Bellman

Okt 152011
 

Epistel nummer 11. Det finns bara en nummer 11. När jag själv växte upp och spelade ungdomsfotboll på 90-talet så blev nummer 11 mitt favoritnummer och således också mitt tröjnummer i fotbollslaget. Från allra första början var det nog Tomas Brolins EM 92 och VM 94 som inspirerade. Men kärleken till siffran 11 växte sig än starkare när den store ÖIS-idolen Marcus Allbäck slog igenom under mitten av 90-talet i just  tröja nummer 11.


Nummer 11 - Marcus Allbäck tackar publiken efter segern mot Motala

Det var dags att rycka åt sig det där halmstråt som alla ÖISare talat om den senaste tiden. Trots att jag ser mig själv som en obotlig optimist så hade jag ju faktiskt räknat bort chanserna till avancemang för några omgångar sedan. Men så länge det finns en teoretisk chans så får man aldrig ge upp och det ska hela ÖIS ha cred för att man inte har gjort.

ÖIS – Motala AIF. Bra drag på läktaren. Åskådarantalet hade dubblerats jämfört med senaste hemmamatchen och en viss nummer 11 hade sannolikt en viss betydelse för det. ÖIS inledde piggt och började föra spelet direkt från start. Motala agerade under stora delar av matchen som det jumbolag man är – väldigt tamt. Nicolas Sandberg lyckades flertalet gånger att sticka i djupet och höll sig mestadels på rätt sida av offsidelinjen och vore avsluten lika vassa som löpsteget så skulle Nico vinna skytteligan.

David Björkeryd spelade från start på vänsterkanten och visade klass. Till skillnad från många andra yttermittfältare på den här nivån så slår inte Björkeryd bara in bollen i straffområdet – nej, han siktar varje gång på en ÖISare och den känsliga vänsterfoten hittar många gånger fram till ett ÖIS-huvud. Just detta skedde i den 20:e matchminuten då Björkeryd smeker in bollen till Jakob Olsson som snärtar till den med huvudet och elegant seglar bollen in i mål. 1-0 till ÖIS.

Kvarten senare noterar vi Björkeryds andra assist för dagen – en något enklare sådan måhända. ÖIS har frispark en bit utanför MAIF:s straffområde. Björkeryd petar bollen till Ervik som drämmer till och stänker in 2-0 till Rödblått.

I paus får vi se nummer 11 kicka gris med de övriga avbytarna och sanningen är den att det faktiskt är roligare att vara på Gamla Ullevi och se ÖIS spela bara genom vetskapen om att Marcus Allbäck finns där nere på gräsmattan.

David Björkeryds kväll kunde nog inte ha blivit mycket bättre. I den 70:e matchminuten slår Jakob Olsson en sylvass passning som skär rakt igenom MAIF-försvaret och når fram till en påpasslig Björkeryd som ur snäv vinkel slår en perfekt boll snett inåt bakåt förbi målvakten dit Patrik Elmander befinner sig, som i sin tur enkelt kan trycka in 3-0 i öppen målbur. Björkeryds tredje assist för kvällen.

I samband med 3-0-målet byts Elmander ut och nummer 11 kliver in på planen ackompanjerad ett fantastiskt jubel ifrån hemmapubliken. De sista 20 minuterna blev en enda lång fest på läktaren, inte för att ÖIS gjorde några fler mål, utan helt enkelt för att det är en magisk känsla att se Marcus Allbäck spela fotboll i den vackra röda ÖIS-tröjan, nummer 11.

Stämningen på läktaren steg ytterligare när det spred sig att Varbergs BoIS lyckats ta ledningen med både 2-1 och sedan 3-1 mot Sylvia, vilket gör att halmstråt fortfarande finns kvar och dessutom växte sig ytterligare något större.

Marcus Allbäcks insats då? Ja tempot var det väl lite sisodär med, men känslan i foten fick vi se glimten av när han satte en riktigt vass och målfarlig passning i djupet till Nico och när han dribblade bort två MAIF-spelare på samma gång. EM nästa?

För övrigt kan det noteras att Filip Holländer gjorde sin debut inför hemmapubliken idag. I den 83:e minuten byttes han in och hann visa upp ett fint fotbollskunnande och en orädd inställning under de minuterna han var på planen.

Nu får vi hålla tummarna för Skövde i morgondagens match mot Norrby. Seger där för Skövde och de har inget mer än äran att spela för i sista omgången.

Undrens tid är inte förbi!

Matchens bästa ÖISare:
David Björkeryd

Matchens hedersöisare:
Nummer 11 – Allas vår Marcus Allbäck

Sep 272011
 

Plötsligt utbrister han:

”Vad är det som gör att man år ut och år in går och tittar på sådan här skitfotboll.”

Uttalandet kom ifrån min supportervän bredvid mig på läktaren någon gång under andra halvlek när Norrby rullat in sitt andra eller möjligen tredje mål. Vi brukar kalla honom Superöisaren och det epitetet lever han sannerligen upp till då han kan stoltsera med att endast ha missat 9 hemmamatcher de senaste 45 åren. 9 stycken… och då var det dessutom lumpen som gjorde att han enligt lag tvingades avstå från 2 av dem. Med ett sådant ÖIS-hjärta har man rätt att anmärka på spelet då och då.

Faktum är väl att de flesta av oss känner igen sig i citatet ibland, eller egentligen rätt så ofta, men likväl går vi och i ur och skur och tittar på vårt kära Rödblått. Men visst är det skönt att trots förluster och trots bedrövligt spel kunna säga att det är skönt att vara ÖISare. Luttrad? Javisst.

ÖIS inledde första halvlek helt okej. Regnet hällde ner över Gamla Ullevi och gräsmattan var onekligen svårspelad. ÖIS kom till spel med ett gott självförtroende efter den senaste tidens vinster och nu skulle man bara knäcka Norrby.

En annan av mina andra ÖIS-vänner, som igår följde matchen tillsammans med mig, har bevakat en hel del matcher ifrån Söderettan i år och poängterade att Norrbys målvakt inte var mycket att hänga i julgranen. Det uttalandet skulle han få äta upp en kort stund senare.

ÖIS radade upp chanser i första halvlek och allt som oftast så var det Nico som skapade chanserna, men också Nico som brände chanserna och gång på gång var det riktigt fina parader av Norrbys målvakt. Sällskapet borde ha gjort ett par mål på alla chanser under de första 45 minuterna, men likväl var ställningen 0-0 i halvtidspausen.

Andra halvlek beskrev Superöisaren som en av de sämsta han sett under sina 45 år. ÖIS försökte pressa. Norrby försökte kontra. Spelet blev allt sämre. Båda lagens passningar hamnade allt oftare hos fel adress. Det mest underhållande under denna period var att räkna på hur många gånger Norrbys målvakt skickade ut bollen utanför sidlinjen efter en inspark. Reflexrädda kunde han, men insparkarna var det värre ställt  med. Efter att 4 insparkar i rad hamnat utanför vänster sidlinje började vi undra om det var någon på läktaren som målvakten hade hade något otalt med och som han således försökte sikta på.

Förlust mot Norrby, men Nico blev matchens lirare

Ni har så klart redan läst eller hört hur matchen slutade. Norrby gjorde först 0-1. ÖIS bytte ut Dennis och bytte in Elmander på topp och bildade ett till synes tremannaanfall. Tyvärr verkade laget inte ha gått igenom hur man ska spela vid en dylik formationsförändring. Detta ledde till att Lindström gick ner på vänsterbacken, samtidigt som Olsson och Lycén fortsatte att slicka kanterna. Med andra ord blev Seb helt ensam i mitten på ett tremannamittfält, vilket naturligtvis omöjliggjorde någon som helst form av konstruktivt ÖIS-spel under några minuter. Lindström återvände sedan till sin position på innermittfältet, men då klarade de 3 återstående backarna Leinar, Ervik och Bengtsson inte alls av att sköta försvarsspelet, vilket ledde till kaos och 0-2 och 0-3.

ÖIS fortsatte att pressa och Nico fick mycket välförtjänt reducera. 1-3, men det var för sent.

Jag avstår från att ta ut ÖIS 3 bästa spelare efter den här matchen och nöjer mig med att utse matchens ÖISare:

1. Nicolas Sandberg
Förvisso brände Nico alldeles för många lägen, men han var samtidigt ensam om att skapa massvis med chanser. Hade försvaret skött sin del igår så hade Nico slutat som matchhjälte med sitt ”1-0″-mål, som nu istället blev ett 1-3-mål.

Slutligen – Det blev en hel del diskussioner efter förra episteln och många olika åsikter vädrades vad gällde sommarens nyförvärv. Jag kan kort och gott meddela att jag står fast vid min åsikt.

Allra sist – Vi kan i alla fall glädja oss åt ett par intressanta derbyn nästa år. Qviding kommer ju som bekant att ramla ner. Men nu är det också klart att Utsikten har vunnit division 2. ÖIS-fest på Ruddalen nästa år kanske?

Sep 042011
 

Vilken fest det blev på Valhalla. Drygt 3700 hade kommit för att se ÖIS ta emot serieledande Varbergs BoIS i Division 1 och det går ju inte att låta bli att jämföra åskådarantalet med allsvenska GAIS som bara mäktade med att locka 3800 till sin senaste hemmamatch och då har GAIS ändå gjort sin bästa säsong på en väldans massa år.

ÖIS chockstartade och redan efter 10 minuter hade Lillström och Leinar sett till att både ta ledningen och utöka till 2-0. Lillström slog till inne i straffområdet efter lite pingpongfotboll och Leinar gjorde det han är bäst på, nämligen att sätta dit huvudet.

Matchen var inte ens en halvtimme gammal när Jakob Olsson bjöd publiken på ett ordentligt ögongodis. Efter att ha stulit en boll från BoISförsvararna strax utanför Varbergs straffområde chippar Olsson elegant bollen över en glidande back för att vid nästa touch återigen chippa bollen på öisigt sambamanér över en chanslös målvakt. 3-0 och klacken kan inte göra annat än att skandera Jakobs namn.

Jag skrev i förra episteln om att Olsson är seriens bästa anfallare. Igår bevisade han att det inte spelar någon roll vilken position han spelar på (Jakob spelade på högerkanten). För alla som var på Valhalla igår bör det stå klart att Olsson är för bra för Division 1 och om han spelar kvar hos oss nästa säsong ska vi vara oerhört tacksamma.

Strax innan paus reducerar Varberg, men känslan i paus var att det här var ÖIS dag. Matchen skulle få ytterligare ett mål. Nicolas Sandberg som sprang offside ungefär 300 gånger fick sätta dit spiken i kistan, 4-1, efter att Varberg lyft upp allt folk på ÖIS planhalva. Jakob Olsson drar iväg en lång rensning som friställer Nico vid mittlinjen med en hel planhalva och en målvakt framför sig. Nico är snabbare med boll än sin jagande försvarare och når till slut fram till straffområdet och gör allt rätt och placerar stensäkert in ÖIS fjärde mål för dagen.

Jakob Olsson - bäst i ÖIS

Matchens 3 bästa ÖISare:

1. Jakob Olsson
Det har sällan varit så enkelt att utse matchens bästa spelare. Jakob dominerade rakt igenom med sambadribblingar, fint passningsspel och ett fantastiskt mål (återigen en magisk lobb precis som förra matchen). Jakob spelar på en nivå över alla andra.

2. David Leinar
Serieledande Varberg hade stora svårigheter att komma till några riktigt farliga avslut. Kapten Leinar var som vanligt oerhört svårforcerad och kan inte heller lastas för Varbergs mål. (ÖIS mittfält tappade bollen och sedan råkade Valter ofrivilligt styra fram bollen till Varbergs målskytt). Dessutom kryddades insatsen naturligtvis av Leinars nickmål och det var inte långt ifrån att han blev tvåmålsskytt efter en hård nick strax över ribban.

3. Jakob Lindström
Den enda spelaren i ÖIS som har potential att nå upp till Jakob Olsson spelmässiga nivå är Jakob Lindström. Killen som hade som mål att ta en plats i laget i år har vuxit fram till att bli en av ÖIS absolut viktigaste spelare. Känslan i fötterna är skön att se och Lillström var inblandad i uppbyggnaden av de flesta ÖIS-anfall igår.

Noterat:

Våra nyförvärv håller inte!

Lycén, som kom från allsvenska GAIS, håller inte ens i Division 1 har det nu tydligt visat sig. Kort och gott gör han ingen som helst nytta på planen.

Clarholm visade upp en beklämmande okänsla i fötterna mot Varberg och det märks tydligt att han inte hänger med på den här nivån.

Elmander gjorde inte heller någon bra match och det känns helt fel att han stjäl speltid från våra unga talanger. Framför allt upplever jag att han saknar en bra blick för spelet då det alltför ofta blir feltajmat och tveksamma löpvägar. Däremot kan det hända att han kan vara nyttig på träningarna för att mana på våra yngre förmågor.

Slutligen, Sylvia vann igår igen och nu inser till och med en optimist som jag att det är helt kört för ÖIS. Även om ÖIS vinner samtliga återstående 7 matcher så är det ändå inte särskilt troligt att det skulle räcka till en kvalplats.

Men trots denna insikt var det fantastiskt roligt att vara ÖISare igår. Det sköna med att vara ÖISare är att man gläds åt det lilla!

Aug 312011
 
Drygt 1400 tappra åskådare hade tagit sig till Gamla Ullevi för att se ÖIS – Gärdsgårdens Giganter – möta Trollhättan. Regnet hade piskat över Göteborg under eftermiddagen, men lugnade sig när det var dags för match. Fotbollshumöret var på uppgående efter de senaste segrarna, men nu var det upp till bevis mot, det för ÖIS så ofta svårslagna, FC Trollhättan.

Jakob Olsson - årets mål?

Matchen inleddes med ett rätt torftigt spel från båda lagen. Ingen lyckades ta initiativet på den blöta gräsmattan och många bollar hamnade hos fel adress. Det oordnade spelet gjorde att inget av lagen lyckades förflytta bollen ifrån mittplanen under stora delar av inledningen av första halvlek. Hetaste chansen hade Patrik Elmander som felaktigt blev avvinkad för offside i en frilägesposition som han förvisso ändå brände. 

Det tydligaste i ÖIS spel för dagen var den totala avsaknaden av kantspel. Varken Anderberg eller Lycén lyckades prestera något alls under långa stunder av matchen och värvningen av Lycén känns alltmer tveksam – speciellt när den innebär en bänkning av David Björkeryd som har bidragit med fina prestationer i flera matcher. Även Adam Eriksson hade problem på sin kant och blev rundad flertalet gånger. Första halvleks bästa spelare var David Leinar som stod för en helgjuten insats och Trollhättan kändes aldrig farliga framåt. 

Bland det mest minnevärda från matchen var den ovanligt långa halvtidspausen som varade i närmare trekvart på grund av en skadad domare. När andra halvlek till slut blåstes igång började den trevande precis som den första men ökade sakta men säkert i tempo. Plötsligt får Lycén bollen längst ut till höger i FCT:s straffområde, han misslyckas med skottet, men bollen når istället fram till Jakob Olsson som inne i boxen inte gör något misstag utan trycker in ett direktskott i buren. 1-0. 

Därefter hann man inte ens andas innan Trollhättan får en frispark på ÖIS planhalva där bollen studsar igenom hela försvaret – upp i ribban och ner till en Trollhättespelare som kan kvittera på mållinjen. 1-1. 

I anfallet blir Jakob Olsson alltmer aggressiv – han kämpar, sliter och är förbannad. Det blir tydligt att vi behöver fler spelare som Jakob som hatar att förlora, som vägrar att ge upp och som ger allt för att vinna varje boll. Vi behöver mer vinnarskallar och lite mer förbannade spelare – däremot så gäller det att även vara smart och inte agera som Valter gjorde  i första halvlek där han käftar med domaren en bra stund – lyckas klara sig undan ett gult kort – för att sedan följa efter domaren och då naturligtvis åka på det gula kortet. Man måste välja sina strider. 

Med kvarten kvar fick vi se något som bör kunna nomineras till årets mål i söderettan. Efter en lite rörig situation får Jakob Olsson plötsligt bollen vid straffområdeslinjen med enbart målvakten framför sig, men idel FCT-försvarare runt omkring sig. De flesta anfallare i söderettan, ja i superettan och allsvenskan med för den delen, hade antingen dragit till bollen hårt och omedelbart och riskerat att skjuta rakt på målvakten, eller i bästa fall hade de försökt att varsamt placera in bollen bredvid målvakten. Jakob väljer istället att sätta skon under bollen och hiva iväg bollen i en lobb över målvakten och in i mål. Jakobs briljanta kyla i det läget förtjänade att resultera i ett segermål. 2-1. 

Men så blev inte fallet. 7 minuter senare kontrar Trollhättan genom att gamle ÖIS-bekantingen Edwin Phiri slår ett slår ett inlägg från högerkanten långt bak i plan som leder fram till ett nickmål som ÖIS mittförsvar helt missar att avvärja. 2-2, vilket även blir slutresultatet – oerhört tungt! 

Matchens 3 bästa ÖISare: 

1. Jakob Olsson
Blev hetare och hetare ju längre matchen led. Visade flera gånger prov på sitt ruskiga skott och visade många gånger upp en riktigt het vilja. Jakob är seriens bästa anfallare – vad vi nu behöver är en riktigt bra lekkamrat till honom där framme. 2-1-målet var som ljuv musik. Ohotad som matchens bästa spelare. 

2. Sebastian Johansson
Sebastian gjorde inte sin bästa match direkt, men placerar sig ändå på topp-3-listan. Det säger en hel del om hans betydelse för ÖIS 2011. Spelade stabilt och när kanterna i ÖIS inte lyckades alls idag och Lillström var blekare än vanligt så var det Sebs fötter som till allra största delen blev spelvägen mellan backlinje och anfallare. 

3. David Leinar
Jag hade lite problem med att utse spelare till den tredje positionen. Men efter att ha valt bort spelare efter spelare så blev det till sist Leinar kvar. Hans första halvlek var riktigt bra och Leinar dominerade i såväl luftrummet som längs marken. Men så kom de där förbaskade målen iallafall i andra halvlek. Hur kommer det sig att vi inte klarar av att fokusera en hel match igenom? Oavsett så får Leinar utmärkelsen som matchens tredje bästa spelare främst på grund av en mycket bra första halvlek. 

Noterat:  

Valter som mittback brukar resultera i ett antal hjärtattacker, men han skötte sig under stora delar av matchen rätt så bra. Däremot är varningen han fick bland det dummaste jag sett på en fotbollsplan (läs ovan). 

Björkeryd hoppade in mot slutet av matchen och hann inte göra så mycket väsen av sig. Men att han bör vara given i startelvan är trots allt ett som är säkert efter den mediokra insatsen av bland annat Lycén idag. 

Dennis Jonsson byttes in när ÖIS tog ledningen med 2-1. Det tog 2 minuter och så hade Trollhättan kvitterat. Nu var det kanske inte Dennis fel. Men jag hävdar alltjämt att ÖIS måste sluta upp med att stänga matcher genom att exempelvis slänga in ytterligare en back. Vi är inte tillräckligt bra för att kunna spela på resultatet, vi måste fortsätta att anfalla – Anfall är bästa försvar!!! 

Mellan FCT:s stolpar stod Richard Johansson, andremålvakt i ÖIS bakom Dick Last en gång tiden som inte verkade ha präglats alltför mycket av förnedringen på Valhalla för några år sedan. Johansson fick knappt alls spela i ÖIS, men när han väl fick chansen då tryckte Norrköping in 5 bollar och så var den ÖIS-karriären förstörd. Mot ÖIS visade han emellertid upp ett stabilt målvaktsspel. 

Se nu till att ta med alla ni känner till Valhalla på lördag. Match mot Varberg och fri entré!

Jul 052011
 
En dag försenad kommer här en epistel om ÖIS match mot LB07.
 
Solen stekte på Gamla Ullevi när ÖIS och Limhamn/Bunkeflo delade på poängen och när man blir svettig av att gå och köpa korv i pausen så kan man ju fundera på hur varmt det måste ha varit för spelarna på planen.

Joakim Olausson - En guldklimp?

 

ÖIS mönstrade ett lag utan avstängda Ervik och Jakob Lindström. Detta innebar att en av våra mest rutinerade spelare, Dennis Jonsson tog en plats i startelvan och att en av våra yngsta talanger, Joakim Olausson gjorde detsamma.  

Han har varit uttagen i det blågula p15-landslaget under förra året och har provtränat med Liverpool och italienska Atalanta, men Joakim Olausson verkar bli kvar i ÖIS och det ska vi definitivt vara glada för. Olausson som även fick spela de sista 5 minuterna mot Sleipner senast stod för en helgjuten prestation mot Bunkeflo och med tanke på att vi talar om en spelare som inte ens var född när Fotbolls-VM i USA ägde rum, så var insatsen mycket lovande. Det gick inte att se tillstymelse till nervositet eller osäkerhet hos den unge spelaren och om han får vara kvar och utvecklas i A-laget kan det vara en framtida guldklimp. 

Första halvlek blev, förutom väldigt varm, även relativt händelsrik för att vara mållös. ÖIS spelade offensivt rätt bra, medan försvaret svajade. Redan efter några minuter visade ÖIS unga lirare prov på ett fantastiskt passningsspel och lyckades lira sig hela vägen fram till Bunkeflos straffområde, där Anderberg skottfintar så att försvaren hamnar uppe på sittplats. Anderberg försöker sedan med vänsterfoten placera bollen vid målvaktens vänstra stolpe, men skottet blir något löst och den annars rätt så osäkre Bunkeflomålvakten får göra en fin räddning. 

Bästa målchansen för ÖIS kom när Björkeryd anfaller på vänsterkanten och med en av lagets känsligaste fötter slår han ett väl preciserat inlägg som når fram till ett okänt ÖIS-huvud i straffområdet som nickar mot mål. På vägen mot målder når bollen fram till Nico som snyggt nickskarvar bollen vidare och som slutligen träffar undersidan av ribban och studsar ner till en nu liggande Nico som inte hinner reagera tillräckligt fort för att slå in bollen i det öppna målet och bollen försvinner ut över kortlinjen. 

Jakob Olsson visar sedan prov på kreativt tänkande då han pressar en vänsterslagen frisspark direkt mot mål när samtliga spelare, inklusive målvakten förväntar sig ett inlägg. Jakobs korta ansats lurade alla, men målvakten var inte tillräckligt felplacerad för att ÖIS skulle kunan ta ledningen. 

I slutet av halvleken får Bunkeflo sin bästa målchans. Bengtsson går bort sig och friställer sin motståndare som kommer helt ren med Abrahamsson. Peter står då för matchens prestation när han inte bara gör sig stor utan lyckas reflexrädda friläget med högerhanden. Det var internationell klass på den insatsen av Peter! 

De första 45 minuterna kändes definitivt inte som en 0-0-halvlek. Det gjorde däremot den andra, men då kom ironiskt nog båda målen. I den 74:e matchminuten blir det lite stökigt i Bunkeflos straffområde och bollen hamnar plötsligt framför Oskar Wallén, som bytts in på högerkanten och som inte gör något misstag utan stänker in 1-0 på volley. 

Direkt efter målet gör ÖIS det ödesdigra kardinalfelet och det som borde vara absolut förbjudet. Man backar hem. Samtliga 11 ÖISare parkerar direkt efter avspark på egen planhalva och låter därmed Bunkeflo, som varit väldigt tama i andra halvlek, plötsligt få börja anfalla och skapa målchanser. Det tar mycket riktigt inte många minuter innan kvitteringen är ett faktum och direkt efter Bunkeflos mål så börjar ÖIS anfalla igen. Onödigt. Onödigt. Onödigt. Det är så oerhört dumt att backa hem i ledning – det är bara ett fåtal lag på hög internationell nivå som kan stänga matcher på det sättet – och ÖIS är inte ett av dem. Jag hoppas att det som står överst på Robertos Att-göra-lista är: ”Berätta för spelarna att de försvarar sig bättre när de ligger högre upp i banan så att motståndarna inte har möjlighet att anfalla med hela laget.” Trots ett onödigt poängtapp så känns mycket trots allt relativt bra i ÖIS. Vi har ett väl fungerande passningsspel, åtminstone stora delar av matchen, vi har en fantastisk målvakt, vi har fått igång vår målproduktion, även om den kan bli ännu bättre. Nu gäller det att alla höjer sig ett snäpp till och visar att vi verkligen vill ta oss till Superettan – vi har alla möjligheter! 

Peter den store

 

Matchens 3 bästa ÖISare: 

1. Peter Abrahamsson
Stod för en utomjordisk räddning och var matchen igenom säkerheten själv på allt som ramlade ner i straffområdet. Det var en enorm klasskillnad på de två målvakterna i den här matchen och av det vi har fått se hittils i år så har Peter odiskutabelt varit seriens bästa keeper.  

2. Jakob Olsson
Min ÖIS-polare som jag gick med på matchen utbröt plötsligt i den andra halvleken:  ”Så där har jag inte sett en ÖIS:are göra sen Afonso spelade hos oss.”   Han syftade på när Jakob Olsson helt på egen hand bryter sig rakt igenom 4-5 paralyserade Bunkeflospelare och skapar helt utan hjälp en het målchans när han efter dribblingsuppvisningen avlossar ett hårt skott från straffområdeslinjen. Nu är det såklart stor skillnad på söderettan och allsvenskan, men det var naturligtvis härligt att få se Olsson leka med motståndarna.  Jakob är vår nya fixstjärna (om man nu kan ha det i ett division 1-lag). Vi får bara hoppas nu att han kan stå med fötterna på jorden. 

3. David Björkeryd
Björkeryd var något osynlig i början av matchen, men så fort han är inblandad i en situation så skapar han något kreativt. Allt ser så lätt ut när David hanterar bollen och tillslaget är helt klart ett av de bästa i laget. Så här i efterhand så kan man konstatera att det var en lysande värvning från ÖIS sida.

Jun 182011
 

Nico - Tvåmålsskytt

6-1!

1268 personer på plats på Gamla Ullevi – ni andra som inte trotsade regnet bör ångra er bittert!

Matchen 10 första minuter är inte mycket att tala om. Varken ÖIS eller Oddevold kommer igång särskilt bra, men när ÖIS hastigt och lustigt får en straff med sig i 10:e minuten satte en halvlek igång som vi ÖISare inte har skådat på år och dagar.

Bengtsson sätter straffen till höger, Oddevolds målvakt är på den, men lyckas inte hålla den blöta och hala bollen. 1-0 till ÖIS och därefter levde våra rödblå hjältar upp till epitetet Lirarnas Lag med råge.

Det tog inte många vackra ÖIS-passningar innan bollen återigen fastnade inne i Oddevolds straffområde och efter en viss kalabalik och flera försök till att få in bollen så får Leinar till slut trycka in den. 2-0 till ÖIS.

Oddevold sticker upp nån gång här och var och ÖIS reservmålvakt Fredrik Andersson (se träningsartikel om Peter nedan av Felix) tar idag en gruvlig revanch efter cupförlusten. Ute på plan är Fredrik väldigt lik Peter och idag spelade han dessutom på samma höga nivå, vilket gjorde att man ibland glömde bort att vi hade reservkeepern i mål. Mycket glädjande.

Rödblått rullar sedan runt bollen elegant med Anderberg, Lindström och Seb i spetsen. Nico löper som vanligt kopiöst på alla bollar och idag betalar det sig äntligen. Klockan har inte ens nått fram till 30 minuter när Nico är rätt placerad inne i straffområdet och kan stöta in bollen på direkttouch mellan benen på en olycklig målvakt. 3-0 till ÖIS.

ÖIS fortsätter att trycka på. Jakob Olsson som har börjat matchen väldigt lojt kommer in alltmer i spelet och lyckas få ett fint samspel med såväl Nico som mittfältarna. Plötsligt dyker en höjdboll från högerkanten upp mitt i straffområdet, Nico får huvudet på bollen som far iväg i en hög båge och ramlar ner bakom en paralyserad Oddevoldsmålvakt. Det som knappt kändes som en målchans innebär 4-0 till ÖIS och då står matchklockan bara på 39 spelade minuter.

Den här första halvleken, där vi får se ÖIS spela ut och lyckas med det man är bäst på, dvs att spela ett vackert passningsspel längs marken och att dessutom producera mål, kommer finnas kvar i åtminstone mitt minne länge framöver.

Andra halvlek blir sedan är rätt stor kontrast till den första. Tyvärr har våra rödblå lirare svårt att motivera  sig att fortsätta spela boll och det hela resulterar en rätt sömnig tillställning, bortsett från att klacken höll igång rejält.

I det läget var det heller inte alls oväntat att Oddevold lyckas reducera till 4-1. Uret står på 55 minuter och nu hoppas man att IKO:s mål ska ge lite fart under fötterna på Rödblått, men så blir dessvärre inte fallet.

Faktum är att ÖIS spel aldrig riktigt kommer igång under andra halvlek – inte Oddevolds heller för den delen – men rädslan för att att släppa in ett mål till och skapa oro finns fortfarande kvar eftersom Oddevold lite då och då lyckas komma till hyfsade avslut.

Men i den 79:e minuten släpper allt. Anderberg slår en ljuvlig djupdelsboll som skär rakt igenom Oddevolds försvar och som hamnar hos Olsson som kommer i något dåligt vinkel men som ändå lyckas smeka in bollen förbi Oddevoldskeepern.5-1!

Klacken sjunger ”Så skönt att vara ÖISare” mer passande än på väldigt länge och under matchens sista minuter kommer passningsspelet från första halvlek tillbaks i viss mån och som om inte 5-1 är nog så avslutas matchen med det vackraste målet av de alla. ÖIS spelar klapp-klapp-spel och bollen når fram till Nico som iskallt och briljant klackar bollen till en helt friställd Olsson som inte gör något misstag utan placerar bollen elegant i målvaktens bortre hörn. 6-1 och strax därefter tar matchen slut och ÖISarna gör varsin Klinsmann i det blöta gräset framför klacken.

Det var ovanligt svårt att utse matchens lirare den här gången. Det var väldigt många som gjorde anspråk på en top-3-plats i första halvlek och vissa som sedan försvann en hel del i andra. Jag lyckas inte välja bara 3 spelare idag, utan tar mig friheten att dela tredjeplatsen.

Matchens 3 bästa ÖISare

1. Nicolas Sandberg
Han har fått mycket skit för att han bara springer och inte gör några mål och att han är för klen. Idag lyckades han skapa en hel del med sina löpningar, både bollerövringar och inte minst två mål som i båda fallen handlade om att se till att finnas på rätt ställe. Av anfallarna var Nico bättre än Olsson i första halvlek och i andra halvlek visade de båda upp ett fint samspel som kröntes med Nicos underbara klack fram till Olssons 6-1-mål. Allting är kanske inte perfekt, men 2 mål, ett oförtrutet kämpande och karriärens kanske bästa match – ja, då är Nico värd att utses till matchens lirare.

2. Markus Anderberg
Hade en fotbollsmatch varit 45 minuter hade Anderberg blivit matchens lirare. Under första halvlek var han bäst på plan och låg bakom de flesta instick och genomskärare fram till våra forwards. Om man dessutom som åskådare släpper bollen med blicken så kan man se hur Anderberg gång på gång skär upp djupa sår i motståndarnas försvar med sina diagonallöpningar och  fina rörelsemönster. Däremot så orkade inte Anderberg i andra halvlek, han försvann från spelet en hel del, men skapade trots allt en hel del när han väl fick bollen och var mannen bakom Olsson 5-1-mål.

3. Fredrik Andersson
Det kan inte ha varit roligt att vara Fredrik efter förlusten mot Falkenberg i Svenska Cupen. Men han visade ingen tecken på ängslan när han idag fick chansen igen. Det skall sägas att även om ÖIS vann stort idag så hade Oddevold ett gäng med chanser, men Fredrik visade att vi inte behöver vara ett dugg oroliga när Peter är indisponibel. Fredrik var säkerheten själv trots det hala underlaget och räddade ÖIS flera gånger från baklängesmål med riktigt fina räddningar.

3. Jakob Olsson
Hur jag än vänder och vrider så går det väl inte att hålla Jakob utanför den här listan. Han kom förvisso inte alls in i matchen till en början och visade upp det där loja spelet vi ibland har sett när Jakob slutar att spela så fort han tappar bollen. Men han växte och växte och när matchen var slut kan man inte annat än att konstatera att ÖIS är ett klart vassare lag när vår tvåfotade Olsson är på planen. Det är kul att se hur Jakob slår en perfekt hörna med vänsterfoten ena stunden för att minuten senare dra på ett stenhårt placerat skott med högern. Båda målen i slutet av matchen är dessutom av hög klass. Får vi bara se något mindre av nonchalansen så skulle Jakob befinna sig högst upp den här listan väldigt ofta.

Noterat:

Ex-ÖISaren Mentor Zhubi tackade ÖIS-publiken när han byttes av och möttes med applåder.

Ex-ÖISaren Angelo Vega visade temperament i slutminuten och hamnade i het ordväxling med flera ÖISare. Hans hetlevrade humör verkar inte ha förändrats sen jag själv mötte honom under tonåren då han fortfarande spelade i Uddevalla-laget IK Svane.

Ludvig Brisby-Jeppsson fick visa upp sig ordentligt för hemmapubliken då han bytte av Bengtsson redan efter 25 minuter. Ludvig med nummer 31 på ryggen gjorde en bra match och visade inga tecken på nervositet, men visade däremot prov på ett riktigt bra skott.

Mikael Odin fick chansen på innermittfältet sista kvarten och gjorde inte bort sig.

Uppe på Tredjeplats i tabellen nu. Förvisso har både Sleipner och Trollhättan en match mindre spelade och kan gå om, men det är ju ändå kul läsning.

Jag försöker komma ihåg om jag någon gång har sett ÖIS göra 6  mål i en seriematch förut och har än så länge inte lyckats komma på något tillfälle. Jag var med när ÖIS gjorde 5 mål mot Blåvitt både 1998 och 2002, men 6 mål…har det hänt? Påminn mig gärna om det är så att ÖIS har gjort mer än 5 mål i en seriematch under andra halvan av 90-talet eller 00-talet.

Och ni gamla rävar som var med på den tiden då Sören och co lekte hem SM-guldet eller när Agne med vänner fick folk att bänka sig på Ullevi på 50- och 60-talet. Berätta gärna i kommentarsfältet nedan om vilken match som ni har sett där ÖIS har gjort flesta mål.

Bellmans epistel n:o 5

 Posted by at 21:27  Spelarbetyg
Jun 062011
 
 
 

Seb - Bäst på plan idag

Skön 1-0-seger mot Kristianstad på ett varmt och soligt Valhalla!

Det blev 3 oerhört sköna poäng idag. Det satt långt inne och vi hade kanske lite flyt med straffen, men det  betyder hur som helst att vi hakar på i toppen på riktigt. Vi avancerar till fjärde plats och har nu bara tre pinnar upp till Varberg och Sleipner allra högst upp.

Matchen började lite trevande men dryga 1700 åskådare på Valhalla fick se ÖIS ta över allt mer efterhand och Kristianstad tilläts i princip aldrig att komma till något farligt avslut på hela matchen. ÖIS pressade än mer i halvlek och hade inte våra anfallare varit så pass tama idag så skulle vi haft flera bollar inne redan i ett tidigt skede i matchen. Men det är ju sällan som något är sådär särskilt enkelt när man är ÖISare. Det skulle naturligtvis dröja ända till den 85:e matchminuten och sönderbitna naglar innan Nico dras ned och domaren pekar på straffpunkten. Något otippat så var det Bengtsson som fick kliva fram. Hårt och säkert placerar han in segermålet och glädjen vid målfirandet var en fröjd att se.

ÖIS startade enligt följande:

Abrahamsson

Bengtsson – Ervik – Leinar – Hall

Elving – Ja.Lindström – Johansson – Jo.Lindström

Wallén – Sandberg

Matchens 3 bästa ÖISare

1. Sebastian Johansson
Seb övertygar mer och mer. Liksom mot Norrby var Seb överallt och visade på Källa-manér hur man hanterar en innermittfältsposition genom att kriga, vinna bollar och bryta motståndarkontringar. Backlinjen hade en relativt lugn dag på jobbet idag och det berodde till stor del på Sebs enorma vilja och arbetskapacitet. Viktig kugge i vårt, i övrigt, rätt så unga lag.

2. Christoffer Bengtsson
Bildsköne Bengtssons insatser under säsongen har varit som en bergochdalbana, upp och ner och upp och ner och så en liten loop ibland. Det som var glädjande idag var att Bengtsson defenitivt var på hugget. Han rev och slet i 90 minuter så att de orangeklädda spelarna fick både blåmärken och kläderna avplockade. Mycket härligt att Bengtsson dessutom fick avgöra matchen med sitt säkra straffmål.

3. Jakob Lindström
Lillström är yngst och minst och helt klart lagets mest tekniska spelare. Gång på gång kom han med små vassa instick som skar rakt igenom Kristianstad-försvaret, men dessvärre var varken Nico eller Wallén på riktigt bra spelhumör idag och stod alltför ofta på hälarna när Jakobs briljanta passningar kom i djupet.
 

Noterat:

  • Jonathan Lindström gjorde en klart bättre insats idag än mot Norrby och inläggen var flera gånger nära att ge resultat.
  • Vad hände med Wallén? Från att ha varit matchens gigant mot Norrby var han idag långsam och såg trött ut. Var det för varmt därute? Vi vet att du kan Oskar, nu vill se det igen.
  • Ervik och Leinar kom inte med i listan över matchens 3 bästa ÖISare, men de ska ändå ha beröm för sina insatser. Mittlåset är praktiskt taget låst. ÖIS har släppt in minst mål i serien, 6 stycken på 8 matcher.
  • Vi lyckas äntligen stänga matcherna. De senaste åren har vi inte lyckats behålla våra ledningar, utan gång på gång har motståndarna kvitterat i 89:e eller 91:a eller 97:e minuten. Nu känns det inte längre så oroligt när vi leder i slutet av matchen.
  • Klacken var precis som senast väldigt bra idag och sjöng och stöttade matchen igenom. En eloge!
Maj 312011
 

Oskar Wallén - Matchens lirare

STRIKER FUNNEN!

Cirka 2500 åskådare fick se ÖIS vinna med 3-1 mot Norrby på Borås Arena. Naturligtvis var det en viktig seger, men det mest centrala var att vi äntligen har fått ordning på den krånglande lagdelen.

Enligt min mening så har ÖIS seriens bästa backlinje. Jag vill också hävda att vårt mittfält tillhör åtminstone bland de bästa. Däremot så har det varit totalt nattsvart när det gäller vem som ska ta hand om bollarna längst upp i planen. Det har gjorts olika försök med 1 och 2 forwards i olika konstellationer, utan att man har fått någon ordning på anfallsspelet. Men igår släppte det totalt:

Oskar Wallén placerades som släpande anfallare bakom Markus Anderberg och vilken succé det blev för Wallén. Tvåmålsskytt, fantastiska nedtagningar, rätt löpvägar. Oskar hade igår allt det som vi ÖISare har saknat i anfallsväg under året.

2-1-målet, där Oskar möter Halls passning precis framför målvakten, touchar förbi och smeker in bollen från en något snäv vinkel, var dessutom så vackert så att man nästan trodde att en blonderad Ailton var tillbaks i laget – ja, tillåt mig överdriva något – men Oskar Walléns genombrott igår fick mig plötsligt att tro att vi kanske, eventuellt, möjligen, trots allt kan ha en möjlighet att flyttas upp redan i år.

När vi ändå är inne på saker som fungerade igår, så tog det inte många passningar att konstatera att David Björkeryd passade som hand i handske på vänstra mittfältspositionen. Björkeryd som varit ytterback tidigare under säsongen, ersatte i andra halvlek Jonathan Lindström på yttermittfältet och Björkeryd blev omedelbart en positiv injektion och fick dessutom krydda kvällen med ett snyggt, distinkt och välplacerat 3-1-mål.

Matchens 3 bästa ÖISare

1. Oskar Wallén.
Äntligen har vi en striker i ÖIS igen. Se ovan.

2. David Björkeryd.
Klasskillnad när han tog över efter Jonathan Lindström. Se ovan.

3. Sebastian Johansson.
Jag vill ge Sebastian cred för att han verkligen ger allt för laget. Nyss var han en allsvensk spelare och nu spelar han i Sveriges tredje serie, men det finns inte tillstymelse till grymtande över detta. Seb rör sig över hela planen, kämpar i duellerna och vann mycket boll igår. Tack Seb, för att du slåss för Sällskapet.

Till sist – en spontan fråga från mig som tog bilen till matchen:
Varför stod det en Blåvitt-buss vid arenan. Vem åkte i den? Spelare? Supportrar? Någon annan?