Den tiden på året då värmen börjar ligga på är äntligen kommen. Marken värms upp, solen skiner och fåglar kvittrar irriterande tidigt på morgonen. Den tiden på året som i vårat avlånga land innebär fotbollspremiär! Medan resten av fotbollssverige blickar mot Allsvenska matcher så vet vi ÖISare sanningen. Det är Söderettan som är det heta 2012!

Försäsongen är sånär som på en match förbi och om vi börjar med att utvärdera den hittills så har det, efter en lite trög början, gått bättre och bättre. De två första matcherna, Gais och Falkenberg borta, var inga stora förluster. 0-1 är inte någon större katastrof med tanke på att båda lagen spelar i högre divisioner. 0-3 mot Oddevold var desto mera svårsmält men har följts upp med 6 segrar och en förlust under denna rekordlånga försäsong.

Det blåser friskare vindar på ÖIS-gården. Den smått dystopiska känslan som legat tung stundtals tidigare år är borta för att förhoppningsvis aldrig mer återvända. Kvar står ÖIS större och starkare än på länge. Även om det är deprimerande att åka ur Sveriges finrum och finrummets foajé på två år så måste man erkänna att det gjort gott. Se det som en vårstädning. Vi har rensat ut skiten och står nu med ett rent, fräscht ÖIS som bara väntar på att inredas med framgång.

Till att börja med så vill jag säga att ÖIS måste rätta sig efter verkligheten. Vi har inte resurserna att utmana de stora lagen för tillfället, men vi kommer dit igen. Vi har inte samma respekt som en plats i Allsvenskan innebär, men dit ska vi så småningom. Vi har inga miljoner på banken som kan förverkliga en satsning som gör att vi benämns som ”Real ÖIS” i media, men det kanske blir möjligt i framtiden, även om man hellre sett att sådana pengar låg som grund till en långsiktig satsning. Storvärvningar har vi ju erfarenhet av i ÖIS och som bekant så garanterar de inte framgångar.

I höstas efterlyste jag en ungdomlig satsning. När andra lag spenderar miljoner på spelare så blir det många ungdomar som inte får chansen och ÖIS skulle kunna bli laget som ger ungdomar chansen. Nu när premiären närmar sig så har de två spelare jag specifikt nämnde i höstas, Alexander Jeremejeff och Filip Holländer, fått flera chanser och visat att de är att räkna med.

Jakob Lindström är kvar! Tack för det!

Jocke Hall har gjort bra ifrån sig och utmanar om vänsterbacksplatsen i startelvan! Härligt!

Pontus Otterstedt fick efter många om och men nytt kontrakt vilket gör att vi även i år får uppleva hans härliga snabbhet på högerkanten!

Det är en vecka kvar till premiären. Skövde AIK hemma. Ett år efter att vi tog emot Skövde AIK på Gamla Ullevi står vi i samma sits, men med andra förutsättningar. Förra året så hoppades jag på uppflyttning med motiveringen att ”vi är ju ÖIS”. Nu står vi inför premiären med tro om uppflyttning med motiveringen att ”vi är ÖIS och fan va bra det ser ut nu!”.

Jag ska erkänna villigt att jag tror på ÖIS 2012. En efterlängtat lugn försäsong har stärkt oss. Vi är enligt oddsmakarna inte favoriter och det passar mig utmärkt. Även om vi kommer räknas som favoriter i de flesta matcher vi spelar så tror jag att vi har truppen för att överleva den pressen.
Säsongen 2012 händer nämligen följande saker:

1. ÖIS säkrar förstaplatsen redan innan sista omgången.
2. Någon av ÖIS anfallare vinner skytteligan.
3. Vi vinner de matcherna vi ”ska” vinna, inga mer förluster mot Husqvarna eller Sleipner.
4. ÖIS besegrar Utsikten med så många mål att Glenn Hysén frivilligt kryper runt planen iförd en ÖIS-tröja.
5. Jakob Lindström gör landslagsdebut i p93-landslaget!

