På onsdag, den 22 juni, kl 18:30 har Örgryte IS kallat till extra årsmöte på Öisgården. Ett extra årsmöte för att splittra föreningen i fyra s.k. alliansföreningar med en övergripande huvudstyrelse. Basen till förslaget förbereddes av tidigare styrelseledamöter och redogjordes kort för i samband med det ordinarie årsmötet tidigare i år. Presentationen kom i skuggan av flera andra för mötet betydligt hetare potatisar och fick därför inte den uppmärksamhet som den förtjänade. Förslaget som ligger är, efter vad jag förstår, i det närmaste identiskt med tidigare styrelsens förslag. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en så pass stor omorganisering och omstöpning av föreningen föregåtts av så lite information och diskussion.

Jag vill inledningsvis tydlig påpeka att jag stödjer den nuvarande styrelsen och har stort förtroende för dess kompetens att leda föreningen. Jag har också förståelse för att de kom in i ett svårt och ansträngt läge. P.g.a. konkursen ligger föreningsarbetet inte i fas med året och det är omständigheter som den nuvarande styrelsen fått ärva av tidigare makthavare inom föreningen. Med det sagt anser jag inte att styrelsens förslag till nya stadgar och föreningskonstruktion håller måttet (mer detaljerad genomgång av stadgeförslagen och dess, i mina ögon, brister kommer sist i denna text). Precis som i styrandet av vårt land där riksdagen kan ge regeringen i uppdrag att omformulera och förtydliga sina förslag innan de röstas igenom, kan årsmötet ge styrelsen i uppdrag att återkomma med en omarbetad version av sitt förslag eller helt sonika rösta ner det. Det sista alternativet kommer jag argumentera för och själv följa på onsdag. Jag saknar också uttalande från respektive sektion om vad de anser om förslaget. För att nämna ett exempel: Jag har varit på årsmöten sedan 1990 och kan inte påminna mig om att brottningen under den tidsperioden har redovisat ett positivt ekonomiskt resultat. Innebär inte då en splittring av föreningen att brottningen riskerar en konkurs? Är det okej? Just nu har friidrotten bäst ekonomi inom föreningen men så har det inte alltid varit. Sedan grundandet 1887 har sektionerna växelvis dragit föreningen framåt, det är ett scenario som blir mindre troligt vid en splittring. Det tycker jag är synd.

Varför kommer förslaget om en uppsplittring av föreningen just nu? Det är ett tydligt brott mot vad har anförts på flera årsmöten de senaste åren. Då har istället stoltheten över att vara en förening och därför i mångt och mycket vara unika inom svensk elitidrott framförts som argument för att bevara föreningen som samlad enhet. Det går inte att i sammanhanget bortse ifrån det lån som ÖFAB tog ur föreningskassan och friidrottssektionens tillgångar, pengar som försvann i konkursen. Surt förvärvade pengar som inte bara kan trollas fram igen. För jävligt helt enkelt! Men om det är där skon klämmer föreslår jag helt sonika att vi tar fram spannen och skramlar och samlar till pengarna är återbördade. Jag föreslår att föreningen skapar partnerpaket där vinsten går till att betala tillbaka skulden till friidrotten.

Den absolut största anledningen till att förslaget kommer just nu är, tror jag, av praktiska skäl. Ideella föreningar har relativt nyligen fått nya krav på ekonomisk redovisning. De nya kraven innebär väldigt förenklat att det inte går att redovisa en juridisk person (d.v.s. vad ÖIS är idag) som flera sektioner med egen ekonomi. Allt måste redovisas som en enhet. Det innebär att nuvarande föreningskonstruktion skapar ett visst merarbete för föreningens kassörer och ekonomer.

Jag anser inte att praktiska skäl är tillräckliga för att omdana föreningen. I alla fall inte de här praktiska skälen. Jag har tre grundläggande motargument; nostalgiska, moraliska och föreningsdemokratiska. Jag börjar med nostalgin. Jag är uppväxt och uppfostrad som ÖISare. Även om det alltid har varit fotbollen som har haft störst plats i familjens, och i mitt, hjärta och föreställningsvärld har jag alltid känt lika stor stolthet över att jag och Mikael Ljungberg, Patrik Sjöberg, bröderna Kornbakk, Yannick Tregaro och många fler är medlemmar i och älskar samma förening. ÖIS är mer än en sketen fotbollsklubb! Vi är ett idrottssällskap! Gais är en sketen fotbollsklubb… En splittring av föreningen skulle delvis ta död på den känslan. Det tycker jag skulle vara oerhört tråkigt.

De moraliska aspekterna av min skepsis har berörts tidigare i texten men förtjänar ett förtydligande. Vad händer med de sektioner inom föreningen som har haft problem att få sin ekonomi att gå ihop? Klara sig brottningen som egen förening? Är det acceptabelt att vi i värsta fall dömer en del av föreningen och vår historia att bli just historia? Varför har inte respektive sektionsordförande tydligt gått ut och stött förslaget på en splittring? Jag kanske är överdrivet misstänksam men jag kan inte låta bli att tolka tystnaden som en brist på stöd till förslaget. Är det så illa att föreningens för tillfället två starkaste sektioner, fotbollen och friidrotten, driver förslaget mot bowlingen och brottningens vilja? Jag hoppas verkligen att det inte är så! Men närliggande exempel på föreningar där styrelsen föreslagit en splittring och det på årsmötet visat sig finnas ett betydande motstånd från de mindre sektionerna gör mig misstänksam.

Den tredje och kanske viktigaste invändningen jag har handlar om föreningsdemokratin inom ÖIS. Som framgår av den granskning jag gjort av stadgeförlagen nedan innebär de liggande förslaget att den enskilda medlemmen kommer ha färre och sämre möjligheter att påverka alliansföreningens beslut. Det faktum att det kommer finnas två årsmöten där medlemmarna bara har direkt tillgång till ett är beklagligt. Framför allt är det beklagligt då vi just nu är inne i en fas då fler och fler engagerar sig och deltar på årsmöten. Jag har pratat med vänner som är aktiva inom både AIK och Hammarby, som har en föreningskonstruktion som förslaget är till allra största del baserat på, och de bekräftar att föreningens struktur försvårar för medlemmarna att driva frågor. Speciellt handlar det om de fall då en majoritet av medlemmarna har en annan åsikt än styrelsen/styrelserna. Jag menar inte att en alliansförening enligt föreslagen struktur per definition är mindre demokratisk, men jag anser att den är onödigt trögrörlig. Jag kan t.ex. inte begripa varför alliansföreningens årsmöte inte kan vara öppet för samtliga enskilda medlemmar?

Stadgeförslagen
Avslutningsvis skulle jag vilja summera genom att konstatera att jag finner fler frågetecken än svar efter att ha läst igenom de stadgeförslag som finns tillgängliga på ÖISgården. Jag har därför valt att skriva ned de frågor och invändningar jag har. Vissa av dem kan tyckas triviala och petiga medans andra har en betydligt tyngre resonans. Jag vill också påpeka att det här är mina åsikter och att jag inte talar för någon annan person eller grupp.

”Alliansföreningen”
• 1§
Föreningen har till uppgift att utveckla ÖIS varumärke.
Varumärke är företagsspråk och bör inte återfinnas i en idrottsförenings stadgar. Föreslår att formuleringen ändras till exempelvis; klubbsköldens positiva värden.

Föreningen har till uppgift att bevara och utveckla den s.k. ÖIS-andan.
Vad är ÖIS-andan? Jag kopplar ordet anda till värdegrund och liknande men då det inte finns en värdegrund inom ÖIS så behöver styrelsen precisera vad som menas innan årsmötet ens kan börja ta ställning.

• 7§
Uppstår tvekan om tolkning av dessa stadgar, eller om fall förekommer som inte är förutsedda i stadgarna, ska frågan hänskjutas till nästkommande årsmöte. I brådskande fall får frågan avgöras av styrelsen.
Saknar en grundläggande definition av vad brådskande fall innebär. Riskerar att bli en synnerligen subjektiv tolkning som riskerar ge en framtida styrelse befogenheter som stadgarna icke avser.
Medlemsförening förbinder sig genom sitt medlemskap i föreningen att i fråga om tillämpning av dessa stadgar inte väcka talan vid allmän domstol. Tvist om tillämpning av stadgarna ska istället avgöras i enlighet med vad som anges i 24§.
Fullständigt oacceptabelt! Varför???
24§ Tvist. Talan i tvist där parterna är ÖIS å ena sidan och medlemsförening eller enskild medlem i sådan förening å andra sidan, får inte väckas vid allmän domstol. Sådan tvist ska avgöras enligt Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstituts regler för förenklat skiljeförfarande. Skilje- förfarandet ska äga rum i Göteborg.
Vad det här konkret innebär är att enskild medlems möjligheter att få rätt gentemot styrelsen vid konflikt i det närmaste försvinner. Därför att om enskild medlem väcker talan gentemot ÖIS styrelse enligt skiljeförfarandet kommer han eller hon att vara tvungen att uppbära hela rättegångskostnaden vid en eventuell förlust (och ganska trolig förlust, då ÖIS i alla avseenden är bättre rustat för en juridisk tvist än gemene medlem). Förstår inte överhuvudtaget vad en sådan här formulering har i en idrottsförenings stadgar att göra. Varför? I pressen går det att i stort sett varje vecka läsa om enskilda individer som satts extremt bekymmersamma situationer p.g.a. att de ingått avtal med företag innehållandet just en sådan här formulering. OM formulering skall kvarstå kräver den synnerligen goda skäl och jag kan inte för mitt liv finna sådana skäl.

• 12§
Årsmöte och extra årsmöte är ÖIS högsta beslutande organ. Det består av ombud utsedda av medlemsföreningarna. Varje medlemsförening äger utse ett ombud.
Föreningens HÖGSTA beslutande organ kommer alltså bestå av 4 ombud och styrelsen? I praktiken ett extra välbesökt styrelsemöte. Det enda detta i realiteten betyder är att det blir längre väg mellan enskild medlem och den beslutande makten i föreningen. Varför kan inte alliansföreningens årsmöten vara öppet för samtliga medlemmar? Finner inga hållbara argument för en sådan föreningskonstruktion.

• 14§
Ärenden vid årsmötet
11. behandling av motioner som senast den sista februari mötesåret skriftligen inkommit till styrelsen från medlemsförening.
Varför får inte enskild medlem motionera till alliansföreningens årsmöte? Är det den här förslagna slutenheten som är den tidigare omtalade ÖIS-andan? Inte ok!

”Medlemsförening”
• 22§
Extra årsmöte
Saknar regler för hur enskild medlem/medlemmar kan kalla till extra årsmöte, bör finnas med.

*Citatet är hämtat från årets Riksidrottsmöte. Tommy Wiking, Sveriges Amerikanska Fotbollsförbund, började sin replik under debatten om den s.k. 51 % -regeln med de orden. Wiking replikerade Fäktningsförbundets ordförande Lars Liljegrens anförande där Lars med orden ”Jag vill inte att det skall stå bromskloss på min gravsten” försökte förklara varför Fäktningsförbundet bytt ståndpunkt i frågan.