Stadsparksvallen i Jönköping bör klinga rätt bra i Peter Abrahamssons och David Leinars öron. De spelade nämligen från start senast det begav sig på ”vallen” – kanske Sveriges vackrast belägna idrottsplats. Året var 2010 och ÖIS tog en mycket viktig trepoängare som där och då förde dem upp till en fjärde plats i tabellen. Dessutom med en hängmatch mot Ängelholms FF i bagaget. Säsongen i stort lämnade allt i övrigt att önska, men där och då andades man en viss optimism. Allsvenskan 2011 var inte så djävla långt borta, trots allt. Man skulle ”bara” sätta bonnegänget Ängelholm på plats och avancera upp till andra plats. En poäng bakom serieledande IFK Norrköping. Lätt som en plätt!

Till sist hamnade ÖIS ganska långt ifrån Allsvenskan 2011. Ett kryssrekord satte stopp för det. Men mot Jönköpings Södra visade ÖIS prov på ett spel man inte ofta fick se dem prestera under säsongen. Och som grädde på moset smekte hackkycklingen Álvaro Santos in sitt sjätte mål för säsongen på ett sätt som bara kan kan. Bortre krysset stod som en strut i vädret, och Alexander Nadj i hemmamålet har nog aldrig agerat mer statist någonsin.

På tilläggstid dödade ÖIS tillställningen efter att ha ställt om blixtsnabbt då Jönköpings Södra tappat bollen i ett offensivt läge. Svisch, så hade Markus Gustafsson frispelat Jakob Olsson som sedermera tryckte bollen i nät. På läktaren satt Jeffrey Aubynn och njöt tillsammans med representanter för ÖIS, vilket mynnade ut i ett av alla oändliga ”Jeff till ÖIS”-rykten som numer dyker upp varje off-season. Ingen silly season utan ett Aubynn-rykte!

Två och ett halvt år efter den där 2-0-segern där Álvaro Santos och Markus Gustafsson fixade biffen och tre poäng reser ÖIS till Stadsparksvallen igen. Och denna gång med helt andra förutsättningar. Abrahamsson, Leinar och Bengtsson. Där har vi de ynka tre som tillhörde ÖIS då, och som tillhör klubben än i dag. I övrigt är laget ett helt annat. Pavel Zavadil är utbytt mot Johan Lundgren, Nicolas Sandberg är utbytt mot Oskar Wallén och Markus Gustafsson är utbytt mot Sebastian Ohlsson.

Janne Andersson som hade det yttersta ansvaret då och Hans Prytz som tar de avgörande besluten när denna text författas må ha olika strategier och idéer kring hur fotboll bäst bör utföras: men de har alla samma grundmål – att vinna matchen och plocka med sig tre poäng hem.

Frågan är bara vilka spelare Hans Prytz har till förfogande när detta skall försöka utföras. Sedan tidigare vet vi att Emil Karlsson saknas på grund av det röda kort han fick syna mot GAIS, men fortsatt är det frågetecken kring framför allt Jakob Lindström. Han har inte spelat sedan vinstmatchen mot IK Brage den 22:a april vilket snart är tre veckor sedan. Johan Hedman har vikarierat sedan dess, och gjort det helt godkänt, men i längden behöver ÖIS ha sin lagkapten till förfogande. Hans uppgifter på mitten är svåra att ”ta efter” och hans blotta närvaro samt inställning tänder till laget på ett sätt som de flesta av de andra spelarna har svårt att efterlikna.

Lyckligtvis känns chansen ganska så stor att Lindström kommer att spela mot Jönköpings Södra. Vi skall inte dra några förhastade slutsatser, och han klev av träningen efter smärtor så sent som igår, men i eftermiddags rörde han sig till synes tämligen obehindrat och deltog i alla de övningar som tränarteamet satt upp. Det måste betyda något!

Vi kan åtminstone fastslå att det är på bättringsvägen. Konstigt vore väl i och för sig annars, men  förra veckan sysselsatte han sig som bekant med egna övningar i gymmet. Då missade han matcherna mot Landskrona BoIS och Djurgårdens IF. Förhoppningarna var att han skulle ha återhämtat sig nog för att kunna spela derbyt i måndags, men den planen gick som bekant i kras vilket lade ett stort ansvar på Hedmans axlar.

Nu är det bara att hålla alla tummar som finns för att det avslutande träningspasset som genomförs på söndag eftermiddag ger de besked vi vill ha. Inga smärtor, eller åtminstone smärtor som inte är behandlingsbara, och att han ger tummen upp för spel mot Jönköpings Södra. Enbart det borde i så fall göra att varenda Öisare på måndag efter avslutad jobbdag hoppar i bilen och bränner plattan i botten mot Jönköping. För vem vill missa återkomsten?

Utöver Adam Rosén som tog det lite lugnare var hela truppen samlad för dagens pass. Och lyckligtvis gick samtliga av planen med kroppen i behåll. Angående Rosén behöver vi nog inte vara alltför oroliga. Det handlar förmodligen bara om någon liten småskavank som behandlas på bästa sätt. Under tiden som laget övade på ditten och datten löpte Adam Rosén ett tiotal varv runt gräsplanen, stretchade, samspråkade med Erik Nexborn för att ta några avslutande varv och sedan slinka in i omklädningsrummet. Räkna med honom på måndag. Lite vila imorgon så är han på benen igen!

I och med Emil Karlssons avstängning krävs det lite omstuvning i startelvan. Det är lite tidigt att säga exakt hur det kommer se ut mot Södra – frågan är om Hans Prytz ens vet det själv ännu – men det finns ett par olika konstellationer som känns troliga. I nuläget känns det mest troligt att det är Richard Yarsuvat som assisterar Oskar Wallén i anfallet, men platsen är ”up for grabs” då Johan Hedman skall ha spelat där på träningen igår och då även Henrik Carlsson fick dra på sig västen och kriga ihop med Wallén tidigare i dag.

Konkurrens at its finest!

Det är väl för härligt! Exakt som det skall vara. Eller hur? Man skall behöva kämpa för sin närvaro. Det skall inte vara någon dans på rosor. Och kriga kan man säga att dessa tre herrar lär få göra fram tills måndag kväll. Åtminstone på det återstående passet innan laget tas ut. Där gäller det att övertyga Prytz om att man är ready to go. Redo att gå in och göra slarvsylta av ett darrigt Södraförsvar som helst av allt hade velat möta ÖIS U17-grabbar. Det är ungefär på den nivån deras självförtroende ligger för tillfället efter en rad oerhört svajiga försvarsinsatser.

Målvakt och backlinje kommer förhoppningsvis vara intakt så länge Adam Rosén inte kastar in handduken, men på Richard Yarsuvats yttermittfältsplats skapas ett hål om han kliver upp i anfallet (vilket som sagt känns som det mest troliga alternativet). Och får man gå efter vad dagens träningspass gav så är det Jacob Ericsson som tar steget tillbaka in i startelvan.

Bra, om du frågar mig. Jag gillar Jacob. Han har speed och han vill alltid göra någonting konstruktivt med bollen. Kanske lite för omständig här och där, men tar han med sig farten och fläkten från dagens träning kommer ytterbackarna i J-Södra drömma mardrömar hela måndagsnatten lång. Promise! Kvaliteten finns där och kan han bara slipa på sina något stressade avslut blir det som en stor skål kalaspuffar.

Kalaspuffar får bli slutordet för i kväll. I natt drömmer vi Álvaros Santos bananskruv från 2010. Wallén är mannen att återupprepa denna bedrift på måndag. Då säger vi så!

 

Landskrona BoIS. Så heter ÖIS nästa motståndare. Ett lag som huserat i Superettan en längre tid och som hushåller sig där i mitten någonstans. De är för bra för att trilla ur, men de är inte riktigt av den kvalitet att de kan slåss om de två uppflyttningsplatserna.  Så har det åtminstone sett ut förr om åren, och någonting säger mig att vi kommer att få se något liknande även denna säsong.

Imorgon är det ÖIS tur att ta sig an skånelaget. Och det, med stor sannolikhet, utan Jakob Lindström på mittfältet. Han deltog inte i det träningspass som resterande del av laget genomförde tidigt på lördagsförmiddagen, och anledningen sägs vara en stukad fot som sållar problem. Och det såg, om man skall vara ärlig, inte så bra ut när han då och då lunkade ut från omklädningsrummet för att tala med fysio Erik Nexborn. Att han skall kunna delta imorgon känns med andra ord lika troligt som att Christofer Bengtsson tar hand om målvaktssysslan.

No good news så klart. Inget snack om den saken. ÖIS är i behov av att ha sina få innermittfältare tillgängliga, men det skall å andra sidan mycket till för att man skall ta några risker så här tidigt inpå säsongen. Speciellt då den kommande åttadagarsperioden med start imorgon kantas av tre matcher. Landskrona BoIS, Djurgårdens IF i Svenska Cupen och till sist GAIS på Gamla Ullevi den sjätte maj. Det är en rad av viktiga matcher där Jakob Lindström hade varit nyttig och en av stöttepelarna – så vi får lägga våra förhoppningar på att han är fri från sina symptom endera till på onsdag eller åtminstone tills dess att det är derbydags. Det är lätt att skynda, men i längden tjänar det ingenting till. Det gäller att ha i is magen!

Vikariera kommer troligen Johan Hedman att göra. Det är den slutsats som går att dra av dagens träningspass. Kanske är det en frukt av en fin insats på det centrala mittfältet i den senaste U21-matchen mot J-Södra, vad vet jag, men när det vankades helplansspel gick Johan Hedman in centralt tillsammans med Johan Lundgren och flera gånger om var Hans Prytz framme för att instruera och pusha. Förmodligen inför vad Landskrona BoIS kommer att bjuda upp med. Värt att notera är att Jacob Ericsson fortsatt är utanför startelvan och att kanterna täcks upp av samma par som senast – nämligen Sebastian Ohlsson och Richard Yarsuvat.

Ett val som går att ha synpunkter på efter vad Yarsuvat visade upp idag. Det såg lojt och ointresserat ut. Lite av Jakob Olsson-syndromet där tappade bollar följs upp av lite gnäll, lite lunkande och tunga blickar istället för ett stenhårt hemjobb för att återvinna bollen. Bättring blev det ett kort tag efter att Prytz gått in och för både Ohlsson och Yarsuvat poängterat vikten av att som yttermittfältare hela tiden fullfölja varje moment, men den gnistan rann ganska så snabbt ur igen. Där måste det finnas mer hunger! Mer vilja! Den finns ju djupt där inne någonstans. Det har vi sett tidigare. Men det gäller att skicka rätt signaler till omgivningen. Både till sig själv, till medspelarna och till tränaren. Något han tyvärr inte gjorde idag.

Den troliga startelvan mot Landskrona BoIS imorgon

Det blir alltså en enda justering från senast mot IK Brage. Ut går Jakob Lindström på grund av skada, och in träder Johan Hedman på samma plats. Återstår att se vad det får för effekt. Att det centrala mittfältet inte är en optimal plats för Johan Hedman skriver väl de flesta under på, men han har inte heller gjort bort sig de gånger han fått spela just där. Vad säsongen har rullat på har han dessutom fått axla en större och större ledarroll i ett annars väldigt ungt lag, vilket det känns som har gjort att han har vuxit som spelare och person. Kanske är det därför som Hans Prytz har honom före, till exempel, Filip Holländer som har det som sin ”riktiga” position.

Gästande Landskrona BoIS har som bekant den tidigare Öisaren Luka Mijaljevic i sin laguppställning. Hittills har det under 2013 stannat vid tre inhopp, men han gnetar sig närmre och närmre en startplats i Jörgen Petterssons lagbygge. Speciellt då de för stunden saknar en av seriens vassaste och mest talangfulla anfallare i Alex Nilsson (lån från Malmö FF). Till klubbens hemsida säger Luka Mijaljevic själv att han ”hoppas få sätta dig en eller två baljor” och att det blir en aning speciellt att möta sin gamla klubb trots att få spelare från den tiden är kvar (Peter Abrahamsson, Fredrik Andersson, Christofer Bengtsson, Joakim Hall, David Leinar, Jakob Lindström och Oskar Wallén).

Landskrona BoIS har tagit ut följande matchtrupp: Bill Halvorsen, Niklas Uddenäs, Max Mölder, Linus Malmqvist, Martin Rudolfsson, Philip Andersson, Liridon Leci, Tobias Malm, Patrik Åström, Andreas Dahl, Fredrik Svanbäck, Christoffer Tapper Holter, Erik Andersson, Surprise Ralani, Mathias Andersson, Luka Mijaljevic, Fredrik Olsson och Fredrik Karlsson.

Har ni inget annat för er kan ni som avslutning läsa Landskronas införrapport via denna länk.

 

För en vecka sedan hade ÖIS vid det här laget förlorat med 3-0 på Södertälje Fotbollsarena. Assyriska FF var det klart bättre laget – framför allt i första halvlek – och vann tämligen välförtjänt även om ÖIS åtminstone skrapade ihop chanser till ett mål och en bruten målnolla. I dag var det på Öisgården, som sig bör, fullt fokus på nästa uppgift. För om cirka ett dygn vandrar spelarna ut på Gamla Ullevi redo att strida för tre nya poäng. IK Brage står för motståndet, och som alltid gäller det att vara förberedd in i minsta detalj.

Dagen till ära var passet förlagt till Öisgårdens naturgräs, och rykten säger att de invigde mattan redan tidigare under veckan. I och med det börjar också säsongen på riktigt. OK, gräset var inte perfekt på alla ställen, men naturgräs är naturgräs och känslan av att spela fotboll på riktigt gräs gör det värt att det uppkommer några felstudsar här och där. Dessutom gör det nog gott inför morgondagen. Det syntes att spelarna var ovana vid det lite långsammare underlaget mot Falkenbergs FF efter en hel försäsong präglad utav konstgräs. Förhoppningsvis kan detta göra att de känner sig lite säkrare på underlaget och därmed vågar släppa lös lite mer på Gamla Ullevi.

Vad bättre är är att skadelistan börjar tunnas ut. Hela truppen deltog fullt ut i samtliga dagens övningar och de tidigare frågetecknen Henrik Carlsson, Johan Hedman och Filip Holländer rörde sig till synes obehindrat. För två veckor sedan, dagen före premiären, lunkade var och varannan spelare av planen vad träningen led. Nu börjar saker ordna upp sig – och kanske får vi se även denna trio imorgon. Om än på bänken till att börja med, för ingen av dem slår sig in i den startelva som Hans Prytz valt att mönstra.

Likt Felix beskrivit i tidigare träningsrapporter så övergår det mer och mer till att Hans Prytz tar ett kliv tillbaka och beskådar på avstånd samtidigt som Marcus Lantz är den som driver och manar på, håller i övningar och går in och rättar till i vissa situationer när han känner att det krävs. Framför allt slås man av hans positivitet. Han är väldigt verbal och tvekar inte att berömma när någon gjort någonting bra. Visst, det kan låta banalt, men jag vill ändå tro att det gör skillnad hos den enskilde individen. Slår man bort en boll är det lätt att se det negativa, sjunka med huvudet och gräma ned sig. Men får man istället höra att ”det var en bra slagen boll, fortsätt på den vägen” är chansen större att man inte tappar gnistan i onödan.

Extra viktigt är ju en sådan sak i dagens trupp. ÖIS är som bekant ett oerhört ungt lag och i den åldern är det lätt att se saker svart eller vitt. Påbörjar man ett pass lite tveksamt vaggas man snabbare in i en ond spiral än vad till exempel David Leinar, Peter Abrahamsson och Christofer Bengtsson gör. Och just därför är det en viktig ingrediens att pusha, påminna och klappa på axeln även när bollen inte går fram. Tanken kan ha varit utomordentlig och även det är värt att uppmuntra. Någonting som Marcus Lantz gör på ett föredömligt sätt.

Kanske är det en av orsakerna till att minerna i dag stod uppe vid öronen hos de flesta två raka nederlag till trots. Att man har fått de yngre spelarna på rätt väg. Att inte gräva ned sig utan istället försöka se till det positiva. Att man har fått dem att förstå att det kommer dyka upp motgångar vad säsongen lider och att det inte tjänar någonting till att älta, kolla tillbaka i arkivet och gräma sig över spilld ost.

Det, blandat med ett rätt så lovande spel med fina intentioner från de elva som med all förmodan kommer att starta imorgon, gör att jag med tillförsikt ser fram emot morgondagen och vad ÖIS kan åstadkomma. Vi har kommit till något utav ett vägskäl där ÖIS endera kan ta ett kliv uppåt, eller förlora ännu en gång och gräva sig ännu djupare ned i helvetesgropen. Det är upp till de elva på planen – men det känns som att det är någonting på gång. Imorgon är det ÖIS tur att känna på segersötman!

Följande matchtrupp mönstrar ÖIS mot IK Brage:
1. Peter Abrahamsson
12. Fredrik Andersson
2. Christofer Bengtsson
3. Joakim Hall
5. Jonathan Azulay
7. Jakob Lindström
8. Johan Lundgren
10. Oskar Wallén
13. Johan Hedman
14. Emil Karlsson
15. Ricky Yarsuvat
16. Sebastian Ohlsson
18. Jacob Ericsson
20. Filip Holländer
21. Adam Rosén
25. Tobias Bratt
28. Daniel Paulson
44. David Leinar

Startelvan kommer, utefter vad jag kunde utläsa på Öisgården i eftermiddags, se ut som den gjorde i Södertälje för en vecka sedan. I målet står föga överraskande Peter Abrahamsson. Framför sig har han då en backlinje innehållande Christofer Bengtsson (som i slutet av dagens träning fick en smäll mot knäet och grinade illa, men som sedan reste sig och tog några löpningar vilka gav indikationerna om att det inte var någon fara ändå) till höger, David Leinar och Adam Rosén i mitten samt Jonathan Azulay ute till vänster.

På mittfältet huserar i vanlig ordning Johan Lundgren och Jakob Lindström i de inre delarna. Det finns ingenting annat! Till höger kommer Sebastian Ohlsson hålla till, samtidigt som Jonathan Azulay med all sannolikhet kommer få rikta in sig på att samarbeta tillsammans med Jacob Ericsson (kanske, kanske kommer Richard Yarsuvat att spela här, men det känns ganska så tveksamt) på sin vänsterkant.

Anfallet är dedikerat till Oskar Wallén och Emil Karlsson. Det är som gjutet i sten. Åtminstone ett tag till framöver. Richard Yarsuvat är det tredje alternativet, men dessa herrar kommer få fortsatt förtroende. Någonting som man näppeligen kan klandra Hans Prytz för. Deras säsongsöppning har varit högst tveksam, men vi vet å andra sidan vad de kan ställa till med. Potential finns och förhoppningsvis får de ut den redan imorgon kväll. Det säger vi!

 

Utan att överdriva kan man verkligen säga att vi i rask takt går mot ljusare tider. Det märker man inte minst när man besöker ÖIS-gården för eftermiddagsträning. För första gången sedan i oktober krävdes det i dag inte att strålkastarljusen kring konstgräsmattan var påsatta från start. En fantastisk känsla som vittnar om att det snart är april och premiär på Gamla Ullevi. OK, till dit är det en bit kvar, men det närmar sig sannerligen. Och dagsljuset är en stor indikation på det.

Hans Prytz snackar med laget under dagens träning på ÖIS-gårdens konstgräsmatta

I och med att matcherna nu ligger tätt så genomförde laget i dag ett lite lättare fotbollspass (sista cirka 20 minuterna ägnades dock åt olika former av fys) utan några allt för stora ansträngningar. Det hela inleddes precis som vanligt med att målvakterna Peter Abrahamsson och Fredrik Andersson triggades för sig själva vid den ena målburen samtidigt som övriga delar av laget satte igång med några varvs uppvärmning följt av en form av kvadratspel till Hans Prytz instruktioner. Spelarna var uppdelade i fyra lag där ”matcherna” spelades om 3×2,5 minuter vardera. Fokus låg på att hålla bollen inom laget och spela sig runt de kniviga situationer som då och då uppkom. I viss mån likt det smålagsspel som är ett stående inslag inför varje match.

Fredrik Andersson och Peter Abrahamsson småsnackar med målvaktstränare Tomas Vainio

När kvadratpassningsövningen hade hållit på en längre period blåste Hans Prytz i pipan och justerade om lagen till elva mot elva för att få till någon form av helplansspel – ett inslag som har varit ganska så vanligt under försäsongen 2013. Janne Andersson all the way! Under denna sekvens anammades någon form av kontringsspel där det ena laget skulle vara offensiva och anfalla medan det andra laget skulle vara lite mer avvaktande och defensivt lagda. Och sedan var det fullt krut. Hundra procent gas! Fullt ös!

De två lagen var uppdelade på följande vis:

Lag röd

Fredrik Andersson

Christofer Bengtsson Carl Hawunger Jonathan Azulay Hannes Sahlin

Johan Hedman Johan Lundgren Jakob Lindström Jacob Ericsson

Richard Yarsuvat Emil Karlsson

-

Oskar Wallén Henrik Carlsson

Sebastian Ohlsson Jonatan Berg Filip Holländer Daniel Paulson

Joakim Hall Adam Rosén David Leinar Tobias Bratt

Peter Abrahamsson

Lag väst

Jakob Lindström beskådar Johan Hedmans avfintning av David Leinar

Även om denna kontringsövning i första hand inte handlade om att avsluta och göra mål så känns det lite oroväckande att inget av lagen lyckades med att göra ett enda mål under övningens gång. För dåligt! Inte var det särskilt nära heller. Närmast var Oskar Wallén som fick iväg ett skott längs gräset från nära håll som Fredrik Andersson kunde parera på ett snyggt sätt. Utöver den chansen är det ganska så tomt bland mina anteckningar. Richard Yarsuvat hade ett nickläge där han kom på rätt sida om David Leinar men bollen som kom från Jacob Ericsson var lite för högt slagen vilket resulterade i att han endast nuddade bollen med pannan. Lite otur! Men där vill man se mer. Mer mål, mer bestämdhet. Mer vilja. Man vill se att det anfallande laget kommer till avslutningslägen och att man sätter dem. Åtminstone ett eller ett par stycken. Men det är bara att hålla tummarna, be till gud och hoppas att det ser annorlunda ut på onsdag. Det måste det banne-mig göra!

Bengan bygger med nätta steg upp ett anfall under det avslutande matchspelet

I övrigt kan vi notera att Jonatan Berg fortsatt tränar med laget. Den förre Varbergs BoIS-mittfältaren har ju fått sin dom av ÖIS ledning sedan länge – mittfältskvoten är fylld och därmed finns ingen plats kvar. Man valde dock att låta honom fortsätta träna på ÖIS-gården tills dess att han finner en ny klubb i en sjyst gest efter att Berg snällt bett om det. Men någon klubb har han alltså ännu inte funnit. Kanske, kanske har det öppnats en lucka för honom i ÖIS i och med Sebastian Johanssons uttåg ur föreningen. Vad som talar emot det är att det långt ifrån är samma spelartyp vi har att göra med och dessutom har Jonatan fortsatt svårt att imponera under träningarna. Därför antar vi att domen kvarstår även framöver.

 

Nu börjar det sannerligen närma sig matchdags. Endast fem dagar återstår till dess att ÖIS spelar sin första match för året. Och idag inleddes denna ”ladda-för-match-vecka” med ett eftermiddagspass på ÖIS-gården. Precis som planerat. ÖIS har under hela januari tränat minst en gång per dag med ledighet under lördag och söndag – adderat med förmiddagspass för de som har kunnat två dagar i veckan (tisdagar samt torsdagar). Dessutom har passen varit ganska så hårda. Ingen solsemester här inte. Det har varit tunga pass med mycket fokusering på styrka och kondition.

Idag var inget undantag. När två delar av the Samba Crew (samt en eventuell förstärkning i framtiden) anlände till ÖIS-gården hade delar av tränartrojkan redan förberett för ett så kallat jojo-test ute på konstgräsplanen. Kort sammanfattat: ett svinjobbigt löptest som liknar beep-testet men som är mer utformat för fotbollsspelare. Med facit i hand gynnar testet dem som är lite lättare i kroppen och vann – det gjorde nyförvärvet Jacob Ericsson på nivå 22.5. Det skall väl också nämnas att den regerande mästaren Christofer Bengtsson samt Sebastian Ohlsson inte var långt därefter.

Efter att spelarna återhämtat sig i fem, tio minuter återupptog Hans Prytz träningspasset. På ena sidan av planen höll cirka tio spelare till där fokus låg på avsluten. Övningen gick helt sonika ut på att en boll slogs från en spelare placerad ute på kanten vid planens mittlinje. Den slagna bollen var tänkt att landa någonstans vid straffområdslinjen där förste man i ledet skulle plocka ned bollen med bröstet, vända upp och avsluta på ett tillslag. Och tyvärr var det med blandat resultat. Mestadels åt det sämre hållet. Många skott var helt enkelt för dåliga. Under all kritik. Satt bollen inte rakt i magen på målvakten så satt den fyra meter brett och två meter högt. Men det är väl lite av det som man får räkna med under en försäsong hur frustrerande det än må vara. I många fall är krutet inte laddat än. Och tur är väl kanske det. Det optimala och absolut bästa är ju att spelarna konserverar formen – och avsluten – tills längre fram när det verkligen gäller någonting. Men det fanns de som stack ut. Först och främst Richard Yarsuvat och Henrik Carlsson. ”Ricky med ett fint avslut – finess!”, går att läsa bland mina antecknar. Det plitades ned efter det att han hade satt både en och tre bollar i nät där han varvade nätta chippningar med distinkta skott i elfte nätmaskan.

På den andra sidan av planen höll resten av truppen till där de spelade någon variant av kvadraten. Fokus där låg på rörlighet och passningsspel. Inte alltför intressant med andra ord. Och det var också där som provspelande Jonatan Berg höll till. Lite synd kan tyckas då hans främsta kvalitet sägs vara just avsluten. Det hade onekligen varit intressant att se vad han hade kunnat uträtta i avslutsövningen.

Tyvärr gjorde han inget intryck alls i det senare matchspelet. Det var knappt så att han syntes till någon gång. Han sprang mestadels runt och sökte ytor utan att ha så mycket boll. Jag vet inte, kanske är det tufft att döma ut honom med det i bagaget, men av det jag har sett under dessa provspelsdagar så känns det tveksamt om han är någonting att satsa på. Han sticker inte ut på det sett som hade varit önskvärt. Istället syns han, som sagt, knappt till alls. Återstår att se om Hans Prytz är av samma uppfattning eller om Jonatan Berg har glänst vid de tillfällen då Sambadefensiv har varit frånvarande och på så vis vägt upp de mindre bra träningspassen…

Avslutningsvis kan vi meddela att André Nilsson fortsätter träna på egen hand bredvid sina medspelare. Enligt uppgift kommer han att opereras för sin skada under denna vecka. Därefter väntar en lång och krävande rehabperiod.

 

I samma veva som jag satte mig att resa mot ÖIS-gården för att bevittna dagens träningspass skickade ÖIS ut ett pressmeddelande gällande ännu ett nyförvärv – nämligen Jacob Ericsson. Ni vet, den där junioren som tillhörde AIK men som den senaste säsongen var utlånad till Karlstad BK. Ni vet, han som varit jagad av Gefle fram tills dess att de snubblade på den ekonomiska biten.

Men nu kommer alltså Jacob Ericsson att tillhöra ÖIS i två år framöver – trots att Kent Carlzon bara så sent som för några dagar sedan spelade ovetandes om vem Jacob var när Värmlands Folkblad ringde upp för en kommentar. Därmed får vi ännu en ytterback alternativt yttermittfältare att tillgå. Och det till vänsterkanten i första hand. Möjligen kan detta betyda att David Björkeryds tid i ÖIS är över – de spelar ju på exakt samma positioner – men det lär framtiden utvisa.

I och med detta tillskott blev min vilja att beskåda dagens träningspass en aning större. Nyförvärv! Alltid lika härligt. Alltid lika underbart. Alltid lika kittlande. Ni känner igen det. Att bilda en första uppfattning och bekantskap till spelaren och personen. Men tyvärr, kan tyckas, var dagens pass inte det bästa för just det ändamålet. Nej, det var relativt lite matchspel och istället en hel del fokus på passningsspelet. Som sig bör i början av säsongen, kanske. Komma igång i fötterna och go back to the basic. Mycket kvadraten och liknande övningar. Blandat med lite matchspel och i slutet löpning och styrketräning.

Men lite matchspel hann de trots allt med under passets gång. Och även om det är svårt att ta ut någon som stack ut mer än någon annan så är en sådan som Johan Lundgren värd en extra benämning. Han höll till på det centrala mittfältet och varje gång han vidrörde bollen kändes det som att han hade någon extra sekund att spela den vidare jämfört med många andra. Han tog ytan väldigt bra och pyntade även in en fin bolltouch i potten. Lovande!

Vad gäller Jacob Ericsson, som kanske de flesta av er är mest intresserade av att läsa om, finns det inte så mycket att säga. Han spelade vänsterback i västlaget och ställdes inte på några större prov. Han höll ställningarna, helt enkelt. Till höger hade han Hannes Sahlin som alltså var placerad som mittback tillsammans med David Leinar. Ett tecken, månne? Förmodligen alldeles för tidigt att säga – men det bör åtminstone vara en konstellation som Hans Prytz och gänget har i åtanke i och med Robin Jonssons och hans tveksamma kontraktssituation. Då Christofer Bengtsson även han fanns med i denna backlinje stärks ju den tanken ytterligare.

I motsatt lag fanns Johan Hedman på högermittfältet. Enligt utsago skötte han sig exemplariskt under torsdagens premiärträning – och det kan man nog säga stämde även idag. Och då tänker jag främst på en spelsekvens då han kom från höger, gick in i banan, fann Lundgren centralt som klackade bollen i djupet där Hedman sökt en ny position. Och så pang! Ett direktskott med härlig skruv levererades från Hedmans högerdoja. Via målburens vänstra stolpe och in.

I övrigt kan vi rapportera att frånvaron av spelare såg ut ungefär som i torsdags. Med andra ord fanns de spelare utan kontrakt inte på planen – bortsett från Fredrik Andersson – vilken alltså ger oss följande bortfallna kvartett: Robin Jonsson, Tommy Lycén, Alexander Jeremejeff och David Björkeryd.

Jan 032013
 

Då var det dags igen. Egentligen skulle spelarna dragit igång träningen på måndag men så sent som igår blev det klart att det redan idag, på torsdagen skulle spelas fotboll och träningen skulle inte som det planerats från början, dra igång med fystester. Just till följd av den sena ändringen av tiden för träningen och det faktum att den utspelade sig på en vardag gjorde att årets första träning detta år inte var fullt så välbesökt som den var exempelvis förra vintern då årets första träning låg på en helg och dessutom hade ”snackats upp” aningen mer än det här året. Fast några tappra själar hade trotsat blåsten och kylan för att ta sig en titt, en gissning är att publiksiffran låg strax under hundra personer. En siffra som är fullt acceptabel med tanke på omständigheterna.

Som alltid vid den här tiden på året så är det en tid fylld av nya bekantskaper. Inte mindre än sex stycken nya spelare syntes till på konstgräset. Daniel Paulson och Carl Hawunger har visserligen tidigare känt på hur det känns att spela med A-laget men de två namnen är ändå nya i sammahanget och båda såg ut att trivas. De andra nyförvärven, Sebastian Ohlsson, Johan Lundgren, Adam Rosén och Tobias Bratt var också de med och här under följer en rapport om hur de olika nytillskotten skötte sig:

Johan Lundgren

Enligt många är Johan Lundgren den spelare av de nya som har störst potential att ta en startplats till premiären och det kan mycket väl stämma. Den förre trollhättespelaren kan mycket väl ta en plats på mittfältet i premiären mot Falkenberg. Tidigare har det spekulerats i huruvida han kommer att användas på innermittfältet eller som ytterforward. Om man ska tro dagens pass kommer han i första hand att ses som ett alternativ på innermittfältet.

Under hela det avslutande tvåmålsspelet huserade Lundgren på innermittfältet och kvitterar ut ett ”väl godkänt”. Som väntat var han vårdad i sitt passningsspel och inte rädd för att ta klivet in i boxen. Hans offensivlusta resulterade i åtminstone ett mål.

Adam Rosén

Adam Rosén har av mig tidigare beskrivits som en David Leinar-kopia som har storleken som sin främsta styrka och har vissa brister i snabbhet. Den informationen kan ha varit aningen felaktig. För det första är ingen större än David Leinar, det är en tumregel man bör hålla sig till. Däremot ser Adam Rosén rörligare ut än vad minnesbilden av årets sista match vill göra gällande. Trots sin storlek klarade han sig bra i övningarna på små ytor. Det är svårt att bedöma en mittback i ett så tidigt stadium som efter en träning men Adam Rosén ser intressant ut.

Sebastian Ohlsson

Det färskaste av nyförvärven var den som imponerade mest på mig under tvåmålsspelet. Med en inledning som för hans egen del var snudd på perfekt tappade han lite mot slutet av tvåmålsspelet. Att döma av dagens träning kommer Ohlsson att användas som yttermittfältare i första hand och han är en offensiv sådan. Tidigt i matchen gjorde han träningens snyggaste mål då han från långt håll vek in i banan och avlossade ett skott som slank in vid Peter Abrahamssons första stolpe. Efter det hann han med att slå två bollar till från nära håll.

Även om han stundtals var aningen för bollkär så är det en spelare som gärna utmanar och ofta lyckas med det han tar sig för. Flertalet gånger lyckades han skapa oreda i motståndarförsvaret då han gick på genombrott. Med andra ord en, vid en första anblick intressant spelare. Tyvärr sitter ÖIS i en sits som känns ”lose-lose” Är Sebastian Ohlsson bra så kommer han återvända till andra sidan motorvägen. Är han inte tillräckligt bra så kommer han att få stanna kvar, men till vilken nytta?

Tobias Bratt

Möt Tobias Bratt, kamikazepiloten. När man bara har sett måtten på Bratt ställer man sig säkerligen ganska frågande till hur han kan tänkas spela mittback, vilket har varit hans position under större delen av ungdomskarriären. Han är totalt befriad från rädsla och tycks inte vara rädd för att slänga sig in i någon duell. Att beskriva honom som ettrig är nog en underdrift. Den ytterst kompakte Qvidingprodukten kommer att se till att Christofer Bengtsson får kämpa för sin plats som högerback. Och han kommer att kämpa med hela sin kropp.

Daniel Paulson

Ja, vi tar även med Daniel Paulson och Carl Hawunger i den här genomgången, även om dom inte är helt nya bekantskaper. Daniel Paulson har efter många år i klubbens olika ungdomslag nått det A-lag han under hela sitt liv haft känslor för. Vi har redan tjatat om hur roligt det är att ha en spelare med Daniels starka band till supportrarna i A-truppen och nu syns det att även Daniel själv tycker att det är väldigt roligt just nu. Som vanligt är det hans inställning och glöd som är hans främsta styrkor. Daniel är spelaren som slänger sig fram mellan två backar i den 87:e minuten och stöter in ett lågt inlägg trots att det kostar ett ögonbryn.

Han är dock mer än så. Han har drivet och tekniken för att fungera alldeles utmärkt som yttermittfältare och han har nu en gyllene chans att spela sig närmare startelvan då bristen på just yttermittfältare inte varit tydligare på länge. Med ett mål och i övrigt bra spel på dagens träning försämrade han iallafall inte sina chanser.

Carl Hawunger

Under slutet av den förra säsongen flyttades den dåvarande lagkaptenen för Tipselit Äldre upp från sin mittbacksposition till defensiv innermittfältare. När det var dags för tvåmålsspel idag hamnade han helt plötsligt ännu längre upp i banan. I en roll som liknade en yttermittfältare gjorde han det riktigt bra.

Den annars defensivt lagde Hawunger mäktade med två mål. Ett nickmål då han påpassligt kom fram på en långboll och nickade över en felplacerad Peter Abrahamsson och ett ännu mer imponerande nummer då han drev in bollen i straffområdet på egen hand förbi en spelare för att sedan snyggt placera in bollen intill den bortre stolpen.

Det var den genomgången. I övrigt noteras att av de spelare som det rått vissa frågetecken kring (Lycén, Jonsson, Björkeryd,  Fredrik Andersson och Jeremejeff) var dert bara Fredrik Andersson som deltog på dagens träningspass. Det kan vara ett tecken på att Fredrik skriver på snart. David Björkeryd som skulle åkt med Spelarföreningens lag till Norge för att spela ”Fifpro Winter Tournament” i folkmun kallad: Turneringen för kontraktslösa, fanns inte med när truppen släpptes idag. Om det är ett tecken på att han kommer att stanna eller att han redan har hittat en ny klubb får framtiden utvisa. Som så mycket annat.

 

 

Efter att ha studerat dagens träningspass så får jag ändå säga att det är ganska så skönt att fotbollssäsongen snart är över. För en som mig – som verkligen inte tål någon kyla alls – var det en kamp i sig att stå och huttra med genomfrusna tår och fingrar i cirka en timma samtidigt som temperaturen sakta men säkert drog sig ned mot nollstrecket. En pärs! Men jag klarade det. Och på köpet fick jag se en relativt lättsam och rolig träning. För den präglades av spel. Att hålla bollen inom laget och hitta öppna spelytor.

Det mest obligatoriska vid dessa träningar är att räkna in spelarna och se vem eller vilka som saknas. Och idag var det en hel drös som inte fanns med. Vad det beror på har jag i många fall inte en aning om. Men Richard Yarsuvat lät meddela att han har varit sjuk en hel vecka och därför avstod och vad gäller Anderberg och Hall är det glasklart. Där är det skador som sätter stopp och har så gjort en längre tid.

Följande spelare var inte med:

Christofer Bengtsson
Tommy Lycén
Jonathan Lindström
Richard Yarsuvat
Markus Anderberg
Joakim Hall
Hannes Sahlin

I dessa frånvarande spelarnas ställe deltog istället Felix Jigliden-Larsson, Carl Hawunger samt Rasmus Haraldsson från Tipselit Äldre. Så här i efterhand kan man väl inte säga att någon stack ut – varken åt det negativa eller positiva hållet. Under matchspelet höll de sig lite grand i bakgrunden även om framförallt Hawunger klev fram och glidtacklade ett par gånger.

Men med på planen var även två okända ansikten. Provspelare! Provspelare! Provspelare! Alltid lika kittlande. Alltid lika kul. Men hur var de? Och vilka var de? Skötte de sig? Vilken position spelade de på? Vad hade de för färg på skosnörena?, med mera. Jag förstår att frågorna är många. They must be när provspelare är på besök. Konstigt vore väl annars. Tyvärr måste jag dock göra er besvikna. I alla fall till viss grad. För några fullständiga namn har jag inte. Inte heller kan jag ge några hundraprocentiga rapporter kring hur de skötte sig.

Vad jag dock kan säga är att den ena verkar antingen heta eller kallas Jerry, det var åtminstone så han blev tilltalad, och han höll under tvåmålsspelet till ute på högerkanten. På de 2 x 15 minuter som matchen höll på tyckte jag mig ändå se att han hade sprittet i benen. Han försökte utmana och ta sig förbi. Och som jag enades om med mannen som stod bredvid – han verkade ha en rätt OK speluppfattning.

Snubbe nummer två har jag inget namn på så han får från och med nu gå under namnet The Foreigner på grund av ren logik. Han är nämligen utländsk. Åtminstone pratade han på ett för mig främmande språk. På fotbollsplanen är jag osäker på om han ens rörde bollen under matchspelet men jag lyckades i alla fall snappa upp att han lirade centralt i banan.

Matchen i sig vanns tillslut av laget med västar med 4-3. Den stora förgrundsfiguren var Emil Karlsson som med sina två mål ändå får tilldelas den största äran i att hans lag segrade. I det motsatta laget var Oskar Wallén en av målskyttarna – och även Sebastian Johansson fick gå upp och sätta pannan till för att snygga till siffrorna och ge matchen lite mer spänning för oss huttrande vid sidan av.

Eftersom att systemkameran var framme då och då så avslutar vi det här inlägget med lite färska bilder. För hur är det man säger – en bild säger mer än tusen ord…

Johan Pettersson tränar fortsatt med laget trots att han alltså ser ut att lämna. Här i förgrunden med bland andra Henrik Carlsson, Sebastian Johansson och Jerry i bakgrunden.

Hans Prytz fick agera linjedomare – men just i detta ögonblick slänger han en liten pik mot Jonas Karlén som står en bit bort.

En hel drös med spelare – The Foreigner näst längst till höger.

Rasmus Haraldsson, David Leinar, Sebastian Johansson, David Björkeryd,  The Foreigner och Alexander Jeremejeff utgör det blå laget.

Jerry i blickfånget.

Hans Prytz fortfarande linjedomare. Här mer alert och med blicken på spelet.

Jerry på sin högerkant. Utmanar Henrik Carlsson och Carl Hawunger. I mitten finns Sebastian Johansson som alltid spelbar och redo. Filip Holländer har satt full fart mot offensiv del av planen. Ser han sin chans att nicka in ett perfekt avvägt inlägg, kanske?

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha