Jubel i Höllviken

Kapitel 18871204, vers 20160411

De som ingenting kände, ingenting visste, de som ingenting ville veta – de ställde sig självmant på utsidan. De valde bort ovisshet, osäkerhet – de släckte ned. Drog ned sina persienner och lät sol bli till mörker.

De valde tomhet framför glädje och smärta. De handlade på den genomsnittliges invanda mönster, där ingenting sticker ut, där ingenting tillåts bli allvar.

Vi som nu saknade allt, vi som tvivlat, plågats och sett mardrömmar bli sanning. Vi trängde oss in, vi fann varandra igen och vi fann närhet. Vi lät dikt och verklighet fläta sina fingrar.

Vi lät tårfyllda ögon kasta längtande blickar mot en nostalgisk horisont där allting var skimrande vackert. De gyllene färgerna ökade vår smärta, men förde oss också närmre varandra.

Vi som ingenting hade, vi började se hur livet skapade en morgon efter varje natts mörker. Vi valde sol när ni andra pratade om regn. Vi tog kärlekens förlorade famn och blev lyckliga i vår sorg.

Vi fick ta emot hårda smällar längs vägen. Vi hånades, bespottades, men flydde inte undan. Vi tände ljus i mörkret, vi skrattade.

De som ställde sig utanför, de byggde oändligt höga murar, de pyntades med taggtråd och förrädiskt vackra törneblomster. Draken Katla högg vildsint med adrenalinskummande käftar mot oss.

– Vi log och började klättra, vi skulle aldrig ge upp, även när vi förlorade kraft och blod skulle vi fortsätta uppåt.-

Vissa av de våra fastnade i taggar och snår, vissa irrade sig vilse i labyrinter av sly. Vi har nu kommit tillbaka för er. Ni är våra bröder och systrar. I den värld vi när med djupa och kärleksfulla andetag finns ingen tid att tvivla på.

Unga som gamla, män som kvinnor – oförtrutet har vi innerst inne trott på även de mest osannolika drömmar vi närt. Sagor och fabler, lyrik och visor, legender och myter. Vi har vår tro, vi är inne nu. De andra som valde persienner och mörker står ännu utanför. De är fler än vi, men vi har en värld i färg.

De valde nyanser av grått – vi valde att få se allt i rött och blått.

Nu är vi nästan på plats, vi är på andra sidan muren. Det är tid för hemmapremiär.


'Kapitel 18871204, vers 20160411' have 4 comments

  1. 11 april, 2016 @ 12:12 Rolf

    Den här texten kanske någon kan tonsätta så blir det nästa ÖIS-alster. Men som införtext känns den galet flummig.

    Svara

    • 11 april, 2016 @ 12:20 Jesper

      Bra tänkt, det slog mig aldrig när jag skrev den.

      Flummig eller inte, det är ingen införtext per definition.
      Mer en kärleksförklaring till ett decennium av kamp.

    • 11 april, 2016 @ 19:33 Kjell A

      Jävla fånerierna med dessa rökelser. Löjligt bara.

  2. 11 april, 2016 @ 17:03 Hästmotfolkgrupp

    Ja det var en klassisk dansbandstext…

    Svara


Dela dina tankar

Din e-postadress kommer ej att visas.

© 2015  Sambadefensiv   kontakt@sambadefensiv.se