Enligt Ulf Stenberg erbjöd sig Portsmouth att betala 250 000 kronor för Peter Abrahamsson

Om alla uppgifter och medierapporter stämmer fick ÖIS omkring 900 000 kronor för Björn Anklev. För Alex Perreira fick man 400 000 kronor. Och för Álvaro Santos fick man inte en spänn, men det beror sannolikt på att Gaisarna är animister och därmed inte betalar pengar för ting som saknar själ. När Portsmouth FC försökte köpa Peter Abrahamsson under januarifönstret erbjöd man ynka 250 000 kronor. Rena rama fikapengarna!

En sak kan man konstatera och det är att det just nu inte är mycket pengar i fotbollens värld. Allt går på sparlåga (eller kanske inte allt med tanke på de pengar som Liverpool och Chelsea pungat ut den senaste veckan, men ni fattar vad vi menar). Konkurserna och konkurshoten haglar. Allt och alla är till salu. Reapriser och skambud är dagens melodi. Något som Portsmouth bevisligen försökt utnyttja i förhandlingarna med ÖIS. Så tycks i alla fall vara fallet enligt IFK Göteborgs-Postens Ulf Stenberg. Och Stenbergs uppgifter bör sannolikt tas på allvar då Stenberg har goda kontakter inom ÖIS-familjen.

Enligt Stenberg erbjöd alltså Portsmouth ÖIS 250 000 kronor för Peter Abrahamsson. Vi vet inte riktigt hur man ska se det budet: rör det sig om en chansning eller en skymf? Tacka fan för att ÖIS och Lars Ranäng tackade nej. ÖIS må befinna sig i kris, men bara för att man gör det behöver man inte acceptera vilka skambud som helst. Nej, i det här fallet får man nog säga att det var smart av ÖIS att tacka nej. Pengar behövs, men man kan inte skänka bort sin absolut största tillgång hur som helst. Ett rätt. Nu är det bara att hoppas att Ranäng och ÖIS är on a roll…

Så var då anden ute ur flaskan. Vi har ju redan skrivit om det en gång tidigare, men inte gjort någon stor grej av det. Bara nämnt det så där i förbifarten. Men när nu IFK Göteborgs-Posten och Fotbollstransfers.com gör en stor affär av det kan väl även vi här på Sambadefensiv skriva om det lite mer utförligt. Det rör sig alltså om Peter Abrahamssons eventuella övergång till Portsmouth FC. Som vi har förstått det har Peter varit över i England åtminstone två gånger för att provträna och förhandla med den brittiska ”krisklubben”. Portsmouth ligger i dag på 18:e plats i The Championship. Och som det inte var nog har laget läckt som ett såll de senaste veckorna. En ny målvakt är det minsta man behöver. Första provträningen skedde innan jul och förra torsdagen (13 januari) satte sig Peter på kärran till England igen (något som Sambadefensivs utsända på Landvetter rapporterade om i kommentarsfältet). Enligt uppgift skulle man då inleda förhandlingar om en eventuell övergång. Vi blev då ombedda att inte göra någon stor sak av övergången eftersom man trodde att det kunde störa förhandlingarna. Därför har vi inte blåst i för fulla muggar förrän nu.

Till skillnad från när Alex Perreira gick till Syrianska FC och när Björn Anklev flyttade till Hisingen snackar vi inte om några kaffebrödpengar utan i det här fallet kan vi nog förvänta oss en skälig ersättning. Peter är en ung och talangfull målvakt. Och bör kosta därefter. Om man ska tro Lars Ranängs uttalande till Fotbollstransfers.com kan det röra sig om åtminstone en miljon kronor. Inte helt oväntat kan det bli så att det är Peter Abrahamsson som räddar ÖIS från konkursen.

Vi har ju tidigare hintat om att en gammal bekant är på väg in till klubben. Och det har då att göra med Peters övergång till Portsmouth. Om vår källor stämmer, vilket vi tror att de gör, kommer Peter att ersättas av Axel Wibrån som i dag spelar med Lindome GIF i Division 2. Wibrån har tidigare spelat i både ÖIS och GAIS. Senast Wibrån gjorde en match för ÖIS var 2006.

Jag vet inte hur ni har haft det, men för mig har det varit en oerhört tung höst. I stort sett allt som kunde gå fel har gått fel. Mediokra insatser både på och vid sidan om planen. En sportchef utan koll och en ordförande (och styrelse?) som har gett upp drömmen att ÖIS ska vara en elitklubb. Ekonomisk kris. Varsel. Uppsägningar. En nionde plats i tabellen. Uppsagda kontrakt. Sänkta löner. Deltidsproffs. En konkurs som flåsar oss i nacken. Och till råga på allt en kapten som lämnar sitt sjunkande skepp.

Precis så vill väl alla avsluta säsongen!?!

Är ÖIS lost in Superettan?

Om allt vill sig riktigt, riktigt illa står ÖIS inför en spelarflykt som närmast kan liknas vid de scener som utspelade sig i samband med Berlinmurens fall år 1989. Vi snackar alltså om en verklig massflykt. Hals över huvud. Ingen hänsyn till barn eller kvinnor. Var man för sig själv. Och allt ÖIS kan göra i det läget är att fylla på underifrån. För inte fan kan jag tänka mig att det finns spelare runt om i Superettan och de övriga skikten av Division 1 som kan tänka sig att skriva på för Sveriges krisklubb numero uno. Nä, nä, det går inte för sig. Inte en jalle. Glöm det!

Givetvis måste man förstå de spelare som väljer att lämna klubben. För vem vill egentligen gå ner i lön samtidigt som man förväntas göra ungefär samma arbete och prestera på ungefär samma nivå som tidigare? Skulle du göra det?

Frågan är om det egentligen finns något att glädjas åt denna höst.

Jo då, det gör det allt. Allt är nämligen inte helt uppåt väggarna. Livet är balanserat. Det onda kommer alltid hand i hand med det goda. Ta bara en sådan sak att vi nu äntligen kanske kan bli av med Álvaro ”Jag är för bra för att spela i Superettan och det spelar ingen roll om jag gör hundra mål, så därför bryr jag mig inte om att hålla min kropp i trim” Santos. För att inte tala om att Janne Anderssons terrorregim och brunkarfotboll – jo, det är en grov överdrift, men wtf, lite måste man väl få överdriva så här på årets sista timmar – äntligen är ett minne blott. Vi får inte heller glömma bort att från och med säsongen 2011 slipper vi slita vårt hår över Alex Perreiras råsopiga överstegsfinter, banala inlägg och risiga defensiv – den mannen skulle inte kunna försvara en kant om han så fick understöd av den nationella insatsstyrkan. Tacka gud för Syrianska FC!

Nu har förhoppningsvis buffeln lunkat sin sista lunk på Gamla Ullevis sand

Sist men inte minst har vi ju fått ett nytt tränarpar i Bosse Backman och Bengt Kristensson. Det är inte så illa pinkat av en klubb som har händerna bakbundna! Nu kan äntligen försäsongen 2011 ta sin början. Vad jag har längtat!

Och ja, jag vet att jag tidigare har uttryckt en viss tveksamhet till Backman och Kristensson. Men det är sådan jag är. Försiktigt tveksam. Till allt och alla. Ett negativt kryp. En ”Men-för-helvete-du-ser-väl-att-glaset-är-halvtomt-kille”. I jämförelse med mig framstår Varg Vikernes som Eric Idle eller Ricky Gervais. Det är inget att göra åt utan det är bara att le och gilla läget. För mig. Och för er. För inte fan ska ni tro att ni blir av med mig. På sikt kan det här säkert bli riktigt bra, även om jag tror att en elitklubb – det vill säga en klubb som säger sig vilja satsa på att utveckla talanger och bygga en framtid baserad på spelare från de egna ungdomsleden – är i behov av en heltidsanställd huvudtränare. Jag menar, hur ska vi annars locka till oss de stora talangerna och löftena?

Men nu ska jag inte fokusera så mycket på det negativa utan i stället ta mig friheten att blicka framåt. För så är det ju, ÖIS står inför en obeskrivligt spännande framtid:

En chans att börja om på ny kula.

En chans att tänka om.

En chans att göra om och göra rätt.

Äntligen!

Det som har varit kan vi glömma.

Nu torkar vi tårarna från kinden, knyter näven och tar nya tag.

Det får bära eller brista!

Och som de flesta av er som följt Sambadefensiv ett tag vet älskar vi att snacka potentiella startelvor. En gång läktarcoach, alltid läktarcoach. Som jag ser det finns det tre olika scenarion som kan bli realitet under för- och vårsäsongen 2011. Vi kan kalla dem (1) Drömscenariot, (2) Bästa-möjliga-scenariot och (3) Mardrömsscenariot.

Drömscenariot

Drömscenariot är egentligen fullständigt orealistiskt och det finns inte en chans i helvete att allt detta går in men jag känner ändå att detta scenario måste behandlas i denna text. Och det framförallt av två anledningar; dels som en hyllning till de spelare som varit tongivande och betydelsefulla under hösten 2010, dels för att om bara en eller två av dessa spelare (låt säga Peter Abrahamsson och Steinthor Thorsteinsson) stannar i ÖIS kommer allt att te sig bra mycket ljusare än vad det gör just nu i detta fullständiga beckmörker. Men för att drömscenariot ska uppenbara sig krävs att spelarmarknaden är lika stendöd som Mona Sahlins politiska karriär och att toppklubbarna i Superettan och mitten- och bonkegängen i Allsvenskan saknar kapital för att lösa spelare som Peter Abrahamsson, Steinthor Thorsteinsson och Markus Gustafsson. Om så skulle bli fallet skulle ÖIS kunna mönstra följande startelvan under våren 2011.

Så när som på Björn Anklev, Pavel Zavadil, Alexander Mellqvist, Dennis Jonsson och Sebastian Johansson så är detta samma lag som läxade upp Hammarby IF och Assyriska FF under slutomgångarna av årets Superettan. Det är ändå inte så djävla dåligt. Rent av hoppfullt. Förutom spelarna i startelvan finns dessutom Markus Anderberg, Luka Mijaljevic och Niclas Elving att tillgå på bänken. Om ÖIS skulle få behålla denna stomme vill jag ändå hävda att det ser ganska ljust ut. Med rätt spelidé, träning och inställning borde detta lag kunna utmana Assyriska, GIF Sundsvall, IF Brommapojkarna och Åtvidabergs FF om de översta platserna i tabellen. Det är i alla fall ingen omöjlighet med rätt start på säsongen. Den enda svagheten i denna uppställning är väl de två balansspelarna – Valter Tomaz Jr och Danny Ervik – som kanske inte har det där riktigt vassa passningsspelet som krävs för att de fyra offensiva spelarna ska få rätt bollar att arbeta med. Men i övrigt måste jag säga att startelvan ser rätt lovande ut.

(2) Bästa-möjliga-scenariot

Om jag i ”Drömscenariot” befann mig uppe i det blå och freestylade helt fritt så är ”Bästa-möjliga-scenariot” bra mycket mer realistiskt. I detta scenario tappar förvisso ÖIS spelare som Peter Abrahamsson, David Leinar, Markus Gustafsson, Steinthor Thorsteinsson och Sebastian Johansson. Det rör sig dock inte om någon massflykt utan spelare som Jakob Olsson, Markus Anderberg, Robin Jonsson och Nicolas Sandberg stannar i klubben. Och det är ju där vi har vår framtid. Det vet ni!

De spelare som lämnar måste dock ersättas med truppspelare, juniorer och billiga nyförvärv (om ÖIS ens har råd med det i nuläget). Därmed blir också förutsättningarna helt annorlunda än i ”Drömscenariot”. Bland annat får Pontus Otterstedt fylla högerbacken efter Björn Anklev, Christofer Bengtsson och Danny Ervik. Något jag är tämligen säker på att han kommer att klara av. I övrigt är backlinjen hyfsat intakt med Robin Jonsson, Adam Eriksson och Valter Tomaz Jr. På det defensiva mittfältet får Jonathan Lindström ta plats bredvid Ervik och ska man vara helt ärlig är det väl ingen optimal lösning, men den får fungera för vi har egentligen inget annat alternativ i nuläget. I offensiven måste man ändå säga att vi behåller viss slagkraft. Niclas Elving har tidigare visat framfötterna – förvisso bara i en halvlek mot IFK Göteborg säsongen 2009 – och vi vet alla vad Anderberg, Olsson och Sandberg kan.

