Nu är det dags!

Sex möten i seriesammanhang på 15 år. Det hör inte till vanligheterna att ÖIS och GAIS möts nuförtiden. 2006, 2009, 2013 och nu 2016. Inte ens derbyn i sig hör till vanligheterna för ÖIS del under det senaste decenniet. Att början-av-2000-tals-derbyna fortfarande ligger så top of mind för så många ÖIS:are har inte bara att göra med att ÖIS var väldigt bra där och då och att åskådarantalen var enorma. Det har även att göra med att ganska få derbyn har spelats efter dessa, så det har helt enkelt kommit ytterst få nya derbyminnen som kunnat knuffa ut de gamla Afonso- och Hamrén-minnena.

Men det är dags för de nya minnena nu. Det är dags att andra personer än Boyd Mwila, Afonso Alves och Erik Hamrén förknippas med lyckliga derbyminnen. Det är dags för Jakob Lindström, Daniel Paulson och Sebastian Ohlsson att ta det där steget nu. För oavsett vad man gjort i en ÖIS-tröja utöver såna här matcher, så kommer man för alltid att vara inskriven i någon slags historiebok om man kliver fram mot GAIS. Så är det bara.

Jag har inför tidigare ÖIS-GAIS-matcher skrivit om att det har blivit något mer speciellt med de här matcherna än vad det var för ett tag sedan. Det stämmer fortfarande. IFK Göteborg kommer förmodligen alltid för mig och för de flesta andra vara den stora, stora rivalen. Laget man knappt vill skriva ut namnet på. Men, att GAIS bland de (eller oss, beroende på vart man vill dra den gränsen) yngre på många håll blivit laget man gillar att ogilla är bara att konstatera. Förklaringarna är logiska, GAIS är klubben vi på så många plan fightas emot. Blåvitt har allt i jämförelse. Vi och GAIS kämpar om smulorna där under. Så ser verkligheten ut 2016. GAIS har varit ett mer rimligt mål för spott och spe, eftersom de varit på en uppnåelig nivå de senaste åren.

Sådant där skiftar genom historien. Vilka möten som är hetast, vilka rivaler man fokuserar på mest. Just nu är det ingen tvekan om att ÖIS och GAIS fokuserar på varandra, av de nämnda förklarliga skälen. Hur tråkiga GAIS än är både på läktaren och på planen så är det klubben vi just nu fokuserar på.

Säsongen hittills

Att försöka tänka sig fram till en rimlig utgång på ett derby är en i stort sett omöjlig uppgift. Jag är åtminstone oförmögen till det. Det man kan göra är att titta på och konstatera hur det sett ut för de bägge lagen i säsongsinledningen. Jag har sett alla ÖIS matcher, och jag har sett alla GAIS matcher, förutom mot Syrianska. ÖIS har ni alla koll på redan, och det tydligaste med ÖIS säsongsinledning är att det ser bättre och bättre ut. En poäng på två matcher blev sju poäng på fyra matcher och den senaste matchen mot Degerfors var den klart bästa hittills i år.

Kollar man istället på GAIS så har det ju sett trögre ut. Först en seger mot Frej med enorm motståndar- och framförallt domarhjälp. Detta följdes upp av en 3-0-förlust borta mot AFC United, där GAIS föll ihop fullständigt efter det insläppta 1-0-målet. I match tre så fick Syrianska med sig 1-1 på Gamla Ullevi efter att ha kvitterat på tilläggstid. Slutligen, i genrepet inför derbyt så åkte GAIS till Halland och fick se sig besegrade av klart mycket bättre Halmstad.

Har GAIS börjat svagt på grund av omsättningen i laget varit så stor, eller är det ännu en misslyckad satsning vi har framför oss? Derbyt kan såklart ge ännu en fingervisning i om någon av dessa frågeställningar ska få ett jakande svar. Frågor finns såklart att ställa kring ÖIS säsong också. Är det ett stabilt mittenlag vi kommer få se i år eller är det en bottenstrid likt 2013 att vänta? Även där kan derbyt både påverka och visa på vart åt det kommer att luta.

Känslorna

Det ett derby framför allt annat är är känslorna. Från alla håll och kanter skruvas de upp väldigt många nivåer. Man vill både att det skruvas upp och att det hålls borta. Man vill både ha adrenalinet och ångesten samt vara hur lugn och obrydd som helst. Det är ofta så det ser ut också. Att man är både och eller antingen eller, från minut till minut. 16.51 är klockan när jag skriver dessa ord, vid samma tidpunkt imorgon så har matchen förmodligen precis blåsts av. Allt känns bra, allt känns dåligt.

Det är verkligen en egen känsla inför ett derby. Det är inte en premiär-känsla. Det är inte en serielunks-känsla. Det är inte en kvalmatch-känsla. Det är inte ens en viktig match-känsla. Det är en derby-känsla och en derby-känsla alone. Som alla andra känslor så är den svårdefinierad, trots att den förmodligen ter sig ganska likt i så oerhört många människor. Det man känner igen den på är att den alltid är där. Det var tre år sedan sist, men den har inte gett sig av, den har bara legat och lagrats någonstans i kroppen, redo att hoppa fram när det är dags.

Att göra inför 15.00 imorgon

Vila rösten. Det här kommer på plats ett, två, tre och fyra på att göra-listan. Det finns ingenting annat imorgon som vi supportrar skall genomföra än att fullständigt köra över GAIS på läktaren. Det kommer inte bli supersvårt, men det kommer trots det krävas att alla är på tå, med en utvilad röst.

Ställ in klockan. Att vara på plats i tid är viktigare än vanligt. ÖIS skall känna vårt stöd från uppvärmningen och framåt. 14.00 är tiden att sikta in sig på.

Riv konfetti. Det vankas tifo av vår suveräna tifogrupp och till hjälp har de bett folk att riva konfetti och ta med sig till matchen. Det tar bara några minuter av er uppladdning. Gör det så kommer det här bli kanonbra.

Läs mer information inför matchen HÄR.

Slutord

Resoneringens tid är förbi. Fokuset skall plockas fram. Vi skall göra vår omspringnings vinddrag än tydligare för GAIS. Vår tid är här och nu, och det skall klubben, spelarna och vi på läktaren visa med eftertryck imorgon. Det är inte Höllviken eller Eskilsminne som gäller nu längre, nu är det GAIS som skall krossas. Det finns inget annat.

Framåt Örgryte!

Krossa GAIS!