Feb 192013
 

Falkenbergs FF. Där har vi namnet på kvällens motståndare. Men det är också namnet på en förening som ÖIS har haft det förbaskat svårt för ”det senaste”. Tittar man tillbaka på lagens fem senaste möten så har ÖIS endast vunnit ett av dem. Två av dem har slutat med ett oavgjort resultat och samma antal har hamnat rakt ned i Falkenberg FF:s vinstbössa. Man får faktiskt gå så långt tillbaka i tiden som den 2 september 2008 för att hitta ÖIS senaste viktoria (2-1 på Falkenbergs IP efter mål signerat den så ifrågasatte Anton Holmberg samt Björn Anklev).

Om si så där ett halvår har det passerat fem år sedan dess. Fem år! Det är något visst med det där Falkenbergsspöket. Åtminstone är det för ÖIS del väldigt svåröverlistat. Låt oss bara hoppas att ÖIS lyckas bryta det mönstret i kväll och ta sig tillbaka in på ett vinnarspår mot Falkenberg. Det vore något, det! Inte heller har ÖIS lyckats göra särskilt många mål mot dem. Målkolumnen stannar på fem mål totalt, alltså ett mål per match i snitt. Där måste de höja sig. Ett mål per match håller inte. Men skall man finna något positivt i det är det att ett mål per match inte klingar med ÖIS anno 2012. Det är alldeles för lite. Visserligen ligger ÖIS snitt hittills under försäsongen på 1,66 mål per match vilket inte må vara överimponerande. Men då skall man ha med motståndet i beräkningarna. Ett mål mot BK Häcken är onekligen ett fint besked och ett mot GAIS får väl också anses som bra. De tre målen mot Utsiktens BK visar å sin sida bara på klasskillnaderna mellan lagen och Falkenberg ligger väl någonstans där emellan rent kvalitetsmässigt. Hur som helst: nu är det på tiden att ÖIS tar tag i Falkenbergs FF, visar upp lite tiki taka, och ställer det berömda skåpet där det skall stå.

2011-04-20, Svenska Cupen: ÖIS – Falkenbergs FF 0-3
Publik: 592
Fredrik Andersson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Valter Tomaz Jr – Jakob Lindström, Sebastian Johansson, Danny Ervik, Jakob Olsson – Markus Anderberg, Oskar Wallén
(Joakim Hall, Jonathan Lindström, Ludvig Evenson, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Peter Abrahamsson, Pontus Otterstedt)

Den senaste gången ÖIS tog sig an Falkenbergs FF var i Svenska Cupen. Ni minns det säkert, ÖIS spelade relativt bra men blev straffade å det grövsta av ett effektivt Falkenberg i den andra halvleken. Efter 55 minuter stänkte Stefan Rodevåg dit 0-1, en kvart senare ökade Tobias Nilsson på och i slutskedet av matchen fastställde Rodevåg slutresultatet till 0-3. Framför allt har Stefan Rodevågs öppningsmål etsat sig fast på näthinnan. Efter en snabb kontring av Falkenbergs FF efter det att Markus Anderberg avslutat mot bortamålet kunde Rodevåg lobba in bollen från 40 meters håll. Det på grund av att Fredrik Andersson placerat sig helfel och lämnat målet vidöppet vid en onårbar höjdboll. Och Rodevåg var snabb i tanken och gjorde precis vad han behövde. Riktigt, riktigt surt! Ännu surare var att ÖIS bara dagar tidigare hade förlorat mot Skövde AIK i Söderettanpremiären på Gamla Ullevi med 1-3. En riktig skitstart på säsongen! Men trots allt gav denna match en liten strimma hopp. ÖIS var inte alls ofarliga under långa stunder. Hade bara David Leinar, Valter Tomaz Jr och Jakob Olsson varit lite mer distinkta i sina avslut så hade resultatet kanske sett annorlunda ut när Bojan Pandzic blåste av matchen. Men så blev det tyvärr inte. Och i och med det gick ÖIS poänglösa av planen mot Falkenbergs FF för fjärde gången i rad.

2010-08-24, Superettan: ÖIS – Falkenbergs FF 1-2
Publik: 1981
Peter Abrahamsson – Danny Ervik, David Leinar, Robin Jonsson, Valter Tomaz Jr – Steinthor Thorsteinsson, Pavel Zavadil, Markus Gustafsson, Björn Anklev – Álvaro Santos, Markus Anderberg
(Alex Perreira, Alexander Mellqvist, Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Jakob Olsson, Nicolas Sandberg, Victor Skoglund)

Vi får ta oss enda bak till Superettasäsongen 2010 för att finna nästa möte med Falkenbergs FF. Och det är ingen vidare munter syn (och icke heller läsning). Facit under denna säsong blev en pinne. Förlust med 1-2 på hemmaplan men trots allt en 1-1:a på Falkenbergs IP. Men det är på intet sätt godkänt för ett lag som av många var tippade att hamna topp tre inför säsongen. Och kanske beskriver Martin Johanssons rubrik från matchreferatet den kvällen det allra bäst: ”Magplask på Gamla Ullevi”. För att inte tala om Janne Anderssons totalsågning av laget: ”Vi brinner inte för det och det stör mig något fruktansvärt”. Nej, det var inte mycket som var med ÖIS. Allra minst resultatet. Visserligen kom man igen efter ett ettmålsunderläge men när Christoffer Karlsson på pass från Mikael Boman satte 1-2 i den 87:e matchminuten var det becksvart på Gamla Ullevi. Som så många gånger under det hemska 2010. Och detta som man nästan hade glömt bort…

2010-05-17, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-1

Publik: 1371
Peter Abrahamsson – Björn Anklev, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Tommy von Brömsen – Markus Gustafsson, Sebastian Johansson, Pavel Zavadil, Alex Perreira – Ken Fagerberg, Álvaro Santos
(Christofer Bengtsson, Danny Ervik, David Leinar, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

Visserligen var ÖIS fortsatt obesegrade under 2010 i och med att man lyckades med att knipa en poäng nere på Falkenbergs IP, men i övrigt var det inte mycket som fanns att glädjas åt. Som så många gånger förr under den olycksdrabbade säsongen 2010 levde inte ÖIS upp till sina förväntningar. Istället stod man för halvdassiga och bajsnödiga insatser. Det var så det såg ut under i stort sett hela året, med vissa undantag. Denna match var inte ett av de undantagen. Och då hade man ändå ledningen med sig in i halvtidsvilan tack vare Álvaro Santos. Ett mål som inte kan beskrivas som annat än ett riktigt turmål. Det var en strumprullare som snuddade vid en försvarare och ställde Stojan Lukic totalt. Men under andra halvleken tappade ÖIS allt, allt och precis allt. Någonting som gjorde båda Jannarna förbannade och besvikna. Janne Andersson menade på att ÖIS hade gjort säsongens sämsta prestation och till Tomas Levin berättade Janne Carlsson att ÖIS ”inte gör någonting och inte agerar”. Inte direkt vad man vill läsa, kanske. Men just därför tappade ÖIS sin ledning i slutet av matchen då David Svensson kvitterade.

2009-03-03, träningsmatch: ÖIS – Falkenbergs FF 2-2
David Stenman – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Adam Eriksson – Markus Gustafsson, Martin Dohlsten, Danny Ervik, Pavel Zavadil – Björn Anklev, Boyd Mwila
(Jonathan Lindström, Markus Anderberg, Patrik Elmander, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

En av ÖIS bättre matcher mot Falkenbergs FF spelades nog 2009 ändå. Det var i och för sig bara tal om en träningsmatch på Öisgården och inte heller kunde ÖIS hålla tätt och försvara en tvåmålsledning, men rent spelmässigt var det rätt OK från hemmalagets sida. Man gjorde 1-0 genom Boyd Mwila redan efter sju minuter och sedan fortsatte ÖIS-pressen mot Stojan Lukic. Utökade ledningen gjorde Danny Ervik – han som just nu håller till i just Falkenbergs FF – med en riktig drömträff från 25 meters håll. Helt otagbart för Stojan Lukic. Men så hände någonting i uppstarten av den andra halvleken. Enklast att förklara det med är nog att säga att ÖIS satt kvar i omklädningsrummet. I den 50:e matchminuten kunde Erik Johansson reducera efter tafatt försvarsspel och bara två-tre minuter därpå krutade han in ett skott som går en jämn kamp till mötes om matchens snyggaste tillsammans med Danny Erviks smällkaramell i mitten av första halvlek. Så typiskt ÖIS, på något sätt. Att tappa ledningar. Så känns det ibland, i alla fall. Matchen slutade alltså 2-2 trots att Boyd Mwila med kvarten kvar var nära att sätta sitt andra och ÖIS tredje för kvällen, men då fanns det en räddande försvarsängel på mållinjen för Falkenbergs del.

2008-09-02, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-2
Publik:
3613
Peter Abrahamsson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Anders Prytz – Christian Lindström, Magnus Källander, Pavel Zavadil, Alexander Mellqvist – Björn Anklev, Anton Holmberg
(Marcus Dahlin, Markus Gustafsson, Mentor Zhubi, Patrik Elmander, Victor Skoglund)

Anton Holmberg av alla tänkbara alternativ. Där har vi killen som senast har skjutit hem en seger för ÖIS mot Falkenbergs FF. Snudd på otroligt! Och det skedde på Falkenbergs IP inför cirka 900 ditresta Öisare. Snacka om perfekt tillfälle att visa vad man går för. Dessutom var det han som krutade in det avgörande målet till 2-0. Vad var oddsen på det inför matchen? Falkenbergs FF lyckades givetvis spräcka ÖIS nolla – vad annars liksom – men inte tusan räckte det för någon poäng ändå. I och med det kunde ÖIS räkna in ännu en seger i det så framgångsrika året 2008. Men vad man då inte visste var att ÖIS på de fyra och ett halv kommande åren skulle möta samma lag utan att vinna en enda gång. Men i kväll! Då djävlar. Då är det dags att råda bot på det! Time to get a new winning streak going! Kunde vi vinna tre raka under 2007 och 2008 kan vi det nu också. Det slår vi fast! Danny med flera: se upp! Vi är redo! Är ni?

Jan 312013
 

På lördag är en lång vinter och försäsong till viss del slut i och med träningsmatchernas intåg i vardagen. Faktum är att det på lördag, då ÖIS möter BK Häcken på Valhalla IP, har passerat 98 dagar sedan den där 1-0-vinstmatchen i Skövde i Söderettans absolut sista omgång. Då hade ÖIS redan spelat upp sig själva i Superettan. Nu, några månader senare, är det lagt åt sidan och en ny säsong står i framkant. En säsong med helt andra premisser. Nu är ÖIS långt ifrån tippade att husera i tabellens topp. Snarare kan man läsa profetior som säger att ÖIS kommer få rikta in sig på att kriga för att undvika de två nedflyttningsplatserna. Det är helt andra förutsättningar och ÖIS kommer helt säkert att slå ur underläge i majoriteten av matcherna. Någonting som man kommer att få lära sig att leva med. Det är verkligheten – oavsett om man väljer att se det som en fördel eller som någonting betungande.

Vad som däremot kvarstår är längtan och viljan. Längtan och viljan att se ÖIS trilla boll på klassisk rödblå manér. Men framför allt vill man se ÖIS vinna fotbollsmatcher och då är det i stort sett skit samma om bollen är mer i luften än längs marken eller om vi får deja vus från 2000-talets tidigare år. Det är ingen hemlighet att fotboll (och sport i allmänhet) går ut på att vinna. Och gör man det – ja, då är det ingen som klagar på spelet, spelidén och tränaren. Hur tråkigt spelet än må se ut lyser kritiken med sin frånvaro. Det gäller att ta tre poäng och därmed basta. Punkt. Sedan får det i stort sett se ut hur fan som helst!

Historiskt sett har ÖIS varit en av klubbarna som till viss del har gått emot det. Får man överdriva en smula så var spelet till viss del viktigare än resultatet. Samba, klackar, Rio de Janeiro och bicycletas skulle vara en del av vardagen. Och lite grand så är det väl också för dagens BK Häcken, ÖIS kommande motståndare. Det skall ösas på och bollarna skall stå som strutar i motståndarens målbur flera gånger per match. Gärna med en Boyd Mwila-snabb anfallare som spets längst fram i laget. Förra året var det skyttekungen Majeed Waris som stod för den delen, nu ligger det oket på Moestafa El Kabirs axelparti. Men hittills på denna försäsong har Allsvenskans fjolårstvåa inte riktigt levt upp till sitt namn och kvalitet. Nja, rent resultatmässigt har det varit OK, men absolut inte mer. Till skillnad från ÖIS så har laget redan klarat av två 90-minutare och en kort sammanfattning av dessa matcher följer här och nu.

GAIS – BK Häcken 0-1 (0-0)

Jo, Häcken vann ju sin premiär trots allt. Bland annat med Björn Anklev på plan (senare utbytt i 62:a matchminuten). Sambadefensivs Felix Jonsson fanns på plats på Valhalla IP i lördags för att spionera lite på dels vår första motståndare för året, men kanske framför allt på vår kommande seriekonkurrent. Missade ni det referatet finns det att läsa här.

Matchen vann alltså BK Häcken ganska så rättvist tillslut. Visserligen var spelet till en början jämnt där GAIS nya spelare stod upp bra, men vad halvleken led tog det allsvenska gänget över allt mer och då genom just Moestafa El Kabir, vem jag nämnde tidigare. På pass från Dioh Williams kom han till ett avslut som kanske vore värt ett bättre öde. I halvlek nummer två steppade BK Häcken upp sig en aning och var det lag som höll i taktpinnen. Som att de inte borde göra det när de möter ett Superettagäng! Bland annat lyckas GAIS rensa undan en möjlighet på mållinjen när Häcken är framme och oroar. Matchens enda mål stod Nasiru Mohammed för. Det efter framspelning signerad Dioh Williams. Men fler mål än så blev det inte.

Jönköpings Södra IF – BK Häcken 1-0 (1-0)

Bara ett par dagar senare (närmare bestämt i tisdags) spelade BK Häcken säsongs andra match. Det mot ett annat Superettalag, Jönköpings Södra IF, i Elmiahallen i Jönköping. Och där gick man på plumpen! Säsongens första förlust och säsongens första mållösa match. Inte riktigt godkänt för ett erkänt bra lag. Inte ens på en försäsong, faktiskt. Men hur mycket bryr sig Philip Djup om det? Antagligen ingenting. Det får man i alla fall anta efter hans game-winning-goal i den 13:e matchminuten. Och snyggt var det också. En riktig delikatess. Via en frispelning kom Djup fri mot Källqvist och med en nätt lyftning satte han bollen utom räckvidd för Häckenmålvakten som fick se bollen segla in bakom honom. Retligt! Det skall väl nämnas att Peter Gerhardsson hade möblerat om sedan matchen mot GAIS, och faktum är att Björn Anklev var en av endast tre som fanns kvar i elvan från dusten med de grönsvarta tre dagar tidigare. Men bra jobbat, J-Södra. En triumf så god som sådan!

En förlust och en vinst i potten hittills med andra ord. Då är det väl bara att räkna in krysset på lördag så att Häcken kan bocka av de tre olika utgångsmöjligheterna redan nu. Det gäller att vara snäll i vintertid. Och ett kryss mot stora, mäktiga BK Häcken vore ju inte katastrofalt på något vis. Jag tror nog att man hade kunnat sova rätt gott på kvällen vid ett likaresultat som öppning. Både som spelare och som supporter. Men vi Öisare är ödmjuka. Åtminstone är det någonting som vi har lärt oss att bli med tiden. Kanterna har tonats ned i takt med alla törnar och smällar. Därför är det på sin plats att gardera sig lite och gå på det fega och mer realistiska spåret. Att det kommer bli snortajt. Tufft som attan. Och att vi kanske inte skall gå in till match med tron om att vi kan matcha dem om de spelar på sitt yttersta (något som David Leinar är inne på i Henrik Lemans dagsfärska intervju från ÖIS-gården). Nej, riktigt där är vi faktiskt inte än.

Jul 032012
 

Äntligen var den klar. Ni har fått vänta alldeles för länge och det ber vi om ursäkt för. Jobb och missförstånd har gjort att intervjun inte kunnat göras så tidigt som önskvärt vore, men nu är den gjord. Varsågoda:

Inledningsvis måste man gratulera till serieledningen, hur känns det?

Det är skönt så klart. Det är det vi strävar efter och det är där vi vill vara, men nu ska vi se till att hantera det på bästa sätt också.

Hur hanterar ni det? Spelarna har jagat i en halv säsong nu och nu gäller det att hålla undan och bli jagad istället, hur ser ni på det?

Vi har sagt det hela säsongen att vi fokuserar på vårt och det vi kan påverka. Vi var ju inne på det innan intervjun. Folk snackar om att ”Gött nu kroknar nog dom” och sånt men i slutändan kan i inte påverka det. Om vi har bra fokus på det vi ska göra på träning och på match så tror jag att det går bäst. Det låter jäkligt tråkigt hela tiden men är vi tillräckligt bra och spelar tillräckligt bra så behöver vi inte spekulera i vad dom andra gör heller. Så känner jag.

Det låter bra. Vi har fått in lite frågor från våra läsare. Vi kan börja med något som är ganska aktuellt och det är Johan Petterssons lån. För det första, när går lånetiden ut?

13:e juli och då förhandlas det om en förlängning och jag har sagt att jag vill ha honom kvar. Om han är hel och frisk så kommer vi att ha jättemycket nytta av Johan i höst. Så det är min absoluta förhoppning att han blir kvar.

Vad är det exakt för skada som det rör sig om i Johans fall. Knäet?

Ja, ett gammalt hopparknä som det heter eller jumpers knee. Men han har skött sin rehab bra och ska vara tillbaka i full träning nu i veckan.

Så han är tillgänglig i helgen?

Ja, det räknar jag med att han är.

Om vi fortsätter prata värvningar och Silly Season så har James skickat in en fråga där han undrar vilken spelartyp du saknar i truppen just nu?

Oj, Det är svårt. I nuläget tycker jag att vi har bra spelare på alla positioner men i nuläget tycker jag att vi har lite fler alternativ på kanterna än vi har centralt. Vi har under säsongen använt ungefär samma spelare centralt i alla matcher med något undantag. På kanterna däremot har vi skiftat en hel del så vi har mer alternativ på kanterna. Skulle kanske  vara bra att ha någon mer spelare och därmed något mer alternativ centralt skulle jag kunna tycka.

Menar du då innermittfält eller mittback?

Ja, på innermittfältet har vi ju tre spelare som vi har använt av oss som har varit jättebra, Jakob, Filip och Sebastian. Jag har inget att klaga på vad det gäller någon av dom. Som forward har Emil spelat i stort sett alla matcher och gjort det bra och Oskar har gjort det jättebra nu det senaste. Mittbackar, där har Robin och Leinar spelat i stort sett hela tiden. Men det är klart, någonting för att förstärka, man vet ju aldrig vad som händer i höst. Så det hade nog varit bra.

Just mittbacksbristen är det en läsare som tar upp i en fråga. Men ni vill alltså få in någonting där bakom?

Det skulle ju kunna vara en idé. Vi ska sitta i slutet av denna veckan och göra en inventering av truppen och tittar på vad det finns för spelare och vad det finns för resurser för att ta in någonting ytterligare.

Tillåter ekonomin några förstärkningar?

Det är ju just den frågan som jag måste ställa mig. Eller rättare sagt måste vara beredd på att få svar på egentligen. Jag kan ju ha vilka önskemål jag vill men jag måste ända vara lite smart. Vi får tänka sportsligt och vi får tänka ekonomiskt, så är det!

En läsare förseslår Jesper Westermark (BK Häcken), Kristoffer Petersson (Liverpool), Boyd Mwila och Maldonado i Lunds BK, är det några namn som har diskuterats?

Det är ju jättebra namn och jag känner igen dom allihop. Men det är väl ingen som vi har pratat skarpt om av just dom.

Sen skriver James såhär: ”Nämn en sak som guldlaget 1985 hade som du vill att dagens trupp ska ta efter”

Ojdå, svårt, det hade jag glömt redan samma kväll då, haha. Men jag tror att vi jobbade riktigt hårt och på grund av att vi jobbade så hårt så fick vi också flytet i spelet.

Tur förtjänar man?

Ja, lite så är det ja. Man förtjänar flytet som man har och man får det för att man jobbar riktigt hårt och jag känner väl att vi är på gång att göra något liknande här. Killarna är på gång och jobbar jäkligt hårt och vi har inte dragit ner något på träningen utan vi har snarare trappat upp det. Erik (Nexborn) som kör mycket fys med killarna är också stentuff med att vi ska jobba hela vägen in och att vi inte ska gå på semester för tidigt utan fortsätta. Och jag tror jobbar vi hårt så har vi tillräckligt bra spelare för att få det flytet tror jag.

Om vi byter ämne, finns det några spelare i tipselit som är nära att flyttas upp permanent? Frågar Daniel.

Ja, det finns det. Det ligger också med i de diskussioner som vi ska ha i slutet av veckan, vilka som eventuellt ska flyttas upp permanent redan nu till sommaren. Det är ingenting som är bestämt men dom diskussionerna pågår hela tiden. Vi har många bra spelare i Tipselit Äldre så det känns bra tycker jag. Alla såg ju att Henke var med nu senast mot Oddevold och det var ju såklart jätteroligt.

Ja, han såg väldigt hungrig ut!

Ja, det gjorde han verkligen och det lovar gott inför framtiden!

Det är flera som har skickat in frågor och undrat varför det tog sådan tid innan Markus Anderberg fick komma in i spel. Det var många matcher som han värmde upp men inte fick komma in i spel. Var det ett medvetet val att vänta med att låta honom spela?

Nej det var det absolut inte utan vi har haft som kriterium att man måste gå för fullt och träna för fullt för att vara en startspelare. Han har haft jobbigt med sin benskada till och från hela våren och sen hade han två veckor där han tränade för fullt och då spelade han också mot Sleipner och Kristianstad. Sen fick han ett bakslag och kunde inte träna fullt inför Oddevold så det är helt enkelt så enkelt som att när han har kunnat träna alla träningar så har han också varit aktuell för spel.

Och då har han dessutom varit väldigt bra.

Absolut!

James har ännu en fråga som är ganska lång: Skotteknik/tillslag på boll – ÖIS har som tradition att avsluta uppvärmning innan match med en skott/avslutsövning.
Under åren så har jag roat mig med att titta på och jämföra spelare från olika ”årgångar”.
Tyvärr tycker jag årets upplaga av ÖIS har en hel del brister när det gäller tillslag på bollen. Väldigt få lyckas få en ren träff på bollen. Min fråga är om bollbehandling/skott/avslut är något man tränar extra, antingen som grupp eller på individnivå?

Det är det absolut och om det är något som spelarna gör på egen han så är det ju att träna avslut och skott. Men han kanske har en poäng där James, jag vet inte riktigt.

Det bör väl nämnas också att laget numera tränar mindre än tidigare då spelarna inte är heltidsproffs.

Ja, vi tränar ju mindre på allt. Det finns ungefär hälften så mycket träningstid nu som då. Men vi försöker vara så effektiva som möjligt. Där vi är nu så får det vi tränar som kollektiv och som lag gå före det individuella tycker jag. Så är det.

Är det så att ni pratar med spelare individuellt och säger vad dom behöver träna på mer eller mindre. Så har spelaren ett individuellt ansvar därefter, eller?

Jo så är det absolut och det har vi ju pratat och några spelare sköter det jättebra och nu sedan sommarlovet började så har vi börjat träna måndag- och torsdagförmiddagar dessutom och alla dom yngre killarna tränar ju extra. Så det tror jag kommer att ge resultat.

Låter bra, signaturen ”Rödblå” som jag antar är från Rotebro skriver så här: Johan Hedman hade innan denna säsong spelat max 5 matcher på kanten i hela sin karriär (pojklagen inräknade). När man i Rotebro fått höra att han används på en kant skrattas det nästan, vad ser du för kvalitéer hos Hedman som passar för spel på kanten?

Jag tycker att han är en bra fotbollsspelare på flera sätt. Han har gjort några matcher för oss som forward och några på kanten och jag tycker att han gör nytta för oss på båda ställena. Sen tror jag att det viktigaste för Johan är att han får växa in i detta för han kommer som sagt från Rotebro och har aldrig rationellt eller särskillt mycket men jag tycker att han gör det bra och kommer att göra än mer nytta för oss i höst.

Du tror att han kommer att växa in i detta mer och mer med andra ord och vara som bäst till hösten?

Ja, jag tror att han kommer att växa hela tiden och bli bättre och bättre. Jag tror att han kommer att vara som bäst i höst, absolut.

Har ni haft det i beräkningarna hela tiden? Att han kanske inte är som bäst när serien startar utan att han blir bättre med tiden?

Nej, Johan är ju en spelare som jag inte riktigt kände till, till hundra procent. Men jag är nöjd med vad han presterar men tror samtidigt att det kommer att bli bättre framåt hösten.

Slutligen då så är det två stycken som har frågat var kostymen har tagit vägen!

Du, den är på kemtvätten, haha, men den kommer att åka på igen. Så dom kan vara lugna!

Det låter bra, tack så mycket!

Tack själv!

Mar 042011
 

Så var det då klart att ännu en spelare lämnar Örgryte. En efter en försvinner de och även om man hör positiva signaler från både spelare och personer inom ÖIS om att kontraktsunderskrifter är ”på gång”, så är det fortfarande fler folk som försvinner än skriver på. Denna gång är det Robin Jonsson som alltså skrivit på för Ljungskile. Efter åtta år i Sällskapet, varav fyra i a-truppen, lämnar Robin nu oss för spel i Superettan. Knappast oväntat, Robin har öppet sagt att han vill spela högre än i division ett och vi visste ju om att han provspelat i Ljungskile.

Robin Jonsson, numera i Ljungskile

Robin Jonsson bjuder Felix Sehlström på en åktur under ett träningspass.

Robin kom till Örgryte redan 2003 från Trollhättan och blev uppflyttad till a-truppen inför säsongen 2007. Tillsammans med Christian Lindström presenterades han av klubbchefen Stefan Herre Eriksson som en av de egna spelarna som det nya ÖIS skulle satsa på när man flyttats ned till Superettan och ekonomin behövde saneras. Sannolikt var det första året mer tänkt att vara ett se och lära-år men skador och problem i försvarsspelet gjorde att Robin snabbt fick en plats i laget. Efter att ha varit skadad de första matcherna så gjorde Robin debut i a-laget i cupmatchen mot Timrå och veckan efter blev det seriepremiär i bortamatchen mot Mjällby.

Året efter, det numera smått klassiska succéåret 2008, blev emellertid inte ett personligt succéår för Robin. Efter att ha fått mycket speltid under 2007 så hoppades han att bli bofast i laget som mittback men istället så blev han tränarnas fjärdeval på mittbacksplatsen. Trots detta fick Robin ganska mycket speltid då i princip samtliga mittbackar hade skadebekymmer och totalt spelade Robin 10 matcher det året. Han fick också göra sitt första mål för ÖIS i den betydelselösa sista bortamatchen mot Sirius. Boyd Mwila blev fälld och Robin som i princip var den enda som inte gjort mål i laget det året fick chansen att sätta bollen i nät. Bollen till vänster, målvakten till höger och premiärmålet var avklarat.

Inför säsongen 2009 var mittbacksordningen oförändrad. Robin var fast förankrad som fjärdealternativet och i hopp om att få mer speltid så fick Robin prova lite nya positioner under försäsongen. Efter två matcher som central defensiv mittfältare så hamnade Robin på högerbacksplatsen, en position som han spelat på under ungdomsåren och någon enstaka match under säsongen 2007. När säsongen väl drog igång hade Robin lyckats konkurrera ut Christofer Bengtsson om högerbacksplatsen. Tyvärr så visade det sig att ytterbacksplatserna skulle bli en av ÖIS akilleshälar under den allsvenska sejouren 2009. Hela försvarsspelet var i gungning och Robin hade stora problem på sin kant. Det var inte förrän Åge Hareide kom in efter halva säsongen som försvarsspelet sattes ordentligt på plats. I och med tränarbytet så flyttades även Robin tillbaka till mittbackplatsen och från och med andra halvan av säsongen 2009 så var Robin den givna ettan i mittförsvaret.

Förra säsongen så var det en mittback som hela tiden åtnjöt Janne Anderssons förtroende och det var just Robin Jonsson. Under den första halvan av säsongen så var också Robin en av ÖIS klart bästa spelare, oavsett om han fick spela med Valter Tomaz Jr, Dennis Jonsson eller David Leinar. Insatsen i hemmamatchen mot Hammarby var antagligen hans bästa någonsin i ÖIS-tröjan. Sambadefensiv gav Robin följande omdöme efter den matchen: ”Robin Jonsson var helt enkelt alldeles strålande. Fantastisk. Vi vill nog hävda att det här var den bästa match som vi har sett av en ÖIS-mittback sedan Johan Anegrunds glansdagar i början av 2000-talet.” I sin sista säsong med ÖIS spelade Robin 27 matcher och gjorde två mål.

Nu är då Robin Jonssons tid som Öisare över, åtminstone för den här gången. Vi kommer att sakna hans placeringsförmåga, hans spelförståelse och hans nästan lite blyga men aggressiva sätt att spela mittback. Givetvis önskar vi Robin lycka till i Ljungskile och tackar honom för sin insats i Öiströjan.

Feb 012011
 

I dag inleder vi en ny artikelserie som vi har valt att döpa efter Buzzcocks gamla slagdänga ”Whatever happened to?”. Vad vi gör i denna serie är att vi tar en resa längs med minnenas aveny och ”återbesöker” gamla ”legender” och ”kultlirare”. Det må så vara att det inte alltid rör sig om de allra mest skönspelande och namnkunniga lirarna, men det är också lite av charmen. De misslyckade värvningarna, halvmesyrerna och träbenen är en lika stor del av en klubbs historia som lirarna, legenderna och vinnarna.

Först ut är tre lirare som alla gjorde var sin (tämligen misslyckad) säsong i den allra finaste av tröjor. I ett fall varade sejouren inte mer än ett halvår. Samtliga spelade i ÖIS under mitten av 2000-talet. Och nej, ingen av dem rosade marknaden, men de är trots det förtjänta av vår uppmärksamhet. De tre spelarna är…

Whatever happened to twin sets?
Whatever happened to Hi-fi?
Whatever happened to TV sex?
Whatever happened to Samuel Barlay?

Samuel Barlay kom från Malmö FF och spelade 18 matcher för ÖIS säsongen 2007

Samuel Barlay, eller Big Sammy som han kallas hemma i Sierra Leone, kom till ÖIS från Malmö FF som en delbetalning i Ola Toivonen-affären. På lån för en säsong. Barlay kom emellertid inte direkt från Malmö utan från IFK Mariehamn dit han blivit utlånad efter att han hade haft svårt att ta plats i Iff-Iff under guldsäsongen 2004 och den högst mediokra säsongen 2005.

I ÖIS var det tänkt att Barlay skulle ösa in mål och lära den unge anfallstalangen, Ken Fagerberg, alla tricks i boken. Efter bara några matcher stod det dock klart att förhållandet snarast skulle bli det omvända. Under sitt år i ÖIS floppade Big Sammy rejält. Sammanlagt blev det 18 matcher och fem mål. De allra flesta minns nog Barlay som tung, trög, orörlig och kantig. Vissa skulle säga att han var uddlös. Det spelade ingen roll var Janne Carlsson och Tomas Östlund försökte placera Barlay; anfallare eller offensiv mittfältare. Det vill sig inte riktigt. Det gick till och med så långt att Barlay petades av division 5-spelaren Andreas ”Kocken” Clarholm under den andra halvan av säsongen. Något som jag gissar att Big Sammy försökt förtränga under de senaste åren på fotbollens bakgård.

Efter året i ÖIS återvände Barlay till Åland och IFK Mariehamn där han spelade under 2008 och 2009. Inför säsongen 2010 värvades Barlay till Syrianska IF Kerburan i Division 1 där han gjorde fyra mål på tio matcher. Det blev dock bara ett år i Syrianska för Barlay, strax innan det internationella transferfönstret stängde skrev han på för FC Mughan i Azerbajdzjan. Innan han skrev på för Mughan var Barley på provspel hos vår seriekonkurrent Västerås SK.

Whatever happened to pick-up trucks?
Whatever happened to yellow pages?
Whatever happened to burning books?
Whatever happened to Nadir Benchenaa?

En gång i tiden var Nadir Benchenaa lika glödhet som britpopbandet Cast

Jag vet inte om det är någon som minns det, men en gång i tiden var Nadir Benchenaa svensk fotbolls motsvarighet till britpopbandet Cast. Han skulle vara Zlatan återuppstånden, men karriären har mer liknat Tony Flygares. När Nadir Benchenaa var 16 år såldes han från Hammarby IF till Stade Rennes. En framgångsrik karriär skulle ta sin början. Fem år – och en kortvarig Bajen-sejour – senare hamnade Benchenaa i ÖIS. Mitt i krisen. Året var 2005 och nyrekryterade tränaren Zoran Lukic tyckte att ÖIS hade lite väl tunn trupp för Allsvenskan. Goda råd var dyra. Enligt Lukic stavades lösningen på ÖIS problem N-A-D-I-R B-E-N-C-H-E-N-A-A och klubbledningen bestämde sig för att låna in den talangfulle vänsteryttern från Bajen.

För att vara diplomatisk kan man väl säga att Benchenaa lyckades så där i ÖIS. Trots ett idogt slit och en fin blick för spelet lyckades Benchenaa aldrig skaffa sig Zoran Lukics förtroende. Totalt blev det tio matcher (fem matcher från start och fem inhopp) och fyra assist. När jag nu sitter och försöker dra mig till minnes Benchenaas insatser i den rödblå tröjan kan jag bara minnas ett enda av dessa assist, framspelningen till Paulinho Guara i vårmötet med Djurgårdens IF FF. Christian Hemberg och Edwin Phiri finlirade sig fram på kanten. Väl i läge skickade Phiri in ett inlägg som Benchenaa stilfullt bröstade fram till Paulinho som givetvis gjorde processen kort. På volley! Ribba in! 2-2!

Även om just matchen mot Djurgården slutade i dur (eller nåja, en poäng är i alla fall bättre än ingen poäng) slutade Benchenaas år i ÖIS i moll. Och efter det har karriären bara gått neråt. Stuprätt. Efter den misslyckade sejouren i ÖIS gjorde Benchenaa en säsong i Assyriska i Superettan, en säsong i Gröndal i division 1 samt ett par gästspel i riktiga b-lag i Tyskland, Belgien och Azerbajdzjan? Under 2009 försökte Benchenaa sig på en comeback i storsatsande Dalkurd FF i division 1. Även det gick så där och i dag spelar Benchanaa i WA Tiemcen i den algeriska ligan.

Whatever happened to Chairman Mao?
Whatever happened to God above?
Whatever happened to the cow?
Whatever happened to Carlos Espinosa?

Carlos Espinosa gör just nu succé i den chilenska klubben Cobresal

Carlos Espinosa gjorde (provspels)debut i ÖIS träningsmatch mot Manchester City i juli 2007. Och det tog inte lång tid innan den nätta mittfältaren med den brislätta bolltouchen blev en publikfavorit på Valhalla Idrottsplats. Helt plötsligt var det många supportrar som kände igen Lirarnas lag. Äntligen hade laget fått tag i en spelare som kunde förse Ken Fagerberg och Boyd Mwila med de rätta bollarna.

Tyvärr blir inte livet alltid som man tänkt sig och Espinosa kom aldrig till sitt rätt i fysiskt tuffa Superettan. Det spelade ingen roll att Janne Carlsson valde att formera laget med tre defensiva mittfältare (Ivica Skiljo, Magnus Källander och Alexander Mellqvist) för att låta Espinosa få fritt spelrum i offensiven. Säsongen 2007 är en säsong som de flesta av oss vill glömma. Säsongen från helvetet. Under sina 13 matcher (tio från start och tre som inhoppare) i ÖIS lyckades Espinosa skrapa ihop tre poäng (ett mål och två assist).

Kontraktet mellan ÖIS och Espinosa skrevs på ett och ett halvt år, men redan efter ett halvår rämnade äktenskapet och Espinosa flyttade hem till Chile. Väl hemma i Chile har Espinosa gjort succé som regissör på mittfältet i klubbar som Deportes Melipilla (2008), Rangers (2009-2010) och Cobresal (2010-). Och för er som saknar den lille kvicke teknikern kan vi bjuda på följande klipp (många härliga strutar och assister utlovas, men man kan lugnt konstatera att det är en viss skillnad på den chilenska ligan och Superettan: var i helvete är närkamperna och försvarsspelet?):

Har du förslag på en spelare som du vill läsa om i ”Whatever happened to?” eller vill du själv lämna in ett bidrag kan du maila till oss på Sambadefensiv. Alla bidrag tas emot med öppen famn och ett brett bilhandlarleende.

Sep 262010
 

Energin börjar ta slut nu. På planen. På läktaren. På redaktionen. Allt medan det där förbannade nedre kvalstrecket kryper allt närmare. Det börjar minst sagt bli nervpirrande det här. Å andra sidan, den som aldrig känt ångest har aldrig riktigt levt eller hur är det man säger. Om allt vill sig riktigt illa är vi snart på kvalplats. Och fan vet hur det här fullkomligt slutkörda gänget av dussinlirare skulle klara av en kvalmatch mot Västerås SK, IK Sirius eller Hammarby TFF. Men det är klart, kan man bara nå upp i närheten av den prestation som man visade upp under gårdagens match mot IFK Norrköping har man kanske en chans att hänga kvar. Låt oss i alla fall hoppas det. För det måste ändå sägas att i går hade laget höjt sig rejält. Åtminstone i jämförelse med den obehagligt svaga insatsen mot FC Trollhättan tidigare under veckan. 0-1 är givetvis långt från godkänt, men det ska också sägas att det här är en av de där matcherna där ÖIS faktiskt var värda en poäng. Men så är det när man hamnat i rejält motluft, då är ett oerhört svårt att hitta rätt dragläge och få fart på maskineriet igen. Nu är det nya tag mot Assyriska FF och IK Brage som gäller. Än är inte loppet kört!

Spelarbetygen är den här gången satta av Håkan Wall och Martin Johansson. Kommentarerna är mestadels Martins, men Håkan har också bidragit med ett och annat positivt utlåtande. Den negativa energin är Martin ansvarig för. Han har hört att det är bra att ställa krav och att sprida oro och gnäll omkring sig. Det får spelare och ledare att vakna och att prestera bättre. Tuff kärlek gör skolan bättre! Helt klart. Har ni några problem med något eller invändningar mot ett eller annat betyg eller en kommentar är det bara att rikta kraven på avgång och bättre prestation åt Martins håll. Han kan ta skiten. Inga som helst problem.

Peter Abrahamsson 3 (båda 3)

Peter Abrahamsson är egentligen den enda spelare i truppen som kan konkurrera med Pavel Zavadil om att vara säsongens bästa spelare. Går numera från klarhet till klarhet och hade förmodligen inte mycket att göra på Shptetim Hasanis hörnmål i gårdagens match. Gör dessutom en förträfflig utrusning och parad bara någon minut efter 0-1-målet som hindrar Hasani från att färdigställa matchens likkista redan in den 54:e minuten. Just nu ser Peter helt enkelt väldigt, väldigt bra ut. Det är allt mer sällan man ser några grövre misstag eller den där ängsligheten som vi stundtals skymtade under vårsäsongen. Hade Peter varit så här bra under den första halvan av säsongen hade vi fortfarande haft en chans till uppflyttning. Ett av få glädjeämnen denna mörka och bittra säsong. Tack för att du finns, Peter!

Danny Ervik 2,5 (Håkan 3, Martin 2)

Till nästa säsong hoppas vi att Janne Andersson (om han mot all förmodan väljer att stanna i kaoset och klubben) ÖIS hittar en permanent lösning på problemen till höger i försvaret. För visst måste vi nu kunna konstatera att Danny Ervik inte är den lösning vi söker. Under perioder har förvisso Ervik fullständig kontroll på sin kant, men rätt som det är står han för en rejäl blunder och går bort sig så att det står härliga till. Som när han helt missade att hålla Eirik Dybendahl under kontroll i den 8:e minuten. Redan där hade det kunnat stå 0-1. För att inte tala om det bristande positionsspelet i samband med förarbetat till Daniel Bambergs ramträff i den 23:e minuten. Dessutom syns det att Ervik hör hemma längre upp i planen, han vill framåt och det tycks som att han har mer att erbjuda ju närmare mittplan han kommer. I går hade Ervik ett par riktigt härliga brytningar på mittplan där han sedan på egen hand kunde skapa farliga omställningslägen för ÖIS. Mer sådant, mindre huvudlöst backspel. Janne, tar du en anteckning på det?

David Leinar 2,5 (Martin 3, Håkan 2)

David Leinar är som alltid ett farligt alternativ i offensivt straffområde och frågan är om han inte borde ha satt sitt riktigt fina läge i mitten av den andra halvleken. Gjorde i övrigt inte så stort väsen av sig även om han hade lite svårt att hänga med i IFK Norrköpings kvicka omställningsspel. Kan lyfta sig ytterligare någon nivå under de tre avslutande matcherna. David är fortfarande en av de där spelarna som spelar med hjärtat utanpå tröjan och som verkligen vill vinna till varje pris. Om han bara kunde överföra den känslan och idén till fler spelare inom laget skulle vi inte behöva oroa oss för pinsamma kvaldebakel framåt november månad.

Robin Jonsson 3 (båda 3)

Först och främst vill vi gratulera till en rejäl uppryckning jämfört med senast mot Trollhättan. I går var Robin Jonsson tillbaka i gammalt fint slag och släppte inte till särskilt många lägen för Norrköping. Växer allt mer ut till en tuff försvarsgeneral som hela tiden anpassar sig efter motståndarna. Den enda gången Jonsson var ute och cyklade var väl i samband med Hasanis friläge i den 54:e minuten.

Adam Eriksson 2 (båda 2)

Man skulle kunna säga att Adam Eriksson fick en riktigt jobbig dag på kontoret, men det är inte en helt korrekt beskrivning av hans dag. Eriksson fick förvisso spela en hel del en-mot-en med Superettans assistkung, Daniel Bamberg, men löste det allt som oftast riktigt bra. Den enda gången Eriksson gick bort sig rejält var väl i den 23:e minuten när Hasani och Bamberg med hjälp av ett synnerligen enkelt väggspel – Hasanis passning fram till Bamberg hade knappast styrfart och där tycker man kanske att Eriksson borde ha hängt med i svängarna lite bättre – satte Bamberg i ett fint läge för att göra 0-1. Trots detta lilla misstag vill vi ändå påstå att gårdagens insats var en rejäl revansch jämfört med i måndags då Eriksson gång på gång missade Zambiaexpressens avgång.

Pavel Zavadil 3 (båda 3)

Som alltid jobbar och sliter Pavel Zavadil så att det står härliga till. Men samtidigt har vi lite på känn att Pavel nu har tröttnat på att lira med ett gäng träben, dussinlirare och proffskarriärdrömmare. Det ser nästan så ut. Uppgivet och lite hopplöst. Den där riktiga energin och drivet vill inte riktigt infinna sig. Trist, men inte mycket att göra åt. Hur gärna man än vill kan man inte vinna fotbollsmatcher på egen hand. I går hade Pavel som vanligt enormt mycket boll och vi tror knappast att han slog bort en enda passning under hela matchen. Hade dessutom två riktigt fina skottlägen där han kanske borde presterat lite bättre.

Sebastian Johansson 2,5 (Martin 3, Håkan 2)

Sebastian Johansson uträttar ett oerhört viktigt jobb i det tysta. Allt det som inte syns, det gör Sebban. Tyvärr är det också det som är problemet, för när Sebban väl får bollen vid fötterna har han en tendens att söla för mycket och därmed dra ner tempot. Var dock i går inblandad i två riktigt fina anfall: först när han serverade Pavel Zavadil ett fint skottläge sju meter utanför Norrköpings straffområde, och sedan när han hittade ut med en svepande passning till en sopren Danny Ervik som i sin tur serverade David Leinar ett högkvalitativt nickläge vid den bortre stolpen. Sebastian Johansson börjar helt klart hitta rätt och fan vet om han inte kommer att avgöra en match innan säsongen är slut. Vi hoppas i alla fall det.

Steinthor Thorsteinsson 3 (båda 3)

Så där ja, nu börjar det likna någonting. I gårdagens match visade Steinthor Thorsteinsson äntligen upp de där kvaliteterna som Dick Last och Janne Carlsson måste ha sett en glimt av under resan till Island i somras. Fan vet om inte Steinthor till och med såg riktigt kvick och stark ut på sin högerkant. Kom i går till ett flertal avslut. Visade dessutom upp en riktigt fin förmåga att hitta de lediga ytor där han kan göra största möjliga skada hos motståndarna. Det enda vi kan begära är väl att han slipar en aning på avsluten. Chansen som Steinthor fick i samband med Pavel Zavadils skott i den 61:a minuten var riktigt bra och där kan man nog faktiskt kräva att det ska bli mål. Ska dessutom ha beröm för att han klarade av försvarsspelet galant.

Markus Gustafsson 3 (båda 3)

Hur besvarar du glåpord, hån och föraktfulla rop från läktarplats som gör gällande att du är sämst på plan och som kräver att du ska bli utbytt omedelbums? Enkelt, du visar prov på din fantastiska blick för spelet och ger lagets anfallare ett riktigt drömläge – ensam med motståndarlagets målvakt, bollen vid fötterna och ett helt mål som möjlig träffbild. Snacka om att snubben på K3 fick äta upp sina ord efter att han en halvminut innan Markus Gustafssons frispelning av Anklev vräkt skit över Gustafsson. Och dessutom, se på fan, grabben kan ju spela närkampsspel om han bara vill och försöker. I går var Markus Gustafsson lite mer framgångsrik i närkampsspelet än vad vi har sett tidigare under säsongen. Rejäl liksom. Dessutom vågade han sig på en och annan fuling. Det var en hel del axeldragningar och småtrix som ledde till att Mackan G tillförde en hel del till gårdagens match. Helt klart ett steg i rätt riktning. Allt det där övriga behöver vi väl knappast kommentera. Jaså, det måste vi? OK. Bevisligen kan ÖIS vara riktigt bra och effektiva när man ger Markus Gustafsson bollen längs med marken och låter honom dra upp tempot i anfallsspelet. I de senaste matcherna har Gustafssons instick bakom motståndarnas backlinje varit det enda som varit värt att skriva hem om. I går hade Mackan två riktigt fina passningar, men första gången var Björn Anklev en millimeter på fel sida linjen och den andra gången lyckades Anklev med bedriften att bränna ett hundraprocentigt läge. Så med andra ord får snubben på K3 hitta en annan syndabock än Markus Gustafsson till den här förlusten.

Jakob Olsson 2,5 (Håkan 3, Martin 2)

Jakob Olsson var inblandad i en hel del offensivt och hade ett riktigt fint läge att ge ÖIS ledningen i matchen i den första halvleken, men fick se sitt tunga skott gå någon meter över Niklas Westbergs ribba. Ska man ha några invändningar mot Jakob så var det väl att han gav bort lite väl mycket yta i defensiven.

Björn Anklev 2 (båda 2)

Egentligen var allt som upplagt för 1-1 i den 76:e minuten. Björn Anklev kom helt ren med Niklas Westberg efter en smörpassning av Markus Gustafsson. Anklev behövde inte använda mer än en touch för att komma till avslut. Precis så som Anklev vill bli serverad. It’s Anklev time! Eller? Nope. Nope. Nope! Fan. Fan. Fan! Skottet gick mittpå Westberg och ÖIS bästa målchans gick därmed om intet. Och det är bara för svagt. Där måste man bara lyckas med att få bollen förbi målvakten. Det finns åtminstone fem riktigt stora ytor att sätta bollen i. Bättre kan du! I övrigt sprang och kämpade Björn väldigt mycket, men det hjälper dess värre inte så mycket till när man inte sätter sina lägen.

Markus Anderberg 2 (båda 2)

Markus Anderberg kom in med pigga ben när Jakob Olsson hade sprungit sig trött efter 75 minuter. Och den här gången valde Anderberg att inte dribbla ut till hörnflaggan varje gång han fick bollen under kontroll. Istället valde han att vika in i planen och kunde på så vis bidra mer till det offensiva spelet. Gårdagens inhopp var helt klart produktivt. För att inte säga lovande. Särskilt det fina inlägget fram till Alexander Mellqvist i den första övertidsminuten. Överlag vill vi dock säga att det fortfarande är alldeles för plottrigt och att ”sistapassen” ofta är på tok för dåligt. För att inte tala om att Anderberg måste klara av att göra något bättre av det fina skottläge han får i slutminuterna av matchen.

Álvaro Santos och Alexander Mellqvist spelade för fort kort tid för att betygsättas.

Sep 212010
 

Det är lika bra att gå ut starkt. Vad vi fick se på Edsborgs Idrottsplats i går var skamligt. Som Öisare fick man sitta och skämmas på läktaren. Fyra knivhugg i ryggen. Snacka om att få lära sig sin läxa. Platt, ointresserat och riktigt uselt. Den fotboll som ÖIS presterade var i paritet med Lars Ranängs sätt att sköta klubbens ekonomi. Skit ska skit ha, tycks spelarna ha tänkt. Innan matchen hade Janne Andersson sagt – och jag tror inte att jag har drömt detta utan att Janne faktiskt sagt detta – ”om vi bara tar kampen ordentligt och kommer upp i samma intensitet som dem så är vi bättre fotbollsspelare än dem och då ska vi vinna matchen”. Tyvärr tog inte Öisarna kampen. Inte heller var de på något sätt och vis bättre fotbollsspelare än Trollhättanspelarna. Boyd-Fucking-Mwila var bäst på plan – om man nu kan kalla Edsborgs gräsmatta för plan – därefter kom ytterligare 13 Trollhättanspelare innan första Öisare – Sebastian Johansson – lunkade in som 15:e man.

Spelarbetygen är den här gången satta av Håkan Wall och Martin Johansson. Dess värre är de satta i alla hast då tiden är knapp denna ljuvliga höstdag. Har ni något att invända får ni ta kontakt med vår läsarombudsman. Han svarar på alla frågor och klagomål.

Peter Abrahamsson 2 (båda 2)

Om sanningen ska fram kan inte Peter Abrahamsson lastas för något av Trollhättans fyra mål. Samtidigt får man väl säga att fyra insläppta mål är lite väl mycket. Bättre kan du, Peter! Det kunde dessutom ha blivit ett femte efter att Peter haft svårt att hålla Boyd Mwilas rökare i den 49:e minuten. Att släppa en retur mitt framför fötterna på Petrit Zhubi i det läget är inte bra. Men å andra sidan det var glatt och halt och inte helt lätt att hålla koll på tvålen. Vi repar mod till Peking på lördag. En nolla och tre poäng där, och kontraktet är i hamn.

Danny Ervik 1,5 (Håkan 2, Martin 1)

Egentligen borde man lämna det här utrymmet blankt. Helt tomt. Intetsägande. På precis samma sätt som Danny Ervik gjorde med sin högerkant i gårdagens. Var det någon som överhuvudtaget såg till Ervik i Trollhättantrakten i gårkväll? Tveksamt. Varje gång man har läxats upp av Mentor Zhubis yngre bror bör man ta sig en rejäl funderare på vad man håller på med. Satan i gatan vad Ervik var blek i går. Han satte förvisso ett par härliga glidtacklingar och en och annan axeltackling, men mestadels agerade han kona och statist i LO Mattssons show ”Fyratvåan”.

David Leinar 2 (båda 2)

David Leinar fortsätter att vara ÖIS absolut mest målfarliga spelare. Så klart! Å andra sidan, han kan göra hundra mål i Superettan och ingen kommer ändå att lägga märke till honom. Särskilt inte när David spelar försvarsspel som han gjorde i går. Det var inte roligt att se. Ofokuserat och slentrianmässigt. Är tankarna redan i nästa säsong och i nästa klubb månntro?

Robin Jonsson 1 (båda 1)

Vi vill inledningsvis gratulera Robin Jonsson till gårdagens hattrick. Bambi på hal is. Vid Trollhättans fjärde mål halkade Robin till och Viktor Sköld fick en ocean av grönt gräs att triumfera över innan han spikade i sista spiken i likkistan. Vid 3-2 var det Jonsson som missade markeringen. Svagt!  Och vid 1-0 måste man heta Timberhochmandie för att säga att Robin gjorde en bra försvarsinsats. Summan av kardemumman blev att Robin Jonsson i går gjorde år(hundrand)ets plattmatch.

Adam Eriksson 1 (båda 1)

Boyd Mwilas bitch. Nuff’ said!

Valter Tomaz Jr 1 (båda 1)

Han är hård och tuff den gode Valter Tomaz Jr, men tyvärr spelar han allt som oftast helt utan tanke. Huvudlöst. Och med en riktigt dålig precision i passningsspelet. Kom i går helt fel in i matchen och tillförde inte särskilt mycket utöver en och annan galen tackling. Nu vet inte vi om Valter har något otalt med Boyd Mwila, men det var länge sedan vi såg Valter satsa så hårt i en närkamp som när han fick möjlighet att smälla på Mwila en bit in i första halvlek. Fy satan vilken kollision. Det såg ett tag riktigt allvarligt ut. Som tur var reste sig både Valter och Boyd upp och spelade vidare. Det hade dock inte gjort något om Valter fått lämna planen redan i samband med tacklingen på Boyd.

Pavel Zavadil 2 (båda 2)

Precis som många andra Öisare hade Pavel Zavadil en riktigt dålig dag i går. Ingenting stämde. Och under den första halvleken fick Pavel se bollarna flyga högt över huvudet när ÖIS bestämt sig för att tjonga långt. Är det en spelidé eller vad är det? En stilla undran bara. Det mest oroande var nog att Pavel i går saknade den där galna kämpaglöden som han alltid brukar ha.

Björn Anklev 2 (båda 2)

Ska ha skit för att han sumpar ett riktigt, riktigt bra läge sekunderna innan Trollywood kontrar in 1-0 genom Zambiaexpressen och Tobias Mikaelsson. Ska ha en stor eloge för att han aldrig ger upp och att han alltid kämpar och sliter. Visst, Anklev får kanske inte alltid med sig bollen, men han ger sig aldrig. Till skillnad från vissa andra. Fick dessutom göra mål och satte därmed punkt för sin elva omgångar-långa måltorka. Dessutom ett riktigt snyggt sådant. Nästa match räknar vi därför kallt med att Anklev start som anfallare.

Sebastian Johansson 2,5 (Håkan 3, Martin 2)

Den enda Öisare som är i närheten av att kvittera ut ett godkänt betyg efter gårdagens match. Farligt nära, men ändå ingen hare. Sebastian Johansson var helt klart bästa Öisare under den första halvleken. Stod dessutom för bollvinsten och uppspelet till Markus Gustafsson som ledde fram till Björn Anklevs 2-2-mål. Riktigt läckert och påpassligt. Precis så vill vi se Sebban. Kanske borde Janne Andersson inse att Sebastian gör större nytta lite längre ner i planen. Är det något han är bra på så är det att vinna boll och hitta de enkla lösningarna som skapar ytor för andra spelare. Kom igen, det är aldrig fel att pröva. Vi har fyra matcher kvar på säsongen och vi behöver sannolikt ta mellan en och tre poäng till för att klara kontraktet.

Markus Anderberg 1 (båda 1)

Det tar emot att säga det men i första halvlek (och i andra halvlek) var Markus Anderberg planens sämsta spelare. Att Anderberg skulle lämna planen i paus var lika givet som att svenska folket skulle vakna en dag för sent när det gäller Sverigedemokraterna. Enklaste bytet i världshistorien. Och Janne missade det. Istället fick Anderberg fortsätta att försöka på sin vänsterkant. Och det gjorde faktiskt ingen glad. Till nästa säsong vill vi att Anderberg sätts i hårdträning så att han lär sig att spela in bollen i ytan istället för att försöka tråckla sig fram på egen hand. Slarvade på egen hand bort åtminstone tre riktigt fina lägen där han borde spelat in bollen i ytan mellan målvakt och backlinje för Anklev att löpa på.

Álvaro Santos 1 (båda 1)

Álvaro, nästa år är du för bra för Division 1 Södra. Då kan du kanske göra 200 mål. Det är kanske någon tröst? Hade en och annan halvchans och utnyttjade påpassligt Trollhättanförsvarets misstag i den 20:e minuten. Tyvärr var skottet inte av någon högre kaliber. Och så mycket mer än så blev det inte. Tung, trög och orörlig. Buffellik. Och utbytt i paus. Bäst investerade nio miljoner någonsin.

Markus Gustafsson 2,5 (Håkan 3, Martin 2)

Markus Gustafsson kommer in i andra halvlek för att hjälpa till att dyrka upp Trollhättans oerhört kompakta och vilt kämpande försvar. Och gör det
faktiskt riktigt bra. So what, att han går in i sin första duell med stängda ögon. Det kan vara OK när man har så pass mycket boll i sig att man kan greja ett så fint anfall som det som leder fram till Anklevs friläge och 2-2-mål. Vilken djävla smekning. Galant! Garanterad tillfredsställelse. Tänk dig den med smör på eller i ett kasslernät!

Jakob Olsson 1 (båda 1)

Jakob Olsson förlorade i princip samtliga sina närkamper. Därutöver passade han på att missa merparten av sina dribblingar. Kort och gott, Jakobs insats i går gjorde ingen glad. Allra minst Jakob själv, om vi känner honom rätt. Kan bättre och kommer förhoppningsvis att få chansen att visa det framöver.

Alex Perreira –

Spelade för kort för att betygsättas men det ska han nog bara vara glad för.

Sep 202010
 

Den svarta komedin fortsätter. Och det är nog lika bra att vi inser att säsongen 2010 är designad i helvetet av Hin Håles främst arkitekter av tortyrredskap. Värre än järnjungfrun eller den där kinesiska vattendroppsmetoden som jag hört så mycket om. I kombination. På pappret ser 4-2 mot FC Trollhättan ut som ett skämt. Men det är det inte. Det är ren och skär fakta. Rena rama förnedringen. Trollhättan var helt enkelt vassare än ÖIS. Över hela planen. Hela matchen igenom. ÖIS såg mest ut som en uppgiven samling fotbollspensionärer som bara vill att säsongen ska ta slut så att man kan åka iväg till varmare breddgrader. På sätt och vis kan man också förstå dem. Vem fan vill genomlida mer av den här skiten?

Inledningen på matchen blir rena rama travestin. Regn, rusk, en knappt spelduglig matta och 22 spelare som halkar omkring till höger och vänster. Som Bambi på hal is fast lite mer kylslaget. Förlupna bollar som på grund av vätan och det hala underlaget leder till att tämligen harmlösa tacklingar blir till rena rama Roy Keene-satsningarna. Som när Valter Tomaz Jr och Boyd Mwila smäller ihop fem meter in på ÖIS planhalva. Full satsning. Benskydd mot benskydd. SMACK! Vilken smäll. Vilken djävla smäll. Efter ett par minuters omplåstring reser sig både Mwila och Valter och fortsätter att spela.

ÖIS första målchans i matchen kommer i den 17:e minuten när Pavel Zavadil skruvar en frispark mot mål som Björn Anklev får en gratischans att trycka in efter att Trollhättanförsvaret misslyckats helt med att få undan bollen. Oturligt nog hinner en hemmaförsvarare få in ett ben i bollbanan och istället för 0-1 får ÖIS nöja sig med en hörna från höger. Även den efterföljande hörnan blir hyfsat farlig, men Trollhättans målvakt, ex-Öisaren Rickard Johansson, lyckas boxa undan Zavadils hårda, inåtskruvade hörna på egen mållinje.

Strax därefter får Álvaro Santos ett riktigt bra läge att ge ÖIS ledningen i matchen, när Danny Ervik slår en chansboll fram mot Santos. Trollhättans Petter Digneus kliver dock in för att bryta passningen, men lyckas inte bättre ‘än att Santos får bollen på sig och därmed får fri lejd in mot mål. I höjd med straffområdesgränsen trycker Santos till för fulla muggar. Lågt. Pressat. Med hyfsad precision. Mot den bortre stolpen. Rickard Johansson hinner dock ner och Markus Anderberg lyckas tyvärr inte tajma sin löpning för att trycka in returen.

ÖIS fortsätter emellertid att ligga på och i den 27:e minuten får Santos en boll att löpa på i djupled av Björn Anklev. Santos söker sig direkt ner mot kortlinjen och någon meter in i Trollhättans straffområde spelar han ett lågt inlägg mot Markus Anderberg som tagit en löpning in från sin vänsterkant. Anderberg har dock inte det rätta flytet och får därför se sitt avslut gå ut till inspark för hemmalaget.

Med en knapp halvtimme spelad av den första halvleken får Björn Anklev ett friläge till vänster inne i Trollhättans straffområde. Anklev slarvar dock med bollmottagningen och kommer därför inte till avslut. Istället vänder Trollhättan direkt på spelet. Bollen når fram till Boyd Mwila, som på lätta, kvicka fötter driver bollen upp mot mittlinjen där han vänder ner en passning mot ÖIS vänsterkant där Tobias Mikaelsson hittat en fin yta att löpa i. Mikaelsson undviker skickligt offsiden och sätter högsta fart mot mål. Med Robin Jonsson hack i häl vågar inte Mikaelsson ta sig hela vägen in mot mål utan precis innanför straffområdesgränsen låtar han bössan tala. Bra träff! Fin riktning! Och mycket riktigt, skottet borrar sig otagbart in till vänster om Peter Abrahamsson. Snopet, riktigt djävla snopet.

1-0 till Trollhättan. Och Öisarna är märkbart chockade. Bara någon minut efter ledningsmålet springer Mikaelsson återigen igenom ÖIS-försvaret. Hur lätt som helst. Den här gången sker genombrottet på högerkanten och varken Danny Ervik eller Robin Jonsson hinner med i löpningen. Skottlyckan är dock inte densamma som i den 31:a minuten och det tunga skottet går i burgaveln.

I paus gör Janne Andersson och ÖIS ett dubbelbyte: ungtupparna Jakob Olsson och Markus Gustafsson kommer in istället för Valter Tomaz Jr och Álvaro Santos. Ut med samban – även om varken Valter eller Santos bjudit på så mycket samba denna säsong – och in med ungdomligt dumspringande och entusiasm. Det är dock Trollhättan som inleder halvleken bäst och redan efter fyra minuter bryter Boyd Mwila sig loss på högerkanten, tunnlar Adam Eriksson och skjuter ett skott som ställer till rejäl oreda framför ÖIS-målet. Peter Abrahamsson lyckas inte få kontroll på bollen på den blöta mattan och först får Petrit Zhubi chansen att peta in returen och när inte han lyckas är det så när att Tobias Mikaelsson får en tå på bollen, men Robin Jonsson lyckas i sista stund rensa bort bollen från eget straffområdet. Livet på den tunna linjen.

Trollhättan får dock utdelning bara tre minuter senare, när mittbacken Petter Digneus nickar in en hörna vid den första stolpen. Tämligen omarkerad och ohotad. Och det trots att ÖIS har tre gubbar i den ytan. Riktigt svagt. Bollen tar på en spelare framför mål och i den högra stolpe innan den går in. Lite snöpligt får man ändå säga.

ÖIS svarar emellertid direkt och bara minuten efter 2-0-målet trycker David Leinar in reduceringen efter att Pavel Zavadil satt in en helt perfekt frispark i ytan mellan backlinje och målvakt. Sin vana trogen visar inte Leinar någon pardon och nicken sitter stenhårt i Rickard Johanssons högra hörn. 2-1 och jakten på årets 16:e kryss är i full gång.

Minuterna tickar ner. Tick. Tock. 30 minuter. Tick. Tock. 25 minuter. Tick. Tock. 2o minuter. Tick. Tock. Med 19 minuter kvar av matchen vinner ÖIS boll på egen planhalva och Sebastian Johansson spelar upp på Markus Gustafsson som får hjälp av Jakob Olsson som söker sig ut mot vänsterkanten och öppnar därmed upp en fin yta för Gustafsson centralt i planen. Gustafsson skär in i planen och sticker in en nätt boll bakom Trollhättans backlinje. I samma stund som bollen passerar den sista försvararen bryter Björn Anklev offsidelinjen, hinner upp bollen någon meter innan Rickard Johansson och chippar bollen i mål. 2-2. Hur kyligt som helst.

Dess värre ger sig inte Trollhättan utan precis som sist de två lagen möttes och ÖIS hämtade upp underläge med 0-2 till 2-2 gör Trollhättan 3-2 i den 76:e minuten. Det är Per Nylander som tar sig fram längs med högerkanten och spelar in ett inlägg som unge Viktor Sköld möter med pannan. Klockrent upp i nättaket. 3-2 till Trollhättan och ny uppförsbacke för ÖIS.

Tre minuter senare är förnedringen total, när Robin Jonsson halkar på mittlinjen och Viktor Sköld drar i väg ner mot Peter Abrahamsson i ensamt majestät. Helt fri med Abrahamsson gör inte Sköld något misstag utan placerar enkelt in 4-2. Spiken i kistan. Helt djävla sanslöst! Och nu är frågan om ÖIS mäktar med att resa sig efter den här stjärnsmällen.

Efter 4-2-målet spelar det ingen roll vad ÖIS tar sig för. Trollhättan ligger med hela laget på rätt sida boll och när man väl vinner boll så slår man om blixtsnabbt. Och ska man vara ärlig så är det närmare ytterligare ett mål för hemmalaget än ett reduceringsmål för ÖIS. Efter tre minuters tillägg blåser domare Per Melin av matchen och fiaskot är fullbordat. Det enda man hoppas på nu är vi slipper en liknande genomklappning som vi fick uppleva säsongen 2007 då ÖIS förlorade de sex avslutande matcherna.

Missa inte chansen att rösta fram matchens bästa Öisare: