Apr 122010
 

Såhär i efterhand får vi nog tacka högre makter för att motståndet för dagen var Väsby United. Hade motståndet varit lite vassare så hade det kanske inte slutat såpass lyckligt som det nu gjorde. Jag flöt ett tag runt i gränslandet mellan dåtid och nutid och för en kort sekund kändes det som om det var säsongen 2009 och vi spelade i Allsvenskan och kämpade i ständig uppförsbacke. Som en mardröm som man inte kunde vakna upp från. I dag såg det stundtals riktigt, riktigt dåligt ut på plan för ÖIS.

Det var en premiärmatch. Det var säkert mycket vilja och det kan ju leda till kramp både i hjärna och kropp om man vill för mycket i vissa lägen. Kramp fick i alla fall jag på läktaren. Det ville sig aldrig och bollarna tycktes ständigt studsa Väsbys väg i samtliga taffliga närkamper som uppkom på plan. Från övre läktaren på H-sektionen så kunde spelet på plan närmast liknas vid ett flipperspel där jag stod hamrandes tröstlöst på knapparna på sidorna av spelet för att få kulan att studsa den väg jag ville. Nej, det fanns inget flyt idag för ÖIS om vi säger så. Det var en enda lång och plågsam kamp från början till slut.

1-1 får väl nästan ses som en seger med tanke på att ÖIS fick en straff och 0-1 mot sig efter ca 1 timma. Att sedan få Sebastian Johansson utvisad efter 2 gula kort är ju pricken över i:et. Vilket fiasko! Nej, riktigt så illa blev det ju inte. Robin Jonsson lyckades ställa Väsbys målvakt efter en av många riktigt röriga situationer i motståndarens straffområde. 1-1 var ett faktum och en lättnadens suck drogs på Gamla Ullevi. Det var en väldigt snabb resumé av hur det såg ut i matchen. Givetvis fanns det fler detaljer och chanser i matchen men i det stora hela är detta en match jag snabbt vill glömma och jag orkar ärligt talat inte analysera den mer än i korta punktformer. Här kommer dem:

Dagens minus var:

- Underlaget.
Hur f-n kommer planen på Gamla Ullevi att se ut om ca 1 mån? IFK klagade redan igår på underlaget och idag fick ÖIS den stora äran att ”ärva” konditionen på plan som förstörde den blåvita festen. Jag blir uppriktigt sagt förbannad över att man inte satsat på kunskap som skall se till att planen håller den kvalitet som man bör kunna förvänta sig på en 1 år gammal arena. Man kan skylla på mängder av faktorer till varför ÖIS inte vann idag och dessutom var mycket nära att förlora matchen. Men jag vill hävda att ÖIS inte kunde spela tillräckligt bra för att just underlaget var helt under isen. Så många felstudsar och så trög plan har jag inte sett på år och dar. Givetvis påverkas spelarnas självförtroende och timeing pga det och resultatet av det ser vi i de ofantligt många virriga och okontrollerade närkamperna. I normalfall ser det inte ut så här på en fotbollsplan. Inte ens i Superettan och inte ens i en premiärmatch då nerverna stundtals verkar finnas på utsidan av kroppen på spelarna.

- Domaren.
Nu kommer jag med den där gamla klassikerna tänker väl några av er? Javisst. Det är lätt att skylla på domaren när det går en emot. Domaren har verkligen inget med underlaget att göra. Där går faktiskt gränsen. Men domaren har en hel del med det övriga att göra. För mig är det återigen en gåta hur vår domarkår kan ha en sådan fruktansvärt dålig känsla för spelet och förutsättningarna och sedan inte kan sätta nivån efter det. Domaren idag var en som ville blåsa sönder matchen istället för att premiera de få lägen till omställningar och spel efter backen som gick. Det gick emot båda lagen. Tack vare det dåliga underlaget så blev det givetvis en hel del bökiga situationer. Men istället för att se det som ömsesidig kamp så blåste han ofta fördel till den spelare som lade sig först. Inte bra. Jag gillar kampen och jag tror att spelarna är beredda att ta den så länge de vet vad som gäller. Tyvärr så visade inte domaren den röda tråden idag och istället så blev det onödiga situationer som i slutänden faktisk gagnade motståndaren med tanke på Sebastian Johanssons andra gula kort och utvisning. Seb gör ingen bra match och är för het. Han får skylla sig själv och det är j-ligt dumt gjort att gå in hårt när situationen är lite tveksam, men domaren kunde lika gärna ha låtit det passera den andra gången. Det är min uppfattning. Nej, jag är återigen förbannat besviken på domarinsatsen. Jag är, till motsatsen är bevisad, helt säker på att vi kommer få se mer av den här varan i Superettan i år. Tyvärr. Förresten? Hur mycket tid fick vi tillbaka i matchen efter den ca 7 min långa virriga situationen efter lite knuff som skulle redas ut och sedan kombinerats med ett byte för Väsby? 4 min… Det var vad domaren tyckte var bra som plåster på såren efter han hade visat både Öis- och Väsbyspelare var sitt gula kort. För säkerhet skull. Svagt.

- Närkampsspelet.
Ständig tvåa på bollen. Nja, så illa var det väl inte för ÖIS egentligen men det kändes som om spelarna tog onödigt svåra beslut i samband med närkamperna. Det blev för mycket luft och huvudspel. Det fanns säkert en taktiskt tanke kring det p g a underlaget men det kändes inte som om det var ett vägvinnande spel för ÖIS idag. ÖIS skall spela boll via backen och inte spela huvudflipper genom banan. Det funkar sällan bra. Det blir alldeles för stillastående och motståndaren är inte sen att förstöra för oss och det gör de dessutom ganska så enkelt. Leder oftast till omställningar emot oss istället. Tyvärr.

- ÖIS omställningar.
Det måste gå fortare! Det måste gå fortare! Det måste gå fortare…

- Anfallsparet.
Ken Fagerberg gör ingen pjåkig match. Det är helt OK för att vara hans första riktiga match på vädligt länge. Han har samma härliga kvaliteter som när han drog till Danmark och det ser dessutom ännu vassare ut ibland. Ken kunde inte bemästra underlaget bättre än någon annan idag men han visar ju prov på sin styrka i targetplayerspelet. Tyvärr så har Ken en tendens att överarbeta situationerna, men det var han knappast ensam om i ÖIS lag för dagen. Det var många som stod för den varan idag.

Däremot så lös Alvaro Santos med sin frånvaro. Han såg inte alls het ut. Synd. Jag trodde att han skulle ta ett större ansvar idag än vad han gjorde. I alla fall vad jag kunde se. Han gestikulerade lite och försökte kommunicera med både Ken och mittfältet men det kändes inte som att han fick ut det han ville. Det som jag också kunde tycka mig se var att Ken och Alvaro många gånger jobbade in i samma yta och gärna gick mot boll istället för att försöka komma på djupet mer. De kom alldeles för nära varandra för att kunna skapa något kreativt framåt. Det finns helt klart potential om de börjar hitta varandra. Båda är riktigt tunga och har en teknik som håller på högsta nivå. Ingen tvekan om saken. Men det handlar om att komma till lägena också. Ken valde allt oftare att göra det på egen hand vilket kanske inte är en självklar lösning på ÖIS målfarlighet den här säsongen. Jag hoppas vi får se en snar förbättring för vårt anfallspar.

Dagens plus var:

+ Kämparglöden.
Lite mossigt ord. Men jag hittade inget bättre. Det enda positiva jag hittade idag i själva matchen var förmågan att orka mobilisera om och våga vägra förlora när man ligger under. Det kändes lite unikt, för det var ju så länge sedan man såg ÖIS orka ta sig samman och göra något åt saken när de har kämpat och kämpat och sedan ändå åker på pumpen i målprotokollet. Ikväll så visade man att det ta mig f-n inte var aktuellt med en förlust. Tur var väl det! För det hade sett för j-ligt ut att förlora på det sättet som man var nära att göra. Det hade inte varit rättvist med tanke på den kamp och de halvdassiga lägen man hade kommit fram till under match. Nej, jag gillade verkligen sättet som man kommer tillbaka på. Med en man mindre och allt. Starkt. Den inställningen kommer att behövas i fler matcher i år. Var så säkra.

+ Hyllningen till Marcus Allbäck.
Det var stort och det kändes helt rätt. Visst, det handlade bara om en ring men det kändes helt rätt att få tacka av Mackan officiellt under en match med tanke på att hans beslut om att inte fortsätta i ÖIS kom mittemellan två säsonger. Det hade ju varit för ruttet att inte få visa sin tacksamhet gentemot Mackan med hjälp av klacken och övrig publik under en match på Gamla Ullevi. Bra gjort av ÖIS som gav oss den chansen, även om jag inte tror att något annat har varit på tal.
Samtidigt så slog frågeställningen mig när vi nästa gång skall få avtacka en sådan ÖIS-legend som Allbäck ändå får räknas vara. Hur ser det egentligen ut med tillväxten och ”uröisarna” som kommer underifrån? Ja, Ken kan komma att bli en sådan om han får lyckas internationellt och sen också vänder hem. Det hade ju suttit fint, men det är långt ifrån säkert. Det känns tyvärr som om vi får vänta ett bra tag tills nästa avtackning med samma känsla i magen infinner sig. Jag kommer att sakna ”fenomenet” Allbäck i ÖIS och som den spelare han var, både i landslaget och i ÖIS. Det vi har att se fram emot nu är ju hans framtida insatser i ÖIS när den här landslagsfebern, han tycks ha drabbats av, har lagt sig och då han väljer att återvända till ÖIS-gården och att hjälpa till på heltid där. För jag tror och hoppas på att det kommer att ske. Allbäck är ju långt ifrån borträknad och kan komma att göra än mycket mer för ÖIS och därmed bidra till framgång för klubben.

Nu är det bara att gå och lägga sig och försöka glömma den här matchen sett till hur spelet såg ut. Det kan och måste bli bra mycket bättre. Men nu är det i alla fall gjort. Premiären är överstökad och vi fick med oss 1 poäng. Det är bättre än inget och vi får vara glada för det lilla den här gången. Upp till kamp mot Degerfors!