Maj 152014
 

Svenska Cupens första omgång för ÖIS del är lottad. Lindome GIF står för motståndet.

Trots att ÖIS inte ingick ibland de lag som ursprungligen lottades in i Svenska Cupens första omgång löstes detta fortare än kvickt när misstaget kom till allmän kännedom. På IK Virgos bekostnad fick ÖIS en plats och motståndet är nu alltså klart. Det blir en kort resa för supportrarna men kanske inte en lika enkel resa för spelarna som vill vidare till nästa omgång.

Lindome GIF huserar för närvarande på Division 2 Västra Götalands nedre halva men har sannerligen potential att klättra. I laget återfinns en hel del gamla ÖIS-bekantingar. I backlinjen hittar vi Emma Greens bror Erik Green som för några säsonger sedan provtränade med ÖIS, på mittfältet hittar vi både Simon Chekroun och Christian Lindström som båda har flera års rödblå erfarenhet. Den sistnämnde var för er som glömt i stort sett ordinarie under superettasäsongen 2007 och användes flitigt även säsongen efter det när klubben gick upp i allsvenskan. Väl där blev det 12 matcher och ett mål i den förlösande första poängmatchen för året mot Brommapojkarna.

Simon Chekroun gjorde 12 matcher för sällskapet under den allsvenska säsongen 2006 men förde efter det en alltmer tynande tillvaro i sällskapet och lämnade efter säsongen 2008 klubben just Lindome GIF för att sedemera hamna i Qviding FIF där han kom att spela superettafotboll säsongen 2011 när laget fick sin plats i superettan efter ÖFABs konkurs.

I laget finns även Emilio Rossi som provtränade med ÖIS inför säsongen 2012. Mikael Alfredson och Stefan Runeman har båda ett förflutet i ÖIS ungdomsled och på kansliet sitter Johan Nexborn före detta rödblå ungdomsspelare och bror till Erik Nexborn som förra året arbetade som sjukgymnast för A-laget. Klubben styrdes dessutom länge av mannen som på flera sätt räddade ÖIS ur den avgrundsdjupa ekonomiska kris man satt i efter konkursen, Mats Janson.

Matchen mot Lindome GIF kommer att spelas på Lindevi senast den 6:e augusti. Datum spikas troligtvis inom de närmsta veckorna.

Feb 192013
 

Falkenbergs FF. Där har vi namnet på kvällens motståndare. Men det är också namnet på en förening som ÖIS har haft det förbaskat svårt för ”det senaste”. Tittar man tillbaka på lagens fem senaste möten så har ÖIS endast vunnit ett av dem. Två av dem har slutat med ett oavgjort resultat och samma antal har hamnat rakt ned i Falkenberg FF:s vinstbössa. Man får faktiskt gå så långt tillbaka i tiden som den 2 september 2008 för att hitta ÖIS senaste viktoria (2-1 på Falkenbergs IP efter mål signerat den så ifrågasatte Anton Holmberg samt Björn Anklev).

Om si så där ett halvår har det passerat fem år sedan dess. Fem år! Det är något visst med det där Falkenbergsspöket. Åtminstone är det för ÖIS del väldigt svåröverlistat. Låt oss bara hoppas att ÖIS lyckas bryta det mönstret i kväll och ta sig tillbaka in på ett vinnarspår mot Falkenberg. Det vore något, det! Inte heller har ÖIS lyckats göra särskilt många mål mot dem. Målkolumnen stannar på fem mål totalt, alltså ett mål per match i snitt. Där måste de höja sig. Ett mål per match håller inte. Men skall man finna något positivt i det är det att ett mål per match inte klingar med ÖIS anno 2012. Det är alldeles för lite. Visserligen ligger ÖIS snitt hittills under försäsongen på 1,66 mål per match vilket inte må vara överimponerande. Men då skall man ha med motståndet i beräkningarna. Ett mål mot BK Häcken är onekligen ett fint besked och ett mot GAIS får väl också anses som bra. De tre målen mot Utsiktens BK visar å sin sida bara på klasskillnaderna mellan lagen och Falkenberg ligger väl någonstans där emellan rent kvalitetsmässigt. Hur som helst: nu är det på tiden att ÖIS tar tag i Falkenbergs FF, visar upp lite tiki taka, och ställer det berömda skåpet där det skall stå.

2011-04-20, Svenska Cupen: ÖIS – Falkenbergs FF 0-3
Publik: 592
Fredrik Andersson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Valter Tomaz Jr – Jakob Lindström, Sebastian Johansson, Danny Ervik, Jakob Olsson – Markus Anderberg, Oskar Wallén
(Joakim Hall, Jonathan Lindström, Ludvig Evenson, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Peter Abrahamsson, Pontus Otterstedt)

Den senaste gången ÖIS tog sig an Falkenbergs FF var i Svenska Cupen. Ni minns det säkert, ÖIS spelade relativt bra men blev straffade å det grövsta av ett effektivt Falkenberg i den andra halvleken. Efter 55 minuter stänkte Stefan Rodevåg dit 0-1, en kvart senare ökade Tobias Nilsson på och i slutskedet av matchen fastställde Rodevåg slutresultatet till 0-3. Framför allt har Stefan Rodevågs öppningsmål etsat sig fast på näthinnan. Efter en snabb kontring av Falkenbergs FF efter det att Markus Anderberg avslutat mot bortamålet kunde Rodevåg lobba in bollen från 40 meters håll. Det på grund av att Fredrik Andersson placerat sig helfel och lämnat målet vidöppet vid en onårbar höjdboll. Och Rodevåg var snabb i tanken och gjorde precis vad han behövde. Riktigt, riktigt surt! Ännu surare var att ÖIS bara dagar tidigare hade förlorat mot Skövde AIK i Söderettanpremiären på Gamla Ullevi med 1-3. En riktig skitstart på säsongen! Men trots allt gav denna match en liten strimma hopp. ÖIS var inte alls ofarliga under långa stunder. Hade bara David Leinar, Valter Tomaz Jr och Jakob Olsson varit lite mer distinkta i sina avslut så hade resultatet kanske sett annorlunda ut när Bojan Pandzic blåste av matchen. Men så blev det tyvärr inte. Och i och med det gick ÖIS poänglösa av planen mot Falkenbergs FF för fjärde gången i rad.

2010-08-24, Superettan: ÖIS – Falkenbergs FF 1-2
Publik: 1981
Peter Abrahamsson – Danny Ervik, David Leinar, Robin Jonsson, Valter Tomaz Jr – Steinthor Thorsteinsson, Pavel Zavadil, Markus Gustafsson, Björn Anklev – Álvaro Santos, Markus Anderberg
(Alex Perreira, Alexander Mellqvist, Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Jakob Olsson, Nicolas Sandberg, Victor Skoglund)

Vi får ta oss enda bak till Superettasäsongen 2010 för att finna nästa möte med Falkenbergs FF. Och det är ingen vidare munter syn (och icke heller läsning). Facit under denna säsong blev en pinne. Förlust med 1-2 på hemmaplan men trots allt en 1-1:a på Falkenbergs IP. Men det är på intet sätt godkänt för ett lag som av många var tippade att hamna topp tre inför säsongen. Och kanske beskriver Martin Johanssons rubrik från matchreferatet den kvällen det allra bäst: ”Magplask på Gamla Ullevi”. För att inte tala om Janne Anderssons totalsågning av laget: ”Vi brinner inte för det och det stör mig något fruktansvärt”. Nej, det var inte mycket som var med ÖIS. Allra minst resultatet. Visserligen kom man igen efter ett ettmålsunderläge men när Christoffer Karlsson på pass från Mikael Boman satte 1-2 i den 87:e matchminuten var det becksvart på Gamla Ullevi. Som så många gånger under det hemska 2010. Och detta som man nästan hade glömt bort…

2010-05-17, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-1

Publik: 1371
Peter Abrahamsson – Björn Anklev, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Tommy von Brömsen – Markus Gustafsson, Sebastian Johansson, Pavel Zavadil, Alex Perreira – Ken Fagerberg, Álvaro Santos
(Christofer Bengtsson, Danny Ervik, David Leinar, Luka Mijaljevic, Nicolas Sandberg, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

Visserligen var ÖIS fortsatt obesegrade under 2010 i och med att man lyckades med att knipa en poäng nere på Falkenbergs IP, men i övrigt var det inte mycket som fanns att glädjas åt. Som så många gånger förr under den olycksdrabbade säsongen 2010 levde inte ÖIS upp till sina förväntningar. Istället stod man för halvdassiga och bajsnödiga insatser. Det var så det såg ut under i stort sett hela året, med vissa undantag. Denna match var inte ett av de undantagen. Och då hade man ändå ledningen med sig in i halvtidsvilan tack vare Álvaro Santos. Ett mål som inte kan beskrivas som annat än ett riktigt turmål. Det var en strumprullare som snuddade vid en försvarare och ställde Stojan Lukic totalt. Men under andra halvleken tappade ÖIS allt, allt och precis allt. Någonting som gjorde båda Jannarna förbannade och besvikna. Janne Andersson menade på att ÖIS hade gjort säsongens sämsta prestation och till Tomas Levin berättade Janne Carlsson att ÖIS ”inte gör någonting och inte agerar”. Inte direkt vad man vill läsa, kanske. Men just därför tappade ÖIS sin ledning i slutet av matchen då David Svensson kvitterade.

2009-03-03, träningsmatch: ÖIS – Falkenbergs FF 2-2
David Stenman – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, David Leinar, Adam Eriksson – Markus Gustafsson, Martin Dohlsten, Danny Ervik, Pavel Zavadil – Björn Anklev, Boyd Mwila
(Jonathan Lindström, Markus Anderberg, Patrik Elmander, Seif Kadhim, Victor Skoglund)

En av ÖIS bättre matcher mot Falkenbergs FF spelades nog 2009 ändå. Det var i och för sig bara tal om en träningsmatch på Öisgården och inte heller kunde ÖIS hålla tätt och försvara en tvåmålsledning, men rent spelmässigt var det rätt OK från hemmalagets sida. Man gjorde 1-0 genom Boyd Mwila redan efter sju minuter och sedan fortsatte ÖIS-pressen mot Stojan Lukic. Utökade ledningen gjorde Danny Ervik – han som just nu håller till i just Falkenbergs FF – med en riktig drömträff från 25 meters håll. Helt otagbart för Stojan Lukic. Men så hände någonting i uppstarten av den andra halvleken. Enklast att förklara det med är nog att säga att ÖIS satt kvar i omklädningsrummet. I den 50:e matchminuten kunde Erik Johansson reducera efter tafatt försvarsspel och bara två-tre minuter därpå krutade han in ett skott som går en jämn kamp till mötes om matchens snyggaste tillsammans med Danny Erviks smällkaramell i mitten av första halvlek. Så typiskt ÖIS, på något sätt. Att tappa ledningar. Så känns det ibland, i alla fall. Matchen slutade alltså 2-2 trots att Boyd Mwila med kvarten kvar var nära att sätta sitt andra och ÖIS tredje för kvällen, men då fanns det en räddande försvarsängel på mållinjen för Falkenbergs del.

2008-09-02, Superettan: Falkenbergs FF – ÖIS 1-2
Publik:
3613
Peter Abrahamsson – Christofer Bengtsson, Dennis Jonsson, Robin Jonsson, Anders Prytz – Christian Lindström, Magnus Källander, Pavel Zavadil, Alexander Mellqvist – Björn Anklev, Anton Holmberg
(Marcus Dahlin, Markus Gustafsson, Mentor Zhubi, Patrik Elmander, Victor Skoglund)

Anton Holmberg av alla tänkbara alternativ. Där har vi killen som senast har skjutit hem en seger för ÖIS mot Falkenbergs FF. Snudd på otroligt! Och det skedde på Falkenbergs IP inför cirka 900 ditresta Öisare. Snacka om perfekt tillfälle att visa vad man går för. Dessutom var det han som krutade in det avgörande målet till 2-0. Vad var oddsen på det inför matchen? Falkenbergs FF lyckades givetvis spräcka ÖIS nolla – vad annars liksom – men inte tusan räckte det för någon poäng ändå. I och med det kunde ÖIS räkna in ännu en seger i det så framgångsrika året 2008. Men vad man då inte visste var att ÖIS på de fyra och ett halv kommande åren skulle möta samma lag utan att vinna en enda gång. Men i kväll! Då djävlar. Då är det dags att råda bot på det! Time to get a new winning streak going! Kunde vi vinna tre raka under 2007 och 2008 kan vi det nu också. Det slår vi fast! Danny med flera: se upp! Vi är redo! Är ni?

 

Äntligen! Gert Fylking har rätt. Äntligen! Imorgon är det match! Imorgon så är den konstigaste offseason som ett fotbollslag någonsin haft i Sverige slut. Just denna helg skiter vi i gamla konkurser, kontraktstjafs, om Gamla Ullevi är en modern åker eller en fotbollsarena eller om vi tycker att Nicolas Sandbergs lila konstgrässkor med rosa ränder är fula. Nu är det tamesjuttsingen premiärmatch. Jäklar vad kul det ska bli!

Motståndaren för (morgon) dagen är alltså Stångenäs, ett division fyra-lag från Brastad. Förra helgen så slog man ut Gunnilse med 4-2 efter att han gjort mål nästan direkt på avspark och sedan kontrollerat matchen med ett lågt och kompakt försvarsspel. Räkna med att de försöker knäcka ÖIS med samma medicin. För att dyrka upp låset till den andra omgången i Svenska Cupen har Roberto Jacobsson och Bengt Kristensson har tagit ut följande trupp till morgondagens drabbning:

Fredrik Andersson
Alexander Bergstedt
Valter Tomaz Jr
Dennis Jonsson
David Leinar
David Björkeryd
Pontus Otterstedt
Jakob Lindström
Jonathan Lindström
Mathias Johannesson
Danny Ervik
Sebastian Johansson
Niclas Elving
Mikael Odin
Luka Mijaljevic
Nicolas Sandberg
Oskar Wallén

Noterbart är att förutom de (vanliga) skadade Adam Eriksson, Markus Anderberg och Felix Sehlström så saknas även Jakob Olsson och Christofer Bengtsson. Jakob är avstängd efter att ha fått en grov utvisning i träningsmatchen mot Halmstad för ett par veckor sedan.  I gengäld så är Fredrik Andersson, Valter Tomaz Jr, David Björkeryd och Mathias Johannesson tillbaka efter skador.

Från tipselit så ser vi att både målvakten Alexander Bergstedt och lill-Lindström, Jakob Lindström tar plats i truppen. Alexander spelade hela tipselits match mot Alingsås idag och hade ingen bra dag på jobbet med fem insläppta mål och Jakob kom in i mitten av andra halvlek och spelade högerback utan att göra något direkt väsen av sig. Jakob har hamnat i allroundkategorin, det s.k. Dominic Yobe-facket, som innebär att han inte får spela på en fast plats i laget. Idag spelade han högerback, i tisdagens internmatch var det vänsterback som gällde och oftast härjar han runt på det centrala mittfältet. Jakob har i alla fall tränat med a-laget denna vecka och när jag pratade med Roberto Jacobsson i tisdags så var han lyrisk över lill-Lindströms insats. Imorgon så blir det nog bara se och lära, men man måste ju börja någonstans!

Startelvan för dagen ser ut som följer:Laguppställningen mot Stångenäs
Att Fredrik Andersson är målvakt är naturligtvis ett självklart val och i backlinjen gör David Björkeryd troligen debut. Han har varit skadad i snart en och en halv vecka och har en bra bit kvar till matchform och frågan är om han är redo för en hel match. Mittlåset med David Leinar och Valter Tomaz Jr är lagledningens förstaval och det innebär att Dennis Jonsson placeras på den ovana högerbacksplatsen. Det ska bli intressant att se hur Dennis klarar av det offensiva spelet som ytterbackarna sannolikt kommer att göra mycket av nu när vi möte ett division fyra-gäng.

Det centrala mittfältet med Sebastian och Danny känns på förhand lika givet som målvaktsvalet och Niclas Elving får ta en kant när backplatserna är fullbelagda. Den sista yttermittfältsplatsen är den mest osäkra platsen på förhand och här har man valt att sätta Jonathan Lindström. Jonte tar platsen i hård konkurrens med framförallt Mathias Johannesson, men även Pontus Otterstedt kan ha funnit i lagledningens tankar. Sannolikt är det Jontes offensiva kreativitet som fällt avgörandet. I anfallet hittar vi Oskar och Nico, ett på förhand ganska givet val. Luka har en bra bit kvar till storformen (trots bra spel i tisdagens internmatch) och att sätta en av anfallarna på en yttermittfältsplats skulle innebära att vi inte skulle ha några offensiva krafter på bänken att byta in. Det vore helt enkelt för stor risk att ta.

Imorgon kl 16.00 vet vi när det är avspark på Brastad Arena. Då börjar allvaret på riktigt för denna säsong, då börjar den tid när en hedervärd förlust är en förlust och inte ett steg i rätt riktning. Bara ett fåtal personer saknas för att Balders Hages buss ska vara knôkfull. Alla ska till matchen. Häng med du också!

 

Så var det då klart att ännu en spelare lämnar Örgryte. En efter en försvinner de och även om man hör positiva signaler från både spelare och personer inom ÖIS om att kontraktsunderskrifter är ”på gång”, så är det fortfarande fler folk som försvinner än skriver på. Denna gång är det Robin Jonsson som alltså skrivit på för Ljungskile. Efter åtta år i Sällskapet, varav fyra i a-truppen, lämnar Robin nu oss för spel i Superettan. Knappast oväntat, Robin har öppet sagt att han vill spela högre än i division ett och vi visste ju om att han provspelat i Ljungskile.

Robin Jonsson, numera i Ljungskile

Robin Jonsson bjuder Felix Sehlström på en åktur under ett träningspass.

Robin kom till Örgryte redan 2003 från Trollhättan och blev uppflyttad till a-truppen inför säsongen 2007. Tillsammans med Christian Lindström presenterades han av klubbchefen Stefan Herre Eriksson som en av de egna spelarna som det nya ÖIS skulle satsa på när man flyttats ned till Superettan och ekonomin behövde saneras. Sannolikt var det första året mer tänkt att vara ett se och lära-år men skador och problem i försvarsspelet gjorde att Robin snabbt fick en plats i laget. Efter att ha varit skadad de första matcherna så gjorde Robin debut i a-laget i cupmatchen mot Timrå och veckan efter blev det seriepremiär i bortamatchen mot Mjällby.

Året efter, det numera smått klassiska succéåret 2008, blev emellertid inte ett personligt succéår för Robin. Efter att ha fått mycket speltid under 2007 så hoppades han att bli bofast i laget som mittback men istället så blev han tränarnas fjärdeval på mittbacksplatsen. Trots detta fick Robin ganska mycket speltid då i princip samtliga mittbackar hade skadebekymmer och totalt spelade Robin 10 matcher det året. Han fick också göra sitt första mål för ÖIS i den betydelselösa sista bortamatchen mot Sirius. Boyd Mwila blev fälld och Robin som i princip var den enda som inte gjort mål i laget det året fick chansen att sätta bollen i nät. Bollen till vänster, målvakten till höger och premiärmålet var avklarat.

Inför säsongen 2009 var mittbacksordningen oförändrad. Robin var fast förankrad som fjärdealternativet och i hopp om att få mer speltid så fick Robin prova lite nya positioner under försäsongen. Efter två matcher som central defensiv mittfältare så hamnade Robin på högerbacksplatsen, en position som han spelat på under ungdomsåren och någon enstaka match under säsongen 2007. När säsongen väl drog igång hade Robin lyckats konkurrera ut Christofer Bengtsson om högerbacksplatsen. Tyvärr så visade det sig att ytterbacksplatserna skulle bli en av ÖIS akilleshälar under den allsvenska sejouren 2009. Hela försvarsspelet var i gungning och Robin hade stora problem på sin kant. Det var inte förrän Åge Hareide kom in efter halva säsongen som försvarsspelet sattes ordentligt på plats. I och med tränarbytet så flyttades även Robin tillbaka till mittbackplatsen och från och med andra halvan av säsongen 2009 så var Robin den givna ettan i mittförsvaret.

Förra säsongen så var det en mittback som hela tiden åtnjöt Janne Anderssons förtroende och det var just Robin Jonsson. Under den första halvan av säsongen så var också Robin en av ÖIS klart bästa spelare, oavsett om han fick spela med Valter Tomaz Jr, Dennis Jonsson eller David Leinar. Insatsen i hemmamatchen mot Hammarby var antagligen hans bästa någonsin i ÖIS-tröjan. Sambadefensiv gav Robin följande omdöme efter den matchen: ”Robin Jonsson var helt enkelt alldeles strålande. Fantastisk. Vi vill nog hävda att det här var den bästa match som vi har sett av en ÖIS-mittback sedan Johan Anegrunds glansdagar i början av 2000-talet.” I sin sista säsong med ÖIS spelade Robin 27 matcher och gjorde två mål.

Nu är då Robin Jonssons tid som Öisare över, åtminstone för den här gången. Vi kommer att sakna hans placeringsförmåga, hans spelförståelse och hans nästan lite blyga men aggressiva sätt att spela mittback. Givetvis önskar vi Robin lycka till i Ljungskile och tackar honom för sin insats i Öiströjan.

 

Jag tänkte att det är ingen idé att skriva ett sammandrag från presskonferensen då liverapporteringen behandlade mer eller mindre allt som togs upp samt att det kommer komma upp en video från presskonferensen på ÖIS officiella hemsida lite senare. Därför tänkte jag att jag gör något som åtminstone jag själv gillar att läsa och skriva. Mina tankar som uppstod under och efter presskonferensen alltså.

* Joakim Geigert höll i presskonferensen och tydligen så kan det vara så att någon slags lösning kommer komma där han fortsätter att vara involverad i ÖIS. På vilket sätt vet jag inte ännu men man kan alltid hoppas att han kommer fortsätta på samma visa som han visslade innan han tvingades lämna.

* När det först kom fram att en sammanslagning skulle ske så blev jag livrädd. Det ska jag erkänna. Tanken på ett nytt lag som skulle heta Örgryte IS men med det för jävligt fula FC, eller några andra bokstäver, före fick mig att må illa. Att namnet fortsätter vara Örgryte IS är underbart. Frågan är bara om Örgryte IS (The Original) kommer dö och ett nytt Örgryte IS (The Newborn) utan vare sig rekord, anno 1887 eller historia kommer födas. Om så blir fallet är jag inte längre lika positiv till detta. Dock tror jag inte att det kommer ske eftersom det, som jag förstått det, bara är ÖFAB som kommer att gå i graven. I så fall: BRA!

* ÖIS har just nu ungefär 350 ungdomar medan Qviding har över 1000 aktiva ungdomar. Förutom att vi får en av Sveriges bästa ungdomsverksamheter med nästan 1 500 ungdomar så får vi en extrem ökning av medlemmar och vi vet alla vad medlemmar ger en klubb väl? Money baby! Är det någon som vet vad Qvidings medlemmar betalar förresten?

* Lars Ranängs skämt om FC Gothia fick mig att rysa till lite. Man märkte att FC Gothia är något han fortfarande gillar. Han är fortfarande relativt ensam om det som tur är.

* Hur blir det med spelarna då? Har Qviding några spelare som kan ta en plats i Superettans potentiellt bredaste trupp? De enda spelarna jag känner till i Qviding är Hannes Sahlin, Simon Chekroun och Christian Lindström. De två sistnämnda får såklart ingen plats nu eftersom de inte fick det när de spelade i ÖIS innan och Hannes Sahlin vet jag inte ens varför jag känner igen namnet på. Har jag någon bra anledning till att känna igen hans namn?

* Jag vågar mig nog på att säga att det blir spel i Superettan för oss den här säsongen. Dels för att det inte är schysst mot Sirius om de skulle få chansen. De kommer inte ha en chans att klara sig med tanke på att de bara får lite mer än en månad på sig för att rusta upp sig för Superettan och dels för att Qviding är det laget som skulle ta ÖIS plats om vi skickas ner. Jag tror att alla kan enas om att det blir bäst att låta ”det nya” ÖIS fortsätta spela i Superettan.

* Borde vi inte pusha mer för att Superettan är den roligaste serien i Sverige? I England snackar alla lagen i The Championship om att den serien är roligast i hela England och jag är nog beredd att hålla med om det. Vem fan bryr sig om Allsvenskan när Superettan finns liksom? I alla fall så länge som ÖIS spelar där.

* Det verkar som att en liten revolution angående värvningspolicyn kommer ske också. Det snackades om att i och med den stora ungdomsverksamheten som kommer bedrivas så ska man inte värva lika många spelare utifrån. Mycket, mycket bra! Vi har väl sett att väldigt många av värvningarna de senaste fem åren inte riktigt har varit lyckade. Som tur är så har de flesta av de dåliga värvningarna varit lån.

* Fredrik Holmberg känner jag också igen. Är inte han en ganska duktig defensiv mittfältare? Precis den plats vi behöver få in spelare på. Varför har inte Qviding en riktigt grym anfallare á la Pär Cederqvist eller Hannes Sigurdsson? Vi kanske får en chans att värva min drömvärvning Sigurdsson nu? Jag fyller snart år så jag önskar mig det åtminstone!

* Vi kan väl låta ungdomslagen heta Örgryte IS Qviding va? Jag tycker vi bjuder på den.

* ”Örgryte Idrottssällskap har tradition, historia och ett starkt varumärke”. Det citatet från Joacim Nordh, ordförande i Qviding, säger väl inget annat än att vi kommer att få behålla all vår historia va?

 

Silly season. Spelare kommer. Och spelare går. Så är det bara. Rykten far runt i cyberrymden som osaliga andar på något gammalt spökslott. Otäckt! Minst sagt. Telebolagen tjänar storkovan på alla samtal fram och tillbaka mellan sportchefer, tränare, agenter, spelare och spelarfruar. Så är det bara. Vissa år kan ett lag omsätta en hel startelva. Andra år är det stiltje. Vissa år försvagas man. Andra år förstärks man. Vissa år gör man en rejäl slant. Andra år drabbas man av bosmansjukan. En sak står i alla fall klart och det är att silly season är en speciell tid på året då man som supporter får vara beredd på att precis vad som helst kan hända. Anything goes som det brukar heta. Något som årets silly season minst sagt bevisat. Den hemska starten på årets silly season har fått mig att fundera lite över fenomenet och då framförallt när det gäller frågan om vilket år som egentligen var värst. Det hela mynnade ut i en klassisk och fånig lista över 2000-talets ”värsta” sillysar. Har du inget bättre för dig kan du ju alltid läsa den. I vanlig ordning börjar vi bakifrån med plats nummer fem…

5. Silly season 2004/2005

Silly season 04/05 kvalificerar sig enbart för att vi under den här vintern tappade David Marek till Häcken. Marek har alltid varit en personlig favorit och det kändes i hjärtat när han drog vidare till ön i norr. Med tanke på att Marek i dag spelar i Allsvenskan och ÖIS i Superettan hade vi nog gjort rätt i att försöka behålla honom. Sån’t svider. Fortfarande. Övriga spelare som försvann under denna silly season var dock rena dussinlirare. Jag menar, vem tusan saknar Atli Thorarinsson och Tryggvi Gudmundsson? Trist att säga det men jag gör det i alla fall inte.

4. Silly season 2002/2003

Om jag ska vara ärlig så är Silly Season 2002/2003 inte i närheten av sillysarna 2009/2010, 2003/2004 och 2006/2007. Nu snackar vi en helt annan division. Lite som ett mittfält bestående av Sebastian Johansson, Pavel Zavadil, Markus Gustafsson och Martin Dohlsten. Tre kan trilla boll, en sticker ut som en svart svan på en institution i vetenskapsfilosofi. Gissa vem? Under Silly Season 02/03 tappade vi Patrik ”Jag är nog egentligen ingen fotbollsspelare” Fredholm, Thomas Persstedt, Morgan Nilsson och min personliga favorit Joachim Karlsson. Hyfsade förluster men ändå ingenting om man jämför med senare års förluster. En promenad i Slottskogen med din käresta. Typ.

3. Silly season 2006/2007

Hur många lag klarar av en Silly Season där två tredjedelar av startelvan försvinner från klubben? Inte många. Det är inte heller många lag som upplevt en lika djävlig silly season som den som ÖIS upplevde vintern 2006/2007. Hur tusan ersätter man spelare som Ailton Almeida och Ola Toivonen? Enkelt, det gör man inte. Säsongen 06/07 var verkligen något utöver det vanliga. Riktigt kännbar. Efter den förnedrande degraderingen från Allsvenskan försvann följande spelare från ÖIS: Anders Prytz, Ailton Almeida, Ola Toivonen, Valter Tomaz Jr, Clifford Mulenga, Robin Ganermyr, Elias Storm, Johan Anegrund, Tuomas Uusimäki och Axel Wibrån. Satan i gatan. Man tappar nästa andan när man ser hur klubben dränerades på kvalitet. För att inte tala om kvantitet. Mest smärtsamt, förutom förlusterna av Ailton och Grinola, var förlusterna av Prytzan, Anegrund och the man, the myth, the concept, the legend, the one and only Valter. Som grädde på moset var det här sillyn då vi värvade in spelare som Iheb Hamzeh och lånade in dekislirare som Ze Rony och Samuel Barley. Det enda goda som hände denna silly var väl att man bestämde sig för att flytta upp Ken Fagerberg och Peter Abrahamsson i a-truppen. I övrigt är den här vintern inget man vill minnas.

2. Silly season 2009/2010

Egentligen är det hugget som stucket mellan 2009/2010 och 2006/2007. I min bok fäller dock förlusten av Marcus Allbäck avgörandet. Degradering och Mackans beslut om att lägga skorna på hyllan är två rätt tunga smällar för en klubb att ta. Det är knappt att jag har återhämtat mig. Lägg där till Álvaro Santos beslut att försöka göra sig omöjlig i klubben samt förlusterna av Roy Miller och Åge Hareide (förlusterna av Martin Dohlsten och Christian Lindström är inte riktigt lika kännbara) och du har en av de värsta sillysar som jag har upplevt. Och det är bara januari. Undra vart det ska sluta? When will better come?

1. Silly season 2003/2004

Silly season 2003/2004 var en mardröm. Slutet på en dynasti. Typ. Hej då Afonso. Snyft! Hej då Hamrén. Buhu. Hej då Ulas. Suck! Hej då Jeff. *en tår trillar sakta ner för kinden* Hej då Bärkroth. Du kommer att saknas oss! Hej då allsvenskans vassaste passningsspel och frejdigaste offensiv. *hänger tungt med huvudet och fäster ett svart sorgeband runt armen* Sett till ren kvalitet har nog ÖIS aldrig tappat så mycket kvalitet och fotbollskunnande som man gjorde under silly season 03/04. Erik Hamréns spelfilosofi, gigantiska engagemang och stil, Afonso Alves fantastiska frisparkar och spektakulära halvplansraider, Jeffrey Aubynns flärdfulla dribblingar, precisa inlägg och sambadefensiv, Martin Ulanders vilja och löpkapacitet, och Robert Bengtsson-Bärkroths exakta försvarsspel. Jag skulle vilja hävda att i och med silly season 03/04 så tog vår senaste storhetstid slut. Efter det har det gått rejält utför. Därför placerar sig också silly season 03/04 i toppen av denna sammanställning av 2000-talets vidrigaste sillysar.

Och ja, rent tekniskt skedde ju inte alla dessa förluster under silly season men rent kontrakttekniskt gjorde de det kan man väl säga. Därför har jag valt att betrakta det som att affärer som gjordes upp och avslutades under pågående säsongen (t.ex. Afonso Alves till Malmö FF och Aílton Almeida till FC Köpenhamn) räknas in under efterföljande silly season. Det var så att säga då de lämnade klubben. Rätt eller fel? Vem orkar bry sig.

Avslutar hela den här posten med två högst subjektiva tio i topp-listor. En över de tyngsta förlusterna rent emotionellt och en över de tyngsta förluster rent sportsligt. Som vanligt har myntet många sidor och det finna alldeles säkert någon som har invändningar mot dessa tre listor. I sådana fall, låt kampen börja.

2000-talets tyngsta förluster (emotionellt)

1. Marcus Allbäck 2009/2010
2. Aílton Almeida 2006/2007
3. Valter Tomaz Jr 2006/2007
4. Markus Johannesson 2004
5. Magnus Källander 2009/2010
6. Anders Prytz 2008/2009
7. Paulinho Guará 2005
8. Johan Anegrund 2006/2007
9. Joachim Karlsson 2002/2003
10. Ken Fagerberg 2007/2008

Tre som inte ens var nära: Afonso Alves (2003/2004), Ola ”Grinola” Toivonen (2006/2007) och Álvaro Santos (2009/2010).

2000-talets tyngsta förluster (sportsligt)

1. Erik Hamrén 2003/2004
2. Afonso Alves 2003/2004
3. Aílton Almeida 2006/2007
4. Ola Toivonen 2006/2007
5. Marcus Allbäck 2009/2010
6. Markus Johannesson 2004
7. Álvaro Santos 2009/2010
8. Paulinho Guará 2005
9. Åge Hareide 2009/2010
10. Ken Fagerberg 2007/2008

Tre som inte ens var nära: Martin Dohlsten (2009/2010), Iheb Hamzeh (2007/2008) och Zoran Lukic (2006).

 

Så var det då klart var Christian Lindström kommer att spela säsongen 2010. I dragkampen mellan Ljungskile SK och Oddevold var det Qviding FIF som visade mest och starkast muskler. Enligt uppgifter har nämligen Lindström bestämt sig för att stanna i Göteborg och att återvända till konstgräset på Valhalla IP. Som de flesta av er säkert känner till har ÖIS och Lindström under en längre tid varit överens om att Lindström bör se sig om efter en klubb där han får spela kontinuerlig a-lagsfotboll.

– Jag behöver en nystart i en klubb som tror mer på mig. Jag behöver spela mer ordinarie för att utvecklas.

Om jag har förstått saker och ting rätt så var Lindström på väg att bli utlånad till Ljungskile redan i somras men den unge mittfältaren valde då att tacka nej till en utlåning för att försöka ta en ordinarie plats i ÖIS. Och inte blir det Bohuslän nu heller för Lindström. Och skönt är väl det för det hade inte varit roligt att stöta på Ljungskile i Superettan. Jag är fullständigt övertygad om att Lindström hade sänkt oss då.

Under sin tid i ÖIS hann Christian Lindström med att spela 55 matcher (39 från start), 12 matcher i Allsvenskan och 43 matcher i Superettan. Sammanlagt blev det två mål och tre assist. Vi tackar Christian för hans tid i ÖIS och önskar honom lycka till i den framtida karriären.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha