Efter jobbet i går bänkade jag mig framför matchen mellan IFK Norrköping och Hammarby IF på ett nästintill fullsatt Nya Parken i Norrköping. Egentligen borde jag ha låtit bli. Egentligen borde jag tagit en fotbollsfri kväll. Men så blev det inte. L hade fullt upp på jobbet och jag hade helt enkelt inget bättre för mig än att kolla in konkurrenternas match.

Vad fick jag då se?

Tja, till att börja med ett hemmalag som just nu spelar fotboll som om spelarna vore försatta i trance. Ett lag som spelar med ett sjuhelvetes självförtroende. Helt utan pardon. Det är som att Pekingspelarna är helt övertygade om att de äger Nya Parken och att ingen djävel ska få komma dit och pinka in revir. Alfahannar et all that jive. Ni fattar! Vi snackar om ett gäng spelare som kliver in i varje situation som om de inte bryr sig ett skit om motståndarens hälsa. Hårt och skoningslöst. Hundra procent i hundra procent av matchsituationerna. Vi snackar om ett lag som trycker gasen i botten direkt när domaren blåser i gång matchen och som sedan inte lättar på trycket förrän 90 minuter plus tillägg har passerat. Vi snackar om ett lag som spelar med ett högt tempo, både i passningar och löpningar. Vad kan jag säga, IFK Norrköping ser just nu ut som värdiga vinnare av Superettan. Hur gärna jag än vill skriva något annat kan jag inte det. Jag ser helt enkelt inte hur ÖIS ska hinna ifatt och gå om ett lag som spelar så pass bra och vägvinnande fotboll som IFK Norrköping gör just nu.

Jag måste dock erkänna att det var lite skönt att se att det finns fler lag som är inblandade i striden om de allsvenska direktuppflyttningsplatserna som har problem att bemanna ytterbackspositionerna. Bajens David Johansson och Mauro Saez Jarpa håller knappt division tre-klass. I gårdagens match var det nästan skrattretande att se hur Johansson och Jarpa gång på gång blev uppbjudna till dans av Daniel Bamberg, Armin Tankovic, Imad Khalili, Viktor Rönneklev och Shptetim Hasani, lovade familj, villa, Volvo och hund i förorten, förförda på gräsmattan bakom korvkiosken och lämnade med endast en förhoppning om att ”en dag ringer han igen”… Ja, fy tusan så illa det såg ut på kanterna i Bajens defensiv i går. Det smällde ju mer än vad det gjorde under Pearl Harbour. *ljud av sten som träffar glashus*

Oops, jag börjar visst vandra en bit från den upptrampade stigen. Jag ber om ursäkt! Den här texten skulle ju handla om upploppsrakan i årets upplaga av Superettan. I kvällens andra match slog GIF Sundsvall bottenlaget Väsby United med 3-2 efter att ha hämtat upp underläge med 1-2 med en halvtimme kvar att spela. Strongt! Wallerstedt och Foppa Forsberg. Det tycks som att Skoterraggarna är mentalt starka i år.

Med tio omgångar kvar av Superettan känns det dess värre som att Peking och Skoterraggarna har ryckt i toppen. För gott? Ja, det återstår att se, men det ser just nu riktigt tufft ut att greja en av de två platser som ger direkt uppflyttning. I nuläget har ÖIS tio poäng upp till IFK Norrköping och sju poäng upp till GIF Sundsvall.

Och låt mig säga att tio respektive sju poäng är en djävla massa poäng att plocka in för ett lag som spelar oavgjort i sex av tio matcher. Om man ska tro den nuvarande prognosen kommer ÖIS att sluta på mellan 45 och 49 poäng. Då räknar jag alltså med att ÖIS spelar oavgjort i mellan fyra och sex matcher, vinner mellan tre och fem matcher och förlorar en match. Med tanke på hur jämn årets Superettan är så räcker sannolikt 49 poäng till en kvalplats.

Ponera att en kvalplats är det absolut bästa som ÖIS kan hoppas på denna säsong nu när Norrköping och Sundsvall har gjort ett ryck i toppen av tabellen. Vad säger då historien om superettanlagens chanser att spela i Allsvenskan nästföljande säsong. Dess värre ser det inte så jättebra ut. Sedan säsongen 2000 har laget från Superettan vunnit tre kvalserier, medan laget från Allsvenskan har vunnit sex serier (som ni säkert minns blev det ingen kvalmatch säsongen 2007 eftersom Allsvenskan då utökades till 16 lag). Säsongerna 2005 (GAIS), 2006 (IF Brommapojkarna) och 2008 (IF Brommapojkarna) vann laget från Superettan den ”aggregerade matchen”. Och det är väl det enda positiva också, att laget från Superettan har vunnit tre av fyra kvalmatcher under perioden 2005 till 2009. Kanske, kanske finns det ändå hopp!

Frågan är då vilket allsvenskt lag ÖIS helst vill möta om man (mot all förmodan) skulle lyckas greja kvalplatsen? Enligt folk-in-the-know vill Janne Andersson väldigt gärna möta Halmstads BK i en kvalmatch. Och det kan man väl ha full förståelse för. Revansch är en rätt bäst serverad kall eller hur är det man brukar säga? Det ryktas annars om att AIK är en drömmotståndare för många uppe på ÖIS-gården. Varför? Ingen aning, men man kan ju anta att det är något lockande för spelare och ledare att få en chans att spela ut regerande mästarna – tillika Sveriges mest katastrofskötta klubb – ur Allsvenskan. Rent stämningsmässigt kan man ju också anta att en direkt avgörande match på ett fullsatt Råsunda kan fungera som morot och tändvätska för resten av säsongen. För många av spelarna i dagens ÖIS skulle en sådan upplevelse förmodligen bli karriärens höjdpunkt.

Personligen ser jag gärna att ÖIS får möta Djurgårdens IF FF. Dels för att vi har en gås oplockad med de gubbarna. Och den här gången kommer vi inte till spel med någon djävla trebackslinje. Näe, näe, näe, tro inte det! Inte heller kommer vi att flytta ner Alex Perreira på vänsterbacken och ge er handikapp i form av billiga straffar. Nej, den här gången är vi ”pissed” och vi menar allvar (om vi nu tar oss till kvalspel). Dels för att det sannolikt är grymt svårt för ett lag att greja två kvalmöten inom loppet av ett år. Bara vetskapen om att man för andra året i rad inte håller måttet i Allsvenskan måste vara ett tungt ok att bära. För att inte tala om den psykiska påfrestningen från fans och Stockholmsmedia. Nej, jag möter gärna Djurgården i en kvalmatch. Det känns trots allt som att ÖIS har en hyfsad chans att göra bra i från sig i en sådan match.

Om det inte blir Djurgården så hoppas jag på IF Brommapojkarna eller Gefle IF. Mest för att det känns som att ÖIS ska ha en bra chans mot båda dessa lag. Gefle är kraftigt försvagade jämfört med senast vi mötte och ”ägde” dem i Svenska Cupen och Brommapojkarna har verkligen inte sett stabila ut i år. Men det är klart, samtidigt vill man ju att Janne Andersson ska få knäppa sin gamla arbetsgivare på näsan. Halmstad är dessutom en bättre bortamatch än Gefle och Stockholm. Hemmamatch på bortaplan!

Det enda lag som jag inte vill möta är BK Häcken. Till stor del eftersom det är en mardrömsmotståndare för ÖIS. När vann vi senast mot Häcken? 14 augusti, 2005! Dessutom är Peter Gerhardsson en för djävla grym taktiker. Och så har de ju Joooooouuuunas Henriksson också, som älskar att betala tillbaka för gammal ost.

Nej, om jag får bestämma klarar ÖIS kvalplatsen och får då möta Halmstads BK. Vad gör man inte för att hålla sin huvudtränare på gott humör.

Alla till Halmstad!

 

För en dryg vecka sedan fick vi på Sambadefensiv in en kalkyl för den resterande delen av säsongen. En kalkyl som, enligt insändaren Douglas Torén, ska ta ÖIS till Allsvenskan 2011. När vi fick in Douglas kalkyl hade matcherna mot Degerfors IF och Ljungskile SK inte spelats. Och med utgångspunkt i hur Douglas förutspådde resultatet i dessa två matcher (vinst mot Degerfors och oavgjort mot Ljungskile) är kanske det här en kalkyl att verkligen ta på allvar. Vem vet, kanske har vi en modern Nostradamus i de egna leden.

Traditionellt sett krävs det någonstans mellan 52 och 62 poäng (genomsnitt 57,5 poäng) för att komma på andra plats i Superettan. Säsongen 2002 kom Enköpings SK tvåa i Superettan på 52 poäng och säsongen 2001 var Landskrona BoIS tvungna att spela ihop hela 62 poäng för att ta den andra direktplatsen till Allsvenskan 2002. Och för att vinna hela she-banget brukar det krävas någonstans mellan 54 och 69 poäng (genomsnitt 63,5 poäng). Säsongen 2002 vann Östers IF på 54 poäng och 2001 tog Kalmar FF hem serien efter att ha spelat in makalösa 69 poäng. Om vi sedan avslutningsvis ska titta på den kvalfyllda tillvaron som kvallag så brukar det normalt krävas någonstans mellan 51 och 58 poäng för att få äran att spela ner ett tidigare allsvenskt gäng i finrummets förrum.

Till saken hör dock att årets Superettan är jämnare än någon gång tidigare vilket ger en antydan om att det sannolikt kommer att krävas någonstans strax över 50 poäng för att ta en av de två platserna som medför direkt uppflyttning till Allsvenskan. I år är vi alltså närmare säsongen 2002 än säsongen 2001.

Under de tio säsonger som spelats av Superettan har de tre första platserna i serien fördelats på följande vis (med antal inspelade poäng):

  • 2000 1) Djurgårdens IF FF 63 poäng 2) Malmö FF 60 poäng 3) Mjällby AIF 53 poäng
  • 2001 1) Kalmar FF 69 poäng 2) Landskrona BoIS 62 poäng 3) Mjällby AIF 58 poäng
  • 2002 1) Östers IF 54 poäng 2) Enköpings SK 52 poäng 3) Västra Frölunda 51 poäng
  • 2003 1) Kalmar FF 67 poäng 2) Trelleborgs FF 60 poäng 3) BK Häcken 57 poäng
  • 2004 1) BK Häcken 65 poäng 2) Gefle IF 58 poäng 3) Assyriska FF 54 poäng
  • 2005 1) AIK 64 poäng 2) Östers IF 55 poäng 3) GAIS 52 poäng
  • 2006 1) Trelleborgs FF 66 poäng 2) Örebro SK 58 poäng 3) IF Brommapojkarna 57 poäng
  • 2007 1) IFK Norrköping 63 poäng 2) Ljungskile SK 55 poäng 3) GIF Sundsvall 54 poäng
  • 2008 1) ÖIS 57 poäng 2) BK Häcken 55 poäng 3) IF Brommapojkarna 54 poäng
  • 2009 1) Mjällby AIF 65 poäng 2) Åtvidabergs FF 57 poäng 3) Assyriska FF 51 poäng

ÖIS står alltså inför en rejäl utmaning om man ska nå Allsvenskan 2010. Om man ska tro Douglas kalkyl kommer ÖIS vara tvungna att ta 2,42 poäng per match över de tolv resterande omgångarna. Kan det verkligen gå vägen? Kanske, kanske inte. Och den där sviten på sex raka segrar som inleds redan i morgon är den verkligen möjlig? Oavsett vilket kan vi konstatera att det kommer att bli svårt som satan, särskilt med tanke på hur det har sett ut under den hittillsvarande säsongen.

Från kryssgäng till vinstmaskin på bara ett dygn.

Är det möjligt?

Ja, det får ni själv avgöra.

Douglas Toréns kalkyl för hur ÖIS ska nå Allsvenskan 2011

Avklarade matcher:

  • Omgång 18 ÖIS – Degerfors IF 3 poäng
  • Omgång 19 Ljungskile SK – ÖIS 1 poäng

Kvarvarande matcher:

  • Omgång 8 ÖIS – Ängelholms FF 3 poäng
  • Omgång 20 ÖIS – Syrianska FC 3 poäng
  • Omgång 21 Landskrona BoIS – ÖIS 3 poäng
  • Omgång 22 ÖIS – Östers IF 3 poäng
  • Omgång 23 Ängelholms IF – ÖIS 3 poäng
  • Omgång 24 ÖIS – Falkenbergs FF 3 poäng
  • Omgång 25 ÖIS – GIF Sundsvall 1 poäng
  • Omgång 26 FC Trollhättan – ÖIS 3 poäng
  • Omgång 27 ÖIS – IFK Norrköping 3 poäng
  • Omgång 28 Assyriska FF – ÖIS 1 poäng
  • Omgång 29 ÖIS – IK Brage 3 poäng
  • Omgång 30 Hammarby IF – ÖIS 0 poäng

Om den här kalkylen skulle överensstämma med verkligheten skulle ÖIS sluta säsongen på 57 poäng vilket borde räcka till allsvenskt avancemang.

Det ser minst sagt tufft ut för vårt kära sällskap, för ska vi klara av denna poängskörd så måste det vara slut på onödiga poängtapp (läs Väsby United, IK Brage och FC Trollhättan etc). Hemmamatcherna mot Falkenbergs FF, Östers IF och IK Brage skall vi bara klara av utan några som helst problem. Precis som bortamatchen mot FC Trollhättan. Där räknar jag kallt med tre poäng.

Hängmatchen hemma mot Ängelholms FF blir också den väldigt, väldigt  viktig, där bör det också bli tre poäng om drömmen om Allsvenskan 2010 ska leva vidare.

Om ÖIS sedan ska mäkta med att leverera idel segrar på hemmaplan med motståndare som Syrianska FC och IFK Norrköping, ja då måste man höja sig rejält. En Álvaro Santos i slag – i målform – är ett måste i dessa matcher. För är det någon i årets upplaga av ÖIS som kan avgöra matcher på egen hand så är det vår brasse. Dags att visa att epitetet ”För bra för Superettan” stämmer överens med verkligheten, tycker ni inte det? Hittills har Santos inte kommit upp på den nivå som man förväntar sig av en sådan spelare.

Ska ÖIS bli något annat än ett tråkigt mittenlag måste dessutom alla spelare höja sig rejält. Det räcker inte att som nu göra det vid några få enstaka tillfällen (läs Degerfors IF och Hammarby IF). Nej, nu är det bara att bita ihop och tugga sig genom resterande matcher med tre poäng som mål. I varje match.

För att återgå till kalkylen så tror jag att Assyriska – som precis som ÖIS – kämpar för uppflyttning blir svåra. Med sin hemmapublik i ryggen tror jag inte att ÖIS mäktar med mer än poäng borta på Södertälje Arena. Vad gäller sista matchen mot Hammarby IF så beror allt på hur läget är: om ÖIS (förhoppningsvis) redan är klara för allsvenskt spel och låt säga Hammarby kämpar för att nå kvalplatsen, ja då blir det nog garanterat förlust mot ett hungrigt Bajen. Om inte, ja då har vi ett ovisst och nervdallrande möte att vänta. Nu räknar jag dock kallt med att ÖIS i detta läge redan är klart för allsvenskt spel, och jag räknar också med att Hammarby i detta skede kämpar om åtminstone en kvalplats – om de inte väljer att sälja Linus Hallenius förstås för då har vi ett helt annat läge att se fram emot – och då får nog ÖIS det jobbigt på Söderstadion.

Ja, som ni kan se kommer det verkligen att bli tufft, och klarar vårt kära Rödblått av det här, då kan de känna sig riktigt nöjda när säsongen är över.

ÖIS mot Allsvenskan!

Douglas Torén

DISKUTERA

 

Stopp, stopp, stopp. Nu tyglar vi hästarna innan du tar bladet från munnen och skäller ut mig and all that jive. Innan du säger något låt mig bara säga att jag vet att det är tämligen meningslöst att tippa serieutgången så här tidigt på året. Omöjligt rent av. Det blir bara rena spekulationer och fantasier. Hur kul är det på en skala från 0 till 100? Det är bara den 15 januari for heaven’s sake! Ta det lite lugnt. Du har all tid i världen på dig att tippa årets upplaga av Superettan. Sitt still i båten!

För det första har lagen inte värvat klart än. Det står fortfarande Landskrona BoIS fritt att värva Daniel Nannskog, Jonas Olsson eller någon av Farnerud-bröderna. Det skulle väl ändå förändra lagets förutsättningar drastiskt, inte sant. Vem vet, kanske, kanske lyckas Bajen locka hem Kennedy Bakircioglü, Max von Schlebrügge och Sebastián Eguren innan Superettan drar i gång på allvar. Varför skulle det vara omöjligt? Vänta du bara. Du ska allt få se. Bita i det sura äpplet.

För det andra har det internationella transferfönstret öppet ett tag till. Kommer verkligen ÖIS att lyckas behålla Álvaro Santos och Pavel Zavadil. Kommer David Leinar att få det där åtråvärda kontraktet med någon engelsk klubb (haha, yeah right!)? Är det inte möjligt att  Tobias Grahn hamnar i världsmetropolen Torino istället för i hålan Ängelholm eller att Rami Shabaan försvinner till någon norsk storklubb?

Å andra sidan, inte kan man låta meningslöshet, omöjlighet och transferfönster sätta gränser för vad man tar sig för. Nej, det går inte. Så kan vi inte ha det.

Och som en rak följd av det kommer här årets första sluttabellstips.

Ni får ta det för vad det är.

Och please, gör ingen stor grej av det.

It’s only rock ‘n’ roll and I like it.

1. Assyriska FF (4:e plats 2008, 3:e plats 2009)

Jag får ont i magen bara av att tänka på Assyriskas värvningar under årets Silly season. Jag ligger fan-i-mig sömnlös om nätterna och funderar på hur ÖIS ska klara av att rå på Södertäljes stolthet. I nuläget är jag deprimerad eftersom jag inte ser någon möjlighet till det. Som jag ser det är 2010 Assyriskas år. Det känns som att man rustat sig för att göra en AIK 2006, eller en Peking 2007, eller varför inte en Mjällby 2009. Först gjorde man klart med Rikard Norling som tränare. Det är banne mig inte kattskit det. Det Norling uträttade i AIK under säsongerna 2006 och 2007 är det inte många som skulle lyckas med (Mikael Stahre är förstås undantagen). Därefter gjorde Assyriska, i rask takt, klart med följande gäng: Gustav Segerström (back från IK Sirius), Rikard Jansson (back från Ljungskile SK), David Björkeryd (vänsterback från Qviding FIF), Mikael Eklund (back från Kalmar FF), Mikael Thorstensson (anfallare från AIK) och Marco Kotilainen (mittfältare från Gunnilse). Dessutom har man lyckats övertyga Stefan Batan om att skriva på ett tvåårskontrakt och fått lagkaptenen, och mittfältsmotorn, Dennis Östlundh att stanna ytterligare en säsong (trots att IFK Norrköping varit och frestat med ett guldkantat kontrakt.

Summa summarum, jag tror att Assyriska kommer att dansa sig på rosor genom årets upplaga av Superettan. No doubt! Det enda som egentligen talar emot Assyriska är att det tar tid att få ihop ett helt nytt lag (eller gör det egentligen det, ÖIS bytte ut mer eller mindre halva startelvan mellan 2007 och 2008 och det slutade ju som vi alla vet väldigt bra). Som det ser ut har Assyriska faktiskt bytt ut mer än hälften av startelvan. Det om något är en utmaning för Rikard Norling. Trots detta så måste jag säga att Assyriska i nuläget får hållas som storfavorit till seriesegern.

2. GIF Sundsvall (Allsvenskan 2008, 5:e plats 2009)

Varför i helvete har jag placerat GIF Sundsvall på den andra direktplatsen till Allsvenskan? Om jag ska vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar på den frågan, i alla fall inte mer än att det känns som att det är Giffarnas tur att gå upp. De är ett lag som har potentialen att ta klivet upp i Allsvenskan igen. Och det känns som att man hade viss otur säsongen 2009. Klubben har trots allt en viss kontinuitet och när andra lag dras med riktigt kass ekonomi har skoterraggarna det rätt OK. Sundsvall tycks dessutom få behålla stommen i truppen vilket gör att man kan bygga vidare på förra säsongens stundtals fina spel. Ari Skulason, Jonas Wallerstedt, Hannes Sigurdsson, Aziz Corr-Nyang m.fl. ska inte underskattas. Nu gäller det bara för Sören Åkeby att slipa bort de där riktiga bottennappen. Det enda orosmomentet som jag kan se är att man valt att satsa på ex-ÖISaren Tommy Naurin (tidigare Qviding FIF) som förstemålvakt efter att Fredrik Sundfors bestämt sig för att lägga målvaktshandskarna på hyllan för gott. Trots detta känns det som att Sundsvall kan utmana denna säsong.

——————————————————————————-———————————-——-

3. Örgryte IS (1:a plats 2008, Allsvenskan 2009)

Egentligen har ÖIS en för bra trupp för att ”bara” hamna på kvalplats. Om det skedde skulle jag säga att laget underpresterade. Rejält. Med i stort sett hela fjolårstruppen intakt – förlusterna av Magnus Källander, Martin Dohlsten, Christian Lindström och känns nästan som en befrielse – måste ÖIS kunna utmana Assyriska, Sundsvall, Ängelholm, Jönköpings Södra och Hammarby om de två uppflyttningsplatserna. Det är klart att Marcus Allbäck och Roy Miller kommer att saknas. Men med en backlinje bestående av Björn Anklev, Robin Jonsson, David Leinar och Adam Eriksson samt ett mittfält med Sebastian Johansson, Markus Gustafsson, Alexander Mellqvist, Pavel Zavadil och Alex Perreira har man tillräckligt med kompetens för att köra över åtminstone hälften av motståndarlagen och spela jämt med resten. Huruvida man når toppen eller inte har förstås att göra med om Álvaro Santos stannar eller försvinner. Spelar Santos hela säsongen spelar ÖIS i Allsvenskan 2011. Spelar Santos bara fram till sommarfönstret kommer ÖIS på kvalplats. Det tredje alternativet – att Santos över huvudtaget inte spelar i ÖIS under 2010 – vill jag inte tänka på.

——————————————————————————-———————————-——–

4. Ängelholms FF (5:e plats 2008, 7:e plats 2009)

Ängelholm har förvisso tappat skyttekungen och lagkaptenen Mattias Adelstam. Där tappar man omkring 15 mål per säsong. Om alla rykten stämmer har dock ÄFF lyckats förstärka i tre av fyra lagdelar. På målvaktssidan ansluter Daniel Andersson från Helsingborgs IF. I backlinjen har man lyckats locka till sig GAIS Mikael Dahlgren. De av er som var med ner i Superettan 2007 och 2008 minns säkert att Dahlgren var en av seriens absolut vassaste ytterbackar. På mittfältet har Ängelholm förstärkt med unge Heidar Geir Juliusson och Tobias Johansson (Mjällby AIF). Dessutom sägs det att Tobias Grahn är på väg in. Om det är bra eller dåligt har jag ingen aning om: Grahn verkar vara en komplett galning, men å andra sidan verkar ju inte Diego Maradona eller Eric Cantona ha varit särskilt friska heller. Nej, jag tror faktiskt att 2010 är året då Ängelholms FF utmanar de övriga lagen om de allsvenska platserna på allvar.

5. Jönköpings Södra (14:e plats 2008, 10:e plats 2009)

Jag måste erkänna att jag är inte så lite imponerad av Jönköpings Södras värvningar under årets Silly season. Vilken satsning! Brr. Har det att göra med att klubben äntligen blivit av med Olle Nordins lönekostnad – nu har man helt enkelt råd att värva klasspelare från när och fjärran – eller är det så att spelarna kan tänka sig att komma till J Södra nu när Nordin är borta? Oavsett vilket så kommer Jönköpingslaget att bli att räkna med i år. Jag lovar dig, inget lag kommer att se fram mot matcherna på Stadsparksvallen. J-Södra kommer att bli otroligt starka denna säsong. Bara det att man har lyckats locka till sig både Kristoffer Fagercrantz, från Falkenbergs FF, och Pär Cederqvist, från Landskrona BoIS, får mig att känna viss oro. Det är fan-i-mig ingen skam. I de två spelarna har man uppemot 20 mål och 15 assist. Lägg där till att man får behålla Tommy Thelin (7 mål och 8 assist förra säsongen). Någon Södrait som saknar Kirsten Viikmäe? Knappast. Räkna med att J-Södra kommer att bli giftiga framåt! Och på försvarssidan ser man också ut att bli att räkna med. J-Södra har bl.a. plockat in IFK Norrköpings gamla stormålvakt Nuredin Bakiu, som under ett antal säsonger varit i toppen av målvaktsligan. Dessutom har man den gamle ÖISaren Jukka Sauso på provspel. Om det är positivt eller negativt för J-Södras chanser nästa säsong lämnar jag okommenterat men om vi har tur flyttar de kanske upp Sauso i anfallet.

6. Hammarby IF (Allsvenskan 2008, Allsvenskan 2009)

Vem ska göra Bajens mål under den kommande säsongen? Sebastian Castro-Tello? Nej. Linus Hallenius? Nej! Freddy Söderberg? Haha, tillåt mig småle. Med andra ord, vi upprepar frågan, vem fan ska göra målen för Bajen? Den som har ett bra svar på den frågan kan förmodligen tjäna sig en hacka. Hör av er så kan jag ge er Jeppe B:s telefonnummer. Sitter det någon agent ute i detta avlånga land och håller på en avslutare av klass så plocka upp telefonen och slå en signal till Jesper Blomqvist (Djurgårdens IF FF) eller Michael Borgqvist (AIK). Nu! Om jag vore Bajensupporter skulle jag känna en stor oro inför den kommande säsong. En känsla av deja vu. Scary! Är det rent av dags för Bajen att göra en GAIS, Öster eller Assyriska? Kanske det. Som jag ser det sitter Bajen på i stort sett samma problem som man hade inför och under säsongen 2009. Varför händer inget? Handlar det bara om ekonomi? Och om det gör det hur ska man då ha råd att behålla spelare som Rami Shabaan, Andreas Dahl och Patrik Gerrbrand? I nuläget har laget en relativt vass stomme – man kommer sannolikt inte att släppa in så många mål – men man saknar verkligen det där riktiga bettet i och omkring motståndarnas straffområde. Inte blev man bättre av att Emil Johansson försvann till Molde. Dessutom har man det oerhört tungt ekonomiskt och de enda förstärkningar man har mäktat med är att flytta upp ett gäng junisar (vi vet alla hur det gick för ÖIS det året man gjorde på det sättet i Superettan). Det där snacket om Kenka, Maxen och Kapten Kola (ni vet väl att alla som spelar i Bajen har söderkis- eller halvalkissmeknamn som Boffa, Pavan och Danken etc. det är en del av den s.k. Bajenmyten, tror mig!) var bara något jag skrev för att få till en snärtig inledning. Nej, Bajen ska vara nöjda om de slutar på den övre halvan av tabellen.

7. IFK Norrköping (Allsvenskan 2008, 11:e plats 2009)

Gåtan IFK Norrköping. Ett så pass klassiskt lag, och som dessutom har Sveriges tionde största stad i ryggen, borde kunna prestera bättre än Superettan. Men så är inte fallet. Och så kommer det vara under ett par år framöver. Det är i alla fall min bedömning. För allt i världen, glöm inte bort att Peking har tappat Stefan ”Jag är det största praktarsle som någonsin vandrat på denna jord men en riktigt bra fotbollsspelare det är därför som människor står ut med mig” Thordarsson, Nuredin Bakiu, Mikael Roth samt lagets båda testiklar (inklusive själ, hjärta, hjärna och lungor) Magnus Samuelsson och Mikael Blomberg. Hur tusan tar man sig ur ett sådant bryggläge? Det gör man inte. Särskilt inte när klubbens mest meriterade nyförvärv är Väsbys målvakt Niklas Westberg och Shpetim Hasani från IK Sirius. Men lycka till!

8. Östers IF (Division 1 Södra 2008, Division 1 Södra plats 2009)

Varje år är det en nykomling som går över förväntan. Och då menar jag riktigt över förväntan. Typ att man toppar serien eller ligger tvåa efter lite drygt tio omgångar. Man spelar som besatta, med glöd under dojorna och en tagg i hjärtat. Man har något att bevisa. Man slåss för sin stolthet och man tror på det man gör. En för alla, alla för en. Det vill säga raka motsatsen mot vad Landskrona BoIS har hållit på med under de senaste fem åren. Den här gången tror jag att det laget är Östers IF. Sedan skadar det inte att man har gjort en hel del smart förstärkningar som Charles Andersson, från Landskrona, och den isländske landslagsmittfältaren David Thor Vidarsson.

9. Landskrona Bois (11:e plats 2008, 8:e plats 2009)

Jag har sagt det förr och jag är övertygad om att jag kommer att få säga det igen: det blir ingen allsvensk comeback för Landskrona BoIS i år heller. Trots att klubben haft ett antal riktigt vassa spelare under de senaste åren har man inte fått det att stämma. Så tror jag att det kommer att fortsätta och det trots att man inför säsongen 2010 tappat en sjuhelvetes massa ”karaktärsspelare” eller vad sägs om Christoffer Carlsson (gick till Falkenberg), Jesper Westerberg (som var förra årets bästa BoISare gick till Mjällby och Allsvenskan), Pär Cederqvist (försvann till seriekonkurrenten Jönköpings Södra), Charles Anderson (till Östers IF)  och Babis Stefanidis (flyttar hem till Stockholm och Brommapojkarna). Till detta skall dock läggas att BoIS gjort klart med Henrik ”Näe” Larsson, som ny huvudtränare, och Hasse Eklund, som ny andretränare, samt värvat in Fredrik Svanbäck och Mathias Unkuri från Helsingborgs IF och Ängelholmsbänknötaren Patrik Åström. Jag är dock tveksam till om det räcker till och betraktar än så länge Landskrona BoIS som ett mittenlag.

10. Falkenbergs FF (7:e plats 2008, 6:e plats 2009)

Förra året tog Falkenbergs FF sin bästa placering i seriesystemet någonsin. Då slutade man på sjätte plats. I år tror jag dock att man kommer att dala i tabellen, likt en döende stjärna. Nej, jag tror inte att Christoffer Carlsson och Emil Jensen är tillräckligt för att Falkenberg ska behålla sin position, än mindre klättra. Nej, här tar resan slut. Jag är ledsen att säga att från och med nu bär det bara utför för Falkenberg. Förlusterna av Kristoffer Fagercrantz och backklippan Jens Gustafsson väger tungt. Och jag tror inte det spelar någon roll hur bra Thomas Askebrand är som tränare. I år är Superettan helt enkelt för bra för att Falkenberg ska placeras sig på den övre halvan.

11. Ljungskile SK (Allsvenskan 2008, 9:e plats 2009)

Ljungskile SK tappar spelare på spelare på grund av en allt sämre ekonomi. Eller? Min gissning är att man därmed kommer att få det ohyggligt svårt att klättra i tabellen i förhållande till fjolårets niondeplats. Så här långt har Ljungskile tappat Rickard Jansson, Robert Johansson, Daniel Åkerwall, Niklas Löfgren, Ryan Miller, Jörgen Wålemark, Colin Burns och Tobias Johansson från fjolårets trupp och dessa spelare har ersatts med ”fynd” från de lägre divisionerna och spelare från ”over there”. Är det inte väldigt tveksamt om det är tillräckligt. Frågan är om inte Ljungskile kommer att vara indraget i bottenstriden under hela säsongen.

12. Syrianska FC (Division 1 Norra 2008, 4:e plats 2009)

Varje år är det en av nykomlingarna i Superettan som överpresterar. Så in i helvete. Det är som att man spelar på ren pepp och entusiasm. Som om man hade Hin håle i hälarna. Förra året var det laget Syrianska FC. Något, för att inte säga mycket, överraskande var Syrianska med hela vägen in på upploppsrakan. Det var så när att man snodde kvalplatsen från ärkerivalen Assyriska. Det ska dock sägas att året efter går det alltid väldigt trögt för detta lag. Det hände t.ex. IK Sirius säsongen 2008. Och det skulle inte förvåna mig om det hände Syrianska säsongen 2010. De förstärkningar som laget har gjort hittills imponerar inte och jag förutspår därför att man får det tungt i år. Dessutom tror jag nog att man får räkna med att det är slut på underskattningen efter fjolårets fina insats. 2010 kommer alla lag att komma heltaggade till matcherna mot Syrianska. Därmed kommer också Syrianska att få det tuffare än 2009.

——————————————————————————-———————————-——–

13. Degerfors IF (16:e plats 2008, Division 1 Norra 2009)

Ett klassiskt lag som återigen är tillbaka i näst högsta serien. Jag har dock en känsla av att brukspojkarna kommer att få det jobbigt denna säsong. Jag vet inte om det har med klubbens ekonomi att göra men det ser ut som att man har valt att bygga vidare på det lag som vann Division 1 Norra 2009. Nyförvärven är så här långt få och man har tappat den talangfulla anfallaren Mario Simunovic till Doncaster i England (förvisso inget stort avbräck). Kvalplats är gott nog.

14. Väsby United (9:e plats 2008, 12:e plats 2009)

Nej, den här gången kommer inte Väsby United undan. Det blir minst kval men man kan mycket väl hamna på nedflyttningsplats. Laget med seriens absolut tristaste, mest ångestframkallande och sämsta arena har återigen åderlåtits av AIK. Den här gången försvann den oerhört talangfulle mittbacken Niklas Backman (nu tänkt att ersätta Jos Hooiveld som försvunnit i väg till Celtic för att ta sig in i Guiness rekordbok). Tyvärr – eller tyvärr och tyvärr om Väsby åker ur Superettan slipper man åka till Vilundavallen något mer vilket bara är bra – leder det till att Väsby blir ett av seriens strykgäng och att man som bäst hamnar på kvalplats. Det är oundvikligt.

——————————————————————————-———————————-——–

15. IK Brage (Division 1 Norra 2008, Division 1 Norra 2009)

Brage må va lage som aldrig tappar tage. Det spelar dock ingen roll denna säsong. Är det inte alltid så att en nykomling åker ur Superettan. Jag tror det. Och i sådana fall är det Brage som ryker. Den trupp som läxade upp Qviding FIF i kvalet 2009 har endast förstärkts marginellt (bl.a. Niklas Åkervall från Ljungskile och ett par dussinlirare från de lägre divisionerna) och det är tyvärr inte tillräckligt för att man ska klara sig kvar i fotbollens näst finaste rum.

16. FC Trollhättan (Division 1 Södra 2008, 13:e plats 2009)

Jag kan inte för mitt liv se hur FC Trollhättan ska klara sig kvar i Superettan den här säsongen. Ett redan svagt lag har bara blivit svagare. Man försökte värva Christian Lindström som ersättare till Andreas Falsetas men misslyckades när Lindström skrev på för Qviding FIF. Och när en lirare av Lindström kaliber väljer att skriva på för ett lag i division under vet man att man är i trubbel. Trust me. I övrigt har klubben enbart gjort klart med två nyförvärv: Robin Eriksson från Lindome och Robert Davidsson från Skoftebyns IF. Och då snackar vi om ett lag som fick kvala sig kvar i Superettan 2009. Tror ni att det är någon av konkurrenterna som darrar på manschetterna? Näppeligen. Nej, det här kommer att sluta illa för FCT.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha