Som ett brev på posten dimper här artikel nummer tre ned och i denna del tar jag ut de som tyvärr inte bör stanna i ÖIS (och ni matematiker, statistiker och allmänvetare har väl redan listan framför er – uteslutningsmetoden fungerar utmärkt). Listan innehåller de spelare som jag anser av olika anledningar inte kommer vara aktuella för något spel i Superettan. Därför är det bäst för båda parter om man går skilda vägar.

Har jag missat någon? Är det någon på listan som absolut bör stanna? Hojta till. Skriv en kommentar och argumentera för din sak. Som jag tidigare nämnt: det är fan det bästa som finns. När man är oense och stärker sin tes genom välgrundade och sansade argument. Men har jag så generalfel att du känner för att skriva en längre, mer genomförlig, lista så får du gärna göra det. Mejla den till christian.borjesson@sambadefensiv.se så kommer den förmodligen att dyka upp på SD inom en snar framtid. The more the merrier! Annars går kommentarsfältet alltså alldeles utmärkt.

Tidigare artiklar i ämnet finner ni på följande länkar:

Del I: Superettan 2013: ’Stommen’
Del II: Superettan 2013: ’de utvecklingsbara’

8. Jonathan Lindström

Position: Mittfältare
Ålder:
23
Kontraktslängd:
2012
Antal matcher 2012:
7

Jonathan Lindström är en av de som har gjort sitt i ÖIS. Blott 23 år gammal men ändå avslutade han nyss sin sjätte säsong i Sällskapet. Och under dessa sex åren har det mestadels varit bänken som varit Jonathans plats. Att han har stått ut skall han ha en stor eloge för. Inget gnäll utåt. Istället har han fortsatt göra allt för att ta en ordinarie plats. Men den har inte fått särskilt många gånger. Nivån och helhetskvaliteten är inte tillräcklig. Minimalt med speltid redan den här säsongen (två matcher från start, fem inhopp) och värre lär det sannerligen bli i Superettan. Kontraktet löper ut. Ett avsked känns, tyvärr, rätt i detta läge. Är däremot glad att Jonathans, vad jag förmodar, sista insats i ÖIS blev en lyckad sådan. För i Skövde var han bra. Initiativrik och med spritt i benen. Den första halvleken bådade faktiskt rätt gott. Efter sex års tjänstgöring är det inte mer än rätt att alltihop avslutas på ett bra sätt. Men här tar det stopp.

Antal mål 2012: 0
Antal målgivande passningar 2012:
1

13. Johan Hedman

Position: Anfallare/Yttermittfältare
Ålder:
25
Kontraktslängd:
2013
Antal matcher 2012:
17

Jag erkänner direkt: fallet Johan Hedman har fått mig liggandes sömnlös genom nätterna. Jag har tvekat. Jag har känt mig stensäker på min sak. Och efter att jag ändrat åsikt några gånger så blev det ändå ganska klart för mig att det inte kommer att hålla i Superettan. Johan Hedman får tyvärr inte plats i ÖIS 2013. Det är den bittra sanningen. Anfallet är redan fullpoppat och yttermittfältsplatserna har i dagsläget Filip Holländer och David Björkeryd. På vill-ha-listan – den där som man skickar till tomten innan jul – finns det dessutom en önskan om att förstärka på kantplatserna. Tommy Lycén må få förlängt och då blir det ännu trängre.

Vidare ställer jag mig frågan till om Hedman har tempot som krävs. Jag är tveksam. Det har visserligen stegvis förbättrats under 2012 – men han har inte stuckit ut under säsongens gång och inte heller har han någon erfarenhet från Superettan. Jag är rädd att spelet är snäppet över Hedmans. Kontraktet is under way, men finns det en möjlighet att bryta det och finna en ny klubbaddress i närområdet så är det ett drag att föredra.

Antal mål 2012: 6
Antal målgivande passningar 2012:
3
Genomsnittsbetyg: 2,35

19. Markus Anderberg

Position: Anfallare/Yttermittfältare
Ålder:
24
Kontraktslängd:
2013
Antal matcher 2012:
9

Det här gör nästan ont att skriva. Markus Anderberg har verkligen kapaciteten att vara en av ÖIS ledande spelare i Superettan. Det är jag villig att sticka ut hakan och säga. Så är det. Han har bollkontrollen, sprittet och benen och den där viljan att utmana som så många andra saknar. Han är irrationell. Nämn några fler i ÖIS som har de kvaliteterna. Nämn någon som är lika villig att gå mot sin försvarare och utmana en mot en. Jag kommer inte på någon som gör det på samma sätt som Markus.

Vad värre är att vi får se det alldeles för sällan. Det är hälsenor, det är smalben, det är baksidor och det är gud vet vad. Jag kan nästan räkna Markus insatser i ÖIS på fingrarna. Så sällan är han frisk och kry. Vilket är fördjävligt. Och sorgligt. Att en karriär kan gå så abrupt i stöpet. Plötsligt finns han åter i laget och han står för en bra insats. Man känner att ”nu fan skall han väl kunna spela flera matcher i rad”. Veckan efter står han med Erik Nexborn och rehabbar igen. Det har gått totalt troll i det där. Och tyvärr håller inte det i Superettan. Det håller inte att en av platserna i truppen abonneras av någon som aldrig är disponibel. I längden kommer det att straffa oss. Inte heller finns det något som tyder på att skadeproblemen skall försvinna. Nästa år blir spelet hårdare och tuffare. Superettan är känd för sitt tuffa mantra. Jag är ledsen att säga det: men varför skulle det helt plötsligt dyka upp en medicin som gör Markus Anderberg fri från all problematik? I can’t see that coming.

Antal mål 2012: 4
Antal målgivande passningar 2012:
3
Genomsnittsbetyg: 2,31

27. Alexander Jeremejeff

Position: Anfallare
Ålder:
19
Kontraktslängd:
2012
Antal matcher 2012:
1

Efter fem mål mot Malmö FF i Tipselittröjan blev det stor uppståndelse kring Alexander Jeremejeff. Folk drömde om Allsvenskan och det med Jeremejeff i framkant. Så har det inte riktigt blivit. Skövde AIK i en betydelselös match blev det ända som Alexander Jeremejeff fick spela i Söderettan den här säsongen. För allas bästa bör nog ÖIS och Jeremejeff nu skaka hand, tacka varandra och sedan ta farväl. För någon speltid 2013 känns så väldigt långt borta. Till och med Henrik Carlsson är till synes före i näringskedjan. Det är smockat. Fullt. Överfullt. Det känns på något sätt som bortslösad talang att ha Alexander medsittandes på en avbytarbänk genom 30 Superettamatcher. Är han inte värd mer? Att få spela matcher och att få känna att han är med och bidrar? Det kan han inte göra i ÖIS.

Antal mål 2012: 0
Antal målgivande passningar 2012:
0
Genomsnittsbetyg: saknas

 

Då och då under denna säsong (närmare bestämt elva gånger) har vi publicerat spelarbetyg efter matcherna. Det har risats och det har rosats. Det har varit delade meningar och det har varit gnäbb och tjafs kring varför han inte fick det och varför han bara fick så. Som vi så många gånger också försökte medla fram är inte sifferbetyget vid varje betygssättning det viktiga utan snarare – eller framförallt – den efterföljande texten där bedömningen kommer till sin rätt. Men nu, efter säsongen, kan man faktiskt använda siffran i fråga till att kora en spelarbetygsvinnare.

Vi kan väl redan nu göra det klart för samtliga. Dessa betyg och dess totala vinnare behöver nödvändigtvis inte ha någonting att göra med vem eller vilka som vi generellt sett över hela säsongen tycker har skött sig bäst. Det därför att betygen endast har satts vid elva av 26 tillfällen. Det kan därför bli en aning missvisande även om det i vissa fall faktiskt ger en relativt bra bild över hur spelaren eller spelarna i fråga faktiskt har presterat. Vi väljer därför att kalla det spelarbetygsvinnaren och ingenting annat. Så har vi gjort det klart redan från scratch. Vidare kan vi också för sakens skull (vi tror faktiskt att ni hade fattat ändå – Öisare är ju generellt sett klipska som få!), men självklart är det snittbetyget som räknas för att göra det hela så rättvist som möjligt. Men nog om det, för här kommer resultatet.

Dessa elva matcher har det satts spelarbetyg på den här Söderettansäsongen:

21/4: Omgång 2: Karlstad BK – Örgryte IS
29/4: Omgång 3: Örgryte IS – Limhamn Bunkeflo
30/6: Omgång 12: Örgryte IS – IK Oddevold
8/7: Omgång 13: Qviding FIF – Örgryte IS
15/7: Omgång 14: Örgryte IS – Qviding FIF
13/8: Omgång 15: IK Oddevold – Örgryte IS
22/8: Omgång 16: Örgryte IS – Kristianstads FF
26/8: Omgång 17: IK Sleipner – Örgryte IS
3/9: Omgång 18: Örgryte IS – Lunds BK
8/9: Omgång 19: Örgryte IS – IK Gauthiod
17/9: Omgång 20: FC Trollhättan – Örgryte IS

Och dessa tre herrar har över dessa elva matcher fått bäst snittbetyg:

  1. Filip Holländer med 3,16 i snittbetyg (totalt 11 matcher)
  2. Sebastian Johansson med 3,14 i snittbetyg (totalt 7 matcher)
  3. Joakim Hall med 3,12 i snittbetyg (totalt 5 matcher)

Redan här kan man ju faktiskt ställa sig frågandes till hur sjutton vi har satt våra betyg. Inget illa ment men Joakim Hall hade nog inte fått en bronspeng om Sambadefensiv hade fått sätta helsäsongsbetyg på samtliga spelare även om han helt klart har skött sig OK och kanske mer därtill. Men nej, så långt hade vi nog inte gått. Men nu är det som det är och det är ingenting att göra åt. Och som tidigare nämnt. Det här handlar faktiskt inte om hela säsongen. Det här handlar om spelarbetygen. Och bevisligen har Joakim Hall stått ut under sina fem framträdanden! Det får man ändå ge honom. Gött jobbat! Well done!

Tätt bakom topptrion skuggar bland andra Peter Abrahamsson, Robin Jonsson och Hannes Sahlin. Faktum är att endast Peter Abrahamsson och Robin Jonsson var de två som utöver de tre första nådde över en slutsiffra över tre. Men även David Leinar och Jakob Lindström var nära. Men det räckte inte hela vägen fram.

Lägg gärna märke till antalet matcher de har spelat (av de spelarbetygsatta matcherna, förstås) för det kan ha ett finger med i spelet. Det bör ju trots allt ha en viss aspekt med i det hela. Åtminstone visar det på bredd och kontinuitet. Att spelaren i fråga kan hålla en jämn och bra nivå över flera matcher. Något som till exempel Peter Abrahamsson bevisligen kan. När ni har gjort det så kan ni få beskåda den så väl kämpande men ack så förlorande delen av laget och vad de fick för snittpoäng.

  1. Peter Abrahamsson med 3,09 i snittbetyg (totalt 9 matcher)
  2. Robin Jonsson med 3,07 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  3. Hannes Sahlin med 2,95 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  4. David Leinar med 2,9 i snitbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  5. Jakob Lindström med 2,85 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  6. Richard Yarsuvat med 2,8 i snittbetyg (totalt 5 matcher spelade)
  7. Tommy Lycén med 2,68 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  8. Oskar Wallén med 2,5 i snittbetyg (totalt 11 matcher spelade)*
  9. Fredrik Andersson med 2,5 i snittbetyg (totalt 2 matcher spelade)
  10. Johan Hedman med 2,35 i snittbetyg (totalt 8 matcher spelade)
  11. Johan Pettersson med 2,33 i snittbetyg (totalt 2 matcher spelade)**
  12. Henrik Carlsson med 2,33 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)
  13. Emil Karlsson med 2,32 i snittbetyg (totalt 10 matcher spelade)
  14. Markus Anderberg med 2,31 i snittbetyg (totalt 7 matcher spelade)
  15. Pontus Otterstedt med 2,25 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)
  16. David Björkeryd med 2,21 i snittbetyg (totalt 9 matcher spelade)
  17. Christofer Bengtsson med 2,16 i snittbetyg (totalt 4 matcher spelade)
  18. Jonathan Lindström med 1 i snittbetyg (totalt 1 match spelad)

Där har vi dem. Allihop. Uppspaltade och bedömda. Och det var sannerligen några skrällar. Dumstrut på på Sambadefensiv? Kanske. Vi vet inte. Men det är i alla fall så här det ser ut. Men glöm inte: hade vi gjort en helsäsongsbedömning hade det förmodligen sett helt annorlunda ut.

* Oskar Wallén hamnar före Fredrik Andersson på grund av fler spelade matcher
** Johan Pettersson hamnar före Henrik Carlsson på grund av fler spelade matcher

***

Nu är det dags för er att tycka till och agera! Ge oss gärna er lista över vilka spelare ni tycker har varit bäst under säsongen. Låt debatten och åsikterna flöda!

Nov 172010
 

Åter då till fotbollen och då fortsättningen på en tidigare artikel. I ett tidigare inlägg på Sambadefensiv så har jag beklagat mig över den stokastiska poängberäkningen som finns på Svenska Fotbollsförbundets hemsida och gjort en egen poängberäkningssätt baserat på hockeyns system. Här kommer sluttabellen för säsongen 2010 för Örgryte.

Namn
1. Pavel Zavadil
2. Björn Anklev
3. Alvaro Santos
3. David Leinar
5. Alex Perreira
5. Markus Gustafsson
7. Steinthor Thorsteinsson
7. Markus Andeberg
9. Alexander Mellqvist
9. Sebastian Johansson
11. Jakob Olsson
11. Christofer Bengtsson
13. Luka Miljajevic
13. Robin Jonsson
13. Nicolas Sandberg
13. Danny Ervik
13. Ken Fagerberg
18. Tommy von Brömssen
18. Dennis Jonsson
18. Adam Eriksson
18. Peter Abrahamsson
Mål
4
7
7
6
2
2
2
1
2
1
2
1
2
2
1
0
0
0
0
0
0
Assist
12
3
1
2
5
5
3
4
2
3
1
2
0
0
1
2
2
1
1
1
1
Poäng
16
10
8
8
7
7
5
5
4
4
3
3
2
2
2
2
2
1
1
1
1
Sep 022010
 

Jag har aldrig gillat ishockey. Vad finns det att gilla egentligen? En sport där tränare applåderar att folk slåss på plan (och hur tufft är det egentligen att slåss med stora skydd och mjuka vantar?), en säsong med tusen matcher och alla går ändå till slutspel och ett mästerskap där inga stjärnor vill spela. Nej, tacka vet jag fotboll!

Okej, en sak gillar jag faktiskt mer med hockey än fotboll. Deras poängliga. Precis som fotbollsstatistiken så är den väldigt godtycklig. Vissa spelare, som t.ex. Wayne Gretzky, fick assistpoäng bara han befann sig i samma byggnad som målskytten. Andra fick kämpa för sina poäng och fick inga gratis. Däremot är det helt klart att framspelaren premieras på ett mycket bättre sätt i hockeyn. Det tilltalar mig. Så här kommer en sammanställning hur poängligan i ÖIS skulle sett ut om ÖIS vore ett hockeylag. Alla mål är inräknade förutom självmålet i bortamatchen mot Väsby och dessutom har jag gett assistpoäng till den spelare som ordnat en straff som gick i mål.

Namn
1. Pavel Zavadil
2. Alvaro Santos
2. Björn Anklev
4. Alex Perreira
5. David Leinar
6. Markus Gustafsson
7. Markus Andeberg
8. Alexander Mellqvist
8. Christofer Bengtsson
8. Sebastian Johansson
11. Jakob Olsson
11. Luka Miljajevic
11. Robin Jonsson
11. Danny Ervik
11. Steinthor Thorsteinsson
11. Ken Fagerberg
16. Tommy von Brömssen
16. Dennis Jonsson
16. Adam Eriksson
16. Peter Abrahamsson
Mål
4
7
6
2
5
2
1
1
1
0
2
2
2
0
0
0
0
0
0
0
Assist
11
1
2
5
1
3
3
2
2
3
0
0
0
2
2
2
1
1
1
1
Poäng
15
8
8
7
6
5
4
3
3
3
2
2
2
2
2
2
1
1
1
1

Med tanke på hur säsongen sett ut och det faktum att vi gjort väldigt mycket mål på fasta situationer är det väl inte direkt oväntat att se Pavel högst upp och att även Alex har en framskjuten placering. Det är också en förklaring till varför en så offensiv spelare som Markus Gustafsson som spelat alla matcher inte har mer än fem poäng.  Vad tycker ni om poängfabrikationen? Diskutera i forumet!

 

Silly season. Spelare kommer. Och spelare går. Så är det bara. Rykten far runt i cyberrymden som osaliga andar på något gammalt spökslott. Otäckt! Minst sagt. Telebolagen tjänar storkovan på alla samtal fram och tillbaka mellan sportchefer, tränare, agenter, spelare och spelarfruar. Så är det bara. Vissa år kan ett lag omsätta en hel startelva. Andra år är det stiltje. Vissa år försvagas man. Andra år förstärks man. Vissa år gör man en rejäl slant. Andra år drabbas man av bosmansjukan. En sak står i alla fall klart och det är att silly season är en speciell tid på året då man som supporter får vara beredd på att precis vad som helst kan hända. Anything goes som det brukar heta. Något som årets silly season minst sagt bevisat. Den hemska starten på årets silly season har fått mig att fundera lite över fenomenet och då framförallt när det gäller frågan om vilket år som egentligen var värst. Det hela mynnade ut i en klassisk och fånig lista över 2000-talets ”värsta” sillysar. Har du inget bättre för dig kan du ju alltid läsa den. I vanlig ordning börjar vi bakifrån med plats nummer fem…

5. Silly season 2004/2005

Silly season 04/05 kvalificerar sig enbart för att vi under den här vintern tappade David Marek till Häcken. Marek har alltid varit en personlig favorit och det kändes i hjärtat när han drog vidare till ön i norr. Med tanke på att Marek i dag spelar i Allsvenskan och ÖIS i Superettan hade vi nog gjort rätt i att försöka behålla honom. Sån’t svider. Fortfarande. Övriga spelare som försvann under denna silly season var dock rena dussinlirare. Jag menar, vem tusan saknar Atli Thorarinsson och Tryggvi Gudmundsson? Trist att säga det men jag gör det i alla fall inte.

4. Silly season 2002/2003

Om jag ska vara ärlig så är Silly Season 2002/2003 inte i närheten av sillysarna 2009/2010, 2003/2004 och 2006/2007. Nu snackar vi en helt annan division. Lite som ett mittfält bestående av Sebastian Johansson, Pavel Zavadil, Markus Gustafsson och Martin Dohlsten. Tre kan trilla boll, en sticker ut som en svart svan på en institution i vetenskapsfilosofi. Gissa vem? Under Silly Season 02/03 tappade vi Patrik ”Jag är nog egentligen ingen fotbollsspelare” Fredholm, Thomas Persstedt, Morgan Nilsson och min personliga favorit Joachim Karlsson. Hyfsade förluster men ändå ingenting om man jämför med senare års förluster. En promenad i Slottskogen med din käresta. Typ.

3. Silly season 2006/2007

Hur många lag klarar av en Silly Season där två tredjedelar av startelvan försvinner från klubben? Inte många. Det är inte heller många lag som upplevt en lika djävlig silly season som den som ÖIS upplevde vintern 2006/2007. Hur tusan ersätter man spelare som Ailton Almeida och Ola Toivonen? Enkelt, det gör man inte. Säsongen 06/07 var verkligen något utöver det vanliga. Riktigt kännbar. Efter den förnedrande degraderingen från Allsvenskan försvann följande spelare från ÖIS: Anders Prytz, Ailton Almeida, Ola Toivonen, Valter Tomaz Jr, Clifford Mulenga, Robin Ganermyr, Elias Storm, Johan Anegrund, Tuomas Uusimäki och Axel Wibrån. Satan i gatan. Man tappar nästa andan när man ser hur klubben dränerades på kvalitet. För att inte tala om kvantitet. Mest smärtsamt, förutom förlusterna av Ailton och Grinola, var förlusterna av Prytzan, Anegrund och the man, the myth, the concept, the legend, the one and only Valter. Som grädde på moset var det här sillyn då vi värvade in spelare som Iheb Hamzeh och lånade in dekislirare som Ze Rony och Samuel Barley. Det enda goda som hände denna silly var väl att man bestämde sig för att flytta upp Ken Fagerberg och Peter Abrahamsson i a-truppen. I övrigt är den här vintern inget man vill minnas.

2. Silly season 2009/2010

Egentligen är det hugget som stucket mellan 2009/2010 och 2006/2007. I min bok fäller dock förlusten av Marcus Allbäck avgörandet. Degradering och Mackans beslut om att lägga skorna på hyllan är två rätt tunga smällar för en klubb att ta. Det är knappt att jag har återhämtat mig. Lägg där till Álvaro Santos beslut att försöka göra sig omöjlig i klubben samt förlusterna av Roy Miller och Åge Hareide (förlusterna av Martin Dohlsten och Christian Lindström är inte riktigt lika kännbara) och du har en av de värsta sillysar som jag har upplevt. Och det är bara januari. Undra vart det ska sluta? When will better come?

1. Silly season 2003/2004

Silly season 2003/2004 var en mardröm. Slutet på en dynasti. Typ. Hej då Afonso. Snyft! Hej då Hamrén. Buhu. Hej då Ulas. Suck! Hej då Jeff. *en tår trillar sakta ner för kinden* Hej då Bärkroth. Du kommer att saknas oss! Hej då allsvenskans vassaste passningsspel och frejdigaste offensiv. *hänger tungt med huvudet och fäster ett svart sorgeband runt armen* Sett till ren kvalitet har nog ÖIS aldrig tappat så mycket kvalitet och fotbollskunnande som man gjorde under silly season 03/04. Erik Hamréns spelfilosofi, gigantiska engagemang och stil, Afonso Alves fantastiska frisparkar och spektakulära halvplansraider, Jeffrey Aubynns flärdfulla dribblingar, precisa inlägg och sambadefensiv, Martin Ulanders vilja och löpkapacitet, och Robert Bengtsson-Bärkroths exakta försvarsspel. Jag skulle vilja hävda att i och med silly season 03/04 så tog vår senaste storhetstid slut. Efter det har det gått rejält utför. Därför placerar sig också silly season 03/04 i toppen av denna sammanställning av 2000-talets vidrigaste sillysar.

Och ja, rent tekniskt skedde ju inte alla dessa förluster under silly season men rent kontrakttekniskt gjorde de det kan man väl säga. Därför har jag valt att betrakta det som att affärer som gjordes upp och avslutades under pågående säsongen (t.ex. Afonso Alves till Malmö FF och Aílton Almeida till FC Köpenhamn) räknas in under efterföljande silly season. Det var så att säga då de lämnade klubben. Rätt eller fel? Vem orkar bry sig.

Avslutar hela den här posten med två högst subjektiva tio i topp-listor. En över de tyngsta förlusterna rent emotionellt och en över de tyngsta förluster rent sportsligt. Som vanligt har myntet många sidor och det finna alldeles säkert någon som har invändningar mot dessa tre listor. I sådana fall, låt kampen börja.

2000-talets tyngsta förluster (emotionellt)

1. Marcus Allbäck 2009/2010
2. Aílton Almeida 2006/2007
3. Valter Tomaz Jr 2006/2007
4. Markus Johannesson 2004
5. Magnus Källander 2009/2010
6. Anders Prytz 2008/2009
7. Paulinho Guará 2005
8. Johan Anegrund 2006/2007
9. Joachim Karlsson 2002/2003
10. Ken Fagerberg 2007/2008

Tre som inte ens var nära: Afonso Alves (2003/2004), Ola ”Grinola” Toivonen (2006/2007) och Álvaro Santos (2009/2010).

2000-talets tyngsta förluster (sportsligt)

1. Erik Hamrén 2003/2004
2. Afonso Alves 2003/2004
3. Aílton Almeida 2006/2007
4. Ola Toivonen 2006/2007
5. Marcus Allbäck 2009/2010
6. Markus Johannesson 2004
7. Álvaro Santos 2009/2010
8. Paulinho Guará 2005
9. Åge Hareide 2009/2010
10. Ken Fagerberg 2007/2008

Tre som inte ens var nära: Martin Dohlsten (2009/2010), Iheb Hamzeh (2007/2008) och Zoran Lukic (2006).

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha