Maj 182013
 

Det blev för ÖIS inga mål framåt mot GIF Sundsvall i dag, men väl ytterligare en poäng att addera till den totala poängskörden som nu uppnår åtta inspelade efter sju omgångar och en tiondeplats i en för tillfället haltande tabell.

Kanske att man hade hoppats på en lite bättre utdelning och placering tabellmässigt, men det är å andra sidan ingen hemlighet att ÖIS kommer få kriga för sina poäng varenda gång det vankas match. Det må finnas ”experter” som bara såg AIK-matchen och som därefter haussade laget något enormt som verkligen trodde att ÖIS var ett lag för toppstriden, men för oss som följer laget vecka efter vecka kommer inte nedre halvan-placeringen som någon överraskning. Det kommer krävas ett fullständigt arbete varje omgång för att ÖIS skall spela Superettan 2014. Det vet vi, det vet tränarstaben och det vet spelarna.

Man måste dessutom säga att man får vara nöjd med att kryssa mot GIF Sundsvall. Det är bara att jämföra laguppställningarna för att förstå att GIF Sundsvall i grunden har ett betydligt bättre, jämnare och mer kvalitativt lagbygge. Baksmällan var tung i de två första omgångarna där GIF Sundsvall förlorade med 0-3 gånger två, men sedan tog de tag i sig själva, ryckte upp sig och återgick till den nivå som GIF Sundsvall har ett lag för att spela på.

Inför dagens match hade Giffarna inte släppt in ett enda mål på fyra matcher. Och då ÖIS, som bekant, å sin sida inte ens hade gjort något mål sedan vinsten mot Landskrona BoIS i den fjärde omgången så går det inte att hänga alltför stor läpp över att målen uteblev även i eftermiddags. I en perfekt värld hade ÖIS satt åtminstone ett mål – det tjänade vi möjligtvis ihop till – men när man möter ett lag som GIF Sundsvall så syns det ganska så tydligt att ÖIS får det tufft. Lagen ligger inte riktigt på samma nivå spelmässigt. Det blir mycket försvarsspel följt av chansbollar, och desto mindre organiserat anfallsspel. I dag var det knappt någonting sådant alls från ÖIS sida.

Framför allt grundlade GIF Sundsvall sitt offensiva spel på sin högerkant i den första halvleken. Tillsammans med ytterbacken Eric Larsson tråcklade sig den före detta Hammarbyaren Simon Helg fram till både skott- och inläggslägen flera gånger om.  Med finurliga instick bakom Hannes Sahlin kunde de skapa oreda inne i ÖIS straffområde efter att bollet slagits dit. Farligt blev det, flera gånger om, men med lite tur blandat med Sundsvallsk oskärpa hamnade bollen aldrig bakom Peter Abrahamsson.

Inte heller hamnade bollen bakom Peter Abrahamsson i den 13:e matchminuten, men väl i en av hans stolpar. Via en vacker djupledsboll löpte sig Daniel Sliper fri mot Abrahamsson varpå han sköt mot det bortre hörnet. Bollen passerade Abrahamsson i målet, men oturen grinade GIF Sundsvall i ansiktet när skottet tog i stolpen och ut. Vad som sedan följde var en returtagning av ”skyttekungen” Johan Eklund men symboliskt för hela matchen var avslutet bedrövligt och landade någonstans på den 22:a bänkraden.

ÖIS klart bästa chans, och kanske enda också egentligen, kom när matchuret just passerat halvtimmen. Efter en djupledsboll slagen av Hannes Sahlin någonstans runt mittplan snodde Emil Karlsson åt sig bollen långt ned i planen. Istället för att slå bollen mot Oskar Wallén som störtade in centralt så vek Karlsson snett bakåt och tog sig därför någon meter förbi sin försvarare. I det läget fanns det väl egentligen inga större ytor att skjuta bollen på, men han sökte det bortre hörnet vilket var det enda rätta. Bollen var dock mer hård än välplacerad och således kunde Oscar Berglund i GIF-målet styra bollen över ribban.

Några minuter senare nådde Sebastian Ohlsson högst på ett inlägg slaget av Johan Lundgren men både inlägget och nicken hade för låg fart vilket förhindrade det hela från att bli någon rejäl farlighet även om nicken trots allt hade kunnat leta sig in om inte en av försvararna agerat räddande ängel någon meter utanför mållinjen och rensat undan bollen.

Men mer än några anfallsräder då och då hade inte ÖIS i dag. GIF Sundsvall var hetare på det centrala mittfältet vilket gjorde att Ari Skúlason kunde lägga upp offensiven på ett ganska så behagligt sätt. Och vore det inte för att avsluten höll Superettanklass – det vill säga var genomgående tämligen usla – så hade bortalaget förmodligen satt åtminstone ett mål i första halvlek.

Även om Hans Prytz troligtvis sade ett och annat väl valt ord i halvtidsvilan blev det ingen större förändring vad gäller spelet på plan i den andra halvleken. Ett självförtroendefyllt GIF Sundsvall var väl helt enkelt en på tok för hård nöt att knäcka för detta ÖIS. De har visat många lag vad de går för genom att ha öst in mål det senaste och med det i färskt minne var det kanske inte alltför konstigt att ÖIS hade det genomgående jobbigt. Upprätthåller man det spel man nu har fått igång (och om Franzén och Cedergren kan få dem att slipa på avsluten) anser jag chansen tämligen stor att GIF Sundsvall är med och tampas om topp tre-placeringarna vid slutet av säsongen.

Vid flera tillfällen under den andra halvleken tappade ÖIS bollen i offensivt känsliga lägen vilket öppnade upp banor för GIF Sundsvall att slå om på. Inbytte Pa Dibba hade några löpdueller med Azulay samt Leinar utan att riktigt komma loss och vid ett tillfälle var Sahlin tvungen att ta till en ojustehet för att gottgöra sitt eget misstag högt upp på offensiv planhalva. Det gula kortet kom rättfärdigt upp ur Daradics bröstficka – men den efterföljande frisparken hamnade rakt i Abrahamssons famn. Som så många gånger förr.

Istället kom Sundsvalls absolut bästa chans att sätta dit 0-1 mitt upp i ÖIS bästa period av matchen. Några minuter efter att Filip Holländer avlöst Jakob Lindström på mittfältet fick ÖIS äntligen pusta ut med lite bolltrillande uppe i banan. Christofer Bengtsson hade några långa inkast mot Giffarnas straffområde där ÖIS förgäves försökte få till någon farlighet – men mitt i detta vände GIF Sundsvall och fixade en hörna efter att Hannes Sahlin blockerat ett inlägg. Då ÖIS misslyckades med att skalla undan hörnan damp bollen ned hos gästernas Daniel Sliper som försökte sig på en cykelspark. Träffen blev relativt lyckad men i vägen för bollen stod Jacob Ericsson vid den bortre stolpen.

När matchklockan tickat upp över 94 minuters spel vann ÖIS ett inkast till vänster. Det tog Sahlin hand om och i GIF Sundsvalls straffområde kryllade det av både blåa och röda spelare. En bit därifrån smög Johan Lundgren runt och det var just framför honom som bollen hamnade. Ungefär från samma position varifrån han sköt sitt volleyskott mot GAIS drog han till. Träffen blev dock allt annat än lyckad och sekunden senare blåste Robert Daradic av. Matchen slutade alltså 0-0 och således delade ÖIS och GIF Sundsvall på kvällens poäng. Någonting som ÖIS bör vara mest tillfredsställda med.

Maj 302010
 

2-1 mot GIF Sundsvall. Och årets första streck i förlustkolumnen. Nja, det var väl inte riktigt så man hade tänkte sig sin lediga lördag. Men nu blev det som det blev och då är det inte så mycket att göra än att gilla läget. Tabellen ser väl inte så där överdrivet kul ut just nu men då ska man ha i åtanke att ÖIS har en match mindre spelad än övriga lag. Allt som krävs för att vi ska vara tillbaka i toppen av tabellen är en seger i hängmatchen mot Ängelholms FF (spelas den 1 juli).

Som jag skrev i gårdagens text så nådde ÖIS inte upp till normal standard och man hade under långa stunder oerhört svårt att få tryck på Sundsvall och skapa några som helst hot i och omkring Sundsvalls straffområde. Under den första halvleken hade Sundsvalls backlinje det oerhört enkelt. ÖIS bjöd inte på en enda smart löpning. Inte heller hade man någon tyngd eller något lir. Det fina spelet från matchen mot Gefle IF var som bortblåst.

