Aaahhh, det börjar dra ihop sig nu. Premiären på Gamla Ullevi mot Falkenbergs FF är endast 38 dagar bort och redan imorgon är det dags för ÖIS att ta steget in i tävlingsmatchandet. Och det i Svenska Cupen. Den osexiga turneringen som via en uppshapening nu kan vara på väg att tas på ett lite större allvar. Nu fyller den åtminstone en funktion på riktigt. Nu finns den där av en anledning och för en gångs skull så finns det en möjlighet att intresset runt omkring kan sätta fart på riktigt. Ingredienserna finns för att Daniel Nannskog skall få sina önskningar infriade och att Svenska Cupen skall få samma status som den norska motsvarigheten har där allt krönts med en ”hejdundrande fest” på Ullevål. För visst är det nyskapta gruppspelet väldigt bra planerat!

Nu slipper vi elva raka träningsmatcher som egentligen bara skall spelas av och där det är ursvårt att över huvud taget dra några större slutsatser kring någonting alls. Istället ställs vi nu mot bra och motiverade motståndare där viljan från spelarna kommer att ligga på en helt annan nivå. Nu står det poäng på spel. Det står dessutom en europaplats på spel även om den, som sagt, bör vara utom rimligt räckhåll för ÖIS del.

Däremot känns det på förhand som att ÖIS kommer ha en ganska så god chans att överraska mot Syrianska FC. Det är en magkänsla jag har. ÖIS är så när som på fullt lag (Paulson och Sahlin saknas, vad vi erfar) samtidigt som Syrianska FC dras med stora problem både här och var. Framför allt ligger de stora frågetecknen kring spelartruppen. I dagsläget medger managern Özcan Melkemichel att den är för tunn. Hittills under vintern har Syrianska FC inte presenterat ett enda nyförvärv samtidigt som en hel drös med spelare har sagt sitt, packat sina väskor och dragit vidare någon annanstans. Bland annat har mittfältskuggen Johan Arneng lämnat och skapat ett stort håll på Syrianskas mittfält. Men även om Syrianska FC har haft möjligheten att binda nya avtal med många av fjolårssäsongens viktigaste spelare så är många av dessa för tillfället ur spel. Sharbel Touma är ett exempel (vilket vi skrev om redan igår). Han dras med känningar i både knän och lår och kommer att vara borta under i stort sett hela försäsongen. Ett riktigt tungt slag för hela Södertäljeklubben.

Den här lilla artikelserien som kommer följa med oss under detta gruppspel finns egentligen bara här för ett enda syfte: att ta tempen på den kommande motståndaren. Ett försök till att ge er lite mer kött på benen kring vad som väntar ÖIS. Är det ett svagt eller starkt lag vi kommer att ställas mot? Hur har försäsongen varit? Hur ser skadelistan ut? Ja, ni fattar. Ni skall få ett hum om vad som stundar. Och i och med att morgondagens motståndare som bekant heter Syrianska FC så är det detta lag vi kommer att ta tempen på i denna text. Jag kan riktigt se framför mig hur ni trillar ur stolen av förvåning. Det kunde ni inte anat!

Om man jämför med ÖIS försäsong så har Syrianska FC spelat en match mindre. ÖIS har avverkat fem lag (BK Häcken, Utsikens BK, GAIS, Falkenbergs FF och IFK Göteborg) samtidigt som Syrianska FC har nöjt sig med att spela fyra matcher innan Svenska Cupen. Det dessutom med ett blandat resultat. Mestadels inte så värst bra. Visserligen har man matchats mot idel tuffa motstånd – men man har enbart vunnit på ett av fyra försök. Vidare har man kryssat i en match och således också förlorat två utav dem. Lite upp och ned, skulle man kunna säga. Och det vore väl inte en alltför vild gissning att tro att skadefrånvaron har en ganska så stor del i de sviktande resultaten. Det kan nog lätt bli så när man tvingas ställa viktiga kuggar åt sidan och ersätta dem med spelare som då tvingas spela på en position som inte är dennes mest kära. Men sånt är livet! Det finns inte så mycket mer att göra än att gilla läget!

2013-01-30 Syrianska FC – Djurgårdens IF 1-1

Syrianska FC inledde sin försäsong med att spela match mot ”rivalen” Djurgårdens IF hemma på Södertälje Fotbollsarena. Och i det svinkalla januarivädret lyckades man spela 1-1 och dela på poängen (om några sådana nu skulle ha delats ut). Ett helt OK resultat visserligen, men sanningen var att DIF var det något bättre laget. Och vore det inte för att Syrianska FC hade tilldelats en något billig straffspark som Besim Kunic enkelt rullade in i mitten av målburen så skulle man gått mållösa av planen. Men 1-1 är ju för er som kan svensk fotboll någorlunda ett ganska så gångbart resultat för Djurgårdens IF. Det var nästan skrattretande ett tag under 2012. 1-1, 1-1, 1-1, 1-1. Jag tror att varenda Djurgårdare drömde mardrömmar om just slutresultatet 1-1 tillslut.

Kvitteringen lät dock inte vänta på sig särskilt länge, för efter 31 minuters spel satte Erton Fejzullahu bollen i mål bakom Dwayne Miller efter att han hade blivit framspelad av Philip Hellquist (som för övrigt skrev på Assyriska FF i dagarna. En tung värvning!). Därefter var det Djurgårdens IF:s match. Syrianska FC stack upp då och då, men trots att Magnus Pehrsson valde att byta nio spelare i paus så hämmade inte det gästerna. Men några fler mål inte utan matchen slutade 1-1.

2013-02-10 Syrianska FC – Degerfors IF 1-2

Riktigt lika roligt blev det inte för Syrianska FC när Superettalaget Degerfors IF kom till Södertälje för att spela match. Där blev det förlust med 1-2 efter att åter igen ha misslyckats med att hålla en ledning. För trots att Syrianska lyckades trycka in en retur efter att August Strömbergsson i målet räddat det första skottet från Dinko Felic så fick Dwayne Miller se två bollar hamna bakom honom också. Målen kom från Tobias Solberg som lobbade in kvitteringen innan Ferhad Ayaz vek in från kanten och avslutade distinkt i det borte hörnet. Ett vackert mål. Men alltså två raka matcher med tappade ledningen. Där Melkemichel något att tänka på!

2013-02-16 Gefle IF – Syrianska FC 0-1

”- Det var en ganska tight och jämn första halvlek, tycker jag. Det individuella försvarsspelet i första halvlek gav fyra frisparkar och tyvärr så blev det avgörande den här gången. Nu har vi förlorat två matcher på det sättet, mot Syrianska och Djurgården. Det kollektiva försvarsspelet tycker jag har fungerat bra rakt igenom. I andra halvlek hade vi ett visst grepp, framförallt i slutfasen, och med tanke på att vi hade ett så pass ungt och oerfaret lag var det bra att vi fick den strukturen på spelet. Sen är det klart att man hade önskat bättre spets, vi gjorde ju inga mål.”

Så där sammanfattar Gefle IF:s tränare Pelle Olsson förlusten hemma mot Syrianska FC på Strandvallen. Men han behöver inte vara särskilt besviken, Pelle Olsson, för förlusten kan ha sina förklaringar. Kort före avspark var Jakob Orlov som nionde man tvungen att kasta in handduken. Han fick därför ersättas av Johan Oremo i anfallet. Även om Syrianska FC även de har det tufft med skador så ligger väl antalet inte riktigt så högt.

Nu får ni nog hålla i er, men matchens enda mål stod Alex Silva Perreira för. Den gamla räven! Och på frispark dessutom! Helt otroligt, för tusan. Snyggt var det, dessutom. En hejdundrande skruv på bollen gjorde den otagbar. Smackelibank! Tänk om han hade kunnat visa upp sådana takter i ÖIS. Det hade varit något, det.

2013-02-23 Brommapojkarna IF – Syrianska FC 3-0

Och så avslutade Syrianska FC träningsmatchandet med att åka på en redig smällkaramell mot det nyblivna allsvenska laget Brommapojkarna IF. Det med Alex på vänsterbacken, provspelande Sebastian Svärd på planen och den reslige Dinko Felic från start i anfallet. En mördande trio som borde kunna uträtta mer än tre mål i arslet, tycker man. Men så blev det inte, trots att Bojan Djordjic i vanlig ordning lät känslorna styra och därför fick smaka på dubbla ostskivor innan första halvtimmen var spelad.

Med bland andra Sharbel Touma och Haris Skanderovic på skadelistan hade Syrianska FC mycket svårt att komma till heta lägen denna match. Närmast var Suleyman Sleyman som från nära håll sköt utanför målramen – men utöver den chansen finns inte så mycket att rapportera om. Oroväckande tomt! Och detta bara veckan innan mötet med ÖIS i Svenska Cupen. Inte särskilt lovande. Men framför allt: ingen bra uppladdning. Inte för fem öre. Kanske, kanske kan ÖIS dra fördel av det. Förhoppningsvis kan de det. Sex insläppta mål på fyra matcher är visserligen ingen jättekatastrof, men det är inte heller helgjutet och stängt från morgon till kväll. Där finns brister och dessa måste ÖIS försöka finna. Självförtroendet och självkänslan hos Syrianska FC bör och är kanske inte på topp just för tillfället. Dels för hysterin som är kring alla frånvarande, dels kring de dalande resultaten under försäsongen.

Att ÖIS har en bra chans imorgon är det inget snack om. Visst, man kan prata om serietillhörigheter etc, men bättre chans än så här att skrälla kan ÖIS knappast få. Förlorar man imorgon är man inte bra nog helt enkelt. Då är det inte så mycket mer att säga. Då är det som det är. Som tidigare nämnt har Özcan Melkemichel en väldigt tunn skara spelare att välja på och vid några ytterligare frånfall har de till och med svårt att få ihop till en ordinarie bänk. Därför är det bara för ÖIS att köra. Ösa på! Ta chansen! För här finns den!

 

Nu återstår det bara några få dagar innan det är dags för ÖIS att kliva in i Svenska Cupen och förhoppningsvis vara en bidragande orsak till att den blir lite mer attraktiv än vad den har varit under tidigare säsonger. Den behöver ett lyft och kanske kan ÖIS vara ett av lagen som hjälper till att det blir så. Ett ÖIS på uppgång kanske kan göra en Svenska Cupen på dekis att även den hamna på en positiv kurva. Visst vore det härligt! Upplägget känns intressantare än på länge och bara tanken på att det nu kommer att spelas om poäng gör att pulsen höjs ett par snäpp av blotta tanken. Det är ju det man har saknat. Den där riktiga glöden. Den riktiga nerven. Nej, det är inte seriespel än, och kanske att man inte kan nå den anspänningen – men en åtråvärd Europaplats står på spel och även om den känns väldigt avlägsen så får man åtminstone chansen att mäta sig med rankingmässigt bättre motstånd där ÖIS får gynnsamheten att slå ur underläge. ÖIS får, till skillnad från hela 2011 och 2012, agera ”underdogs”. Pressen ligger på de allsvenska lagen samtidigt som ÖIS egentligen inte har så mycket att bevisa. I alla fall inte utåt sett. Där ligger det största fokuset på AIK och därefter får Syrianska FC och Halmstad BK slåss om vilket lag som får klassas som det gäng som har störst chans att sluta som gruppetta. Sedan kommer ÖIS.

Men glädjande nog för oss Öisare har söndagens motståndare Syrianska FC stora problem att ens få ihop en startelva i dagläget. Det säger managern och tränaren Özcan Melkemichel i en intervju till tidningen LT i dag. Man har en väldigt tunn trupp på 15-16 spelare och när ett helt gäng av olika anledningar inte kan delta i den ordinarie träningen utan istället får fokusera på rehabb på annat håll så kan man förstå att det råder viss kris i Södertäljelaget. Det är inte optimalt på något sätt. Bland annat har man den mycket skicklige Sharbel Touma på skadelistan. Och som om inte det vore nog så är det en kamp mot klockan för honom att ens hinna bli spelklar till den allsvenska premiären. Tydligen brottas han med känningar i både knän och ljumskar och att han skall kunna bidra på planen under försäsongen är inte aktuellt. Synd som fasen för Syrianska FC, men å andra sidan en stor djävla jackpot för ÖIS. Christofer Bengtsson – nu får du en lugnare dag på jobbet. Nu slipper du en snabb och teknisk Touma att hålla koll på under 90 gastkramande minuter. Bara där, utan att överdriva, ökade ÖIS chanser till ett bra resultat ganska så markant.

För faktum är att Sharbel Touma var en utav Syrianskas absolut vassaste knivar under fjolårssäsongen. Efter en halvdan prestation i Djurgårdens IF kom han till sin rätt under ledning av Melkemichel. Från sin yttermittfältsposition startade han 25 matcher (och hoppade in i noll vilket tyder på att han spelade från start varje gång han fanns tillgänglig för spel) och på dessa hann han med att producera åtta mål och tre målgivande passningar. Verkligen inte illa för ett bottenlag i Allsvenskan. Det får man säga.

Nu skall man kanske inte lägga allt för stor vikt vid just Sharbel Touma. En spelare gör inget lag, som man brukar säga. Och det stämmer ju till punkt och pricka. Men man kan inte påstå annat än att Touma kommer vara en saknad man på Valhallas gräsmatta nu på söndag. Och man kan inte heller säga annat än att det för ÖIS är gynnsamt att han inte kan spela. I hans frånvaro slipper vi en potentiell matchavgörare. Och dessutom gör det, i flera spelares frånvaro, att Özcan Melkemichel tvingas att stuva om rejält i laguppställningen. Risken för deras del finns att spelare kommer få hålla till på positioner där de inte är hemmastadda. Inte en jätterolig tanke om det hade varit motsatt läge.

I övrigt kommer Syrianska FC bland annat att sakna Isa Demir som är långtidsskadad, Alusine Kamara som är korsbandsskadad, Robert Massi, Besim Kunic och där vi även kan skriva ett visst frågetecken till Christian Demirtas som fick en smäll i matchen mot Brommapojkarna (en match som man förlorade med 3-0).

Det går med andra ord inte att säga annat än att ÖIS har ett bra utgångsläge inför denna match. På förhand känns det som att denna match kan bli något av ett vägskäl inför kommande spel i Svenska Cupen. Lyckas ÖIS prestera på den nivå de kan och ta vara på de problem som Syrianska FC bevisligen har för tillfället så kan det bli en rolig och intressant fortsättning på denna resa. Klart är i alla fall att ÖIS utan tvekan är i ett gynnsamt läge där man genom flertalet tunga skadefrånvarande från Syrianskas sida per automatik får en ökad möjlighet att knipa tre viktiga poäng redan i den första omgången.

Ta chansen när den finns, ÖIS.

Snälla, gör det!

 

För ungefär ett år sedan – den fjärde februari 2012 – inledde ÖIS sin säsong med att möta GAIS på Valhalla IP. Visserligen gick laget mållöst av planen samtidigt som man ju släppte in ett mål (från Wanderson do Carmo), men trots det kände man ändå en viss tillfredsställelse. Spelet hade ju klaffat och framför allt hade innermittfältet bestående av Jakob Lindström och Filip Holländer helt skoningslöst utraderat GAIS motsvarande. Man skulle ljuga om man inte njöt av det! Och på något sätt lade det grunden till den kommande säsongens framgångar. Där gjordes ett avstamp. Ett avstamp som räckte enda fram till Superettan.

Säsongen innan hade GAIS slutat femma i Allsvenskan vilket gjorde många grönsvarta läskigt sturska. Samtidigt låg ÖIS i en form av brygga och det var avancemang eller ingenting som gällde. Ni känner igen det! En ekonomi körd raka vägen ned i den totala botten och räddningsplankan fanns i att laget skulle vinna Söderettan eller åtminstone hamna på andraplatsen och därefter kvala sig uppåt i seriesystemet. Skulle det misslyckas skulle det få drastiska konsekvenser. Det var vi alla överens om. I dag är det helt andra förutsättningar. Sturskheten som Gaisarna bar runt på under inledningen av 2012 är som bortblåst efter en katastrofuselt genomförd säsong och ÖIS har i mångt och mycket återfötts. På något sätt är det omvända roller nu jämfört med för drygt ett år sedan. Visst, det är fortfarande GAIS som förmodligen har de högst satta ambitionerna för denna säsong – men de balanserar också på den berömda linan. Går det åt helvete rent prestationsmässigt riskerar de att falla rakt ned i ÖIS-2010-fällan och det önskar man näppeligen sin största fiende.

För att få lite mer kött på benen och bli lite mer säkra på vad vi har att vänta senare i kväll kommer här något av en repris på ”Vad har vi att vänta-artikeln” som dök upp i samband med BK Häcken-matchen. Det är med andra ord dags att sätta tänderna i GAIS tre inledande träningsmatcher. Och det är en ganska så munter läsning ur ÖIS-perspektivet! Det är sedan gammalt att man skall glädjas åt deras motgångar! Någonting annat finns väl inte! Skadeglädjen är den enda sanna glädjen, eller hur är det man säger. Facit säger att GAIS har vunnit en match och förlorat två. Ett inte helt imponerande facit. Låt vara att förlusterna har kommit mot Allsvenska gäng (BK Häcken och Åtvidabergs FF).

GAIS – BK Häcken 0-1 (0-0)

0-1, 61’, Nasiru Mohammed

Det blev som sagt en uddamålsförlust i öppningsmatchen för säsongen där BK Häcken blev numret för stort. Nasiru Mohammed blev ensam målskytt då han i matchens 61:a matchminut stänkte dit bollen i ett mer eller mindre öppet mål efter att Dioh Williams på ett framgångsrikt sett stressat fram bollen via tjabbel i hemmaförsvaret. Det skall dock sägas att GAIS, framför allt under den första halvleken, stundtals visade prov på ett rätt fint fotbollskunnande. Nyförvärvet från Karlslund, Adam Eriksson, var en av de framstående genom sitt kreativa spel och sin uppoffrande och aggressiva spelstil. Den andra halvleken visade dock upp skillnaderna mellan lagen där BK Häcken drog ifrån och sedermera också sköt in matchens enda mål. Next!

GAIS – Åtvidabergs FF 0-3 (0-0)

0-1, 61’, Prodell, 0-2, 64’, Rajalakso, 0-3, 90’, Moberg

Resan fortsatte för GAIS del med ännu en förlust. Ahhh, det vattnas i munnen! Även denna gång mot Allsvenska Åtvidabergs FF och det med 0-3 på Valhalla IP. I en match som enligt rapporter skall ha varit gruvligt kall att beskåda. Upp emot fem minusgrader var vad vädergudarna bjöd upp till. Inte konstigt om spelet hackar en aning. Men Åtvidabergs FF var bevisligen laget som hanterade samtliga förutsättningar på bästa sätt genom att sätta in stöten i mitten av andra halvlek och sedan dunka i spiken med en slägga i matchens avslutande minuter. Det kunde dock ha gått annorlunda. Faktum är att GAIS blev berövade en misstänkt straffspark redan i den andra matchminuten när Dogbe var uppe med handen och viftade. Rent spontant känner jag att vi kan utesluta att det var Antti Kanerva som stod för dömeriet. Då hade det blivit rött kort, straffspark och extra bestraffning i form av polering av fotbollsskorna i domarrummet i paus. Jo, så hård är han, den ”gode” Kanerva. Får han chansen så flyger korten upp. Det ena efter det andra. Ofta i en salig blandning!

GAIS – Jönköpings Södra IF 3-0 (3-0)

1-0, 15’, Spong, 2-0, 25’, Moenza, 3-0, 40’, Tornblad

OK, så fick de så sin vinst tillslut, Gaisarna. Det var väl på tiden! Åtminstone om man heter Thomas Askebrand. Efter två raka nederlag satte de ned foten och mosade Jönköpings Södra IF. Tre mål innan halvlek och bataljen stendog. Logiskt nog. Och det får man ändå ge dem: bra jobbat. Starkt. Jönköpings Södra IF är näppeligen av samma kvalitet som BK Häcken eller Åtvidabergs FF, men de är inte heller någon slagpåse modell större bland Superettagängen. Segern grundlades av två pangträffar upp i kryssen vilket ledde till GAIS första seger sedan år 1894. Ett historiskt ögonblick som huvudtränaren beskrev så här: ”Första halvlek var riktigt bra, allt kan och ska bli bättre, men vi är på rätt väg.”

På förhand känns det svårt att fastslå hur det kommer se ut på Valhalla i kväll. Det kan gå lite hur som helst. För ÖIS del blir det dessutom den första matchen med ett lag från samma serie. En chans att mäta sig med det motstånd man kommer dras med 2013 ut. En chans att se var man står i jämförelse med till exempel GAIS. En chans att sätta sig i respekt gentemot sin stadsrival inför kommande, mer viktiga, matcher under året. Förhoppningsvis kan en väl genomförd prestation i dag på något sätt skapa oreda i GAIS inför derbyt den femte maj på Gamla Ullevi. Kanske kan det skapa lite huvudbry, åtminstone. Kanske kan det få dem att tänka lite extra och få dem ur balans. Det kanske är lika mycket begärt från en träningsmatch – och det krävs förmodligen en topprestation för att det ens skall göra avtryck. Men då är det där vi får sikta. Då är det där vi får sätta vårat mål. Att få dem ur gungning. Att sätta dem på plats. Att visa vilket lag som är beredda inför Superettan 2013. Visst är det väl där vi skall sikta, i alla fall!

 

17 omgångar är avklarade. Nio återstår. För tillfället toppar ÖIS tabellen med ett försprång på fyra poäng men tätt där bakom härjar Lunds BK. Som ni alla redan har koll på så möts dessa lag om exakt två dagar på Gamla Ullevi. Ettan mot tvåan. Toppmatch i Söderettan. Vinner ÖIS utökas avståndet till sju poäng och ett rejält avstamp tas gentemot de övriga konkurrenterna – men vinner Lunds BK så minimeras avståndet till bara en poäng. Något som hade fått Söderettan att glöda i allra högsta grad. Man kan med andra ord alltså knappt beskriva vikten av den betydelse som den här matchen har. Som en uppladdning inför vad som komma skall så tog jag tillfället i akt och ringde upp den som av många anses vara seriens bästa målvakt – nämligen Lunds Otto Martler. Hur ser han på sitt lags – och sin egen – prestation hittills och vad tror han om möjligheten till att återta förstaplatsen i tabellen? Det, bland mycket mer, kommer att avhandlas i kommande intervju. Luta er därför tillbaka så önskar jag er en trevlig läsning!

I förhandssnacket inför denna upplaga av Söderettan var Lund inte tippade som ett av lagen att nå Superettan. Åtminstone inte om man gick efter de odds som under mars månad gick att finna på olika spelsidor. Högst upp fann man Oddevold och på kvalplatsen tippades ÖIS befinna sig när serien nått sin ände. Men Lund, som fanns att spela som seriesegrare till 10 gånger pengarna, har överraskat många positivt. Man har byggt på det man skapade under fjolårssäsongen där man övertygade och just nu ligger man alltså på kvalplats. Självklart har denna säsong fallit Otto Martler i smaken, även om han fortfarande säger sig vara en aning bitter på att man återstartade serien ganska så mediokert.

- Vi är nöjda med att vi ligger där vi ligger och att vi har gett oss chansen att komma på en bra placering i slutet. Men sen är det ju den här lilla svackan som vi [Lunds BK, reds. anm.] hade precis när serien vände – den är vi lite bistra på fortfarande. Vi hade väl fem matcher där vi bara gjorde något enstaka mål och tog lite för lite poäng så det var tråkigt.

Men rent personligt verkar han tycka att det har gått ännu bättre. Och det är ju svårt att inte övertygas om att så är fallet. På olika internetsidor har Otto annonserats som den bäste målvakten av dem alla i Söderettan – och med sina inledande 512 minuter av denna säsong är det svårt att säga någonting annat. Faktum är att han höll nollan i samtliga av de minuterna. En helt magnifik siffra som han befogat nog, tillsammans med resterande del av sin säsong, är väldigt nöjd över.

- Ja, det blev väl det [512 minuter utan insläppt mål]. Jag är väl uppe i totalt nio nollor nu. Så det är klart att jag är jättenöjd. Det är bara att köra på för det är viktiga matcher som kommer nu.

15 insläppta mål. Det är där Lunds BK står idag. 0,88 insläppta mål per match. Bara ÖIS är bättre (0,76/match). Under alla Lund BK:s säsonger i Söderettan, denna sejouren, har laget varit det målsnålaste av dem alla. Blanda en mycket bra målvakt och ett kompakt försvar så finner du nyckeln. Jag frågade Otto vad han tyckte var den största orsaken till den oerhört låga siffran vad gäller insläppta mål – och han var ärlig och rak i vad han tyckte.

- Jag känner själv att jag har en stor del i det. Men samtidigt så har vi ett bra försvarsspel vilket vi också har haft under alla år. Detta är vår tredje säsong i Ettan och första året släppte vi in minst antal mål, vilket vi även gjorde förra säsongen, så vi är väl kända för att ha ett bra försvarsspel – men jag tycker som sagt att jag har bidragit till det ganska så bra också.

Något som är svårt – ja, näst intill omöjligt – att säga emot. Otto Martler har en mycket stor del i den framgång som Lunds BK skördat denna säsong. Tänk er äggen i pannkakssmeten eller köttfärsen i tacosen. Utan den ingrediensen hade det blivit allt annat än succé. Och som tidigare nätt har nämnts i texten så har Otto blivit omnämnd som seriens bästa målvakt.

- Det är jättekul att höra det. Det är det definitivt. Det känns som att man är där och nosar på den platsen.

Har du fått anbud från högre divisioner?

- Det har varit ganska så tyst faktiskt. Inget konkret. Jag vet bara att det är några klubbar som följer mig men jag har inte hört mer än så.

Kanske satt det någon scout från Allsvenskan och/eller Superettan och spanade in Otto Martler och hans fallenheter för konsten att vara fotbollsmålvakt den nioende juni då ÖIS gästade Klostergårdens IP. Vid den tidpunkten var det omvända roller. Lunds BK befann sig i serietopp med ett ivrigt jagande Öislag hack i häl. Och vi alla minns väl matchen och dess efterföljande debatter. Det handlade inte om vad som presterats på plan utan om domaren. Tre straffar utdelade och på det även triss röda kort. Trots att ÖIS hade ledningen med två bollars marginal vände Lund på steken under de sista självande minuterna och i den femte övertidsminuten pangade Admir Osmancevic in kvitteringen på straff. Självklart kunde detta samtal inte hållas ifrån att snudda vid detta ämne – och Otto Martler medger, trots att Lunds BK tillslut ändå gynnades av domarens bravader, att det är domaren som dyker upp vid en tillbakablick i arkivet och att Mikael Eriksson, som domaren heter, stod för en del kontroversiella beslut.

- Ja, det är framförallt domaren som dyker upp när man tänker på den matchen. Vi [Lunds BK] får ju vara väldigt glada som lyckades få en poäng där. För ÖIS var bättre än oss över 90 minuter. Sen att domaren skall spela sådan stor roll som han gjorde är tråkigt. Det var konstiga domslut både hit och dit.

Som ett avslut på intervjun så vände vi ganska så logiskt nog tankarna mot måndag och vad som komma skall då. Toppmöte i Söderettan. Ettan mot tvåan. Skall fjärilarna i magen åter väckas till liv genom en bortavinst eller skall ÖIS ta ett hästkliv mot Superettan? Jag ställde frågan huruvida det skulle vara praktiskt möjligt för Lund att repa sig och sno åt sig förstaplatsen vid en eventuell förlust. Något som Otto betvivlade.

- Ska jag vara helt ärlig så tror jag inte det, utan jag tror att det blir en avgörande match [på måndag]. Jag tror inte att ÖIS tappar poäng i många matcher till med tanke på att de redan har mött både Oddevold och Kristianstad som är några av seriens bästa lag så det blir en nyckelmatch för oss.

- Och det kommer ju att bli tufft i vilket fall som helst för även om vi vinner så är ÖIS i förarsätet. Vi vet om att det kommer krävas mycket [för att ta sig förbi ÖIS i tabellen].

På förhand har Lunds BK inte heller fått sin bästa möjliga uppladdning. Som Sambadefensiv tidigare har rapporterat om så beslutade Disciplinnämnden att ytterligare bestraffa mittbacken Oskar Sverrisson efter hans grova utvisning i derbyt mot Kristianstad. Ett rejält pungslag för Lunds BK. Men även om Oskar Sverrisson har varit ordinarie och startat hela 15 matcher hittills så ser inte Otto Martler hans frånvaro som ett jättestort problem. Han litar istället på att ersättaren kommer att kliva in och prestera.

- Vi har saknat någon i backlinjen i väldigt många matcher och vi har Mårten Nordbeck som förmodligen kommer ta klivet in och spela mittback och han gör det oftast jättebra. Jag är inte orolig även om det är klart att vi kommer sakna Oskar [Sverrisson] för han har varit en av våra bästa spelare denna säsong.

På Lunds yttermittfält finner man en ung och mycket talangfull 20-åring vid namn Norlla Amiri. Division Ett är en väldigt bra plantskola där man kan finna många fynd och Amiri är utan tvekan ett av dem. Under juni månad bar det iväg till Norge där han provspelade med Brann – men även klubbar som AIK, Malmö FF samt Stabaek ryktas vara sugna på att locka över honom till sin klubb. Därför är det ingen jätteskräll att Otto på min önskan att plocka ut någon för Öisarna att hålla ett extra öga på valde just Norlla Amiri.

- Jag tycker att vår yttermittfältare Norlla [Amiri] har gjort en fantastisk comeback efter skada och har varit riktigt duktig. Så jag hoppas att han kan fortsätta att prestera så som han har gjort efter återuppstarten.

Det råder inget tvivel om att det står oerhört mycket på spel  i den här matchen. ÖIS kan dra ifrån rejält och lämna kvarvarande lag långt bakom. Man kan med andra ord genom en vinst ta ett enormt steg mot Superettan. Men hjälper eller stjälper den tanken minuterna innan, och även under, match? Eller kan Lunds BK ta övertaget genom det? Knappast. De måste framåt. De måste göra mål. De måste vinna. De måste komma ikapp ÖIS i toppen och här finns chansen. Klarar de unga av att leverera? Den press som de kommer ställas inför kanske de aldrig känt på tidigare. Oavsett vad och hur det än blir så står en sak säker: det kommer bli en hejdundrande tillställning med alla sorters nerver inblandat. Och frågar man Otto Martler vilket lag som går hem med höga huvuden och krampade smilband så blir svaret följande:

- Jag hoppas att vi [Lunds BK] vinner med 2-1.

 

På söndag väntar Degerfors IF i Svenska Cupen. Superettanlag med andra ord. Ett ganska så dåligt sådant sett till säsongens facit. Faktum är att laget ligger fjärde sist. Mindre smickrande!

Men har ÖIS då någon chans mot detta Värmlandsgäng?

Ja, visst har de det. Åtminstone om man ser till historien. Med den i bagaget skall det inte vara något problem. Inget snack om saken alls faktiskt.Biffen skall vara klar. För Degerfors är förmodligen det lag som ÖIS har bäst statistik mot under 2000-talet. I alla fall när man sammanslår en bunt av matcher. Tänk er Barcelona mot Gais, Dream Team mot Uganda, Usain Bolt mot Johan Wissman, Marcus Allbäck mot Tobias Hysén – you get it. Över sex matcher hade det/den förstnämnda vunnit samtliga. Så även sett till ÖIS och Degerfors sex senaste möten. Och det i ÖIS favör! Det låter nästan osannolikt, visst gör det. Men det stämmer. Otroligt nog.

Örgryte och Degerfors har alltså mötts sex gånger i seriesammanhang (-07, -08, -10) sedan 2007 då ÖIS åter hamnade i Superettan. Som ni förmodligen redan har listat ut så är det ÖIS som har vunnit rubbet. Allt!

Full poäng till ÖIS.

Noll poäng till Degerfors.

Sex. Raka. Segrar.

18 poäng mot noll.

Det är verkligen inte ankskit det. Snarare är det otroligt bra. Och det är förmodligen någonting som ÖIS inte har mot något annat lag. Degerfors verkar vara ett lag som passar ÖIS och ÖIS ett lag som passar Degerfors allt utom just bra.

But that’s history. Och inte heller har det någonting att göra med matchen till helgen. Numer tillhör lagen olika divisioner och spelarmaterialet är till stor del ett helt annat. Men det bör sitta i. På något sätt. Historia gör ofta det. Oavsett om man väljer att bortse från det eller inte. Vissa lag passar andra bättre eller sämre. ÖIS har haft det förhållandevis enkelt på Stora Valla (2010 Behrn Arena) och Degerfors har haft det tungt i Göteborg. Kanske greppar jag efter halmstrån; men någon inverkan tror jag ändå att det har. Frågan är bara vilken sorts inverkan.

Och räknar man dessutom samman totalsumman av de mål som lagen gjort mot varandra över dessa matcher blir förmodligen Örgrytes supportrar än muntrare. 13-5. Lukta på den! Känn på den! Utklassning!

Så långt är allt gröna skogar. Sex vinster. Åtta plusmål. Det här tar vi lätt, eller?

Man kan tro det. Hoppas också för den delen. Men det finns något som kallas nutid också. Och i vad som kallas nutid går det alltså otroligt knackigt för bruket från Värmland. Denna säsong 2012 har varit en total mardröm för dem. Kvalplats nedåt. Mot Division Ett. 20 poäng av 57 möjliga fördelat på fem segrar och fem oavgjorda. Krydda det med 35 insläppta mål så märker du att krisen är nära. Det är bara Umeå som har släppt in fler.

Försvaret hos Degerfors är alltså en oerhört svag punkt. Och hade det inte varit för de 29 mål som man har producerat framåt så hade man legat tvärsist. För 29 mål är faktiskt mer än bra.

Exkludera Superettans topp-tre-trios målfabrikation så har du DIF i topp. Ett uselt försvar med en godkänd offensiv. Det låter som en kort men ändå överensstämmande sammanfattning. Och det är också där vår stora nyckel ligger. Straffa deras defensiv och det skoningslöst. För där i ligger det bevisligen svagheter. Sätt press konstant och gör det till en oerhört jobbig kväll samtliga av dem. Lämna dem inte en sekunds vila. Gör fasiken inte det! Men bygg framförallt gärna på den oerhört starka och långa vinstsvit som har skapats mot detta lag. Mer än gärna! Ös på bara! På dem!

Det här tar vi lätt, eller?

 

Med undantag av ÖIS, Assyriskas FF och Ängelholms FF har samtliga lag i Superettan nu spelat 15 matcher. I morgon vänder serien och undan för undan kommer vi sedan att närma oss upploppsrakan och den sannolikt benhårda kampen om de två uppflyttningsplatserna och kvalplatsen till Allsvenskan. I nuläget ser det ut som om åtminstone tio lag är med i racet om de tre första platserna i serien.* Ni kan med andra ord räkna med att det kommer att bli en tuff och spännande höstsäsong med en mängd viktiga och hårda matcher. Höstsäsongen 2010 kan med andra ord bli en av de mest hårdkokta och laddade perioderna på flera år; kanske rent av i klass med hösten 2009.

Innan vi ger oss in i den andra andningen tyckte dock vi på Sambadefensiv att det skulle vara kul att gräva ner sig lite i statistiken från den första halvan av Superettan. Yey! Vi visste att ni skulle gilla det. Vad är väl bättre än att ägna lördagseftermiddagen i hängmattan på torpet åt att plöja genom ett par A4-sidor med siffror. Vad som följer är därför en sifferexercis kring de 15 första omgångarna av Superettan 2010.

En sammanfattning av Superettan efter 15 spelade matcher

Inte helt oväntat är det de två topplagen, Degerfors IF och IFK Norrköping, som har vunnit flest matcher så här långt. Även om Norrköping har överraskat många – inklusive den egna tränaren Göran Bergort – så kommer de sannolikt att hänga med hela vägen in i kaklet. Bergort och Norrköpings sportchef, Tony Martinsson, har fogat samman ett tight lag som har visat att de klarar av att leka med de stora killarna. Och med den rosa ledartröjan tight som ett ormskinn, en startelva som få lag i Superettan matchar spelare för spelare och ett par riktigt smarta sommarförvärv sommaren är Norrköping laget att jaga under hösten. Du kan redan nu skriva in 27 september i kalendern; om ÖIS vill vinna årets Superettan krävs det tre poäng på hemmaplan mot Norrköping.

Nykomlingen Degerfors är förstås årets stora överraskning. Vem hade trott att de klassiska brukspojkarnas lir skulle ta dem till en andra plats efter 15 spelade matcher? Inte jag i alla fall! När det gäller Degerfors ska det dock bli intressant att se hur de klarar sig utan nyckelspelare som Johan Bertilsson, som har gått vidare till Kalmar FF och Allsvenskan, och Emil Berger, som är satt i karantän av Degerfors efter att ha skrivit på för ärkefienden Örebro SK. Om man ser till statistiken tycks inte Degerfors ha några som helst problem att klara sig utan Berger. Utan Bertilsson tycks det dock vara svårare; sedan Bertilsson försvann den 1 juli har laget inte vunnit (förlust mot Ljungskile med 2-1 och oavgjort mot Syrianska FC 0-0). Min gissning är att Degerfors kommer att börja dala i tabellen inom sinom tid.

Bland de övriga förväntade topplagen är det förstås ÖIS som sticker ut mest med sina åtta oavgjorda matcher och en enda förlust. Som Janne Andersson sagt så många gånger under säsongen: det här är en konstig säsong, jag har aldrig varit med om något liknande. Framåt slutet av september ska det bli mycket intressant att se vad de där åtta oavgjorda matcherna har betytt för ÖIS chanser att ta sig tillbaka till Allsvenskan.

Förutom ÖIS måste man väl förstås också nämna Hammarby IF (och Linus Hallenius). Sex vinster och sju förluster: avhängda! Säsongen 2010 har varit på tok för upp och ner för Hammarby. Det håller helt enkelt inte att tappa poäng på hemmaplan mot bonkegäng som Östers IF och IK Brage. Det spelar ingen roll hur bra Linus Hallenius har varit när man har ett försvar som knappt håller division 1-klass. Dessutom är Hallenius snart såld och då kommer Hammarby få koncentrera sig på att hänga kvar i Superettan. Nästa GAIS?

Även våra vänner bohuslänningarna i Ljungskile SK sticker ut med sina tolv insläppta mål. Vi snackar 0,8 mål per match, vilket kan jämföras med ÖIS 1,1 mål per match, Norrköpings 1,2 mål per match eller Hammarbys 1,3 mål per match. Tolv insläppta mål på 15 matcher är inte illa pinkat av ett lag som knappt får ihop bänkspelare så att det räcker till match. Se upp för Ljungskile; de kan bli knepiga och svårslagna framåt hösten när gräset blir brunare och planerna tyngre.

ÖIS & Brage är de enda två lagen som fortfarande är obesegrade på hemmaplan

Seriens starkaste hemmalag är av allt att döma Degerfors IF, Ljungskile SK, IFK Norrköping, ÖIS och IK Brage. Visst, visst, visst, det är klart som fan att man kan diskutera om ÖIS verkligen hör hemma i den gruppen med tanke på att man bara har tagit åtta poäng hemma på Gamla Ullevi. Jag vill dock hävda att man måste ta i beaktande att ÖIS, tillsammans med Brage, är ett av två lag som fortfarande är obesegrade på hemmaplan. Det måste väl ändå betyda någonting? Även om vi inte tycker att det har verkat så under våren 2010, så är Gamla Ullevi vår borg (eller hur det nu är knallarna brukar uttrycka sig om Borås Arena): där förlorar vi inte!

Återigen måste man låta sig imponeras av Ljungskiles kompakta försvar; på åtta matcher hemma på Starke Arvid Arena har laget enbart släppt in fyra mål (0,5 mål per match). Hur tusan slår man hål på Wålemarks och Glans defensiva bygge? Det tycks knappt vara möjligt. Det är bara att hoppas att ÖIS kan ställa både Álvaro Santos och Björn Anklev på planen när man åker till Bohuslän söndagen den 1 augusti.

ÖIS & GIF Sundsvall är seriens två bästa bortalag

Äntligen en lista som ÖIS toppar! Säsongen 2010 har ÖIS varit ett hyfsat bortalag. Raden fyra vunna, tre oavgjorda och en förlust ger en antydan om att det i alla fall finns något i det här laget. Förlusten mot GIF Sundsvall var dessutom något snöplig och om Anklev bara satt sin chans i första halvlek hade ÖIS haft en nolla i förlustkolumnen. Konstigt nog har man sällskap av GIF Sundsvall, ett lag som åtminstone jag förknippar med starkt hemmaspel. Den här säsongen har dock skoterraggarna tagit fler poäng på bortaplan än på hemmaplan. Seriens målgladast bortalag är förstås vilda västern-gängen IFK Norrköping och Hammarby IF

Om man avslutningsvis ser till lagens form över de senaste fem omgångarna finns det ett enda lag i Superettan som är obesegrat, och det är givetvis ÖIS. Däremot har man inte tagit flest poäng. Där toppar – mystiskt nog – de två nykomlingarna IK Brage och Degerfors IF, som har plockat 10 poäng, vilket är en poäng mer än vad Lirarnas Lag lyckats med. Det är enbart tre lag som har mäktat med att ta tre vinster på de fem senaste omgångarna: Degerfors, Brage och Ängelholms FF. Det enda lag som inte har vunnit under samma period är krislaget Falkenbergs FF. Precis som ÖIS nästa motståndare, Jönköpings Södra, har Falkenberg bara tagit tre poäng på sina fem senaste matcher.

DISKUTERA?

*Ja, till denna grupp räknas även Ängelholms FF, eftersom de enbart har spelat 13 matcher, men inte Hammarby IF, eftersom svänggänget från söder om Söder redan samlat på sig sju förluster och det är fullständigt otänkbart att ett lag som har sju förluster halvvägs in i serien kan ta en av de tre uppflyttningsplatserna.

 

Andra omgången av årets Superettan blev dess värre inte riktigt så super-het som man kanske skulle önskat sig. Nja, snarare sval. Möjligtvis fesljummen. Få mål. Tighta matcher. Försvarsspel en masse. Och återigen en massa snack om usla planer. Kanske Inte riktigt den reklam som man skulle önska sig med tanke på det sviktande intresset för Allsvenskan. Nej, bättre kan det helt klart bli.

De enda positiva nyheterna från den andra omgången var väl att ÖIS mäktade med att ro hem årets första seger efter 1-0 mot Degerfors på bortaplan, och att Hammarby drog en sjuhelvetes massa folk till hemmapremiären på Söderstadion. Till det kan man väl också lägga att samtliga lag, förutom Ängelholms FF, som tog tre poäng i den första omgången tappade poäng i den andra omgången. Just nu är Superettan precis så där jämn och tight som alla förväntade sig att den skulle bli.

Ljungskile SK – Landskrona BoIS 0-0 (0-0)

Krig. Fight. Kamp. Inte en djävel som viker ner sig. Inte mycket till målchanser. Hyfsat försvarsspel. Mindre bra passningsspel. Hög press. Neutraliserande taktikdrag. Jämt skägg. Uddlöst. Mållöst. Själlöst? Om jag har förstått saker och ting rätt och riktigt är det ungefär så man kan beskriva Henrik Larssons andra match som tränare för Landskrona BoIS. Från klarhet till klarhet med andra ord. Eller. Enligt rapporterna från Starke Arvid Arena hade Landskrona svårt att få fart i spelet i söndagens möte med Ljungskile SK. Precis som i mötet med Degerfors i den första omgången. Följaktligen slutade matchen också oavgjort. 0-0. Ett nytt sömnpiller från BoIS och LSK:s sida. Efter matchen var båda lagens tränare mäkta besvikna med sina lags prestationer, även om Henrik Larsson åtminstone uttryckte en viss nöjdhet över BoIS försvarsspel.

Östers IF – Syrianska FC 1-1 (0-0)

1-0 (48) Denis Velic och 1-1 (89) David Thor Vidarsson (assist av Freddy Borg)

En lyckospark i sista spelminuten. Precis så gick det till när Syrianska FC tappade två poäng på bortaplan mot Östers IF. Oerhört tursamt för Öster. Men gissningvis också oerhört bittert för Syrianska, som trots allt hade ett massivt spelövertag under större delen av matchen. Dessutom hade Södertäljes stolthet bud på fler mål än Denis Velic pärla i den 48:e minuten. Bl.a. hade Velic ett friläge i den första halvleken och Besim Kunic hade ett bra nickläge i den 66:e minuten, men båda gångerna stod Björn Åkesson i Östermålet pall. Efter matchen var Syrianskas tränare, Özcan Melkemichel, mäkta förbannade över de tappade poängen. Med tanke på förra veckans bottennapp – 3-0-förlusten mot IFK Norrköping – var Öster i behov av en poäng. Och tack vare en hörna, signerad Freddy Borg, och en vaken Vidarsson kunde man också rädda en poäng i slutminuterna.

Väsby United – Falkenbergs FF 0-1 (0-1)

0-1 (25) Daniel Alexandersson (straff)

Väsby. Väsby. Väsby. Och Väsby. Straff. Till Falkenberg! Där har ni den korta versionen av matchen mellan Väsby United och Falkenbergs FF. Under de inledande 25 minuterna av matchen hade Väsby precis allt spel och precis alla målchanser. Enligt Falkenbergs tränare, Thomas Askebrand, satt hans spelare kvar i bussen under matchinledningen. Sedan kolliderade Falkenbergs Mikael Boman med Väsbys målvakt, Peter Rosendal, och domaren lät pipan tala och pekade på straffpunkten. Horribel, sa Thomas Lagerlöf. Billig, sa Askebrand. Oavsett vilket tryckte Daniel Alexandersson dit straffen hur säkert som helst. Och så mycket mer än så krävdes inte för att Falkenberg skulle lyckas med något som ÖIS inte mäktade med i första omgången. Det vill säga klå Väsby United.

Assyriska FF – IFK Norrköping 2-1 (1-0)

1-0 (30) Göran Marklund (assist av David Björkeryd), 2-0 (47) Göran Marklund (assist av Ceyhun Eris) och 2-1 (80) Christopher Telo

Vad tusan är det som händer i Södertälje? Rena rama Twin Peaks. Anfallsesset Mikael Thorstensson som mittback. Dessutom för andra matchen i rad. Göran Marklund – tvåmålskytt! Var inte den gubben slut? Det här kan väl aldrig sluta lyckligt. Eller det var just precis det som det kunde göra. Tack vare två mål av veteranen och assisterande tränaren Göran Marklund, och en heroisk räddning på mållinjen av Stefan Batan i slutminuterna.

Assyriska tog som sagt ledningen i matchen genom en nick av Göran Marklund. Snyggt framspelad av David Björkeryd och Ceyhun Eris. I början av den andra halvleken lekte sedan Marklund och Eris med Norrköpingsspelarna. Ett fint kombinationsspel avslutades med en känslig yttersida från Marklund. Från cirka 20 meter smekte Marklund in bollen bakom en chanslös Niklas Westerberg. ”Kul att träffa så att bollen går precis dit man siktar. Jag hade inte koll på målvakten, jag vara bara ute efter att få den förbi backen”, sa Marklund efter matchen.

Med cirka 25 minuter kvar av matchen inledde sedan Snoka en rejäl press. Och efter det fick Assyriska knappt låna bollen. Jakten på en poäng hade börjat. I den 80:e minuten kom också ett reduceringsmål, när Christopher Telo snappade upp en rensning från hemmaförsvaret och drog till direkt. Pfaff! Drömträff! Drömmål! Till Norrköpings Tidningar sa Telo att ”målvakten var på den [, d]en gick in nära krysset”. I slutminuterna hade dessutom Pekings Russel Mwafulirwa öppet mål efter att Magnus Bahne räddat ett skott från Shpetim Hasani och lämnat retur. Från ingenstans dök dock Stefan Batan upp och räddade poängen till Södertäljes stolthet.

IK Brage – FC Trollhättan 0-0 (0-0)

IK Brage mot FC Trollhättan slutade 0-0. Åh fan, säger du det. Av någon lustig anledning är jag inte det minsta förvånad. Next!

Hammarby IF – GIF Sundsvall 2-1 (2-1)

1-0 (3) Filip Bergman (assist av Vlado Zlojutro), 2-0 (18) Linus Hallenius (assist av David Johansson) och 2-1 (29) Daniel Sliper (assist av Aziz Corr-Nyang)

Hammarbys första hemmamatch i Superettan blev exakt den publikmatch som många hade väntat sig. Cirka 11 500 personer på Söderstadions  läktare. Allsång. Party. Etc. Och Hammarby fick också en perfekt start på matchen. Redan efter tre minuter nickade Filip Bergman in en högerhörna bakom Tommy Naurin i Sundsvalls målet. So what, att målet berodde på svagt försvarsspel och dålig markering från Sundsvall. Alla mål räknas. Även de simpla.

Hemmalaget fortsatte sedan att mala på under den inledande halvtimmen. Och efter 18 minuters spel visade Linus Hallenius återigen upp sin snabbhet när han tog emot en passning från David Johansson, sprang i från Sundsvallsförsvaret, vände bort en tillskyndande försvarare och placerade in 2-0 till Bajen invid Naurins högra stolpe. Hur kyligt som helst. Om Hallenius fortsätter att leverera insatser likt de två han visat upp i de inledande omgångarna är han helt klart en kandidat för skytteligatiteln. Oerhört kvick, alert och med en fin känsla för boll.

Efter Bajens 2-0-mål skärpte Sundsvall till sig en aning. Laget klev upp i positionerna och det dröjde inte länge innan Aziz Corr-Nyang fick ett jätteläge att göra 2-1. Helt ren med Rami Shabaan tog dock Corr-Nyang lite för lång tid på sig och en hemmaförsvarare hann fram och kunde täcka ut bollen till hörna.

Sundsvalls reduceringsmål lät dock inte vänta på sig. Med en halvtimme spelade av matchen nickade Daniel Sliper fram en boll till Corr-Nyang. Lugnt och kontrollerat lättade Corr-Nyang bollen över en tjurrusande Filip Bergman i Bajens mittförsvar. Och lite turligt blev lättningen till en perfekt passning till Sliper som tagit en löpning in i Hammarbys straffområde. Slipers avslutnings satt också klockrent i det bortre hörnet.

Den andra halvleken blev sedan mycket jämn och det var inte förrän slutet av matchen som Sundsvall lyckas få grepp på Bajen. Tyvärr kom man inte så mycket längre än ett stolpskott av Hannes Sigurdsson i den tredje övertidsminuten. Publikfest och tre poäng. Min gissning är att det blev en ganska så blöt kväll på Söder natten mellan tisdag och onsdag.

Jönköpings Södra – Ängelholms FF 1-3 (0-3)

0-1 (7) Antonio Rojas (assist av Jacob Augustsson), 0-2 (25) Björn Westerblad (assist av David Bennhage), 0-3 (28) Björn Westerblad (assist av Antonio Rojas) och 1-3 (87) Tomas Backman (assist av Pär Cederqvist)

Enligt uppgift fanns det bara ett lag på planen i matchen mellan Jönköpings Södra och Ängelholms FF. Bortalaget kontrollerade matchen helt och håller medan J-Södra såg extremt bleka och klena ut. Till råga på allt sägs det att hemmalaget visade upp ett synnerligen mjäkigt och mediokert försvarsspel. Först tilläts Ängelholms mittfältare och speldirigent Antonio Rojas göra 0-1 efter en fast situation. Om berättelserna stämmer fick Rojas stå helt omarkerad bollen framför Nuredin Bakiu. Och givetvis gjorde inte Rojas något misstag utan satte dit 1-0 redan i den sjunde minuten.

Och som det heter i sången: ettan kom, två och trean kommer så småningom. Efter Antonio Rojas 1-0-mål var det nämligen dags för Björn Westerblad one-man-show. Först sprang Westerblad på egen hand igenom J-Södras försvar och stänkte dit 2-0. Därefter tog anfallaren emot en passning från Antonio Rojas, vände bort Daniel Karlsson i J-Södras mittförsvar och petade in trean. Allt detta skedde under den första halvleken. Till saken hör också att Ängelholm enbart hade fyra skott på mål under den första halvleken. Är det lustigt om man undrar över vad Nuredin Bakiu sysslade med under den första halvleken. Den arbetsdagen kan han knappast vara nöjd med.

I den andra halvleken mattades Ängelholms anfallslusta något, samtidigt som J-Södra spelade upp sig och tilläts komma in i matchen. Dock utan att oroa eller besvära serieledarna nämnvärt. I slutet av matchen ordnade dock Pär Cederqvist och Tomas Backman så att J-Södra fick ett tröstmål. Med tre minuter kvar av matchen hittade Cederqvist fram med en passning till Backman som kunde fastställa slutresultatet till 1-3.

 

Allsvenskan får ursäkta men i år heter Sveriges hetaste serie Superettan. Nu när spelare som Ken Fagerberg, Peter Abrahamsson, Álvaro Santos, Pavel Zavadil, Sebastian Johansson, Alex Perriera, Robin Jonsson, Dennis Jonsson, Björn Anklev, Tommy von Brömsen och Markus Gustafsson spelar i Superettan finns det inte längre någon som bryr sig om Allsvenskan. I år är Superettan lika het som Zooey Deschanel. Som lava. Som en sådan där varmvattenkälla som Atli Thorarinsson så gärna spenderar all sin tid i nu när han inte är Öisare. Om jag ska vara helt ärlig så känner jag knappt någon som bryr sig om Allsvenskan längre. Titta bara på vad som har hänt med publiksiffrorna sedan ÖIS lämnade Allsvenskan. Nej, i år ligger allt fokus på Superettan. Och på allmän begäran – eller allmän och allmän, vi har fått ett mail med en förfrågan om vi inte kan skriva sammanfattningar av Superettan efter varje omgång – kommer vi denna säsong att redogöra för vad våra konkurrenter och motståndare haft för sig under veckan som gått. Allt som en del i vår plan för att stärka Öisarnas position som världens bäst pålästa och kunniga fotbollspublik.

Landskrona BoIS – Degerfors IF 1-0 (1-0)

1-0 (3) Niklas Nielsen (assist av Tomas Raun)

Inte helt oväntat blev det succé för Henrik Larsson i premiären av Superettan. Succé och succé förresten. Nja, det kan man väl knappast påstå. Vinst med 1-0 mot ett modigt, bolltrillande och ineffektivt Degerfors IF. Men så mycket mer än så blev det inte, och under långa stunder av lördagens tv-sända match såg Landskrona BoIS riktigt bleka ut. Bra val av match, TV4. Bra reklam för årets hetaste serie! You sure know how to pick ‘em!

BoIS inledde dock matchen starkt och redan efter tre minuter tog man ledningen, när Tomas Raun visade prov på sin kapacitet som hörnläggare. Framför mål gick Degerfors målvakt, Sebastian Karlsson, bort sig fullständigt och BoIS unge talang Niklas Nielsen kunde helt sopren nicka in bollen i öppet mål. Efter matchen gnällde Karlsson på att han blivit trängd, något som faktiskt är ren och skär bullshit, åtminstone om man ser till reprisbilderna där det syns klart och tydligt att Karlsson missbedömer bollbanan och går bort sig helt på egen hand.

Just då såg det rätt bra ut för Landskrona. Något som dock skulle visa sig vara en synvilla eftersom Degerfors mer eller mindre dominerade resterande del av första halvlek. De unga nykomlingarna visade ingen som helst respekt för Landskrona. Stundtals rullade man ut de stackars skånepågarna. Värst var den lille bolltrollaren Johan Bertilsson. Först terroriserades Max Mölder och Linus Malmqvist i bästa Kurre Hamrin-stil och därefter drog Bertilsson ett stenhårt distansskott via en täckande hemmaförsvarare i ribban.

Närmare än så kom dock aldrig gästerna utan Landskrona kunde hålla undan. Allt detta skedde under den första halvleken. Andra halvlek blev dock så händelsefattig att det ryktas om att Landskronapubliken kontaktade matchfunktionärerna för att försäkra sig om att inte matchuret hade stannat. Det finns med andra ord ingen anledning att slösa vare sig text eller tid på den skiten. Tre poäng till BoIS och Henke Larsson. Svårare än så var det inte.

Falkenbergs FF – Jönköpings Södra 1-1 (0-0)

1-0 (53) Mikael Boman (assist av Peter Nilsson), 1-1 (66) Kristoffer Fagercrantz (fast situation)

I lördagens andra match spelade Falkenbergs FF och Jönköpings Södra oavgjort. Ett resultat som det sägs att J-Södra ska vara mycket nöjda med. Enligt rapporter från spridda håll fick J-Södra inte alls spelet att stämma utan Falkenberg kontrollerade under långa stunder matchen. Under den första halvleken hade Falkenbergs Mikael Boman ett antal fina lägen att ge hemmalaget ledningen, men av någon lustig anledning lyckades Boman aldrig få till avsluten. Det vill säga fram till den åttonde minuten av andra halvlek då Boman tog emot en passning i djupled från Peter Nilsson och rullade in 1-0 bakom en felplacerad Nuredin Bakiu. Enkelt, så enkelt.

Efter Falkenbergs ledningsmål sägs det att J-Södra spelade upp sig något. Och drygt tio minuter efter 1-0-målet gjorde Falkenbergs högerback, Tibor Joza, ner Pär Cederqvist strax utanför straffområdet. Onödigt. Släkten är givetvis värst. Ex-falkenbergaren, Kristoffer Fagercrantz, förvaltade frisparksläget på bästa möjliga vis genom att skruva bollen över muren, förbi Stojan Lukic, och in i krysset. Stilfullt!

Mot slutet av matchen hade sedan Falkenberg två fina lägen att avgöra matchen, Tibor Jozas distansmörsare motades undan av Bakiu och Stefan Rodevågs lobbförsök i matchens slutskede gick någon meter över ribban istället för under. Och för er som undrar hur Daniel Alexandersson såg ut i sin comeback i den gula Falkenbergströjan kan det rapporteras att han var energilös och fullständigt osynlig hela matchen igenom. Låter inte det precis som ett helt lag som vi känner till ganska så väl?

FC Trollhättan – Assyriska FF 0-0 (0-0)

I vad som i efterhand har beskrivits som en synnerligen tråkig match fick storfavoriten Assyriska FF ”bara” oavgjort mot förväntade bottenlaget FC Trollhättan. Enligt rappoter från Edsborgs Idrottsplats var två gamla Öisare, Eric Gustavsson och Boyd Mwila, bäst på plan i en match där Trollhättan visade upp ett imponerande kompakt försvarsspel och ett vindsnabbt omställningsspel. Särskilt Boyd Mwila ska ha varit mycket pigg under matchen. Ttela skriver bl.a. att ”Boyd Mwila var ett ständigt orosmoment för Assyriska” och att ”när det väl lirades var det Trollhättan som stod för sambatakterna”.

Assyriska hade det tyngre. Rikard Norlings tekniska och spelskickliga mannar fick inte spelet att stämma på Edsborgs ”minfält”. Efter matchen var Rikard Norling mäkta upprörd över den ovårdade planen och alltings djävlighet. Minfält! Bandvagnsstig. Alpslutning. Kärt barn har många namn. Precis allting, från det risiga spelet till resultatet, skylldes på det dåliga underlaget. I samband med presskonferensen efter matchen lär Norling bl.a. ha sagt ”att det var omöjligt att spela fotboll där ute”. Är det en visa som vi har hört förut? Dags för förbund och kommuner att vakna upp ur sin dvala?

Trots att Assyriska har plöjt ner resurser i sitt lag och värvat in nästan en hel ny startelva mäktade man alltså bara med ett skott på mål under hela matchen. I den 41:a matchminuten kom Xhevdet Llumnica helt fri mot Tobias Wennergren, men Wennergren kom ut, blåste upp sig som kulfisk och skar av Llumnicas skottvinkel och kunde därmed rädda avslutet ungefär lika enkelt som någon av Paradise Hotel-tjejerna får ragg en sen lördagsnatt på Dancing Dingo.

Under den andra halvleken tappade Assyriska allt spel. Och det trots att stjärnförvärvet Ceyhun Eris kom in istället för Stefan Batan. Värt att notera är att Assyriska under den andra halvleken enbart mäktade med tre avslut. Inget gick dock på mål. Istället var det hemmalaget som hade de bästa chanserna genom Boyd Mwila, bl.a. ett friläge i slutminuterna som Magnus Bahne kunde avvärja med nöd och näppe.

Syrianska FC – Ljungskile SK 2-0 (0-0)

1-0 (53) Peter Ijeh (assist av Denis Velic), 2-0 (61) Besim Kunic (assist av Denis Velic)

Det finns spelare som levererar det som de är betalda för att leverera. Peter Ijeh tycks vara en sådan spelare. Om jag inte har förstått saker och ting fel har Ijeh värvats för att göra mål. Och det gjorde han också i sin första match för Syrianska FC. I den 53:e minuten av matchen mellan Syrianska och Ljungskile SK visade Ijeh att de gamla måltakterna från säsongen 2002 fortfarande sitter i. Med en back i ryggen tog Ijeh emot ett inlägg från Denis Velic, bjöd på en liten nätt fint, vände om och krutade in 1-0 bakom en chanslös Nick Noble i Ljungskilemålet.

Förutom målet ryktas det dock om att Ijeh såg riktigt blek ut och att Syrianska såg riktigt ringrostiga ut under den första halvleken. Efter paus kom dock hemmaspelarna ut som ett helt nytt lag och under långa stunder pressade man ner Ljungskile i eget straffområde. Klassisk Syrianskafotboll har någon beskrivit det som. Lir. Press. Mål. Först gjorde som sagt Ijeh 1-0. Därefter kom 2-0 genom av Besim Kunic. Efter nonchalant försvarsspel från Johan Friberg da Cruz nådde bollen fram till Denis Velic som spelade fram Kunic, som enkelt kunde placera in bollen bakom den noble herr’n i Ljungskiles mål. Efter de två målen kunde sedan Syrianska vinna matchen tämligen komfortabelt. Något som hemmatränaren, Özkan Melkemichel, var mycket nöjd med: ”[j]ag tycker vi styr och ställer i matchen då. Vi är bättre på alla positioner helt enkelt”. Det är ju tur att något av de upphaussade lagen lever upp till förväntningarna. Här nere i Göteborg är vi verkligen jätteglad över det. Såååå glada.

IFK Norrköping – Östers IF 3-0 (1-0)

1-0 (45+1) Russel Mwafulirwa (assist av Tobias Rickhammar), 2-0 (76) Shpetim Hasani (assist av Daniel Bamberg), 3-0 (78) Christopher Telo (assist av Shpetim Hasani)

Tre mål på dryga halvtimmen. Mer än så krävdes inte för att IFK Norrköping skulle få en drömstart på årets säsong. Först gjorde Russel Mwafulirwa 1-0 på tilläggstid av första halvlek. Innan Mwafulirwas mål hade dock gästerna hunnit med att bränna en straff i den 35:e matchminuten. Östers nyförvärv Olivier Karekezi sköt straffen skyhögt över Niklas Westbergs mål. Det ryktas om att straffen gick så högt över mål att Norrköpings speaker funderade på att spela The Byrds ”Mr Spacemen” men att han i sista sekunden bestämde sig för att ge nykomlingen lite andrum. Don’t rub it in. Med lite drygt 75 minuter spelade av matchen gjorde Norrköping processen kort med Öster. Lite som en far som inte fattat det här med att vi har ett förbud mot barnaga i Sverige delade Snoka ut två snabba lavetter för att täppa till truten på den mopsande snorungen (Öster). Inom loppet av två minuter small det två gånger bakom Björn Åkesson. Bam! 2-0! Bam! 3-0! Först snurrade Daniel Bamberg och Shpetim Hasani upp hela bortaförsvaret i samband med en frispark strax utanför Östers straffområde. Ett mål som beskrivits som fotbollsgodis av Norrköpingsfansen. Därefter körde Hasani solo hela vägen från egen planhalva till offensivt straffområde där han serverade Christopher Telo som bara hade att stänka in trean bakom en chanslös Åkesson i Östermålet. 3-0 mot ett förväntat bottenlag, något för ÖIS att dra  lärdom av kanske?

GIF Sundsvall – IK Brage 2-1 (0-0)

1-0 (61) Ari Skulassson (assist av Aziz Corr-Nyang), 1-1 (77) Johan Eklund (assist av Vyacheslav Jevtushenko) och 2-1 (86) Nuri Mustafi

I Sundsvall bärgade GIF Sundsvall årets första trepoängare efter ett sent vinstmål mot nykomlingen IK Brage. Enligt rapporter från Norrporten Arena var det dessutom en riktig lyckospark som Nuri Mustafi avgjorde matchen med i den 86:e minuten. Innan dess hade Sundsvall hunnit med att ta ledningen genom Ari Skulasson och missa en straff genom samme Skulason. Skulasons 1-0-mål kom efter ett fint förarbete av Aziz Corr-Nyang, som på egen hand bröt igenom och gick på avslut. Brages målvakt, Gerhard Andersson, räddade dock skottet, men Skulasson höll sig framme och kunde sätta returen i mål. Efter det kvitterade Brage genom en nick av Johan Eklund, innan det var dags för Mustafi att på egen hand fixa biffen för hemmalaget.

Ängelholms FF – Hammarby IF 3-2 (1-1)

0-1 (16) Linus Hallenius (assist av Sebastian Bojassén), 1-1 (27) David Johansson (självmål), 1-2 (52) Linus Hallenius, 2-2 (77) Patrik Larsson (assist av Antonio Rojas) och 3-2 (82) David Bennhage

I omgångens sista match mellan Ängelholms FF och Hammarby IF åkte storfavoriten och försäsongssuveränen Hammarby på årets första förlust. Och det trots att man tog ledningen i matchen med både 0-1 och 1-2. Vid 0-1 utnyttjade en för dagen formtoppad Linus Hallenius att Ängelholms mittback Jacob Augustsson varit tvungen att kliva av planen efter att ha skallat ihop med en medspelare. Efter en rensning från egen backlinje (egentligen från Sebastian Bojassén men det är inte så djävla noga då bollen skickades i väg från eget straffområde) trängde sig Hallenius förbi mittbacksvikarien Robin Nilsson och tofflade in ettan bakom en synnerligen passiv Daniel Andersson i Ängelholmsmålet. En bjudning från hemmalaget på alla sätt och vis. Å andra sidan urstarkt gjort av Hallenius. Kanske, kanske kommer vi få ångra att han valde Bajen istället för ÖIS.

Även om Bajens 0-1-mål var frukten av ett oerhört passivt försvarsspel var det inget emot vad Ängelholms kvitteringsmål var. Genom att utnyttja svagheterna på Hammarbys högerkant tog sig hemmalaget till inläggsläge nere vid hörnflaggan. Ett inlägg som nådde fram till David Bennhage djupt inne i Bajens straffområde. Med ett gäng passiva bajare runt omkring sig tilläts sedan Bennhage skicka in bollen framför mål där Bajens David Johansson stod för en riktig dundertabbe då han satte en klockren nick i eget mål. Ett snyggare mål har inte Ängelholmspubliken sett sedan ÖIS var på Idrottsplatsen 2008 och Patrik Elmander rakade in en boll i öppet mål.

Vid 1-2 visade Hallenius att försäsongens målform inte var någon tillfällighet. Trots att han hade fyra hemmaspelare mot sig lyckades han bryta in i offensivt straffområde och placera in bollen. Maken till passivt och lojt försvarsspel har inte skådats sedan 5:e april år 2009. Men återigen en stark prestation av Linus Hallenius. Å andra sidan kan man tycka att någon försvarare borde inse att det bara är att gå in och dela ut en rejäl tryckare så får man stopp på Hallenius. Klart som fan han vräker in mål om han får löpa helt fritt utan någon som helst kroppskontakt. Killen är snabb som vinden. Har flyt i målandet. Klart han gör mål om han bjuds på en sådan öppning.

Efter Hammarbys 1-2-mål tog hemmalaget över allt spel. Och man skapade omgående ett antal riktigt vassa chanser, bl.a. hade Björn Westerblad ett friläge, men på något vänster lyckades Westerblad bomma hela målet. Strax därefter hade ÄFF:s Tobias Johansson två lägen att kvittera men även han misslyckades. Istället kom kvitteringen i den 77:e minuten när Antonio Rojas och Jonas Lindh spelade fram inhopparen Patrik Larsson. Helt fri med Rami Shabaan valde Larsson att ”tunnla” Shabaan. Iskallt! Elakt! Och kvitterat!

Även matchens sista och avgörande mål var frukten av ett uruselt och lojt försvarsspel. Hemmalagets David Bennhage tilläts helt enkelt promenera igenom Bajen försvaret utan att någon ens försökte trycka till honom. David Johansson och Filip Bergman, har ni hört talas om tacklingar? Om att använda kropp i närkampsspelet? Nej, jag kunde just tänka mig att ni inte hade gjort det. Bennhage jagade ifatt en misslyckad rensning från David Johansson, retfullt nickade Bennhage sedan bollen över Johansson, använde Johansson som en kona och fintade bort Filip Bergman innan han tryckte upp bollen i Rami Shabaans vänstra kryss.

Mot slutet av matchen pressade sedan Hammarby på för ett kvitteringsmål, men man kom inte så mycket längre än ett skott i burgaveln från Andreas Dahl.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha