Gästkrönikör

Nov 122014
 
verksamhetsplan2015

För en dryg vecka sen publicerade vi en text skriven av Oskar Ängermark som behandlade hans idé om att ÖIS står inför ett vägval där man måste göra ett val inför framtiden för att inte riskera att falla i glömska. Det efterfrågades då mer specifika förslag på vad ÖIS kunde göra och detta har Oskar nu sammanfattat i ett 28 sidor långt dokument kallat ”Förslag till verksamhetsplan 2015: ÖIS fotbollssektion”. Länk till dokument och bilagor finns nedanför inledningen som vi publicerar här.


ÖIS går en spännande framtid till mötes. Den 13 november 2014 hålls ett extra årsmöte för att avgöra om föreningen kan gå vidare med genomförandet av att ombildas till en alliansförening. Något som troligtvis försenas med ett år på grund av bristande ekonomiska resurser hos fotbollssektionen.

I denna verksamhetsplan kommer ÖIS fotbollssektion föreslås anta en tydlig vision och målsättning som ska driva klubben framåt i utvecklingen istället för att fortsätta med den stagnation som skett de senaste åren. Den föreslagna visionen och målsättningen för ÖIS är att arbeta med elittalanger i äldre tonåren och förädla dem till spelare för större europeiska ligor.

Målsättningen med visionen är att ÖIS till år 2025 inte bara skall se sig som en elitskapande förening utan att de även skall äga den statusen inom såväl svensk som europeisk fotboll. Under de dryga tio åren tills dess ska ÖIS ha en både ekonomiskt och arbetsmässigt stabil och välfungerande verksamhet som ska se till att supportrar kan njuta av fotbollsmatcher samtidigt som föreningen bygger mot framtidens vision om år 2025 och gärna ännu längre framåt i tiden.

Länk till verksamhetsplan och bilagor

Nov 032014
 
IMG_4860

Vi kanske har lite spänstigare spelare men vad skiljer annars ÖIS från en klubb som Trelleborgs FF?

De kritiska rösterna blir allt starkare och när ÖIS återigen tvingas till möten utöver ordinarie årsmöte finns skäl till oro. Denna oro uttryckte förre Sambadefensivskribenten och ÖIS-medarbetaren Oskar Ängermark idag på sin twitter. Vi väljer därför att publicera texten som en gästkrönika här på sajten. Det är alltså inte Oskar som bett oss göra detta utan det var vi som bad om tillåtelse att publicera honom.

Here it goes! 

Våren 2011 stod ÖIS redo att ta sig an Division 1 Södra och ekonomiska problem på en och
samma gång. Till våren 2015 ser det ut som att samma visa kan behöva spelas om – igen.
Vad är anledningen till att ÖIS är tillbaka i samma fotspår som man en gång startade i? Svaret
är lika lätt att identifiera som det är svårt att lösa: en total avsaknad av en tydlig och realistisk
vision med klara och mätbara delmål som tydligt beskriver hur man ska klara av delmålen.
”Öis Fotboll skall spela en rolig attraktiv fotboll i Sveriges elitserier. Vi skall genom en stark
ledarstab, en stark organisation och vårt stora nätverk utveckla Öisgården och våra ungdomar
med en ekonomi i balans”

Tyvärr existerar ingen vision för ÖIS, vilket är förbryllande, men detta är åtminstone
ordagrant de mål som har presenterats tidigare och det som närmast kan liknas vid en vision
för ÖIS. Frågor som uppenbarar sig är hur väl målen har uppfyllts? Har vi en stark ledarstab
och organisation samt ett stort nätverk som kan utveckla ÖIS-gården och våra ungdomar? Är
det rätt mål för ÖIS?

ÖIS behöver inför säsongen 2015, oavsett om det blir alliansbildande eller inte, börja arbeta
mot en väl förankrad idé om vilken riktning klubben ska ta för att ledas framåt. Så snart som
möjligt behöver en styrelse som är redo och kapabel för denna utmaning ges tid, rum, och
hjälp för att klara av detta så ÖIS är så väl rustade och förberedda för framtiden som möjligt.
En framtid som sett till nutidshistorien rör sig i en rasande takt där man blir en dinosaurie om
man inte hänger med.

Tvärtemot hur det är hos många andra klubbar så ska ÖIS kärnverksamhet kretsa kring det
som ligger närmast hjärtat de som engagerar sig i klubben. Detta är representationslaget,
elitfotboll, och framförallt en läktarkultur som ÖIS själv kan bidra till att nära på bästa möjliga
sätt. ÖIS stora skara supportrar som visat sin hängivenhet trots ett näst intill obefintligt stöd
från klubben är en outnyttjad resurs som förtjänar att uppmärksammas och nyttjas.

ÖIS måste gå från att vara en generisk klubb likt vilken annan till att bli klubben som skapar
sin egen väg och bjuder på det oväntade, utvecklande, ledande, och långsiktiga.

Allt i klubben behöver genomsyras av dessa fyra kärnvärden. Allt från spelsätt, matchtröjor
och souvenirer, dryckesutbud på arenan, kommunikation med supportrar, etc.

När styrelsen och medlemmarna, som styrelsen tjänar, tar en tydlig ställning för vad det är
ÖIS står för så blir arbetet för att driva klubben smidigare. Exempel för långsiktigt arbete med
partners kan konkretiseras, potentiella nyförvärv kan passas in i klubbens långsiktiga tänk,
och nya supportrar lockas av att de faktiskt får något så grundläggande som en bild av vad det
är som gör ÖIS unik.

Så, vad är det som gör ÖIS unikt och värt att engagera sig?

Vad är framtiden, ÖIS?

// Oskar Ängermark

Nov 302013
 

Då det råder en viss nyhetstorka just nu publicerar vi en gästkrönika. Skribenten Johannes Björklund bor i England och känner att svenskan fått stryka på foten under några år utomlands och har därför valt att skriva på engelska. Men vi ser detta som att vi bidrar till lite folkbildning. Fram med ordboken och håll till godo!

This is the Time to Believe
“Even in our sleep, pain which cannot forget
Falls drop by drop upon the heart
Until, in our own despair, against our will,
Comes wisdom through the awful grace of God.”
(Aeschylus)

When we celebrated promotion last year the atmosphere and belief around the club was that the future was bright. We had come through the worst of times and we were on our way back to where we belong. We knew it wasn’t going to be easy nor did we expect our progress to be quick. But slowly and steadily we would develop and return to Allsvenskan stronger and better than we had been for a long time. That’s the feeling I had one year ago and it is a feeling that is ever stronger today, despite this latest setback.

You may think I am crazy but for the first time in a long while I see in OIS an ideology, a road-map to success and that gives me hope for the future. The focus on developing young talents with a philosophy of attacking football, befitting “Lirarnas Lag”, is an ideology I firmly believe in and something I think OIS is trying to implement. If you don’t know the recent history of Southampton F.C. then I suggest you do some reading because their story has certain similarities with ours. In 2009 they went into administration and were relegated to the third tier of English football for the first time in 50 years. The club was sold and the new owners implemented a distinct new philosophy. Their success was to be built on home-grown talents and a philosophy of attacking football. It took the club 3 years to go from League One to the Premiership and while I don’t suggest OIS will be able to match this instant success, I do believe their example provides us with a guide to how we can once again be successful. (I recommend this article by Erik Niva for further reading about Southampton:http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/erikniva/dokument/article17686562.ab?teaser=true).

The response of the club to this latest setback will be crucial to determine any future success. If we get scared and diverge from the new path we have started on, if we focus on cutting costs rather than increasing revenue then the club will once again endure tough times in the near future. This is not the time to be cautious because we ran into a wall. This is not the time to be scared because our failure hurt us.

This is the time to run faster and be braver than ever before.
This is the time to construct a plan around our ideology and then convince old and new sponsors to invest more than ever before.
This is a time to see every day as a new opportunity to raise money and revenue for the club.
This is a time to re-launch Örgryte IS as a club who believes in their young players and who, no matter what the opposition or conditions, play attacking, attractive football.
This is a time to tell the world that IFK, GAIS and Hacken may play in higher divisions but OIS will play the best football and will do so with young, local talents.
This is the time to convince players like Jonas Bjurstrom and Hannes Stiller to join us and be part of something great.
This is the time to encourage all our key players that this latest setback is only a minor blip on our journey back to the top.
And, this is the time for every board member, coach, player and supporter to be brave, proactive and believe in our club.

There is a way to be ambitious and smart at the same time. We do not have to risk our economy by investing in players nor do we have to spend big to facilitate our success. What we need to do is ensure that everyone associated with the club works harder and with more purpose than ever before. The club should encourage every supporter to buy next years kit by designing it to resemble the traditional OIS kit (The correct red colour would be a good start). Every season-ticket holder should be allowed to bring a friend for 40kr. These ideas might be terrible but the point is that every supporter needs to dig in and contribute as much as possible. Let the ideas flow! Friends, comrades, fellow idiots who fell in love with this team, this is not the time to be negative; THIS IS THE TIME TO BELIEVE.

//Johannes

Okt 032013
 

I tisdags spelade U21 mot Djurgårdens IF. På plats fanns Markus Nielsen. Här är hans gästsummering av matchen. Sambadefensiv tackar givetvis för referatet.

Nu när höstmörkret och kylan lägger sig över landet, då vet man att det vankas slutspurt i fotbollens serier och så är även fallet för ÖIS U21. Man är med i Folksam U21 A-slutspel grupp 2 tillsammans med IF Brommapojkarna, BK Häcken samt Djurgårdens IF, och vinnaren i gruppen får spela final mot vinnaren i grupp 1.

I tisdags var det dags för bortamatch mot DIF, det lag som vi får se som största konkurrenten i gruppen och första mötet slutade 2-2 på ÖIS-gården. Nu var det varken Stadion eller Tele2 Arena som fick vara skådeplats för den här bataljen, utan Hjorthagens IP i Ropsten (som för övrigt är en av slutstationerna på tunnelbanans röda linje).

Trots kylan och den lite tokiga avsparkstiden, 17.00, så var vi en hyfsat stor publik som hade bestämt oss för att se lite fotboll, och vi fick se en match som bjöd på en hel del fina anfall, närkamper, och det viktigaste av allt; rödblått mål!

Första 15 minuterna tycker jag att ÖIS, för dagen med Sören Börjesson som ledare, är det hetare laget. Två personer som utmärker sig är Oskar Wallén och Abdel  Bouraima, Oskar med sin fysik och Abdel med sin goda teknik. Det är även Abdel som får matchens första fina målchans när han pressar sig runt sin försvarare och kommer helt fri, men tycks inte få nån riktigt ren träff och avslutet går rakt på målvakten.

I 27:e minuten är det dags för DIF att få ett jätteläge att sätta matchens första mål när en djurgårdare kommer fri mot vår keeper Fredrik Andersson, men Fredrik har en riktigt bra dag och lyckas göra en svettig räddning. Det är även herr Andersson som strax efteråt drar iväg en boll som skarvas på Oskars huvud vidare till anfallskollegan Henrik Carlsson som i sin tur nicktouchar bollen till Abdel som visar kyla när han bara lättar bollen över Djurgårdens målvakt och vi supportrar får vråla ut vår glädje, 1-0 till Sällskapet!

Första halvlek består av mycket kamp, men även rätt fina anfall från båda lagen. Bara fem minuter efter ÖIS ledningsmål så är DIF nära att kvittera, men avslutet från det fina läget i vänsterposition sitter i burgaveln till lättnad för oss rödblåa på läktaren. Strax efter det så får Wallén chansen att utöka ledningen, men tyvärr så uteblev nätrasslet. När domaren blåser av första halvlek så kan grabbarna gå in i omklädningsrummet och värma sig med en 1-0-ledning i ryggen, och känslan av att man bjudit på bra fotboll.

Andra halvlek inleder DIF starkt, och man skapar flera hörnor som är nära att resultera i mål men ÖIS lyckas reda ut situationerna med bl.a. hjälp av Adam Rosén som matchen igenom nickar och rensar bort det mesta som närmar sig straffområdet. Vid ett tillfälle är vi många åskådare som är övertygade om att DIF kommer få in kvitteringen när det uppstår en minst sagt rörig situation i ÖIS straffområde, men efter ett par snedsparkar och en rensning på mållinjen så kan man dra en lättnadens suck sett ur ÖIS-ögon.

Allt eftersom klockan tickar på så blir DIF mer desperata att få till ett mål, och detta öppnar i sin tur upp för flera kontringar för våra grabbar. Oskar, Henrik och Abdel skapar flera chanser, Henrik får läge att avgöra matchen efter en riktigt fin aktion där han dribblar sig förbi två djurgårdare men när skottet ska komma så väljer han att chippa bollen som dock går lite för högt och landar ovanpå målet istället för i det. Till slut får vi äntligen anledning att jubla, ty domaren sätter pipan i munnen och blåser av en mycket underhållande match som alltså slutar med seger för Lirarnas Lag.

Alla i laget stod för en imponerande insats; Fredrik var som en mänsklig mur och släppte inte förbi något, backlinjen stod upp bra mot Djurgårdens anfallsförsök, mittfältarna hade en bra balans mellan defensivt slit och offensiv finess, och där uppe i anfallet så var Oskar kung i luftrummet och Henrik visade att han är en fighter och finlirare i samma person.

Vad den här segern innebär för tabellen har säkert de flesta av er kunnat läsa tidigare i andras texter, så det skippar jag att redogöra utan nöjer mig med att konstatera att det här var tre poäng som värmde rejält i kylan och det var riktigt kul att se framförallt de killar som inte tillhör A-truppen och som jag faktiskt aldrig sett spela utan bara tidigare hört talas om. Känns skönt att veta att grabbarna kunde sätta sig på bussen och åka hem till Göteborg med en go känsla och en välförtjänt vinst, och själv vinkade jag av dem för att sedan bege mig mot tunnelbanan med min rödblåa halsduk väl synligt knuten kring halsen och en stolthet som tinade upp min frusna kropp. Tack för en go match gubbar, det gjorde ni förbannat bra!

Markus Nielsen

Sep 022013
 

I lördags gjorde Marcus Allbäck en minicomeback med division fem-klubben Saltsjöbadens IF. Den Stockholmsboende Öisaren Markus Nielsen bevittnade matchen på plats och så här låter hans uttalande efteråt.

Klockan är 16.00 lördagen den 31 augusti när domaren blåser igång matchen på ett soldränkt Saltsjöbadens IP mellan Saltsjöbadens IF och Ingarö IF i Division 5 Mellersta Stockholm. En match jag inte ens hade vetat existerade om det inte vore för en viktig detalj; på planen står en man som för oss Öisare har ikonstatus, mannen som till exempel gjorde två av målen när ÖIS säkrade avancemanget till vår senaste allsvenska sejour. Där ute på konstgräset har vi Marcus Allbäck!

Med tanke på att hans senaste match var ett 20 minuters inhopp i Division 1 2011 så hade man kanske inte några större förväntningar på sambalir eller särskilt mycket speltid, det viktigaste var för min egen del bara att få se Mackan lira lite fotboll igen.

Matchen i sig blev väl inte direkt spännande. Ingarö IF, 2:a i tabellen, kunde till slut ganska enkelt avfärda SIF, som inför matchen låg på åttonde plats, och vinna med hela 6-1. SIF visade stundtals upp fint spel och god teknik, men försvarsspelet var det som stjälpte dem.

Hur var Allbäck då?

Jovars, han fick kanske inte så värst mycket boll att jobba med men när han väl fick det så gjorde han det bra. Nickskarvar, fina passningar och åtminstone tre rätt schyssta avslut på mål blev Mackans facit och han spelade faktiskt hela matchen. Man kunde se att han fortfarande hade känslan kvar, förmågan att suga in bollen och hålla undan sin försvarare som en riktigt rutinerad herre. Jag hade inte blivit helt förvånad om han hade kommit med i målprotokollet, bland annat fanns en sekvens där han i straffområdet plockar ner bollen på bröstet, lätt fasthållen, och lyckas vrida sig och halvt liggandes får iväg ett avslut på volley som målvakten precis petar ut till hörna.