Emil Karlsson och Johan Hedman har förstärkt anfallet. Det man under försäsongen lyckats urskilja klart och tydligt är att vi nu har anfallare som sätter sina chanser. Senast mot Assyriska BK så spelade ÖIS bra fotboll. Detta trots att man från start vilade spelare som Emil Karlsson, Sebastian Johansson, Tommy Lycén, Christofer Bengtsson och inte minst Oskar Wallén. Anfallet gjorde ändå mål. Försvaret agerade stabilt. Innermittfältet där båda spelarna är 18 år gamla spelade med stor säkerhet även utan Seb. Johan Hedman och Alexander Jeremejeff gjorde var sitt mål mot ett storsatsande motståndarlag vilket bådar gott inför säsongen.

Under förra årets träningsmatcher gjorde 5 spelare sammanlagt 8 mål. Under årets försäsong så har 7 spelare tillsammans gjort hela 19 mål. Målproduktionen har det alltså inte varit fel på.

En vecka kvar. Sen drar det igång igen. För sista gången i Söderettan förhoppningsvis! Missa inte premiären och rensa i kalendern för bortaresorna. Den 21:e april är det Karlstad borta som gäller. Inferno Örgryte har fyllt sin buss till Karlstad och Balders Hage har precis lanserat sin bussresa. Förhoppningsvis så blir vi många ÖISare som tar oss till Karlstad för att stötta laget. Om 10 år, när vi står på toppen den svenska fotbollstronen. Då kommer vi minnas tillbaka till 2012 som året resan började och grunden lades.

2012 blir ett år att minnas. Var med på resan som startar på Gamla Ullevi den 16e april!

Säsongen 2011 startade med ett ÖIS som förberedde sig för spel i Superettan. Sammanslagningen med Qviding var på tapeten och snacket var positivt bland supportrarna. En fredag i mitten av februari blev det officiellt att ÖIS ansökt om konkurs. De månader man levt på en företagsrekonstruktion var över och nu var det alltså spel i Division 1 som gällde för Lirarnas Lag. Imorgon är seriespelet över. Det blev ingen supersäsong för laget där man säkrade uppflyttning redan i tredje omgången. Det blev inte ett år då vi bussade runt i södra Sverige och njöt av gärdsgårdens många vackra aspekter. Det har däremot fortfarande potential att bli ett kult-år.

Jag vill börja med en förklaring, en ursäkt och ett tillåtande. Om jag börjar med förklaringen så skrev jag i texten inför matchen mot Sylvia om hur det var kört. Om hur jag givit upp och att vi i princip kunde lägga oss ned och gråta över spilld säsong. Texten skrevs mitt i slutet av en mörk ÖIS-period och med förlusten mot Norrby hemma på näthinnan så var det svårt att motivera sig till att skriva positivt. Fotboll handlar om känslor, något som vi supportrar kan skriva under på och när det går mot oss så är det lättare att gnälla och klaga. Förlåt för detta! Tji fick jag när ÖIS senare gick och vann matcherna mot Sylvia, Lund och Motala medan Sylvia förlorat. Nio poäng inhämtade och plötsligt så är allt ljust igen även om det inte ligger i våra händer. Hur som helst så är det fantastiskt bra jobbat hur det än går imorgon! Jag tillåter mig att drömma om bättre tider. Om en kvalmatch på Domnarsvallen som slutar med en rödblå planinvasion. Ett firande fyllt av flaggor, champagne och sånger om frihet och brassar.

Men först så väntar en match.

Skövde AIK. Minns ni dem? De där vi mötte i premiären då vi fortfarande skrattade åt lagnamnen som vi råkade dela serie med i år. Jag menar, vi hade ju faktiskt inte spelat ned oss i Division 1 och vi hade ju ”bara” tappat spelare som Allbäck, Zavadil, Anklev och Santos. De kan ju inte lämna så stora luckor efter sig? Förutom möjligtvis Santos då.
När Markus Anderberg satte 1-0 i den 19e minuten så kändes det bra. När domaren blåste av första halvlek och ÖIS ledde med 1-0 så kändes det bra. När domaren blåste straff i den 52e minuten kändes det mindre bra. När domaren blåste av andra halvlek vid ställning 1-3 i Skövdes favör så kändes det inte alls bra. Laget som är mest känt för att vara Gais samarbetspartner och för att ha fostrat Johan Mårtensson hade besegrat oss. Nu står vi alltså här igen. Skövde som motståndare. Sista omgången och seger nästan en förutsättning för att vi ska kunna knipa kvalplatsen ifrån Sylvia.

Dagens träning ackompanjerades av regn och rusk. På ÖIS-gårdens för dagen grövsvarta gräsplan (det var något gödsel-liknande på planen för att göra att det mår bättre) värmde spelarna upp genom att löpa några varv runt planen. Plastband avskärmade planen ifrån resten av ÖIS-gården som en barriär för att förhindra Wilhelm Fribergs minnescup-deltagare från att springa och förstöra gräset. Det var kallt när vi tog plats på balkongen som ger en fin överblick av planen och det var lite skumt att tänka att det kanske är sista gången man står där i år för att skriva en införsrapport.
Det var inte publikrekord iallafall. Vädret förklarade varför. Som man vant sig vid så var det många spelare med på träningen. Tre-fyra olika grupper satte igång med apan i mitten. Det var bra fokus på grabbarna. Om jag var orolig för att de skulle vara nervösa inför imorgon så släppte det fort. De äldre spelarna skrattade och hade nog en lugnande effekt på de yngre. Kanske hade det varit bättre om Allbäck kunde vara med i denna matchen istället?
Efter detta följde två olika övningar på varsin halvplan. Den ena gruppen, bestående av startspelare höll till på den ena och övade fasta situationer. Jakob Olsson slog frisparkar som ofta måttades in av David Leinar eller Nicolas Sandberg. Jakob slog dessutom lite hörnvarianter men det var när alla turades om att slå frisparkar på mål som dagens delikatess inträffade. Danny Ervik drog till bollen från 30-35 meters avstånd och bollen seglade elegant in i mål.

Magnifikt!

På den andra planhalvan övade resten avslut. Det laddas för en Skövde-kross!
Som avslutande övning spelade man tvåmålsspel på en mindre plan med två lag. Dagens snyggaste räddning var det inte en av målvakterna som stod för utan ingen mindre än Christofer Bengtsson. Som försvarare styrde han ett skott med huvud rätt i ribban varpå bollen studsade ned framför honom och rensades bort. Nervöst men snyggt! Efter en stund så var träningen över, personerna som tittade på var på väg hem och spelarna begav sig inåt omklädningsrummet, gissningsvis för att bada bastu och ladda inför imorgon. Slutsatsen av dagens träning är att följande lag startar imorgon:

ÖIS startelva mot Skövde

Inga konstigheter. Tommy Lycén på ena kanten, David Björkeryd på andra, starkt! Radarparet Nicolas Sandberg och Jakob Olsson får spela med varandra och förhoppningsvis blir det tillfälligt för att säkra kvalplatsen.

Morgondagens motståndare säkrade sin plats i Division 1 södra 2012 i den senaste omgången. Efter att de gjorde det ÖIS inte kunde, vinna mot Norrby. Förhoppningsvis så är det ett Skövde som inte är jättemotiverade. Matchen är viktig för ÖIS, oviktig för dem. Med lekplatsregler så har ÖIS rätt till de tre poängen får vi inte dem så blir vi sura och åker hem. Men även om det inte är någon viktig match för Skövde så kommer ÖIS inte ta hem segern utan att jobba. David Leinar måste på bästa braveheart-manér visa vägen för laget. Nicolas Sandberg måste inse att han är en duktig fotbollsspelare och inte gräva ned sig i sina misstag. Jakob Olsson måste… vara Jakob Olsson och Peter Abrahamsson får käka cementblandning till frukost så att han murar igen.

Imorgon så spelas det en viktig match i fotbollssveriges bakgård. En match där vi efteråt vet om vi får kvala eller inte. Imorgon intas Skövde av (förhoppningsvis) tusentalet ÖISare som inte vill något hellre än att fira en säkrad kvalplats.
Imorgon kan vara den sista matchen vi spelar i denna rötna serien på många många år. Det rödblåa havet på läktaren kommer göra sitt. Var med du också!

