Maj 072012
 

För att bli framgångsrik inom det mesta gäller det att lära känna sin fiende. Därför blev det en liten utflykt i solen till vackra och alltid lika inbjudande Valhalla som för dagen stod värd för matchen mellan Qviding FIF och IK Oddevold. På många sätt en orehört intressant match med ÖIS-ögon sett. Flera spelare med ett rödblått förflutet på planen och dessutom två lag som i allra högsta grad kommer att försöka ställa sig i vägen för ÖIS under säsongen. Så för er som inte var där av någon anledning så kommer här en sammanfattning:

På ena sidan stod IK Oddevold. Inför säsongen var de tippade som etta i serien av både spelbolag och tränare på upptaktsträffen i Borås inför säsongen.

På andra sidan: Qviding FIF som efter en ganska dålig försäsong med bland annat, som bekant, en förlust med hela 7-0 mot ÖIS på ÖIS-gården inlett säsongen svagt.

Upplagt för Oddevoldsseger? Jo men visst.

Qviding ville dock inte vika ned sig utan gjorde efter dryga kvarten 1-0 på efter en markeringsmiss då man varit det farligare laget under inledningen av matchen. Ledningen höll sig halvleken ut och det syntes tydligt att det fanns en frustration i bortalaget som då och då gav sig uttryck. Oftast i diverse utbrott mot domaren Andreas Jönsson från Lomma (varför det nu är intressant)

Det var dock inte bara Oddevolds spelare och tränare som uttryckte sin ilska och frustration.Ledarna och spelarna hemmalaget ville inte vara sämre, skrik och gap även där. Låter jag som Ulf Stenberg nu? Det är absolut inte så att jag inte gillar att det är lite småbråkigt och hett på planen. Tvärtom, fotboll är känslor, även om det stundtals kan bli lite väl mycket El Clasico-stämning.

Även om Qviding hela tiden under den första halveken drev upp tempot var det ändå Oddevold som stod för det större bollinnehavet och även om det var knappt så var man det spelförande laget. Dock utan att skapa några farligare chanser.

Efter en första halvlek som gått i ett furiöst tempo så kom en andra halvlek som…Höll precis lika högt tempo!

Rent generellt är det i Qviding som driver upp tempot i matchen. Istället för att lugna ner sig efter den riviga första halvleken skruvas tempot istället nästan upp ännu mer i den andra halvlekens inledning och detta gynnar hemmalaget som tar över spelet än mer.

I inledningen av den andra halvleken radar Qviding upp chanser och inte långt efter att Kamal Mustafa träffat stolpen kan man komma runt på kanten igenom Alexander Vrebac och som spelar in bollen till lagkaptenen Isa Bagci som trycker in bollen bakom Oddevolds målvakt Peter Zwesloot-Isaksson.

Qvidings 2-0 höll sig matchen ut och det var i ärlighetens namn aldrig nära att Oddevold varken kvitterade eller reducerade. Snarare var det så att Qviding hade kunnat vinna med mer om de bara hade lyckats ta tillvara på sina kontringar där felprocenten stundtals var lite för hög.

I slutet av matchen kommer Albin Pettersson, som provspelade med ÖIS i vintras in, och strax efter det går han också ut. Efter ha varit på planen i, uppskattningsvis 10 minuter, är nära på att bryta båda Kamal Mustafas ben med en glidtackling som Vinnie Jones, om han sett den, förmodligen hade gråtit glädjetårar över. Tack och hej Albin, och tack och hej till Oddevolds chanser. Även om dom förmodligen var rökta redan innan Albins röda kort.

Hur står det egentligen till i Oddevold?

Med ÖIS-ögon sett är resultatet i denna matchen glädjande då Oddevold troligtvis är det största hotet mot ÖIS av de två lagen. I och med denna matchen åkte också Oddevold på sin andra förlust för året och vacklar en aning jämfört med den starka försäsongen då man gick fram som ett lokomotiv och fullständigt sprudlade av självförtroende och vinnarmentalitet. I matchen mot Qviding var den som bortblåst, hela laget andades frustration och ilska. Till skillnad mot hur det såg ut för Oddevold i matchen mot ÖIS under försäsongen då allt gick som på en väloljad räls och allt såg så självklart ut så såg det nu istället ganska oklart ut hur de egentligen ville spela. Duktiga mittfältare som Henrik Palmersjö passade fel, rutinerade mittbackar som Joakim Jensen tappade markering och det hela såg precis ut som det brukar göra i ett lag som kommit i ”otakt”.

Självklart är det alltid farligt att dra slutsatser efter en endaste match men vad som klart och tydligt kan konstateras är att det Oddevold som stod på Valhallas gräs under söndagseftermiddagen inte såg ut som seriesegrare.

Något som ÖIS måste utnyttja när lagen möts i slutet av juni är Oddevolds långsamma backlinje. In med Anderberg, in med Emil, mata Oskar med nuggets(det funkade för Bolt iallafall), mer kol, mer kol! Spring!

Oddevold hade stora problem stundtals med Qviding, som visserligen, med stor sannoliket, har ett av seriens kvickaste lag. När Kamal Mustafa och de andra satte fart i kontringarna fick Oddevolds backar problem. Tyvärr kunde inte Kamal själv riktigt kontrollera sin snabbhet utan slog istället vid några tillfällen mer eller mindre knut på sig själv med diverse avancerade moves.

Oddevold bör inte på något sätt räknas ut i ett så tidigt skede som den fjärde omgången. Förra året lyfte man sig inte förrän serien vände, vilket då var lite för sent men förmågan att vända negativa trender finns sannerligen där. Skillnaden denna säsongen jämfört med förra är dock att det denna gången handlar om att vända innan det är kört och pressen försvunnit. Det är en radikal skillnad.

I en intervju efter matchen antyder Oddevolds tränare Jan-Erik Lien att han ser vissa problem med inställningen vilket självklart är oerhört oroväckande för ett lag med uppflyttningsambitioner. Visserligen brukar bristande inställning vara något som tränare drar till med då spelet inte riktigt stämmer och en match skiter sig, men om det verkligen är så att inställningen är bristfällig så har Oddevold stora problem. Att vända en lite sämre period som säsongsinledningen ändå varit för Oddevold trots med två förluster på fyra matcher med en inte alltför bra inställning kan bli svårt. Väldigt svårt.

Qviding, what’s the deal with that?

Men var det verkligen så att Oddevold underpresterade då? Kan det inte vara så att Qviding helt enkelt är ett bättre lag än bohuslänningarna och att de är Qviding som vi ska vara rädda för? Nja, både ock.

Vi ska sannerligen vara oroliga för Qviding när ÖIS i juli möter dem i ett dubbelmöte då serien vänder. I enstaka matcher kan de säkerligen hota vilket lag alla lag i serien. Lag som spelar på samma sätt som Qviding har en förmåga att göra det. Det finns nämligen inga som helst spärrar. Fullt blås från minut ett till nittio, mot Oddevold fungerade detta alldeles utmärkt. Däremot har jag svårt att se hur det ska hålla över tid. För att ett lag ska klara av att hålla sig i toppen av en serie måste ha ett lite lungare spel att gå tillbaka till de gånger man har en lite sämre dag och inte klarar av att hålla uppe samma tempo.

Vi alla såg ju också i matchen under försäsongen vilken avgrundsdjup lägstanivå laget har. Laget är spelar väldigt mycket på inspiration och när det går bra så kan det gå helt fantastiskt bra, men när självförtroendet inte riktigt är på samma nivå så är det inte lika bra.

För att summera matchen så kan man konstatera att det går fort inom fotbollen. Oddevold som såg så farliga ut…

 

Besvikelsen efter gårdagens poängtapp i den sista ordinarie spelminuten var stor. Efter en bra första halvlek och en godkänt genomförd andra halva så grusades alltihop genom ett nonchalant försvarsspel precis i slutet. Sahlin släppte sin gubbe förbi sig på kanten alldeles för lätt – och när bollen slogs in mot straffområdet stod både Leinar och Robin och sov. Således nickades bollen enkelt in bakom en chanslös Abrahamsson.

Det pratas ofta om sena poängtapp och insläppta mål i ÖIS-kretsar – så därför tänkte jag kolla upp om det är sanning eller något överdrivet. Och med facit i hand så släpps det in en hel del mål efter att matchklockan slagit 80’, vilket visar på en svaghet, men å andra sidan så görs det många rödblåa mål under samma tidsperiod. Statistiken gäller enbart seriematcher då Svenska Cupen samt träningsmatcherna ofta har en tendens att spelas mot tvivelaktigt motstånd – och här kommer redovisningen.

Ja, ganska så logiskt så ligger dessa tankar kvar från den miserabla 09-säsongen i Allsvenskan. Den präglades av många sena och jobbiga poängtapp – både från en poäng till noll och från tre till en. Ni kan ju historien. Den första halvan var så risig som den bara kunde bli och det var också där många av de sena målen föll.

Vi minns bortapremiären mot Malmö FF, som fick fira sin invigning av den nya arenan med en tremålsseger (61’, 84’, 89’), men vi minns kanske framförallt tappet mot Gefle hemma där Amadou Jawo satte stopp för den första trepoängaren genom ett mål tre minuter från slutet.

Totalt slutade säsongen 2009 med elva insläppta mål efter att matchklockan slagit minut 80’, samtidigt som vi själva endast mäktade med fyra. Precis som hos spelarna så har det fastnat i huvudet hos oss supportrar – och det är förmodligen därför insläppta mål i slutet av matcherna nu för tiden förknippas med ÖIS. ”Inte igen! Det är så typiskt Örgryte.”

Men faktum är att vi gjorde framsteg redan säsongen 2010. Vår egen målskörd på fyra fullträffar kvarstod – men bollar i eget nät reducerades från elva till sex. Självklart har kvalitet på motståndaren en stor roll i det, men det visar också på att stabiliteten i försvaret var något bättre än den föregående säsongen som bäst förknippas med ett ord. Kaos. Men med en fjolårssäsong i färskt minne – samt sena poängtapp som mot Ängelholm (Leinar 3-2 i 84’, 3-3 i 90’) så är det klart att man åter igen blev påmind om dessa jävliga avslutande tio minuter…

Till 2011 förbättrades statistiken. Igen. Kurvan pekar spikrakt uppåt. Hela elva mål lyckade vi spruta in efter 80’ plus tillägg – och av dem minns vi väl Elmanders retsamma passering av Oddevoldmålvakten efter Valters tjongrensning i 93’ ute på Rimnersvallen. Ett otroligt förlösande ledningsmål som gjorde den resan till en av de roligaste på hela säsongen. Tyvärr höll dock en liten trend i sig – och sju bollar smet in bakom Peter i slutskedet av matcherna. Det är 22 % av de totalt insläppta målen under hela säsongen. Bland dessa känns Bunkeflos kvittering hemma just innan sommaruppehållet som den värsta. Lite folk på läktaren, frustration och en total glädjedödare som släckte allt hopp om avancemang. Det var en tung tid.

Men alltså – fler mål framåt än bakåt efter minut 80’. Dessutom med fyra måls marginal. Trots att målskyttet var lidande under hela säsongen. Trots det lyckades vi döda och vända matcher i slutskedet. Matchen nere i Skåne mot Kristianstad som ett exempel.

Nico avgör mot Rosengård. Foto: Okänd

Två mål övertiden som vände matchen och gav Rödblått en 4-3-seger! Eller varför inte Nicos förlösande mål till 1-0 hemma mot Rosengård i den 94:e minuten? Ni ser. Det handlar inte bara om mål i baken i slutskedet av matcherna – det handlar om att avgöra matcher och vända dem till sin fördel.

Den här säsongen har som bekant just börjat. Men kurvan är fortsatt positiv och uppåtpekande. Emil Karlsson gjorde, förvisso ett väldigt intetsägande mål, 1-4 på övertiden mot Karlstad. Wallén fortsatte med att dundra in ledningsmålet mot Bunkeflo. Men så slappnade man ju av och lät Sylvia kvittera i det absoluta slutskedet igår. Piss. Skit. Synd. Men fortsätter trenden så är det snart en Rödblå lirare som ger oss poäng med den sista sparken. Varför inte redan om en vecka mot Boråsarna?

Summa summarum så känns det lite som en klyscha att Örgryte skulle tappa mer poäng än något annat lag i slutskedet – att det skulle vara ”typiskt ÖIS”. Under 2009 fanns det godkänd förklaring. Vi hade helt enkelt en för dåligt rustad spelartrupp som inte hade den nivån som krävs för att lyckas i Allsvenskan. Möjligtvis låg det kvar i bakhuvudet inför säsongen 2010, men där lyckades man hålla tätt i större mått och döda lite av tankarna över att säsongen gick i kras på grund av för nervöst försvar i slutet.

Ifjol började vi själva ösa in mål. Hela elva stycken. Kanske borde det numer kallas att vara typiskt ÖIS att göra mål i slutet? Vi vann flertalet poäng på just upphämtningar i slutskedet – fler poäng än vi tappade på grund av sent insläppta. Under 2012 har trenden fortsatt även om det är tidigt inpå säsongen. Lyckas vi hålla nere den totala målskörden i baken så kan vi snart titulera Örgryte laget som avgör sina matcher i slutet istället för de som darrar läpp och förlorar sina matcher från 80 och framåt…

Nedan följer statistik från de senaste säsongerna.

2012:
Gjorda mål (efter minut 80’):
2
Insläppta mål (efter minut 80’):
1

2011:
Gjorda mål:
11
Insläppta mål:
7

2010:
Gjorda mål:
4
Insläppta mål:
6

2009:
Gjorda mål:
4
Insläppta mål:
11

 

Då sambadefensiv tyvärr inte hade någon representant på plats under dagens match mot Sylvia och matchen istället fick tittas på igenom LG-sports så går det helt enkelt inte att skriva en rättvisande text om spelarnas insats. Jag är ledsen. Detta ska inte hända igen.

Ska det vara så här?

En självklara frågan som dyker upp i huvudet efter en match som denna är självklart om det finns några samband mellan det sena poängtappet i Norrköping och den tappade poängen i premiären. Är det så att detta är någon form av trend när två av fyra matcher har har gått från ledning till oavgjort. Kan det vara så att det inte alls är något nytt ÖIS detta utan precis samma gamla nervsvaga grupp fotbollsspelare som det under tidigare säsonger gnällts så mycket på.

Givetvis är inte fotbollen så enkel att den går att förklara med ett ja eller ett nej men något som däremot nog trots allt går att konstatera är att årets upplaga av ÖIS inte riktigt är så stark som vi alla många gånger vill få det att verka som. Den där ostoppbara maskinen som vi vill att laget ska vara är nog inte riktigt så felfri som vi många gånger hoppats på. Kanske är jag roten till allt ont som trissat upp förväntningarna lite väl högt? Kanske har spelarna överpresterat? Jag har inga svar, det enda jag vet är att det är svårare att förstå sig på saker och ting än man ibland tror.

Försvarsspelet fullt godkänt

Under 89 minuter av matchen fungerar försvarsspelet bra och förutom det sista målet skapar Sylvia i stort sett inga farliga chanser i spelet. De enda gångerna de hotar är egentligen på fasta situationer. Men vad spelar det för roll?

Allt det goda arbetet i försvarsspelet under matchen betyder praktiskt taget noll och ingenting när slutresultatet blir som det blir. Visst betyder det en poäng och samtidigt som Kristianstad förlorade så betyder det att en poäng också vinns gentemot skånelaget, men det är en klen tröst. En vinst hade betytt, om än tillfälligt, serieledning.

Pontus Otterstedt bör nämnas när försvaret beröms för delar av matchen. Pontus fick förtroendet trots allt och Johan Pettersson fick stå åt sidan. Ett beslut som med facit i hand inte var helt fel. Pontus klarade till synes sin kant på ett bra sätt. Förmodligen är dock Christofer Bengtsson tillbaka i startelvan nästa vecka igen.

Vem ska spela bredvid Emil

Emil Karlsson är fortfarande lika självklar som tidigare, dagens mål innebar att han drygade ut sin ledning i skytteligan och att han tillhör en av de viktigaste kuggarna i lagbygget råder det väl inget större tvivel om. Däremot känns det fortfarande ganska oklart vem som ska spela bredvid honom. Oskar Walléns första halvlek lämnade en del att önska även och Johan Hedmans andra halvlek motsvarade inte heller den riktigt förväntningarna.

Tomma läktare

Egentligen borde jag inte uttala mig över huvud taget när det gäller publiksiffran i Norrköping då jag inte fanns på plats. Men det bör väl ändå ifrågasättas varför ett lag som ligger i toppen av en serie och möter ett lag med bortasupportrar och ändå lockar 292 (!) supportrar spelar på en arena som släpper in 17234 personer.

Det var allt för mig. Nästa gång är jag på plats!

 

Ni kan detta nu, tredje omgången denna säsong betyder? Just det ja, samma som förra året, nämligen Sylvia på bortaplan.

Förra säsongen kom den första segern för året i den fjärde omgången borta mot Östergötarna. Då var det Markus Anderberg och Niclas Elving som nätade. Kanske kan det bli Anderbergmål även imorgon.

Johan Wissmans försvunna enäggstvilling såg nämligen som alltid giftig ut under dagens träningspass som hölls på konstgräset. Med tanke på helgens underlag så har träningen förlagts till konstgräset under hela veckan. Som det tidigare nämnts så har Hasse och Nacka nu hittat rätt i hur de vill att en träning dagen innan match ska se ut. Traditionsenligt inleddes därför fredagens träning med en del häckhopp, slalomlöpning mellan koner samt springande mellan plastpinnar liggande i formen av en stege. Då denna del av träningen ger noll och ingenting att återberätta för en kära läsare går jag istället över till nästa övning.

Som var en passningsöv…Skit i det förresten vi hoppar till nästa.

Som var intressant på riktigt. Tvåmålsspel på helplan är något som sällan numera praktiseras. Under hela förra året hände det på sin höjd fem gånger av de träningar som jag själv bevittnade och under de första månaderna av detta året kan jag minnas en gång. Myten säger dock att Janne Andersson älskade spel på hela planen och alltid spelade startelvan mot reserverna. Tyvärr var det före min tid och det gör såklart mitt jobb svårare.

Fredagen till ära skulle det då äntligen spelas fotboll på riktigt under träningen elva mot elva på en fullstor fotbollsplan, härligt! Lagen som startade matchen formerades på följande sätt:

Gula: Peter Abrahamsson, Joakim Hall, Robin Jonsson, David Leinar, Johan Pettersson, David Björkeryd, Sebastian Johansson, Jakob Lindström, Filip Holländer, Emil Karlsson, Johan Hedman

Blåa: Fredrik Andersson, Pontus Otterstedt, Christofer Bengtsson, Rasmus Haraldsson (Tipselit), Hannes Sahlin, Tommy Lycén, Jonathan Lindström, Daniel Carlsson (Tipselit) Markus Anderberg, Oskar Wallén, David Corneliusson (Tipselit)

Ni ser inte i syne, ni är inte galna. Han är tillbaka i träning, den gode Bengtsson. Efter att i stort sett ha räknat bort större delen av vårsäsongen för en av försäsongens giganter så stod han helt plötsligt där på plasten och sken som en sol. Känslan av att han kanske inte skulle vara aktuell för spel under morgondagen infann sig dock ganska snabbt då han placerades som mittback och dessutom gick av planen efter tvåmålsspelet. Men alla livstecken från Christofer Bengtsson är i vilket fall som helst glädjande. Den enda spelaren som saknades under träningen var Alexander Jeremejeff som var sjuk.

Dock var inte firma Bengtsson/Haraldsson alltför lyckade som mittbacksduo. 3-0 till det gula laget slutade det hela efter att jag själv helt mirakulöst lyckats missa två av de tre målen. 2-0 målet som jag lyckades se var dock riktigt snyggt. Emil Karlsson hamnade i en löpduell med Rasmus Haraldsson som heroiskt sprang som aldrig förr och lyckades trycka ut Emil Karlsson ur vinkel. Tyvärr för den herosikt kämpande Haraldsson så var Emil inte ensam utan hade ingen mindre än David Björkeryd hack i häl och kunde enkelt peta bak bollen till en framrusande Björkeryd när han märkte att han hamnade ur vinkel och Björkeryd gör i sådana lägen inga som helst misstag utan tryckte dit bollen strax intill stolproten bakom Fredrik Andersson.

Efter ett tag började spelarna byta västar med varandra och förhoppningarna om att hitta eventuella mönster för att lista ut vilka spelare som kommer att ingå i startelvan mot Sylvia grusades totalt. Däremot kunde några andra frågor besvaras:

Är Oskar Wallén bättre på konstgräs än på riktigt gräs?

För ett tag sedan kändes teorin om att Oskar är bättre på konstgräs aningen löjlig och korkad. Men den motbevisades iallafall inte under dagens träningspass. Till skillnad från de senaste veckorna på naturgräset såg han faktiskt både piggare och mer bestämd ut. Det är väl ingen hemlighet att Oskar Wallén hemskt gärna får bollen i fart och springer över allt som kommer i hans väg. Denna taktik underlättas givetvis av att det underlag som bollen ska drivas på är platt och helt utan tuvor eller gropar. Därför känns det ju faktiskt ganska så rimligt.

Är Tommy Lycén verkligen så bra som han visade förra helgen?

Ingen kan påstå att Tommy Lycén gjorde ett dåligt inhopp i matchen mot det där laget med den vedervärdiga logotypen och det trista spelet. Tommy var riktigt bra och var start bidragande till att Oskar Wallén tillslut lyckades få in segermålet. Svaret på frågan är förmodligen ja. Det är nämligen svårt att prestera bättre än sin egen förmåga då man uppenbarligen då har den förmågan. (förstår ni? Äsch skit samma) Frågan kanske snarare är om Tommy kommer att kunna hålla sig kvar på den höga nivån och tillslut bli den där spelaren som vi alla hoppades på att han skulle vara när han under förra sommaren kritade på ett kontrakt.

Under försäsongen visade han flera gången (Norrby borta och Husqvarna hemma bl.a.) att han kan vara riktigt bra när allt fungerar som det ska för honom. Vad alla däremot måste lära sig att leva med är att Tommy inte är en klassisk yttermittfältare som slår inlägg. Tommys inlägg lämnar som bekant en hel del att önska men han är inte heller en spelare som bör användas så. Tommy bör spela på vänstersidan och vika in i planen med sin högerfot. Om han skulle få chansen i den rollen kan han säkerligen leva upp till de högt ställda förväntningarna.

Hur kommer startelvan mot Sylvia att se ut?

Efter att noggrant ha studerat vilka spelare som spelat tillsammans med vilka, vilka spelar som deltog i vilka övningar samt tillämpat viss uteslutningsförmåga har juryn kommit fram till följande:

Avbytare: Markus Anderberg, Jonathan Lindström, Pontus Otterstedt, Joakim Hall, Fredrik Andersson, Johan Hedman, David Björkeryd.

Att Peter Abrahamsson startar i mål är ungefär lika självklart som att Glenn Hysén har gått på myten om sig själv. Ungefär lika självskrivna är Robin Jonsson och David Leinar i mittförsvaret och detsamma gäller Hannes Sahlin på vänsterbackspositionen. Efter hans förträffliga insats mot Limhamn Bunkeflo så hade det varit en skräll modell större om han petas mot Sylvia.

Så kommer vi då till högerbackspostitionen. Den svåraste delen i hela laget att lista ut. Men efter timmar i djupa veck föll gissningen tillslut på Johan Pettersson som i det inledande tvåmålsspelet användes till höger i backlinjen. Något annat som talar för att det blir han och inte Pontus Ottersedt är att det tidigare under året inte riktigt känts som att Pontus Otterstedt fått det där förtroendet. Därför känns det som att man kommer att satsa på Johan Pettersson som under sin tid i Gais spelade en del som högerback därmed absolut inte är oprövad på positionen. Men det kan lika gärna bli Pontus som tar platsen.

Mittfältet formeras troligtvis till 3/4 likadant som mot Limhamn/Bunkeflo. Med den lilla skillnaden att Tommy Lycén kliver in till vänster och ersätter David Björkeryd. I anfallet får Oskar Wallén av allt att döma nytt förtroende.

Denna startelva ska alltså åka upp till Norrköping och hämta hem tre nya poäng. Jag önskar dem all lycka då jag själv tyvärr inte har förmånen att vara på plats.

Mot tre färska!

Maj 022012
 

Ännu en ÖIS-vecka har passerat, och i denna ”nyskapelse” så är en ÖIS-vecka lika med onsdag-onsdag. Så varje ”lill-lördag” kommer det att komma någon slags veckouppdatering om allt vill sig väl. En uppdatering om vad som hänt i veckan och vad som kommer hända nästkommande vecka är väl tanken, vi får helt enkelt se vad det här mynnar ut i till slut.


***

Veckan som gått:

Örgryte IS-LB07 1-0

I stort sett varje ÖIS-vecka har en höjdpunkt som man ser fram emot, och i de allra flesta fallen så är det ju veckans seriematch. När man som denna veckan kan gå hem med ett leende på läpparna efter drabbningen så är det ju såklart en ännu större höjdpunkt.


En krampaktig match som denna som avgörs i den 82:a minuten, ger en lättnadskänsla som är oerhört skön. Det kändes långa vägar i matchen mot Bunkeflo (jaja, LB07 då..) att den skulle sluta antingen 0-0 eller 0-1. Men ett tag efter att de för dagen ”Super-Subsen” Oskar och Tommy kommit in med 25 minuter kvar ändrades den känslan drastiskt då pressen blev större och större för varje minut som gick. Och det var som ni SÅKLART vet, Oskar Wallén som stötte dit

Foto: Martin Brittberg

vinstmålet, och som jag gillar att påpeka så förutspådde jag Oskar som årets interna skyttekung efter hans storstilade inhopp mot Varberg på försäsongen. För att det tipset inte skall fallera så är det ju skönt att han får komma igång med målskyttet även i seriespelet. Såklart inte i första hand för mitt tips, utan framförallt för ÖIS målskytte i allmänhet.

En sak som har slagit mig vid många tillfällen i år är hur lyckligt lottade vi och ÖIS är att vi har en sådan otroligt stabil målvakt som Peter Abrahamsson. Det är ju inget nytt på himlen att han är kapabel till att spela betydligt högre upp i seriesystemet. Jag skulle vilja uppmana alla att njuta av att se honom agera i ÖIS-tröjan, för man vet som bekant inte hur länge det varar. Man har liksom blivit van vid att ha en superstabil sista utpost som bara finns där. Vi får helt enkelt hålla tummarna av en extra anledning att Superettan blir en verklighet till nästa säsong, annars är risken stor att vi kommer mista denna fantastiska målvakt.

Tipselit Äldre vs Halmstad

Jakob Lindström, Filip Holländer, Robin Jonsson, Alexander Jeremejeff, Joakim Hall, Pontus Otterstedt med flera. Ja, de är många som tillbringat tid i ÖIS ungdomslag som numera representerar A-laget. Och inte att förglömma så livnär sig just nu ett randigt Göteborgslag på att roffa åt sig spelare som skolats ända från junioråldrarna i Örgryte IS.

Då undrar man ju såklart: Vilka blir de nästa att kliva på A-lagståget? Tipselit Äldre är ju ett av ställena man skall leta om man vill hitta dessa tänkbara kandidater. Jag skall vara ärlig och säga att jag inte sett någon match i år med Tipselit Äldre, och det är tur det kanske? För det har inte gått på räls än så länge för ÖIS-grabbarna. Och de inkasserade mot Halmstad BK i fredags sin fjärde förlust i den fjärde seriematchen. 4-1 blev förlustsiffrorna i Halland. Men bara för att det går knackigt betyder det ju inte att det inte finns talang i laget, så jakten efter att ta reda på vem som är spelaren som står på tur vid A-lagsporten, går vidare.

1936 åskådare

40 åskådare färre än fjolårets hemmapremiär. Det är ännu ett kvitto på att vi är på god väg ur turbulensen som omgärdade klubben under fjolåret. Ända sedan starten på årets försäsong har det klart och tydligt märkts att intresset kring klubben och laget är betydligt större än förra året. Att ha ett snitt på 2325 åskådare efter två matcher i Division 1 Södra ÄR bra. Nu gäller det bara att alla hjälper till att fortsätta hypa matcherna så att folk fortsätter att välja att tillbringa ett par timmar varannan vecka på Gamla Ullevi.

Marcus Allbäck

Ja, allas vår Marcus Allbäck besökte förra tisdagen (jag vet, det var förra ÖIS-veckan. Men det skiter jag i!), för jag vet inte vilken gång i ordningen efter karriären avslutats, ÖIS-gården. Och jag vet inte vad det är, men varje gång man hör Marcus Allbäcks namn nämnas i samband med ÖIS blir man alldeles varm i hjärtat. Eller vad är det jag säger? Jag vet ju visst varför, det är för att för mig som är född på den första halvan av nittiotalet så är Marcus Allbäck störst. För mig finns det ingen vackrare och större person som har med ÖIS att göra än Mackan.

Jag vet inte riktigt var jag vill komma med detta, så för er som av någon anledning missat allt detta så är här det lilla klippet från visiten:

YouTube Preview Image

***

Nästkommande vecka:

IF Sylvia-Örgryte IS

0-2, 4-0. Två bra minnen från 2011, båda mot fjolårstvåan IF Sylvia. Nu är det dags att besöka Norrköping för första gången i år, och man kan ju hoppas på en skön 2-0-repris. Sylvia har i år inlett med två vinster och en förlust, och är därmed på platsen bakom ÖIS i tabellen med en poäng mindre än Sällskapet. Fjolårsskyttekungen Allan Borgvardt har dessutom inlett med att göra två mål på de tre första matcherna.

Om någon skulle vara intresserad av vilka spelare jag skulle vilja se på planen om tre dagar kan läsa nu. (Ni andra scrolla ner några centimeter).

Abrahamsson-Hall, Jonsson, Leinar, Sahlin-Pettersson, Holländer, Lillström, Björkeryd-Wallén, Karlsson.

Bra så.

Nya Parken i Norrköping är alltså arenan för lördagens skådespel. 16.00 är tiden.

Orkar ni inte vänta tills på lördag för att se Leinar och kompani in action så är det bara att sticka upp till ÖIS-gården och bevittna någon av A-lagets träningar. 16.30 är tiden som gäller varje vardag förutom onsdagar.

Radio ÖIS

Förra veckan var det våra superba målvakter som var på besök. Denna veckan är det Pontus Otterstedt och Bunkeflo-dödaren Oskar Wallén som gästar det Balders-Hage-ledda radioprogrammet. 103,1 Mhz är det man skall ratta in på torsdag 18.00. Precis som vanligt med andra ord!

***

ÖIS-Veckans Bästa!

Självklart glädjen och lättnaden efter Oskar Walléns smekning via stolpen i söndags. Värt att notera är att hela matchen långt ifrån var en topp. Ruskigt krampaktig match, som avslutades på ett härligt sätt. Faktiskt en av de absolut skönaste utvecklingarna på en match trots allt.

***

ÖIS-Veckans Sämsta..

LG-Sports. På de två inledande ÖIS-hemmamatcherna har de (eller han) på LG-Sports misslyckats med att få fram ett sammandrag av matcherna i efterhand. Mot Skövde fick vi ta del av övertiden, då det inte hände ett skit, och mot LB07 fick vi ta del av 27 sekunder av den första halvleken.

Tydligen så var det för kallt mot Skövde så att det blev något strul. Mot LB07 fungerade tydligen inte Gamla Ullevis internetuppkoppling. Vad blir det nästa gång? För varmt?

***

Även snubben med nummer 14 på ryggen i Limhamn Bunkeflo förtjänar något slags omdöme. Inget positivt sådant dock.

***

Den här ÖIS-veckan för…

…3 år sedan så åkte vi på vår sjätte raka förlust av sex möjliga i Allsvenskan, när vi förlorade borta mot Trelleborgs FF. Ja, ni minns säkert, Leinar blev utvisad i första halvlek, Trelleborg vände 0-1 till 2-1. Med Patrik Elmander, Christian Lindström, den 40-åriga imitationen av Magnus Källander och Alexander Mellqvist som lagkapten på planen är det ju egentligen inte konstigt alls att det gick som det gick 2009.

 

Utslagna? Nej då, Emil och David bara vilar sig lite. Foto Martin Brittberg

Solen sken och poängen ramlade in på kontot.

Som matchen på Gamla Ullevi igår utvecklade sig så var det som upplagt för besvikelse. Gång efter gång efter gång har ÖIS i matcher som den mot LB07 gått ifrån planen besvikna. mållösa och med ett och annat att fundera över den kommande veckan. ÖIS hade inte ont om lägen i den första halvleken, David Leinar hade både ett och två lägen att med pannan spräcka målnollan. Sebastian Johansson var ytterst nära (såg det i varje fall ut som ifrån där jag satt) att ge David Björkeryd en utmanare till titeln ”Årets mål”. Emil Karlsson var nära att sula in ett friläge och dessutom nära att få ytterligare ett friläge efter att Johan Hedman visat upp precis varför ÖIS värvat honom. Hedmans delikata klack var någon meter för lång för att kunna frispela en långhårige Tibrosonen.

Närmast av alla var förmodligen Jakob Lindström när han fick bollen perfekt inne i straffområdet och tvingade Eklund i Limhamnsmålet till en reflexräddning i Dicken-klass. Om Oskar Wallén inte gjort det där sista målet hade denan texten förmodligen enbart bestått av denna första delen där antalet chanser räknades upp och sedan följts av ett konstaterade att detta helt enkelt var ännu en i raden av matcher då ÖIS hade så evinnerligt svårt att få hål på ett lag som backade hem och spelade tråkigt. Fast så var det den där Oskar då.

Oskars mål är viktigt väldigt många sätt. Dels är det viktigt för Oskar som anfallare och att han inte tappar det självförtroende som han hade under försäsongen då allting en tid såg så självklart ut. Det är såklart även viktigt för att det avgör matchen. Men viktigast av allt, det bryter en trend. Som sagt hade var detta en ganska annorlunda vinst. Av tradition vinner inte ÖIS matcher som denna. För att ÖIS ska vinna brukar det krävas ett motståndarlag som antingen är bättre men som tar för lätt på uppgiften. Eller att motståndarna likt Oddevold på Gamla Ullevi förra året tror på fullaste allvar att dom är ett lag med ett passningsspel av allsvensk klass och riskerar alldeles för mycket.

Inget av de två förutsättningarna fanns i matchen mot LB07. Limhamnsspelarna visste att dom tillhörde det sämre laget och spelade som ett sådant lag bör göra. Maskade, slösade tid (ett uppdrag som en av de två anfallarna tog på största allvar)och spelade allmänt tråkigt. Just av den anledningen är denna vinsten så speciell och viktig.

Tommy Lycén, killen som kan sina psykningar.

Nya cyniska ÖIS

”Snälla pojkar får aldrig kyssa vackra flickor” brukar det heta. Kanske är det så att ÖIS har varit lite för ärliga och snälla de senaste åren, lite för ängsliga. Gång efter gång har det backats hem och blivit oroligt efter ett ledningsmål och tillslut har bollen ramlat in i nätmaskorna ändå. Efter målet igår tyckte jag mig dock se en skillnad. Det fanns inte en spelare på planen som hade några planer på att förlora denna matchen. Mycket tack vare Tommy Lycén som gör ett av sina bästa inhopp, inte bara spelmässigt.

Bortsett från sitt fina spel så var Tommy precis så cynisk och jobbig som krävs. Han retas med motståndarna, faller lite väl lätt, ligger kvar på marken extra länge och det finns en sekvens i slutet som man bara inte får älska egentligen men jag kan banne mig inte motstå. Jonathan Lindström blir neddragen någonstans på mitten av planen och ligger och tittar ner i gräset. Domaren letar efter spelaren som dragit ner ”Jonte” för att talas vid med honom. Under tiden som Domaren vänder sig är ”Jonte” på väg att resa sig. Detta ser då Tommy och går förbi och puttar ned Jonathans huvud mot gräset igen i en gest som betyder ungefär: ”ligg kvar för f*n, vi leder ju”. Egentligen borde väl allt sådant beteende fördömas och motverkas men det skiter jag i.

En annan sekvens som gör Tommy aningen mer älskvärd är när han går iväg med bollen när LB ska ta sin frispark och blir knuffad en sekvens som upptar större delen av tilläggstiden. Det kanske inte är så vackert men det fungerar.

Hannes Sahlin

Från läktaren till gräset, Hannes Sahlin.

Vilken värvning man har gjort på vänsterbackspositionen. Hannes Sahlin har gått från klarhet till klarhet sedan den där första träningen i februari då han, nyss hemkommen från en Thailandsresa med Christofer Bengtsson, inte såg alltför vältränad ut. Men efter det har han varit klanderfri. Som det tidigare nämnts har han en bakgrund som ståplatssupporter och har spenderat otaliga matcher på Östra stå och detta gör ju honom inte mindre älskvärd. Då Hannes står ensam med händerna upp i luften vid mittplan och bara skriker ut sin glädje efter Oskar Walléns förlösande mål vet vi alla att glädjen är genuin och så äkta det bara kan bli.

Hans spel under matchen mot LB07 imponerade stort och det hör numera inte till ovanligheterna att Hannes är så bra. I försvaret gör han inga misstag och i offensiven är blir han dessutom farligare och farligare. Hans förmåga att bara glida igenom försvaret och helt plötsligt befinna sig inne i straffområdet är skön att se. Tillslut kommer det där att resultera i något riktigt trevligt. En ganska ny talang för mitt öga upptäcktes dessutom under lördagförmiddagens träning.

Inkasten! Om ÖIS nu har planer på att bli lite mer cyniska så är det ju lika bra att kopiera lite av Stoke direkt.

Holländers triumf

Oj, oj, oj vad bra han är i andra halvlek. Killen som för ett år sedan var ganska färsk i juniorlaget och nyss hade kommit från IF Väster där han spelat högerback bland annat. Den killen gör mot LB07 en av sina bästa matcher i ÖIS-tröjan och känns mer och mer given i startelvan i det lag som ska ta tillbaka den plats i elitfotbollen som man för lite drygt ett år sedan blev av med. Filip Holländer kan mycket väl bli en av de viktigaste detaljerna för att ett avancemang ska bli verklighet.

Dock är inte kanten hans plats. Han ska befinna sig i mitten av planen. Det syntes stundtals ganska tydligt att han saknades i mitten i gårdagens match då Jakob Lindström och Sebastian Johansson återigen hamnade på samma ytor och ingen riktigt kunde driva upp bollen i anfallet på samma sätt som Holländer har gjort de matcher han spelat centralt. Frågan är då bara vem som ska stå åt sidan om Holländer ska in i mitten igen. Tankarna på hur en eventuellt 4-3-3 hade kunnat formeras börjar snurra allt mer intensivt i mitt huvud. För på något sätt måste det delikata problemet med Sebastian, Holländer och Lillström lösas. Frågan är bara hur. Kanske är det så att Holländer kommer att få vänja sig vid att befinna sig på kanten.

I vilket fall som helst så var denna vinsten helt otroligt viktig.

 

 

Filip Holländer var en av planens bästa spelare och vi fick även en liten stund med honom.

 

Vad säger du om matchen?

- Härligt att vi vinner en sån här match! LB drar ner tempot och maskar redan från början, vi faller in i deras spel, så det skönt att vi kan stänka in den på slutet och ta tre poäng.

En väntad matchbild?

- De flesta lagen kommer nog hit med den inställningen och är taggade mot oss.

Lite uddlöst framåt?

- Vi fick inte igång spelet och skapade inte så mycket som vi borde, men det är starkt att kunna vinna trots det.

Din egen insats?

- Det gick bra, det finns alltid lite mer att ta av, men det kändes bra.

Du kom från U-sektionen och rakt in i förstaelvan.

- Jo, det har gått riktigt snabbt. Innan detta året kunde jag aldrig tro att jag skulle starta i Söderettan. Det gick bra på försäsongen, sedan har jag fått chansen och det har fortsatt att gå bra.

Inga problem alls?

- Det var lite nervöst i början, men sedan har det rullat på och självförtroendet har växt.

Hur ser du på årets säsong?

- Jag tror att vi ska kunna vinna många matcher om vi fortsätter att kämpa på och då ska vi också kunna gå upp i Superettan. Det är det som gäller.

Och din målsättning är redan uppfylld?

- Ja, nu är det bara att göra så gott jag kan och försöka behålla platsen i laget.

 

Oskar Wallén kom in mitten på andra halvlek och blev lite senare segerskytten för ÖIS. Sambadefensiv pratadegivetvis med honom också.

 
Vad säger du om matchen?

- Vi har spelet och mycket boll, men vi har svårt att få till de riktigt vassa avsluten – annars är vi det bättre laget matchen igenom, men vi borde nog gjort fler mål fast en vinst är alltid en vinst.

ÖIS malde ner dem.

- Det är ju så, till sist kommer chanserna och nu lyckades jag sätta dit när den kom.

Berätta om målet.

- Det var ett inlägg från vänster, bollen studsade på Emil? och jag fick först inte kontroll på bollen, men kunde få tag i den i andra läget och kunde skjuta in den i bortre – det var gött! Det blev en bra träff nere vid stolproten, där inte målvakten kunde nå den.

Du hade flyt på träningsmatcherna, men nu har du inte gjort mål på ett tag?

- Det blir så efter en långvarig skada, formen går upp och ner. Då satt allt, men nu är det bara att jobba på.

Tufft att slå sig in i startelvan?

- Det är bra med konkurrens, det märks på träningarna att alla verkligen vill spela.

Dagens mål gör det lättare för dig?

- Ofta är det så som anfallare, men man måste göra annat bra också.

Hur kändes det förutom målet?

- Det tar en stund innan man kommer in i andra andningen, det var lite tufft i början. Men målet gav energi och sedan var det bara att kämpa på.

Bitvis var det grinigt därute?

- Man får fokusera på sig själv och strunta i annat, det är det enda att göra.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha