Efter jobbet i går bänkade jag mig framför matchen mellan IFK Norrköping och Hammarby IF på ett nästintill fullsatt Nya Parken i Norrköping. Egentligen borde jag ha låtit bli. Egentligen borde jag tagit en fotbollsfri kväll. Men så blev det inte. L hade fullt upp på jobbet och jag hade helt enkelt inget bättre för mig än att kolla in konkurrenternas match.

Vad fick jag då se?

Tja, till att börja med ett hemmalag som just nu spelar fotboll som om spelarna vore försatta i trance. Ett lag som spelar med ett sjuhelvetes självförtroende. Helt utan pardon. Det är som att Pekingspelarna är helt övertygade om att de äger Nya Parken och att ingen djävel ska få komma dit och pinka in revir. Alfahannar et all that jive. Ni fattar! Vi snackar om ett gäng spelare som kliver in i varje situation som om de inte bryr sig ett skit om motståndarens hälsa. Hårt och skoningslöst. Hundra procent i hundra procent av matchsituationerna. Vi snackar om ett lag som trycker gasen i botten direkt när domaren blåser i gång matchen och som sedan inte lättar på trycket förrän 90 minuter plus tillägg har passerat. Vi snackar om ett lag som spelar med ett högt tempo, både i passningar och löpningar. Vad kan jag säga, IFK Norrköping ser just nu ut som värdiga vinnare av Superettan. Hur gärna jag än vill skriva något annat kan jag inte det. Jag ser helt enkelt inte hur ÖIS ska hinna ifatt och gå om ett lag som spelar så pass bra och vägvinnande fotboll som IFK Norrköping gör just nu.

Jag måste dock erkänna att det var lite skönt att se att det finns fler lag som är inblandade i striden om de allsvenska direktuppflyttningsplatserna som har problem att bemanna ytterbackspositionerna. Bajens David Johansson och Mauro Saez Jarpa håller knappt division tre-klass. I gårdagens match var det nästan skrattretande att se hur Johansson och Jarpa gång på gång blev uppbjudna till dans av Daniel Bamberg, Armin Tankovic, Imad Khalili, Viktor Rönneklev och Shptetim Hasani, lovade familj, villa, Volvo och hund i förorten, förförda på gräsmattan bakom korvkiosken och lämnade med endast en förhoppning om att ”en dag ringer han igen”… Ja, fy tusan så illa det såg ut på kanterna i Bajens defensiv i går. Det smällde ju mer än vad det gjorde under Pearl Harbour. *ljud av sten som träffar glashus*

Oops, jag börjar visst vandra en bit från den upptrampade stigen. Jag ber om ursäkt! Den här texten skulle ju handla om upploppsrakan i årets upplaga av Superettan. I kvällens andra match slog GIF Sundsvall bottenlaget Väsby United med 3-2 efter att ha hämtat upp underläge med 1-2 med en halvtimme kvar att spela. Strongt! Wallerstedt och Foppa Forsberg. Det tycks som att Skoterraggarna är mentalt starka i år.

Med tio omgångar kvar av Superettan känns det dess värre som att Peking och Skoterraggarna har ryckt i toppen. För gott? Ja, det återstår att se, men det ser just nu riktigt tufft ut att greja en av de två platser som ger direkt uppflyttning. I nuläget har ÖIS tio poäng upp till IFK Norrköping och sju poäng upp till GIF Sundsvall.

Och låt mig säga att tio respektive sju poäng är en djävla massa poäng att plocka in för ett lag som spelar oavgjort i sex av tio matcher. Om man ska tro den nuvarande prognosen kommer ÖIS att sluta på mellan 45 och 49 poäng. Då räknar jag alltså med att ÖIS spelar oavgjort i mellan fyra och sex matcher, vinner mellan tre och fem matcher och förlorar en match. Med tanke på hur jämn årets Superettan är så räcker sannolikt 49 poäng till en kvalplats.

Ponera att en kvalplats är det absolut bästa som ÖIS kan hoppas på denna säsong nu när Norrköping och Sundsvall har gjort ett ryck i toppen av tabellen. Vad säger då historien om superettanlagens chanser att spela i Allsvenskan nästföljande säsong. Dess värre ser det inte så jättebra ut. Sedan säsongen 2000 har laget från Superettan vunnit tre kvalserier, medan laget från Allsvenskan har vunnit sex serier (som ni säkert minns blev det ingen kvalmatch säsongen 2007 eftersom Allsvenskan då utökades till 16 lag). Säsongerna 2005 (GAIS), 2006 (IF Brommapojkarna) och 2008 (IF Brommapojkarna) vann laget från Superettan den ”aggregerade matchen”. Och det är väl det enda positiva också, att laget från Superettan har vunnit tre av fyra kvalmatcher under perioden 2005 till 2009. Kanske, kanske finns det ändå hopp!

Frågan är då vilket allsvenskt lag ÖIS helst vill möta om man (mot all förmodan) skulle lyckas greja kvalplatsen? Enligt folk-in-the-know vill Janne Andersson väldigt gärna möta Halmstads BK i en kvalmatch. Och det kan man väl ha full förståelse för. Revansch är en rätt bäst serverad kall eller hur är det man brukar säga? Det ryktas annars om att AIK är en drömmotståndare för många uppe på ÖIS-gården. Varför? Ingen aning, men man kan ju anta att det är något lockande för spelare och ledare att få en chans att spela ut regerande mästarna – tillika Sveriges mest katastrofskötta klubb – ur Allsvenskan. Rent stämningsmässigt kan man ju också anta att en direkt avgörande match på ett fullsatt Råsunda kan fungera som morot och tändvätska för resten av säsongen. För många av spelarna i dagens ÖIS skulle en sådan upplevelse förmodligen bli karriärens höjdpunkt.

Personligen ser jag gärna att ÖIS får möta Djurgårdens IF FF. Dels för att vi har en gås oplockad med de gubbarna. Och den här gången kommer vi inte till spel med någon djävla trebackslinje. Näe, näe, näe, tro inte det! Inte heller kommer vi att flytta ner Alex Perreira på vänsterbacken och ge er handikapp i form av billiga straffar. Nej, den här gången är vi ”pissed” och vi menar allvar (om vi nu tar oss till kvalspel). Dels för att det sannolikt är grymt svårt för ett lag att greja två kvalmöten inom loppet av ett år. Bara vetskapen om att man för andra året i rad inte håller måttet i Allsvenskan måste vara ett tungt ok att bära. För att inte tala om den psykiska påfrestningen från fans och Stockholmsmedia. Nej, jag möter gärna Djurgården i en kvalmatch. Det känns trots allt som att ÖIS har en hyfsad chans att göra bra i från sig i en sådan match.

Om det inte blir Djurgården så hoppas jag på IF Brommapojkarna eller Gefle IF. Mest för att det känns som att ÖIS ska ha en bra chans mot båda dessa lag. Gefle är kraftigt försvagade jämfört med senast vi mötte och ”ägde” dem i Svenska Cupen och Brommapojkarna har verkligen inte sett stabila ut i år. Men det är klart, samtidigt vill man ju att Janne Andersson ska få knäppa sin gamla arbetsgivare på näsan. Halmstad är dessutom en bättre bortamatch än Gefle och Stockholm. Hemmamatch på bortaplan!

Det enda lag som jag inte vill möta är BK Häcken. Till stor del eftersom det är en mardrömsmotståndare för ÖIS. När vann vi senast mot Häcken? 14 augusti, 2005! Dessutom är Peter Gerhardsson en för djävla grym taktiker. Och så har de ju Joooooouuuunas Henriksson också, som älskar att betala tillbaka för gammal ost.

Nej, om jag får bestämma klarar ÖIS kvalplatsen och får då möta Halmstads BK. Vad gör man inte för att hålla sin huvudtränare på gott humör.

Alla till Halmstad!

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha