Ericsson, Ervik och Elmander

Fortsättning på temat återvändare. Som tidigare konstaterats så har det tillkommit tre stycken av dem i ÖIS 2017. I den förra texten så togs det en titt på återvändare under 2010-talet, och hur de lyckats i sina återkomster. Nu skall vi istället kika på de som anlänt inför årets säsong, hur deras karriärer sett ut och vad de förväntas prestera i sin andra sejour i det rödblåa stället.

Jacob Ericsson

Tidigare ÖIS-sejour: 2013-2014 (52 seriematcher, 2 mål)

Roll i ÖIS där och då:

Jacob kom till ÖIS inför Superettan-återkomsten 2013. Han värvades in till vänsterkanten efter tidigare spel i Väsby United, AIK och Karlstad BK. Vänstermittfältsplatsen blev hans under första halvan, Hans Prytz-halvan, av den misslyckade 2013-säsongen. Sedan dök Marcus Lantz upp, och som ett av sina bästa drag som ÖIS-tränare flyttade han ner Jacob Ericsson som vänsterback, och direkt lyftes Jacobs spel en nivå. Det var i backlinjen han hörde hemma. Där han kunde forsa fram längs vänsterkanten med fart, långt bakifrån. Under Division 1-året 2014 så startade han samtliga matcher i seriespelet och fortsatte vara en tongivande spelare i laget som vänsterback. Efter säsongen blev han dessutom utsedd av Balders Hages medlemmar till årets spelare. En avslutning på en sejour så god som någon, åtminstone på en individnivå.

Karriär emellan ÖIS-perioderna:
Istället för ÖIS och Division 1-spel, blev det Gefle och Allsvenskan. Ett steg uppåt i seriesystemet och geografiskt, men nedåt i alla andra avseenden, såklart. I Gefle tog han för sig direkt, åtminstone offensivt, men fick hoppa fram och tillbaka mellan backlinjen och mittfältet på sin kära vänsterkant. Speltid fick han under sina två allsvenska år, då han startade över 20 matcher, och hoppade in i nästintill lika många. Men någon helt ordinarie tröja tog han aldrig och det blev inget direkt ramaskri i Gävle när sejouren såg sitt slut.

Roll i ÖIS här och nu:
Hampus Bohman har fått lämna klubben och därmed stod vänsterbacksplatsen ledig. Jacob Ericsson och ÖIS såg sin chans, och ritade upp ett tvåårskontrakt mellan sig. Konkurrensen på positionen är ytterst liten i och med att även en av fjolårets reserver, Joakim Hall, lämnat. Så det finns ingen tvekan i vad både ÖIS och Jacob nu förväntar sig. Vänsterbacksplatsen är hans igen, och han skall åter göra kanten till sin motorväg.

Hur ser framtiden ut? Vad vill man se av Jacob Ericsson i ÖIS-tröjan framöver?

Två år är kontraktet på, som sagt. ÖIS skall ytterligare stabilisera sig i Superettan. Man ser Jacob Ericsson som en viktig del i detta. Först och främst är det det han skall tillföra. En stabilitet och en högre kvalitet än tidigare på positionen han är värvad för. Det man vill se, utöver detta, från honom är en förbättrad kvalitet i fötterna. Springa med dem kan han, utan tvekan. Men när det kommer till avslutsläge, inläggsläge eller rent allmänt ett offensivt läge, så var kvaliteten under föregående sejour blandad. Jag vill inte säga att det var en akilleshäl, men det var ett område man kunde skönja en potential till klar förbättring. Är detta bättre än tidigare så är Jacob Ericsson en ytterback av hög klass i Superettan, men även med samma kvalitet som innan så är han en spelare som har kvalitet nog för ett mittenlag i den nyss nämnda serien. Och längre fram än 2017, då? Uppenbarligen har Ericsson hittat något slags andra hem i ÖIS, och förhoppningsvis har han utvecklats och fortsätter att göra det, för jag har gärna kvar honom i en överskådlig framtid i ÖIS-tröjan.

 

Danny Ervik

Tidigare ÖIS-sejour: (U-lag) 2005-2008 (A-lag) 2009-2011 (50 matcher, 1 mål)

Roll i ÖIS där och då:

En ungdomsspelare som tog sig upp till de stora grabbarna i samband med den allsvenska återkomsten 2009. Hetluften fick kännas på direkt när han startade som mittback i första matchen på Malmö FF:s nya stadion, där förlusten för Ervik och ÖIS skrevs till 3-0. Mittback, ytterback, defensiv mittfältare. Under 2009 och 2010 fick Ervik känna på lite allt möjligt, och gjorde ett godkänt jobb när han fick chansen och potential skymtades till med regelbundna mellanrum. Under 2011, efter konkursen, så blev han mittback på heltid och bildade låset i mitten med David Leinar.

Karriär emellan ÖIS-perioderna:

Tre klubbar har hunnits med under de fem säsonger som gått sedan avskedet från ÖIS. Först bar det av till Superettan och Falkenberg, där han direkt sattes ut på en kant och blev ytterback framför något annat, och dessutom helt ordinarie med en gång. 2013 var han en bidragande orsak till succésäsongen som slutade i en sensationell uppflyttning för FFF. Dock valde Ervik att flytta vidare efter uppflyttningen, dock stannade han inom serien han skulle spelat i med Falkenberg. Mjällby blev nästa destination. En ordinarie säsong som högerback i Allsvenskan och en halv likadan i Superettan blev det som gjordes i Blekinge innan det bar hem till Göteborg igen. Men ÖIS var ett för dåligt steg för Ervik där och då (för ett och ett halvt år sedan) så när GAIS visade upp sig så tog han och skrev på för de grönsvarta. I en och en halv säsong så levde han sig in i sin nya miljö till 100 %. GAIS var det nya svarta och klubben och spelaren tog till sig varandra. Sejouren där blev okej, men lika ordinarie som i Falkenberg och Mjällby blev han aldrig.

Roll i ÖIS här och nu:
Nu är det tänkt att, senast, Björn Anklevs högerbacksplats skall gå i arv till Ervik. Konkurrensen som finns är först och främst David Johansson, som efter en fin försäsong ifjol inte tog chansen när den väl dök upp under ett fåtal tillfällen under säsongens gång. Men, Ervik, som på något sätt blir ett prestigeförvärv med tanke på vart han landar in ifrån, som skall vara i sina bästa fotbollsår, är ju helt klart tänkt att spela från start när säsongen drar igång.

Hur ser framtiden ut? Vad vill man se av Danny Ervik i ÖIS-tröjan framöver?

Vad MAN vill se, för ÖIS kortsiktigt bästa, är ju ett solitt ytterbacksspel som får en att inte övervärdera den eventuella saknaden av Anklev i backlinjen. Sen att jag, som tidigare sagt, och som jag kommer fortsätta lägga upp för mig själv att upprepa, inte överhuvudtaget vill se Danny Ervik få någon speltid i en ÖIS-tröja den andra sidan av det hela. David Johansson får supergärna göra en kanonsäsong och ta den ordinarie platsen. Och framtiden efter årets säsong? Den får gärna spenderas på något annat håll.

 

Johan Elmander

Tidigare ÖIS-sejour: 1999-2000 (39 matcher, 4 mål)

Roll i ÖIS där och då:

17 år gammal anlände Johan Elmander till ÖIS från hemstaden Alingsås. Sejouren blev relativt kort då han köptes av Feyenoord mitt under första året på det nya millenniet. Jag var för liten för att minnas någonting av Elmanders första tid i ÖIS. Jag minns en cupmatch borta mot Skärhamn, det är det enda. Men han gjorde uppenbart avtryck i ÖIS med sin spelstil och med sin attityd. Med bland andra Marcus Allbäck sprang och slet han uppe i anfallet med tillräcklig kvalitet och frenesi för att en utlandskarriär skulle öppna upp sig snabbt och lätt.

Karriär emellan ÖIS-perioderna:
Över 16 år har gått mellan då och nu. Feyenoord blev svårt att slå sig in i för Elmander, men utlåningarna därifrån blev desto mer lyckade. Medan Afonso och Paulinho härjade som bäst längst fram i ÖIS så passade Djurgården på att locka hem Elmander till Sverige. Två SM-guld blev han en starkt bidragande orsak till. NAC Breda fick även känna på Elmanders kvaliteter innan Feyenoord tillslut skeppade iväg honom permanent. Nu till Danmark och Bröndby. Ligaguld, cupguld och 22 mål på 58 matcher senare så var Frankrike den nya destinationen på Elmander-resan. Toulouse fick in en spelare mitt i sin peak och med det elva mål i två raka säsonger. Tre Premier League-säsonger väntade efter det, efter en 140-miljonersförsäljning av Toulouse till Bolton. I perioder visades kvaliteterna även där, innan en startplats i de turkiska giganterna Galatasaray lockade.

Lite drygt en och en halv säsong i Galatasaray blev det innan en utlåning tillbaka till Premier League och nu Norwich väntade. Endast ett mål prickades in på 16 starter och 13 inhopp. Var karriären på väg utför nu efter många år på topp? Bröndby trodde inte det och plockade tillbaka den gamle favoriten. Men den Elmander som var där tio år tidigare var som bortblåst. Starterna blev färre, inhoppen blev fler och tillslut så var det dags att återvända till det riktiga hemmet.  

Roll i ÖIS här och nu:
Erfarenhet, löpstyrka och generell kvalitet förväntas följa med Elmander-paketet till Superettan och ÖIS. Oavsett hur bra han är jämfört med när han stod på sin karriärs topp så kommer Johan Elmander att tillföra saker till 2017 års ÖIS. Mål och assist? Förhoppningsvis. Men framförallt så förväntar man sig en spelare som motståndarbacklinjerna är extra vaksamma på. En spelare som genom det kan öppna upp ytor åt andra. Och är det något Elmander alltid varit bra på så är det ju dessutom just det, att löpa sig till ytor åt sig själv och åt andra. Då anfallet här och nu ser ytterst tunt ut så känns en startplats fullständigt given för Elmander. Och att han och Atashkadeh blir paret som mestadels får kampera ihop under våren är en väldig lågoddsare.

Hur ser framtiden ut? Vad vill man se av Johan Elmander i ÖIS-tröjan framöver?

Kontrakt fram till sommaren, bara. Så framtiden för Elmander i ÖIS känns oviss. Men går allt som det skall, om han presterar, om han trivs i laget och om ÖIS är nöjda så skall ju denna sejouren åtminstone sträcka sig över hela 2017. Även ifall jag, personligen, hela tiden tagit denna återkomsten med återhållsamhet, så är det ju väldigt roligt att se Elmander i en ÖIS-tröja igen och förhoppningsvis så håller han en såpass hög nivå fortfarande att man vill ha kvar honom i något år längre än 2017. För det är ju fint när återvändare med stora karriärer avslutar där hjärtat har lämnats kvar. Och det är extra fint när det görs storstilat. Så låt oss hoppas.

 

Övrigt

Tidigare års återkomster och årets sådana får en att börja fundera framåt. Vilka återkomster ligger och lurar runt hörnet? Vilka vill man se? Vilka vill man inte se? De två i Hisings-laget dyker ju direkt upp i hjärnan. Jakob och Peter är ju två spelare som det gör ont att se i andra lag än ÖIS. De hör helt enkelt hemma här, och där är det bara en transportsträcka tills det blir verklighet.

På tal om målvakter så är ju Fredrik Andersson en spelare som också relativt nyss lämnat men som man gärna hade sett tillbaka snarast. En snart 39-årig Pavel Zavadil har man ingen som helst aning om den nuvarande kvaliteten på, men honom vill man ju ALLTID ha tillbaka. Men den som man kanske mest av allt suktar efter är ju Ailton Almeida. Med kvarvarande svenskkopplingar och upprepade besök så får man ständigt upp tankarna och hoppet om att en dag få återse honom i den vackraste av tröjor.

Återkomster man gärna slipper att se är ju betydligt fler. De flesta, såklart, grundar sig i rent kvalitetsmässiga anledningar. Men i övrigt är det ju de uppenbara exemplena i spelare som lämnat på osnygga sätt och/eller till randiga klubbar man inte har så mycket till övers för. För att slippa nämna deras namn lämnar vi dem därhän och hoppas att fler Ervik-historier inte behöver ältas de närmsta åren.