Med ”verklighetens folk” menar jag inte KD:s definition. Med ”verklighetens folk” menar jag de som utanför ett grabbigt omklädningsrum tvingas stå på en läktare där deras sexuella läggning är ett skällsord snarare en definition av vilka de föredrar att ligga med. Johan har tagit denna verklighet in i omklädningsrummet och med sig ut därifrån fått en grupp fotbollsspelare som aldrig annars skulle komma i närheten av en Prideparad när han tillsammans med David Leinar förra året gjorde ÖIS till den första fotbollsklubben i West Prides parad.

I våras satt Johan tillsammans med mig och två andra styrelseledamöter i Balders Hage och intresserat pratade om hur klubben skulle kunna fortsätta försvara den del av supporterskaran som inte tillhör den gängse normen och det hela mynnade ut i att samtliga spelare i premiären spelade i regnbågsfärgade skosnören. Något Johan Hedman var starkt bidragande till att driva igenom. Detta trots att folk med mycket att säga till om i föreningen haft mage att påstå att detta skulle vara fel fokus.

En annan representant för verklighetens folk sitter fängslad i Eritrea. Johan Hedman har enligt Dawit Isaaks bror Esayas varit starkt bidragande till att klubbens A-lag på senare tid visat sin solidaritet allt tydligare.

Gamla Ullevi är fullt av representanter för verklighetens folk. Det är därför vi alla älskat att spegla oss i en spelare som känns precis som oss.

En lirare

Hedmans samhällsengagemang och intellektuella framtoning gör att gemene ÖIS:are lätt glömmer av hans spelmässiga kvalitéer. Men som Pontus Forslund skrev i en fin liten krönika här, så har han egenskaper även planen som gör honom till en alldeles ypperlig representant för sällskapet.

Tyvärr har hans sympatiska framtoning och fina spelförståelse kombinerat med felval från den sportsliga ledningen gjort att han aldrig riktigt blivit bofast på någon plats i laget. Med sin spelförståelse har han fungerat på flera positioner och hans artighet har gjort att han inte gjort sig omöjlig någonstans.

Kalenderbitaren minns dock hur Johan i våras var bäst på plan när ÖIS pulvriserade Gais i det traditionsenliga försäsongsderbyt. En match då han överglänste Jakob Lindström såväl offensivt som defensivt. Den som är svag för kultlirare minns också vem som spelade fram till Frantz Pangops mål och den nostalgiske vet allt om Hedmans 2012.

Det är en fin fotbollsspelare och kanske ännu finare människa som lämnar sällskapet.

Jag hade velat minnas Johan för hans mål. Nu blir mitt kanske mest bestående minne av Johans tid i sällskapet ett från årets gratismatch. ÖIS skulle möta Norrby IF men Johan Hedman stod i N3-baren och sålde 50-50-lotter och förklarade för mig att han just nu läste boken Karl Ove Knausgård släppte innan serien ”Min Kamp”.

Jag kommer inte riktigt ihåg vad boken handlade om. Jag minns bara att jag tänkte:”Du är för bra för det här”

Johan Hedman, en sund själ i en inte helt sund klubb.

Tack för att du förgyllde sällskapet.