Nya minnen skall skapas för att slippa minnas

Då skall vi dit igen. Till platsen där våra drömmar och förhoppningar krossades. Den där dagen för knappt tre år sedan var en av de värsta dagarna i mitt supporterliv. Värnamo skulle vinnas över för att kunna få kvala oss kvar i Superettan och inte åka ner i den avgrundsdjupa misärskaparen Division 1 Södra. Buss efter buss och bil efter bil rullade in från Göteborg, men vad spelade det för roll när ÖIS var som sämst när det gällde. Tårar rann längs kinderna på folk åt vilket håll man än vände sig åt. Superettan-livet blev kortvarigt.

Nu skall vi alltså dit igen. Till Finnvedsvallen i Värnamo. Finns det inte några bra minnen av arenan jag kan komma dragandes med istället? Det finns ju inte det. Inte inom mitt korta perspektiv åtminstone. Vi har mött IFK Värnamo två gånger under 2000- och 2010-talet. Den enda matchen på Finnvedsvallen var den där höstdagen som man ibland vill glömma men aldrig kommer kunna glömma. Fem spelare ur matchtruppen från den matchen återfinns i 2016 års trupp. George Mourad, Sebastian Ohlsson, Daniel Paulson, Jakob Lindström och Hannes Sahlin. 0-0 slutade den matchen och 1-1 slutade vårmötet några månader tidigare. Alltså varken någon vinst eller någon förlust mot Värnamo detta århundrade. Svårtolkat.

Om vi vänder blickarna ifrån 2013 ett tag och låter ögonen vila på 2016 istället så ser vi att ÖIS i nuläget, som bekant, befinner sig på en tiondeplats och har möjligheten att inom ramarna för den elfte omgången flyga upp till en sjundeplats. En sjundeplats som här och nu innehas av just IFK Värnamo. Möjlighet till sjundeplats alltså, men också risk för en elfteplats och till och med en tolfteplats ifall stjärnorna lyckas stå helt fel på himlen.

Tio och sju är ÖIS och Värnamos platser i tabellen. Tio och sju är också Värnamos antal gjorda respektive insläppta mål. Tio gjorda på tio matcher och sju insläppta. Det är ett målsnålt lag vi har att göra med på alla håll och kanter med andra ord. På de tre senaste matcherna har Värnamo spelat 1-1 mot GAIS, vunnit med 1-0 mot Syrianska och förlorat med 0-1 mot Åtvidaberg. Tätt och tight lär det bli.

ÖIS å sin sida måste upp på rätt spår igen. Tre raka 1-2-förluster gör att de positiva vindarna har vänt över till en aning mer negativa sådana. Måltorka bland anfallarna, svajig målvakt, försvarsspel som är upp och ner. Det har börjat hittas svagheter i laget som gick som tåget under en kortare period i inledningen av säsongen. Men nu är vi där vi är. Tre segrar, tre oavgjorda, fyra förluster. Vägskälet för vilken säsong det här skall bli börjar skymtas där framme, och det är inte så särskilt långt fram.

Startelvan för morgondagen lär vara lika enkel att förutspå som det varit den här säsongen. Vänsterbacksplatsen är väl den enda som känns halvt osäker så här på förhand. Hannes Sahlin fick chansen mot Halmstad efter att Hampus Bohman inte övertygat fullt ut under säsongsinledningen. Sahlin gjorde väl varken bort sig eller tog chansen. Därför känns det hugget som stucket om den där positionen. Eller så överraskar Lantz oss alla och slänger in Joakim Hall för första gången från start i år.

En kort och smärtsam historik mot Värnamo och två mittenlag som gått upp och ner under säsongen gör den här matchen svår att förutspå utgången på. Vilken tur att man inte behöver just det då. Det enda man behöver är att börja planera på hur man skall rulla in till Värnamo. Vilka hjul man än kommer rullande på så är det 19.30 som är matchstart, det är Finnvedsvallen som är platsen och det är imorgon som är dagen vi ska ändra våra minnen från just den platsen. Vi ses där!