Tre år till

ÖIS mest ogenomtänkta, impulsiva och riskabla kontrakt som skrivits under min tid som supporter var utan konkurrens det som skrevs med Marcus Lantz sommaren 2013. Hans Prytz hade tagit oss, via en kanonsäsong i Division 1 till Superettan. Efter det var vi något mål ifrån en cupfinal mot IFK Göteborg. En dålig halv säsong senare var han sparkad till förmån för just Lantz. Tre och ett halvt år kritades på direkt för Helsingborgaren. Utan någon som helst erfarenhet eller tidigare meriter från A-lags-tränarjobb lyckades Lantz sno åt sig det kontraktet.

Där och då sade jag och många med mig att det dels var aningen förhastat att sparka Hans Prytz. Här vet jag att det även är många som tyckte att det var helt rätt. Jag kan köpa det, jag är inte Prytz största anhängare, men inte heller hans största motståndare. Men tålamodet var lika kort som det alltid är i ÖIS-led när det börjar gå dåligt. Men framförallt ropades det att det kändes väldigt märkligt att ge en oprövad Marcus Lantz ett så oerhört långt kontrakt på direkten. Kent Carlzon och dåvarande ledningen såg inga problem med kontraktet och en ny era inom ÖIS skulle starta där och då.

13 poäng på 14 matcher hade Prytz ÖIS skrapat ihop under säsongen 2013. Försäsongen hade gett större förhoppningar än så. Det såg ganska illa ut. Man gjorde sig av med Prytz illa kvickt för att ge Lantz gott om tid för att vända på steken. 16 matcher senare hade vi tagit 15 poäng till. I den sista matchen mot Värnamo vek ÖIS ned sig fullständigt och nedflyttningen var ett faktum.

Säsongen 2014 skulle vi snabbt tillbaka igen. Det var den svagaste upplagan av Division 1 Södra på länge. Åtminstone under åren ÖIS varit där. Det såg ganska bra ut. Det var lite upp och ner, men förstaplatsen var vår under stora delar av säsongen. Sedan kom matchen mot Utsikten. Matchen som betydde så ofantligt mycket, både innan och efter den kunde det enkelt konstateras. ÖIS vek ned sig. Igen. Säsongen vände och avslutningen var alldeles för dålig, och ett halvbra Utsikten kunde jogga hem serien till slut, för att året därefter åka ned till samma serie direkt igen. ÖIS fick kvala. Man mäktade inte med Assyriska. Man höjde sig inte tillräckligt när det väl gällde. Misslyckandet 2014 var då ett odiskutabelt faktum.

2015 skulle det revanscheras. Serien såg betydligt svårare ut än året innan. Men vår omsättning, vår spelarbudget och vår trupp berättade också att det här laget skall ha en stor chans att gå upp även med Trelleborg, Landskrona och Öster som tuffa utmanare bland flera andra. Vid midsommar hade Trelleborg seglat iväg med förstaplatsen i sina händer. Redan då, redan innan halva säsongen var spelad, kändes direktuppflyttningen helt körd. I praktiken var den det, i teorin fanns det fortfarande en chans såklart. Men efter en fin höstsäsong med mängder av mål och nästintill idel segrar blev det åtminsone en andraplats och ett kval, igen. Ni minns hur det gick. Vi vann. Undantaget i Lantz gärning hittills skedde där och då. Med nöd och näppe, med en nickskarv i förlängningen tog vi oss vidare. Vi hade med minsta möjliga marginal klarat målsättningen för 2015. Att gå upp till Superettan.

Elva matcher in har vi skrapat ihop tolv poäng. Att minnas är att under Prytz sista säsong som tränare hade vi…tolv poäng på elva matcher, med i mitt tycke en sämre trupp överlag. Vi har alltså om man tittar på starten på Lantz tid i ÖIS och på punkten nu så har vi stått och stampat på samma punkt i tre år. Men så bra har det inte varit. Vi har varit nere och vänt i serien som en dag kommer ta död på oss.

Då sker det. Igen. Tre år till. Tydligen har Marcus Lantz gjort så bra ifrån sig att han är värd tre säsonger till i världens vackraste fotbollsklubb. Visst, han fick starta i ett tufft läge. Men ÖIS har inte rört sig framåt på tre år. Det är värt tre år till. I klubben med en enorm tränaromsättning (som inte är bra, det säger jag inte) så är det den här mannen som är värd att satsa på i över ett halvt decennium.

Nu har jag dessutom bara pratat om den faktiska fotbollsgärning Marcus Lantz har stått för i vår klubb. Jag har inte ens börjat nämna varför Lantz gör större skada med tolv poäng på elva matcher än vad Hans Prytz, exempelvis, gör med samma resultatrad. Den uppenbart fientliga inställningen gentemot de som bryr sig, mot oss, skadar mer än vad vissa kanske vill erkänna. Att smita undan bakvägen när det går dåligt och ta emot berömmet när det går bra är en inställning som omöjligtvis inte smittar av sig till en spelartrupp. Efter kvalförlusten mot Assyriska fick supportrarna som tagit sig dit, som vanligt vad gäller Lantz, inte ens ett litet tack för stödet under matchen eller för säsongen som gått. Ingen Lantz syntes heller till på efterföljande tillställningar där ÖIS-supportrar fanns att skymta. Efter kvalvinsten mot Mjällby däremot. Då valsade herr Lantz in på Skotten och tog emot de hyllningar som gick att få. När det passar så passar det.

Det här är bara en liten del av allt, och det kan säkert ses som en oväsentlig del av vissa. Men för mig är det oförsvarbart att en tränare, som uppenbarligen inte fört ÖIS framåt under tre år, och som dessutom tydligt tar avstånd från de som är den här klubben, är den tränare som skall få tre år till på sig att försöka uträtta något av värde. Att en person som portar hängivna supportrar som yttrat kritiska ord mot honom från vårt hem, från ÖIS-gården, skall leda vår klubb framåt får mig att må illa. Att en person som får duktiga skribenter att sluta arbeta för ÖIS hemsida på grund av det här kontraktet får illamåendet att höjas ännu ett par snäpp. Att tränaren som fått en av Sveriges bästa målvaktstränare att söka sig ifrån klubben får stanna i tre år till gör mig ledsen. Att mannen som bara tar emot hyllningar och gömmer sig för kritik, som är oförmögen till självkritik och självinsikt, skall få spelarna att ha just de egenskaperna är i min värld högst osannolikt.

I tre år har jag väntat på att det här kontraktet skall ta slut. Jag var 20 år när det inleddes. Jag kommer vara 26 år när nästa kontrakt går ut. Marcus Lantz och beslutande personer inom ÖIS kommer att ha slösat bort mångas bästa år genom de här två kontrakten.

Jag säger inte att vi nödvändigtvis kommer att åka ur nu bara för att Marcus Lantz är kvar. Vi har tillräckligt bra trupp för att även han skall ha en chans att lyckas undvika det. Det jag är övertygad om är att förväntningarna sällan kommer överträffas, om ens nås upp till, de kommande tre åren.

Jag har sällan varit så här besviken på ÖIS. Och det säger väldigt, väldigt mycket. För besviken är ju det enda man är, ständigt. Karl Corneliusson och resterande del av de beslutsfattande bakom detta beslutet har tappat all sin trovärdighet i min bok, och det blir svårt att återfå den.