2000-talets främsta ÖIS:are – Målvakter

Listor är omöjliga, men roliga. Kanske även viktiga. Förhoppningsvis kan det ge en lite perspektiv på hur bra någonting var en gång i tiden i jämförelse med hur bra det som är nu är. Men det är fortfarande svårt att göra listorna. Jämföra över tid är klurigt. Men det skall göras.

I den här artikelserien så kommer fyra delar skickas ut under de närmsta dagarna. I del 1, som ni i detta nu läser,  skall 2000-talets främsta målvakter i ÖIS-tröjan utses. I del 2 kommer två listor avhandlas, ytterbackar och mittbackar. Del 3 kommer ge er innermittfältarna och yttermittfältarna. Del 4: Anfallarna.

De främsta utses. Och det är inte mycket mer högtidligt än att det är jag som utsett dem. Listorna är gjorda av mig, men inte utan hjälp. Min egen kunskap är betydligt mer suddig än en del andras mellan framförallt 2000 och 2005. Efter det kom jag in i matchen på ett helt annat sätt. Därför har jag diskuterat med och tagit råd från ett fåtal ÖIS:are med markant bättre koll än mig på de där första 2000-talsåren.

Är det de BÄSTA spelarna som skall utses? Inte riktigt. Är det de STÖRSTA spelarna som skall utses? Inte riktigt. Men någon slags blandning är det vi snackar. I mina egna tankar, och i mina diskussioner med de där andra ÖIS:arna så satte jag upp tre stycken kriterier att utgå ifrån och lägga samman. När rankingen skulle göras så vägdes Kvalitet, Eftermäle och Meriter in. Allt grundat på vad som gjorts i ÖIS-tröjan, under 2000-talet. Kvalitet: Alltså, den faktiska skickligheten. Hur bra spelaren i fråga var, oavsett hur lång tid eller hur stort avtryck som gjordes i ÖIS. Eftermäle: Hur vi ser på denne spelare idag, hur uppskattad han var och är, hur stort avtryck som gjordes. Meriter: Vad som uppnåtts i ÖIS-tröjan. Vilka framgångar man varit delaktig i, hur många matcher, mål, assist och så vidare som man kan stoltsera med. Och såklart på vilken nivå man gjort det.

Alltså, de största, främsta och bästa ÖIS:arna under 2000-talet, de 18 och ett halvt åren som gått. Och därmed också världens största, främsta och bästa fotbollsspelare under 2000-talet. Såklart.

Här har ni målvakterna:

 

Topp-5:

 

5. Bengt Andersson (2009-2011) (Även 1993-1996, och beroende på kriterier även 2013-2015)

Det ser på pappret ut som att Bengt Anderssons 2000-tals-sejour i ÖIS var längre än vad den egentligen var. I själva verket snackar vi 2009. I själva verket snackar vi från maj till november 2009. Ni vet hur det var, Peter Abrahamsson skulle slå igenom i Allsvenskan, blev skadad. Nathan Coe skulle ersätta, blev skadad. David Stenman fick ett vansinnesuppdrag i omgång 1, gjorde bort sig, spelade inte mer. Då fick ynglingarna flytta på sig. Pappa var tillbaks, som Roffe Ruff skulle sagt. Bengt Andersson klev in och var på det stora hela hur stabil som helst. Mardrömssituationen där bak blev tillslut en icke-fråga. Och med tanke på hur långsiktiga våra målvaktsval i övrigt varit under 2000-talet, så räcker det med denna halva säsong för att kvala in på en topp-fem-lista.

 

4. Stojan Lukic (2017-)

Superettan-kungen, Stojan Lukic. Bortsett från ett fåtal rejäla misstag under den här 18-månadersperioden som han spenderat i ÖIS har Lukic varit en välkommen tillbakagång till det stabila målvaktsspel vi ÖIS:are varit så bortskämda med. Bortsett från stöket 2009 så var ju 2016 den enda riktigt dåliga målvaktssäsongen under hela det pågående århundradet för ÖIS. Sen kom Stojan in och fick återigen in ett lugn i de bakre ÖIS-lagdelarna. Han är 38 i detta nu, men visst håller han i ett antal år till om inget bättre alternativ dyker upp?

 

3. Fredrik Andersson (2011-2015)

Att vi under tre säsonger hade Peter Abrahamsson och Fredrik Andersson som målvaktspar (två av åren i Division 1 Södra) känns idag nästan overkligt. Men så var det, och Fredrik var påläggskalven som fasades in under Peters sista säsong i ÖIS-tröjan. Sedan fick vi en och en halv säsong i Söderettan med stort målvaktsspel. Så stort att Sveriges största klubb tog fram plånboken. Med tanke på att Fredrik bara gjorde fem matcher för ÖIS i en högre division än Division 1, så är det den synliga, faktiska, kvaliteten som gör att Fredrik placerar sig före exempelvis Stojan Lukic. Man kunde ju se tydligt, även i Division 1, att det här var en väldigt bra målvakt. För visst skulle Fredrik i dagsläget gå in och peta Stojan som förstemålvakt? I min värld är det så, åtminstone.

 

2. Peter Abrahamsson (2007-2013)

En personlig superfavorit, vars karriär börjar bli sorgligt gulsvart-präglad. Men i ÖIS gjorde han många års avtryck, oavsett. Som nyfylld 20-åring fick han chansen mellan ÖIS-stolparna 2008, i Superettan, i och med en skada på Dick Last. Efter det blev han helt ordinarie resten av säsongen. Och det var han även i samma serie 2010. Dessutom följde han med ner, tog sitt ansvar, sin kärlek och förde upp oss till den näst högsta nivån igen genom två år i den förrädiska källaren. 2013 blev hans sista säsong i Sveriges äldsta fotbollsklubb, och facklan räcktes över efter ett halvt decennium av fantastiskt målvaktsspel och otvivelaktigt engagemang och passion. De som minns räddningen som blev Räddningen här på Sambadefensiv minns nog också alla andra räddningar som lika gärna kunde fått samma epitet. En gigant i de lägre nivåerna som tyvärr aldrig fick representera ÖIS på den högsta nivån.

 

1. Dick Last (2000-2008)

En av allsvenskans bästa målvakter under den första halvan av 2000-talet. Landslagsaktuell. Lagkapten. Dick Last var en stor del i framgångarna under den tidiga delen av århundradet. En fantom på linjen var han, och det fanns knappt något skott som kändes omöjligt för honom att ta. Efter tafatta försök att hitta lyckan i diverse IK- och IFK-klubbar under 1990-talet, så hittade han tillslut, i det pågående århundradets början, de rätta färgerna. I rödblått skulle han få sina största individuella framgångar, och han fick även förmånen att avsluta karriären i samma färger. Detta med ett inhopp i den samtida klassiska matchen mot Väsby 2008.

Hatten bör lyftas för spelaren Dick Last. Så då gör vi det.

 

Så. Som redan nämnt så har vi ju haft en otrolig svit med målvakter under det 21:a århundradet. De har dessutom avlöst varandra, när det varit dags, så sömlöst att det knappt märkts av att vi bytt. 2009 var kaos och 2016 var inte sömlöst eller bra överhuvudtaget, men annars så är det så det varit, rakt igenom. I snart 20 år. Det är imponerande. Och det är sannerligen inte mycket i ÖIS under dessa nästan 20 år som varit så konstant bra. Kanske inte något alls, va? Bubblare till listan är få, med tanke på sömlösheten. Tommy Naurin, Thomas Perstedt, Axel Wibrån, Abbas Hassan, Nathan Coe. Inte mycket konkurrens till de fem som tog platserna. Och denna gången är det ju då något positivt. Så när går stafettpinnen vidare från nuvarande Stojan? Vem går den vidare till? I vilket fall borde man ju lita på att det kommer att lösa sig, med tanke på historiken. Så vi gör väl det.