När kändes det så här bra senast? Bortsett från enskilda stunder genom åren. 2012? Innan det? 2008? Det jag försöker säga är att det vi upplever här och nu är något att ta tillvara på. Så här bra känns det inte ofta som ÖIS:are. 3-1 mot Degerfors, 0-0 mot GAIS och 3-0 mot Varberg. Det är inte enbart vinster, men det är idel bra insatser. Väldigt bra insatser. 2013 gick det inte, då gjorde vi det i cupspelet istället. Nu förflyttar vi hela positivismen och alla bra insatser till seriespelet. Jag gillar det.
3-0 mot Varberg denna soliga torsdagseftermiddag var kanske den minst sprudlande insatsen, offensivt sett, av de tre senaste matcherna. Men när resultatet är just 3-0 och när motståndarna knappt tillåts skapa någon målchans under hela matchen, då känns det ganska bra ändå. Försvaret, med det oerhört stabila mittlåset Björck-Hammar i spetsen, gör det de ska, och de gör det de ska på ett väldigt förtroendeingivande sätt. Mittfältet, idag utan Jakob Lindström dominerar över Varbergs mittfält, precis på samma sätt som man gjort med Degerfors och GAIS dito. Anfallet, idag bestående av Atashkadeh och Henriksson river och sliter matchen igenom.
Det är ett lagarbete som ger den här segern. Klubben och tränarnas uppenbara taktik att låta nästintill samma lag som ifjol öste in mål hela hösten och tog oss upp till Superettan även få skörda frukterna i den nyss nämnda serien, har slagit väl ut, hittills. Det syns väldigt tydligt att alla spelare på planen vet vart de har varandra och på vilka ställen de kommer hitta varandra några sekunder framåt i tiden. Det är synkat och det är idérikt.
Den andra hemmamatchen för säsongen ifjol var 2-2-matchen mot Oddevold. En av de mest deprimerande matcherna jag varit på i hela mitt liv. Det var grått på himlen, det var uselt spel och det var ett dåligt resultat. Skillnaderna mot 2016 års andra hemmamatch är slående. Solen skiner, våren verkar ha brytit sig igenom vintervilan och ÖIS smäller in 3-0 på en halvlek mot ett på förhand jämnbra Varberg. Superettan ain’t no Division 1 Södra. Superettan är mycket roligare.
Ja, 3-0. Ja, tre raka finfina matcher. Ja, en tillfällig andraplats i landets näst högsta serie. Nu då? Hur tar vi det här vidare? Det finns ju bara två alternativ här och nu. Antingen så njuter vi något oerhört ett tag och sedan ställer in oss på en fortsatt tung och svår Superettan-säsong. Eller så bara fortsätter vi köra. Vi njuter i några timmar och sedan tar vi sikte mot att köra över alla andra lag på samma sätt som vi kört över våra senaste motståndare. Båda alternativen är rimliga, det är fortsatt överlevnad i Superettan som gäller. Men visst är det mer lockande att göra det här till en fantastisk säsong? Jag kan inte ens minnas senast ÖIS gjorde en säsong som överträffade alla förväntningar. Varför inte göra 2016 till den säsongen?
Det finns inte så mycket mer att säga. Det är lättare att få ur sig saker i motgång. Trelleborg borta är i vilket fall nästkommande match. 19.00 på Vångavallen är det som gäller. Hur ni tar er dit spelar mindre roll, att ni tar er dit är desto viktigare. Det är ju det här vi har väntat på. Vi är inte i Division 1 Södra nu. Vi lever livet i Superettan.
Marcus Lantz är fortfarande tränare och Hannes Sahlin sitter fortfarande på bänken. Ändå känns allt väldigt, väldigt bra här och nu. En ovan känsla. Jag njuter.
'ÖIS lever livet i Superettan' have 14 comments
5 maj, 2016 @ 22:08 Anonym
Ingen ide att komentera en som vill ha bort Lantz
5 maj, 2016 @ 22:30 Jonathan Larsson
Du lyckades ändå. Men det märkte du kanske?
5 maj, 2016 @ 23:01 Hannes
Nyktra till nu Larsson Men ska du skriva om öis måste du för faen se att så här bra fotboll har inte spelats på många år o så vill du ha bort Lantz en större nolla än du är svår att hitta heja heja öis
5 maj, 2016 @ 23:09 Jonathan Larsson
Att se på en gärning med en längre tillbakablick än de senaste sex matcherna är åtminstone det jag jobbar efter.
Men här och nu är det fantastiskt!
5 maj, 2016 @ 23:41 Hannes Persson
Hej. Jag uppskattar inte att du använder mitt namn, då du med allra största säkerhet är ett nättroll med annat namn egentligen. Med vänlig hälsning, Hannes.
Förövrigt, bra artikel! Kul läsning.
5 maj, 2016 @ 23:11 Sebastian
Tack för fint skriven artikel. Tack också Marcus Lantz för att ÖI S spelar den bästa fortbollen på mycket länge. Skön kväll.
5 maj, 2016 @ 23:16 Jonathan Larsson
Tack för ett fint kommenterande.
6 maj, 2016 @ 08:35 TobbeG
Satan vad uppfriskande det är när laget gör jobbet, laget vinner matcherna! Instämmer till fullo i din analys och kan se tydliga paralleller till övriga fotbollsvärlden (både inom och utom landets gränser) där laganda, lagmoral och ett väl inarbetat spelsystem är framtidens modell….
6 maj, 2016 @ 09:40 Stewart Mcmanus
Kan William få igång målfabrikationen snart också kan det här bli en riktigt trevlig säsong. Försvaret är nog seriens bästa och mittfältet det mest bolltrygga. Nu när även Robertino börjat spika igen känns det verkligen bra. En annan sak jag gillar är att vi nu tycks ha många spelare som kan göra mål. Forza Rödblått!
6 maj, 2016 @ 12:46 Putte
Allt ser fantastiskt bra ut, med ett undantag Bohman ut och Sahlin in. Sedan kör vi vidare mot förhoppningsvis en riktigt trevlig säsong.
6 maj, 2016 @ 16:04 Tommy ohlsson
Jag kan inte göra annat än hålla med Putte.
Bohman ut och Sahlin in.
6 maj, 2016 @ 19:19 Seb
Beklagar om jag är uselt påläst, men angående tifot vid inmarschen igår….Vem fan är Rasmusson?
7 maj, 2016 @ 09:58 Daffy
Ansvarig supporterpolis i Göteborg och tillika lögnare under ed.
9 maj, 2016 @ 10:36 RödBlått Hjärta
Slua nu klaga på Marcus Lantz, vi spelar ju underbart.
Sen kan man ju undra varför ingen säger nåt om Janne Carlssons återkomst……..är det verkligen bra ?