Det är kallt ute. Ett glest snöfall färgar en ganska så grådaskig himmel. I ett fönster någonstans i stan står en skål av glas på en dragig fönsterbänk. Skålen är inte tom. Den är fylld med vatten och vattenytan rör sig stilla strax under skålens kanter. Man kan nästa se hur krampaktigt de få växter som finns där i letar sig mot det dunkla dagsljuset utanför, sakta vajande i takt med snöflingornas dans ner mot den snömoddiga gatan. Plötsligt, bakom en ensam sten på skålens botten, tittar en guldfisk fram. Den har precis vaknat från en stunds slummer efter morgonens skrovmål som fallit som manna från himlen ner på vattenytan. Han börjar simma.
*Varv 1*
- Hm… intressant. Har jag varit här förrut? Jag tycker mig känna igen mig. Déja vu? Växterna där borta… Jag tror jag simmar vidare. Oj! Men vad är det där som tittar fram bakom växterna? En sten!? Den har jag aldrig sett här innan! Vaf-n? Skit samma. Jag simmar vidare.
*Varv 2*
- OK? Nu får det ta mig f-n vara bra! Var är jag? Jag känner ju inte igen mig alls. Ja, och tillbaka kan jag ju inte simma för jag minns inte från vilket håll jag kom ifrån heller. Hm… det är lika bra att fortsätta. Suck… Alla dessa växter. Att de aldrig tar slut! Ah… äntligen. En sten. Det blir perfekt att vila lite bakom den innan jag fortsätter.
*Varv 3*
- Jag tar en titt runt stenen för att se vad som händer om jag väljer den här vägen innan jag simmar vidare. F-ck. Massa växter. Då så. Valet är enkelt. Jag vänder och tar den andra vägen. Jag simmar förbi den här… VA?! En sten? Har jag varit här innan? Helt otroligt! Skönt. Kan vara dags att vila upp sig lite kanske. Jag simmar vidare senare.
OK. Så kanske ett liv i en guldfiskskål kan se ut? Vad vet jag. Jag har iallafall alltid förundrats över hur man kan med att ha en fisk i ett såpass trångt utrymme, samtidigt som jag har förundrats över vad fisken egentligen tänker när den varv på varv simmar runt där. Först lite uppåt, sen lite nedåt. Lite runt åt ena hållet, sen vänder den och simmar åt det andra. Så håller det på dag in och dag ut. Ett under att guldfisken inte drar läppen över huvudet och sväljer för att hitta en utväg.
Guldfiskminne. Vad i hela friden har det här med fotboll att göra? Ja, ärligt talat inte så mycket och man får inte ta mig bokstavligt i det här läget. Men jag tyckte mig känna samma ”guldfiskvibb” över ÖIS igår. Något som jag brukar göra vid den här tiden på året när det är försäsong, med försäsongsmatcher som krydda på moset.
I intervjun med Janne Andersson efter matchen så hör man ju klart och tydligt att matchen inte har så jättestor betydelse resultatmässigt sett. Det är jag verkligen beredd att hålla med om. Det är lite väl magstarkt att döma ut ÖIS redan nu. Det skall jag heller inte göra. Däremot så känner jag ofta en viss tveksamhet till sättet man väljer att förklara bort ev. förluster såhär tidigt på säsongen (och dessvärre även dåliga trender ibland mitt under brinnande säsong). Det slog mig igår igen. Man hör ofta tränare säga (och detta gäller givetvis inte bara tränare i ÖIS utan i alla lag):
- Ja, det såg lite stelt ut i passningsspelet, men vi har inte tränat så mycket på det. Vi måste slipa på detaljerna.
- Ja, det blev lite virrigt i backlinjen, men vi har inte tränat så mycket på det än. Vi måste slipa detaljerna.
- Ja, vi var inte bra i sista tredjedelen, men vi skall träna mer på det när gräset blir grönt. Vi måste slipa detaljerna.
Ungefär så. Må vara hänt att man inte har hunnit träna det här tätt inpå matchen under en försäsong. Men då kommer ju de logiska följdfrågorna som kan relateras till min dragning om guldfisken tidigare:
- Vad gjorde ni då förra säsongen? Spelade ni inte fotboll då också? Finns det möjlighet för er att komma ihåg hur det ungefär kunde se ut under en match då, och försöka göra ungefär likadant igen? Please?
ÖIS har en näst intill identisk trupp sen förra säsongen i Allsvenskan. Inga direkta avgörande nya namn har tillkommit i A-truppen sedan dess. Möjligen kan man ju sakna både Allbäck och Santos, men saker och ting är ju som de är. Valter har i o f s tillkommit men inför gårdagens match mot BK Häcken var läget det samma som innan. Inför den matchen så ställde vi upp ett hyfsat ordinarie lag på plan som jag ser det. För mig är det då ett under att manskapet på banan skall ha ”glömt av” hur man slår en passning, hur man håller tag i bollen och hur man väljer att ligga i position för att få grepp om sitt egna spel. Allt det som krävs i fotboll. Nog för att man är inne i en hård försäsongsträning men att glömma av hur man spelar tillsammans och hur man passar för att man inte har tränat på just det innan är inte en gångbar bortförklaring till att man förlorar en match. Inte när man är en avlönad fotbollsspelare på heltid. Att man är ringrostig efter ett juluppehåll förstår jag fastän att det faktiskt var ett tag sedan tomten hälsade på. Att man inte har den där exakta touchen på bollen såhär tidigt på säsongen förstår jag också. Men då är det den förklaringen man skall ge och inte att man inte har tränat så mycket på en specifik sak för att det skall gå vägen under match. Om Janne Andersson dessutom hävdar att de har koncentrerat sig på att träna försvarsspel nu det senaste så förklarar ju det varför man inte kommer till speciellt många avslut under matchen. Men hur förklarar man då 2 insläppta mål mellan matchminut 9 och 12 t ex? Jag får inte ihop det.
Givetvis så är det många faktorer som spelar in om man vinner eller inte i en match. Det finns ju dessutom en motståndare på plan som antingen gör laget bättre, eller som igår, sämre. Det måste man ha med i beräkningarna. Däremot så kan man ju slå till med klyschan ”Förutsättningarna är de samma för båda lagen” vid den här tiden på året. Speciellt om man tänker på väder och vind igår. BK Häcken borde desutom inte ha haft speciellt mycket mer träning med boll än vad ÖIS har haft? Visst, de var i Norge och spelade. Men det är faktiskt bara en match. ÖIS verkar å andra sidan inte ha haft något speciellt spel på helplan vad jag har läst. OK, där har vi en liten orsak till varför allt inte klaffade just igår. Men som sagt. Kärnan i kunskapen om fotboll borde vara den samma år efter år med små modifikationer vad gäller taktiken beroende på vilken tränare man har. Spelare som har spelat på elitnivå, eller tränat i en klubb på elitnivå, under några år borde vara där för att de just är elitspelare. De slår bättre passningar än en genomsnittlig fotbollsspelare. De spelare bättre på sin position än en genomsnittlig fotbollsspelare. Därmed borde de vara taggade nog och beredda på vad som krävs för att slå en passning och få igång lite spel. Sen är det säkert också en inställningsfråga. Vem tycker det är så förbannat kul att spela fotboll i ett snökallt Göteborg ibörjan på Februari? Pavel Zavadil? Knappast.
Jag köper att det är trist som skam att behöva snöra på sig skorna och möta BK Röva mitt i vintern. Jag köper att inte viljan är på topp när musklerna värker efter hård fysisk träning i stort sett varje dag i veckan. Men låt oss för guds skull inte hoppas att spelarna är som guldfiskar där de har har glömt av vad som krävs av dem för att spela fotboll på hög nivå utan att någon säger till dem hur man gör:
Tränaren:
- Spelare X. Du tar bollen. För den framåt med foten. Välj den fot som känns mest bekväm. Försök ta dig fram efter kanten och försök att inte låta motståndaren ta bollen ifrån dig. Spring gärna om du kan. När du kommer nära hörnflaggan så försöker du sparka bollen till en person som har samma färg på tröjan som du har. Glöm ej att kolla upp detta innan du börjar springa i första läget…
Skämt å sido. Jag tror att det är en inställningsfråga i slutändan. Vill man vinna och känner att man kan vinna, så gör man det. Är det lite kallt ute och man egentligen inte känner för att spela en match på 2 x 45 så vinner man kanske inte de där viktiga duellerna som ändå krävs. Inte heller känns touchen på bollen bra. Det känns tröstlöst. Ja, inte f-n vinner man några matcher då inte. Det är där tränaren/coachen kommer in i bilden. Inte för att lära spelarna att vinkla upp foten så att bredsidepassen blir hårdare och mer precis (det förutsätter jag att de fattar själva) utan för att få dem att tagga till. Den enda slutsatsen jag kan dra efter gårdagens match är att Janne Andersson kanske inte var så hima hård eller tydlig med målet för den matchen och vad han ville se. Å andra sidan. Vem bryr sig egentligen? Det var första matchen på året. Nu är den överstökad och Janne Andersson har fått en bättre bild av spelarna och har något att utgå från inför nästa drabbning på helplan. Det kommer fler tåg innan seriespelet drar igång. Det är bara att hoppas på att spelarna får lite mer inspiration till fotbollen allteftersom dagarna går och isen släpper kring nagelbanden.
Samtidigt i ett guldfiskskål någonstans i stan.
*Varv 2318*
- Shoot me! Jag svär att jag har sett den här stenen någonstans innan. Ah… nu är det dags för käk.
De tio senaste kommentarerna på Sambadefensiv