Kom till Skövde och fira kvalet!

Som början vill jag säga att få grejer har förmågan att påverka mig så mycket som ÖIS. Därför var känslorna efter den senaste matchen allt annat än bra. Att se tillbaka på matchen ÖIS – Norrby är surt, riktigt surt. Chanserna som missades, tabbarna som gjordes och drömmarna som krossades.

Vi var på väg någonstans. Jakob Olssons målhysteri visste inga gränser, förutom två mål per match förvisso. Med supervändningen mot Kristianstad i ryggen så kunde INGET gå snett!
Så varför gjorde det de?

Det går att spekulera hur mycket man vill men just vid tillfället så är det inget jag orkar. Troligtvis kommer det upp något efter säsongen med intervjuer och liknande. Ännu finns en teoretisk chans att ta både kvalplats och förstaplatsen även om det är nästintill omöjligt. Men sen när ger vi ÖISare upp i första taget? För att gå upp en placering i tabellen nu så krävs det full pott i resten av matcherna. Fyra raka segrar, ingen omöjlighet. DESSUTOM så krävs det att Sylvia inte får en enda seger till.
Eller föressten, de kan vinna en match till och fortfarande släppa förbi ÖIS. Men det förutsätter att ÖIS plockar in 19 mål. Som ni märker så är jag smått osäker på att ÖIS klarar av det hur mycket jag och alla andra ÖISare hoppas. Vanligtvis så försöker jag hålla en positiv ton till ÖIS chanser i texterna. Vissa matcher har jag byggt upp förväntningar som sedan inte infriats och den välkända ÖIS-besvikelsen träder i kraft. Nu ska jag vara ärlig och säga det vi alla tänker med som bara ett fåtal vågar säga högt. Det är kört nu.

Denna säsongen har alltså inte gått en rödblå väg hittills och kommer troligtvis inte göra det de matcher som återstår men låt oss istället minnas allt det positiva som kommit fram under säsongen. Jakob Olssons genombrott från att vara en ung kille med potential till att bli en nyckelspelare och lagets bästa målskytt. En hel säsong där Peter Abrahamsson fått stå i alla ligamatcher utom en. En säsong där unga spelare som Danny Ervik, Nicolas Sandberg och kort men inte minst Jakob Lindström fått visa framfötterna. Lägg till initiativen som tagits i supporterled. Kraftvisning på läktaren. Härliga bortamatcher och ideella ansträngningar har gett oss tifon, Radio ÖIS och inte minst minnen från livet. Om man tillåts drömma sig bort så kommer vi minnas detta som säsongen då vi var mediokra. Säsongen innan resan började. Säsongen då grunden lades.

Dagens träning visade att hösten slagit till på allvar. Dimman låg tät över ÖIS-gården när spelarna sprang ut på gräsplanen och värmde upp. Över lag så stämde spelet ganska bra. Inläggen satt hyffsat, några hamnade bakom mål men det var förhoppningsvis bara dimman som låg så tät att spelarna hade svårt att se. Träningens lirare hette annars Patrik Elmander. Han skulle nog kunna väckas klockan fyra på morgonen för träning och ändå vara pigg, glad och på skojfriskt humör. Om inte annat så är det roligare att KOLLA på träningar där Patrik medverkar. Patriks goda humör verkade dessutom ha smittat ned sig på resten av truppen. En god stämning rådde hela tiden och det kan ju bara vara positivt. Om inte annat så kanske det gör att spelarna vill stanna i klubben för att de trivs. Under tvåmålsspelet hölls det ett bra tempo. Roberto och Tomas såg ut att gilla det de såg vid sidlinjen.

Så imorgon väntar alltså IF Sylvia, laget som för tillfället står mellan oss och kvalplatsen. Med en seger i matchen mot Norrby så hade detta kanske varit årets match på förhand men nu så är det en av de där typiska ”slutet av säsongen”-matcherna. För Sylvia är det dock fortfarande en viktig match som de säkert kommer ge 100% i. I topp 2-striden handlar det nämligen om vilket av IF Sylvia och Varberg BOIS som tar direktplatsen till Superettan och vilket lag som tvingas kvala. Det sista vi har kvar som ÖISare är väl att förstöra lite för lagen vi möter. Det senaste mötet mellan ÖIS och Sylvia slutade med 2-0 till vårat ÖIS. Då var det säsongens första seger i säsongens fjärde match, Sylvia låg som bottenlag och ÖIS hörde hemma någonstans i mitten. Nu har Sylvia stått för årets upphämtning där de efter 14 raka segrar föll mot IK Oddevold i den 21e omgången. I den 22e och senaste omgången hamnade de på vinnarstigen igen hemma mot FC Trollhättan. Sammanlagt har de 15 segrar, en oavgjort och sex förluster. Tufft sa tåget!

Så då har vi alltså startelvan som lyder:

ÖIS startelva

Valter som vänsterback, Hall in som vänstermitt och ett anfall bestående av Jakob och Nico. Det är de stora ändringarna som gjorts inför matchen. Personligen så hade jag hellre spelat med Jocke Hall som vänsterback om nu Björkeryd fortfarande inte är reda att starta. Sen hade jag flyttat ned Jakob Olsson som högermitt och använt Nico och Patrik som anfallare. Nu är det dock som bekant inte jag som bestämmer.

Detta är startelvan och med det så vill jag tacka er för att ni läser. Dessutom uppmanar jag så många som möjligt att ta sig till Gamla Ullevi imorgon. Även om det är i princip kört så är det nu vi behövs som mest. Fans behövs i motgång såväl som medgång! I nöden prövas vännen är ett slitet ordspråk. Men det är klockrent för att beskriva situationen. Mot tre poäng…

FC Trollhättan. Ett lag som ÖIS, minst sagt, har svårt för. De senaste tre försöken har slutat med lika många förluster och det är stora förluster vi åkt på. 2-10 i målskillnad (0-3, 2-4, 0-3) och med den statistiken i åtanke så är det väl bara för ÖIS att satsa på att hålla nere siffrorna i morgondagens match?

Njae så illa är det inte. ÖIS har två raka segrar och spelare på väg tillbaka från skador. Det är en god stämning i truppen efter den sena vändningen mot Oddevold. Kvalplatsen finns inom räckhåll. Imorgon ska Trollhättan besegras, Kristianstad passeras och Örgryte triumfera!
Dagen på ÖIS-gården började med att ÖIS tipselit yngre besegrade lokalkonkurrenten, tillika alliansbrodern, Gais. Den där riktiga derbykänslan infann sig inte men det var ändå en kul match att kolla på som slutade med ÖIS-seger 3-1. Mer om den kommer upp lite senare.

Efter ÖIS-viktorian stegade a-laget ut på gårdens konstgräs för dagens träning. Just detta var träningen hålls inför varje match beror ju på vilket underlag nästa match kommer spelas på. Som bekant så är planen på Gamla Ullevi gjort utav naturgräs så varför då träna på plastgräs? Våran, de kaffedrickande läktarcoacherna, teori är att det kraftiga regnandet de senaste dagarna gjort att man vill spara på gårdens naturgräs så att det iallafall är någon soldag mellan regn och match. Med hösten i antågande så är ju frågan  om naturgräset kommer användas mer i år.

Träningen inleddes med en teknikcirkel där alla utom målvakterna medverkade. Efter detta så stretchade några av spelarna, några lattjade och anfallarna övade på skott. Oskar Wallén, som ju INTE hade diskbråck visade det sig häromdagen, stod och samtalade med David Samuyiwa en stund. Matthias Johannesson stod och övade på att träffa en vägg med en boll och det är oklart när han är tillbaka. David Björkeryd medverkade hela träningen och den enda som saknades var Joakim Hall. Men eftersom Jocke är med i truppen på ÖIS hemsida så är det nog bara så att han tog det lugnt. Det sliter att vara på fotbollsspelare!

Det mest intressanta på ÖIS träningar vanligtvis är antingen tvåmålsspelet eller när Christofer Bengtsson bestämmer sig för att skälla ut någon. Idag var Bengan på gott humör så det var tvåmålsspelet som fick uppmärksamheten. Utrustade med en filmkamera så kollade vi ivrigt när tre lag möttes i korta intensiva matcher. Lag blå, lag gul/grön/lime/neon samt lag orange.

Lag blå bestod utav:

Brisby Jeppson – Valter – Leinar
Jakob O – Patrik Elmander – Sebastian

Lag gul/grön/lime/neon bestod utav:

Danny – Felix S – Bengtsson
Jonte L – Odin – Nico – Björkeryd

Lag orange bestod utav:

Pontus – Dennis – Adam
Tommy L – Kocken – Anderberg

Såhär i efterhand så kom jag på att jag inte noterade vilket lag självaste Jakob Lindström spelade i. Jag skäms!
Det var jämna matcher med mycket passion och känsla. Det var Patrik Elmander som stod för 90 % av denna passion. Jäklar i mig vad han skriker och snackar, kul att höra! Om han missar så skriker han för det, om han sätter den så skriker han för det. Det är en spelare med enorm glädje för fotbollen! Två mål på två matcher har det blivit för Alingsåsaren och mer lär det bli. Det är ingen överraskning att han startar imorgon och bildar anfallspar med Jakob Olsson. I mina ögon så var Nicolas Sandberg den klart bästa spelaren senaste matchen och det hade i mina ögon varit solklart att han skulle starta imorgon men det gula kortet när han är uppe och flänger med armarna mot Oddevold gör att han alltså är avstängd.
Med Danny Ervik avstängd så var den stora frågan hur Robert och Thomas väljer att ställa upp försvaret. Svaret är följande:

ÖIS startelva

Valter tar mittbacksplatsen, Adam Eriksson platsen till vänster och Pontus Otterstedt tar klivet in i startelvan som högerback. Två nya från start jämfört med senaste matchen och ingen David Björkeryd från start. Kommentera gärna vad ni tycker!

Så vad vet vi då om Trollhättan? Förutom att de är ett lag som ÖIS haft svårt för?
De är en relativt nystartad förening skapad 2001 efter en sammanslagning av Trollhättan IF och Trollhättan FK tänkt att konkurrera med svensktoppen om såväl åskådare som segrar. Det har väl inte riktigt gått som smort, som högst har klubben varit uppe i Superettan utan att nosa på de riktiga toppplaceringarna. De var ett av de lag som åkte ur Superettan 2010 men till skillnad mot ÖIS så spelade sig klubben ur. Som bekant så har klubben ett antal ÖIS-bekantingar i truppen, mest känd är väl Boyd Mwila som gjorde mål i vårmötet lagen emellan. Ny inför säsongen är Zambianen Edwin Phiri som också spelat i ÖIS. Dessutom så har man målvakten Rickard Johansson som inte spelat så många matcher i år. Mentor Zhubis bror Petrit Zhubi lirar även i laget och är klubbens målfarligaste spelare under säsongen. Med 8 mål i ligan så toppar han den inbördes skytteligan, med hans mål i DM och i Cupen så har han gjort 11 till.
FCT har, precis som ÖIS, 2 raka segrar och imorgon kommer en eller två segersvitar brytas. Förhoppningsvis blir det Trollhättans!

Som avslutning så bjuder vi på en nyhet som varit i tankarna hos oss på Sambadefensiv ett tag, nämligen Samba-TV! Med detta så vill vi till en början ha med intervjuer med spelare och ledare i truppen samt långsiktigt ha lite filmer även från träningarna och kanske även matcher. Om någon därute har kunskaperna som krävs för att skapa ett snyggt intro att bidra med så är ni mer än välkomna att hjälpa oss! Dagens intervju är med ingen mindre än Patrik Elmander som diskuterar hur han ser på ÖIS samt Trollhättan. Jag är inte världens mest karismatiske intervjuare och upplägget kanske inte är det bästa men det bli förhoppnings bättre med tiden. Kom gärna med konstruktiv kritik! Till nästa gång så har vi förhoppningsvis med stativ.