Inga kommentarer. Två enkla ord som många fotbollsledare och spelare skulle må gott av att ha i sin medieuttalanderepertoar. Särskilt under Silly Season.
– Lars Ranäng, vad säger du om att Álvaro Santos säger att ni i ÖIS inte har stöttat honom tillräckligt mycket under den period då han gått skadad?
– Inga kommentarer.
Inga kommentarer. Svårare än så behöver det inte vara att komma undan med hedern i behåll. Utan att kasta ytterligare bensin på elden. Det är OK att hålla saker inom klubben. Internt. Man behöver inte ställa upp på ”deras” spelregler.
Det första man får lära sig när man börjar läsa medie- & kommunikationsvetenskap eller journalistikvetenskap vid något svenskt, europeiskt eller amerikanskt lärosäten är att nyhetsmedia livnär sig på konflikter, polarisering och simpla pratminus i stil med ”men om han sa det då vill jag att ni ska veta att han inte har…”. Det är nämligen så man bygger nyhetsberättelser. Det är så man får klick. Och därmed stålar från annonsörer. Kontroverser! It’s all big business och det är bara att lära sig.
Denna enkla lärdom aktualiseras ånyo nu när Santosgate tar ytterligare ett varv. Igen? Japp. Tyvärr. I dag uttalar sig Lars Ranäng om den senaste utveckling i turerna kring Álvaro Santos vara eller inte vara i den rödblåa tröjan. Urtrist. Jag blir så ledsen. Varför ska vi vara med i den här cirkusen. Jag vet inte om Lars Ranäng vet om att det är OK att säga:
-Tack, men nej tack. Jag för inte förhandlingar via ombud eller jag föredrar att hantera interna angelägenheter internt.
Att diskutera spelares kontrakt, knepiga kontraktssituationer, löften hit och dit och brutna avtal samt att sköta förhandlingar via media blir lätt fånigt, vilket Mikael också visat på ett föredömligt tydligt sätt. Då vår kära ordförande dessutom har en tendens att spotta ur sig en och annan groda vore kanske det bästa om man lät bli att kommentera varje liten utveckling i den här urtrista historien.
Så snälla Lars Ranäng, lyssna på denna vädjan från en supporter. Var snäll och följ Dick Lasts exempel. Nästa gång som Sportsday, Fotboll Direkt eller Sportbladet ringer för att få en kommentar angående Santos senaste utspel, låt bli att svara. Hela affären är urfånig och vi behöver inte dra klubben genom den smutsen. Låt oss ställa oss över det här. Låt oss agera som den klubb med stil, klass och finess som vi är. Håll dig borta från sandlådan. Låt Santos göra sig till åtlöje på egen hand. Hittills har han visat att han sköter det alldeles ypperligt. Han framstår allt mer som en stor ”cry baby” utan någon som helst yrkesstolthet eller känsla av lojalitet gentemot sin arbetsgivare.
Nej, behåll bladet framför munnen. Spela inte hans spel. Vad har vi att vinna på det? Och om du absolut inte kan låt bli att lämna Santos patetiska klagomål okommenterade är mitt förslag att du väljer att tala oredigerat via ÖIS.se. Bättre kanal än så kan du knappast få. Med tanke på hur kåta alla journalister är på att få det senaste i Santosgate är min gissning att du kommer att få tala oredigerat om du väljer att enbart kommunicera via ÖIS.se. Det kommer att ge genomslag. På alla sätt och vis. I media. Men det kommer även att ge dig kredd, förståelse och respekt från oss supportrar och medlemmar. Så snälla Lars Ranäng, nästa gång Henrik Leman eller Ola Gustavsson ringer upp, svara bara:
– Inga kommentarer.
Svårare än så behöver det inte vara för att ÖIS ska gå ur den historien med hedern i behåll.
'Mata inte monstret' have 13 comments
25 januari, 2010 @ 19:20 Joalar
Väl rutet!
25 januari, 2010 @ 19:50 Rödblått Bolltrolleri
Klockrent! Håller med från första bokstav!
25 januari, 2010 @ 20:28 coff
väldigt tråkig utveckling i santos frågan.. känns ganska svårt att ta han på allvar om hans uttalanden inte är påhittade av media..
25 januari, 2010 @ 21:14 Stefan
Amen till det, klockrent!!
26 januari, 2010 @ 10:19 Voldemort
Lysande, Martin!
Precis som du så har jag läst kommunikationsvetenskap och blivit drillad av journalister. Det skulle Ranäng också behöva bli kan jag säga…
Kloka ord till honom, Martin. Hoppas att han behagar läsa..
26 januari, 2010 @ 13:45 UB
Jamen nu är jag skeptisk. Det kan finnas särskilda skäl till det, det medger jag. Men jag har en närmast religiös tro på öppenhet. Från ledare, politiker, direktörer, chefer, min fru och Ranäng. Bättre att berätta så mycket som möjligt, än att svara ”inga kommentarer”. Det finns inga journalister som slutar rota för att någon bestämmer sig för att inte kommentera. Då finns det alltid någon annan som säger något. Eller andra pusselbitar att lägga ihop. Öppenhet är en vinnare. Slutenhet bygger inte förtroende.
Dessutom skulle jag inte vilja leva i ett samhälle där tidningarna bara rapporterar när beslut är fattade, när affärsavtal är skrivna och när faktum är fullbordat. Mer information, inte mindre är vad vi behöver.
26 januari, 2010 @ 14:30 Johan Gellerman
Dock måste man göra skillnad på öppenhet och öppenhet. Ranäng har ingen känsla för vad han ska säga och inte säga och då föredrar jag att inte säger något alls istället för att man ska behöva reta upp sig på hans uttalande i media. Han har ju trots allt sagt att både Per Ericsson och Linus Hallenius men nästa vecka har de skrivit på för en helt annan klubb.
Han bör berätta löpande hur föreningens verksamhet fortgår men att kommentera spelaraffärer i media är bara onödigt. Ska han säga något ska han i så fall göra det via ÖIS officiella hemsida och inte via kvällspressen.
26 januari, 2010 @ 17:15 Martin Johansson
UB, jag förstår att du är skeptisk, det gör jag verkligen.
Ett par saker behöver kanske klargöras eftersom jag tycker att du missuppfattar mig en aning eller så har du läst min text lite slarvigt. För det första, jag förespråkar inte slutenhet. Absolut inte. Långt därifrån. Var får du det ifrån? Nej, precis som du vill jag ha öppenhet. Ingen skulle bli gladare om Lars Ranäng och ÖIS lade korten på bordet och talade klarspråk i Santosgate. Problemet är just att de inte gör det utan begränsar sig genom att tala via Henrik Leman och Ola Gustavsson. Jag inte bara vill ha utan jag kräver öppenhet gentemot supportrar och medlemmar. Men om det är öppenhet och förståelse man strävar efter så gör man inte sig själv en tjänst när man väljer att tala genom ett ombud. När man väljer att vara reaktiv istället för proaktiv. För det är precis vad Ranäng och ÖIS har gjort i det här fallet och det är det jag ogillar. Det är varken givande eller öppet. När man väljer att tala genom ett medium där någon annan har den slutliga rätten att redigera och regissera samtalet hamnar man förr eller senare i situationer som inte är till ens fördel. Då uppnås tyvärr inte öppenhet. Det journalistiska idealet och idén om det goda (offentliga) samtalet är vackert. I teorin. Det vet både du och jag om. Därför tycker jag att ÖIS och Lars Ranäng ska välja vilka kanaler de/han talar genom. De/han ska självfallet välja de kanaler där de/han har redigeringsrätten. Där de/han får tala fritt och ostört. Endast då kan vi uppnå reell öppenhet. Att göra tvärtom skulle jag snarare hävda är kontraproduktivt. Den enda person som ”tjänar” på den här soppan i media är Álvaro Santos (även om även det är tveksamt).
Brottstycken, lösrykta citat och dramatiserade samtal leder inte till förtroende eller till öppenhet. Det leder snarare till misstro, oro och ren spekulation. På vilket sätt menar du att vi vet mer om Santosgate genom Lars Ranängs och Álvaro Santos uttalanden för Sportsday och Fotboll Direkt? Vad har detta ”grävande” tillfört? För att inte tala om Björn Anklevs uttalanden. Vad tillförde de? Det är bara att surfa in på forumet på Svenska Fans för att inse att folk efter dessa uttalanden känner sig tvingade att ägna timmar åt ren kremlinologi. Nej, jag skulle föredra att Ranäng och co. gick ut på ÖIS.se och gav oss deras version av historien och hur man har för avsikt att agera. Med den situation vi befinner oss i har jag svårt att se att vi har något att förlora på att offentliggöra vår strategi. Jag tror snarare att det skulle skapa lugn och trygghet. Nu är det ju mest en massa ord som kastas fram och tillbaka i sandlådan. Bara en massa negativism. Jag är ledsen men jag tycker inte att ÖIS tjänar på det.
26 januari, 2010 @ 17:58 UB
Visst, det går att betrakta oberoende medier som mellanhänder som minskar i betydelse när det finns bloggar och egna radiokanaler. Men jag tror inte det. Jag vill inte leva i ett samhälle där makthavare, var de än hör hemma, bara väljer att berätta sin version av sanningen i egna kanaler utan att någon får tillfälle att ställa motfrågor, dra slutsatser och tillföra andra kommentarer som bildar en helhet. Det är en farlig väg. Både för Öis och andra. Jag ser mycket hellre att Ranäng säger lite, än inget alls. Och nu fick jag så stor lust att ta orden demokrati och fri press i min mun, att jag inte kunde låta bli.
26 januari, 2010 @ 18:23 Martin Johansson
Jag ger upp. Du har redan bestämt dig. Vad finns det då att diskutera? Jag säger att Ranäng ska säga allt. Du säger att jag säger att han inte ska säga någonting alls. Jag förespråkar absolut öppenhet och ärlighet från hans och ÖIS sida. Och det uppnås inte genom att tala via journalister. Jag tror i alla fall inte det. Det känns som att vi har hamnat i journalistens klassiska försvarstal. Vi är nere i skyttegravarna. Been there, done that och är inte så där överdrivet intresserad av att återvända. Och nej, jag hävdar inte att vi/ni inte ska ha någon möjlighet att ställa motfrågor eller kommentera skeenden. Att väga olika perspektiv mot varandra. Tvärtom. Så är det inte och det tycker jag är väldigt uppenbart. Anledningen till att jag förespråkar en oredigerad kommunikation är för att jag då ges möjlighet att väga alla sidors argument mot varandra. Jag föredrar det för jag tror att jag själv klarar av att lägga pusslet. Jag behöver ingen som gör det åt mig. Jag behöver ingen som redigerar verkligheten/samhället och förpackar det åt mig. Jag är ledsen men jag känner inget behov av det. Särskilt inte när det är någon som lever på att sälja nyheter. Du får ursäkta mig men merparten av alla nyhetsmedier är inte oberoende. Nyhetsmedia har sin logik och sina speciella förutsättningar som gör att de inte kan vara ”oberoende”. Dessutom oberoende av vad? Oberoende och fri är dess värre tomma fraser. Ytterligare ett sätt att sälja. Ren ideologi. Om man tror på det/vill tro på det så gör man det. Fine. Jag har full förståelse för det för det är en vacker idé.
Avslutningsvis måste jag vara ärlig och säga att jag har svårt att se hur den smutskastning och sandlådenivå som vi har sett i Santosgate för oss närmare ”sanningen”. Om du har ork, tid och lust får du gärna förklara det för mig.
26 januari, 2010 @ 18:41 UB
Martin, du är också ett filter, en sorts journalist. Helt utan vinstintresse. Och otroligt skicklig, underhållande och informativ. Men ett filter. Ett väldigt bra filter. En pusselläggare som jag inte vill vara utan.
Det är inte fråga om något skyttegravskrig från min sida. Jag bara uttrycker en uppfattning. Reagerar på något som du har skrivit. Det måste vara tillåtet. Precis som det är tillåtet att tycka som du gör.
Och så får du ursäkta mig, men oberoende och fri är ingen tom fras, eller någon vacker idé. Det är en del av fundamentet för ett öppet samhälle. En ideologi, javisst. Men ingen utopi, som din dröm om den oredigerade kommunikationen.
26 januari, 2010 @ 18:58 Martin Johansson
Klart som tusan jag/vi är ett filter. Inget snack om den saken. Jag skulle aldrig få för mig att påstå något annat. Men någon journalist är jag inte. Det köper jag inte. En åsiktsmaskin möjligtvis. Men visst, du har rätt, jag/vi sållar och väljer vilken information vi ”publicerar” och vilka citat vi lyfter ur olika historier och kommenterar.
Och självfallet är det OK att ha invändningar på allt jag skriver. Att ha en annan uppfattning. Det är bara positivt. Ledsen, om det har framstått på något annat sätt. Det var absolut inte min mening. Hell, jag uppskattar när någon gör lite motstånd. Jag älskar det. Så in i bomben. Det är det bästa som finns när någon har invändningar, andra idéer eller åsikter som går stick i stäv med min egen. Det där med skyttegrav hade mer att göra med att jag upplevde det som att du inte läste vad jag skrev utan utgick från något helt annat i din kommentar.
Avslutningsvis, självfallet kan ingen kommunikation vara oredigerad. Jag inser det. Att påstå något annat vore löjligt. Men vad jag skulle föredra var om det var fler som tog plats och försökte ge sin historia eller sitt perspektiv istället för att lämna över detta till (oss) journalister. Jag har väldigt svårt för den här pratminusjournalistiken som mest går ut på att bygga en konflikt mellan två personer. Det måste du väl ändå hålla med om: ”fakta” är inget somkommer ur aktörernas munnar utan dessa används mest för att generera ”åsikter”. Om en ”oredigerad kommunikation” är en utopi/dröm eller ett fundament i ett öppet samhälle, ja, det är väl upp till var och en att avgöra.
I min bok är tyvärr ”oberoende” och ”fri” åtminstone när de används i journalist- och nyhetsmediasammanhang tomma fraser. De har ”missbrukats” så många gånger att de helt har tappat sin innebörd. Jag är ledsen men det är så känner jag.
26 januari, 2010 @ 19:20 UB
Okej, då ligger vi lite närmare varandra. Men ändå långt ifrån. I just denna fråga.
Fler röster som får tala till punkt och ge sin egen version är bara finfint. Det tycker vi båda.
Men ”inga kommentarer” är en dålig informationspolicy, som regel betraktat (ibland är det förstås nödvändigt). Det tycker jag, och inte du.
Och tro det eller ej, det finns fortfarande journalistik som är oberoende. Det är en jävla tur, tycker jag. Så var inte ledsen Martin, utan glad över att det finns tidningar att läsa, nyhetsprogram att lyssna till och kvällspress att bli upprörd över.
När det gäller Öis och fotboll är det en helt annan sak. Där brukar jag nästan alltid hålla med dig.
Nu skall jag inte uppehålla dig mer. Jag vill ju att du skall lägga din tid på den svängande, subjektiva och underbart spekulativa bloggen.