Markus Gustafsson fladdrade omkring i sin roll som släpande anfallare bakom Ken Fagerberg. Ken Fagerberg hittade aldrig rätt i duellerna med Sundsvalls backlinje. Alex Perreira gjorde så gott han kunde på sin vänsterkant, medan Björn Anklev var blekare som högerytter. Nej, i den här matchen saknade ÖIS verkligen tyngd i offensiven. Hur kan det vara så att ett förväntat topplag står och faller med en enda spelare? Det kan väl knappast vara OK.

Den här gången är det bara undertecknad som har satt spelarbetygen. Övriga skribenter har varit upptagna med annat så ni får hålla tillgodo med en något smalare bedömningen denna omgång. Jag hoppas att det är OK. Och du, var nu snäll och försök att komma ihåg att sifferbetygen inte är så förbannat viktiga. Stirra er inte blinda på dessa utan koncentrera er istället på den efterföljande kommentaren.

Peter Abrahamsson 2

ÖIS målvaktstränare, Magnus Sehlström har just nu ett enda uppdrag. Att lära Peter Abrahamsson hur man tajmar sin utrusningar och hur man kommer rätt på inlägg. I gårdagens match mot Sundsvall hade nämligen Abrahamsson ånyo problem med bedöma inläggens höjd och hastighet. Vid ett tillfälle höll det dessutom på att gå riktigt illa när Abrahamsson totalt missbedömde ett inlägg från Emil Forsberg och bara fick en tafatt hand på bollen. Och fösningen blev förstås till en perfekt passning till Ari Skulason som spelade in bollen i mitten till Mirza Durakovic. Som tur var hann Sebastian Johansson in för att täcka bort Durakovics bomb. I övrigt får man väl säga att Abrahamsson inte ställdes på några större prov och de få gånger han fick skott mot sig stod han välplacerad och gjorde sitt jobb. De två målen är det verkligen inte mycket att göra åt. Det första målet är ett hårt skott invid stolpen från nära håll – det är det inte många målvakter som räddar. Skulasons andra mål kommer efter en tilltrasslad situation där Abrahamsson inte riktigt hunnit tillbaka i position. Skottet går dessutom genom en skog av spelarben och om jag inte såg helt fel tog det dessutom på en täckande Öisare. Som sagt, inte mycket att göra där.

Christofer Bengtsson 2

Jag är ledsen att jag är tvungen att fortsätta skriva negativt om Christofer Bengtsson, men om han fortsätter att spela som han gjorde i matchen mot Sundsvall är han inte någon lämplig ersättare för Björn Anklev på högerbacken. Så trist är det. Offensivt är han väl hyfsad och skön att se, men defensivt sett är han tyvärr allt för svajig för att hålla måttet. I går var han dessutom inblandad i Sundsvalls båda mål. Det första målet är han direkt inblandad i då Skulasons 1-0-mål kommer i en yta där Christofer Bengtsson (eller Dennis Jonsson) bör befinna sig. Var Bengtsson höll hus har jag inte en aning om, men sannolikt var han väl ute på en av sina berömda offensiva raider. Sundsvalls 2-1-mål – det mål som fäller avgörandet i matchen – är Bengtsson indirekt inblandad i då det är han som ordnar fram hörnan som Sundsvall gör mål på. I mina ögon är det en boll som Bengtsson inte behöver skicka ut till hörna. Han har förvisso Pontus Silfver i ryggen, men det är en situation som utspelar sig en halvmeter från kortlinjen och någon meter in i ÖIS straffområde. Visst tusan borde Bengtsson kunna släppa den bollen till Silfver för att direkt sätta press. Istället fegar Bengtsson ut och nickar ut bollen till hörna. Och så gick det som det gick. Sammantaget får man väl ändå säga att Bengtsson gör en hyfsad match. Lite ringrost och svårigheter från man nästan räkna med efter ett år som bänk- och läktarnötare.

Dennis Jonsson 2

Under matchinledningen fick Dennis Jonsson sig en rejäl tryckare från Hannes Sigurdsson och fick lämna planen under ett par minuter. Av allt att döma groggy och med en rejäl nackvärk. Jonsson reste sig dock och fick sedan dra ett riktigt tungt lass i arbetet med att hålla Sigurdsson under kontroll. En uppgift som Jonsson också löste rätt fint. Med ett undantag när han i den 24:e minuten blev lite väl lätt ifrånsprungen av Sigurdsson. Turligt nog fick inte Sigurdsson skottet på mål. Jonsson var på sätt och vis också inblandad i Sundsvalls 1-0-mål då Skulason tilläts stå och sikta in sig i en yta som Jonsson normalt sett bör äga (tillsammans med Christofer Bengtsson). Om jag inte missminner mig var dock Jonsson allt för upptagen med att brottas med Sigurdsson framför mål för att hinna ut och sätta press på Skulason. Och så gick det som det gick. Jonsson gör överlag annars en rätt OK match och sett över matchen som helhet släpper ÖIS inte till många chanser. Åtminstone inte förrän man går över till att spela med en trebackslinje mot slutet av matchen. Då får Sundsvall ett och annat bra läge, men det är sådant man får ta när man jagar kvittering.

Robin Jonsson 3

Gör som vanligt en starkt framträdande. Har faktiskt utvecklats till en av lagets mest stabila spelare. Under gårdagens match gör inte Jonsson många misstag. Kanske någon panikrensning och något felbeslut här och där men överlag är det en godkänd insats. Bör kanske förbättra sitt passningsspel och sina uppspel något för att ta ytterligare ett kliv i sin utveckling. Jag måste erkänna att jag i går saknad David Leinar i försvaret eftersom Sundsvall bestämde sig för att låsa ÖIS uppspel via Pavel Zavadil. Och man måste nog erkänna att Jonsson inte är riktigt lika precis och känslig i det långa spelet som Leinar är. Är dessutom inblandad i Sundsvalls 1-0-mål då han lite olyckligt är på och touchar Emil Forsbergs inlägg som på så vis går fram till Ari Skulason.

Tommy von Brömsen 2

Så där ja, nu har vi det svart på vitt. Tommy von Brömsen är inte världens bästa passningsspelare. Om mina nedkritade streck och uträkningar stämmer hade von Brömsen i gårdagens match mot Sundsvall en passningsprocent strax under 50 procent. Det kan väl knappast vara OK? I övrigt får man väl säga att von Brömsen blandade och gav. Ena stunden resoluta brytningar och smart spel i en-mot-en-duellerna med Emil Forsberg. Bara för att i nästa stund gå bort sig fullständigt eller göra något okontrollerat som att gå in för brytning men avbryta mitt i brytningen och (turligt) släppa ut bollen över sidlinjen. På läktaren var vi dock osäkra på hur mycket som var beräknat och hur mycket som var tur i just den aktionen. Det är nämligen helt möjligt att von Brömsen bara missbedömde bollens hastighet och längd och därmed inte hann in i situationen i tid. Och så där höll det på matchen igenom. Upp som en sol, ned som en pannkaka. Allt var med andra ord sig likt.

Pavel Zavadil 3

Det här kan knappast ha varit Pavel Zavadils roligaste match i karriären. Specialbevakad och hårt ansatt under stora delar av matchen. Sundsvall hade konstant en spelare som låg och skavde Pavel i hälarna. Inte en lugn stund fick han den käre Pavel. Därmed hade han också svårt att sätta sin prägel på ÖIS offensiva spel. Och inte helt oväntat blev offensiven därefter. Åtminstone under den första halvleken när ÖIS egentligen inte hade någonting förutom ett par hyfsade inlägg från Alex Perreira, en soloräd av Ken Fagerberg och Pavels hörnor och inlägg. Även om Pavel kanske inte kreerade lika mycket som han brukar göra gjorde han ändå stor nytta som bollvinnare och passningsalternativ för backlinje och yttermittfältare. Är dessutom inblandad i ÖIS mål då han med tur och viss skicklighet serverar Alex Perreira ett friläge.

Björn Anklev 2/3

Björn Anklev som mittfältare – Njae. Björn Anklev som anfallare – JAAA! Ungefär så kan man väl sammanfatta Anklevs match mot GIF Sundsvall. Första halvlek när Anklev spelade högerytter var han mer eller mindre osynlig. Knappt delaktig i spelet mer än i slutminuterna när han så när hann fram på ett inlägg från Alex Perreira. I övrigt ingenting. Tyvärr. Nu är jag kanske inte riktigt rättvis mot Anklevs första halvlek eftersom det näppeligen kan sägas vara Anklevs fel att ÖIS inte fick fast bollen på offensiv planhalva. Anklev är precis som övriga spelare i ÖIS offensiv beroende av att Pavel Zavadil fungerar och när han inte gör det är det lätt att allting låser sig. I den andra halvleken när Anklev fick ta ett kliv upp i planen och spela anfallare bredvid Ken Fagerberg såg det helt annorlunda. Det var som att Anklev hade fått ny energi, tagit steget från människa till cyborg och opererat in ett par robotben. Djävlar vad han sprang under den andra halvleken. På precis allting. Och det höll så när på att betala sig. Närmare än en petning i ribban via ett motståndarben kom dock inte Anklev och ÖIS.

Sebastian Johansson 3

Jag måste säga att jag trots allt tycker att Sebastian Johansson gör en bra match. Han kämpar och sliter, skär av passningsvägar för Sundsvall, smäller på, krigar, köttar, skrämmer slag på junisar och vårdar boll när han väl får den vid fötterna och spelar allt som oftast smart när han väl har bollen i en offensiv position. Det finns en hel del läktarcoacher och förståsigpåare som har gnällt på Sebastians passningsspel under säsongen. Det har varit uselt, under all kritik och jag vet inte vad. Allt jag kan säga att är att jag tycker att det är synd att dessa kritiker inte såg gårdagens match för där visade Sebastian verkligen att han besitter ett vårdat spel. Vid ett flertal tillfällen stod Sebastian för härliga svepande passningar som satte medspelarna i bra lägen eller skapade möjligheter för ÖIS att attackera. Visst, det var kanske inte de där geniala insticken och korta väggspelen som man har vant sig att se efter Magnus Källanders storhetstid, men det var högst funktionellt och allt som oftast ledde de till att någon av ÖIS yttermittfältare hamnade i läge för inlägg. Inte så illa pinkat av en häst med träben? Skulle kanske kunna förbättra sitt djupledsspel så att han blev än mer delaktig i offensiven. I nuläget utgör han inget riktigt hot i och omkring motståndarlagets straffområde.

Alex Perreira 3

Offensivt sett gjorde Alex Perreira en riktigt vass match mot Sundsvall. Frågan är om han inte var inblandad i allt som ÖIS åstadkom offensivt sett. Jo, jag tror nog det. Eller vänta, jag inte bara tror, jag vet! För en gångs skull satt mer än var tredje inlägg där det skulle. Faktum är att merparten av Alexs inlägg i gårdagens match var bedårande. Ofta låga, hårda och skruvade mot den bortre stolpen. Helt enkelt utsökta. Och hade ÖIS bara haft åtminstone en anfallare som tog en löpning in i Sundsvalls straffområde under den första halvleken hade Alex kunnat lämna planen med åtminstone tre assist. Två gånger om serverade Alex perfekta inlägg som Björn Anklev bara hade att springa in i för att det skulle bli mål. Vid det första av dessa inlägg hann inte Anklev fram i tid och vid det andra läget stoppade ett motståndarben och ribban Anklev från att bli målskytt och Alex från att få en assist. Visade dessutom upp en fin skärpa vid kvitteringsmålet. Kyla och precision. Rakt upp i nättaket. Precis som det ska se ut.

Markus Gustafsson 2

Vad är det här? Jag känner inte igen den där spelaren som spelar som släpande anfallare bakom Ken Fagerberg. Va!?! Menar du att det är Markus Gustafsson. Samma kille som i tisdags gjorde en av sina absolut bästa matcher i cupmötet med Gefle IF? Nej, det köper jag inte. Den killen var ju snorbra. Den här snubben är ju likblek. Nej, det kan verkligen inte stämma. Markus Gustafsson försökte och försökte och försökte, men han kom aldrig riktigt in i matchen mot Sundsvall. Han försökte spela smart och visa upp sin fina teknik, men fick aldrig det där utrymmet som han behöver för att skina som en sol. Blev följdaktligen utbytt i halvtid till förmån för Alexander Mellqvist. Ingen skada skedd.

Ken Fagerberg 2

Egentligen skulle jag väl kunna upprepa vad jag skrev i går direkt efter matchen, men det gör jag inte. Det blir för tråkigt. Istället nöjer jag mig med att konstatera att Ken Fagerberg har en lång bit kvar till 2007-års form. Och jag vet fan i mig inte hur han ska hitta dit igen. Just nu känns allting omöjligt. Av den där talangen som vi såg på Valhalla IP 2007 syns inte ett spår. I nuläget räcker Ken helt enkelt inte till. Han spelar som en junior som vill för mycket. Därmed försöker han också göra allt för mycket på egen hand. Han kommer ner djupt i planen och möter boll. Han försöker vara spelbar utanför straffområdet. Han försöker sig på omöjliga soloräder som oftast slutar nere vid hörnflaggan eller med att motståndarnas backlinje vinner boll. Det enda som han inte gör är att vara på plats inne i straffområdet när bollen väl befinner sig där. Och det är väl inte riktigt så det är tänkt att det ska vara. Tyvärr tror jag att Ken vänder tillbaka till Danmark när kontraktet går ut i sommar. Det där lyftet som Ken hoppades skulle komma ha inte kommit och då tror jag knappast att han kan tänka sig att vara kvar i ÖIS.

Alexander Mellqvist 3 (inbytt istället för Markus Gustafsson i den 46:a minuten)

Alexander Mellqvist stod för ett riktigt piggt inhopp. Glädjande. Nu är det bara att hoppas att han snart är tillbaka i matchform och kan ta en plats i startelvan. Visst, högerytter är väl inte en roll som är som klippt och skuren för Mellqvist, men han gör det ändå bra med sin tyngd och styrka. Dessutom lämnade Mellqvist ofta sin högerkant för att fylla på centralt vilket gav extra tryck i ÖIS offensiv. Tog sig på egen hand till ett bra skottläge men skottet täcktes undan av en hemmaspelare. Utgör helt enkelt en annan form av hot än vad ÖIS hittills visat upp och kan därmed bli oerhört nyttig när han återigen är redo för 90 minuter. Som det var nu mattades Mellqvist något efter 25 minuter och då tappade ÖIS återigen skärpa i offensiv och Sundsvall kunde ta över matchen igen.

Nicolas Sandberg spelade för kort tid för att betygsättas (inbytt istället för Ken Fagerberg i den 81:a minuten)

Kommer in i matchen när Sundsvall backar hem och gör allt för att försvara sin ledning. Och det är väl inte riktigt Nicolas Sandberg idealmatchbild. Sandberg vill ha ytor att löpa i, där han kan blixtra till mot stabbigare mittbackar. I går fick han mest försöka sig på att vinna nickdueller mot Fredrik Jonsson och Kristian Ek eller att spela felvänd. Vi kan väl säga att det gick så där.

David Leinar spelade för kort tid för att betygsättas (inbytt istället för Christofer Bengtsson i den 83:e minuten)

Kom in i slutet av matchen när Sundsvall ledde med 2-1, ÖIS gick över till trebackslinje och tre anfallare och började tjonga långt. Om jag ska vara helt ärlig är jag tveksam till om David Leinar hade mer än två till tre bollkontakter under sina tio minuter som anfallare. Ska dock ha en eloge för att han finner sig i sin roll som bänknötare och att han kämpar och sliter när han väl får chansen och det oavsett om det är på fel position eller inte. Med tanke på hur matchen utvecklade sig hade jag gärna sett Leinar i backlinjen. För när Sundsvall låser ÖIS uppspelsvägar via mittfältet är Leinars högerdoja ett av våra vassare uppspelsvapen. Den är i alla fall bra mycket bättre än Dennis och Robin Jonssons motsvarigheter.

Maj 292010
 

Sviter är till för att brytas. Så är det bara. Förr eller senare skulle det komma en förlust. Så är det alltid. Hur gärna man än drömmer om något annat. Som en säsongen helt utan förluster. Men så blir det aldrig. Det är ju trots allt ÖIS vi talar om. Inte kan du väl säga att du trodde annat?

I dag kom alltså årets första förlust i Superettan. Surt, surt som fan, men inte mycket att göra åt. I dagens möte med GIF Sundsvall var ÖIS bara för bleka. Man räckte helt enkelt inte till. Och det trots bortaplan och riktigt fint underlag. ÖIS kom helt enkelt inte upp i normal standard.

Än värre är att det för varje match som spelas framgår med en obehaglig tydlighet att ÖIS offensiv inte är någonting utan Álvaro Santos. Något som blev plågsamt tydligt i dagens match där ÖIS inte mäktade med mer än tre avslut mot Sundsvallsmålet. Det är inte tillräckligt. Inte heller är det OK. Skärpning!

Ken Fagerberg gör förvisso så gott han kan, men i nuläget räcker han inte till. Kvickheten i steget och råstyrkan i närkampsspelet är inte tillbaka i nivå med vad den en gång har varit. Dessutom bjuder Ken på allt för mycket spel med ryggen mot mål och egna genombrottsförsök.

För att inte tala om alla gånger han hamnar nere vid hörnflaggan. Ken, det här är inte det svenska landslaget och du är inte Zlatan Ibrahimovic. Nej, håll dig i straffområdet så ska du se att du gör mer nytta. Och du, det är inte fel att utnyttja sina medspelare. Åtminstone någon gång då och då. Det gör er bättre som lag och dessutom är det roligare för de andra om de också får vara med och leka. Och vem vet, kanske får du tillbaka bollen när du befinner dig i ett bättre läge och då kommer det där målet som du längtar så mycket efter. Vad säger du, har vi en deal?

I övrigt får man väl säga att Sundsvall hade gjort sin hemläxa. Läst in sig på ÖIS idéer och spel. Fattat grejen med Pavel Zavadils tillbakadragna roll på mittfältet. Så fort ÖIS hade bollen i egen backlinje eller nere hos Peter Abrahamsson låg Sundsvalls Mirza Durakovic som limmad på Pavel. Som ett djävla frimärke. Som om han hade the hots för ÖIS speldirigent. Uhhh-uhhh, Mirza löves Pavel. Och Pavel fick en riktigt jobbig första halvlek där han inte alls kom med i spelet på det sätt som ÖIS önskar. Därmed skapade ÖIS inte heller någonting.

ÖIS första halvlek var fullständigt hopplös. Blek, fisig, lam, ofokuserade, slätstrukna och glåmig. Bland det sömnigare jag har upplevt och då ska man ha i åtanke att jag som barn genomlevt en och annan riktigt såsig frijazzkonsert, så när jag säger att något är ett sömnpiller så vet jag vad jag snackar om.

Sundsvall var i och för sig inte mycket bättre än ÖIS vilket bidrog till den blodlösa tillställning som utspelade sig på Norrporten Arena under den första halvleken.

Fram till den 22:a minuten hände ingenting. Sedan hade Sundsvall en hyfsad period där man bl.a. gjorde 1-0 genom Ari Skulason.

En för djävla vass spelare den där Skulason. Han bär inte på många pannor och är inte särskilt kraftfull i sitt spel, men det väger han upp genom att vara smart, kvick och teknisk. Inte för att det var egenskaper som han visade upp i samband med 1-0-målet. Nej, det målet var mer av en ren tillfällighet. Som Skulason förvisso visste att utnyttja. Något olyckligt skarvade Robin Jonsson fram bollen till Skulason efter ett högerinlägg från Emil Forsberg. Oturligt, minst sagt. Vad man dock kan ställa sig frågande till är hur Skulason kunde tillåtas få så mycket tid på sig för att komma till avslut. Faktum är att jag inte har någon aning om hur han tilläts stå så ohotad och bara sikta in sig innan han pressade in bollen till höger om Peter Abrahamsson.

Hårt och lågt, och mer eller mindre otagbart för Abrahamsson. Inte mycket att göra åt. Och det på Sundsvalls första avslut för dagen. Ja, fy fan, vilken dag det här blev.

Därefter hade Hannes Sigurdsson två riktigt vassa chanser. Det första skottet, som kom efter att Sigurdsson – utan några som helst problem – löpt ifrån Dennis Jonsson, gick dock utanför och på det andra stod Peter Abrahamsson på rätt plats vid rätt tillfälle.

Mot slutet av halvleken vaknade ÖIS till för ett kort ögonblick. Först blixtrade Ken Fagerberg till och fixade fram en hörna. I efterspelet till denna hörna lyckades ÖIS också greja en kvittering. Allt tack vare Pavel Zavadil och Alex Perreira. Efter att Dennis Jonsson missat ett fint nickläge gick bollen åter till Pavel som vände in i planen och satte in ett inlägg mot Alex Perreira. Nu får man väl säga att det var mer tur än skicklighet som gjorde att bollen nådde fram till Alex, men snyggt var det. Väl i läge framför Tommy Naurin gjorde Alex inget misstag utan han tog i för president och fosterland och krutade upp bollen i nättaket. Görläckert!

I den andra halvleken skärpte ÖIS till sig. Åtminstone inledningsvis. Bytet där Alexander Mellqvist kom in istället för Markus Gustafsson gjorde nytta. Det var inte så att Gustafsson var dålig under den första halvleken, men jag vill inte hellre påstå att han bidrog med så vidare värst mycket i offensiven. Förresten, nu när jag tänker efter, undrar jag om någon spelare gjorde det under den första halvleken.

Under all kritik.

Gör om, gör rätt!

Med Björn Anklev bredvid Ken Fagerberg och Alexander Mellqvist som högerytter fick ÖIS en helt annan skärpa och tyngd. Stundtals såg det dessutom ut som att ÖIS släppte högerkanten helt. Mellqvist gick in centralt i planen och Christofer Bengtsson fick en grön ocean att löpa i. Och till en början fungerade det alldeles utmärkt.

Under de inledande 25 minuterna av den andra halvleken ägde ÖIS matchen. Tyvärr skapade man bara två riktigt heta chanser. Så här i efterhand kan man kanske tycka att Björn Anklev borde tryckt in åtminstone en av sina två chanser. Kanske var han ringrostig efter en hel säsong som mittfältare och ytterback.

Hade Santos varit på planen i det läget hade emellertid ÖIS lett med 1-3 efter 62 minuter. Nu var han inte det och då förlorade också ÖIS.

I den 79:e minuten släcktes ljuset i samband med en Sundsvallshörna från höger. Vad spelar det för roll att Peter Abrahamsson gör helt makalösa räddningar om ingen Öisare håller sig framme och rensar undan returen? Inte alls bra. Istället gick bollen till Skulasson. Ständigt denna Skulason.

Egentligen var det inte mycket till läge, men med tre Öisare rusande emot sig är det klart att Skulason chansar och slänger i väg ett skott. Vad annat att göra. Och oturligt nog tar givetvis bollen på en Öisare och går in i mål. 2-1.

Ridå.

Avslut totalt: 10-4. Avslut mot mål: 5-2

Jag måste erkänna att jag åkte till Sundsvall med en riktigt dålig känsla i kroppen. Nervös som en tonårig på sin första date med klassens sötaste tjejen. Jag vill inte säga att jag hade det på känn, men samtidigt låg det i luften. För det första är GIF Sundsvall normalt sett oerhört starka på hemmaplan. I Superettan har man inte haft mer än fem förluster sedan säsongen 2007. Det är med andra ord inte hur enkelt som helst att åka till Norrporten Arena och ta poäng. Dessutom måste man väl säga att ÖIS har haft en hel del flyt så här långt under säsongen. Jag tänker kanske framför allt på matchen mot Falkenberg, men kanske även på matcherna mot Väsby United och Ljungskile SK.

Nu behöver vi som tur är inte fundera mer på den saken för nu är årets första förlust ett faktum. Men nu är det också bara full fart framåt som gäller. Med en match mindre spelad har vi fortfarande häng på IFK Norrköping och Sundsvall i toppen av tabellen. Mot Gamla Ullevi. Låt Trollhättan betala för den här bittra förlusten!

Mar 312010
 

Så var det bara en och en halv vecka kvar till dess att Superettan 2010 sätter i gång. Abstinensen är på topp och det är nästintill så att man klättrar på väggarna hemma i lägenheten.

Vill. Gå. Till. Gamla. Ullevi.

Vill. Se. På. ÖIS.

NU!

I går gick det till och med så långt att jag faktiskt såg en hel match med vår nemesis BK Häcken. På plats dessutom. Jo, jo, så illa är det för tillfället. Tur då att man kan ägna kraft på och fördriva tid med att kartlägga ÖIS motståndare under det kommande året.

Det är med andra ord hög tid för del två av Sambadefensivs ”Inför-Superettan-2010-bevakning”. Och den här gången fokuserar vi på tre lag som jagar lite bakom de förväntade topplagen: Assyriska FF, Hammarby IF, Syrianska FC och så ÖIS förstås.

Tre lag som vi för sakens skull valt att benämna ”Jägarna”. Och nej, det har ingenting med Kjell Sundvalls sunkiga film, med samma namn, att göra. Absolut inte. Om vi ska fortsätta på filmtemat så är de här tre lagen mer att likna vid Snuten i Hollywood II eller The Golden Child. De är lite upp, de är lite ner, och de är lite mittemellan. Med de här lagen är det nämligen så att man inte alltid vet vad man får. Om allt går enligt planerna och spelarna levererar på toppen av sin förmåga rör det sig om lag för den absoluta tabelltoppen. Om så inte blir fallet är de i alla fall lag för den övre halvan. Lag som dessutom kommer att sno de förväntade topplagen på en hel del poäng. Var så säker.

De påminner med andra ord inte så lite om Eddie Murphy under andra halvan av 1980-talet. Och de lag vi snackar om är förstås: GIF Sundsvall, Jönköpings Södra och Ängelholms FF.

Omgång 8 2010-05-24 Örgryte IS – Ängelholms FF
Omgång 9 2010-05-29 GIF Sundsvall – Örgryte IS
Omgång 15 2010-07-12 Jönköpings Södra IF – Örgryte IS
Omgång 16 2010-07-20 Örgryte IS – Jönköpings Södra IF
Omgång 24 2010-08-29 Ängelholms FF – Örgryte IS
Omgång 25 2010-09-13 Örgryte IS – GIF Sundsvall

GIF Sundsvall

I målet är veteranen och ärke-Giffaren Fredrik Sundfors ersatt av ex-Öisaren Tommy Naurin. Om du frågar mig är det ett helt OK byte. Framförallt för Naurin. I mittförsvaret har Erkan Saglik – mannen som annars är mest känd för att han blev en You Tube-favorit när Ken Fagerberg sprang ifrån honom under säsongen 2007 – bestämt sig för att flytta till Turkiet och dess andradivision.

I övrigt är allt sig likt i Sundsvall. Ari Skúlason är kvar. Likaså Sören Åkeby, Billy Berntsson, Jonas Wallerstedt, Daniel Sliper, Hannes Sigurdson och Aziz Corr-Nyang. Denna säsong borde Sundsvall med andra ord kunna bygga vidare på det fina spel som laget stundtals visade upp under fjolåret.

2009 stupade Sundsvall i och för sig laget strax före målgången, men under långa perioder såg man helt klart ut att vara ett lag för Allsvenskan. Under försäsongen har laget dessutom visat upp ett imponerande och vägvinnande spelet. Snabbt, rakt och oerhört effektivt. Personligen så finner jag segrarna mot Assyriska och ÖIS samt det oavgjorda resultatet mot Gefle mest imponerande. Resultat som helt klart antyder att Giffarna har något riktigt bra på gång.

Sist, men inte minst, måste jag plita ner ett par rader angående en av mina absoluta favoritspelare utanför ÖIS-gården, Jonas Wallerstedt. I Wallerstedt har Sundsvall en spelare som alltid ger allt för laget och som alltid kör pang på rödbetan, hela vägen in i kaklet. Kom igen, ni har hört den här sången förr. Det enklaste sättet att förklara Wallerstedts storhet som fotbollsspelare är om du föreställer dig följande scenario:

Det är en minut kvar av en betydelselös försäsongsmatch mellan ÖIS och GIF Sundsvall. Giffarna leder redan med 3-0. Mot slutet av matchen uppstår dock ett läge där bollen ligger fri precis framför ÖIS mållinje. Peter Abrahamsson är bortspelad. Till Abrahamssons och ÖIS undsättning skyndar David Leinar och Valter Tomaz Jr. Eller som man också kan beskriva det, 93 kilo välmejslad granit och en kille med smeknamnet ”Satsar alltid allt i alla närkamper”. De två Öisarna kommer alltså i full galopp. Som två skenande godståg i natten. Ångpannor på högvarv. Hesa Fredrik på volymsteg elva! Samtidigt som bollen ligger fri precis framför det vidöppna målet.

Ni fattar läget.

Tänk dig nu att du som Sundsvallsspelare har följande två valmöjligheter:

A) Du struntar i bollen. Ni leder ju ändå med 3-0. Dessutom är det försäsong. Varför riskera en skada i det läget?

B) Med risk för liv och lem gör du allt som står i din makt för att hinna först till bollen. Den ligger ju där. I motståndarnas straffområde. Och bara väntar på att du ska toffla till den. Då ska den bara in i mål. Strunt samma att du kommer att manglas av Leinar och Valter Tomaz på köpet. Den ska bara in!

De flesta normala människor väljer alternativ A. Jonas Wallerstedt är inte som de flesta människor. Jonas Wallerstedt är inte ens som de flesta fotbollsspelare. I det här fallet förstår Jonas Wallerstedt inte ens frågan. Vadå! Två alternativ. Hur menar du då? Bollen ligger ju där. Och jag är i dess direkta närhet. Då ska den in! I Jonas Wallerstedts värld ska nämligen alla bollar som befinner sig i motståndarlagets straffområde över mållinjen. Inte en enda djävel får komma undan. Det vore oacceptabelt. Oförlåtligt. Och nej, det spelar ingen roll om man riskerar att bli idrottsinvalid på köpet. Bollen ska bara in!

Ja, som du ser är Wallerstedt anklevsk i sitt uppträdande på planen. Och om Sören Åkeby kan få övriga Sundsvallsspelare att uppträda och agera på samma sätt så kommer Sundsvall att bli en ruskigt svår motståndare denna säsong.

Arena: Norrporten Arena
Publikkapacitet: 7 700
Placering 2009: 5:e plats i Superettan
Placering 2008: 15:e plats i Allsvenskan
Tränare: Sören Åkeby (tredje säsongen)
Spelarförluster: Fredrik Sundfors (målvakt, slutar), Erkan Saglik (mittback, till Kocaelispor), Kali Ongala (mittfältare, till Umeå FC), Alexander Hysén (målvakt, till Östersunds FK), Christian Söderberg (mittback, kontraktslös) och Magnus Powell (assisterande tränare, Lilleström SK)
Nyförvärv: Tommy Naurin (målvakt, från Qviding FIF), Fredric Jonson (mittback, från Vasalunds IF), Saihou Jagne (anfallare, lån från AIK), Pontus Silfver (mittfältare, uppflyttad från U21-laget), Stefan Lagergren (målvakt, uppflyttad från U21-laget), Erik Löfgren (back, uppflyttad från U21-laget) och Jon-Erik Krantz (back, uppflyttad från U21-laget)

Resultat under försäsongen:

GIF Sundsvall – IF Brommapojkarna 3-4 (31 januari)
GIF Sundsvall – Djurgårdens IF 1-1 (7 februari)
GIF Sundsvall – IK Sirius 1-1 (13 februari)
GIF Sundsvall – Assyriska FF 1-0 (24 februari)
GIF Sundsvall – Gefle IF 2-2 (7 mars)
GIF Sundsvall – Hammarby IF 0-2 (13 mars)
GIF Sundsvall – Bodens BK 1-1 (20 mars)
GIF Sundsvall – Bodens BK 1-1 (21 mars)
GIF Sundsvall – Örgryte IS 3-0 (28 mars)

Jönköpings Södra

Jönköpings Södra är, tillsammans med Hammarby, det enda lag som ännu är obesegrat under försäsongen, och då har man ”bara” kvar att möta Dalkurd FF från Division 1 Norra. På nio matcher har Tändsticksstadens andralag – än så länge får väl HV71 betraktas som traktens förstalag – fyra vinster och fem oavgjorda. Det må te sig imponerande, men det ska samtidigt sägas att samtliga vinster har kommit mot lag från de lägre divisionerna. När man mött lite mer kvalificerat motstånd, som GAIS, ÖIS, Landskrona BoIS och Degerfors, har J-Södra enbart kryssat.

Under vinterhalvåret har J-Södra annars ägnat den mesta tiden åt att verkligen storsatsa mot Allsvenskan 2011. Officiellt sägs det att man inte ska till Allsvenskan förrän om ett par år, men årets värvningar skvallrar om något helt annat. Om jag får ta mig friheten att tolka J-Södras värvningar så säger jag att de redan i år satsar mot Allsvenskan, åtminstone via kvalplats.

Varför då, undrar du förstås.

För det första har klubben lockat till sig den notoriske superettanmålskytten Pär Cederqvist. En spelare som alltid levererar i Superettan, men som tidigare inte lyckats få det att stämma på högre nivå. För det andra har J-Södra även lyckats med konststycket att värva Falkenbergs offensive mittfältare/anfallare Kristoffer Fagercrantz. Tillsammans med Tommy Thelin kan jag lova att Cederqvist och Fagercrantz kommer att utgöra ett tremannaanfall som kommer att vara fruktat landet över. Många mål kommer det att bli. Många snurriga försvarare kommer det att bli. För att inte tala om alla sura tränare och målvakter. Räkna med det!

Som om inte det var nog så har J-Södra även förstärkt i de bakre leden. Hur är det nu man brukar säga; framgång byggs bakifrån? Något sådant. Ny målvakt är i alla fall Nuredin Bakiu, som har nyttig erfarenhet från både toppen av Superettan och botten av Allsvenskan från sina år med IFK Norrköping.

I J-Södras mittförsvar återfinns dessutom ett för många Öisare synnerligen bekant namn. Där gör nämligen 2005-års succéman i ÖIS, Jukka Sauso, svensk comeback efter ett par år i HJK Helsingfors. Om Sauso kommer upp till samma nivå som han visade under sina första år i ÖIS har J-Södra gjort ett riktigt fynd. Om Sauso istället gör sin bästa 2007-imitation är J-Södra, som man säger i filmerna, in for a bumpy ride. Till sin hjälp kommer Sauso sannolikt att ha, från Kalmar inlånade, Petter Lennartsson, Tom Siwe och Daniel Karlsson. Ett på pappret rätt hyfsat försvar.

Det stora frågetecknet när det gäller årets J-Södra är förstaårstränaren Andreas Jankevics. Efter många år i Olle Nordins skugga ska nu Jankevics ta över rodret. Ett oprövat kort ska med andra ord leda J-Södra mot Allsvenskan. Kan det verkligen gå vägen? Kanske, kanske inte.

Arena: Stadsparksvallen
Publikkapacitet: 5 200
Placering 2009: 10:e plats i Superettan
Placering 2008: 14:e plats i Superettan
Tränare: Andreas Jankevics (första säsongen)
Spelarförluster: Kristen Viikmäe (anfallare, Zakynthose), Eddie Avdic (back, utlånad till Tenhult), Mikael Axelsson (målvakt, Jönköpings Södra valde att inte förlänga kontraktet), Andreas Nilsson (mittfältare, Jönköpings Södra valde att inte förlänga kontraktet), Valid Elkari (mittfältare, Jönköpings Södra valde att inte förlänga kontraktet), Axel Norderyd (anfallare, Jönköpings Södra valde att inte förlänga kontraktet), Uros Hojan (mittback, Jönköpings Södra valde att inte förlänga kontraktet), Peter Klancar (mittfältare, valde att lämna Jönköpings Södra) och Olle Nordin (tränare/sportchef, kontraktlös/pensionär) samt Ricardo Santos (anfallare), Daryl Smylie (mittfältare/anfallare) och Marcel Sacramento (anfallare) samtliga tillbaka till Kalmar FF efter lån
Nyförvärv: Petter Lennartsson (back, lån från Kalmar FF), Robert Walker (mittfältare, från fri transfer) Jukka Sauso (mittback, från HJK Helsingfors), Mathias Eteús (anfallare, från IFK Göteborg), Pär Cederqvist (anfallare, från Landskrona BoIS), Kristoffer Fagercrantz (mittfältare/anfallare, från Falkenbergs FF), Nuredin Bakiu (målvakt, från IFK Norrköping), Philip Bernholtz (anfallare/mittfältare, flyttas upp från u-laget) och Darko Glavas (mittfältare, flyttas upp från u-laget)

Resultat under försäsongen:

Jönköping Södra – Husqvarna FF 1-0 (6 februari)
Jönköping Södra – GAIS 1-1 (13 februari)
Jönköping Södra – Örgryte IS 3-3 (20 februari)
Jönköping Södra – IFK Värnamo 2-1 (25 februari)
Jönköping Södra – Degerfors IF 1-1 (5 mars)
Jönköping Södra – Norrby IF 1-0 (11 mars)
Jönköping Södra – Landskrona BoIS 2-2 (17 mars)
Jönköping Södra – Landskrona BoIS 0-0 (20 mars)
Jönköping Södra – Norrby IF 3-1 (27 mars, Svenska Cupen)

Ängelholms FF

Ängelholm har förvisso blivit av med sin lagkapten och målskytt extraordinaire, Mattias Adelstam, men i övrigt har klubben gjort en rad synnerligen kloka värvningar under årets Silly season. Självklart skiner värvningen av målvakten Daniel Andersson från Helsingborgs IF allra starkast men i min bok skrivs även rekryteringarna av Mikael Dahlgren, Robin Nilsson och Tobias Johansson med rödpenna. Om allt vill sig väl för Ängelholm kan säsongen 2010 bli riktigt rolig. Klubben har i alla fall gjort så gott den kan när det gäller förberedelser och spelarvärvningar.

Efter två år spenderade i mittens rike – klubbens bästa placering kom under nykomlingsåret 2007 då laget slutade på en femte plats, bl.a. före ÖIS – ser det ut som att Ängelholm i år är redo för att utmana topplagen om en av direktplatserna eller kvalplatsen. Under försäsongen har laget dessutom presterat ungefär som förväntat. Segrar mot lag från lägre divisioner och oavgjort mot Superettankonkurrenterna. Vad mer kan man begära?

De enda orosmomenten så här långt är avsaknaden av en eller två riktigt vassa anfallare och att mittfältskuggen Björn Westerblad återigen plågas av en gammal knäskada. I fjol missade Westerblad hela säsongsavslutningen, vilket i slutskedet kostade Ängelholm en och annan placering. Westerblad är helt enkelt en viktig del i Roar Hansens lagbygge. Hansen har överlag en svår uppgift då han på något vis måste vaska fram en eller två anfallare som klarar av att ersätta Adelstams 19 mål. Är verkligen David Bennhagen och Patrik Larsson mogna för den uppgiften? Om så inte sker kommer drömmen om Allsvenskan att stanna vid att vara blott en dröm.

Arena: Ängelholms Idrottsplats
Publikkapacitet: 5 000
Placering 2009: 7:e plats i Superettan
Placering 2008: 5:e plats i Superettan
Tränare: Roar Hansen (femte säsongen)
Spelarförluster: Mattias Adelstam (anfallare, till Trelleborgs FF), Patrik Åström (mittfältare/anfallare, till Landskrona BoIS)
Nyförvärv: Robin Nilsson (mittfältare, från Malmö FF), Heidar Geir Juliusson (mittfältare/anfallare, från BK Fram), Daniel Andersson (målvakt, från Helsingborgs IF), Tobias Johansson (mittfältare, från Mjällby AIF), Mikael Dahlgren (back, från GAIS)

Resultat under försäsongen:

Ängelholms FF – Landskrona BoIS 0-0 (6 februari)
Ängelholms FF – Mjällby AIF 1-1 (13 februari)
Ängelholms FF – Halmstad BK 1-3 (16 februari)
Ängelholms FF – Lunds BK 4-2 (23 februari)
Ängelholms FF – Örgryte IS 0-0 (27 februari)
Ängelholms FF – Lyngby BK 1-2 (7 mars)
Ängelholms FF – AB Köpenhamn 1-1 (14 mars)
Ängelholms FF – LB 07 2-1 (20 mars)

Jan 162010
 

Stopp, stopp, stopp. Nu tyglar vi hästarna innan du tar bladet från munnen och skäller ut mig and all that jive. Innan du säger något låt mig bara säga att jag vet att det är tämligen meningslöst att tippa serieutgången så här tidigt på året. Omöjligt rent av. Det blir bara rena spekulationer och fantasier. Hur kul är det på en skala från 0 till 100? Det är bara den 15 januari for heaven’s sake! Ta det lite lugnt. Du har all tid i världen på dig att tippa årets upplaga av Superettan. Sitt still i båten!

För det första har lagen inte värvat klart än. Det står fortfarande Landskrona BoIS fritt att värva Daniel Nannskog, Jonas Olsson eller någon av Farnerud-bröderna. Det skulle väl ändå förändra lagets förutsättningar drastiskt, inte sant. Vem vet, kanske, kanske lyckas Bajen locka hem Kennedy Bakircioglü, Max von Schlebrügge och Sebastián Eguren innan Superettan drar i gång på allvar. Varför skulle det vara omöjligt? Vänta du bara. Du ska allt få se. Bita i det sura äpplet.

För det andra har det internationella transferfönstret öppet ett tag till. Kommer verkligen ÖIS att lyckas behålla Álvaro Santos och Pavel Zavadil. Kommer David Leinar att få det där åtråvärda kontraktet med någon engelsk klubb (haha, yeah right!)? Är det inte möjligt att  Tobias Grahn hamnar i världsmetropolen Torino istället för i hålan Ängelholm eller att Rami Shabaan försvinner till någon norsk storklubb?

Å andra sidan, inte kan man låta meningslöshet, omöjlighet och transferfönster sätta gränser för vad man tar sig för. Nej, det går inte. Så kan vi inte ha det.

Och som en rak följd av det kommer här årets första sluttabellstips.

Ni får ta det för vad det är.

Och please, gör ingen stor grej av det.

It’s only rock ‘n’ roll and I like it.

1. Assyriska FF (4:e plats 2008, 3:e plats 2009)

Jag får ont i magen bara av att tänka på Assyriskas värvningar under årets Silly season. Jag ligger fan-i-mig sömnlös om nätterna och funderar på hur ÖIS ska klara av att rå på Södertäljes stolthet. I nuläget är jag deprimerad eftersom jag inte ser någon möjlighet till det. Som jag ser det är 2010 Assyriskas år. Det känns som att man rustat sig för att göra en AIK 2006, eller en Peking 2007, eller varför inte en Mjällby 2009. Först gjorde man klart med Rikard Norling som tränare. Det är banne mig inte kattskit det. Det Norling uträttade i AIK under säsongerna 2006 och 2007 är det inte många som skulle lyckas med (Mikael Stahre är förstås undantagen). Därefter gjorde Assyriska, i rask takt, klart med följande gäng: Gustav Segerström (back från IK Sirius), Rikard Jansson (back från Ljungskile SK), David Björkeryd (vänsterback från Qviding FIF), Mikael Eklund (back från Kalmar FF), Mikael Thorstensson (anfallare från AIK) och Marco Kotilainen (mittfältare från Gunnilse). Dessutom har man lyckats övertyga Stefan Batan om att skriva på ett tvåårskontrakt och fått lagkaptenen, och mittfältsmotorn, Dennis Östlundh att stanna ytterligare en säsong (trots att IFK Norrköping varit och frestat med ett guldkantat kontrakt.

Summa summarum, jag tror att Assyriska kommer att dansa sig på rosor genom årets upplaga av Superettan. No doubt! Det enda som egentligen talar emot Assyriska är att det tar tid att få ihop ett helt nytt lag (eller gör det egentligen det, ÖIS bytte ut mer eller mindre halva startelvan mellan 2007 och 2008 och det slutade ju som vi alla vet väldigt bra). Som det ser ut har Assyriska faktiskt bytt ut mer än hälften av startelvan. Det om något är en utmaning för Rikard Norling. Trots detta så måste jag säga att Assyriska i nuläget får hållas som storfavorit till seriesegern.

2. GIF Sundsvall (Allsvenskan 2008, 5:e plats 2009)

Varför i helvete har jag placerat GIF Sundsvall på den andra direktplatsen till Allsvenskan? Om jag ska vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar på den frågan, i alla fall inte mer än att det känns som att det är Giffarnas tur att gå upp. De är ett lag som har potentialen att ta klivet upp i Allsvenskan igen. Och det känns som att man hade viss otur säsongen 2009. Klubben har trots allt en viss kontinuitet och när andra lag dras med riktigt kass ekonomi har skoterraggarna det rätt OK. Sundsvall tycks dessutom få behålla stommen i truppen vilket gör att man kan bygga vidare på förra säsongens stundtals fina spel. Ari Skulason, Jonas Wallerstedt, Hannes Sigurdsson, Aziz Corr-Nyang m.fl. ska inte underskattas. Nu gäller det bara för Sören Åkeby att slipa bort de där riktiga bottennappen. Det enda orosmomentet som jag kan se är att man valt att satsa på ex-ÖISaren Tommy Naurin (tidigare Qviding FIF) som förstemålvakt efter att Fredrik Sundfors bestämt sig för att lägga målvaktshandskarna på hyllan för gott. Trots detta känns det som att Sundsvall kan utmana denna säsong.

——————————————————————————-———————————-——-

3. Örgryte IS (1:a plats 2008, Allsvenskan 2009)

Egentligen har ÖIS en för bra trupp för att ”bara” hamna på kvalplats. Om det skedde skulle jag säga att laget underpresterade. Rejält. Med i stort sett hela fjolårstruppen intakt – förlusterna av Magnus Källander, Martin Dohlsten, Christian Lindström och känns nästan som en befrielse – måste ÖIS kunna utmana Assyriska, Sundsvall, Ängelholm, Jönköpings Södra och Hammarby om de två uppflyttningsplatserna. Det är klart att Marcus Allbäck och Roy Miller kommer att saknas. Men med en backlinje bestående av Björn Anklev, Robin Jonsson, David Leinar och Adam Eriksson samt ett mittfält med Sebastian Johansson, Markus Gustafsson, Alexander Mellqvist, Pavel Zavadil och Alex Perreira har man tillräckligt med kompetens för att köra över åtminstone hälften av motståndarlagen och spela jämt med resten. Huruvida man når toppen eller inte har förstås att göra med om Álvaro Santos stannar eller försvinner. Spelar Santos hela säsongen spelar ÖIS i Allsvenskan 2011. Spelar Santos bara fram till sommarfönstret kommer ÖIS på kvalplats. Det tredje alternativet – att Santos över huvudtaget inte spelar i ÖIS under 2010 – vill jag inte tänka på.

——————————————————————————-———————————-——–

4. Ängelholms FF (5:e plats 2008, 7:e plats 2009)

Ängelholm har förvisso tappat skyttekungen och lagkaptenen Mattias Adelstam. Där tappar man omkring 15 mål per säsong. Om alla rykten stämmer har dock ÄFF lyckats förstärka i tre av fyra lagdelar. På målvaktssidan ansluter Daniel Andersson från Helsingborgs IF. I backlinjen har man lyckats locka till sig GAIS Mikael Dahlgren. De av er som var med ner i Superettan 2007 och 2008 minns säkert att Dahlgren var en av seriens absolut vassaste ytterbackar. På mittfältet har Ängelholm förstärkt med unge Heidar Geir Juliusson och Tobias Johansson (Mjällby AIF). Dessutom sägs det att Tobias Grahn är på väg in. Om det är bra eller dåligt har jag ingen aning om: Grahn verkar vara en komplett galning, men å andra sidan verkar ju inte Diego Maradona eller Eric Cantona ha varit särskilt friska heller. Nej, jag tror faktiskt att 2010 är året då Ängelholms FF utmanar de övriga lagen om de allsvenska platserna på allvar.

5. Jönköpings Södra (14:e plats 2008, 10:e plats 2009)

Jag måste erkänna att jag är inte så lite imponerad av Jönköpings Södras värvningar under årets Silly season. Vilken satsning! Brr. Har det att göra med att klubben äntligen blivit av med Olle Nordins lönekostnad – nu har man helt enkelt råd att värva klasspelare från när och fjärran – eller är det så att spelarna kan tänka sig att komma till J Södra nu när Nordin är borta? Oavsett vilket så kommer Jönköpingslaget att bli att räkna med i år. Jag lovar dig, inget lag kommer att se fram mot matcherna på Stadsparksvallen. J-Södra kommer att bli otroligt starka denna säsong. Bara det att man har lyckats locka till sig både Kristoffer Fagercrantz, från Falkenbergs FF, och Pär Cederqvist, från Landskrona BoIS, får mig att känna viss oro. Det är fan-i-mig ingen skam. I de två spelarna har man uppemot 20 mål och 15 assist. Lägg där till att man får behålla Tommy Thelin (7 mål och 8 assist förra säsongen). Någon Södrait som saknar Kirsten Viikmäe? Knappast. Räkna med att J-Södra kommer att bli giftiga framåt! Och på försvarssidan ser man också ut att bli att räkna med. J-Södra har bl.a. plockat in IFK Norrköpings gamla stormålvakt Nuredin Bakiu, som under ett antal säsonger varit i toppen av målvaktsligan. Dessutom har man den gamle ÖISaren Jukka Sauso på provspel. Om det är positivt eller negativt för J-Södras chanser nästa säsong lämnar jag okommenterat men om vi har tur flyttar de kanske upp Sauso i anfallet.

6. Hammarby IF (Allsvenskan 2008, Allsvenskan 2009)

Vem ska göra Bajens mål under den kommande säsongen? Sebastian Castro-Tello? Nej. Linus Hallenius? Nej! Freddy Söderberg? Haha, tillåt mig småle. Med andra ord, vi upprepar frågan, vem fan ska göra målen för Bajen? Den som har ett bra svar på den frågan kan förmodligen tjäna sig en hacka. Hör av er så kan jag ge er Jeppe B:s telefonnummer. Sitter det någon agent ute i detta avlånga land och håller på en avslutare av klass så plocka upp telefonen och slå en signal till Jesper Blomqvist (Djurgårdens IF FF) eller Michael Borgqvist (AIK). Nu! Om jag vore Bajensupporter skulle jag känna en stor oro inför den kommande säsong. En känsla av deja vu. Scary! Är det rent av dags för Bajen att göra en GAIS, Öster eller Assyriska? Kanske det. Som jag ser det sitter Bajen på i stort sett samma problem som man hade inför och under säsongen 2009. Varför händer inget? Handlar det bara om ekonomi? Och om det gör det hur ska man då ha råd att behålla spelare som Rami Shabaan, Andreas Dahl och Patrik Gerrbrand? I nuläget har laget en relativt vass stomme – man kommer sannolikt inte att släppa in så många mål – men man saknar verkligen det där riktiga bettet i och omkring motståndarnas straffområde. Inte blev man bättre av att Emil Johansson försvann till Molde. Dessutom har man det oerhört tungt ekonomiskt och de enda förstärkningar man har mäktat med är att flytta upp ett gäng junisar (vi vet alla hur det gick för ÖIS det året man gjorde på det sättet i Superettan). Det där snacket om Kenka, Maxen och Kapten Kola (ni vet väl att alla som spelar i Bajen har söderkis- eller halvalkissmeknamn som Boffa, Pavan och Danken etc. det är en del av den s.k. Bajenmyten, tror mig!) var bara något jag skrev för att få till en snärtig inledning. Nej, Bajen ska vara nöjda om de slutar på den övre halvan av tabellen.

7. IFK Norrköping (Allsvenskan 2008, 11:e plats 2009)

Gåtan IFK Norrköping. Ett så pass klassiskt lag, och som dessutom har Sveriges tionde största stad i ryggen, borde kunna prestera bättre än Superettan. Men så är inte fallet. Och så kommer det vara under ett par år framöver. Det är i alla fall min bedömning. För allt i världen, glöm inte bort att Peking har tappat Stefan ”Jag är det största praktarsle som någonsin vandrat på denna jord men en riktigt bra fotbollsspelare det är därför som människor står ut med mig” Thordarsson, Nuredin Bakiu, Mikael Roth samt lagets båda testiklar (inklusive själ, hjärta, hjärna och lungor) Magnus Samuelsson och Mikael Blomberg. Hur tusan tar man sig ur ett sådant bryggläge? Det gör man inte. Särskilt inte när klubbens mest meriterade nyförvärv är Väsbys målvakt Niklas Westberg och Shpetim Hasani från IK Sirius. Men lycka till!

8. Östers IF (Division 1 Södra 2008, Division 1 Södra plats 2009)

Varje år är det en nykomling som går över förväntan. Och då menar jag riktigt över förväntan. Typ att man toppar serien eller ligger tvåa efter lite drygt tio omgångar. Man spelar som besatta, med glöd under dojorna och en tagg i hjärtat. Man har något att bevisa. Man slåss för sin stolthet och man tror på det man gör. En för alla, alla för en. Det vill säga raka motsatsen mot vad Landskrona BoIS har hållit på med under de senaste fem åren. Den här gången tror jag att det laget är Östers IF. Sedan skadar det inte att man har gjort en hel del smart förstärkningar som Charles Andersson, från Landskrona, och den isländske landslagsmittfältaren David Thor Vidarsson.

9. Landskrona Bois (11:e plats 2008, 8:e plats 2009)

Jag har sagt det förr och jag är övertygad om att jag kommer att få säga det igen: det blir ingen allsvensk comeback för Landskrona BoIS i år heller. Trots att klubben haft ett antal riktigt vassa spelare under de senaste åren har man inte fått det att stämma. Så tror jag att det kommer att fortsätta och det trots att man inför säsongen 2010 tappat en sjuhelvetes massa ”karaktärsspelare” eller vad sägs om Christoffer Carlsson (gick till Falkenberg), Jesper Westerberg (som var förra årets bästa BoISare gick till Mjällby och Allsvenskan), Pär Cederqvist (försvann till seriekonkurrenten Jönköpings Södra), Charles Anderson (till Östers IF)  och Babis Stefanidis (flyttar hem till Stockholm och Brommapojkarna). Till detta skall dock läggas att BoIS gjort klart med Henrik ”Näe” Larsson, som ny huvudtränare, och Hasse Eklund, som ny andretränare, samt värvat in Fredrik Svanbäck och Mathias Unkuri från Helsingborgs IF och Ängelholmsbänknötaren Patrik Åström. Jag är dock tveksam till om det räcker till och betraktar än så länge Landskrona BoIS som ett mittenlag.

10. Falkenbergs FF (7:e plats 2008, 6:e plats 2009)

Förra året tog Falkenbergs FF sin bästa placering i seriesystemet någonsin. Då slutade man på sjätte plats. I år tror jag dock att man kommer att dala i tabellen, likt en döende stjärna. Nej, jag tror inte att Christoffer Carlsson och Emil Jensen är tillräckligt för att Falkenberg ska behålla sin position, än mindre klättra. Nej, här tar resan slut. Jag är ledsen att säga att från och med nu bär det bara utför för Falkenberg. Förlusterna av Kristoffer Fagercrantz och backklippan Jens Gustafsson väger tungt. Och jag tror inte det spelar någon roll hur bra Thomas Askebrand är som tränare. I år är Superettan helt enkelt för bra för att Falkenberg ska placeras sig på den övre halvan.

11. Ljungskile SK (Allsvenskan 2008, 9:e plats 2009)

Ljungskile SK tappar spelare på spelare på grund av en allt sämre ekonomi. Eller? Min gissning är att man därmed kommer att få det ohyggligt svårt att klättra i tabellen i förhållande till fjolårets niondeplats. Så här långt har Ljungskile tappat Rickard Jansson, Robert Johansson, Daniel Åkerwall, Niklas Löfgren, Ryan Miller, Jörgen Wålemark, Colin Burns och Tobias Johansson från fjolårets trupp och dessa spelare har ersatts med ”fynd” från de lägre divisionerna och spelare från ”over there”. Är det inte väldigt tveksamt om det är tillräckligt. Frågan är om inte Ljungskile kommer att vara indraget i bottenstriden under hela säsongen.

12. Syrianska FC (Division 1 Norra 2008, 4:e plats 2009)

Varje år är det en av nykomlingarna i Superettan som överpresterar. Så in i helvete. Det är som att man spelar på ren pepp och entusiasm. Som om man hade Hin håle i hälarna. Förra året var det laget Syrianska FC. Något, för att inte säga mycket, överraskande var Syrianska med hela vägen in på upploppsrakan. Det var så när att man snodde kvalplatsen från ärkerivalen Assyriska. Det ska dock sägas att året efter går det alltid väldigt trögt för detta lag. Det hände t.ex. IK Sirius säsongen 2008. Och det skulle inte förvåna mig om det hände Syrianska säsongen 2010. De förstärkningar som laget har gjort hittills imponerar inte och jag förutspår därför att man får det tungt i år. Dessutom tror jag nog att man får räkna med att det är slut på underskattningen efter fjolårets fina insats. 2010 kommer alla lag att komma heltaggade till matcherna mot Syrianska. Därmed kommer också Syrianska att få det tuffare än 2009.

——————————————————————————-———————————-——–

13. Degerfors IF (16:e plats 2008, Division 1 Norra 2009)

Ett klassiskt lag som återigen är tillbaka i näst högsta serien. Jag har dock en känsla av att brukspojkarna kommer att få det jobbigt denna säsong. Jag vet inte om det har med klubbens ekonomi att göra men det ser ut som att man har valt att bygga vidare på det lag som vann Division 1 Norra 2009. Nyförvärven är så här långt få och man har tappat den talangfulla anfallaren Mario Simunovic till Doncaster i England (förvisso inget stort avbräck). Kvalplats är gott nog.

14. Väsby United (9:e plats 2008, 12:e plats 2009)

Nej, den här gången kommer inte Väsby United undan. Det blir minst kval men man kan mycket väl hamna på nedflyttningsplats. Laget med seriens absolut tristaste, mest ångestframkallande och sämsta arena har återigen åderlåtits av AIK. Den här gången försvann den oerhört talangfulle mittbacken Niklas Backman (nu tänkt att ersätta Jos Hooiveld som försvunnit i väg till Celtic för att ta sig in i Guiness rekordbok). Tyvärr – eller tyvärr och tyvärr om Väsby åker ur Superettan slipper man åka till Vilundavallen något mer vilket bara är bra – leder det till att Väsby blir ett av seriens strykgäng och att man som bäst hamnar på kvalplats. Det är oundvikligt.

——————————————————————————-———————————-——–

15. IK Brage (Division 1 Norra 2008, Division 1 Norra 2009)

Brage må va lage som aldrig tappar tage. Det spelar dock ingen roll denna säsong. Är det inte alltid så att en nykomling åker ur Superettan. Jag tror det. Och i sådana fall är det Brage som ryker. Den trupp som läxade upp Qviding FIF i kvalet 2009 har endast förstärkts marginellt (bl.a. Niklas Åkervall från Ljungskile och ett par dussinlirare från de lägre divisionerna) och det är tyvärr inte tillräckligt för att man ska klara sig kvar i fotbollens näst finaste rum.

16. FC Trollhättan (Division 1 Södra 2008, 13:e plats 2009)

Jag kan inte för mitt liv se hur FC Trollhättan ska klara sig kvar i Superettan den här säsongen. Ett redan svagt lag har bara blivit svagare. Man försökte värva Christian Lindström som ersättare till Andreas Falsetas men misslyckades när Lindström skrev på för Qviding FIF. Och när en lirare av Lindström kaliber väljer att skriva på för ett lag i division under vet man att man är i trubbel. Trust me. I övrigt har klubben enbart gjort klart med två nyförvärv: Robin Eriksson från Lindome och Robert Davidsson från Skoftebyns IF. Och då snackar vi om ett lag som fick kvala sig kvar i Superettan 2009. Tror ni att det är någon av konkurrenterna som darrar på manschetterna? Näppeligen. Nej, det här kommer att sluta illa för FCT.