Trots storförlust så verkade inte Marcus vara allt för bedrövad, utan jag uppfattade det mest som att han tyckte det var jäkligt kul att ha fått vara ute på planen igen. Nu närmast så är det full fokus på landslaget där VM-kvalmatch borta mot Irland väntar. Vi önskar Marcus all lycka till med det, och själv hoppas jag få se honom lira åtminstone någon match till för SIF, trots att det då är i en blåvit dress.

Markus Nielsen

Maj 242013
 

I tisdags skrev GT-journalisten Henrik Leman ett blogginlägg med rubriken ”Vågar jag berätta att jag tänker på FC Gothia?” där Leman ställde sig frågandes till huruvida ÖIS och GAIS långsiktigt båda två skulle kunna vara framgångsrika (Superettan)klubbar. Det fick en läsaren Sven R att sätta sig vid tangentbordet och författa ett textsvar, vilket han sedan skickade vidare till Sambadefensiv.

Vill ni gå på Sven R:s linje skriva en gästkrönika hos Sambadefensiv så tar vi emot dem med öppna armar. E-posta den till vår kontaktmail så skall vi se till att publicera den.

Henrik Leman väcker idag i sin GT-blogg idén om FC Gothia till nytt liv. Den här gången i form av en sammanslagning mellan stadens två superettanklubbar, för att skapa ett tydligare och starkare andralag i Göteborg. Han uppmanar, som avslutning på sin artikel, näthatet från ÖIS:are och GAIS:are att strömma in och man kan kanske misstänka att han som journalist gärna ser att det stormar lite. Jag hoppas dock att denna artikel inte skall ses som del i ett näthat, utan som ett sansat debattinlägg.

Jag förstår att Lemans idé kan tilltala honom och andra allmänt fotbollsintresserade göteborgare. På motsvarande sätt är naturligtvis tanken fullständigt motbjudande för medlemmar i och supportrar till de båda föreningarna. Bägge föreningarna skulle i och för sig leva vidare utan fotbollsverksamheten, då de är flersektionsföreningar, även om man kan vara tveksam till om GAIS bandy överlever på egen hand.

GAIS och ÖIS tillhörde idrottens pionjärer i Sverige och var till exempel båda med när det första nationella idrottsförbundet bildades 1895. Båda föreningarna var redan etablerade, när stadens IFK-förening, på andra försöket, bildades 1904. Alla tre föreningarna har sedan dess, med några enstaka undantag för samtliga, tillhört de föreningar som både idrottsligt och organisatoriskt byggt svensk idrottsrörelse. Mycket av framgångsfaktorerna för göteborgsfotbollen har legat i den rivalitet som funnits och finns mellan föreningarna.

För att återgå till GAIS och ÖIS så tror jag inte alla supportrar, eller ens alla medlemmar, känner till hela historian. Men alla som ger sig in i debatten om en eventuell sammanslagning, måste ändå vara medveten om att denna historia ändå är starkt närvarande i de känslor som binder dessa individer samman i stödet för ett favoritlag. Bortser man från detta, sticker man verkligen huvudet i sanden. Detta för att dessa känslor antagligen är det som skulle vara störst risk för att en sammanslagning inte ger de önskade effekterna.

Det största argumentet för en sammanslagning är naturligtvis en stabilare ekonomi, men jag är inte säker på om detta nödvändigtvis följer vid en sammanslagning. I dagarna har rapporter om den ekonomiska ställningen för 2012 års lag i Allsvenskan och Superettan kommit från Svenska Fotbollförbundet. I dessa rapporter framgår inte läget för de föreningar som tagit sig upp till årets Superettan från division 1-serierna, men vi vet ju ändå att vår egen förenings ekonomi ännu kan beskrivas som skakig. Det är naturligtvis det akuta läget i GAIS som få Leman att väcka denna debatt just nu. Men även Varberg BoIS skall ha en handlingsplan klar senast 31 augusti för att få behålla sin elitlicens. Förutom GAIS och Varberg, vet vi att Ljungskile SK kämpar för att inte gå i konkurs. Dessutom har ytterligare två lag, GIF Sundsvall och IK Brage, problem med ett negativt eget kapital även om de redan fått handlingsplaner godkända av Svenska Fotbollförbundet.

Det är helt enkelt tufft att bedriva elitfotboll i Sverige och föreningarna har inte lärt sig läxan av varandra. Man måste helt enkelt rätta mun efter matsäcken. Själv tror jag att en sammanslagning mellan GAIS och ÖIS istället för detta, skulle skapa stora krav på offensiva satsningar. Risken för hybris och nya ekonomiska problem skulle därför vara överhängande. Sällan eller aldrig, har dessutom sammanslagning av två skakiga ekonomier gett en stabil sådan. Det är i multiplikation två negativa tal ger ett positivt. Ekonomi handlar dessvärre om addition och då ger två negativa tal ett ännu mer negativt.

Man måste också, när man ger sig in i en sådan här debatt, vara medveten om att GAIS och ÖIS sammanlagda intäkter i dagsläget ändå inte är mer än ungefär hälften av vad IFK och BK Häcken har var för sig. Nu kan man ju anta att en satsning på ett nytt lag, med potentiellt många supportrar och ambitioner, kan ge både ökat medieutrymme och fler sponsorer. Men det kan faktiskt bli precis tvärtom, eftersom det då finns en anledning att hoppa av sponsorskapet.

Min slutsats är att det inte är någon idé att diskutera en sammanslagning innan båda föreningarna har fått ordning på sin ekonomi. När så sker kommer de historiska anledningarna att sätta stopp för en sammanslagning och därför kan vi en gång för alla nu lägga ner denna diskussion. Tyvärr kan det vara så att antingen GAIS eller ÖIS fotbollsverksamhet måste dö, för att den andra på allvar skall kunna utmana IFK och Häcken om herraväldet i staden under överskådlig framtid. Men då får det nog bli så.

Sven R

Feb 072013
 

Sambadefensiv har fått in ytterligare en gästkrönika och denna gång är det föga förvånande Sebastian Johansson och hans sorti som avhandlas. Och det går inte att säga annat än att gästskribent Johannes har samma känslor som majoriteten av oss andra. Det är piss att Sebban lämnat ÖIS, helt enkelt. Inte optimalt på något sätt. Tyvärr är det väl bara att gilla läget – och medan ni gör det kan ni läsa Johannes krönika nedan.

Att Sebastian Johansson har brutit sitt kontrakt med klubben vet ni redan. Men jag känner ändå att jag vill skriva några rader om saken. Vad kommer det egentligen att innebära för ÖIS 2013? Det kan vi naturligtvis inte vara säkra på, ingen utav oss, men vad passar då bättre än att spekulera?

Låt oss börja med att blicka tillbaka lite. Året är 2009 och ÖIS spelar i Allsvenskan. Det är dock inte så bra som det låter då Sällskapet endast lyckats skrapa ihop två poäng på den första halvan av serien (skall dock nämnas att ett utav dessa var när ÖIS kryssade emot 2009 års mästare AIK på Råsunda). Det gick minst sagt trögt för laget och efter en totalt misslyckad första halva av serien skedde det en hel del förändringar till den andra.

För det första plockades Åge Hareide in som ny huvudtränare och spelare som Roy Miller och Johan Sjöberg plockades in för att stärka upp det minst sagt darriga försvarsspelet.

Men så var de ju den där killen ifrån Halmstad också. Sebastian Johansson gjorde entré i klubben och jag minns hur jag frågade runt bland IFK-supportrar hur han var som spelare då jag visste att han tidigare i karriären även representerat just IFK.

Jag kommer ihåg bilden jag fick av Sebastian som fotbollsspelare utan att ens sett honom spela. Jag fick beskrivningen att han var en kämpe som inte höll igen i närkamperna och att han var en riktig ”köttare” men att han inte direkt hade några andra kvalitéer att skryta med.

När jag nu sitter och tänker tillbaka på den bild jag hade av Sebastian när han kom till ÖIS och jämför den med den bild jag har av Sebastian idag så kan man säga att den har förändrats en hel del. Att Sebastian Johansson är en spelare som kan smälla på i närkamperna och att han är en riktig kämpe med god inställning stämmer naturligtvis, men det finns så mycket mer med Sebastian som jag inte kan låta bli att älska. Han är inte bara duktig på att vinna boll med hjälp av sitt allt som oftast suveräna positionsspel, han är även väldigt duktig på att fördela boll och med det menar jag inte att han är en spelare som slår de där perfekta genomskärarna fram till forwards som leder till ett friläge. Nej, någon assistkung är han inte, men det är inte heller ofta han slår bort en passning.

Att Sebastian dessutom har ett lugn med bollen skall inte glömmas bort, så vad har vi?

Jo, en (defensiv) innermittfältare med följande kvalitéer: bollvinnare, positionssäker, bra närkampsspelare, bra passningsspelare och lugn med bollen. Lägg där till ledaregenskaperna han har visat upp inte minst i Söderettan de två senaste säsongerna.

Jag tror nämligen att Sebastian har haft en viss del i Jakob Lindstöms genombrott. Missförstå mig inte nu, Jakob är otroligt duktig fotbollsspelare som säkert hade kommit upp oavsett vem han haft bredvid sig på innermittfältet men att det varit en trygghet att ha Sebastian bredvid sig tror jag att vi alla kan hålla med om. Sebastian är en spelare du vill ha på din sida, så är det bara.

Enligt mig har vi nu tappat två tredjedelar av de tre viktigaste spelarna inför kommande säsong. Utöver Sebastian så räknar jag in Robin Jonsson och Peter Abrahamsson som de tre viktigaste spelarna inför Superettan. Sebastian kommer som det verkar inte bli ersatt innan säsongen drar igång och som ni vet är det ju inte helt omöjligt att vi får se Sebastian i den vackraste av tröjor redan till sommaren igen. Alltså är det så enkelt som att se inom laget – vilka alternativ finns och vad är det troliga.

Jag tycker precis som Kent att Häckenmatchen gav lite lugn. Johan Lundgren skötte sig exemplariskt. Han bevisade att även om Sebastian varit kvar i klubben skulle han och Jakob fått sig en rejäl fight om startplatsen till premiären.

Även om Johan Lundgren såg bra ut i lördags så måste man ju erkänna att det är ett oprövat kort i Superettan, något man knappast kan säga att Sebastian hade varit.

Utöver Jakob Lindström och Johan Lundgren så finns ju även Filip Holländer som nog inte kommer ge sig i kampen om en central plats på mittfältet i Superettan 2013 (även André Nilsson är ju innermitt men han är ju som bekant nyopererad för sin korsbandsskada).

Men det mest troliga är som sagt att det är just Jakob och Johan som tar hand om startplatserna tillsammans på innermittfältet i år. Spelar dessa två dessutom som de gjorde i lördags så tror jag faktiskt inte att vi behöver vara speciellt oroliga trots det tunga tappet. Om beskedet angående Sebastian istället hade kommit i fredags hade jag varit betydligt mer orolig än vad jag faktiskt är.

Sebastian Johansson är en utav de innermittfältare som har fäst sig hårdast i mitt hjärta under den tid jag aktivt följt klubben. Tillsammans med spelare som Pavel Zavadil och Magnus Källander känns detta tappet likvärdig i betydelse. Trots att han inte varit i klubben mer än fyra säsonger så känns det som att man tar farväl av en hjälte.

Johannes Jönsson

André Who?!

 Posted by at 14:29  Superettan
Jan 302013
 

Gästkrönikor är alltid trevligt. Särskilt när dom berättar något nytt om någon ny. Låt oss höra lite om den där nye killen från Holmalund…

Jag antar att rubriken till denna text stämmer ganska så bra in på de flestas reaktion när André Nilsson presenterades som ett utav flera nyförvärv den 21 november under fjolåret.

För de allra flesta så har ni förmodligen inte heller fått någon bild utav Andrés kvalitéer som fotbollsspelare heller då han olyckligt slet av främre korsbandet i knäet när han skulle göra sitt sista framträdande i sin moderklubbströja.

Ni har hört storyn så jag ska försöka hålla mig kort. Holmalund (Andrés tidigare klubb) ställde frågan till ÖIS om det var OK att han deltog i en inomhusturnering som spelades på konstgräs i Tångahallen.

ÖIS svarade att detta var OK om André inte skadade sig. Men hur det gick vet ni redan vid det här laget.

André själv beskrev de kort efteråt i Alingsås Tidning såhär:

”- Jag kände ganska direkt hur de högg till i knäet men jag tror inte att det ska vara någon fara då jag kan belasta knäet hyfsat utan några större smärtor, så jag skall nog kunna vara tillbaka snart igen.”

När provresultaten kom var det alltså en chock även för André själv.

Att en spelare i Andrés ålder (född 1995) drar på sig en skada av denna sort är naturligtvis alltid lika tråkigt men även oroväckande.

För en spelare som precis blivit klar för en klubb på elitnivå och som satsar på att göra allt han kan för att konkurrera om en plats på försäsongen, från inställningen att försöka bli årets Filip Holländer till att istället få träna rehabilitering i sex månader är ju minst sagt retligt, både för Nilsson och för ÖIS.

Så, vilken spelartyp är då egentligen André Nilsson?

Vad vet vi mer än att han gjorde 17 mål och 15 assist i Division 3 förra säsongen?

Jo, att det är en spelare med sina största kvalitéer i det offensiva spelet vi fått in är det ingen tvekan om. Men även hur imponerande hans statistik från fjolåret än må vara så var det trots allt i division tre. Steget från en lägre division är stort. Superettan kommer att bjuda på ett helt annat motstånd vad det gäller fart och fysik.

André Nilsson har alltid varit duktig, men aldrig hade jag kunnat tro att han skulle bli så bra som han faktiskt är. Han var alltid en utav de bättre i Holmalunds 95-lag, men han var inte lagets stjärna på något sätt. Nej, André Nilsson är en spelare som har tränat sig dit han är idag. Vilket är positivt, då de flesta talanger som är ”stjärnor” redan vid 10-11 års ålder ofta försvinner helt.

André fick sitt genombrott i division tre säsongen 2010/2011 då han fick chansen i Holmalunds A-lag.

Hans främsta styrka har sedan länge varit hans passningsspel kombinerat med att han är väldigt lugn och trygg med bollen. En framspelare är något han alltid har varit så förhoppningsvis får vi se mer av den varan i ÖIS-tröjan framöver.

Målskyttet däremot är något som tog fart ordentligt först under den gångna säsongen, helt klart ett rejält lyft i utvecklingskurvan och en otroligt nyttig egenskap att både kunna utmana själv eller hitta till en medspelare i bättre läge.

Han dominerade i Holmalund förra säsongen och ledde laget till kval, ett kval som man sedan tyvärr förlorade.

Men det var inte bara i Holmalund som André imponerade, han fick även som yngsta pristagaren någonsin titeln Alingsås bästa fotbollsspelare för säsongen.

Att försöka förutspå hur Nilsson kommer klara sig i Superettan i dagsläget är dock svårt.

Skillnaden mellan division tre och Superettan är som sagt stor och eftersom han inte kunnat delta i träningarna är det svårt att säga hur han står sig mot övriga lagkamrater, en sak är dock mer säker. Den kommande säsongen kommer det först och främst handla om att ta sig tillbaka från skadan, och därefter blir det nog mest se och lära för Nilsson.

Det ska sägas att André valde mellan klubbar som IFK Göteborg, IFK Norrköping, Norrby IF, Malmö FF och Helsingborgs IF men ändå valde ÖIS, detta med motiveringen:

”- Jag kommer till en klubb där jag kommer att få fortsätta på seniornivå vilket känns viktigt för mig, dessutom har jag fått ett väldigt seriöst och proffsigt intryck av ÖIS som förening. Jag har även haft en bra känsla när jag besökt klubben och haft en bra dialog.”

I Holmalund spelade André mestadels innermitt men även yttermittfältare, då oftast till vänster. Han är dock tänkt som en central spelare i ÖIS, i alla fall om man får tro Kent och vad han sade till André innan kontraktet var påskrivet och klart.

Det skall även nämnas att André idag (onsdag den 30/1) opereras för sin korsbandsskada, vi vill förstås önska honom lycka till och hoppas att så snart som möjligt få se honom på fotbollsplanen igen!

//Johannes Jönsson