Med ovanstående elva borde ÖIS ändå kunna stå sig rätt bra mot seriens mitten- och bottenlag. Visst, man blir inget topplag, men man kommer absolut inte att göra bort sig. Allt som krävs är egentligen att spelare som Anderberg, Elving, Ervik, Mijaljevic, Olsson och Sandberg tar ytterligare steg i sin utveckling och att Lindström visar sig vara den där oslipade diamanten som man alltid hoppats att han ska vara.

(3) Mardrömsscenariot

Avslutningsvis har vi det absolut minst önskvärda scenariot – det så kallade ”mardrömsscenariot”. Här har den massflykt av spelare som jag skrev om inledningsvis blivit en realitet. Precis som det faktum att inga spelare från andra klubbar i Superettan och Division 1 vill skriva på för ÖIS. Det enda som då återstår är att fylla på underifrån med junisar och gamla bänknötare. Det skulle innebära att ÖIS tvingas flytta upp halva tipselitlaget och ta gamla avpolleterade spelare till nåder. Vi snackar alltså om att Alexander Bergstedt, Karl Enarsson, Ludvig Evenson, Joakim Hall, Linus Högberg, Mathias Johannesson, Robin Maillard Dovmyr, Joakim Olausson, Pontus Otterstedt, Robin Raunegger och Julian Stahler från tipselit måste klara av att ta steget upp på elitnivå samt att spelare som Yasin Belouati, Jonathan Lindström, Seif Kadhim och Felix Sehlström tas till nåder igen. Om detta scenario skulle bli aktuellt  – vilket inte känns helt omöjligt om man har hört Lars Ranängs snack under de senaste månaderna – kommer ÖIS gå en tuff vår till mötes. Men ingenting är omöjligt.

Om jag ska vara ärlig måste jag säga att det här ett scenario som jag helst inte vill uppleva. Det kan tyvärr inte bli så mycket annat än bottenstrid och kvalplats. Inte för att spelarna i sig är dåliga utan för att flera av dem tvingas ta ett allt för stort kliv allt för tidigt. Jag ställer mig till exempel undrande till om spelare som Bergstedt, Evensson, Olausson, Johannesson, Högberg och Hall är redo att ta steget till Superettan redan säsongen 2011. En dag kommer de att göra det, men frågan är om de redan nu är redo för den uppgiften.

En sak ska dock sägas och det är att även om ”mardrömsscenariot” innebär en strid på kniven och en säsong fylld av förluster kommer det att bli en djävulskt rolig säsong. Och anledningen till det är att vi nu ser början på något nytt. På det unga nya och långsiktigt, förståndigt satsande ÖIS.

Är inte livet härligt!?!

Gott nytt spännande år kära ÖISare!

Nov 282010

Första spelaren har blivit såld under ÖIS förmodligen viktigaste silly season någonsin. Helt otippat var det kanske inte att den första som stack var Alex Perreira. Han har aldrig riktigt kommit igång i ÖIS samtidigt som han har mycket att ge när det väl vill sig. Tråkigt för oss att han inte visade det så ofta…
Alex återvänder till Södertälje men inte till klubben som han kom ifrån 2009. Han går istället till Assyriskas ärkerival, tillika nyblivna Superettavinnare, Syrianska. Ironiskt nog verkar det som att Alex blivit värvad för att ta hand om backplatsen på samma kant som nytillkomna Sharbel Touma. Alltså vänsterkanten. Den position som han fick spela minst och fick mest kritik för under sin tid i ÖIS på grund av ett stundtals extremt bristande försvarsspel.
Vi får minnas Alex för att ha gjort flest överstegsfinter på en säsong sen… ja, jag vet faktiskt inte sen när. Det kanske inte finns någon som har gjort så många som han helt enkelt. Kanske kan statistiknörden Håkan Wall plocka fram något om detta bland sina statistikgömmor?

Vi önskar såklart Alex lycka till i Syrianska och att grabbarna och tjejerna i Södertälje får se lika många överstegsfinter som vi fick se.

Spelare sålda silly season 10/11:

Alex Perreira – Check!

Äntligen en seger. Det var banne mig på tiden. Visst, spelet såg kanske inte så där överdrivet bra ut, och Assyriska hade under perioder en rejäl press på ÖIS. För att inte tala om två mål bortdömda – korrekt – för offside och två nickar i stolpen. Men vad spelar det för roll när ÖIS tar tre poäng och gör tre mål på bortaplan. Det är inte varje dag man får uppleva något sådant nu för tiden. Helvetessäsong! För att inte tala om att Nicolas Sandberg gjorde mål! Och Steinthor Thorsteinsson visade att han har med sig en hel del till bordet. Härligt! Dessutom kan man väl säga att ÖIS har jobbat ihop till att ha lite flyt. Stolpe in, stolpe ut! De här tre poäng var vi värda. Sanna mina ord!

Spelarbetygen och -kommentarerna är den här gången satta och författade av Håkan Wall och Martin Johansson. Problem eller avvikande uppfattningar tas lämpligast i kommentarsfältet under inlägget.

Peter Abrahamsson 3 (båda 3)

I matchen mot Assyriska var Peter Abrahamsson väldigt bra under den första halvleken, med ett par riktigt svettiga räddningar och allmänt förtroendeingivande spel. I den andra halvleken darrade Abris lite på nerverna och missbedömde då ett par situationer. Missen vid Andreas Haddads friläge och lobbförsök i den 46:e minuten är det nästan Brageklass på. Men det är Peter fullt medveten om också. Och vi vet alla hur Peter lyfte sitt spel efter sitt olycksaliga misstag på Domnarvsvallen. Räkna med att samma sak kommer att ske den här gången. Vi kan med andra ord räkna med att ÖIS nollar Brage om knappt två veckor. Härligt!

Danny Ervik 2 (båda 2)

Dannie Örrweak, som Södertälje arenas speaker kallade Danny Ervik vid upprepade tillfällen, hade rejäla problem under de 56 minuter som han fick spela högerback. Men å andra sidan, vem skulle inte ha det när man ställs mot en efedrindopad och duracellkaninliknande Stefan Batan? Snacka om att ha det motigt. Dessutom kom Ervik helt fel positionsmässigt och bjöd motståndarna på en yta som Assyriska utnyttjade till att skapa oreda i ÖIS-försvaret.

David Leinar 2,5 (Martin 2, Håkan 3)

Det är inte ofta man ser David Leinar få motstånd i luftrummet. Minst sagt oväntat. Men Andreas Haddad utgjorde helt klart en värdig utmaning för Leinar. Vi måste dock säga att David löste sin uppgift på ett alldeles utmärkt sätt. Visst, Haddad vann en och annan luftduell och lyckades då och då suga ner långbollarna från egen backlinje på bröstet, men merparten av duellerna var det David som gick segrande ur. Precis som vi är vana att ha det. David stod dessutom för ett matchavgörande agerande i den 46:e minuten när han först gick bort sig å det grövsta på en tjongboll från Kyle Konwea, men reparerade eget misstag genom att ta hemjobbet och rensa undan Haddads lobb någon meter framför egen mållinje. Onödigt svettigt! Förspelet till Nico Sandbergs första mål i en tävlingsmatch med a-laget var dessutom riktigt läckert. Leinar är verkligen en rejäl tillgång i spelet i motståndarnas straffområde. Om han nu bara kan göra hattrick mot Brage så blir vi helt saliga.

Robin Jonsson 2,5 (Martin 2, Håkan 3)

Vi kan inte dra oss till minnes ett enda agerande från Robin Jonssons sida under hela matchen. Det betyder antingen att han var oerhört blek, eller att han stod rätt hela matchen. Eftersom det är Robin vi snackar om väljer vi att hellre fria än fälla och säger därför att han stod rätt hela tiden. :-)

Adam Eriksson 2 (båda 2)

Adam Eriksson hade i går det rejält tungt. Och det även om han inte utsattes för lika tuffa prövningar som Danny Ervik. Assyriska försökte förvisso vända ut spelet snabbt till Adams kant också, men var inte riktigt lika framgångsrika där som man var på Erviks kant. Tyvärr hade Adam, trots detta, lite problem att freda sin kant.

Sebastian Johansson 2 (båda 2)

Sebastian Johansson gör enligt egen uppgift ett mål per säsong. När man gör så få mål är det desto viktigare att man väljer rätt läge att göra sitt mål i. Och det vet Sebastian. Herre djävlar vad viktigt Sebbans 2-1-mål var för matchutgången. Man kunde verkligen se hur målet sög musten, lusten och energin ur Assyriskaspelarna. Det var inte mycket till mål, men när vi tittar tillbaka på den här säsongen om ett par år kommer det det sannolikt att betraktas som ett av de mer minnesvärda. I spelet i övrigt får man väl säga att Sebban kom lite väl ofta på mellanhand i defensiven och att han då inte hann ut i position i tid när Assyriska vände spelet och spelade in bollen på ytan mellan våra offensiva mittfältare och ytterbackar.

Pavel Zavadil 2 (båda 2)

Det ryktas om att Pavel Zavadil har haft problem med ryggen under den senaste månaden och kanske kan det vara en förklaring till att Pavel inte varit så dominerande, som vi är vana att se honom, den sista tiden. Matchen mot Assyriska måste nog varit den av årets matcher där Pavel gjort minst väsen av sig. Vi har dock så höga krav på vår favorittjeck att det helt enkelt krävs mer än det för att kvittera ut ett bra betyg.

Steinthor Thorsteinsson 3 (båda 3)

Se på fasen, ta mig tusan, dra mig baklänges, etc. Det börjar ju se riktigt lovande ut för vår isländske rekordhållare i bänkpress. OK, vi får kanske inse att han inte riktigt är den spelartyp som Dick Last beskrev i samband med värvningen, men offensivt så har Steinthor Thorsteinsson ett riktigt bra öga för att hitta ytor som erbjuder manöverutrymme i närheten av offensivt straffområde. I går var Steine inblandad i ÖIS två farligaste målchanser: Markus Gustafssons ”friläge” med dryga halvtimmen spelad och 1-0-målet med första halvleks näst sista spark. Dessutom var det ett av monsterinkasten som ledde fram till Sebastian Johanssons 2-1-mål. Vad säger ni, ska vi inte utse Steine till ”Man of the match”? Vad bra att vi är överens, då tycker jag att vi gör det. Steinthor Thorsteinsson – Man of the fucking match!

Markus Gustafsson 3 (båda 3)

Markus Gustafsson går på vatten. Kanske inte riktigt, men ibland är det inte långt ifrån att man tror att det ska vara möjligt. Mot Assyriska visade Mackan dessutom att han inte är rädd för att göra skitjobbet för att fixa tre poäng till Rödblått. Precis det där vi saknat tidigare under året. Var inblandad i en hel del framåt och har en fin förmåga att dra upp tempot i omställningarna när han får de rätta ytorna. Avslutet i den 32:a minuten var helt klart värt ett bättre öde.

Jakob Olsson 2 (båda 2)

Allt är kanske inte riktigt på rätt plats än, men man ser att det finns något visst hos Jakob Olsson. Han tar för sig, smäller på, tar egna initiativ, backar aldrig för en fight och löper som en vetvillig tills Janne Andersson säger åt honom att det räcker. Kunde kanske varit lite mer delaktig i spelet.

Björn Anklev 2 (båda 2)

Mot Assyriska hade Björn Anklev en väldigt, väldigt otacksam uppgift. Ensam anfallare i en match där motståndarlaget äger boll 85 procent av speltiden och trycker på rejält samtidigt som det egna laget faller ned i försvar. Inte konstigt då att Anklev visade tydliga symptom på lappsjuka under en period av den första halvleken. Trots det jobbade El Pato på oförtrutet. Ständigt spelbar, ständigt löpande och ständigt aggressiv i presspelet. Kom dock inte till så många chanser. Var dessutom lite ojämn i försvarsspelet när han fick ta över ansvaret för Stefan Batan från Danny Ervik en bit in i den andra halvleken. Det är dock tydligt att Anklev är en spelartyp som passar mycket bättre på en kant än centralt. Som högerback hade Anklev som sagt lite problem inne i eget straffområdet, men spelade aggressivt och förtroendeingivande utanför.

Nicolas Sandberg 3 (båda 3)

Inför matchen mot IK Brage funderar Sambadefensiv på att dra i gång en kampanj: Stoppa plågsamma djurförsök på topp! Vem vill se en Björn eller en buffel plågas i rollen som ensam anfallare nu när U21-Nico – även känd som Nicolas Sandberg, även känd som krypskytten från Skår – visat att han håller måttet i Superettan? Nico Sandbergs bejublade inhopp i gårdagens match var en fröjd att se. Så ska djävlar i mig en slipsten dras! Härliga offensiva löpningar, smartness i närkampsspelet nästan i klass med Mackan Allbäck och en djävla fighting spirit i samband med 3-1-målet. Så här i efterhand är vi särskilt nöjda med att Nico gjorde Mohammed Mbye till sin bitch. När Mbye försökte utnyttja sitt längd- och viktövertag till att mopsa sig, drog Nico bara i kopplet, pekade med hela handen och fick Mbye att räcka vacker tass. Det finns hopp för framtiden! Halleluja!

Valter Tomaz Jr 2 (båda 2)

Valter Tomaz Jr gjorde inget säkert intryck den korta tid som han var inne på plan. Sålde sig lite väl lätt på sin kant och spelade okoncentrerat i positions- och markeringsspelet, men lyckades trots det kompensera sina misstag med sin snabbhet. Hade Valter varit lika långsam som Leinar eller Dennis hade han inte platsat i division 5 denna dag.

Nu måste väl ändå kontraktet var säkrat. Något annat vore väldigt lustigt. Efter 3-1-seger och tre poäng mot Assyriska FF på bortaplan är ÖIS uppe på 39 poäng och det ska mycket till för att man ska hamna på kvalplats nu. Trots att man under långa stunder var under rejäl press lyckades ÖIS i dag resa sig och visa att man trots allt kan spela en rätt effektiv fotboll när allt vill sig väl. Dagens hjältar var Steinthor Thorsteinsson, Sebastian Johansson och Nicolas Sandberg, som alla tre gjorde mål för ÖIS och fixade så att vi spelar i Superettan även nästa år.

Matchen börjar i ett ursinnigt tempot. Bland de högsta vi har sett denna säsong. Och det är Assyriska FF som tar tag i taktpinnen direkt. I den tredje minuten får Stefan Batan en djupledsboll att löpa på och tar sig tämligen enkelt runt Adam Eriksson innan han lyfter in ett inlägg mot Andreas Haddad. I en hård duell med Robin Jonsson visar Haddad kraft och precision. Det är inte mycket Jonsson kan göra mer än att störa Haddad i nickögonblicket. Trots det sitter nicken klockrent i Peter Abrahamssons vänstra stolpe. Svettig inledning, minst sagt.

Assyriska fortsätter sedan att mala på i ett väldigt högt tempo och ÖIS har stora problem att hänga med och blir därmed rejält tillbackatryckta under de inledande 20 minuterna. Under denna period har Assyriska en rad chanser att ta ledningen i matchen, bl.a. slår Kevin Walker ett inlägg som vållar Peter Abrahamsson så pass stora problem att han tvingas släppa retur mitt framför fötterna på Stefan Batan. Abrahamsson reder dock ut situationen innan Batan hinner fram till bollen.

ÖIS första skott mot mål kommer i den tolfte minuten när Jakob Olsson testar jaktlyckan från drygt 30 meter. Magnus Bahne i Assyriskas mål är dock inte särskilt imponerad, utan plockar enkelt ner distansskottet. Istället är det Assyriska som vänder på spelet och Stefan Batan skjuter ett skott som tvingar Peter Abrahamsson till en riktigt avancerad räddning.

Med 20 minuter spelade av matchen jämnar spelet ut sig en aning och ÖIS tar för första gången kontroll över spelet på Assyriskas planhalva, men som så många gånger förr denna säsongen brister precisionen i spelet i och omkring motståndarnas straffområde. Björn Anklev och Jakob Olsson försöker till exempel spela sig fram på vänsterkanten, men Kyle Konwea bryter – något turligt – den sista passningen innan ÖIS kommer till avslut.

I den 32:a minuten ställer ÖIS om blixtsnabbt. Från Peter Abrahamsson går bollen upp till Björn Anklev, som direktbröstar vidare till Markus Gustafsson, som tar med sig bollen i farten och spelar in centralt till Steinthor Thorsteinsson. På lätta, kvicka fötter utmanar Thorsteinsson Assyriskas backlinje och gör ett ryck ut mot högerkanten. Precis i steget sticker Thorsteinsson ut en passning på Gustafsson, som tagit en löpning in i straffområdet till höger om Thorsteinsson. En riktigt snygg vändning som påminner en hel del om en handbollsrullning från kant till kant. Thorsteinssons passning är också perfekt och Gustafsson får helt öppet skottfält. Lite dålig vinkel kanske, men ändå ett riktigt bra läge för ÖIS att ta ledningen i matchen. Skottet blir lågt, mot det bortre hörnet. Magnus Bahne hinner dock ner för styra ut skottet till en resultatlös ÖIS-hörna.

Efter Gustafssons chans mattas matchen en aning och det händer egentligen inte så mycket att rapportera om förrän i den sista minuten, när Assyriska slarvar med spelet i egen backlinje och ÖIS vinner tillbaka bollen bara några meter utanför offensivt straffområde. Och med bollen vid fötterna ser Björn Anklev att Steinthor Thorsteinsson hittat en fin och öppen löpväg in i Assyriskas straffområde. In i slottet som det heter på hockeyspråk. Anklevs passning sitter precis på läppen och Thorsteinsson har hela målet att skjuta på. En touch senare klipper Thorsteinsson till. Och det finns inget som Magnus Bahne kan göra. 0-1! Steinthor Thorsteinssons första mål i den rödblå tröjan.

Assyriska hinner sedan bara sätta i gång spelet innan det är dags för paus. Mål i slutsekunden, snacka om psykologiskt viktigt. Trots att spelet jämnade ut sig ju längre den första halvleken led var det ändå hemmalaget som förde matchen och som skapade merparten av de riktigt heta chanserna (Steinthor Thorsteinssons mål undantaget) ÖIS hade under långa stunder förtvivlat svårt att komma till några heta lägen. Skam den som ger sig, och så mycket mer än en riktigt bra chans krävs inte för att ta ledningen i matchen.

I den andra halvleken sätter Assyriska högsta fart och det dröjer inte mer än 30 sekunder innan Kyle Konwea lyfter fram en lång passning från sin högerbacksposition, som David Leinar felbedömer, vilket leder till att Andreas Haddad kommer helt ensam med Peter Abrahamsson. Abrahamsson kommer ut för att nypa bollen innan Haddad hinner få den under kontroll, men missbedömer avståndet till situationen och Haddad lobbar bollen över Abrahamsson. Mot det vidöppna målet! Och alla på läktaren reser sig upp för att jubla över kvitteringen. Men precis i sista sekunden dyker Leinar upp och reparerar sitt tidigare misstag genom att rädda ett givet mål. Bara någon halvmeter framför egen mållinje.

Efter Assyriskas jättechans mattas spelet rejält och spelet är mestadels förlagt till mittplan. I den 62 minuten får dock Stefan Batan tag i bollen ute på Assyriskas vänsterkant, utmanar Björn Anklev och slår in ett inlägg framför mål. På vinst och förlust. På ren chans. Och efter en hel del om och men hamnar bollen framför fötterna på Nahir Besara, och trots att skottet inte är så mycket mer än en strumprullare letar det sig in bakom Peter Abrahamsson. Det är kvitterat och ÖIS är ånyo under press.

ÖIS svarar emellertid direkt. Bara minuten efter Assyriska kvittering får man ett inkast i närheten av den högra hörnflaggan. Steinthor Thorsteinsson svarar för ett av sina patenterade monsterinkast som styrs vidare över mot vänsterkanten där Sebastian Johansson tagit position. Johansson sätter bollen under kontroll och lyfter sedan kyligt bollen mot mål. Över samtliga spelare i straffområdet, över Magnus Bahne och in i mål. ÖIS är åter i ledningen.

Mot slutet av matchen går Assyriska över på trebackslinje och flyttar upp Ken Fagerbergs gamla nemesis, Mikael Thorstensson, i anfallet och börjar lyfta långt. Riktigt långt. ÖIS försvarar sig bra och fram till och med den 90:e minuten mäktar hemmalaget inte med så mycket mer än två skott som helt bommar sitt mål. Låt vara att man också har en boll inne, men målet döms bort för offside.

Istället är det ÖIS som punkterar matchen i den 84:e minuten, när Markus Gustafsson hittar fram med ett långt svepande inlägg till David Leinar, som sökt sig upp till straffområdets vänstra del. Leinar timar sitt upphopp perfekt och skickar bollen mot mål. I stolpen. Och när returen går över Magnus Bahne håller sig Nicolas Sandberg framme och petar bollen över mållinjen. 1-3 och tre säkra poäng in på kontot.

Det spelar sedan inte så stor roll att Andreas Haddad har ytterligare en nick i stolpen i den 90:e minuten, utan ÖIS håller tätt hela vägen in i mål. Och nu har ÖIS ett riktigt bra läge att säkra kontraktet hemma på Gamla Ullevi mot IK Brage om lite knappt två veckor.

Tre matcher kvar. Tre poäng ner till kvalplats. Som så många gånger förr denna säsong är nu goda råd dyra. För om vi ska vara helt ärliga, vem tusan vill egentligen spela kvalmatcher mot Hammarby TFF eller IK Sirius under de första veckorna i november? Särskilt inte med tanke på att det redan nu börjar bli för kallt för att gå och kolla på fotboll. Något jag blev påmind om i dag när jag besökte a-lagets morgonträning uppe på ÖIS-gården. Nej, det finns bara en sätt att lösa det här och det är att ta tre poäng på bortaplan mot Assyriska FF. Nu gäller bara en enda sak och det är att greja kontraktet.

Detta får dock ske utan Álvaro Santos, som efter att ha varit bänkad mot IFK Norrköping nu inte ens finns med i truppen till matchen mot Assyriska FF. Enligt ÖIS.se har detta att göra med Santos skadebekymmer, men så sent som i går fick vi beskedet från ÖIS-gården att Santos skulle kunna spela i morgon. Men nu står han alltså utanför truppen. Kanske kan det ha att göra med att Santos under den gångna veckan ska ha begärt att få genomgå en operation omgående och få genomföra rehabiliteringsträningen hemma i Brasilien.

Dagens träning var annars ingen sprudlande affär. I alla fall inte inledningsvis. Det mest upphetsande som hände var väl att Alex Perreira kallade Steinthor Thorsteinsson för ”puta” efter att Steinthor – under kvadratspelet – träffat Alex med en boll i ansiktet. Lite olyckligt, men det är sådant som händer. Efter uppvärmningen gick de 18 spelare som är aktuella för spel i matchen mot Assyriska över till att spela tvåmål på en plan med straffområdets bredd som längd och längd som bredd. Matcherna spelades fem mot fem och var mestadels väldigt jämn och målsnåla. De enda spelare som egentligen imponerade under matchspelet var Danny Ervik och Alexander Mellqvist. Ervik var het som nykokt mannagrynsgröt och stänkte in två mål och stod för två assist (till Markus Anderberg och Alex Perreira) och Mellqvist var på ett skönt spelhumör och svarade för två läckra mål och en assist (till Sebastian Johansson). Träningen avslutades sedan med att startelvan plus ytterligare en spelare övade in några nya hörn- och inkastvarianter.

ÖIS förmodade startelva till matchen mot Assyriska FF

Startelvan blir sannolikt densamma som i senaste matchen mot IFK Norrköping. När Janne Andersson och Janne Carlsson lät spelarna nöta fasta situationer och inkast mot slutet av dagens träning var dock elva utespelare inblandade så det kan eventuellt bli någon mindre ändring jämfört med senast. Den elfte spelaren var Valter Tomaz Jr, men han gjorde mest inhopp som försvarare under denna del av träningen, så det mest troliga är med andra ord att startelvan behålls intakt. Det betyder att vi får se Peter Abrahamsson i mål och en backlinje bestående av Danny Ervik, David Leinar, Robin Jonsson och Adam Eriksson (även om Tommy von Brömsen är tillbaka i truppen och spelade hela U21-matchen mot Gefle IF i tisdags). På mittfältet får vi sedan se Sebastian Johansson och Pavel Zavadil tillsammans med Steinthor Thorsteinsson, Markus Gustafsson och Jakob Olsson. Och som ensam anfallare spelar givetvis Björn Anklev. Och med tanke på att spelet ändå såg förhållandevis bra ut mot Peking så borde ÖIS ändå ha en hyfsad chans att plocka poäng på bortaplan mot Assyriska. Södertäljelaget jagar förvisso kvalplats, men saknar Haris Laitinen (avstängd), och ÖIS har tidigare visat att man har en förmåga att spela tufft och tätt mot de mer spelande lagen i serien. Nu är det bara att hoppas att Assyriska inte gör som Norrköping och låter ÖIS vara det spelförande laget. En sådan enkel fint kan vi väl knappast gå på nu när vi verkligen behöver ta tre poäng för att säkra kontraktet.

ÖIS trupp till matchen mot Assyriska FF:

1. Peter Abrahamsson
3. Adam Eriksson
5. Markus Gustafsson
6. Alexander Mellqvist
7. Björn Anklev
8. Valter Tomaz Jr
9. Pavel Zavadil
13. Steinthor Thorsteinsson
14. Tommy von Brömsen
16. Alex Perreira
17. Robin Jonsson
19. Markus Anderberg
23. Jakob Olsson
24. Sebastian Johansson
25. Nicolas Sandberg
29. Danny Ervik
30. Victor Skoglund
44. David Leinar

Hösten blir allt mörkare. Temperaturen närmar sig nollan. Planerna blir allt hårdare och vinden allt kyligare. Sinnet är snart lika muntert som August Strindbergs Fröken Julie. Inte blev någonting bättre av att ÖIS i dag förlorade med 3-1 på bortaplan mot Gefle IF i U21-slutspelet. Och det trots att laget gjorde en av sina bättre matcher för året. Men så kan det gå när man möter ett lag som spelar efter sin förmåga och som vet att prioritera en stark defensiv. Det vore helt enkelt att fara med osanning att säga att Gefle bjöd upp till dans i dagens match och under långa stunder tvingades Öisarna stånga sig blodiga mot en massiv försvarsmur när Gefle flyttade ner nio spelare i eget straffområde för att bevaka sin ledning. Inte så roligt att titta på, men för djävla effektivt om man snackar trepoängare.

Det var dock Gefle som inledde matchen piggast och under inledningen av den första halvleken förde man spelet och ÖIS hade överhuvudtaget svårt att etablera något ordnat spel. I alla fall mer än en och annan sporadisk och uddlös kontring. Redan i den andra minuten vaskade hemmalaget fram en farlighet, när Gefles vänsterback, Sebastian Senatore, vispade in ett långt inlägg mot ÖIS straffområde. Trots att Tommy von Brömsen var först på bollen lyckades ÖIS inte få ut bollen ur eget straffområde. Istället kunde Bernhard Nyström skaffa sig ett högklassigt skottläge någon meter innanför straffområdesgränsen. Nyströms skott blockerades emellertid av von Brömsen och ÖIS kunde på så vis reda ut situationen. Lite turligt får man nog säga.

ÖIS första skott mot mål kom i den 8:e minuten efter att Luka Mijaljevic tagit emot en passning ungefär mitt på offensiv planhalva, dragit en försvarare och låtit vänstersläggan tala. Och det blev en tung träff i reklamskyltarna någon halvmeter till högre om Emil Hedvalls vänstra stolpe.

Miljaljevics kanon blev också startskottet på en rejäl ÖIS-offensiv. Undan för undan åt sig ÖIS in i matchen till det att man hade tagit över i stort sett allt spel. Från den 8:e och fram till den 17:e matchminuten, när Gefle gjorde 1-0, var det i stort sett spel mot ett mål – Gefles. Den bästa chansen under den här perioden av stort spelövertag svarade Alexander Mellqvist för efter att Tommy von Brömsen nickat in en överlång hörna framför mål. I kalabaliken framför Geflemålet använde Mellqvist sin tyngd för att försöka trycka in ett ledningsmål för ÖIS, men i sista stund kunde en hemmaförsvarare rensa ut bollen över kortlinjen till en resultatlös ÖIS-hörna.

Trots ÖIS kraftiga spelövertag var det Gefle som tog ledningen i matchen. Kanske berodde det på övermod. Kanske på Alex Perreiras förmåga att drälla med boll på egen planhalva. Med dryga kvarten spelad fick Perreira bollen fem till tio meter in på egen planhalva och bestämde sig för att utmana en Geflespelare på duell. Att ÖIS höll på att flytta upp hela laget tänkte knappast Alex på, nu var det dags för överstegare och fin-fina brassedragningar. Yeah right. Allt som krävdes för att Geflespelaren skulle vinna boll var att han klev in på kropp och tryckte till Alex. Flopp. Och Alex flög i luften som en liten vante och i marken som en fura. Som att stjäla godis från ett femteklabbare tänkte Geflespelaren när han satte ner bollen i djupet på Öyvind Gram, som forsade fram i den yta som Alex normalt skulle ha täckt. Gram spelade sedan ett inlägg som gick genom hela straffområdet och över på Gefles vänsterkant, där sög Gustav Ytterbom in bollen, vek inåt i planen, trängde sig förbi Joakim Hall, undvek Felix Sehlström och skruvade in ettan tätt intill Victor Skoglunds vänstra stolpen. Djävligt snopet, men inte helt oväntat. Vi är många som har upplevt Alex Perreiras bravader som vänsterback tidigare. Ska vi gissa på att Janne Carlsson bankade pannan blodig mot avbytarbåset samtidigt som han mumlade: ”Alltid den där djävla Alex, alltid den där djävla Alex, vad fan tänkte jag man, varför lär jag mig aldrig” för sig själv?

Gefles ledningsmål fick dock ÖIS att tända till rejält. Fullt varv på alla cylindrar. Va-va-va-vrooom. Bara en minut efter 1-0-målet fick Luka Mijaljevic en skarp kvitteringschans efter en framspelning av Tommy von Brömsen. Dess värre lyckades inte Miljaljevic få någon vidare träff i nickögonblicket och Emil Hedvall i Geflemålet behövde aldrig anstränga sig för att avvärja chansen.

I den 23:e minuten kvitterade ÖIS genom Alexander Mellqvist. På något som trots allt måste beskrivas som en ren slumpchans. Förspelet av Nicolas Sandberg och Niclas Elving var dock vackert. För att inte säga effektivt. Nästintill modernt. Anfallet började med att Nico fick en stickare i djupled av Elving och ryckte förbi en försvarare innan han spelade tillbaka till Elving som hörsammat Janne Carlssons instruktioner om att fylla på i offensiven. Och med bollen vid fötterna öste Elving på ner mot kortlinjen och någon meter innan slutdestinationen spelade han in ett lågt inlägg framför mål. En Geflespelare hann förvisso först på Elvings inlägg, men rensningen blev – sedd med Gefleögon – synnerligen olycklig. Bollen tog i ryggen på en annan Geflespelare och vips var Alexander Mellqvist helt ren med Emil Hedvall. Och i ett så pass skarpt läge gjorde inte Mellqvist något misstag utan rullade kyligt bollen under Hedvall. Kvitterat. Och dessutom välförtjänt.

Efter kvitteringen kom ÖIS spel av sig något och Gefle tog sig åter in i matchen. Dock utan att skapa så mycket mer än en och annan halvfarlig frispark. Mot slutet av halvleken skapade sedan ÖIS en sista chans att ta ledningen i matchen efter att Tommy von Brömsen nickat en hörna från Niclas Elving någon centimeter på fel sida stolpen. Riktigt, riktigt nära, men inte tillräckligt.

ÖIS fick sedan en riktigt tung start på den andra halvleken och det dröjde inte mer än tre minuter innan Gefle tog ledningen med 2-1 genom duktige Markus Hansson. Hansson lyckades lite väl enkelt utnyttja en lucka på ÖIS vänsterkant till att skaffa sig ett bra skottläge och kunde tämligen enkelt göra mål efter att hans skott hade touchat Alex Perreira och letat sig in i Skoglunds högra hörn.

Skam den som ger sig. I den 55:e minuten klev Alexander Mellqvist upp i planen och tryckte till en hemmaspelare. Rejält. Mellqvist vann enkelt duellen, och bollen, och kunde snabbt avancera mot Gefles straffområde. Någon meter utanför straffområdet försökte sedan Mellqvist skruva in bollen, men Emil Hedvall hann med att tippa ut det välplacerade skottet till hörna.

Någon minut därefter fick Nicolas Sandberg tag i en förlupen boll utanför Gefles straffområde och satte högsta fart mot mål. Och precis som under den första halvleken hängde ingen hemmaspelare med Nico när han väl drog upp tempot. Och mycket riktigt, Nico forsade förbi två försvarare, innan han drog upp bollen mot Hedvalls vänstra kryss. Zlatan-mot-Ungern-borta-stilen! Oturligt nog lyckades Hedvall få upp händerna och blockera skottet.

Med ungefär 25 minuter kvar att spela av matchen började Gefle maska. Vid varje inspark, inkast och frispark tog det minst trettio sekunder för spelet att komma i gång. Dessutom började man backa hem och ställa upp med nio man i eget straffområde och ÖIS hade då väldigt, väldigt svårt att göra sig gällande. Det bästa man mäktade med var när Nicolas Sandberg och Markus Anderberg drog upp tempot och vågade utmana en-mot-en. Första trixande Sandberg sig fram på ÖIS vänsterkant och serverade Luka Mijaljevic ett fint läge för avslut, men Mijaljevic lyckades inte hålla skottet nere och en fin chans gick om intet. Därefter slängde sig Sandberg fram för att stöta in ett precist inlägg signerat Alex Perreira, men avslutet gick skyhögt över mål. Sist men inte minst stod Mijaljevic och sov när Sandberg skarvade fram ett inlägg från Joakim Hall. Där hade Mijaljevic bara att sätta till bredsida för att kvittera, men är man inte med i tanken hinner man sällan med med fötterna.

Istället var det Gefle som avgjorde matchen i den 87:e minuten när ÖIS hade gått över på trebackslinje och bestämt sig för att ösa på för fulla muggar. Felix Sehlström lämnades ensam att kontrollera två Gefleanfallare och när sedan Jonathan Lindström drällde med boll – läs gjorde fyra dragningar för mycket – utanför offensivt straffområde kunde Daniel Westlin och Erik Törnros tämligen enkelt kontra in 3-1. Westlin fick bollen på vänsterkanten och frispelade Törnros med en precis passning, Törnros rundade sedan Victor Skoglund, men kom ur läge för att rulla in bollen i öppet mål och bestämde sig då för att börja om från början. Törnros vände upp och snurrade upp Felix Sehlström innan han kontrollerat pricksköt in spiken i kistan. 3-1 och saken var biff. Bara åt fel håll.

I och med dagens förlust är ÖIS nu piskade att vinna mot IFK Göteborg i gruppspelets sista omgång. Det är den enda chans man har för att nå en plats in kvartsfinalerna. Matchen spelas om ungefär en vecka, den 4:e oktober, kl. 16:30 på Apelsinplan ute i Frölundatrakten.

© 2011 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha