En 2000-tals-titt på ett sällsynt derby

ÖIS-Gais-derbyn lös med sin frånvaro i min begynnelse som ÖIS:are. Gais var inte något man funderade över. Det har på senare heller aldrig blivit någon regelbundet återkommande företeelse. Åtminstone inte om cyklerna man tittar på varar i ett år. Det är nu 27 (!) år sedan vi senast upplevde det vi upplever nu, att ÖIS och Gais ställs mot varandra i seriesammanhang två år på raken. Vi hade lika många möten mot Blåvitt mellan 2000 och 2006 som vi haft med Gais från 1990 fram till idag.

1990-talet gick nästintill helt utan dessa derbyn medan 2000-talet gav oss möten i början, mitten och slutet av decenniet. 2010-talet är nu på god väg att bli det ÖIS-Gais-tätaste decenniet på väldigt länge.

Det märks också av att det nu är Gais vi stött på och mätt oss med mest de senaste åren, och inte Blåvitt. Det märks på de yngre, det märks på mig själv. Sedan jag var liten har det alltid varit Blåvitt som varit fienden nummer ett. Det fanns inga andra som ens nämndes i samma andetag. Numera är det, om inte skiftat, så åtminstone rubbat. Gais är en fiende, och det är dessutom tydligt att de är det.

Det är ju som sagt inte konstigt, heller. Det var åtta år sedan vi mötte Blåvitt senast i en tävlingsmatch. Efter i år kommer vi ha mött Gais sex gånger sedan dess. Plus att vi mötte dem även där för åtta år sedan. Lägg där då till de lite halvt oregelbundna träningsmatcherna som varit så fina på försäsongerna. Gais är laget vi slåss emot, laget vi mäter oss med, laget vi skall ta oss förbi.

Så vi tar väl en titt på de få, som börjar bli fler, matcher som spelats mellan det rödblå originalet och den bleka grönsvarta kopian under 2000-talet:

 

2000

Gais-Örgryte IS 0-2

Allsvenskan. 3 augusti. Gamla Ullevi. 10 022 åskådare.

Örgryte IS-Gais 1-1

Allsvenskan. 5 september. Gamla Ullevi. 8 167 åskådare.

Göteborgs-året framför alla andra innehöll givetvis även ÖIS-Gais-matcher. Det här var också senast Johan Elmander var med om dessa derbyn. Men det var Christian Hemberg som ordnade segern i vårderbyt genom sina två mål. Höstmatchen blev jämnare, och bägge lagen fick gå av planen med en poäng i fickan. ÖIS slutade på sjundeplats i serien och Gais åkte ur. Fem år av ståtliga ÖIS-Blåvitt-matcher var att vänta innan Gais var tillbaka igen.

 

2006

Gais-Örgryte IS 2-0

Allsvenskan. Omgång 1. 1 april. Nya Ullevi. 11 378 åskådare.

Örgryte IS-Gais 1-0

Allsvenskan. Omgång 15. 21 augusti. Gamla Ullevi. 9 167 åskådare.

2006 var året då ÖIS inkasserade tre segrar på 26 matcher, men på något sätt lyckades välja rätt matcher att vinna. En av segrarna var visserligen mot Hammarby, men sedan lyckades man vinna bägge höstderbyna. 3-2 mot Blåvitt och en månad tidigare 1-0 mot Gais genom ett mål inprickat av Boyd Mwila med en kvart kvar av matchen. Vårmötet var tillika premiären av Allsvenskan 2006. Gais var nykomlingar och matchen spelades på en bedrövlig gräsmatta på Nya Ullevi. Till skillnad från vad som komma skulle tre år senare så var det just nykomlingarna som var snäppet vassare. Gais inledde där och då sin sju år långa Allsvenska sejour medan ÖIS fick börja om i Superettan.

 

2009

Örgryte IS-Gais 1-5

Allsvenskan. Omgång 1. 5 april. Gamla Ullevi. 17 531 åskådare.

Gais-Örgryte IS 1-0

Allsvenskan. Omgång 19. 21 augusti. Gamla Ullevi. 7 937 åskådare.

Förväntningarna som fanns inför premiären 2009 är ju svårslagna. Ni kan historien, Allbäck-Santos, nykomlingar, ny arena, derby, fullsatt. En vacker vårdag som kunde bli hur fin som helst. Istället blev det den en fullständig katastrof. Istället blev det Stenman, gigantiska hål i försvaret, ett mittfält som direkt fallerade och ett bortgivande av ett minne för livet till de grönsvarta. En nattsvart dag. Eftersom 2009 var som det var så blev det en förlust även på sensommaren. Entusiasmen hade avstannat fullständigt och bägge lagen slogs i botten av tabellen. Gais lyckades kravla sig över strecket innan säsongen var färdigspelad, medan ÖIS behöll sin jobbiga position under detsamma.

 

2013

Örgryte IS-Gais 0-1

Superettan. Omgång 5. 6 maj. Gamla Ullevi. 9 431 åskådare.

Gais-Örgryte IS 1-1

Superettan. Omgång 21. 29 augusti. Gamla Ullevi. 8 561 åskådare.

Fyra år gick det denna gången tills vi stötte på varandra igen. Nu var det Superettan som var ramen för matcherna och Gamla Ullevi var fortsatt spelplatsen. Vårmötet minns man ju framförallt för en sak, och den saken stavas Antti Kanerva. Mer behövs inte sägas. Höstderbyt minns man för utskåpningen på läktarna och för de krasade förhoppningarna om en efterlängtad derbyseger. ÖIS-ledning i 77:e och Gais-kvittering i 87:e. Tungt värre, var det. Ännu en gång var det ÖIS tur att åka ur en serie och ytterligare knappa tre år gick innan nästa drabbning skulle gå av stapeln.

 

2016

Gais-Örgryte IS 0-0

Superettan. Omgång 5. 30 april. Gamla Ullevi. 11 690 åskådare.

Örgryte IS-Gais 0-0

Superettan. Omgång 19. 16 augusti. Gamla Ullevi. 11 029 åskådare.

En total överkörning är den enda beskrivningen jag får upp i huvudet när vårderbyt 2016 kommer på tal. 0-0 slutade, obegripligt nog, matchen. En målvakt från en annan planet, någon missad straff från domarens håll och oskärpa i avsluten gjorde att derbysegern som skulle kommit där och då fortfarande väntar. Höstmatchen var något jämnare, med ypperliga lägen åt båda hållen, men mållös var även den. Mittenplacering för både ÖIS och Gais och inga tre, fyra eller sex år i skuggan väntar nu. Det är dags direkt igen.

 

Så. 2000-talet har inte, med ett undantag, bjudit på några målrika historier. Tre mål de senaste fyra matcherna, och med 2009-premiären bortsedd så har det gjorts elva mål på nio matcher. Svårt att inte gilla det. Derbyn med många mål? Ställer mig tveksam till den företeelsen. Det är lätt att det slår fel. Men 0-0 får gärna, med en mer rödblå utgång, ruckas på en aning.

Två ÖIS-segrar, fyra Gais-diton och fyra oavgjorda. Så ser den sammanfattade matchstatistiken ut under 2000-talet. Ni ser väl mönstret som går att skapa detta året? Fyra-fyra-fyra säger åtminstone inte jag nej till.

Publikmässigt så kan det konstateras att vårmötet lockar fler folk, utan undantag, jämfört med höstditot. Nu är två av de fem vårmatcherna speciella, då det även varit premiärer, men mönstret är ändå obrutet under dessa fem separata säsonger. Det mönstret går att se, medan det spelar mindre eller ingen roll, vad det verkar, vilket lag som står som hemmalag. Vår/höst och resultat under säsongen lär spela betydligt större roll för åskådarantalet.

Så vad säger vi? 2-0-seger och 12 000 åskådare? Låter rimligt och bra? Bra.