Uppföljande intervju med Janne Andersson efter presskonferensen från FCT-ÖIS.

Kan du berätta mer om de två bytena i halvtid.

- Vi hamnade i ett spel i första som jag inte ville ha. Vi blandade för dåligt och det blev alldeles för statiskt och stillastående, där vi satte längre bollar. Att sätta långa bollar är ett sätt man kan spela på, men det blev för mycket av den varan. Vi ville ha mer spring längst fram för vi förutsatte att FCT skulle gå hem lite. Då blev det Björn där framme och Jakob på kanten, så vi skulle få in snabbare och kvickare spelare på det här underlaget. I och med att det var den här typen av matchen, så blev det inte så mycket duellspel på mitten, så vi valde att ta ut Valter och sätta in Mackan för att ligga på positionen bakom Björn. Därmed kunde vi få ner Pavel mer för att bli en första station när vi satte igång spelet. Vi börjar också andra ganska bra men Trollhättan gör ändå 0-2. Vi har en bra period efter 1-2 och anfallet där vi kvitterar är jättefint – precis som jag vill att vi ska spela. Bollen efter marken. Sebban ut till Mackan som driver inåt och sätter in bollen. Det var bra tendenser där, men när Trollhättan gör trean så ska jag inte säga att luften går ur oss, men det blir mentalt tungt igen för oss när vi hade hämtat upp till 2-2 och jag tycker aldrig att vi reste oss efter det. Det kommer några halvchanser, men vi blir aldrig riktigt nära.

Hur påverkade senaste tidens skriverier om dåliga ekonomi killarna?

- Det går väl ingen obemärkt förbi, för annars vore man inte människa. Klart man blir påverkade på ett eller annat sätt. Jag hade hoppats och trott att vi skulle göra en bättre match, det är ingen katastrofinsats på något sätt, men det saknas lite grand. Möter man då ett lag som fightas för sin existens och på det här underlaget, då gäller det vara mer på i huvudet (både i det gena spelet och när de har bollen) och där vi inte idag. De är mer taggade, men så är det ibland i fotboll och jag kopplar inte ihop det med vad som hänt. Jag tror dock inte någon är helt oberörd, det vore konstigt i så fall.

Tre poäng sammanlagt mot Väsby och Trollhättan är klart underkänt.

- Det är ingen tvekan om att det är alldeles för dåligt. men man ska också sortera saker och ting. Vi förlorar en match borta mot Trollhättan där vår backlinje darrar och släpper till. Det har vi inte gjort tidigare utan varit stabila bakåt och aldrig i närheten av att släppa in fyra mål. Att vi får en förlust kan jag leva med, likaså att det är den fjärde på 26 omgångar, det är inte problemet. Problemet är att vi inte har avgjort alla matcher, där vi varit bättre. Den här matchen i sig kunde gått hur som helst, men man ska vinna de matcher man är bättre i, det är grundproblemet.

Vi har svårt att föra såna här matcher?

- Det finns ju ett samband i det. En del lag har haft stor respekt för oss och gått hem och försvarat sig och de har vi inte kunnat spela bort dem tillräckligt bra. Flera matcher har vi gjort det, men inte kunnat göra mål. Här gjorde vi ändå två framåt, men släpper till för mycket bakåt och de kan utnyttja sina omställningar och en hörna.

Norrköping väntar på lördag.

- Nu gäller det att ta poäng! Vi ska säkra hem det här och inte bli inblandade i nån skit. Vi ska avsluta säsongen så bra vi kan, det finns inget annat att tänka på. Det har varit en frustrationssäsong, ett jobbigt år, men det vi gör nu ska vi också bära med oss in till nästa säsong. Det gäller att jobba vidare på hur vi ska spela. Det finns bitvis bra tendenser, när vi får ner bollen på backen. Andra målet är jättebra och det finns några genombrottslägen där vi nära och hittar rätt i vårt spel, men totalt under 90 minuter är det för lite.

Kommer du att testa andra saker framöver?

- Det finns ett kvalstreck nedåt också. När det är klart får man börja eventuellt fundera i andra banor. I grunden ska man alltid spela med bästa laget, men om vi sätter in de unga så kanske det är just det bästa laget. Flera har ju fått chansen tidigare och kanske får fler chanser, så vi får se. Först ska vi samla ihop oss efter den här matchen och sedan titta fram mot nästa omgång.

Alvaro har inte gjort ett spelmål sedan omgång 15.

- Jag hade hoppats mer på Alvaro, så är det och det hade han själv också – det är inte mer med det. Det har inte stämt för honom den här perioden och i grunden är det att han inte kunnat träna sig igenom den här säsongen rejält någon enda gång, då kommer man inte rätt i situationerna heller. Det är ingen tvekan om att vi hade hoppats på fler mål från Alvaro, ibland går det lite i stå och här finns det en skadebild bakom som gör att han haft det problematiskt.

Hur får du till ett avstamp inför nästa år?

- Först ska vi ta de poäng som vi behöver, sedan vill vi hamna så högt upp i tabllen som möjligt. Sedan får man rikta in sig på nästa säsong. Det finns mycket att göra och det är mitt jobb att se till att killarna är motiverade – och de som inte är motiverade kommer heller inte att få spela.

Du har fått hårda sparkrav för truppen nästa säsong?

- Det är inget jag kan kommentera för jag har inget med ekonomin att göra. Det är sportchefen och styrelsen som sätter de ekonomiska ramarna. Lars Ranäng har pratat om att det kommer att bli förändringar, men det får vi prata om då. Som det är nu gäller de här förutsättningarna och då är jag inte inblandad i det.

I Halmstad var du både tränare och sportchef?

-  Jag hade inte sportchefstiteln, men jag höll i vissa bitar. Det är en ganska bred uppgift och du får jobba med många olika frågor, så det får vi återkomma till.

 

Med säsongen – åtminstone den meningsfulla delen – körd i botten är det dags för Sambadefensivs årliga framåtblickande artikel där vi tar oss en titt på truppen, dess sammansättning och framtida behov för att utifrån denna lägesbedömning komma med förslag till förändring, utveckling och förbättring. Inspirerad av ett av mina nuvarande arbetsprojekt har jag i år valt (läs påtvingat övriga redaktionsmedlemmar) att utgå från tre möjliga ställningstaganden eller ageranden: BevaraAvvecklaUtveckla. Processen har helt enkelt gått till på så vis att jag – tillsammans med och med stöd av hela sambadefensiven – har gått igenom truppen – spelare för spelare – och med hänsyn till kontraktssituation, position, antal spelade matcher, prestation (uttryckt i individuell statistik) och genomsnittsbetyg för året m.m. gjort en bedömning huruvida spelaren ska bevaras, avvecklas eller utvecklas.

Att en spelare ska bevaras, avvecklas eller utvecklas må låta maskinellt och känslokallt, men låt mig säga att det har varit fullständigt nödvändigt att ta ner bedömningen och analysen på den nivån. Tänk er organisationsutvecklingskonsulterna i filmen Office Space och ni har mig under hela denna långa process (förutom att jag givetvis är så förbannat slipad och vass att jag aldrig skulle gå på Peters bullshit). Anledning till att jag varit tvungen att plocka ner det hela på organisationsutvecklingskonsultsnivå är att jag egentligen ”älskar” alla dessa spelare av hela mitt hjärta – de är trots allt Öisare och har gjort så gott de kunnat för klubben under ett eller flera år och för det ska de banne mig ha en stora djävla prinsesstårta och var sin kanna blandsaft. De är som Infinite Mass skulle sagt ”Mah Boyz”. Om det bara var upp till det känslomässiga skulle jag därför bevara och utveckla hela bunten.  Och det förstår ni ju själva, att så kan vi ju inte ha det.

Misslyckanden – och det kan vi väl ändå enas om att säsongen har varit, i alla fall sett ur ett rent resultatmässigt perspektiv – kräver huvuden på fat. Någon måste ställas till svars. Och någon måste givetvis avgå. Helst alla. Men eftersom vi är lugna och nyanserade snubbar här på Sambadefensiv har vi istället valt att bara avveckla vissa delar av verksamheten (och då mestadels genom naturliga pensionsavgångar och tidsbegränsade kontrakt).

Som ni förstår skulle det bli en väldigt omfattande text om vi valde att presentera vår fullständiga analys av hela spelartruppen på en och samma gång. För att göra det hela mer läsbart och lätthanterligt har vi därför valt att dela upp publiceringen i fyra delar. I dag publicerar vi delen ”Bevara” som fokuserar på de spelare i truppen som vi anser att ÖIS bör försöka behålla och som vi ska bygga framtida framgång runt. Det rör sig om spelare som vi – i alla fall förutom ett – betraktar som spelare som ska ingå i startelvan – om de är hela, friska och icke-avstängda – i alla matcher som spelas under de närmaste två till tre åren (och innan något smart ass kommer och säger ”hur fan ska det gå till när ni redan nu har tre mittbackar på er lista” vill vi säga att vi sa att det rörde sig om ett undantag, dessutom talar vi om en chansning i form av omskolning i just det fallet, det är helt enkelt ett long shot kick the bucket).

Under den kommande veckan kommer vi sedan att publicera delarna ”Avveckla” och ”Utveckla” som vi hoppas ska generera skön läsning och upprörda diskussioner som får en att tappa andan. Bring the ruckuz! Avslutningsvis kommer vi också att publicera en fjärde – mer framåtblickande – del där vi försöker fokusera på vad som måste till för att ÖIS 2011 ska bli ett lag som slåss om uppflyttning till Allsvenskan. Vi snackar helt enkelt om en lista med ”quick fixes” som Dick Last, Janne Andersson och Lars Ranäng kan använda som mall under det kommande silly season-arbetet med att förstärka truppen inför nästa år.

OK, är ni redo, för nu kör vi!

1. Peter Abrahamsson

Position: Målvakt
Ålder: 22 år
Kontrakt går ut: 2011
Antal matcher säsongen 2010: 27 matcher
Genomsnittsbetyg: 3,0

Det är väl näppeligen inte någon överraskning att vi vill behålla Peter ”Den Store” Abrahamsson. Om man ska vara helt ärlig är han i nuläget vår enda guldklimp. Den enda spelare som har visat sig vara något utöver det vanliga. En superman i samling av högst ordinära män. Som ni kommer att se under veckan finns det en del potential och en del utvecklingsbara spelare i truppen, men inget som går att jämföra med Peter Abrahamsson. Peter Den Store – som han faktiskt förtjänar att kallas, även om vissa av er finner detta smeknamn fånigt och ovärdigt, men vi utgår från att ni är unga och att ni därför aldrig upplevde OS 1992 med USA:s dream team i basket och därför aldrig utvecklat någon förkärlek för überfåniga smeknamn – har helt enkelt så pass mycket potential att den fullkomligt sprutar ur öronen på honom. Vi är många Öisare som redan nu ser honom som en given arvtagare till Andreas Isaksson i landslaget den dagen Erik Hamrén skaffat sig balls nog att säga till Isaksson att hans spel med fötterna är för bedrövligt och att det inte håller på högsta nivå. Enter Peter Den Store! Sett över säsongen som helhet har Abrahamsson varit riktigt stark och stabil. Nope, det blir inga Dr Alban-skämt den här gången. Den kvoten är fylld sedan lång tid tillbaka. Visst, han har kanske varit lite upp och ner. Och under delar av vårsäsongen hade Peter också en småtuff period – jag tänker kanske närmast på missarna mot Falkenbergs FF, Landskrona BoIS, FC Trollhättan och IK Brage – men allt sedan bortamatchen mot Brage har Peter lyft sig. Rejält. Tillsammans med Magnus Sehlström och Victor Skoglund har Peter slipat bort osäkerheten i luftspelet och nu för tiden finns det inget som kan oroa unge herr Abrahamsson. Lägg dessutom till att killen har visat att han har en makalösa förmåga att svara för räddningar som är ”out of this world”, och här tänker jag förstås på fantomräddningen mot Hammarby IF (h) och busterräddningarna mot Jönköpings Södra (b). Om ÖIS kan behålla och förlänga med Abrahamsson har man torrt på fötterna vad gäller målvaktspositionen för lång tid framöver. Glöm allt snack om att vi måste sälja spelare. Och ska det säljas så är det fan-i-mig inte Peter som ska säljas. Och den där grodätaren som var på ÖIS-gården för provträning för någon vecka sedan gör bäst i att flytta hem till Frankrike och öppna snigelfarm. Vi har vår målvakt och hans namn är Peter Abrahamsson.

Missa inte att läsa Håkan Walls fantastiska brev till Peter Abrahamsson efter matchen mot IK Brage. Bland det bättre som Sambadefensiv har publicerat under sin existens.

Räddningsprocent: 79 procent
Antal insläppta mål: 29 mål
Antal matcher med noll insläppta mål: 7 matcher
Antal matcher med ett insläppt mål: 13 matcher
Antal matcher med två insläppt mål: 5 matcher
Antal matcher med tre insläppt mål: 2 matcher

6. Alexander Mellqvist

Position: Mittback/mittfältare
Ålder: 24 år
Kontrakt går ut: 2010
Antal matcher 2010: 16 matcher
Genomsnittsbetyg: 2,4

Nu är det förstås många läsare som höjer rejält på ögonbrynen. Kanske suckar ni högt eller så sätter ni kvällskaffet i vrångstrupen, och lovar och svär att aldrig mer läsa Sambadefensiv under hela ert fortsatta, miserabla liv (jag hatar att blåsa i min egen trumpet, men hur skulle det kunna bli något annat än miserabelt om ni väljer att avstå från något så intrikat och delikat som Sambadefensiv). So. Fucking. What. Man vinner några, förlorar några andra. Det är så livet är. Saken är nämligen den att jag fortfarande tror på Alexander Mellqvist. Idiotförklara mig om ni vill. Kanske vill jag bara tro på att det han visade upp under hösten 2008 var något mer än något flyktigt. Kanske vill jag bara tro att den där förmågan att ligga rätt i position utanför motståndarnas straffområde och suga upp andrabollar som man trycker dit med sträckt vrist – lågt, otagbart invid målvaktens vänstra stolpe – går att utveckla och göra till något som på sikt kan bli oerhört nyttigt och användbart för ÖIS. Kanske är det inte alls så, och om det skulle visa sig vara så lovar jag att krypa till korset och göra avbön. Kanske rent av avgå. Med buller och bång. AIK-style! Men fram till att det är fastställt att Mellqvist är ett hopplöst fall väljer jag att tro på Mellis. Hellre fria än fälla. Trots sina blott 24 år är nämligen Alexander Mellqvist en av truppens mer rutinerade spelare med sina 108 matcher i ÖIS-tröjan (57 matcher i Superettan och 51 matcher i Allsvenskan). Och då ska man också ha i åtanke att jag inte räknat med samtliga cupmatcher som Mellqvist spelat för klubben. Dessutom är det faktiskt så att Mellqvist – när han används på rätt sätt – har mycket att tillföra. Problemet är bara att han fått finna sig i att spela ytter under Janne Andersson och det känns verkligen inte optimalt. Jag måste också erkänna att jag finner Vergilius förslag om att låta Mellis göra en Jon Jönsson kittlande. Det vill säga testa honom i rollen som spelande mittback. Särskilt om man kan para ihop honom med en något raskare backkollega. Varför skulle inte det fungera? Gör om. Tänk rätt. Mellqvist har tyngden, styrkan och spelförståelse för att greja det, för att inte tala om vilken tillgång han skulle kunna bli under speluppbyggnaden. Avslutningsvis anser jag att Mellqvist är värd en chans till då det vore intressant att se vad han går för om han får vara frisk under försäsongen. Jag har helt enkelt förbannat svårt att se att prestationen under 2008 bara var en tillfällighet.

Antal mål under 2010: 1 mål
Antal målgivande passningar under 2010: 1 målgivande passningar
Totalt antal skott under 2010: 20 skott
Antal skott på mål under 2010: 9 skott
Antal skott för att göra ett mål under 2010: 20 skott
Antal skott i målställningen under 2010: 0 skott

7. Björn Anklev

Position: Ytterback/mittfältare/anfallare
Ålder: 31 år
Kontrakt går ut: 2012
Antal matcher 2010: 25 matcher
Genomsnittsbetyg: 2,6

Klart som fan mannen med det gigantiska hjärtat och den enorma fighting spiriten ska stanna i klubben. För all framtid! Eller i alla fall så länge som Janne Andersson har för avsikt att använda sig av Björn Anklev som ytterback. Under året har vi fått nöjet att också se Anklev som anfallare och mittfältare och jag måste säga att han inte direkt rosat marknaden på dessa positioner. Visst, sejouren som anfallare inleddes starkt med sex mål på fem matcher, men efter det gick allt i stå och nu har Anklev gått mållös från planen i tolv raka matcher. Inte bra. Inte heller har Anklev lyckats något vidare i rollen som höger- eller vänsterbreddare. För svag förstatouch och lite för oren bollträff för att det ska fungera hundraprocentigt. Lite för många inlägg hamnar bakom mål istället för framför. Visst, det är bättre än Alex Perreira, men fortfarande inte tillräckligt. Trots detta ser jag gärna att El Pato stannar i klubben. När han spelar ytterback spelar han fotboll som Motörhead och Social Distortions låter. Rakt in i kaklet. Benhårt. Frenetiskt. Tatuerat. Utan pardon. Ursinnigt. Besinningslöst. Fullt ös, medvetslös. Och då är han också en fröjd att skåda. Då finns det inte heller någon som kan passera oskadd genom Anklevs yta.

Antal mål under 2010: 6 mål
Antal målgivande passningar under 2010: 2 målgivande passningar
Totalt antal skott under 2010: 40 skott
Antal skott på mål under 2010: 26 skott
Antal skott för att göra ett mål under 2010: 6,67
Antal skott i målställningen under 2010: 0 skott

8. Valter Tomaz Jr

Position: Mittback/mittfältare
Ålder: 32 år
Kontrakt går ut: 2010
Antal matcher 2010: 7 matcher
Genomsnittsbetyg: 2,5

Låt oss göra en sak klar från allra första början, Valter Tomaz Jr ska vara kvar i ÖIS av en enkla anledning: Attityden! Och han ska vara det som en enda sak: Mittback! Svårare än så är det inte. Rätt använd är Valter en pärla. En sådan där som man bara finner ett par gånger under livet. Men det är lika bra att Jannarna inser att det inte är någon pärlan som man kastar till svinen, som man gör om man väljer att spela Valter som vänsterback – då söker han sig centralt in i planen och ställer till det för ”sin” mittback – eller som central fältare – då sprider han bollar över hela inre vallgravsområdet. Men som mittback fungerar han mer än väl. Inför säsongen 2011 är mitt drömmittbackspar Valter Tomaz Jr och Robin Jonsson. Precis som det var inför säsongen 2010. Men tyvärr satte Valters skada i matchen mot Degerfors IF stopp för den saken. Valters attityd och arnoldschwarzeneggeraktighet kompletterar helt enkelt Jonssons lugn och mer genomtänkta och kontrollerade spel på ett föredömligt sätt. Som ni kan se av kontraktsinformationen här ovan går Valters kontrakt ut efter säsongen och jag hoppas därför att Dick Last sätter sig ner och förhandlar om Valters kontrakt så att han får en rimlig lön och inte någon uppblåst ”hemvändarefrånnorgelön”. Till rätt lön och på rätt position är Valter ett catch utan dess like.

Enligt våra källor har också Valter och ÖIS börjat förhandla om ett nytt kontrakt.

Antal mål under 2010: 0 mål
Antal målgivande passningar under 2010: 0 målgivande passningar
Totalt antal skott under 2010: 7 skott
Antal skott på mål under 2010: 2 skott
Antal skott i målställningen under 2010: 0 skott

9. Pavel Zavadil

Position: Mittfältare
Ålder: 32 år
Kontrakt går ut: 2010
Antal matcher 2010: 26 matcher
Genomsnittsbetyg: 3,2

Det kan knappast komma som en chock för någon att en spelare av Pavel Zavadils kaliber är attraktiv på den svenska spelarmarknaden. Om ÖIS inte agerar eller vill ha honom finns det många ”friare” som väntar i kulisserna. En sådan gubbe förblir inte ogift. Var så säker på det. Och jag måste säga att det skulle svida något oerhört att behöva se Zava springa in på Gamla Ullevi i en annan tröja än ÖIS-tröjan. En prestigeförlust av stora mått. Jag vill dock understryka att internt är defensiven lite kluven när det gäller Zavas vara eller inte vara i ÖIS. Några av oss – bl.a. undertecknad – anser att han är värd guld och gröna skogar och allt smör i Småland, medan några andra menar att vi inte ska spräcka budgeten för Pavels skull. Men om vi säger så här då; Dick, gör allt som står i din makt för att behålla Zava i ÖIS – hans symbolvärde som lirare är enormt och borde gå att marknadsföra på ett bättre sätt än vad som skett hittills – men se till att du håller dig inom rimlighetens gränser. Inget överpris med andra ord. Ge honom trygghet, stabilitet och ett prestationsbaserat kontrakt. Behandla honom som din största tillgång och se till att han stannar i klubben i åtminstone två till tre år framöver. Varför? Enkelt. För det första har han en sjuhelvetes vinnarskalle. Rätt attityd är som vi lärt oss under årets säsong a och o för att vinna matcher. 15 kryss är 15 kryss och jag vågar lova att Pavel har hatat varje enskilt kryss. Innerligt. Attityd har Pavel så att det räcker och blir över. Dessutom tror jag att man kan använda Pavel som mentor och läromästare för spelare som Markus Gustafsson och Markus Anderberg. Lirare som inte riktigt grejar skitgörat. Där kan Pavel lära ut mycket. Och vi får inte heller glömma bort att Pavel är ett proffs ut i fingerspetsarna. Kanske rent av truppen mest professionella spelare nu när Mackan Allbäck lagt skorna på hyllan. Och nu glömde jag kanske det viktigaste argumentet för varför Pavel bör stanna i ÖIS – han är helt enkelt förbannat bra. En man att bygga ett lag runt.

Antal mål under 2010: 4 mål
Antal målgivande passningar under 2010: 5 målgivande passningar
Totalt antal skott under 2010: 36 skott
Antal skott på mål under 2010: 15 skott
Antal skott i målställningen under 2010: 1 skott

17. Robin Jonsson

Position: Mittback
Ålder: 22 år
Kontrakt går ut: 2012
Antal matcher 2010: 25 matcher
Genomsnittsbetyg: 3,0

Robin Jonsson är ÖIS absolut bästa mittback. Punkt slut. Har du något att invända mot det kan du förvänta dig en ”permban” på forumet. Så är det bara. Det är lika bra att köra med öppna kort. Fuckar du med Robin Jonsson så fuckar du med mig. Och det är lite som att fucka med han den där killen som Franke fuckar med i Pusher. OK? Killen är bara 22 år (fyller förvisso 23 år i november), men har allt sedan Åge Hareide flyttade tillbaka honom in i mittförsvaret gått från klarhet till klarhet. Klok, lugn och städad. Allt som oftast välavvägd och rekorderlig. Skulle kanske må bra att slipa bort de värsta idiotbrytningarna på offensiva planhalva (jepp, jag tänker på idiotutvisningen i hemmamatchen mot Ängelholms FF). Med sin god spelförståelse har Robin en enastående förmåga att klara ut de allra mest knepiga situationerna med relativt små och enkla medel. Ett par rappa steg i rätt ögonblick och Jonsson är framför sin motståndare för att bryta ett uppspel. Ett enkelt kliv i sidled och en farlig två-mot-en-situation blir till en omställning för ÖIS. Ett snabbt ”fall” och det där fina läget för motståndarna blev till intet. Robin har (nästan) hela reportoaren. Har under den senaste tiden tagit ett par rejäla kliv och måste numera betraktas som mer eller mindre given i ÖIS centrallinje. Jonsson hade i och för sig kunnat föras upp på utvecklingslistan som kommer under veckan då han skulle växa en hel del som fotbollsspelare om han behärskade uppspelen lite bättre och hade lite bättre precision i det långa spelet samt om han utvecklade lite mer ledaregenskaper och tog för sig lite mer vad gäller styrningen av ÖIS defensiv. Men som sagt, överlag är Robin Jonsson ett fullgott alternativ som mittback. Lägg dessutom till att det är en tämligen erfaren spelare vi har att göra med. Jonsson gjorde a-lagsdebut redan som 19-åring och innan vi har nått halva säsongen 2011 kommer Jonsson att ha gjort över 100 seriematcher i den rödblåa tröjan. Inte illa pinkat av en pojke som varit så utskälld och förbannad som Robin Jonsson. Snack om att ta revansch!

Antal mål under 2010: 2 mål
Antal målgivande passningar under 2010: 0 målgivande passningar
Totalt antal skott under 2010: 3 skott
Antal skott på mål under 2010: 3 skott
Antal skott i målställningen under 2010: 0 skott

Där har ni den. Stommen i ÖIS årgång 2011. Det är de här snubbarna, tillsammans med de som sorterar in under ”Utveckla”, som ska se till att ÖIS är tillbaka i Allsvenskan 2012. Saknar du någon spelare eller har du andra funderingar kring hur truppen bör utvecklas är du välkommen att framföra din åsikt i kommentarsfältet. Låt diskussionen ta sin början!

 

Ni bad om det! Mer skvaller alltså. Och vi ser inte någon anledning att inte ge er, kära läsare, vad ni ber om. Så här kommer lite allmänt och löst skvaller kring Sällskapet samt en första koll på det amerikanska nyförvärvet Julian Stahler som i kväll gjorde debut när U21-laget mötte BK Häcken uppe på ÖIS-gården. Men vi inleder den här texten med lite skvaller. Hoppas att ni blir nöjda nu.

Vi kan till en början avslöja att en liten fågel har viskat i vårt öra att Pavel Zavadil och Dick Last i dag satte sig ner vid förhandlingsbordet för att diskutera Pavels kontraktssituation. Om snacket rörde en förlängning på dagar (ryktet om att Pavels kontrakt går ut den siste oktober) eller år (som i en förlängning till 2012) är dock oklart. Av den vackra fågelsången framgick dock att Pavel trivs bra i ÖIS och att han verkligen vill stanna i klubben. Och tydligen handlar det inte om huruvida ÖIS spelar i Superettan eller i Allsvenskan nästa säsong utan Pavel är intresserad av att stanna även om det inte blir uppflyttning i år. Snacka om härligt kvitter!

****

Och efter den stora nyheten – det riktigt heta skvallret – har vi en mer allmän iakttagelse. Det är nämligen så att när ÖIS i går spelade mot Landskrona BoIS befann sig den gamla läktardarlingen Jeffrey Aubynn på Landskrona IP:s läktare. Och inte nog med det, Aubynn såg även matchen tillsammans med Dick Last, Joakim Geigert, Benny och Ulrika Rosén. Då drar givetvis snacket i gång med en gång. Vi vet alla att Aubynn var intresserad av att flytta hem till Göteborg och ÖIS redan förra säsongen, men att det då inte blev någonting. Vi vet också att Malmö fortfarande är skyldiga ÖIS åtminstone en utlåning efter Ola Toivonen-affären där ÖIS blev garanterade att få låna tre spelare av Malmö inom en snar framtid. Om vårt minne inte sviker oss har ÖIS bara lånat Big Sammy Barlay från Malmö, vilket borde innebära att man har ytterligare en eller två tjänster att utkräva från Skåneklubben. Och inte fan vore det fel att låna in Jeffrey Aubynn för resterande nio matcher. För om vi ska vara ärliga har vår vänsterkant varit iskall denna säsong och vi vet alla vad Jeffrey kan erbjuda om han får vara hel och är på spelhumör. Källor med insyn i Malmö FF bedömer också att det inte är helt osannolikt att Jeffrey vill lämna Malmö då han mestadels får nöta bänk bakom Jimmy Durmaz och Guillermo Molins.

Tre scenarion rangordnade efter sannolikhet:

1. Jeffrey är bra polare med Dick Last, Ulrika Rosén och Joakim Geigert. ÖIS är Jeffreys gamla lag. ÖIS spelar i Landskrona. Jeffrey åker upp till Landskrona från Malmö för att se ÖIS och för att hänga med Dick, Rosén och Jocke G. Inget mer med det.

2. Jeffreys karriär går mot sitt slut och han har tidigare försökt få komma hem till ÖIS. Han vill därför hålla kontakten med klubben och åker upp för att representera (enligt uppgift går Jeffreys kontrakt ut efter säsongen, men det är oklart om det stämmer).

3. ÖIS vill låna Jeffrey av Malmö FF under resten av säsongen.

Och alternativ 3 kan vi glömma då samma regler gäller för utlåning som för övergång. Jeffrey Aubynn kan vi med andra ord glömma. I alla fall denna säsong. Enligt people-in-the-know var det Jeffrey Aubynn själv som ville komma upp till Landskrona för att kolla på ÖIS match. Så där ja, då lägger vi det roliga ryktet åt sidan.

****

Avslutningsvis har vi också tagit en första koll på det amerikanska nyförvärvet Julian Stahler. OK, det är kanske inte helt fair mot en 18-årig att utsättas för en hårdgranskning redan i första b-lagsmatchen, men när klubben ändå har valt att slå på stora trumman och blåsa upp en värvning till Tipselitlaget, som man har gjort i det här fallet, tycker vi ändå att det är på sin plats att kasta ett öga på killens debut i den rödblå tröjan. Dessutom har killen visat framfötterna på a-lagets träningar. Självfallet blir man då nyfiken. Skulle inte ni bli det?

Så vad fick vi då se i dag. Ja, om man ska vara ärlig, inte mycket. Stahler fick 25 till 30 minuter på sig att visa upp sig när han kom in som högerbreddare istället för Niclas Elving. Och vid första anblick såg han ut som en typisk Öisare. Omkring 170-175 centimeter och smal som en ål. Tunn, riktigt tunn. Påminde en hel del om Nicolas Sandberg i sin kroppsliga disposition. Men skenet kan som vi alla vet bedra. Stahler visade sig vara tuffare och hårdare än vad man kunde ana när man först fäste blicken på honom. Under sin knappa halvtimme stod han upp bra på sin högerkant och efter lite inledande nervositet där han bland annat drällde ut både en, två och tre bollar över sidlinjen repade han mod. Mest imponerande var en aktion i matchens slutskede där Stahler glidtacklade till sig bollen ungefär tio meter utanför Häckens straffområde och när han sedan kom in som tvåa i nästa duell tryckte han till sin motståndare rejält och trängde sin in framför och vann tillbaka bollen. Därefter vände han upp och serverade Mikael Odin ett riktigt bra skottläge strax utanför straffområdet. Tyvärr var inte Odin på alerten utan valde att spela en slapp passning ut till Alex Perreira. I övrigt kan det väl sägas att det såg ut som att Stahler hade fin spelkänsla och hyfsad precision i passningarna. Han hade bland annat en väldigt fin djupledssmekning fram till Linus Högberg i slutet av matchen som var värd ett bättre öde. Överlag en lovande debut och vi hoppas få se unge Stahler i a-laget inom kort.

****

Och när det gäller matchen mellan ÖIS och BK Häcken kan det rapporteras att ÖIS tog ledningen i matchen efter att Alex Perreira uppvaktat Häckens målvakt med ett distansskott och Nicolas Sandberg gjorts ner bakifrån när han skulle raka in returen i öppet mål. Straff och varning till en Häckenförsvarare. Straffen rullade Alexander Mellqvist in. Hur kyligt som helst. Häckens målvakt dök åt vänster och Mellqvist bredsidade in 1-0 i det högra hörnet. Ta notis, Álvaro Santos!

Bara några minuter därefter gjorde ÖIS också 2-o efter att Adam Eriksson tjongat upp en boll mot Luka Mijaljevic som vann sin närkamp och fick vidare bollen till Nicolas Sandberg som i sin tur spelade tillbaka på en rättvänd Alexander Mellqvist. Mellqvist avancerade några meter innan han spelade tillbaka till Sandberg som strax utanför straffområdet slängde i väg ett något oväntat skott som tog Häckens målvakt, Damir Mehic, på sängen och som också letade sig in i målvaktens högra hörn. Påpassligt och rätt snyggt faktiskt.

I den andra halvleken tog Häcken över i stort sett allt spel och ÖIS hade inte mycket mer än en och annan kontring. I och för sig inte helt ofarliga. Häcken hade dock sina chanser att reducera och kvittera. Bland annat hade Vinicius två frilägen som han brände. Vid det första friläget stod i och för sig Victor Skoglund för ett riktigt modigt ingripande då han kastade sig in framför en sopren Vinicius för att peta bort bollen. Visst, det såg ut som att Skoglunde klippte Vinicius över smalbenen, men domaren valde att fria. En straff per match räcker. Vid det andra friläget satte Vinicius bollen i ribban och ÖIS fick undan returen genom Adam Eriksson. Häcken skulle dock få sin reducering lite senare genom Josef Karlsson som stänkte in bollen resolut bakom Victor Skoglund. Mot slutet av matchen låg sedan Häcken på för en kvittering men för en gång skull stod ÖIS upp bra och redde ut stormen. Seger med 2-1 mot tabellefyran är inte så illa pinkat med tanke på hur det har sett ut i tidigare matcher under året.

 

Under 2000-talet har ÖIS haft sju olika huvudtränare. Alla med sina för- och nackdelar. En del bättre, en del sämre och några fullständigt katastrofala. Under min tid som Öisare har klubben hunnit med följande herrar: Erik Hamrén, Jukka Ikäläinen, Zoran Lukic, Sören Börjesson, Janne Carlsson, Åge Hareide och Janne Andersson. En gedigen samling, minst sagt. Och med tanke på att det är ett par dagar till nästa match – och att jag inte har något bättre för mig på dessa förbannade tågresor mellan X och Y – tänkte jag att det kunde vara kul med en liten tillbakablick på dessa sju herrar och deras gärningar och resultat som huvudtränare.

Inspirationen till den här artikeln fick jag när AIK knöt till sig Alex Miller för en dryg månad sedan och en AIK-bekant gjorde en sammanställning och betygsättning över samtliga huvudtränare som AIK haft under 2000-talet.

Självfallet behöver ÖIS och Sambadefensiv en likadan genomgång.

Inte sant?

Så klart!

Erik Hamrén (1998-2003) +++++

Be till gud så svarar Hamrén!

Erik Hamréns meriter som tränare för ÖIS talar för sig själv. Det finns liksom inget mer att säga. Under åren i ÖIS fylldes det hamrenska prisskåpet – för att inte tala om ÖIS-gårdens prisskåp – på med ett cupguld (2000), ett litet silver (2002) och ett allsvenskt brons (2003). Och ÖIS gick från jojo-gäng till topplag på bara ett par säsonger. För att inte tala om hur Lirarnas lag återupprättade sitt skamfilade rykte och återigen blev Lirarnas lag. I ÖIS-kretsar är Hamrén – av förståeliga skäl – untouchable. Med all rätt! När man ser till betyget på Hamréns tränargärning i ÖIS kan man inte göra så mycket annat än att sätta högsta betyg. Dessutom med en guldstjärna i kanten. Hur många av de som besöker Gamla Ullevi i dag blev inte Öisare under Hamréns glansdagar?

Samtidigt får man inte glömma bort att Hamrén förfogade över ett gäng gudabenådade fotbollsspelare under sin tid i ÖIS. Eller vad sägs om Marcus Allbäck, Johan Elmander, Niclas Sjöstedt, Johan Anegrund, Anders Prytz, Valter Tomaz Jr, Morgan Nilsson, Dick Last, Joakim Karlsson, Afonso Alves och Paulinho Guara. Och lägg då märke till att jag inte ens har nämnt mittfältarna Martin Ulander, Markus Johannesson, Magnus Källander och Jeffrey Aubynn. Satan i gatan vilket mittfält ÖIS hade på den här tiden. Helt klart en av de fem bästa mittfältsuppställningar som svenska fotboll har bevittnat under 2000-talet (i konkurrens med Djurgårdens under säsongerna 2002 och 2003, IF Elfsborgs under säsongerna 2008 och 2009 samt Kalmar FF:s under säsongen 2008).

För de här spelarna skapade Hamrén den optimala modellen och gav dem sedan frihet att vara precis hur kreativa, lekfulla och effektiva som de önskade. Därutöver gjorde han även följande saker: kokade gröt åt dem, pushade på dem, lärde dem att det är minst lika viktigt att underhålla som att vinna och att det viktigaste av allt ändå är att ha roligt när man lirar fotboll. Gör skitjobbet med ett leende så kommer finessen och liret av sig självt. Och med det kom också framgångarna. Frågan är om vi Öisare kommer att få uppleva en lika framgångsrik period inom en snar framtid eller om den tiden är förbi för gott.

Facit: 104 47 24 33 159-143 16 165 (1,59)

Be till gud så svarar Hamrén

Jukka Ikäläinen (2004) +

Jukka Ikäläinen introducerades som mannen som skulle ge sambafotbollen en sisuinjektion. I Ikäläinens uppdrag ingick dess värre också den något otacksamma uppgiften att ta över och förvalta det kungarike som Erik Hamrén hade byggt upp under sina sex år i ÖIS. Något diplomatiskt uttryckt kan man väl säga att det gick så där för Ikäläinen. Eller vad fan! Varför ska vi vara diplomatiska. Jag har fått nog av att smyga kring väggarna och viska saker som jag tycker och tänker. Nu får det vara slut på att svära under lugg och att knyta handen i fickan. Det är väl bättre att vi är raka, öppna och ärliga och tar bladet från munnen och säger som det är: det gick helt åt helvete; Jukka Ikäläinen var en fullständig katastrof.

Från toppen till botten på en säsong. Vad mer behöver du veta? Det enda som räddade oss från fullständig förnedring den säsongen var en lyckospark av Tryggvi Gudmundsson.

Så här i efterhand kan man ju undra vad det var som fick ÖIS att välja Ikäläinen som huvudtränare efter Erik Hamrén. Lockades man av hans vilda idéer om en synnerligen specialiserad och dynamisk fotboll där varje enskild spelare skulle vara väldigt nischad inom ett visst område eller trodde man bara att Ikäläinens snack om sisu och vinnarskallar skulle göra att ÖIS tog det där sista lilla steget till den absoluta toppen av tabellen? Så här i efterhand är valet av Ikäläinen som ny huvudtränare fullkomligt obegripligt. Mannen hade ingenting. Siltch. Nada. Nothing.

Med facit i hand kan man också konstatera att Ikäläinen var en felrekrytering. Jag vill till och med hävda att Ikäläinen var början på slutet, eller hur man nu ska säga. Efter att Ikäläinen fick sätta sitt märke på ÖIS har inget varit sig likt. Efter Ikäläinen har ÖIS varit svensk fotbolls jojo-lag numero uno. Ikäläinen fick till slut lämna klubben och kläckte i det sammanhanget ur sig det fantastiska citatet: ”Jag skulle bli väldigt överraskad om något hände nu eftersom jag de senaste dagarna planerat intensivt med klubbledningen inför kommande säsong.” Dagen efter fick Ikäläinen äntligen lämna klubben.

Och bara så att ni vet, det finns en logisk förklaring till varför så många Öisare gick från att dra blondinskämt till att dra skämt om Jukka Ikäläinen under säsongen 2004:

Valter Tomaz Jr står och städar sin bil uppe på ÖIS-gården när hans tränare, Jukka Ikäläinen, kommer ut och kollar ÖIS-gårdens brevlåda och går in igen.
Femton minuter passerar, och Valter står fortfarande kvar och städar sin bil, när Ikäläinen kommer ut igen. Och återigen kollar Ikäläinen  brevlådan. Och återigen går Ikäläinen in igen.
Valter går nu över till att vaxa huven på sin bil. Och efter ungefär 20 minuter eller kanske en halvtimme kommer Ikäläinen ut för att kolla brevlådan för tredje gången. Och för tredje gången går Ikäläinen in igen.
Samma visa upprepar sig en fjärde gång och nu har Valter fått nog och frågar Ikäläinen vad fan han håller på med.
- Jukka, varför springer du ut och in och kollar brevlådan hela tiden? Var inte brevbäraren här för över två timmar sedan. Vad håller du på med!?!
- Jo, men den där idiotiska datan säger hela tiden att jag har fått post!!!
End scene…

Facit: 26 6 9 11 24-35 (-11) 27 (1,04)

Zoran Lukic (2005 – maj 2006) ++

Norge har Skavlan. Sverige har Skrävlan. Zoran Lukic pratade vitt och brett om hur han skulle reformera ÖIS och göra laget till det nya Djurgårdens IF FF (ni som var med på den här tiden minns säkert att Djurgården, Zoran och ärke-bajaren Snuffe Åkeby var det nya svarta i Fotbolls-Sverige omkring 2004-2005). Under sina ett och ett halvt år som tränare för ÖIS skrapade Zoran Lukic ihop ett något bättre facit (1,09 poäng per match) än vad Jukka Ikäläinen (1,04 poäng per match) gjorde under föregående säsong. Inte illa! Mycket snack, men väldigt, väldigt lite verkstad. När det väl kom till praktik och att leverera resultat hade inte Skrävlan mycket att komma med.

Under våren 2006 lyckades Lukic dessutom med bedriften att coacha ett lag bestående av spelare som Ailton Almeida, Ola Toivonen, Boyd Mwila, Dick Last, Valter Tomaz Jr, Johan Anegrund och Anders Prytz till att ta fem poäng på nio omgångar. Hur i helvete gick det till? Jo, det ska jag tala om. Genom ett oerhört naivt försvarsspel, genom en taktik som inte passade spelarmaterialet och genom att hänga ut spelare i media. Lukic fick också lämna klubben med svansen mellan benen och har därefter levt en undanskymd tillvaro i kvartersklubben Qviding FIF (med undantag av en tolvmatcherssejour i Djurgården under 2009 – som givetvis slutade i totalt fiasko – vad annat!) och det trots att Lukic såg sig själv som guds gåva till svensk fotboll och snackade vitt och brett om anbud från Tyskland och Holland och ditten och datten. Nej, Zoran ”Skrävlan” Lukic var bara ytterligare en i raden av felrekryteringar efter Erik Hamrén.

Herr Lukic ska dock ha kredd för att han drog in en hel del stålar till Sällskapet. Utan Lukic som huvudtränare hade sannolikt aldrig Ola Toivonen skrivit på för klubben. Cha-cha-ching! Och om det kollektiva minnet inte sviker oss så var det tack vare Zorans gift of gab som ÖIS fick så bra betalt för Ailton Almeida. Vi säljer inte under 40 miljoner! Klirr i kassan som räddade klubben från konkurs. Så där har ni det, helt värdelös var han inte den gode Zoran, även om han sannolikt var en bättre talare och förhandlare än taktiker och matchcoach [Tack för påminnelsen, Tml].

Facit: 35 10 8 17 43-56 (-13) 38 (1,09)

Zoran Lukic kan allting: Hur man tar allsvenskt guld, hur man gör spelare som Ailton Almeida och Ola Toivonen till förlorare och hur man gör tillvaron i Qviding dräglig.

Sören Börjesson (maj 2006 – november 2006) +

Sören Börjesson är en legend. Så är det bara. Man kan inte skriva något ont om Sören Börjesson utan att straffas i efterlivet. Så är det bara. Men låt mig bara säga en sak, någon allsvensk tränare var Sören Börjesson inte. På tok för snäll och gosig för att göra ÖIS korgossar till en vinstmaskin. När Börjesson borde lärt spelare som Robin Ganemyr, Boyd Mwila och Henri Scheweleff att tugga taggtråd lät han dem istället försöka lira sig ur bottenträsket. Öisigt, men inte helt rätt taktik om man vill spela allsvenskt. Ska man vara helt ärlig fick Börjesson förvisso ta över ett sjunkande skepp från Zoran Lukic. Hur Börjesson än försökte kunde han aldrig få skutan på rätt köl. Inte konstigt med tanke på att råttorna redan höll på att lämna skeppet: Ailton Almeida blev klar för FC Köpenhamn, medan Johan Anegrund funderade på pension och Ola Toivonen, Valter Tomaz Jr och Anders Prytz längtade bort. Resultatet vet vi alla, en 14:e plats i Allsvenskan och degradering till Superettan. Därpå följde den hemska säsongen 2007, men med den har inte Sören Börjesson så mycket att göra.

