FC Gothia – igen…

 Inlägg av kl 15:45  Krönika
Maj 242013
 

I tisdags skrev GT-journalisten Henrik Leman ett blogginlägg med rubriken ”Vågar jag berätta att jag tänker på FC Gothia?” där Leman ställde sig frågandes till huruvida ÖIS och GAIS långsiktigt båda två skulle kunna vara framgångsrika (Superettan)klubbar. Det fick en läsaren Sven R att sätta sig vid tangentbordet och författa ett textsvar, vilket han sedan skickade vidare till Sambadefensiv.

Vill ni gå på Sven R:s linje skriva en gästkrönika hos Sambadefensiv så tar vi emot dem med öppna armar. E-posta den till vår kontaktmail så skall vi se till att publicera den.

Henrik Leman väcker idag i sin GT-blogg idén om FC Gothia till nytt liv. Den här gången i form av en sammanslagning mellan stadens två superettanklubbar, för att skapa ett tydligare och starkare andralag i Göteborg. Han uppmanar, som avslutning på sin artikel, näthatet från ÖIS:are och GAIS:are att strömma in och man kan kanske misstänka att han som journalist gärna ser att det stormar lite. Jag hoppas dock att denna artikel inte skall ses som del i ett näthat, utan som ett sansat debattinlägg.

Jag förstår att Lemans idé kan tilltala honom och andra allmänt fotbollsintresserade göteborgare. På motsvarande sätt är naturligtvis tanken fullständigt motbjudande för medlemmar i och supportrar till de båda föreningarna. Bägge föreningarna skulle i och för sig leva vidare utan fotbollsverksamheten, då de är flersektionsföreningar, även om man kan vara tveksam till om GAIS bandy överlever på egen hand.

GAIS och ÖIS tillhörde idrottens pionjärer i Sverige och var till exempel båda med när det första nationella idrottsförbundet bildades 1895. Båda föreningarna var redan etablerade, när stadens IFK-förening, på andra försöket, bildades 1904. Alla tre föreningarna har sedan dess, med några enstaka undantag för samtliga, tillhört de föreningar som både idrottsligt och organisatoriskt byggt svensk idrottsrörelse. Mycket av framgångsfaktorerna för göteborgsfotbollen har legat i den rivalitet som funnits och finns mellan föreningarna.

För att återgå till GAIS och ÖIS så tror jag inte alla supportrar, eller ens alla medlemmar, känner till hela historian. Men alla som ger sig in i debatten om en eventuell sammanslagning, måste ändå vara medveten om att denna historia ändå är starkt närvarande i de känslor som binder dessa individer samman i stödet för ett favoritlag. Bortser man från detta, sticker man verkligen huvudet i sanden. Detta för att dessa känslor antagligen är det som skulle vara störst risk för att en sammanslagning inte ger de önskade effekterna.

Det största argumentet för en sammanslagning är naturligtvis en stabilare ekonomi, men jag är inte säker på om detta nödvändigtvis följer vid en sammanslagning. I dagarna har rapporter om den ekonomiska ställningen för 2012 års lag i Allsvenskan och Superettan kommit från Svenska Fotbollförbundet. I dessa rapporter framgår inte läget för de föreningar som tagit sig upp till årets Superettan från division 1-serierna, men vi vet ju ändå att vår egen förenings ekonomi ännu kan beskrivas som skakig. Det är naturligtvis det akuta läget i GAIS som få Leman att väcka denna debatt just nu. Men även Varberg BoIS skall ha en handlingsplan klar senast 31 augusti för att få behålla sin elitlicens. Förutom GAIS och Varberg, vet vi att Ljungskile SK kämpar för att inte gå i konkurs. Dessutom har ytterligare två lag, GIF Sundsvall och IK Brage, problem med ett negativt eget kapital även om de redan fått handlingsplaner godkända av Svenska Fotbollförbundet.

Det är helt enkelt tufft att bedriva elitfotboll i Sverige och föreningarna har inte lärt sig läxan av varandra. Man måste helt enkelt rätta mun efter matsäcken. Själv tror jag att en sammanslagning mellan GAIS och ÖIS istället för detta, skulle skapa stora krav på offensiva satsningar. Risken för hybris och nya ekonomiska problem skulle därför vara överhängande. Sällan eller aldrig, har dessutom sammanslagning av två skakiga ekonomier gett en stabil sådan. Det är i multiplikation två negativa tal ger ett positivt. Ekonomi handlar dessvärre om addition och då ger två negativa tal ett ännu mer negativt.

Man måste också, när man ger sig in i en sådan här debatt, vara medveten om att GAIS och ÖIS sammanlagda intäkter i dagsläget ändå inte är mer än ungefär hälften av vad IFK och BK Häcken har var för sig. Nu kan man ju anta att en satsning på ett nytt lag, med potentiellt många supportrar och ambitioner, kan ge både ökat medieutrymme och fler sponsorer. Men det kan faktiskt bli precis tvärtom, eftersom det då finns en anledning att hoppa av sponsorskapet.

Min slutsats är att det inte är någon idé att diskutera en sammanslagning innan båda föreningarna har fått ordning på sin ekonomi. När så sker kommer de historiska anledningarna att sätta stopp för en sammanslagning och därför kan vi en gång för alla nu lägga ner denna diskussion. Tyvärr kan det vara så att antingen GAIS eller ÖIS fotbollsverksamhet måste dö, för att den andra på allvar skall kunna utmana IFK och Häcken om herraväldet i staden under överskådlig framtid. Men då får det nog bli så.

Sven R

 8 kommentarer »

Mer publik, fast färre mål

 Inlägg av kl 20:00  Krönika, Sambadefensiv sammanfattar, Sambadefensiv utvecklar, Superettan
Apr 192013
 

Publiksnitt, antal gjorda mål och sådana statistikgrejer brukar oftast tolkas som ganska så intressant av de allra mest insatta. Och det är exakt vad kommande text skall handla om, vilket rubriken skvallrar ganska bra om. Glädjande nog har publiktillströmningen (sett till de två inledande omgångarna för varje säsong tio år bakåt) till Superettan ökat. Det är ingenting annat än positivt. Svensk fotboll har redan väldigt bra siffror vad gäller publik sett till det gensvar man får rent kvalitetsmässigt av de elva på planen – men å andra sidan är det inte i första hand det man är ute efter när man pratar svensk fotboll.

Men tyvärr, får man säga, har antal gjorda mål hittills varit ganska så få vilket i det långa loppet även kan spegla av sig på de som besöker arenorna. Ser man krasst på det så går inte ekvationen färre mål och mer publik ihop. De går inte hand i hand. Får man det ena så brukar man få det andra, och inte tvärtom. Självklart finns det fler aspekter att väga in så som service, arenakvalitet samt rent inramningsmässigt. De svenska klackarna genererar utan tvekan extra publik även om den skaran väljer sittplats. Det är någonting extra. En krydda till. Någonting som gör upplevelsen lite bättre och lite roligare. Men med ett målsnitt hittills som pekar ganska så grovt nedåt sett till många utav de tio senaste säsongerna kan i längden bara bära åt ett håll.

Ett ökat publiksnitt

Att publiksnittet i Superettan denna säsong har ökat jämfört med tidigare säsonger är självklart positivt. Konstigt vore kanske annat med ett nyväckt intresse från GAIS, GIF Sundsvall och Örebro SK, först och främst, men där även ÖIS säkerligen kan dra en del extra publik om man jämför med Halmstad BK och Brommapojkarna, för att ta några exempel. Denna upplaga av Superettan känns stark med flera klassiska lag, vilket är ett av kriterierna för att ett intresse skall väckas till liv. Och ändå hade det kunnat se betydligt bättre ut. GIF Sundsvall stod för en närmast pinsam siffra i sin hemmapremiär där knappt 1 500 kom till Norrporten Arena, och både GAIS, ÖIS och Örebro SK var nog halvnöjda med resultatet rent publikmässigt. Med lite framgång, värme och uppfriskande spel så finns det alltså goda intentioner på att snittet skall upprätthållas även när nyhetens behag har lagt sig och serien går in i lunkdelen.

Tar man sig en titt på de tio senaste åren av Superettan så är det bara en säsong, den 2005, som har haft ett högre publiksnitt utslaget över seriens två inledande omgångar. Det året kom det i snitt över 4 000 åskådare till säsongens första 16 matcher – en siffra som till stor del kan dedikeras AIK som lyckades locka över 15 000 till Råsunda. En siffra som vissa lag inte ens nådde upp till på en hel säsong. I övrigt har det noterats lägre siffror än årets 3 186 åskådare varje år mellan 2003 fram tills 2012. Sämst var det 2008 där inledningsomgångarna lockade oerhört lite publik. ÖIS fick visserligen ihop till ungefär samma siffra som i år mot Falkenbergs FF, men totalt sett stannade det på blygsamma 1 903 åskådare per match.

Publiksnitt efter två omgångar i Superettan:
2013: Totalt: 50 988 snitt: 3 186
2012: Totalt: 46 885 snitt: 2 930
2011: Totalt: 49 078 snitt: 3 067,
2010: Totalt: 49 674 snitt: 3104
2009: Totalt: 35 186 snitt: 2 199
2008: Totalt: 30 449 snitt: 1 903
2007: Totalt: 45 166 snitt: 2 822
2006: Totalt: 46 261 snitt: 2 891
2005: Totalt: 65 780 snitt: 4 111
2004: Totalt: 37 415 snitt: 2 338
2003: Totalt: 35 810 snitt: 2 238

…men målskyttet pekar nedåt

Inget gott som inte har något ont med sig, brukar man säga. Och det stämmer in bra här också. För under samma tioårsperiod som ovan har målskyttet i år gått nedåt. I dagsläget (borträknat de matcher som hunnit spelas i omgång tre) produceras 2,125 mål per match, vilket i sig är väldigt lågt. Inte någon gång under åren 2003-2012 har ett målsnitt hamnat under denna siffra när serien har sammanfattats. Istället brukar det ligga just runt tre mål/match. Det närmaste vi kommer det nuvarande resultatet är säsongen 2005 där snittet stannade på 2,66 efter 30 spelade omgångar.

Lite, lite muntrare blir det om vi istället lägger fokus kring de två inledande omgångarna även för tidigare år. Visserligen ser det fortfarande väldigt mörkt ut, lagen måste börja producera fler mål, men tre säsonger utav dessa tio hamnade under 2,125 efter 16 spelade matcher. Senast var 2010 (2 m/p), och innan dess 2007 (2,0625 m/p) samt 2005 (2,0625 m/p). År 2003 låg antal gjorda mål per match på 2,125 vilket tangerar det bud vi har denna säsong – något som visar att snittet ändå har varit högre vid sex av tio tillfällen. Det säger onekligen en hel del. Är fotbollen moderniserad? Är lagen helt enkelt bättre på att försvara sig, eller har Superettan på tok för dåliga anfallare?

Allt är dock inte piss och pannkaka. Chansen är stor att målskyttet börjar rassla igång och att kugghjulen börja sätta i varandra vad det lider. För så har det sett ut tidigare. Snitten har visserligen varit högre redan efter två omgångar, men om man jämför dessa med det snitt som kvarstod efter 30 omgångar så hade det ökat vid åtta tillfällen (och minskat två, år 2011 och 2008). Att ÖIS och de övriga börjar spruta in mål är väl att hoppas på för mycket, men att siffran kommer att stiga bör vi alltså se som något utav en mindre garanti.

Gjorda mål per match efter två omgångar:
2013: Totalt: 34 st snitt: 2,125
2012: Totalt: 39 st snitt: 2,4375 (slutsnitt: 3,0083)
2011: Totalt: 46 st snitt: 2,875 (slutsnitt: 2,85416)
2010: Totalt: 32 st snitt: 2 (slutsnitt: 2,80416)
2009: Totalt: 46 st snitt: 2,875 (slutsnitt: 2,92)
2008: Totalt: 52 st snitt: 3,25 (slutsnitt: 2,7375)
2007: Totalt: 33 st snitt: 2,0625 (slutsnitt: 2,75)
2006: Totalt: 41 st snitt: 2,5625 (slutsnitt: 2,8166)
2005: Totalt: 33 st snitt: 2,0625 (slutsnitt: 2,6625)
2004: Totalt: 39 st snitt: 2,4375 (slutsnitt: 2,941)
2003: Totalt: 34 st snitt: 2,125 (slutsnitt: 3,095)

 Inga kommentarer »  Taggar: , , , , , , , , ,

Whatever happened to? #4

 Inlägg av kl 00:18  Krönika, Sambadefensiv minns, Sambadefensiv sammanfattar, Superettan, Tillbakablickar
Mar 242013
 
Då var det så äntligen dags att slänga sig tillbaka in i historien och gräva ned sig i kring vilka sidospår gamla Öisare har tagit i sina fotbollskarriärer. Har någon blivit landslagsman? Har någon lagt skorna på hyllan? Har det hänt si, eller har det hänt så. Vi försöker helt enkelt rota fram information kring spelare som kanske inte riktigt florerar i skallen hos gemene Öisare dagligen, men som ändå satte avtryck hos föreningen på ett eller annat sätt. Och det kan man väl säga att följande trio har gjort. Ja, de kriterierna stämmer nog in på samtliga tre. En kom under 2006 när mörkret var som djupast, en annan värvades in då yttermittfältskrisen var som störst under 2010 och den tredje spåddes en lysande framtid och var av intresse för både Newcastle United och Middlesbrough FC i England. Men istället blev det ÖIS. Tyvärr kan man väl sammanfatta den värvningen som misslyckad, men i dag lever denna spelaren förmodligen rätt bra på sin fotboll. Betydligt bättre än han gjorde under sin tid som fotbollsspelare i Sverige i alla fall. Well, här är…
Whatever happened to twin sets?
Whatever happened to Hi-fi?
Whatever happened to TV sex?
Whatever happened to Elias Storm?

Elias Storm i en av sina 12 matcher i ÖIS-tröjan. Här drar han friskt i Anders Svenssons tröja i en match på Borås Arena under säsongen 2006.

Säsongen då Elias Storm kom till ÖIS är väl inget man direkt vill gräva ned sig i ännu en gång. Been there, done that som man brukar säga. Det var ett riktigt skitår för att tala klarspråk och ÖIS åkte ur Allsvenskan med dunder och brak trots att man lyckades behålla Áilton Almeida säsongen ut. Men de övriga i laget var helt enkelt inte bra nog. Det finns inga andra slutsatser att dra utav det. Tre segrar på 26 försök säger egentligen allt. ÖIS var inte ett lag för Allsvenskan. Åtminstone inte kvalitetsmässigt.

Men det var knappast till ÖIS fördel att de drogs med stora skadeproblem i de bakre leden under 2006. Inte mindre än tre försvarsgeneraler var åsidosatta på grund av skadeproblem – vilket i augusti månad fick ÖIS att skeppa ned den reslige mittbacken Elias Storm från Djurgårdens IF där speltiden var knapp i ett desperat försök att få ordning på defensiven. Valter Tomaz Jr drogs med ett skadat knä, Jukka Sauso hade svårigheter med känningar i sin rygg och Johan Anegrund var borta för resterande delen av säsongen. Någonting var så illa tvunget att göras – och då Storm bara hade fått fyra framträdanden i Djurgårdströjan på hela säsongen var det en ömsesidig viljan att få till en förändring. Både från Elias själv, men även från ÖIS sportchef Stefan Herre Eriksson samt tränartrojkan Sören Börjesson och assisterande Janne Carlsson. I mitten av augusti 2006 blev det klart – Storm skulle ansluta till ÖIS från Djurgårdens IF över säsongens avslutande omgångar.

Men det blev inte mer än så. Vid tolv framträdanden i den rödblå tröjan tog det slut. Tyvärr med en degradering till Superettan som facit. Kanske inte riktigt vad han, eller föreningen, hade väntat sig trots den prekära tabellsituationen. Inför sin debut (som för övrigt skedde i höstderbyt mot GAIS) uttryckte Elias själv att ÖIS är ett bättre lag än vad tabellen visar, men att det gäller att skippa skönspelet och istället kriga till sig de poäng som krävs. Ack, så fel han hade. Och med det fick han vara med på samma resa som säsongen innan då han var utlånad till GIF Sundsvall som även de trillade ur landets högsta division. Så väl supportrar som klubbledning var dock tillfredsställda med vad Elias Storm hade åstadkommit i Göteborg – men hans löneanspråk låg inte i nivå med vad ÖIS kunde erbjuda och därför fanns det ingen annan utväg än att tacka för tiden och vinka adjö.

Det tog ett tag innan Elias fann sin nya klubbadress. Han reste tillbaka till Stockholm men någon förlängning med Djurgårdens IF, vilka han hade tillhört sedan han tog steget från Division 2 till Allsvenskan som 23-åring, blev det inte. Inte heller stannade han inom Sveriges gränser. Istället bar det av på ett riktigt äventyr. Messiniakos GS i Greklands näst högsta division blev nästa anhalt. Ja, så var det väl tänkt i alla fall. Informationen kring detta är något tapphändig, men under samma säsong spelade han även tio matcher för FK Haugesund i Adeccoligan (Norge). En klubb han stannade i över säsongen 2009 med ett facit på 48 framträdanden (39 från start) och tre mål. Men under den avslutande säsongen blev det bara fyra matcher från start, och i takt med att Elias blev äldre så valde han att vända skutan hem till trygga Sverige. Vid 31 års ålder var nedtrappningen något av ett faktum och namnunderskriften klargjorde att satsande IK Sirius i Norrettan blev nästa klubbadress. Där var han visserligen given i mittförsvaret – 24  matcher varav samtliga från start skvallrar om det – men något Superettaavancemang var det inte tal om.

I de krokarna lade Elias Storm ned fotbollskarriären helt. Visserligen höll han igång i Division 6 under både 2011 och 2012, men det är knappt så att det bör nämnas. En fotbollsspelare tappar nog aldrig sin sport till fullo. Och det vittnar väl detta om. Det skall inte ses som mer än en kul grej, och då till och med Stefan Holm kan hålla på Divison 6-nivå i sitt Östre Deje IK får vi svart på vitt att det inte är tal om något blodigt allvar.

Det blev dock en sista – och det vågar vi nog tro på denna gång – comeback för Storms del. Efter ideliga ”nej tack” till klubbar som gladeligen hade plockat in Elias Storm så tackade han ja till Enköpings SK i Division 1 Norra i slutet av förra säsongen. Då låg Enköpings SK sist i serien och förhoppningen var att Storm skulle stabilisera laget till den grad att de kunde klättra sig upp över degraderingsstrecket. Det misslyckades dock helt. Åtta poäng drog laget in på hela säsongen och med det hade man 22 poäng upp till Väsby på rätt sida strecket. Det var med andra ord inte ens nära att Storms intåg skulle göra någon skillnad rent tabellmässigt.

 

 

Whatever happened to twin sets?
Whatever happened to Hi-fi?
Whatever happened to TV sex?
Whatever happened to Steinþór Freyr Þorsteinsson?

 

Steinthor Freyr Thorsteinsson mitt upp i sin specialitet - sina inkast. Tyvärr bar det inte frukt i den mån som man hade önskat.

Steinthor Freyr Thorsteinsson, som han stavas för oss, kom även han till ÖIS när klubben var i ett ganska så prekärt läge. Inte riktigt som för Elias Storm – där var det tal om degradering till Superettan och laget låg sist i tabellen – men likväl hade klubbens och supportrarnas förhoppningar långt ifrån infriats fram till den där dagen i månadsskiftet juli och augusti då “Steine” blev officiellt klar för ÖIS. Klubben var i ett stort behov att förstärka på yttermittfältet då skadeproblemen var stora, och då fann man denna islänning som mest var känd för sina akrobatiska och alltid lika spektakulära inkast som nådde fram till motståndarnas straffområde från i stort sett varenda position längs med planen.

Men det blev ingen större succé i ÖIS. Och som grädde på moset försvann han från klubben redan efter en halv säsong trots att han vid ankomsten kritade på ett 2,5-årskontrakt. Facit blev totalt nio framträdanden (sju från start), två mål, ett gult kort och totalt fyra matcher där han inte ens blev inbytt. Men mest minns man den taffliga volleymissen mot Ängelholms FF på Valhalla IP som hade kunnat ge ÖIS segern. Ni kan historien, istället kvitterade gästerna till 3-3 och den riktigt djupa depressionen stod och väntade runt knuten på Valhalla IP. En riktig skitmatch och en riktig skitdomare som snuvade ÖIS på tre viktiga pinnar. Det är ingen idé att älta har min mor lärt mig, men det är svårt att inte göra det när man tänker tillbaka på den hårresande avblåsningen vid David Leinars regelrätta nickmål i duell med motståndarmålvakten.

Läs mer:

Lär er stänga matchen
Fem frågor för Steinthor Thorsteinsson
David Leinar: ”Vi är alldeles för snälla”
Spelarbetyg Örgryte IS – Ängelholms FF 3-3

I samband med konkursen i januari 2011 upphörde spelarnas kontrakt och det var aldrig tal om att Steinthor Thorsteinsson skulle följa med ÖIS ned i Söderettan. Särskilt inte med tanke på de rykten som gick angående den lönesumma som ÖIS valt att lägga på honom. Inte en chans att föreningen skulle få ihop de pengarna hemmahörande i landets tredje division. Men det var förmodligen inte det som fällde avgörandet. Nej, “Steine” ville väl hålla till högre upp i systemen. Och därför skrev han inför 2011 ett kontrakt med den norska klubben Sandnes Ulf (dit Jakob Olsson nu har blivit utlånad över säsongen 2013), vid tillfället hemmahörande i Adeccoligan (Norges näst högsta division). Och succén lät inte vänta på sig. Han hade åtminstone tränare Asle Andersens förtroende från start. Han spelade totalt 25 utav 30 matcher och han satt enbart på bänken i 90 minuter vid ett tillfälle. Målskörden var väl ingenting att hurra över i och för sig, det stannade på två mål precis som i ÖIS, men i övrigt var han en bidragande orsak till en klubbmässigt sätt väldigt framgångsrik säsong.

Ja, 2011 gick Sandnes Ulf åter upp i Tippeligaen efter en hel drös med år utanför densamma. Och om man skall sammanfatta deras säsong så kan man dra en parallell till hur IF Sylvia lade upp sitt resultat under samma säsong. Lagen inledde åtminstone lika knackigt för att sedan ge sig fan på’t och lägga in en växel till. Sandnes Ulf förlorade sex av säsongens åtta första matcher och just då var det nog varken glada miner hos Steinthor eller klubbledningen. Men så jobbade man sig tillbaka, vann 12 av de kommande 13 dusterna och avancemanget till Norges finrum säkrade man i säsongens näst sista match då man krossade Löv-Ham med hela 6-0 på hemmaplan.

Här är han - Steinthor Freyr Thorsteinsson - i sin klubblagsdress.

Sedan dess har det bara gått uppåt för Steinthor Thorsteinsson. Under Sandnes Ulfs comebacksäsong i Tippeligaen spelade han 29 matcher och stänkte därtill in sex bollar i nät. Ett bra facit för en yttermittfältare! Att han har utvecklats som spelare råder det inte heller något tvivel kring. Antal spelade matcher i Norges högsta liga skvallrar om att “Steine” kan behärska sig på den nivån vilket är kul att läsa. Han är dessutom fortsatt ett namn för det isländska landslaget där han så sent som i fredags var med i VM-kvalmatchen mot Slovenien. Något spel blev det tyvärr inte, men matchen vann de med slutsiffrorna 2-1.

Den 17 mars drog Tippeligaen i gång och för Sandnes Ulfs del blev det premiärförlust med 2-0 borta mot Strömsgodset. Steinthor Thorsteinsson fanns dock på planen och inledde det hela med att spela 90 minuter. Och det går väl inte att göra någon annan tolkning än att han fortsatt är på väg uppåt i sin karriär, åren till trots. Åtminstone har han nått en nivå som är god nog för att tampas med de allra bästa i Norge. Och det får man väl säga är mer än man trodde att han var kapabel till under tiden i ÖIS.

Whatever happened to twin sets?
Whatever happened to Hi-fi?
Whatever happened to TV sex?
Whatever happened to Seif Kadhim?

Seif Kadhim under sin debutsäsong i ÖIS - alltså år 2009 - och i denna sekvens ser han inte helt nöjd ut

Sist ut för denna gång är Seif Kadhim – talangen som aldrig blommade ut och blev vad han hade potential till att bli. Han ansågs vara en stortalang och redan vid tonåren var han på väg att skriva på för Newcastle United i England, men istället vann ÖIS dragkampen om den unga och oslipade diamanten lagom till återkomsten till Allsvenskan 2009.

Som bekant fick ÖIS dock aldrig se prov på hans färdigheter. Nej, det blev aldrig någonting av Seif Kadhim i ÖIS. Det fanns vissa intentioner bitvis – men han var aldrig bra nog för att ta en startplats i a-laget. Debutsäsongen 2009 mynnade ut i endast ett inhopp och det var inte mycket muntrare i Superettan 2010. Där gick det så knackigt att han blev utlånad till Norrby IF i Division 1 Södra. Vid det laget hade han dragit på sig många tvivlare i ÖIS-leden. I Norrby IF gick det emellertid lite bättre, kanske återfick han lite självförtroende av att få spela a-lagsfotboll, men när låneperioden löpte ut blev det ingen förlängning vare sig i ÖIS eller Norrby IF. Istället hamnade han i en annan Division 1-klubb – Syrianska IF Kerburan – efter en tids provspel. Tyvärr skar det sig på det personliga planet och i samförstånd med klubben flyttade han ganska så snabbt tillbaka till familjen hemma i Umeå. En klubb som han också skrev kontrakt med kort därpå.

Under 2011 gick Seif Kadhim tillsammans med sitt Umeå FC upp i Superettan. Den sejouren blev dock bara ettårig och för Seifs del blev det sparsamt med speltid. Det gjorde att han den 24 september 2012 ännu en gång bröt sitt kontrakt trots att han hade avtal för ytterligare en säsong för att istället packa väskorna och ansluta till Duhok SC i Irak. Och det skall väl sägas att det var ett rejält uppbyte. Han bytte tråkiga och kalla Umeå mot ett betydligt varmare och behagligare Duhok – och som en ren och skär bonus fick han en plånbok tjockare än de allra flesta “stjärnorna” i Sveriges allsvenska. Dessutom fick han chansen att delta i den asiatiska Champions League. Pretty far from vad han hade kunnat åstadkomma med Umeå FC.

Ni kan för övrigt följa Seif Kadhim och hans irakiska äventyr på hans Twitter.

 3 kommentarer »  Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Om att se till verkligheten

 Inlägg av kl 17:17  Krönika, Svenska Cupen
Mar 112013
 

Det är fortfarande ganska så svårt att ta in vad som egentligen skedde på Valhalla IP i går. Att ÖIS skulle spöa AIK med 4-1 fanns inte på världskartan. Det var, som jag skrev i spelarbetygsartikeln, en surrealistisk känsla. Knappt så att man tror det är sant. ÖIS förnedrade en av allsvenskans giganter. Hör själva på hur det låter. Och det med en trupp med en snittålder under 22 år. Dessutom framför mer än 400 000 tv-tittare. Snacka om att välja rätt tillfälle att överraska, skrälla och spela en glad, attraktiv och framför allt effektiv fotboll.

Först och främst så måste anfallet hyllas. Oskar Wallén och Emil Karlsson var så bra som de bara kan vara. De fick Daniel Majstorovic och Per Karlsson att se ut som knattespelare. För att inte tala om Robert Åhman-Persson som inte vann en enda duell mot Emil Karlsson på hela matchen. Någonting som ÖIS och Emil Karlsson märkte väldigt snabbt. Därför spelade de också bollen på den ytan gång efter annan. Ett sådant framgångsrecept! De hade inte en chans att följa i Karlssons löphastighet när bollen korsade hans väg. De hade inte en suck. Inte någon av dem. Och när Emil Karlssons första-touch för dagen dessutom satt där den skulle så var det ett dödligt vapen för ÖIS. Ja, med lite bättre precision så hade Emil Karlsson gjorde minst en balja till. Kanske två.

Även ÖIS mittfält var snudd på fläckfritt. För varje match som passerar som Johan Lundgren och Jakob Lindström spelar tillsammans så börjar de bygga upp ett samspel mer och mer. Ett väldigt effektivt sådant, dessutom. Och trots deras unga ålder och brist på rutin mot hårt och tufft motstånd överglänste de AIK:s motsvarighet. Celso Borges och Ibrahim Moro förlorade mittfältskampen ganska så klart. Kanske berodde det på bristande aktivitet eller inställning, kanske berodde det helt enkelt på att ÖIS innermittfält var bättre. Det är svårt att sia om – men när ÖIS har både Lundgren och Lindström tillgängliga så kommer gapet efter Sebastian Johansson inte bli så stort. Det börjar mer och mer gå upp för mig att manskapet vi har till förfogande i dag kan göra stordåd de också.

Tyvärr, och det kommer att ske, är vi lite för tunna på mitten när skador alt. avstängningar inträffar. Då finns det i stort sett bara Filip Holländer som kan ersätta. När vi dessutom av erfarenhet vet att Jakob Lindström har en vana att dra på sig en stor mängd varningar så vet vi också att han kommer få spendera en hel del tid på läktarplats. Och det är någonting som skrämmer mig. Det finns i dagsläget inte riktigt kvalitet nog att fylla en sådan lucka. Där har ÖIS ett mindre problem. Antingen måste Filip Holländer steppa upp sig och verkligen bli en man att lita på, eller så får vi se om huset. Men det är ju å andra sidan det sista vi vill göra med den ekonomiska sits vi är i.

Det får helt enkelt bära eller brista!

Vad gäller ÖIS och dess målvaktsuppsättning så tåls det att upprepas: där har ÖIS none of a problem. Det finns absolut ingenting att oroa sig för vad gäller målvaktsposten den kommande säsongen. Det är en sak som är säker. Peter Abrahamsson växer mer och mer ut till att bli ett monster – och räddningarna han gjorde igår när AIK då och då kom igenom vittnar om kvalitet. Så är det bara. Peter Abrahamsson var på tok för bra för Söderettan och i Superettan kommer han att ligga i nivå med de allra bästa (Johannes Hopf i Hammarby, bl.a.). Under tidigare säsonger har det varit luftspelet som har varit Abrahamssons svaghet – och det är det väl visserligen fortfarande – men det blir bättre och bättre för var match som går. Jag vågar mig se mer pondus än förr. När vi dessutom kan dra fram en ersättare av Fredrik Anderssons kaliber, ja – då finns det andra saker att oroa sig om.

För mig råder det inga tvivel kring vem som skall spela högerback framöver. Där är Christofer Bengtsson mitt primära alternativ. Tobias Bratt må vara en framtidsman och allt det där, men Bengtsson kommer visa sig oerhört nyttig med sin spelstil och sitt kunnande. Han finns där när det blåser kallt. Och tabbar han sig så revanscherar han sig gärna med att kasta sig med huvudet före in i nästa situation. Det är exakt så som alla spelare bör agera. Sätta exempel för sina medspelare. Gå i bräschen, helt enkelt. ”Så här långt är jag beredd att gå för att nå framgång, hänger ni på?”.

Däremot är jag inte riktigt lika förtjust i Jonathan Azulay på ytterbacksplatserna. Nej, han gör sig bäst i mitten. Skall han spela så är det där han skall göra det. Visst, han kan säkerligen spela upp sig och komma in även i en ytterbacksroll  – men där finns både Joakim Hall som bör få fler chanser, men framför allt Hannes Sahlin. Jag ser inte riktigt anledningen till att envisas med mittbackar på kanterna när det finns spelare som är klippta och skurna för just de positionerna.

Nu är det väl på sin plats att avsluta detta hyllningsinlägg med att komma ned på jorden lite. Än har vi inte vunnit VM-guld, än mindre har vi hållit oss kvar i Superettan. Spelet bådar gott – det gör det – men vi skall inte förblinda oss helt. Det gäller att se nyktert på saker och ting. Fortfarande bör målet vara att hålla sig kvar i Superettan. Det är på den nivån det bör ligga där allt ovan är en stor bonus. Vi kommer att ha motgångar vad det lider, och då måste vi kunna tackla dem på ett bra sätt. Då måste vi som supportrar ha tålamod. Vi måste kunna inse att vi är begränsade till ålder och till ekonomi. Det dummaste vi kan göra i dagsläget är att springa i väg i fantasin om att vi är ett lag för toppen av Superettan (likt en del journalister redan har gjort). Gå inte på deras snack. Gå in till säsongen med ganska så lågt ställda förväntningar, det är vad vi bör göra. För det är att se till verkligheten.

 11 kommentarer »  Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

ÖIS är yngst i serien

 Inlägg av kl 13:20  Krönika, Sambadefensiv sammanfattar, Superettan
Feb 262013
 

I och med den risiga ekonomi som ÖIS befogar över har föreningen varit tvunget att ta en annan väg för att över huvud taget ens överleva. Man har fått bortse de äldre, rutinerade och tyngre värvningarna vilka man har suktat efter under tidigare säsonger och istället vänt blicken mot yngre förmågor med karriären framför sig. Spelare under utveckling, alltså. Guldkorn som ännu inte blommat ut och gjort sig ett stort namn i svensk elitfotboll. Det var den enda – dock hårda – vägen att vandra med det som ÖIS bär med sig i bagaget. Jobbigt, tufft och irriterande kan tyckas. Men det finns inte så mycket annat att göra. ÖIS har inte löneutrymme att ro hem en färdigutvecklad klasslirare. Det håller inte för ÖIS 2013. Det är den bistra sanningen som man nog får vänja sig vid illa kvickt om man inte redan har gjort det. Istället får ÖIS sätta sin tillit till de yngre förmågorna så som Jakob Lindström, Filip Holländer, Oskar Wallén och Johan Lundgren. De som fortfarande drömmer om Allsvenskan och senare även utlandet. För ungt: ja, det kan man verkligen säga att ÖIS som lag är. Faktum är att ÖIS kan titulera sig Superettans yngsta lag.

Ja, så är det faktiskt. Att ÖIS är Superettan 2013 yngsta lag med samtliga spelartapp och nyförvärv inräknade (det kan alltså fortfarande ske mindre förändringar vid nya spelarinvesteringar). Kanske ingen större överraskning i och för sig, men ÖIS är långt ifrån det enda laget som lever på små resurser och som därför får leta på ställena där de mer täta klubbarna aldrig ens bemödar sig ta en titt. Bland annat är Östersunds FK och Jönköpings Södra IF två av lagen som ligger ÖIS hack i häl. Och det med en väldigt liten marginal.

Om man istället lägger fokuset kring toppen av lagens snittåldrar så hittar vi tre lag som har passerat 25 år. Nämligen storsatsande Hammarby IF och IK Brage samt vår toppkonkurrent under 2011 – Varbergs BoIS. Där bakom ligger ett antal lag och lurar, däribland GAIS. Konstigt kan tyckas, i och med deras babbel om en trasslig ekonomi och att de också vill in på ”värva yngre-spåret”. Vidare kan vi finna Ängelholms FF, det tidigare Allsvenska gänget Örebro SK och Ljungskile SK bland lagen som har gnetat sig över 24-årsstrecket. Alltså finns det bubblare så som Degerfors IF, Falkenbergs FF, GIF Sundsvall, IFK Värnamo och Landskrona BoIS som varken är bu eller bä vad gäller ålder och som därför parkerar någonstans i mitten. De sticker alltså inte ut varken åt det ena eller det andra hållet. De verkar hålla en ganska så god nivå. Åtminstone får man anta det sett till ÖIS, J Södra och Östersunds FK i botten och Hammarby IF, Varbergs BoIS och IK Brage i toppen. De har sina rutinerade rävar som alltid går att luta sig mot när vinden blåser kallt samtidigt som de har blandat upp dessa med nyplantade kvaliteter som inte vill annat än att knäppa lagkamraterna på näsan och visa att han minsann kan konsten att spela fotboll och att målet inte är någonting annat än att slå sig in i startelvan. Jag tror att det kan vara en perfekt mix. En mix av ungt och gammalt, precis som experterna brukar tala om. De hävdar att det är en framgångsrik uppblandning. Och där är jag villig att hålla med. Så länge karaktärerna är de rätta, vill säga. Är de inte det kan allt bli en enda värdelös film som aldrig tar slut. Otittbart. Och så är det väl, att något av dessa lag kommer att hamna där. Alla lag kan inte nå framgång – oavsett uppbyggnad och fotbollsfilosofi.

Som ni kan se så är ÖIS Superettans enda lag med en snittålder under 22 år. Stabilt! Och jämför man med Hammarby IF, Örebro SK samt IK Brage är det som två vitt skilda världar. Där finns det sannerligen rutin. De klubbarna kryllar av spelare som har varit med förr. Spelare som kan gemet. Där är ÖIS kanske inte riktigt än (om man bortser några få som nog kan få titulera sig ”rutinerade”). Och det är någonting jag tror är viktigt att bära med sig som supporter. Man får i alla fall inte glömma bort det. Det ter sig inte helt logiskt att ÖIS skall spela bländade i alla matcher, etc. Med en så stor skara av yngre spelare kan det bli lite tufft att hålla uppe en hög och jämn nivå. Självklart är det ett mål man bör sikta på – men likväl kan vi nog alla skriva under på att vi ”vet” att spelet kommer ha sina stunder då det inte alls klaffar. Det ingår i receptet, tyvärr. Alla har en inkörningsperiod och för många av ÖIS spelare kommer den att starta (eller pågå) under kommande säsong. Det vill därför till att ”åldermännen” i alla fall gör sitt yttersta för att bistå med energi och djävlar anamma när spelet och orken tryter. Då krävs det att Abrahamsson, Leinar och Bengtsson i störst mån drar igång maskineriet. Kanske att även Johan Hedman och Emil Karlsson bör räknas in i den gruppen med tanke på att de varit med ett par år och dessutom kan stoltsera med en ålder som de flesta i ÖIS inte når upp till. Det kommer onekligen att vila ett stort ansvar på dem.

 23 kommentarer »  Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur högt skall vi sikta?

 Inlägg av kl 11:43  Krönika, Motståndarkollen, Sambadefensiv sammanfattar, Superettan
Feb 132013
 

För ungefär ett år sedan – den fjärde februari 2012 – inledde ÖIS sin säsong med att möta GAIS på Valhalla IP. Visserligen gick laget mållöst av planen samtidigt som man ju släppte in ett mål (från Wanderson do Carmo), men trots det kände man ändå en viss tillfredsställelse. Spelet hade ju klaffat och framför allt hade innermittfältet bestående av Jakob Lindström och Filip Holländer helt skoningslöst utraderat GAIS motsvarande. Man skulle ljuga om man inte njöt av det! Och på något sätt lade det grunden till den kommande säsongens framgångar. Där gjordes ett avstamp. Ett avstamp som räckte enda fram till Superettan.

Säsongen innan hade GAIS slutat femma i Allsvenskan vilket gjorde många grönsvarta läskigt sturska. Samtidigt låg ÖIS i en form av brygga och det var avancemang eller ingenting som gällde. Ni känner igen det! En ekonomi körd raka vägen ned i den totala botten och räddningsplankan fanns i att laget skulle vinna Söderettan eller åtminstone hamna på andraplatsen och därefter kvala sig uppåt i seriesystemet. Skulle det misslyckas skulle det få drastiska konsekvenser. Det var vi alla överens om. I dag är det helt andra förutsättningar. Sturskheten som Gaisarna bar runt på under inledningen av 2012 är som bortblåst efter en katastrofuselt genomförd säsong och ÖIS har i mångt och mycket återfötts. På något sätt är det omvända roller nu jämfört med för drygt ett år sedan. Visst, det är fortfarande GAIS som förmodligen har de högst satta ambitionerna för denna säsong – men de balanserar också på den berömda linan. Går det åt helvete rent prestationsmässigt riskerar de att falla rakt ned i ÖIS-2010-fällan och det önskar man näppeligen sin största fiende.

För att få lite mer kött på benen och bli lite mer säkra på vad vi har att vänta senare i kväll kommer här något av en repris på ”Vad har vi att vänta-artikeln” som dök upp i samband med BK Häcken-matchen. Det är med andra ord dags att sätta tänderna i GAIS tre inledande träningsmatcher. Och det är en ganska så munter läsning ur ÖIS-perspektivet! Det är sedan gammalt att man skall glädjas åt deras motgångar! Någonting annat finns väl inte! Skadeglädjen är den enda sanna glädjen, eller hur är det man säger. Facit säger att GAIS har vunnit en match och förlorat två. Ett inte helt imponerande facit. Låt vara att förlusterna har kommit mot Allsvenska gäng (BK Häcken och Åtvidabergs FF).

GAIS – BK Häcken 0-1 (0-0)

0-1, 61’, Nasiru Mohammed

Det blev som sagt en uddamålsförlust i öppningsmatchen för säsongen där BK Häcken blev numret för stort. Nasiru Mohammed blev ensam målskytt då han i matchens 61:a matchminut stänkte dit bollen i ett mer eller mindre öppet mål efter att Dioh Williams på ett framgångsrikt sett stressat fram bollen via tjabbel i hemmaförsvaret. Det skall dock sägas att GAIS, framför allt under den första halvleken, stundtals visade prov på ett rätt fint fotbollskunnande. Nyförvärvet från Karlslund, Adam Eriksson, var en av de framstående genom sitt kreativa spel och sin uppoffrande och aggressiva spelstil. Den andra halvleken visade dock upp skillnaderna mellan lagen där BK Häcken drog ifrån och sedermera också sköt in matchens enda mål. Next!

GAIS – Åtvidabergs FF 0-3 (0-0)

0-1, 61’, Prodell, 0-2, 64’, Rajalakso, 0-3, 90’, Moberg

Resan fortsatte för GAIS del med ännu en förlust. Ahhh, det vattnas i munnen! Även denna gång mot Allsvenska Åtvidabergs FF och det med 0-3 på Valhalla IP. I en match som enligt rapporter skall ha varit gruvligt kall att beskåda. Upp emot fem minusgrader var vad vädergudarna bjöd upp till. Inte konstigt om spelet hackar en aning. Men Åtvidabergs FF var bevisligen laget som hanterade samtliga förutsättningar på bästa sätt genom att sätta in stöten i mitten av andra halvlek och sedan dunka i spiken med en slägga i matchens avslutande minuter. Det kunde dock ha gått annorlunda. Faktum är att GAIS blev berövade en misstänkt straffspark redan i den andra matchminuten när Dogbe var uppe med handen och viftade. Rent spontant känner jag att vi kan utesluta att det var Antti Kanerva som stod för dömeriet. Då hade det blivit rött kort, straffspark och extra bestraffning i form av polering av fotbollsskorna i domarrummet i paus. Jo, så hård är han, den ”gode” Kanerva. Får han chansen så flyger korten upp. Det ena efter det andra. Ofta i en salig blandning!

GAIS – Jönköpings Södra IF 3-0 (3-0)

1-0, 15’, Spong, 2-0, 25’, Moenza, 3-0, 40’, Tornblad

OK, så fick de så sin vinst tillslut, Gaisarna. Det var väl på tiden! Åtminstone om man heter Thomas Askebrand. Efter två raka nederlag satte de ned foten och mosade Jönköpings Södra IF. Tre mål innan halvlek och bataljen stendog. Logiskt nog. Och det får man ändå ge dem: bra jobbat. Starkt. Jönköpings Södra IF är näppeligen av samma kvalitet som BK Häcken eller Åtvidabergs FF, men de är inte heller någon slagpåse modell större bland Superettagängen. Segern grundlades av två pangträffar upp i kryssen vilket ledde till GAIS första seger sedan år 1894. Ett historiskt ögonblick som huvudtränaren beskrev så här: ”Första halvlek var riktigt bra, allt kan och ska bli bättre, men vi är på rätt väg.”

På förhand känns det svårt att fastslå hur det kommer se ut på Valhalla i kväll. Det kan gå lite hur som helst. För ÖIS del blir det dessutom den första matchen med ett lag från samma serie. En chans att mäta sig med det motstånd man kommer dras med 2013 ut. En chans att se var man står i jämförelse med till exempel GAIS. En chans att sätta sig i respekt gentemot sin stadsrival inför kommande, mer viktiga, matcher under året. Förhoppningsvis kan en väl genomförd prestation i dag på något sätt skapa oreda i GAIS inför derbyt den femte maj på Gamla Ullevi. Kanske kan det skapa lite huvudbry, åtminstone. Kanske kan det få dem att tänka lite extra och få dem ur balans. Det kanske är lika mycket begärt från en träningsmatch – och det krävs förmodligen en topprestation för att det ens skall göra avtryck. Men då är det där vi får sikta. Då är det där vi får sätta vårat mål. Att få dem ur gungning. Att sätta dem på plats. Att visa vilket lag som är beredda inför Superettan 2013. Visst är det väl där vi skall sikta, i alla fall!

 4 kommentarer »  Taggar: , , , , , , , , , , , ,

Förlusten av Sebastian

 Inlägg av kl 21:57  Krönika, Superettan
Feb 072013
 

Sambadefensiv har fått in ytterligare en gästkrönika och denna gång är det föga förvånande Sebastian Johansson och hans sorti som avhandlas. Och det går inte att säga annat än att gästskribent Johannes har samma känslor som majoriteten av oss andra. Det är piss att Sebban lämnat ÖIS, helt enkelt. Inte optimalt på något sätt. Tyvärr är det väl bara att gilla läget – och medan ni gör det kan ni läsa Johannes krönika nedan.

Att Sebastian Johansson har brutit sitt kontrakt med klubben vet ni redan. Men jag känner ändå att jag vill skriva några rader om saken. Vad kommer det egentligen att innebära för ÖIS 2013? Det kan vi naturligtvis inte vara säkra på, ingen utav oss, men vad passar då bättre än att spekulera?

Låt oss börja med att blicka tillbaka lite. Året är 2009 och ÖIS spelar i Allsvenskan. Det är dock inte så bra som det låter då Sällskapet endast lyckats skrapa ihop två poäng på den första halvan av serien (skall dock nämnas att ett utav dessa var när ÖIS kryssade emot 2009 års mästare AIK på Råsunda). Det gick minst sagt trögt för laget och efter en totalt misslyckad första halva av serien skedde det en hel del förändringar till den andra.

För det första plockades Åge Hareide in som ny huvudtränare och spelare som Roy Miller och Johan Sjöberg plockades in för att stärka upp det minst sagt darriga försvarsspelet.

Men så var de ju den där killen ifrån Halmstad också. Sebastian Johansson gjorde entré i klubben och jag minns hur jag frågade runt bland IFK-supportrar hur han var som spelare då jag visste att han tidigare i karriären även representerat just IFK.

Jag kommer ihåg bilden jag fick av Sebastian som fotbollsspelare utan att ens sett honom spela. Jag fick beskrivningen att han var en kämpe som inte höll igen i närkamperna och att han var en riktig ”köttare” men att han inte direkt hade några andra kvalitéer att skryta med.

När jag nu sitter och tänker tillbaka på den bild jag hade av Sebastian när han kom till ÖIS och jämför den med den bild jag har av Sebastian idag så kan man säga att den har förändrats en hel del. Att Sebastian Johansson är en spelare som kan smälla på i närkamperna och att han är en riktig kämpe med god inställning stämmer naturligtvis, men det finns så mycket mer med Sebastian som jag inte kan låta bli att älska. Han är inte bara duktig på att vinna boll med hjälp av sitt allt som oftast suveräna positionsspel, han är även väldigt duktig på att fördela boll och med det menar jag inte att han är en spelare som slår de där perfekta genomskärarna fram till forwards som leder till ett friläge. Nej, någon assistkung är han inte, men det är inte heller ofta han slår bort en passning.

Att Sebastian dessutom har ett lugn med bollen skall inte glömmas bort, så vad har vi?

Jo, en (defensiv) innermittfältare med följande kvalitéer: bollvinnare, positionssäker, bra närkampsspelare, bra passningsspelare och lugn med bollen. Lägg där till ledaregenskaperna han har visat upp inte minst i Söderettan de två senaste säsongerna.

Jag tror nämligen att Sebastian har haft en viss del i Jakob Lindstöms genombrott. Missförstå mig inte nu, Jakob är otroligt duktig fotbollsspelare som säkert hade kommit upp oavsett vem han haft bredvid sig på innermittfältet men att det varit en trygghet att ha Sebastian bredvid sig tror jag att vi alla kan hålla med om. Sebastian är en spelare du vill ha på din sida, så är det bara.

Enligt mig har vi nu tappat två tredjedelar av de tre viktigaste spelarna inför kommande säsong. Utöver Sebastian så räknar jag in Robin Jonsson och Peter Abrahamsson som de tre viktigaste spelarna inför Superettan. Sebastian kommer som det verkar inte bli ersatt innan säsongen drar igång och som ni vet är det ju inte helt omöjligt att vi får se Sebastian i den vackraste av tröjor redan till sommaren igen. Alltså är det så enkelt som att se inom laget – vilka alternativ finns och vad är det troliga.

Jag tycker precis som Kent att Häckenmatchen gav lite lugn. Johan Lundgren skötte sig exemplariskt. Han bevisade att även om Sebastian varit kvar i klubben skulle han och Jakob fått sig en rejäl fight om startplatsen till premiären.

Även om Johan Lundgren såg bra ut i lördags så måste man ju erkänna att det är ett oprövat kort i Superettan, något man knappast kan säga att Sebastian hade varit.

Utöver Jakob Lindström och Johan Lundgren så finns ju även Filip Holländer som nog inte kommer ge sig i kampen om en central plats på mittfältet i Superettan 2013 (även André Nilsson är ju innermitt men han är ju som bekant nyopererad för sin korsbandsskada).

Men det mest troliga är som sagt att det är just Jakob och Johan som tar hand om startplatserna tillsammans på innermittfältet i år. Spelar dessa två dessutom som de gjorde i lördags så tror jag faktiskt inte att vi behöver vara speciellt oroliga trots det tunga tappet. Om beskedet angående Sebastian istället hade kommit i fredags hade jag varit betydligt mer orolig än vad jag faktiskt är.

Sebastian Johansson är en utav de innermittfältare som har fäst sig hårdast i mitt hjärta under den tid jag aktivt följt klubben. Tillsammans med spelare som Pavel Zavadil och Magnus Källander känns detta tappet likvärdig i betydelse. Trots att han inte varit i klubben mer än fyra säsonger så känns det som att man tar farväl av en hjälte.

Johannes Jönsson

 19 kommentarer »  Taggar: , , , , , , , , , , , , , , ,

Superettan 2013: ‘Avveckla’

 Inlägg av kl 17:49  Division 1 Södra, Krönika, Listor, Sambadefensiv utvecklar, Silly Season
Nov 082012
 

Som ett brev på posten dimper här artikel nummer tre ned och i denna del tar jag ut de som tyvärr inte bör stanna i ÖIS (och ni matematiker, statistiker och allmänvetare har väl redan listan framför er – uteslutningsmetoden fungerar utmärkt). Listan innehåller de spelare som jag anser av olika anledningar inte kommer vara aktuella för något spel i Superettan. Därför är det bäst för båda parter om man går skilda vägar.

Har jag missat någon? Är det någon på listan som absolut bör stanna? Hojta till. Skriv en kommentar och argumentera för din sak. Som jag tidigare nämnt: det är fan det bästa som finns. När man är oense och stärker sin tes genom välgrundade och sansade argument. Men har jag så generalfel att du känner för att skriva en längre, mer genomförlig, lista så får du gärna göra det. Mejla den till christian.borjesson@sambadefensiv.se så kommer den förmodligen att dyka upp på SD inom en snar framtid. The more the merrier! Annars går kommentarsfältet alltså alldeles utmärkt.

Tidigare artiklar i ämnet finner ni på följande länkar:

Del I: Superettan 2013: ’Stommen’
Del II: Superettan 2013: ’de utvecklingsbara’

8. Jonathan Lindström

Position: Mittfältare
Ålder: 23
Kontraktslängd: 2012
Antal matcher 2012: 7

Jonathan Lindström är en av de som har gjort sitt i ÖIS. Blott 23 år gammal men ändå avslutade han nyss sin sjätte säsong i Sällskapet. Och under dessa sex åren har det mestadels varit bänken som varit Jonathans plats. Att han har stått ut skall han ha en stor eloge för. Inget gnäll utåt. Istället har han fortsatt göra allt för att ta en ordinarie plats. Men den har inte fått särskilt många gånger. Nivån och helhetskvaliteten är inte tillräcklig. Minimalt med speltid redan den här säsongen (två matcher från start, fem inhopp) och värre lär det sannerligen bli i Superettan. Kontraktet löper ut. Ett avsked känns, tyvärr, rätt i detta läge. Är däremot glad att Jonathans, vad jag förmodar, sista insats i ÖIS blev en lyckad sådan. För i Skövde var han bra. Initiativrik och med spritt i benen. Den första halvleken bådade faktiskt rätt gott. Efter sex års tjänstgöring är det inte mer än rätt att alltihop avslutas på ett bra sätt. Men här tar det stopp.

Antal mål 2012: 0
Antal målgivande passningar 2012: 1

13. Johan Hedman

Position: Anfallare/Yttermittfältare
Ålder: 25
Kontraktslängd: 2013
Antal matcher 2012: 17

Jag erkänner direkt: fallet Johan Hedman har fått mig liggandes sömnlös genom nätterna. Jag har tvekat. Jag har känt mig stensäker på min sak. Och efter att jag ändrat åsikt några gånger så blev det ändå ganska klart för mig att det inte kommer att hålla i Superettan. Johan Hedman får tyvärr inte plats i ÖIS 2013. Det är den bittra sanningen. Anfallet är redan fullpoppat och yttermittfältsplatserna har i dagsläget Filip Holländer och David Björkeryd. På vill-ha-listan – den där som man skickar till tomten innan jul – finns det dessutom en önskan om att förstärka på kantplatserna. Tommy Lycén må få förlängt och då blir det ännu trängre.

Vidare ställer jag mig frågan till om Hedman har tempot som krävs. Jag är tveksam. Det har visserligen stegvis förbättrats under 2012 – men han har inte stuckit ut under säsongens gång och inte heller har han någon erfarenhet från Superettan. Jag är rädd att spelet är snäppet över Hedmans. Kontraktet is under way, men finns det en möjlighet att bryta det och finna en ny klubbaddress i närområdet så är det ett drag att föredra.

Antal mål 2012: 6
Antal målgivande passningar 2012: 3
Genomsnittsbetyg: 2,35

19. Markus Anderberg

Position: Anfallare/Yttermittfältare
Ålder: 24
Kontraktslängd: 2013
Antal matcher 2012: 9

Det här gör nästan ont att skriva. Markus Anderberg har verkligen kapaciteten att vara en av ÖIS ledande spelare i Superettan. Det är jag villig att sticka ut hakan och säga. Så är det. Han har bollkontrollen, sprittet och benen och den där viljan att utmana som så många andra saknar. Han är irrationell. Nämn några fler i ÖIS som har de kvaliteterna. Nämn någon som är lika villig att gå mot sin försvarare och utmana en mot en. Jag kommer inte på någon som gör det på samma sätt som Markus.

Vad värre är att vi får se det alldeles för sällan. Det är hälsenor, det är smalben, det är baksidor och det är gud vet vad. Jag kan nästan räkna Markus insatser i ÖIS på fingrarna. Så sällan är han frisk och kry. Vilket är fördjävligt. Och sorgligt. Att en karriär kan gå så abrupt i stöpet. Plötsligt finns han åter i laget och han står för en bra insats. Man känner att ”nu fan skall han väl kunna spela flera matcher i rad”. Veckan efter står han med Erik Nexborn och rehabbar igen. Det har gått totalt troll i det där. Och tyvärr håller inte det i Superettan. Det håller inte att en av platserna i truppen abonneras av någon som aldrig är disponibel. I längden kommer det att straffa oss. Inte heller finns det något som tyder på att skadeproblemen skall försvinna. Nästa år blir spelet hårdare och tuffare. Superettan är känd för sitt tuffa mantra. Jag är ledsen att säga det: men varför skulle det helt plötsligt dyka upp en medicin som gör Markus Anderberg fri från all problematik? I can’t see that coming.

Antal mål 2012: 4
Antal målgivande passningar 2012: 3
Genomsnittsbetyg: 2,31

27. Alexander Jeremejeff

Position: Anfallare
Ålder: 19
Kontraktslängd: 2012
Antal matcher 2012: 1

Efter fem mål mot Malmö FF i Tipselittröjan blev det stor uppståndelse kring Alexander Jeremejeff. Folk drömde om Allsvenskan och det med Jeremejeff i framkant. Så har det inte riktigt blivit. Skövde AIK i en betydelselös match blev det ända som Alexander Jeremejeff fick spela i Söderettan den här säsongen. För allas bästa bör nog ÖIS och Jeremejeff nu skaka hand, tacka varandra och sedan ta farväl. För någon speltid 2013 känns så väldigt långt borta. Till och med Henrik Carlsson är till synes före i näringskedjan. Det är smockat. Fullt. Överfullt. Det känns på något sätt som bortslösad talang att ha Alexander medsittandes på en avbytarbänk genom 30 Superettamatcher. Är han inte värd mer? Att få spela matcher och att få känna att han är med och bidrar? Det kan han inte göra i ÖIS.

Antal mål 2012: 0
Antal målgivande passningar 2012: 0
Genomsnittsbetyg: saknas

 36 kommentarer »  Taggar: , , ,
 Äldre inlägg
© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha