Det fanns en tid när de nya ungdomarna i en trupp fick putsa de rutinerade spelarnas skor, springa ärenden och bära bollnät och konor på träningarna. Den tiden är förbi. De nya beter sig inte som blyga oskulder på sitt första skoldisko längre utan nu är alla Zlatan redan innan de ens spelat en match i a-laget. De tar plats och skäms inte för det. I år är tre spelare redan uppflyttade från tipselit och de kommer sannolikt att följas av en fjärde när hårdträningen är över. Men vilka är de? Varför blev de uppflyttade? Vem blir årets Jakob Olsson? Här kommer en scoutingrapport om våra nya spelare och en kort framåtblick om de som kommer efter dem.

Pontus Otterstedt

Pontus lämnade en lovande friidrottskarriär för att satsa på fotbollen helhjärtat och det är sannolikt något som vi Öisare kommer att vara tacksamma för i många år framöver. Av de uppflyttade spelare är Pontus helt klart den spelare som har största chans att få speltid och jag räknar med att han kommer få ganska många minuter på planen i år.

Pontus är uppflyttad som högerback och han gjorde bara enstaka gästspel som yttermittfältare under förra året. Som gammal anfallare så representerar han också den moderna skolan ytterbackar som gärna fyller på i anfallen, slår inlägg och tar sig in i straffområdet om tillfälle ges. Som ytterback har Pontus en bra inläggsfot, men hans bread and butter-egenskap är föga överraskande hans snabbhet. Hans snabbhet gör att han kan spela ett aggressivt man-man-spel och utmana sin spelare både defensivt och offensivt. Pontus har en bra teknik och är bra på att slå raka passningar längst backen upp i banan. Han är en klok spelare med bra positionsspel, framförallt i spelet utanför det egna straffområdet. Han gillar inte att slå bort bollen, spelar ofta enkelt och funktionellt och gör inte många misstag trots ett ganska aggressivt ytterbacksspel. Samtidigt är han lite av en oslipad diamant och det är framförallt försvarsspelet han behöver förbättra, främst djupt nere på den egna planhalvan och i det egna straffområdet. Även det fysiska spelet måste bli bättre. När han gjort det kommer Pontus att starta varje match på högerbacksplatsen.

Mathias Johannesson

Redan inför förra säsongen höjdes det ett par röster om att Mathias Johannesson skulle flyttas upp till a-truppen. Varför man valde att avvakta tills i år vet jag inte, kanske ansåg man att Mathias inte var färdig eller också berodde det på att truppen var överbefolkad på just den centrala mittfältsplatsen med Sebastian, Markus, Valter, Danny, Mellqvist och Pavel som slogs om två platser på planen. Det fanns helt enkelt inte plats för en till, inte ens om man har ett sådant förpliktigande efternamn. För handen på hjärtat, visst känns det rätt att ÖIS har en Johannesson som defensiv mittfältare i truppen?

Efternamnet lovar mycket och visst, här finns det talang för att spela central mittfältare. Precis som sin släkting är det den defensiva positionen som Mathias passar bäst i. Där kommer hans bästa egenskap till bäst användning och det är inställningen. Mathias släpper ingen djävel över bron. Ingen. Likt en ung terrierliknande Edgar Davids-kopia så springer han konstant och skaver motståndaren och han ger inte upp bara för att motståndaren fintat honom utan då kämpar han ännu hårdare tills motståndaren slagit iväg bollen långt bort ifrån den zon som terrier-Mathias springer och skäller i. Förutom sin härliga inställning så är Mathias andra styrka hans positionsspel som håller hög klass. Det är inte ofta han går bort sig och han är duktig på att värdera när han ska kliva fram och när han ska falla. Närkampsspelet är bra trots att Mathias är ganska kort (172 centimeter enligt ÖIS hemsida) och även om han förlorar betydligt fler nickdueller än han vinner så låter han aldrig en motståndare vinna en nickduell med fullständig kontroll på bollen, utan han går alltid in med sådan kraft att motståndaren får försöka styra sin nick när han inte är i balans. Passningsspelet är ok, även om det finns saker att jobba på i passningsspelet framåt i banan och känslan i passningarna. I det stora hela så behöver Mathias jobba med det offensiva spelet, vilket även är viktigt för de defensiva mittfältarna och visst, även närkampsspelet måste förbättras just eftersom positionen som defensiv mittfältare är så oerhört beroende av det.

Mikael Odin

Att Mikael Odin fått plats i a-truppen måste ändå ses som en liten skräll. Fram till mitten av säsongen så var han nog inte heller påtänkt för uppflyttning men Mikael flyttade successivt fram sin position under den andra halvan av säsongen. Jag tror att den slutliga vändningen kom i U21-matchen mot Trollhättan borta där han fick göra det avgörande 4-3-målet med bara några minuter kvar av matchen. Jag tror att Mikael var på väg mot en formtopp och med den självförtroendeboost som det målet gav höjde han sitt spel till en nivå som gjorde att han nu får chansen i a-truppen. För helt klart är följande: han förtjänar sin plats där.

Mikael gör ju sin tionde säsong i ÖIS och det är naturligtvis kul att en sådan kille blir uppflyttad. Mikael är främst en central offensiv mittfältare, men han kan även spela släpande forward eller defensiv mittfältare (samt mittback om det blir kris) och är inte en sådan mittfältare som kan eller bör spela på en kant. Mikael är liksom Mathias en viljespelare och löper över väldigt stora ytor under en match. Spelet med ett tillslag är bra, fysiken är bra för hans ålder och positionsspelet håller hög klass. På den negativa sidan finns det två saker som Mikael måste åtgärda detta år och den första är tekniken. För att spela i den offensiva mittfältspositionen så krävs det lite bättre bollbehandling är vad Mikael har just nu. Osäkerheten med bollen har också gjort att Mikael har en tendens att ha blicken för mycket på bollen när han behandlar den och han missar således en del i speluppfattningen när han väl fått bollen. Detta tror jag han kommer att träna bort under säsongen och jag hoppas på att han får köra så mycket ”slalom med boll runt konor” på träningen att han i framtiden klarar leka Irländsk julafton utan att ens bli snurrig. Den andra negativa saken är jag mer orolig för. När Mikael har spelat U21 så är han en blyg kille på planen och verkar nästan be om ursäkt för att han är där. På tipselits matcher är han en hormonstinn skolgårdsmobbare som spelare lite småfult med en och annan eftersläng, onödig tackling och sådant där som U21-Odin inte ens vågar tänka. Han ger energi till de andra i laget. Han tar plats och det har han inte tagit i U21. Vågar han ta den platsen på planen i a-truppen?

Joakim Olausson

Liverpool. Juventus. Everton, Tottenham, Sampdoria och Atalanta. Det är bara några av de mer namnkunniga klubbarna som hört sig för om Örgrytes mytomspunne supertalang. Han har redan varit nere och provtränat en vecka hos Atalanta och fått ett kontraktserbjudande. Att fråga om han kommer bli bra är som att fråga om påven är katolik. Joakim flyttades inför förra säsongen upp i tipselit och trots att han är yngst i laget har han tagit för sig ordentligt. Förstås. Framförallt de matcherna under hösten jag tittade på så såg han väldigt bra ut. Jag trodde faktiskt att man enligt den tidigare ÖIS-regeln ”gammal går före” skulle vänta med att flytta upp Joakim tills sommaruppehållet, men nu verkar det som om det kommer att ske så fort Bosse Backmans mördarförsäsongsträning är över.

Trots att Joakim sannolikt kommer att ärva Alex Perreiras tröja nummer 16 så ska ni inte förvänta er tretton överstegsfinter per bollkontakt och en extremt enfotad spelare. Joakims naturliga position är den centrala offensiva mittfältsrollen men han har även gjort matcher som renodlad anfallare och inhopp som kantspelare i ett 4-2-3-1-systemet. Joakim har ett bra skott med bägge fötterna och ett bra passningsspel men det som är hans främsta egenskap är hans spelförståelse. Den är helt enkelt fantastisk. Varje gång han får bollen så vet han exakt vad han ska göra med den, var hans med- och motspelare är och till och med vilken ny position han själv ska förflytta sig till. Det gör också att han aldrig ser ut att hamna i tidsnöd i sitt spel och man ser sällan Joakim kladda med bollen på planen. Sist men inte minst så har han en bra och funktionell teknik. Det mest intressanta med hans teknik är att den inte verkar försämras nämnvärt när tempot skruvas upp vilket är väldigt anmärkningsvärt. Just det faktumet är en bra indikation på att han kommer att klara omställningen från spel i tipselit till spel med a-laget mycket snabbare än alla andra spelare. Ska vi ta upp det negativa så är det fysiken som förstås behöver bli bättre, men det är väl sant för alla 16-åriga fotbollsspelare. Alla är inte Wayne Rooney. Det kommer bli mycket intressant att följa Joakims utveckling detta år om han nu bestämmer sig för att fortsätta i ÖIS. Det känns i alla fall väldigt roligt att leka med tanken att vi (i ett drömscenario) kan spela de sista matcherna i Superettan med en 16-åring i startelvan.

Vad kommer nästa år?

När nu flera av tipselitspelarna försvinner, antingen till a-truppen som de fyra ovan och då vissa slutar så blir det minst lika intressant att se vilka av de nya spelarna som kommer visa framfötterna under nästa år. Här kommer en kort resumé av vilka från tipselit äldre som kan komma få chansen efter nästa säsong under förutsättning att de spelar kvar detta år:

Joakim Hall (vänsterback, född 1992) – Det är många som är förvånade över att Joakim inte flyttades upp till denna säsong och jag är definitivt en av dem. På min lista var han före både Mikael Odin och Mathias Johannesson. En bra spelare på en rätt svår position med meriter från ungdomslandslagen. Räkna med att Joakim flyttas upp nästa år, eller t.o.m. under säsongen om inget oförutsett inträffar.

Jakob Lindström (innermittfältare, född 1993) – Lill-Lindström är antagligen den av de tre Ahlaforsbröderna som är smartast på planen. Bra speluppfattning, spelar enkelt och verkar till skillnad från sina bröder vara vänsterfotad. Det största frågetecknet är fysiken, Jakob är bara 165 centimeter lång och är därmed inte den biffigaste spelaren.

Alexander Bergstedt (målvakt, född 1993) – Alla som tittade på Gothia Cup-matchen mot Qatarlaget Aspire vet vad jag talar om. Speluppfattningen finns där. Tekniken finns där. När han får till det är han ruskigt bra. Får han ihop hela sitt spel under nästa säsong och får lite mer pondus i sina ageranden (läs: muskler och självförtroende) så är platsen som reservmålvakt hans.

Oskar Kivilo (högerback, född 1994) – Spännande spelare som gjort matcher både som högerback och högermittfältare och jag placerar honom på högerbacken i min talanglista, även om det ryktas om att han föredrar mittfältet. Blev tillsammans med Alexander Bergstedt en personlig favorit under Gothia Cup.

Henos Musie (anfallare/mittfältare, född 1993) – En lång och irrationell anfallare/yttermittfältare med en spelstil som inte är lik någon annan i hela ÖIS organisation, både på gott och ont. En råtalang helt enkelt. Behöver framförallt få ordning på det taktiska positionsspelet för att ta nästa steg i sin utveckling men är väldigt rolig att se på.

Listan kan göras lång, men dessa är de som jag tror mycket på till nästa år. Konkurrensen är stenhård och bra spelare som Lucas Malina (väldigt klok, safety first-spelande högerback) och Robin Raunegger (ståtlig klassisk mittback) är två ytterligare exempel på potentiella uppflyttningskandidater beroende på deras utveckling nästa år. Ja just det, så kommer det nya spelare från tipselit yngre…