Facit: 17 3 5 9 18-30 (-12) 14 (0,82)

Janne Carlsson (november 2006 – juni 2009) +

Av de sju tränare som ÖIS har haft under 2000-talet har nog Janne Carlsson haft den allra mest otacksamma uppgiften. För det första fick han ta över tränarsysslan i ungefär samma stund som klubben gick in i en djup kris. Några månader innan Carlsson tog över stafettpinnen från Sören Börjesson var ÖIS timmar från en konkurs. Något som skulle få konsekvenser ungefär ett år senare i den s.k. Gothiagate. Som om inte det var nog fick Carlsson dessutom ta över ett lag som precis degraderats från Allsvenskan och med allmän spelarflykt som följd. Ola Toivonen försvann till Malmö FF, Ailton Almedia såldes till FC Köpenhamn, Johan Anegrund la skorna på hyllan, Valter Tomaz Jr och Anders Prytz drog i väg till Norge, Tuomas Uusimäki flyttade hem till Finland och låneavtalet med Elias Storm gick ut. Mellan säsongerna 2006 och 2007 tappade ÖIS spelare motsvarande 123 matcher från start. Snacka om att inleda i motlut.

Carlsson kavlade dock upp ärmarna och gav sig den på att lyckas även om han var tvungen att förlita sig på ungtuppar som Ken Fagerberg och Robin Jonsson, inlånade spelare som Samuel Barley och Ze Rony och köttare som Ivica Skiljo och Iheb Hamzeh samt anfallsvapnet långa bollar i tomma intet och håll tummarna för att alla heter Ken i Göteborg. Säsongen 2007 blev också en fullständig katastrof med ett lag som inte trivdes med varandra och som inte hade en aning om vad som krävdes för att bli ett stabilt superettanlag. Och Janne Carlsson bidrog verkligen till detta genom att allt för ofta lyfta upp Iheb Hamzeh eller Jukka Sauso i anfallet och börja skicka långt. Om vi ska vara snälla kan vi väl säga att Carlssons ära och framtid som ÖIS-tränare räddades av Ken Fagerbergs och Andreas ”Kocken” Clarholms fina säsong. I övrigt gör vi nog bäst i att sopa in Carlssons första säsong som huvudtränare långt under mattan dit bara dammråttorna vågar bege sig.

Säsongen 2008 gick dock i dur. Till stor del tack vara värvningarna av Pavel Zavadil, Dennis Jonsson, Tommy von Brömsen, Christofer Bengtsson, Björn Anklev och Marcus Allbäck. Carlsson tog plats i baksätet och lät spelarna visa vägen. Fortfarande med hjälp av en hel del långa bollar, men också med lite lir genom 2008-års assistkung Zavadil och ett grymt köttigt och kompakt försvarsspel. Förstaplats i Superettan och uppflyttning.

Då började också det helvete som vi helst inte vill tala om. Än mindre dra oss till minnes.

Jag är ledsen, men jag måste ta upp de tolv första matcherna under säsongen 2009. Jag menar det går inte att blunda för två poäng på tolv omgångar. Det bara går inte! Visst, man kan snacka om skador och oflyt och om Dick Lasts tabbar, men man kan lika gärna snacka om felvärderingar av spelarmaterial, en svag och icke-fungerande taktik, bristande analys av motståndarnas styrkor och svagheter och ett oerhört naivt och extremt svagt försvarsspel. Samtliga dessa senare förklaringar ligger på Janne Carlssons bord. Skyldig till alla åtalspunkter! Det är bara att inse att Carlsson inte var mogen för att ta sig ann ett bottenlag i Allsvenskan. Och därmed blev han följaktligen också degraderad till assisterande tränare igen. Om man ska säga något om betyget så är det väl att en bra säsong och två riktiga katastrofsäsonger inte kan ge så mycket annat än en etta i betyg. Det är trist, men så är fallet. Livet är helt enkelt hårt mot de hårda.

Avslutningsvis måste jag bara tillägga att Janne Carlsson helt klart har ballar av stål och att det är något som han ska ha all respekt för. Alla som står ut med hot och hembesök och allt vad det innebär för familj och psykisk hälsa och som ändå klarar av att gå till jobbet och ta fighten dag efter dag är OK i min bok.

For those about to rock – We salute you!

Facit: 72 27 14 31 102-107 (-5) 95 (1,32)

Åge Hareide (juni 2009 – oktober 2009) ++

Vi var många som lät oss bli förförda av Åge Hareide. Inget lustigt med det. Efter en katastrofal vårsäsong där ÖIS under Janne Carlsson, Dick Lasts och Marcus Allbäcks ledning tagit två poäng på tolv matcher gjorde Hareide entré med buller och bång. Nu skulle det bli ordning och reda på torpet. Blåställ på! Och ingen mer skit i det blå skåpet. Nu skulle vinsterna börja trilla in. Och det första Hareide gjorde var att införa de gemensamma frukostarna som Erik Hamrén hade kört med under sin tid som tränare. Ändra rutiner, knyt ann till traditionen – helt rätt och riktigt!

Hareide lanserades med en gång som någon form av frälsare. Med all rätt? Undertecknad föll definitivt i fällan. Kanske för att Hareide röt till när spelarna inte skötte sig på träning. Nu skulle det bli slut på lallandet och snacket om goa gubbar och bra stämning. En kris ska behandlas som en kris och en tränare ska inte vara spelarnas polare. Kanske för att Hareide tycktes vara en tränare som var helt besatt av detaljer. Inget mer slarv i försvaret eller enkla bolltapp på mittfältet. Slarvar du, bänkas du! Svårare än så var det inte. Kanske för att Hareide var en tränare som tycktes ta allt på största allvar. Skit i hur tabelläget ser ut, skit i våren, vi har vår egen tabell: Hösttabellen. Kanske för att Hareide var en tränare som kunde låta spelarna  ägna timmar åt att nöta uppspel och löpvägar. Ingenting fick lämnas åt slumpen och varje lag hade styrkor och svagheter som kunde minimeras eller utnyttjas. Kanske för att Hareide inte var Janne Carlsson.

Om man ser till Åge Hareides resultat över 18 matcher kan man dock konstatera att han inte fick ut så väldigt mycket av sitt spelarmaterial. Under tiden med Hareide snittade ÖIS 1,28 poäng per match. Visst, det är bättre än vad man gjorde med Carlsson, Last och Allbäck vid rodret (0,17 poäng per match), men det är fortfarande pretty fucking far from OK som Marsellus Wallace hade sagt. Det sägs dessutom att han tråkade ut spelarna rejält genom att hela tiden köra samma övningar om och om och om igen. Ingen variation. Och inte fan lyckades han med sin uppgift. Det är bara att kolla i vilken serie ÖIS spelar i år. Och ska vi vara helt ärliga är det mångt och mycket Hareides förtjänst. Om han bara hade tagit bortamatchen mot Djurgårdens IF FF på allvar och inte ställt upp med trebackslinje eller låtit Alex Perreira gå ner som vänsterback i andra halvlek. Ja, då hade ÖIS kanske spelat kvar i Allsvenskan och inte blivit ett kryssgäng i Superettan. Avslutade dessutom synnerligen osnyggt när han använde klubben som en bricka i spelet om den fortsatta karriären. Höll ÖIS, Lars Ranäng och Dick Last på halster i en månad innan han lämnade besked om att han inte hade för avsikt att fortsätta i klubben. Inte särskilt vackert!

Facit: 18 6 5 7 22-26 (-4) 23 (1,28 poäng per match)

Åge Hareide lovade oss guld och gröna skogar, men gav oss skuld och röda knogar

Jan Andersson (2009-) ++ (under utredning)

Egentligen hade det varit roligare om den här artikeln hade publicerats när ÖIS stod på 4-4-2, men så blev det inte, utan nu publiceras den när ÖIS står på 6-12-2. Inte riktigt lika roligt, men what the hell. Inledningsvis vill jag säga att jag hoppas att det här är sista gången jag behöver skriva det här (för jag hoppas verkligen att VÄNDNINGEN kommer på måndag): Janne Andersson har verkligen inte haft någon lätt inledning på sin sejour som ÖIS-tränare. Skador, skador och åter skador. Under Anderssons första halvår i klubben har merparten av spelarna i startelvan och de som befinner sig precis utanför startelvan varit skadade en eller annan gång. Spelet har också blivit därefter. Det är nästan så att man skulle kunna tro att Anderssons ÖIS tillägnat årets säsongen till Stena Lines ägare och ärke-Öisarna Sten Allan och Dan Sten Olsson. I övrigt får man väl säga att Andersson fortfarande är under utredning. Juryn sitter fortfarande i överläggningar. Men man kan också konstatera att just nu ser det inte bra ut. Bevis om tröga och orörliga ÖIS som bara tjongar långt och som bara spelar oavgjort ligger i högar på åklagarens bord. På advokatens bort är det nästan tomt. Andersson förfogar i dagsläget över ett lag som inte kan vinna matcher. Dessutom ett lag som spelar ett synnerligen o-Öisigt spel, med extremt mycket långa bollar – uppemot 70-80 procent tjongisar – och som har förtvivlat svårt att stänga matcher. Det är bara att hålla tummarna för att advokaten pulls an OJ!

Facit: 20 6 12 2 32-24 (8) 30 (1,5 poäng per match)

Mannen som har lite för mycket gemensamt med Arne Hegerfors och Björn Skifs.

Den här texten hade givetvis kunnat avslutas med en omröstning, men jag har valt att inte göra det eftersom jag utgår från att Erik Hamrén skulle ta hem en sådan omröstning med 100 procent av rösterna. Det är liksom inte rättvist att jämföra Jukka Ikäläinen och Janne Carlsson med en tränare som till och med kan få Zlatan Ibrahimovic att leverera i landslaget.

Be till gud att Hamrén kommer tillbaka till ÖIS en dag!
 

Jag personligen trodde att Seif Kadhim skulle blomma ut och bli en spelare att räkna med redan förra säsongen när ÖIS gick upp i Allsvenskan. Ack så fel man kan ha, och kanske var det lite väl tidigt om man skall skall vara helt ärlig. Abrakadabra! Lookie lookie no hands! Seif är helt borta. Går upp i rök. Det visade sig bli en säsong då många spelare i ÖIS höll en oerhört låg högstanivå och det var knappast en speciellt bra miljö för en ung spelare att ta det stora klivet. Man lade mycket ansvar och fokus på de äldre spelarna i truppen för att hänga kvar i Allsvenskan. Situationen var knappast optimal för en spelare som Seif om vi säger så.

De få matcher jag har sett Seif spela så har han aldrig känts riktigt 100 procent. Jag har sett honom som yttermittfältare och som ytterback. Ytterback känns i mina ögon verkligen inte som Seifs naturliga plats, även om jag tror att Seif själv hellre spelar var som helst på plan i A-laget än inte spelar alls. Men oavsett vilket så har det känts som om att Seif har problem med tempot i många fall och att det knappast har med tekniken att göra. Där finns det talang att ösa ur. Nu är jag kanske inte direkt någon som har pinpointat Seifs karriär från hans första dag i ÖIS, men det var onekligen en intressant spelare när han väl valde att skriva på för Rödblått. Det finns potential i grabben helt klart. Han är ju fortfarande väldigt, väldigt ung. Det gäller bara att plocka fram det där lilla extra som krävs för att komma över tröskeln och bli så formmässigt stabil som krävs för att vara med och konkurrera om en plats i startelvan. Seif är inte där riktigt än.

Nu väljer alltså ÖIS att låna ut Seif till Norrby IF i Divsion 1 Södra i 3 månader och enligt ÖIS hemsida skall han vara tillbaka på heltid på ÖIS-gården den 1 november igen. Enligt Dick Lasts uttalande så känns det även positivt för Seifs fortsatta utveckling i ÖIS. Det finns en klausul i lånekontraktet som innebär att ÖIS kan kalla hem honom om det börjar krisa med spelare i laget inför slutspurten i Superettan. Bara det vittnar ju om att Seif har ett värde i truppen och att man inte väljer att låna ut Seif för ”bara för att”.

Om de här 3 månaderna i division 1 kommer att innebära mirakel för Seif är ju väldigt svårt att se och kanske t o m tro. Men det handlar om få speltid för att utvecklas och så krävs ju matchtempo och att få känna på hetluften. Sett till det så blir det jättebra med en utlåning av honom.

Jag håller verkligen tummarna för att Seifs tid i Norrby IF skall ge en positivt efterklang och att Seif kommer tillbaka till ÖIS-gården med ett helt annat självförtroende inför säsongen 2011. Jag väntar med spänning på Seifs definitiva genombrott i den rödblå tröjan, för jag tror fortfarande på att det kommer när tiden är mogen.

 

När Sambadefensiv sent i gårkväll (omkring kl 21:03) talade med ÖIS sportchef, Dick Last, lät det fortfarande som att provspelande Wycombe Wanderers-spelaren Matt Harrold kunde vara aktuell för ÖIS. Under vårt samtal sa Last bl.a. följande om Harrold:

- Stor och stark kille, duktig i boxen. Han hade inte tränat fotboll på sex veckor innan han kom till oss, så han kan nog inte leverera omgående utan det är lite mer på sikt. Han behöver antagligen en inkörsperiod på tre veckor och vi diskuterar om vi har tid med det, i så fall är vi långt gångna i kontakterna med Matt. Vi får se, den här veckan kommer att ge svar.

Nu kan vi dock nu meddela att Matt Harrold inte kommer att spela i ÖIS. Detta eftersom Harrold i går skrev på för Shrewsbury Town. Den 25-åringa anfallaren har släppts från sitt kontrakt med Wycombe Wanderers och har nu skrivit på ett tvåårskontrakt med Shrewsbury Town. Allt enligt en artikel i Shropshire Star. Shrewsburys manager, Graham Turner, säger till tidningen att han länge har beundrat Harrold och att det är stor och stark spelare som också gör en del mål (låter inte det som en beskrivning vi känner igen):

- We beat off a lot of competition to get him — he’s still ambitious and he liked what he saw when he came up to see us.

I och med att Harrold har skrivit på för Shrewsbury får ÖIS söka vidare efter andra spelare som kan gå in och förstärka laget i jakten på den allsvenska platsen. I vår intervju pratar Dick Last också om att man diskuterar andra namn, men något mer konkret än så kunde vi inte få ut:

- Vi har en ganska bred trupp, så tar man in någon så ska det förstärka oss ordentligt. Vi har en del namn som vi diskuterar fram och tillbaka, så vi tittar på de alternativen.

 

”[K]valitetsmässigt så vill jag gärna ha in lite mer kvalitet i truppen. Detta för att kunna avgöra de här kryssen, så att de blir segrar istället.”

Det inledande citatet är hämtat från en av Sambadefensivs intervjuer med Janne Andersson. Orden yttrades i samband med att vi diskuterade den provspelande britten Matt Harrolds kvaliteter som spelare. I det sammanhanget avslöjade Janne även att ÖIS för tillfället tittar på fler alternativ. Harrold är alltså bara en av flera spelare som ÖIS är intresserade av denna sommar. Intressant, inte sant?

Nyfikna som vi är fick Jannes ord om andra alternativ våra hjärnor att börja arbeta på högvarv:

  • Vilka spelare är det som man tittar på?
  • Vad exakt har man för avsikt att värva in under transferfönstret?
  • Snackar vi bara om en anfallare eller kan det vara så att man även funderar över en permanent lösning på ÖIS vänsterbacksproblem?
  • Anser man att Pavel Zavadil behöver en lekkamrat på det centrala mittfältet?
  • Har Janne och Janne tröttnat på att behöva spela med en central spelare som högerbreddare?
  • Är Álvaro Santos på väg till IK Virgo eller dekisgänget BK Skottfint?

Som ni kan se är frågorna och möjligheterna många. Så om ni inte har något emot det tänkte vi ge oss in i ytterligare en av dessa sjukt spekulativa Silly season-texterna som brukar dyka upp så här års. Håll i hatten och knäpp på flytvästen för nu ger vi oss ut på djupt och hajbebott vatten. Japp, då åker vi…

* * * *

Vi börjar så klart med Matt Harrold som i dag reste tillbaka hem till England. Med eller utan kontrakt? Ni som har läst Sambadefensivs rapport från U21-matchen mot Falkenberg vet att vi är av åsikten att Harrold inte har något kontraktsförslag från ÖIS med sig hem på Ryan Air-flighten. Det spelar ingen roll att Harrold har ett förflutet i Southend och Wycombe Wanderers eller att han har hyllats av tidigare tränare och intressenter. Ett mynt har alltid två sidor och ni som vet hur man använder Google vet också att det finns andra tankar och åsikter om Harrold på diverse forum och bloggar.

Matt Harrold: bu eller bä? Ja, det får ni själva avgöra, men det här är i alla fall vad som talar för respektive emot Matt Harrold i ÖIS säsongen 2010.

Vad talar egentligen för att Matt Harrold faktiskt får ett kontraktserbjudande från ÖIS? För det första – och det här är sannolikt ett väldigt tungt vägande skäl – kommer Harrold inte att kosta ÖIS många kronor. Enligt de uppgifter som vi har fått ta del av ”tillhör” Harrold ett ”managementbolag” som delägs av en man med stort ÖIS-hjärta (vi nämner inga namn för säkerhets skull). Detta bolaget vill dessutom ge Harrold en chans att visa upp sig utanför England och är därför beredda att ta på sig en stor del av Harrolds lönekostnad. För det andra har Harrold vissa egenskaper som Janne Andersson och ÖIS efterfrågat. Man vill ha en reslig och rejäl forward som är bra på huvudet och som är en klinisk avslutare inne i straffområdet. Harrold är väl åtminstone reslig och bra huvudet och av döma av målet mot FC Trollhättan är han en OK avslutare inne i straffområdet.

Harrold är med andra ord billig och har vissa av de egenskaper som ÖIS söker, men är han verkligen tillräckligt bra för att gå rakt in i startelvan och börja göra kryss till vinster?

Gratis är gott, men är det alltid det bästa?

Vi är som sagt något tveksamma till om Harrold har vad som krävs för att göra ÖIS till vinnare. Hox som såg hela U21-matchen mellan ÖIS och FC Trollhättan skrev följande:

”Många av er är säkert intresserade av hur vår provspelande engelsman Matt Harrold skötte sig. Som ni läst ovan så prickade han in ett mål och avslutet i den situationen var klinisk och enkel. I övrigt så gjorde inte Matt något särskilt bra intryck på mig. Han rörde sig långsamt, verkade inte ha särskilt bra speluppfattning, inget passningsspel att tala om och hjälpte inte till i försvaret. Gissningsvis är han bra på huvudet, men han var inte inblandad i en enda nickduell på hela matchen. Det kändes inte heller som om han var inne i matchtempo och konditionen var inte på topp. Om denna match var någon indikation på Matts spel så är han inte kvar efter testveckan.”

Detta intryck har sedan förstärkts efter att vi har sett Matt Harrold under ett träningspass (där man la fokus på avslutsövningar och där Harrold inte imponerade på Sambadefensivs utsände) och en ytterligare U21-match. Visst, det är inte helt lätt att som anfallare leverera när klubben ställer upp med ett tämligen reservbetonat gäng nere i Falkenberg, men det ska ändå sägas att Harrold fick sina chanser. Han hade bl.a. ett fint läge att göra 0-1 i första halvlek, men visade sig vara för svag för att tränga sig före sin försvarare och stöta in Nicolas Sandbergs fina, låga inlägg mot den första stolpen. Harrold hade dessutom ett skott utifrån där bollträffen var så kass att Martin vill hävda att han ettåriga systerdotter, Wilma Glanz, hade skjutit hårdare och mer välriktat. Och då ska ni veta att Wilma precis lärt sig gå.

Summan av kardemumman måste nog ändå bli att vi har sett Matt Harrold för sista gången. Jakten måste med andra ord gå vidare. Tyvärr eller ”Ja!” beroende på hur man ser det.

* * * *

När det för ett par veckor sedan började viskas om att Matt Harrold var på gång till ÖIS hörde vi också en del snack om att ÖIS också hade blivit erbjudna en ytterback och en mittfältare från samma källa. Enligt vad vi fick höra då – i mitten av juni – var allt klart och det var bara för ÖIS att tacka ja för att spelarna skulle infinna sig på ÖIS-gården för provspel. Som ni och vi nu vet var det bara Matt Harrold som dök upp på ÖIS-gården.

Vilka slutsatser vi kan dra från detta är dock svårt att avgöra. Betyder det att ÖIS inte tittar på ytterbackar och mittfältare eller var det så att de erbjudna spelarna helt enkelt inte föll Dick Last och Janne Andersson i smaken eller att de inte höll måttet rent erfarenhets- och meritmässigt? Ja, det står antagligen skrivet i stjärnorna och vi har för tillfället inte för avsikt att lägga mer energi på att rota i den historien. Om någon därute har information kring detta får ni dock väldigt gärna ta kontakt med oss här på Sambadefensiv. Vi gillar skvaller och rykten. Keep ‘em coming!

* * * *

Vi kan också rapportera om att det har viskats i våra öron om en resa till Island. Om dessa rykten stämmer så var två representanter från ÖIS på Island i söndags för att scouta ett eventuellt nyförvärv.

Intressant, minst sagt, vad kan det tänkas finnas för aktuella spelare som spelade match på Island i söndags? Hmm… Om vi tar för givet att ÖIS vill värva en spelare som kan gå rakt in i startelvan och kommer ihåg Janne Anderssons ord om att man vill ha en spelare som har kvaliteter för att avgöra matcher på egen hand så kan man nästan tänka sig att det rör sig om en anfallare. Och om vi dessutom lägger till att det enbart var sex isländska lag som var i spel i söndags kan man nästan lista de tänkbara alternativen (och ja, vi har listat alternativen i sannolikhetsordning, bara så att ni vet det):

Gilles Mbang Ondo
24 år, spelar för UMF Grindavík
2010: 5 mål på 10 matcher (0,5 mål/match) 0 straffmål, 1 förstamål
2009/2010: 0,56 mål per match

Gilles Daniel Mbang Ondo har sin bakgrund i den franska ligan. Värvades som 14-åring till Paris Saint-Germain, en klubb som han också har gjort några matcher för som junior. Efter tiden i PSG gick Mbang Ondo vidare till AJ Auxerre där han spelade fram till säsongen 2007. Under sin tid i Auxerre gjorde Mbang Ondo 44 mål på 39 matcher, vilket inte är dåligt, och det säger vi även om vi snackar om Auxerres b-lag och någon av de franska reservlagsserierna. Innan han kom till Grindavík spelade Mbang Ondo en säsong i någon av Tysklands lägre divisioner och om vi har förstått saker och ting rätt så har han även provspelat för bundesligalaget Hansa Rostock, men inte erbjudits något kontrakt och det var efter det som han hamnade på Island. Någon gång under 2008 eller 2009 ska Mbang Ondo också ha gjort en VM-kvalmatch för sitt hemland Gabon (Mbang Ondo har dock även franskt pass vilket gör att han räknas som EU-spelare). Av vad vi har kunnat läsa oss till är Mbang Ondo en förhållandevis stor och stark spelare. Enligt Tranfersmarkts spelarinformation mäter Mbang Ondo 189 centimeter i strumplästen och väger omkring 85 kilo. You Tube-klippet – som ni hittar här nedanför – skvallrar dessutom om att det tycks var en stark, svårstoppad och tung anfallare som vi har att göra med. Han tycks dessutom var en riktig vass avslutare och stark straffområdesspelare som vet hur man löper rätt, hittar ytorna och utnyttjar sin kropp på bästa sätt. Låter inte det exakt som den spelare som ÖIS söker för tillfället?

YouTube Preview Image

Ni hittar ytterligare klipp med Mbang Ondo här, här och här.

Halldór Orri Björnsson
23 år, spelar för UMF Stjarnan Gardabaer
2010: 6 mål på 10 matcher (0,6 mål/match), 3 straffmål, 4 första målskytt
2009/2010: 0,42 mål/match

Halldór Orri Björnsson ligger för tillfället på andra plats i den isländska skytteligan och var tidigare under säsongen utlånad till det tyska fjärdeligalaget SC Pfullendorf. Trots att han kom tillbaka till Stjarnan bara några dagar innan säsongsstarten gjorde han två mål i säsongsöppningen mot UMF Grindavik och har efter det bara fortsatt att göra mål. Om vi utgår från det nedanstående You Tube-klippet har vi att göra med en relativt löpstark spelare som tycks vara en riktigt bra avslutare inne i straffområdet. Klippet skvallrar även om att Björnsson har ett tämligen bra spelsinne, det är ett par framspelningar som är riktigt snygga. Om vi har förstått saker och ting rätt kan Björnsson spela både anfallare och mittfältare vilket helt klart talar till hans fördel.

YouTube Preview Image

Björgólfur Hideaki Takefusa
30 år, spelar för KR Reykjavík
2010: 4 mål på 10 matcher (0,4 mål/match), 0 straffmål, 1 förstamål
2009/2010: 0,69 mål per match
Gjorde även 14 mål säsongen 2008

Björgólfur Hideaki Takefusa har varit med ett par år i den isländska toppfotbollen vilket talar för att han är den isländska spelare som ÖIS tittar på för tillfället. ÖIS vill ha en erfaren spelare som vet vad som krävs för att leverera match efter match. Att han spelar för KR Reykjavík talar också för att det var honom ÖIS var och såg i söndags. Hideaki Takefusa har genom året gjort sig känd som en notorisk målskytt. Under sina tio år som elitspelare har han gjort 77 mål på 135 matcher (0,57 mål/match) vilket säger något om hans potential. Här har vi kanske den där spelare som på egen hand klarar av att gå in och avgöra matcher till ÖIS fördel. Åldersmässigt ligger Hideaki Takefusa också helt rätt då han är 30 år gammal och ÖIS letar efter en spelare med erfarenhet och ett gott track record. Det enda som talar emot Hideaki Takefusa är att han enbart är 180 centimeter lång och väger 72 kilo. Vi har nämligen fått intrycket att ÖIS letar efter en reslig och rejäl tungviktare som kan ta kampen inne i motståndarnas straffområde. Under 2009 gjorde Hideaki Takefusa två matcher för det isländska landslaget (VM-kvalmatcherna mot Georgien och Israel).

YouTube Preview Image

Matthías Vilhjálmsson
23 år, spelar för FH Hafnarfjördur
2010: 4 mål på 9 matcher (0,44 mål/match), 0 straffmål, 2 förstamål
2009/2010: 0,45 mål/match

Matthias Vilhjálmsson, eller Matti Villa som han kallas av sina lagkamrater och i folkmun, har erfarenhet från det isländska U21-landslaget och har även spelat tre kvalmatcher till Champions League. Trots sina unga år har han varit med länge och You Tube-klippet här nedanför innehåller mål och assist från säsongerna 2007 och 2008. Av döma av detta klipp har vi att göra med en hyfsat kraftfull och kvick spelare som kan användas både som offensiv mittfältare och som anfallare. Han tycks ha ett förhållandevis starkt huvudspel och en fin näsa för att ta de rätta löpningarna och ytorna inne i straffområdet. Stundtals bjuder han även på ett och annat konstmål. Vilhjálmsson är helt klart en spelare som ser mycket lovande ut och skulle sannolikt vara en klok investering för ÖFAB. Under den hittillsvarande säsongen har Vilhjálmsson mestadels spelat anfallare och så här lång har det blivit fyra mål på nio matcher vilket får betraktas som hyfsat.

YouTube Preview Image

Denis Sytnik

24 år, spelar för ÍB Vestmannaeyja
2010: 3 mål på 7 matcher (0,43 mål per match), 0 straffmål, 1 förstamål

Om vi inte är fel underättade kommer Denis Sytnik ursprungligen från Ukraina där han gjorde succé under säsongen 2009 och kom till den isländska ligan och ÍB Vestmannaeyja inför säsongen 2010. Sytnik har mestadels gjort sina mål som inhoppare och ser man till mål per spelade 90 minuter är Sytnik en vass målgörare. Var ursprungligen central mittfältare, men har i ÍBV fått gå upp som anfallare och klarat av det bytet mycket bra. Vår research på Sytnik visar att det är en kvick, teknisk dribbler som gillar att komma med fart och utmana sina motståndare. Hemma i Ukraina jämfördes han ofta med Zlatan Ibrahimovic (å andra sidan det gör väl alla spelare som kan göra en tvåfotsdribbling utan att slå knut på sig själv). Frågan är om Sytnik verkligen är den spelartyp som ÖIS söker för tillfället. Han är verkligen inte den där starka spelaren som löper rätt och gör mål på var tredje boll som dimper ner i offensivt straffområde utan verkar mer vara av en Linus Hallenius-typ som är kvick, smart och svårläst i djupledsspelet. För framtiden kan det säkert vara en riktigt bra värvning, men av allt att döma är Sytnik inte en spelare som går in och gör tio mål på tio matcher i Superettan.

YouTube Preview Image

* * * *

Spekulationer, spekulationer, spekulationer. Vi är ledsna men det är allt vi kan erbjuda för tillfället. Det har varit så mycket hysch-hysch om den här resan till Island att hur vi än har försökt har vi inte fått reda på någonting. Allt vi kan säga är att det förhoppningsvis inte är så illa att ÖIS var på Island för att titta på ex-Öisarena Tryggvi Gudmundsson och Jóhann Gudmundsson. Både Tryggvi och Joi spelade nämligen match i söndags. Say it ain’t so!

* * * *

Avslutningsvis har vi även hört röster mumla om att ÖIS är intresserade av IFK Värnamos anfallare Mohamed Bangura. Och varför skulle man inte vara det? Vi talar trots allt om en spelare som har gjort tolv mål och två assist på tolv matcher i Division 1 Södra. Bangura är 20 år gammal och därmed är han inte en spelare som går in och blir säsongsavgörande redan i år utan här snackar vi om en värvning för framtiden. Rent av en riktigt smart investering för ÖFAB. Kanske kan det jämföras med värvningen av Ailton Almeida. Problemet är bara att det ryktas om att flera svenska klubbar är ute efter Bangura, bl.a. IFK Värnamos samarbetsklubb Helsingborgs IF. Det ser med andra ord ut som att ÖIS får konkurrens om Banguras namnteckning. Synd, väldigt synd.

 

”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.” – Albert Einstein

”Truppen ser väldigt fin ut och påminner mycket om den som vi spelade med i höstas. Då höll vi allsvensk klass och med tanke på det har vi stora chanser att gå upp direkt.” – Dick Last

Nu är det dags att ta fram det nyktra sättet att tänka. Ge upp det gamla, in med det nya friska och förhoppningsvis också det vinstbringande. Sedan länge är optimismen och hoppfullheten att rödblått skall resa sig ur askan med lätthet borta. Vad är planerna för att få bort den negativa slöja som tycks omge laget för närvarande?

I vad ligger felet att man inte lyckas döda matchen och stabilt hålla undan från ett lag som Brage vid 0-2 ledning? Jag tror inte det finns någon rödblå supporter som INTE ställer sig den frågan idag. Det borde inte, om man som Dick Last säger är ett lag med ”allsvensk klass”, vara några större problem. Eller?

Nej, det blir allt klarare för varje omgång som går. ÖIS är i nuläget, i den form laget är uppbyggt, inte alls ett lag för avancemang så småningom. Jag skall också vara ärlig att säga att jag heller inte VILL att laget skall gå upp om det i slutänden innebär att vi bygger laget på exakt samma sätt och med samma grundtankar som inför den här säsongen.

Visst, ÖIS förlorar inte matcherna hittills. Det är bra. Men man vinner inte heller och med det moderna poängsystemet där vinster ger rikligt med poäng så ger verkligen inte oavgjort speciellt mycket. Poängmässigt när det nästan jämförbart med förlust i långa loppet. Det är bara att kolla på ÖIS tabellplacering nu med sina 3 vinster, sin enda förlust och de ärofyllda 8 oavgjorda matcherna. Snart är man med och slåss med bottenlagen om man inte passar sig. Ser man på topplagen så är det uppenbart att man hellre hade sett ÖIS förlora fler matcher i år, bara de hade fått med sig fler 3-poängare än vad de har lyckats med hittills. Ja, det handlar om att krampa sig igenom det här nu och lyckas komma över tröskeln innan det är för sent. Jag vet däremot inte om vi har kraften eller framförallt kompetensen i laget för att lyckas som det ser ut nu.

ÖIS trupp är för mig typiskt för ett Superettan-lag. Inte ett Allsvensk lag som Dick Last ville få oss att tro innan säsongen började. Vi fyller upp alla luckor med relativt billiga lösningar och tar upp lovande spelare från de egna leden men som på tok för tidigt måste axla ett ganska så tungt ansvar. Statusen på de unga är från början rätt är osäker och inget säger att de kommer att blomma ut till de spelarna man en gång hoppades på att de skulle bli. De rutinerade krafter vi har är antingen halvskadade, äldre hemvändare eller spelare som inte passar i sina ursprungliga miljöer, eller spelare som vi hittat i lag som kanske redan är påväg ner i en förlorarspiral och där spelaren hoppas på ”något nytt” och en väg tillbaka till toppformen i o m en flytt till ÖIS. Vi kanske t o m förlitar oss på gamla tankar och framgångar hos spelare som sedan länge har påbörjat en dalande utvecklingskurva. Det behöver inte alltid vara dåligt för ett lag som har blygsamma krav på framgång men för ett lag som ÖIS så är det förödande att inte kunna hitta en stabilare kompetens med spets. Att vi supportrar ens börjar överväga tanken om att ta in gamle Bengt Andersson istället för påläggskalven Peter Abrahamsson säger ju allt. Tanken är i o f s inte helt fel. All ära till Bengt som faktiskt håller på den här nivån men vad säger det om ÖIS långsiktiga satsning och det jobbet folk gör på ÖIS-gården när man ser över truppen inför säsongen?

ÖIS hyser just nu spelare som på sin höjd är etablerade spelare för just Superettan och då räknar jag faktiskt in Alvaro Santos där. Visst, han är en spelare som med rätt omgivning säkert skulle spruta in mål om han så stod still, stramt lindad med gasbindor från topp till tå p g a alla sina skador, strax utanför straffområdet. Men tyvärr. Han är ingen spelare vi kan lita på i år. Han är inte den där äldre spelaren som automatiskt tar ledarrollen och visar vägen. En spelare som bara spelare var 4:e match, och som dessutom mest av allt hade varit någon annanstans än i ÖIS oavsett, är inget vi kan leva på om vi vill bestämma över vårt eget öde. Klubbens övertro på Santos förmåga kan bli vårt hårdaste fall den här säsongen om det vill sig riktigt illa.

Sen så kan man gå in på individnivå och pin-pointa egenskaper hos varje spelare som inte är bra i nuläget. Det i sig är lönlöst just nu när man tycker att hela laget suger, men jag tycker mig ändå se en fara i den långsiktiga satsningen från ÖIS sida. Ser man på defensiven så kan man inte sticka under stolen med att vi just nu på sin höjd har 2 st Superettan-ytterbackar till förfogande och det vi också i nuläget blint förlitar oss på. Christofer Bengtsson och Tommy von Brömsen. Går någon av dessa sönder så är det ajöss. Visst, vi kan dra hem Anklev på högerbacken igen och så kan vi ju låta någon högerfot spela vänsterback. Det finns givetvis ännu fler mediokra lösningar på problemet än av vi har idag. Det skall ju mycket till innan en hel trupp har spelat på en position så att säga.

Christofer i all ära, men att han var en bättre fotbollsspelare 2008 tror jag de flesta ÖIS kan skriva under på. Om inte annat så var motståndet bra mycket sämre i Superettan 2008, för som Christofer ägde sin kant då har han inte gjort en enda match hittills. Christofer är inte känd för sin snabbhet och jag tycker inte heller att hans extra kilo muskler som han verkar ha lagt på sig under sin tid utanför truppen förra året bidrar till att förbättra den. Man ser att han har liret i sig men han har som sagt inte fått spela ut hela registret än. Vad det beror på kan man givetvis diskutera länge, men jag tror inte att Christofer Bengtsson är en man för framtiden om ÖIS skall satsa på Allsvenskan. Visst han duger hjälpligt nu, men i Allsvenskan håller han defenitivt inte måttet och det stod klart redan förra säsongen.

Tommy von Brömsen. Ja, det känns inte rätt att hela tiden klanka ned på en och samma spelare. Tommy får ta min kritik som yrkesman eller skita i den totalt. Jag tycker inte Tommy är en vänsterback och därmed inte heller värd att satsa mer tid och kraft på, på just den positionen. Han är inte en utpräglad kantspelare men spelar givetvis där p g a sin vänsterfot och för att vi inte har något bättre alternativ. Jag kan inte se det på något annat sätt och den insikten i sig är ju rätt så deprimerande. Att han har sina ljuspunkter är väl inte så konstigt i sig, för en spelares form går ju som alla vet upp och ned, men jag är inte den som vill höja Tommys bra insatser till skyarna då han för det mesta inte spelar fullt tillräckligt bra på den nivån han nu har förtroende att spela. Jag tycker det istället nästan är pinsamt när man blir glad över att Tommy lyckas med fler aktioner på plan än vad han misslyckas med under 90 min de få gånger det är verklighet. Jag vet faktiskt inte om Tommy kan bättre än vad han nu har visat upp i snart 2 säsonger och om han nu har utvecklats trots allt så är det iallafall inte som ytterback. Jag saknar Roy Miller mer än någonsin eller åtminstone den spelartypen Roy var. Visst, han var långt ifrån felfri men han var trots allt en räddande ängel efter den katastrof fyllda vår vi hade förra året och där merparten av motståndarnas anfall gick via vår ständigt läckande vänsterkant. Nej, ÖIS måste hitta ett bättre alternativ till Tommy von Brömsen på vänsterbacksplatsen för annars kommer vi fortsätta bli överspelade den vägen hela vägen in i höstmörkret.

Sen vet jag inte om det är lönt att prata negativt om fler spelare utan det säger sig självt hur det står till och hur utvecklingskurvan går om man dessutom inte får förtroendet att spela matcher. Adam Eriksson, Danny Ervik? Vad skall hända med de här båda herrarna i framtiden? Just nu så känns det som om de bara är utfyllnadsspelare för att ha något på bänken att byta in då skador (gud förbjude!) börjar komma. Hur f-n kan man tro att spelare som Adam och Danny skall kunna axla ansvar om de på sin höjd får springa loss ett par halvlekar under en säsong? Jag hade inte sagt något om de var gamla uvar som hade sin karriär mer bakom sig än framför men nu är det just det – De är unga, lovande än sålänge, men snart är också den tiden förbi och frågan är hur länge de har tålamod att vänta på sin chans. Kanske är det också så att de faktiskt inte räcker till och att det är av den enkla anledningen som de inte får spela. Ja, men varför ser man då inte till att låna ut dem eller göra sig av med den till förmån för nya krafter? Ok, det är inte så enkelt, men jag tror ni förstår tanken? Vi behöver utvecklingsbara spelare. Vi behöver spelare som har vinnarskallar. Vi behöver dessutom rätt mycket av det båda.

Innan säsongen började så kändes ÖIS trupp spännande, ung, frisk och fräsch. Nåja, kanske lite överdrivet uttryckt där men det kändes ändå som om att vi hade ett bättre lag än många andra lag i Superettan med en viss reservation för de övriga tippade topplagen. Det fanns en skön naiv vilja om att nå stordåd med tanke på den relativt unga medelåldern som blev resultatet av att gamlingarna Allbäck och Källander lämnade truppen. En ny etablerad tränare som Janne Andersson är ju heller inte fy skam. Jag trodde personligen att vi skulle få se mer av den där riviga fotbollen där man likt testosteronstinna kamphundar krigade till sig varenda boll och kämpade in bollar mer på kraft än på skönspel. Vi har inte fått se mycket bollar i mål alls tyvärr men visst har vi fått se laget kämpa, dock utan den där glöden och glädjen. Det ser krampaktigt ut där man istället förlitar sig på Alvaro Santos friska vader och Pavel Zavadils frisparkar var 20:e frisparksläge. När sedan ungdomen Ken Fagerberg tycks ha lärt sig älska den röda färgen i Danmarks flagga så infernaliskt att han t o m drar sig ut mot hörnflaggans samma färg så börjar man undra. Ken som med tiden blev symbolen för ÖIS som lag där frustrationen, ilskan och färgen i ansiktet tog samma röda färg som matchtröjan. Var har vi spetsen? Var har vi killerinstinkten? Vem fan vill vinna och göra målen i laget?

Det jag hoppas på nu till sommaren är att vår käre Dick Last ser över sitt hus och diskuterar grundligt med Janne Andersson om vad som behövs för att hämta upp det här som vi håller på att förlora. Vem får komma och vem får gå? Chansen att ta en kvalplats och vara med där upp i toppen och slåss är inte över men det måste hända något nu, och det får gärna hända fort. Jag vägrar att tro att Janne Andersson är den dåliga länken i det här arbetet som ÖIS har påbörjat. Nej, jag tror helt enkelt att det vi ser nu är resultatet av ett felbalanserat lag där man istället för kvalitet har kollat på kvantitet och skjutit från höften när man har kollat på vad laget behöver för egenskaper. För mig är det uppenbart att spelare som sedan länge har fått förtroendet men ännu inte visar någon märkbar förbättring sedan de kom till A-laget bör få se en alternativ väg i sin karriär. ÖIS behöver stabilitet, rutin och spets. Det är inte gratis men absolut något som behövs om det här skall gå vägen. I nuläget har vi ungdomlig färgring i laget med allt vad det innebär och med en formkurva lika nyckfullt som ett EKG i puberteten. Har man tur och medgång så kan man vinna allt med det, men i nuläget när det går laget emot så har vi allt att förlora.

Samtidigt. Jag skulle gärna vilja se en handlingsplan från ÖIS-gården där spelare kommer till ÖIS med ett uttalat syfte och där viljan att samarbeta är ömsesidig och faktiskt leder någonstans. Innan den handlingsplanen finns eller på något sett visar sig på gräsmattan så känns det inte aktuellt att lida sig igenom kvalfylld höst och knipa halmstrået till Allsvenskan för att sedan uppleva år 2009 i repris p g a ett lagbygge som inte var anpassat för det. Nej, måste vi bygga om så ser jag hellre att vi gör det långsiktigt, i den lugna takt som behövs och samtidigt släpper visionen om derbyn mot IFK Göteborg i Allsvenskan redan nästa år. Visst kommer det bli tufft ekonomiskt men om vi kan bevisa att vi faktiskt hanterar våra sponsorers pengar på ett vist sätt så kanske det i långa loppen inte spelar så stor roll. Den dagen då laget är moget att ta det stora steget så är jag ganska säker på att sponsorerna också är med på tåget, även då.

Nu låter det här kanske som att jag har gett upp säsongen redan. Ja, hjärnan säger kanske så, men hjärtat säger givetvis något annat. Jag kommer ju fortfarande stå där och lida och kasta ur mig okvädesord till domaren när det går emot de rödblå i matcherna som kommer. Jag kommer givetvis skrika ut min glädje då laget gör mål. Man lever i nuet och i det som sker runt omkring en. I hjärtat är allt som vanligt och någonstans där inne så finns kanske hoppet ändå.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha