Jaha.

Precis så var känslan efter dagens drabbning mot Assyriska. En vinst är alltid en vinst men i övrigt var det väl i ärlighetens namn inte så mycket att hurra för. Stundtals såg det ut som ett gäng glada pojkar som kickade boll på en gräsplätt första dagen på sommarlovet, men tyvärr var det långa stunder i matchen som inte såg lika bra ut.

Om vi börjar med det trista så var försvarsspelet stundtals ganska trist att se. David Leinar och Robin Jonsson var en duo mer dynamisk än Dupontarna senast det begav sig. Tyvärr har David Leinars långa skadefrånvaro gjort att de två inte har fått möjlighet att återigen svetsa sig samman utan denna försäsongs ”dynamic duo” har istället blivit Hannes Sahlin och Robin Jonsson som fungerat över förväntan. De två har verkligen överraskat och varit riktigt bra men David Leinar och Robin Jonsson måste ändå ses som det mittlås som är det optimala. David Leinars exceptionella huvudspel och fysiska fördelar gentemot övriga spelare i serien hade varit slöseri att inte använda. Men då gäller det också att de två forna kumpanerna får spela ihop sig och framförallt att David Leinar får varva upp motorerna och komma igång på riktigt.

Nu låter det som att försvarsspelet var dåligt men så var inte fallet. Målet fredades och bakåt var det tätare än i Långedrag, (jag skäms, men jag var tvungen) inga mål insläppta. Men det såg stundtals lite taffligt ut och en och annan kommunikationsmiss uppstod, framförallt i första halvlek och det blev stundtals lite för spännande. En ganska förvånande detalj som oroar en aning var att Assyriskas allra farligaste chanser kom på hörnor. Att ett lag som Assyriska som inte är alltför välväxta hotar som mest på hörnor när David Leinar är tillbaka i startelvan oroar en aning. Så borde det inte se ut.

Något annat som även det var aningen trist var den oskärpa som präglade hela den första halvleken. Passningarna såg stundtals inte alls bra ut och detta förstörde en hel del omställningar bland annat som hade kunnat bli riktigt roliga. Det gjorde även att man i första halvlek fick problem att etablera ett tryck mot det Assyriska målet och på så sätt ta tag i matchen. Passningsspelet tog sig dock i andra halvlek och blev bättre.

Den tredje trista detaljen är den höga pressen som inte riktigt fungerade denna matchen heller och som mycket annat var det även här den första halvleken som var den sämsta. Alltför många gånger fick motståndarna i godan ro springa igenom mittfältet och alldeles för lätt etablera ett spel runt det rödblå straffområdet. Mot lag som Assyriska är detta inte något jätteproblem då ÖIS ganska fort avväpnade dem innan de kom till farligheter men mot bättre motstånd kan detta bli ett problem. Men som sagt blev även detta bättre i andra halvlek då ÖIS på ett helt annat sätt lyckades ta tag i mittfältet och vann tillbaka bollen tidigare.

Känslan är dock att detta blir mycket bättre när Sebastian Johansson är tillbaka i spel. Frågan är bara vem han ska peta?

Hade valet vart tvunget att göras idag skulle nog Jakob Lindström varit den som fått stiga åt sidan. Även om Filip Holländer spelade på kanten idag så är han en central spelare och bör hålla till i mitten, spelar han dessutom som idag så finns det inte en enda innermittfältare i hela serien som petar honom. Sättet Filip Holländer spelat på denna försäsongen är helt enastående och hans förmåga att driva upp bollen i anfall från eget straffområde helt på egen hand för att sedan fördela den vidare till spelare i bra lägen är helt j**la enastående. En spelare som Filip Holländer saknades lite förra året då Sebastian Johansson och Jakob Lindström ibland blev lite för lika varandra och föll lite för långt ner i banan för att kunna hota framåt.

Filip Holländer har visat sig ha precis de egenskaperna som laget saknat sedan Markus Gustavsson valde att gå över till den onda sidan. Även om han inte riktigt ännu har samma förmåga att slå avgörande passningar än som Markus Gustavsson tillslut fick så har han en hårdhet och en aggressivitet som Markus Gustavsson aldrig visade upp i den rödblå tröjan. Men som han däremot tydligen visat prov på i Gais. Detta syntes tydligt i första halvlek då han både en och två gånger landade i slänten mellan vägen och konstgräset efter att ursinnit ha satsat in i en nickduell och fått med sig både det ena och andra ut från planen. För mig var Filip Holländer planens bästa spelare idag. Det var nog inte heller sista gången han var det.

En annan spelare som skötte sig bättre än förväntat var Pontus Otterstedt. I matchen mot Huskvarna då han senast fick chansen som högerback klarade han inte riktigt av det. Denna gången såg det däremot mycket bättre ut och det faktum att  både Pontus Otterstedt och Johan Pettersson som alternativ på högerbacksplatsen bakom Christofer Bengtsson glädjer.

Även Johan Hedman visade under den andra halvleken då ÖIS började se ”öisiga” ut att han faktiskt passar förbaskat bra in i det spelet. Just hans förmåga att hitta kreativa lösningar då laget rullar boll runt motståndarnas straffområde kan förhoppningsvis röra om en hel del i grytan i framtiden. Just i slutet av andra halvlek såg det ut precis som att han, David Björkeryd och några till var dom där glada pojkarna som kickade boll på någons bakgård. Andra halvan av andra halvlek såg det ruggigt bra ut. Trixande, joxande och klackande i en fin blandning, lägg därtill ett bra passningsspel och en lyckad hög press.

Sedan bör väl också Johan Hedmans mål kommenteras. Ni kanske undrar varför Bobbie Fribergs yngre bror Johan försökte sig på en dribblingsräd i slutet av matchen?

Sambadefensiv har svaret! För att hitta anledningen till Johan Fribergs till synes helt omotiverade hybris så måste vi förflytta oss tillbaka till förra hösten och Wallenstamhallen i Mölnlycke. I hallen anordnas en av de största och mest prestigefyllda futsalturneringarna i Sverige. Spelare som Ken Fagerberg, Valon Gashi, Kamal Mustafa, Ivica Skiljo, Patrik Ekwall, Geert den Ouden och Johan Friberg Da Cruz deltar. Efter två kvällars intensivt matchande är ett lag bestående av spelare från Assyriska BK i final och väl där ställs man mot ett lag från Skövde som imponerat stort tidigare i turneringen.

Matchen som inte är den mest underhållande och slutar 0-0 och går till förlängning. En stund in i förlängningen får Johan Friberg Da Cruz bollen och kliver några steg upp i banan, snart kommer en spelare mot honom och försöker ta bollen av honom. Denna spelare fintar sig Friberg förbi och fortsätter med en ursinnig hastighet mot mål och efter att ha mer elelr mindre snubblat sig förbi två till spelare så väljer han att skjuta, han snubblar till en aning men skottet går stenhårt upp i nättaket på på handbollsmålet och Fribergs lag tar hem vinsten på 8000 kronor och en biljett till en match på San Siro med AC Milan.

Med detta färskt i minnet valde Johan Friberg Da Cruz att försöka sig på att dribbla Johan Hedman och resultatet blev inte riktigt som förra gången. Dock måste det nämnas att Johan Hedmans kroppsfint fullständiga förnedrande av målvakten var oerhört underhållande att se. Så bra, så snyggt, så öisigt.

Men för att sammanfatta matchen så var det en vinst och lite ”skönt lir” på slutet. Inte så mycket mer.

Men det tråkigaste av allt var så klart att han uteblev. Ikonen, hjälten och den förste brassen i Sverige Valter Tomaz Junior skadade sig på träningen kvällen innan matchen och tyvärr fick vi alla på plats inte chansen att tacka honom. Jag räknar därför kallt med att han tackas av på Gamla Ullevi under någon av matcherna i år. Egentligen hade väl en hel match i hans ära varit på sin plats men det kanske inte blir så.

Svagt.