Nu smäller det!

Nu jävlarimig är det inte långt kvar. Mer än ett år sedan har gått sedan vi körde över de grönsvarta i fjolårets vårderby, men ändå inte lyckades vinna. Över ett halvår har gått sedan vi spelade 0-0 återigen mot samma randiga elände till lag. Det är elva år sedan senaste derbyvinsten överhuvudtaget, och jag tror de flesta känner det jag också känner. Det är dags nu.

Jag känner mig mer än redo för att känna doften av seger i matcherna som betyder mer än några andra. Åren i Division 1 har gjort en härdad på flera sätt, men det har också gjort en extremt hungrig. Jag ser inga jobbiga scenarion framför mig, jag ser inga besvikelser eller dåliga domarinsatser. Jag känner bara ett oerhört trånande och en väldig vilja att få uppleva en match man kommer lägga på minnet av bra anledningar.

Jag vill inte se några sänkta huvuden, varken på läktaren eller planen, om saker och ting går emot en. Den hunger jag känner vill jag se i alla ÖIS:ares ögon imorgon. Vi har inte tagit oss igenom mer än ett halvt decennium av skit för att inte ge allt när allt står på spel.

På planen vill man framför allt annat se ett totalt fokus och en vilja att göra allt i sin makt för att få varenda målchans, varenda närkamp, varenda inkast att gå till sin egen fördel. Alla på planen vet vad matchen betyder för alla runt klubben, och det skall synas i varenda liten detalj av spelet. Den värsta synden av alla är om man tittar tillbaka på ett derby och känner att man kunde gjort mer, man kunde varit ännu mer på tårna. Det är ett krav att ingen spelare skall kunna känna på det sättet dagarna efter matchen.

På läktaren så finns det precis som på planen ett motstånd som skall köras över. Vår motståndare kan prata hur mycket de vill om storlek, om trummor och om deras egna påstådda förträfflighet. Men med en sångrepertoar knappt värdig IK Oddevold, en ljudkuliss som svajar likt en gummibåt i Atlanten och en tifoverksamhet som levererar usla kreationer på löpande band så vet vi ju sedan länge att de inte har särskilt mycket att komma med. Men jobbet skall göras, hungern skall finnas i varenda persons ögon även på läktarplats i 90 minuter plus uppvärmning. Det skall sjungas och röjas som om det vore det sista vi gjorde. Då vet vi att de på andra sidan inte har en chans.

I skrivande stund är det knappt 30 timmar kvar till matchen drar igång på Gamla Ullevi. Tills dess är det uppladdning, alle man för sig, som gäller. Allt skall optimeras, maximeras. Alla skavanker och tveksamheter skall röjas undan. Derby är derby, ÖIS är ÖIS, de andra är de andra, och det skall till en överkörning på alla plan. Vi skall göra vårt i tiden vi lever i nu för att föra Örgryte IS arv och meriter vidare. Det är i derbymatcherna vi visar varför det alltid sett ut som det gjort. Varför vi är Sveriges äldsta fotbollsklubb med tolv SM-titlar och varför dem är en sammanslagning med inte ens en handfull sådana.  

Fram med glöden i ögonen, för nu smäller det.

EN ENDA KÄNSLA