FC Trollhättan » Sambadefensiv

En seger till.

Inlägg av Felix Jonsson kl 18:06 Träningsmatch

Mar 102012

Jaha, det var det spöket.

I min text igår skrev jag om hur viktigt det är att vinna matcher under en försäsong. Att man inte ska ta någon match för given. Detta var en match som man mycket väl hade kunnat ta för given. Men detta ÖIS gör inte sånt.

Något som i alla fall jag vill se som en trend är att man gör mål på sina chanser. Ingen av de matcher jag hittills beskådat på plats har haft samma mängd av brända chanser som matcherna under förra året hade. Förra året fick Nico många gånger bära hundhuvudet för alla de brända chanserna och det va till stor del befogat men inte helt. Även Jakob Olsson brände bra chanser i ganska stor utsträckning och överlag hade man en väldigt dålig målprocent i sina avslut. Det må hända att man skapade otroligt mycket chanser, för det gjorde man sannerligen, men avsluten var alldeles för dåliga.

I år är det slut med detta. Idag spelade det ingen roll vem det var som fick läget, Christofer Bengtsson, Johan Hedman eller Oskar Wallén, det spelade ingen roll, verkligen ingen roll. När jag ser Johan Hedman helt utan tvekan trycka upp bollen med full kraft i nättaket så blir jag lugn. Det är inte svårt att göra mål där Johan Hedman befinner sig, det gäller bara att skjuta högt, men han gör det. Att det inte finns några tveksamheter i detta nya hänsynslösa ÖIS gör att man bara vill slå en frivolt.

När jag tänker tillbaka kan jag minnas två missade chanser. Den ena är Oskar Walléns miss i början av matchen när han på ett helt enastående sätt bryter in från kanten och försöker få upp bollen i det bortre krysset men får lite för stor del av foten under bollen och den går lite för högt. Det andra läget Tommy Lycéns där han får till en ganska bra träff. Om det varit en inspark. Bortsett från de två missarna så är man ruggigt effektiva när läget dyker upp.

Något jag däremot inte är alltför nöjd med är att det slås lite för mycket långbollar. Jag må vara gnällig och bitter som inte tycker att spelet ser bra ut trots en 3-1 vinst men jag vill på något sätt värna om det öisiga. Långbollar kan fungera ibland och kan till och med vara underhållande att se. Ett exempel är när Hannes ”Benny Guldfot” Sahlin slår en perfekt boll över hela planen till Johan Hedman på högerkanten som lyfter in bollen till David Björkeryd som kan trycka upp den i nättaket. Även om målet blev bortdömt så var det ruggigt snyggt och i sådana lägen kan jag tycka att långbollar är okej. Men när man som i delar av matchen förlitar sig till att slå långa bollar upp mot en forward som ska löpa i djupled lite på chans så känns det inte helt rätt i magen.

Istället hade jag gärna sett lite mer tålamod och att man tillät sig själva att rulla boll lite längre och försöka spela sig runt på kanterna eller igenom mitten istället. Jag ser hellre att bollen rullas runt en extra vända i backlinjen än att man försöker sig på en tjongis på chans. Förhoppningsvis kan man, ju längre säsongen lider, få igång en bra dynamik mellan Filip Holländer och Jakob Lindström och kan spela sig fram den vägen på ett framgångsrikt sätt. För det finns potential i det innermittfältet som man ställde på banan idag, det gäller bara att utnyttja det på bästa sätt. Om Filip Holländer kan få fram sina Margusegenskaper på ett bra sätt så har vi ett riktigt intressant innermittfält. Det är till och med så intressant att jag hade kunnat tänka mig att spela 4-3-3 med Holländer, Sebastian Johansson och Lillström som innermittfältare. Men det är bara en tanke

Utöver det jag redan nämnt så vill jag också skriva lite om Johan Hedman som börjar ta sig. Det börjar synas mer och mer vilka kvalitéer han besitter. När han får lite tid på sig och kan ströva iväg lite fritt från sin position och kan sticka in bollen till Alexander Jeremejeff eller Oskar Wallén. Att han dessutom levererar mål när läget dyker upp är inte fel. Fast idag spelade han ihop med en helt enastående Oskar Wallén och han ska nog tacka honom för sitt mål.

Tack för mig!

Trollhättan kommer på besök

Inlägg av Felix Jonsson kl 23:27 Träningsmatch, Träningsrapport

Mar 092012

För en vecka sedan kom det tunga beskedet som vi hade väntat på. Personligen såg jag inte matchen mot Varbergs BoIS men bara det faktum att man slog ett superettalag med 2-0 är ett tydligt besked att laget nu är på gång. Att segern mot Husqvarna följdes upp med en seger även mot mer meriterat motstånd gör att jag nu känner mig ganska lugn igen. Om man nu ser tillbaka på försäsongen så är det egentligen bara matchen mot Oddevold som är en riktig blunder. Om man stryker den matchen så ser försäsongen hittills bra ut.

Förlusterna mot Falkenberg och Gais ger inte någon allt för bitter eftersmak med tanke på vilken nivåskillnad det är mellan lagen. Segern mot Husqvarna kanske inte var någon propagandademonstration men det faktum att ett lag som Husqvarna besegras er jag som väldigt positivt. Hoppet om att ÖIS för en gångs skull kommer bli laget som gör det som krävs mot lag som inte håller samma klass. Att för en gångs skull bara säger: ”Kul att ni kunde komma men.. PANG, PANG! 2-0, ni kan åka hem nu!”

Aldrig mer några förluster när man som mest behöver vinna (läs: Norrbymatchen på Gamla Ullevi i höstas). Det är slut på uppkomlingar som blivit för stora i käften och ska komma och lägga fingrarna i blöt. ÖIS modell 2012 trycker bara ned dem i skorna igen. Vill man se överraskningar får man pallra sig till en annan arena!

Mycket snack är det men hur ska det gå till? Det handlar såklart om ödmjukhet.

Personligen såg jag inte matchen mot Husqvarna på bortaplan men de personer jag känner som befann sig där har fortfarande inte riktigt hämtat sig från chocken. Det man beskriver är tragiska scener, en del vill tillochmed inte prata om det. Så traumatiskt var det. Det sägs att Roberto Jakobsson på vägen hem i bussen frågade spelarna om de verkligen ville att han stannade kvar som tränare. Tydligen var inställningen hos spelarna så ohyggligt dålig att de allra flesta som var på plats förstår Roberto till hundra procent.

Något sådant får självklart inte hända. När man bedömer ÖIS förra säsong måste man också ha i åtanke att ingen av spelarna varit i närheten av en sådan vinter som man hade plus det faktum att flera av spelarna aldrig varit i närheten av att spela på en så låg nivå. För även det kräver sin man.

När man däremot går in i årets säsong kan laget förhoppningsvis spelets regler. När man pratar om ÖIS svårigheter med att slå svagare lag så brukar folk prata om svårigheterna ÖIS har med att vara det spelförande laget. Det stämmer delvis men jag skulle inte säga att det är själva spelet som är problemet. Att rulla boll har man inga större problem med och det hände ganska ofta förra året att man styrde matcherna och hade större delen av bollinehavet. Ett problem däremot var att skapa farliga chanser, och att sätta dit chanserna när de väl dök upp.

Detta berodde på: 1. Det fanns ingen med ”Marguska” egenskaper i truppen och anfallsspelet blev många gånger lite enformigt. Det var många gånger dom det saknades en kreativ innermittfältare med egenskaper att slå genomskärare som kan lirka upp ett kompakt och djupt stående försvar. 2. Procenten i avsluten var för dålig men det har vi pratat så mycket om att ämnet känns urvattnat och tråkigt.

Imorgon är det då Trollhättan som står för motståndet. Ett perfekt motstånd för just det som jag skrivit om. Trollhättan är nämligen ett lag som vi av någon anledning alltid har svårt för. Sist ÖIS slog Trollhättan var i en träningsmatch inför allsvenskan 2009. Sedan dess har vi på läktaren fått uppleva den ena besvikelsen efter den andra. Eller vad sägs om kräkmedel som: 2-2 på Gamla Ullevi när man hade en god chans att hänga på toppen i somras, 4-2 torsken i spöregn som bestämt bankade spiken i kistan hela vägen ner i botten på hösten 2010 eller varför inte 3-0 förlusten på bortaplan i våras som bröt en lång svit av matcher utan insläppta mål.

Trollhättans vinter har däremot varit i klass med den vi upplevde för ett år sedan. Inte nog med att hela staden upplever en smärre depression efter allt som hänt med Saab så har även klubben upplevt en hård vinter där man haft stora ekonomiska problem och tappat sina tre mest framstående spelare under förra säsongen (Viktor Sköld, Petrit Zhubi och Tom Pettersson). Problemen har till och med varit så allvarliga att konkursen har varit ganska nära. Nu verkar det dock som att klubben har ridit ut stormen så gott det går nu. Enligt fotbolltransfers.com så har man i nuläget 10 spelare under kontrakt. Hur mycket av detta som stämmer vet jag dock inte exakt men det ser i varje fall inte speciellt ljust ut för Trollhättan.

Jag har svårt att skriva något illa om Trollhättan med tanke på hur deras situation ser ut. Det gör uppriktigt sagt ont att läsa om hur läget i Trollhättan är med förra vintern i åtanke men om jag för en kort stund ska bortse från mina känslor så vill jag att ÖIS går in och fullständigt kör över allt som kan tänkas att komma i deras väg imorgon. Jag vill se en riktig urladdning. Pam-pam-pam, kross, 5-0, the whole tjillevipp.

Ingen har undgått Oskar Walléns comeback. Tre mål på tre matcher inger respekt och kanske blir Oskar att räkna med på riktigt i år. Oskar Wallén modell 2012 är kvickare, en bättre avslutare och framförallt har han bättre bolbehandling än tidigare. När Oskar kom till ÖIS hade han många bra ”råvaror” som bara behövde slipas till lite och kokas ihop till något riktigt smarrigt. Denna säsongen känns han på många sätt som en mycket mer färdig fotbollsspelare. Då hans bollbehandling blivit bättre och han har fått en bättre bollbehandling kan han nu använda sina goda sidor på ett sätt han inte riktigt kunde innan. Nu kommer han till fler lägen och får på så sätt mer användning för sina fina avslut och sin resoluthet framför mål. Han kan nu också användas bättre som target då han kan ta emot och fördela boll på ett bättre sätt.

Dagens träning visade inga tecken på att Oskar inte har konserverat den fina formen. Bollarna rullade in i ett raskt tempo från Kodesonen och det syns att han är i form. Att han startar morgondagens match känns ganska självklart, men frågan är vem han spelar bredvid. Emil Karlsson deltog inte på träningen då han gick av igår med en lårkaka. Han är däremot med i truppen till morgondagens match. Truppen som såg ut som följande:
1. Peter Abrahamsson
30. Sebastian Laneby (Tipselit Äldre)
2. Christofer Bengtsson
3. Joakim Hall
5. David Björkeryd
6. Hannes Sahlin
7. Jakob Lindström
8. Jonathan Lindström
10. Oskar Wallén
13. Johan Hedman
14. Emil Karlsson
16. Pontus Otterstedt
17. Robin Jonsson
18. Leo Wiena (Tipselit Äldre)
19. Adam Smaili (Tipselit Äldre)
20. Filip Holländer
21. Henos Musie (Tipselit Äldre)
27. Alexander Jeremejeff

David Leinar, Sebastian Johansson och Tommy Lycén står över av skadeskäl. David Leinar har en skada i foten medans Tommy Lycén och Sebastian Johansson båda har fått infektioner. Sebastian Johanssons infektion sitter i den tå han opererade under vintern medans Tommy Lycén fick ett sår på benet i matchen mot Husqvarna som sedan blivit infekterat och ordinationen som råder år att han inte får svettas.

Spelarna som flyttas upp från Tipselit är inga större överraskningar förutom att Daniel Carlsson som imponerat stort i U21 inte får en till chans, vilket är lite förvånande. I övrigt är det däremot ganska väntat, även om jag hade gissat på Carl Hawunger istället för Leo Wiena.

Huruvida Jakob Lindström kommer att starta eller spela hela matchen är tydligen lite oklart. Rapporterna säger att han har varit sjuk i veckan och inte är helt återställd och kanske får vila sig lite mer än vanligt i matchen. Om Jakob skulle börja på bänken tar troligtvis storebror Lindström platsen bredvid Filip Holländer som defensiv mittfältare. Laget i övrigt blir förmodligen det väntade förutom anfallet som är lite osäkert.

Min känsla är att Johan Hedman kommer att starta tillsammans med Oskar Wallén på topp då Emil Karlsson inte deltog på dagens träning. Detta är ett ganska oprövat anfallspar men vem vet. Kanske det blir succé? Om Johan Hedman lyckas få fram det han har i sig, och visar sig från sin bästa sida så kan han säkert komplettera Oskar på ett bra sätt. Jag ser framför mig hur Johan Hedman kommer ned och möter en boll som han på ett tillslag chippar förbi en försvarare till en djupledslöpande Oskar Wallén. Låt det bli så också!

Alla till gården!

Superettan 2011 jämfört med 2010 – bra eller anus?

Inlägg av Johan Gellerman kl 22:20 Allmänt tjafs och kuriosa, Superettan

Jan 212011

Hela situationen är rätt tragisk egentligen. Det är mindre än tre månader kvar tills Superettan sparkar igång och när man ska försöka planera säsongen så är det helt oundvikligt att prata i ”om”-termer. ”Ska vi ha en kick off-fest veckan innan Superettan? Vilka spelare ska vi försöka få dit? Är det säkert att vi spelar i Superettan? Är det ens säkert att vi har några spelare då?”. Och så vidare och så vidare och så vidare tills någon säger att vi ändå får räkna med att vi spelar i Superettan i år och planerar efter det.

Med den utgångspunkten så hade jag tänkt jämföra lagen i serien i år kontra förra året, och eftersom det inte har hänt så mycket med de lagen som är kvar så tänkte jag nöja med mig med att spana in de fyra nykomlingarna, och jämföra dessa med det laget som de ersatte. På så sätt kommer jag komma fram till om serien är mer bra eller mer anus jämfört med förra året. Notera att det inte är lagen som sådana jag kommer bedöma, utan mer klubbarna och hur sexiga de kan betraktas. Det känns dessutom helt meningslöst att bedöma några klubbar när man inte har en blekaste aning om var vi står och vilka vi främst ska komma att konkurrera med. Nörderier som att bedöma alla ointressanta lag överlåter jag till Martin att göra.

Åtvidabergs FF <-> Syrianska FC
Okej, jag ska försöka bedöma Åtvidaberg och bortse från den traumatiska upplevelsen jag hade där 2007 när Janne Carlsson för andra matchen i rad valde att starta med Iheb Hamzeh på topp och vi förlorade med 3-0 i ett av många brutala bottennapp den säsongen. Ska också försöka bortse från att de förstörde min 18-årsdag med ett sent segermål 2008.

Syrianska är å sin sida ganska lätta att bedöma. Trots att de var en toppkonkurrent förra året (även fast vi inte låg i toppen…) så hade jag problem med att bry mig om dem i någon större utsträckning. De har väldigt många likheter med Assyriska, liknande supporterskara/klack, ungefär samma fotbollsfilosofi, antagligen lika mycket svarta pengar och är klubbar som fungerar på samma sätt. Till det råkar båda två komma från Södertälje och spela på en arena som jag inte vet om jag gillar eller inte. En riktig fotbollsarena möter idrottsplatsen på landsbygden och helhetsintrycket blir varken att det är modernt eller gemytligt. Assyriska är det lätt att bry sig om med tanke på kvalmatchen på förskräckliga Bårsta IP (att man har fått spela Allsvensk fotboll där är fortfarande ett under), kvalmatchen på Nya Ullevi och att vi kom 20 minuter efter matchstart 2005 (vilket inte var Assyriskas fel, men det hamnar på deras konto). Lägg därtill överkörningen på Valhalla 2008 och Mellqvists segermål 2008. Det finns lite grejer att ta fasta på. Dessutom var det fantastiskt roligt när vi spelade bort dem från Allsvenskan nu i höstas och det efter matchen kommer fram en Assyriska-supporter som frågade om vi fått pengar av Syrianska eftersom vi vann.

Syrianska har inget sånt, och har därför heller ingenting som jag intresserar mig av i någon större utsträckning. Det är en klubb som vilken som helst.

Åtvidaberg däremot är ju ändå ett klassiskt kapitel i svensk fotboll, och det är något jag är svag för. Dessutom är Kopparvallen, trots mina oangenäma upplevelser där, jävligt charmig trots att det är en jäkligt sunkig idrottsplats som till råga på allt numera har konstgräs. Små hålor är dessutom fantastiskt bra i den bemärkelsen att man inte behöver vara speciellt många för att väcka uppståndelse. När AIK var i byn för sista matchen förra året var kön till pizzerian och effekterna av ett vanligt lugnt köande förstasida i lokalpressen dagen efter. Jag ser fram emot bortapremiären fruktansvärt mycket.

BRA!

Brommapojkarna <-> IFK Norrköping
BP är Sveriges tråkigaste klubb i varenda jäkla kategori. Grimsta IP är det enda resmålet under hela året som det inte går att hitta något positivt med, oavsett hur man vrider och vänder på det. Cheerleaders, Stockholm, ingen publik, konstgräs och Sveriges tråkigaste motstånd. But a man´s got to do what a man´s got to do, så det blir nationaldagsfirande på Grimsta i år.

Peking är dessutom en av Sveriges mest intressanta klubbar så det hade fått vara någon väldigt intressant motståndare för att det inte skulle bli anus. Samtidigt hade allt varit bättre än BP.

ANUS!

Västerås SK <-> Väsby United
Väsby är ju egentligen som BP, bortsett från att man saknar konstgräs, cheerleaders och kommer från en kranskommun till Stockholm. Folket som går och kollar på BP är nog till 99% lokala gnagare som vill hålla koll på AIK:s prospects och det finns nog inte en enda genuin supporter till Väsby.

Vilundavallen tycker jag dock är ett trevligt inslag. Som bortasupporter får man stå på långsidan, vilket man inte är alltför bortskämd med. Detta har ju gjort att man fått bra överblick på spelet och kunnat njuta av den fantastiska 3-0-segern i cupen 2008, samtidigt som man kokat över efter den fullständigt hemska 1-2-förlusten där i serien samma år. En match där min höga stämma hördes så tydligt att ÖIS, bakom kulisserna, diskuterade någon form av repressalier.

Men är det något lag som jag har kvar att uppleva innan jag tycker att jag upplevt allt av intresse i Sverige så är det Västerås. De konkurrerar nog med oss och Bajen om vilken klubb som har varit mest misskött de senaste 10-12 åren, och de borde ju finnas en viss hausse kring klubben efter misär-åren i division 1 Norra. Under de 12 år som jag har gått på ÖIS (varav nio som medveten supporter) har ÖIS aldrig mött Västerås i något sammanhang, så jag tycker det är riktigt roligt att de gick upp, och ännu roligare är det att bortamatchen mot dem är på en lördag i juli.

Västerås har dessutom lyckats med en väldigt ung trupp, och det gör ju det hela än mer intressant.

BRA!

IFK Värnamo <-> FC Trollhättan
Trollhättan gjorde nästan en fjärdedel av alla sina mål mot oss förra året.Det är fullständigt uselt. Sedan regnade det när vi mötte dem i Trollhättan. Men vi fick stå under tak i alla fall så det gick väl an. Att Trollhättan i någon mån betraktas som ett intressant motstånd beror på att avståndet inte är speciellt långt. Hade Trollhättan och Väsby bytt plats rent geografiskt hade jag valt Väsby före. Tycker det är lite tråkigt att vi tappar en av få matcher vi har med derbykaraktär (i alla fall geografiskt).

Vi spelade ju cupmatch mot Värnamo förra året. På en konstgräsplan en snespark från Finnvedsvallen där man skulle ha 80 spänn i inträde (men jag var busig och plankade!). Kände till att Jonas Thern var tränare men det var allt. #5 avgjorde avgjorde fullständigt orättvist efter en tämligen medioker tillställning. Sedan tog det ungefär en och en halv timma tillbaka till stan, vilket inte är ett avstånd i sammanhanget.

Ska inte säga att jag följde division 1 Södra något speciellt men när jag någon gång i augusti fick höra att Värnamo hade en medelålder på typ 20 år så började det bli lite intressant, för i periferin hade jag ju lagt märke till att de gick jävligt bra i Söderettan. I slutspurten höll jag lika mycket på Värnamo som på Qviding, visst hade det varit roligt med ett derby men samtidigt är det jäkligt intressant att se vad Värnamo kan åstadkomma i Superettan. Man har förvisso tappat några spelare till Helsingborg och Jonas Thern är inte längre huvudtränare men det känns ändå som han har satt sin prägel på laget och det är rätt fräckt det han har åstadkommit. I det nya numret av Offside finns det ett riktigt intressant reportage om honom som alla borde läsa.

BRA!

Slutbetyget blir ett rungande BRA! Det är gött att någonting är det i dessa tider.

14 5 8 1 23-15 (8) 23

Inlägg av Martin Johansson kl 14:40 Allmänt tjafs och kuriosa, Motståndarkollen, Superettan

Jul 172010

Med undantag av ÖIS, Assyriskas FF och Ängelholms FF har samtliga lag i Superettan nu spelat 15 matcher. I morgon vänder serien och undan för undan kommer vi sedan att närma oss upploppsrakan och den sannolikt benhårda kampen om de två uppflyttningsplatserna och kvalplatsen till Allsvenskan. I nuläget ser det ut som om åtminstone tio lag är med i racet om de tre första platserna i serien.* Ni kan med andra ord räkna med att det kommer att bli en tuff och spännande höstsäsong med en mängd viktiga och hårda matcher. Höstsäsongen 2010 kan med andra ord bli en av de mest hårdkokta och laddade perioderna på flera år; kanske rent av i klass med hösten 2009.

Innan vi ger oss in i den andra andningen tyckte dock vi på Sambadefensiv att det skulle vara kul att gräva ner sig lite i statistiken från den första halvan av Superettan. Yey! Vi visste att ni skulle gilla det. Vad är väl bättre än att ägna lördagseftermiddagen i hängmattan på torpet åt att plöja genom ett par A4-sidor med siffror. Vad som följer är därför en sifferexercis kring de 15 första omgångarna av Superettan 2010.

En sammanfattning av Superettan efter 15 spelade matcher

Inte helt oväntat är det de två topplagen, Degerfors IF och IFK Norrköping, som har vunnit flest matcher så här långt. Även om Norrköping har överraskat många – inklusive den egna tränaren Göran Bergort – så kommer de sannolikt att hänga med hela vägen in i kaklet. Bergort och Norrköpings sportchef, Tony Martinsson, har fogat samman ett tight lag som har visat att de klarar av att leka med de stora killarna. Och med den rosa ledartröjan tight som ett ormskinn, en startelva som få lag i Superettan matchar spelare för spelare och ett par riktigt smarta sommarförvärv sommaren är Norrköping laget att jaga under hösten. Du kan redan nu skriva in 27 september i kalendern; om ÖIS vill vinna årets Superettan krävs det tre poäng på hemmaplan mot Norrköping.

Nykomlingen Degerfors är förstås årets stora överraskning. Vem hade trott att de klassiska brukspojkarnas lir skulle ta dem till en andra plats efter 15 spelade matcher? Inte jag i alla fall! När det gäller Degerfors ska det dock bli intressant att se hur de klarar sig utan nyckelspelare som Johan Bertilsson, som har gått vidare till Kalmar FF och Allsvenskan, och Emil Berger, som är satt i karantän av Degerfors efter att ha skrivit på för ärkefienden Örebro SK. Om man ser till statistiken tycks inte Degerfors ha några som helst problem att klara sig utan Berger. Utan Bertilsson tycks det dock vara svårare; sedan Bertilsson försvann den 1 juli har laget inte vunnit (förlust mot Ljungskile med 2-1 och oavgjort mot Syrianska FC 0-0). Min gissning är att Degerfors kommer att börja dala i tabellen inom sinom tid.

Bland de övriga förväntade topplagen är det förstås ÖIS som sticker ut mest med sina åtta oavgjorda matcher och en enda förlust. Som Janne Andersson sagt så många gånger under säsongen: det här är en konstig säsong, jag har aldrig varit med om något liknande. Framåt slutet av september ska det bli mycket intressant att se vad de där åtta oavgjorda matcherna har betytt för ÖIS chanser att ta sig tillbaka till Allsvenskan.

Förutom ÖIS måste man väl förstås också nämna Hammarby IF (och Linus Hallenius). Sex vinster och sju förluster: avhängda! Säsongen 2010 har varit på tok för upp och ner för Hammarby. Det håller helt enkelt inte att tappa poäng på hemmaplan mot bonkegäng som Östers IF och IK Brage. Det spelar ingen roll hur bra Linus Hallenius har varit när man har ett försvar som knappt håller division 1-klass. Dessutom är Hallenius snart såld och då kommer Hammarby få koncentrera sig på att hänga kvar i Superettan. Nästa GAIS?

Även våra vänner bohuslänningarna i Ljungskile SK sticker ut med sina tolv insläppta mål. Vi snackar 0,8 mål per match, vilket kan jämföras med ÖIS 1,1 mål per match, Norrköpings 1,2 mål per match eller Hammarbys 1,3 mål per match. Tolv insläppta mål på 15 matcher är inte illa pinkat av ett lag som knappt får ihop bänkspelare så att det räcker till match. Se upp för Ljungskile; de kan bli knepiga och svårslagna framåt hösten när gräset blir brunare och planerna tyngre.

ÖIS & Brage är de enda två lagen som fortfarande är obesegrade på hemmaplan

Seriens starkaste hemmalag är av allt att döma Degerfors IF, Ljungskile SK, IFK Norrköping, ÖIS och IK Brage. Visst, visst, visst, det är klart som fan att man kan diskutera om ÖIS verkligen hör hemma i den gruppen med tanke på att man bara har tagit åtta poäng hemma på Gamla Ullevi. Jag vill dock hävda att man måste ta i beaktande att ÖIS, tillsammans med Brage, är ett av två lag som fortfarande är obesegrade på hemmaplan. Det måste väl ändå betyda någonting? Även om vi inte tycker att det har verkat så under våren 2010, så är Gamla Ullevi vår borg (eller hur det nu är knallarna brukar uttrycka sig om Borås Arena): där förlorar vi inte!

Återigen måste man låta sig imponeras av Ljungskiles kompakta försvar; på åtta matcher hemma på Starke Arvid Arena har laget enbart släppt in fyra mål (0,5 mål per match). Hur tusan slår man hål på Wålemarks och Glans defensiva bygge? Det tycks knappt vara möjligt. Det är bara att hoppas att ÖIS kan ställa både Álvaro Santos och Björn Anklev på planen när man åker till Bohuslän söndagen den 1 augusti.

ÖIS & GIF Sundsvall är seriens två bästa bortalag

Äntligen en lista som ÖIS toppar! Säsongen 2010 har ÖIS varit ett hyfsat bortalag. Raden fyra vunna, tre oavgjorda och en förlust ger en antydan om att det i alla fall finns något i det här laget. Förlusten mot GIF Sundsvall var dessutom något snöplig och om Anklev bara satt sin chans i första halvlek hade ÖIS haft en nolla i förlustkolumnen. Konstigt nog har man sällskap av GIF Sundsvall, ett lag som åtminstone jag förknippar med starkt hemmaspel. Den här säsongen har dock skoterraggarna tagit fler poäng på bortaplan än på hemmaplan. Seriens målgladast bortalag är förstås vilda västern-gängen IFK Norrköping och Hammarby IF

Om man avslutningsvis ser till lagens form över de senaste fem omgångarna finns det ett enda lag i Superettan som är obesegrat, och det är givetvis ÖIS. Däremot har man inte tagit flest poäng. Där toppar – mystiskt nog – de två nykomlingarna IK Brage och Degerfors IF, som har plockat 10 poäng, vilket är en poäng mer än vad Lirarnas Lag lyckats med. Det är enbart tre lag som har mäktat med att ta tre vinster på de fem senaste omgångarna: Degerfors, Brage och Ängelholms FF. Det enda lag som inte har vunnit under samma period är krislaget Falkenbergs FF. Precis som ÖIS nästa motståndare, Jönköpings Södra, har Falkenberg bara tagit tre poäng på sina fem senaste matcher.

DISKUTERA?

*Ja, till denna grupp räknas även Ängelholms FF, eftersom de enbart har spelat 13 matcher, men inte Hammarby IF, eftersom svänggänget från söder om Söder redan samlat på sig sju förluster och det är fullständigt otänkbart att ett lag som har sju förluster halvvägs in i serien kan ta en av de tre uppflyttningsplatserna.

Sent skall syndaren vakna…

Inlägg av Mikael Carlsson kl 21:33 Superettan

Jun 122010

Sent skall syndaren vakna, somna om och vakna igen.

Här kommer jag efter månader av tystnad och visar mig först när det finns något att gnälla på. Hur kan jag med det? Vem tror jag att jag är. Ja, vem vet. Jag är iallafall jävligt besviken efter dagens match.

Glad i hågen går man till Gamla Ullevi. Äntligen ledig från dagens bestyr och man vill bara insupa lite ÖIS-fotboll i all sin enkelhet. Nederlaget mot GIFarna har man sedan länge lagt bakom sig. Vetskapen om att spelarna har fått en välförtjänt semester gör att man hoppas på en nytändning och någon form av ”nystart” i ett ganska hackande ÖIS hittills. Iallafall om man nu har som mål att gå upp i Allsvenskan i år.

Första halvlek. Man står som en idiot och beskådar spektaklet på plan. ÖIS-spelarna står och stampar på samma plats och på sina positioner och är hjälplöst sist på många andrabollar. FC Trollhättan spelar inte bra, men lyckas ändå på något sätt manövrera bort ÖIS från straffområdet. Det ser fruktansvärt tafatt och uppgivet ut på sina håll. Som om spelarna i ÖIS trodde att FC Trollhättan var ett besegrat lag redan vid lunchtid idag. Den sista berömda offensiva tredjedelen av plan är oduglig och ÖIS har i stort sett inget farligt alls för Trollhättans målvakt att ta itu med. 2 misstag senare så ligger ÖIS under med 0-2 och så blåser domaren av halvleken. Det är vad man kommer ihåg av den halvleken i stort sett. Martin Johanssons SMS-svar till mig under matchen talar sitt tydliga språk för hur man kände ”Jag finner inga ord”.

Misstagen ÖIS gör vid båda målen är riktigt horribla. Det får inte se ut så i ett försvar om man har som ambition att vara ett topplag. Att Peter Abrahamsson tappar bollen vid Trollhättans 2:a mål må vara hänt. Han har inte gjort allt för många sådana dyrköpta misstag än i ÖIS-tröjan och jag har bara väntat på när det skulle ske med tanke på Abrahamsson något tveksamma spel i luftrummet. Men men, en gång är ingen gång och ÖIS borde ha gjort mål innan dess till vår målvakts försvar.

Andra halvlek. En eloge till Janne Andersson som byter ut Ken Fagerberg i halvtid. Ken är helt under isen formmässigt och bör bänkas f o m nu. Hela halvleken är ett bevis på att övertron på vårt ”givna” anfallspar Santos och Ken kan bli vårt hårda fall om vi inte tänker till. Santos blev förvisso skadad i slutminutrarna i första halvlek, men om jag hade varit Janne A så hade jag bytt ut honom också i halvtid oavsett. Ken och Santos är exakt samma speltyper. Tunga och starka, men bjuder knappast backarna på några snabbare löprundor. Vi behöver inte bara styrka, vi behöver snabbhet också. Att Luka kommer in istället för Santos är rena balsamet för själen i den ångest man upplevde i paus medan man smuttade på Gamla Ullevis för dagen riktigt garvsyriga kaffe. Att flytta upp Anklev i anfallet och vad resultatet sedan blir vittnar ju om var den mannen passar bäst. Hans obarmhärtiga glidtacklingar som sista man som back är helt euforiskt underbara att få se men det är hans snabbhet offensivt som är hans stora styrka. Det bevisar han idag. Som back vägar Anklev ibland väldigt lätt, men som anfallare får backarna sällan grepp om honom- Där är hans längd och snabbhet perfekt. Ekvationen är enkel. Han skall spela oftare i anfallet. Så är det bara.

Luka + Anklev i anfallet = Kött och potatis i det Allsvenska köket. Lite gräddsås på det i form av hur jävla bra de kompletterar varandra och lyckan är fullkomlig. Dem två ihop är stekheta. Mums!

Tack vare Jannes coachning och lagets samlade skärpning så lyckas man ju hämta in det stora underläget till 2-2. Luka PANG! Som han gör det! Man njuter… Anklev PANG! Vilken iskall lobbnick! Man tror inte det är sant. Så långt allting gott. Men så händer det igen. Ett misstag som kostar så mycket som ännu ett baklängesmål. Det är för billigt! ÖIS trummar på och visst blottar man sig bakåt i den forceringen som sker, men det får inte bli såhär. Som tur är så lyckas man få till det i slutminutrarna av andra halvlek och det är Anklevs förtjänst. Rätt man på rätt plats med rätt touch på klacken. PANG! I grevens tid.

Vi går hem ifrån arenan idag med knapp heder i behåll. Som ÖIS uppträder i första halvlek så skäms man. Tyvärr visar man idag en tendens som jag inte tycker mig se i andra lag som faktiskt är vinnarlag, hur man nu kan definiera något sådant. Man visar iallafall orörlighet, och en fruktansvärd nonchalans. Det håller inte. Man måste vara 100% skärpt inför varje match och ta varje match som om den vore avgörande för hela säsongen. Först då kan man prata om vinnarlag. Förutom en trampande och kämpande Zavadil i första halvlek så fanns inte mycket att glädja sig åt. Det var för uselt helt enkelt. ÖIS måste upp många pinnhål och förstå att det är mot de sämre lagen man MÅSTE vinna om det överhuvudtaget skall bli snack om att gå upp. Årets upplaga av Superettan är väldigt jämn och svajig. Så är det. Men det här var ingen match där FC Trollhättan skulle ha ett skit att säga till om. ÖIS borde ha malt ner dem i första halvlek redan. Beviset för att det är möjligt är ÖIS andra halvlek då Trollhättan är rejält tillbakapressade i stort sett hela tiden förutom några farliga kontringar.

Nej. Dagens mach blev konstig. ÖIS hämtar upp ett 0-2 underläge och det gör man på ett mycket fint sätt. Man blir givetvis glad över att laget revancherar sig och hur spelare som Anklev och Luka utmärker sig jämfört med de spökbleka Ken och Santos. Dock förtas hela den glädjen när man inser vilket motstånd man ställdes inför idag samt de misstag som leder till baklängesmålen. Hade det varit Manchester United ÖIS hämtade upp underläget från så hade det varit fantastiskt. Nu mot FC Trollhättan så var det mest en lättnad att vi lyckades knipa en poäng till slut i en mach man trodde ÖIS skulle vinna. Vi borde ha vunnit på ett övertygande sätt idag. Det var mina förväntningar på laget och matchen. Istället lyckades vi med blotta förskräckelsen hitta hem i slutminutrarna. Nej, det duger inte i det stora hela.

Jag förutsätter att Janne Andersson fortsätter med den 11:a som han avslutade matchen idag. Möjligen är Robin Jonsson tillbaka och han får mer än gärna ersätta Tommy von Brömsen på mittbacken efter att han fick ta klivet in då Dennis Jonsson blev skadad. Vi får givetvis hoppas att Dennis skada är av den lindrigare arten. Sen tycker jag inte det är fel att låta Adam Eriksson starta istället för Tommy på vänsterbacksplatsen. Tommy gjorde inte en av sina sämre insatser idag men det går inte en match utan att han gör en eller flera mycket märkliga beslut som håller på att kosta eller kostar oss dyrt. Adam borde få chansen igen för jag tycker mig se en bättre inläggsfot hos Adam än hos Tommy som bara tycks kunna skjuta högt med backspinn.

Nästa match blir inte fullt lika enkel på pappret. IFK Norrköping borta är en mardröm med tanke på vad vi fick se i första halvlek. Det gäller att ÖIS kommer ut på plan taggade upp till hårfästet för att det skall gå hem. Nu är det upp till bevis om vi skall prata om Allsvenskan.

Dags att shapea upp det här fjollträsket?

Inlägg av Martin Johansson kl 22:03 Försäsong 2010, Superettan

Feb 222010

ÖIS befinner sig nu fyra matcher in på årets försäsong. Och redan har man släppt in tio mål. Tre mål i baken mot BK Häcken kan jag leva med. Häcken är trots allt ett relativt hyfsat gäng. Enligt Nanne Bergstrand är det ett av allsvenskans mest välcoachade och välkomponerade lag. Då kan jag ta att vi släpper in tre mål mot dem i årets första träningsmatch. Vad jag inte kan acceptera är de sju insläppta målen mot bonkegäng som Sarpsborg, FC Trollhättan och Jönköpings Södra (som den lilla gnälliga drama queen jag är räknar jag in J-Södra bland bonkegängen fast de är ett lag som sannolikt kommer utmana om en allsvensk direktplats).

Om vi ser till övriga lag i Superettan är det bara Degerfors som har släppt in lika många mål som ÖIS så här långt. Och då ska du komma ihåg att Degerfors förväntas slåss för sin överlevnad medan ÖIS förväntas bli ett topplag. Förlåt, låt mig korrigera mig själv, ÖIS ska vara ett topplag denna säsong. Då är det inte OK att släppa in tio mål på fyra matcher. Jag upprepar, det är inte OK.

Om jag ska vara ärlig finner jag det mycket oroande att ÖIS försvar läcker som ett såll. Det tycks fan i mig vara lättare för ÖIS motståndare att komma till skott än vad det var för en besökare på någon av San Franciscos alla love-ins under slutet av 1960-talet. Och det säger inte lite om kvaliteten på ÖIS försvarsspel.

Kom ihåg en sak, bra lag släpper in få mål. Det är bara att slå lite i historieböckerna för att inse det. Ett schyst försvar kan ta dig riktigt långt. Förra säsongen släppte Mjällby in 19 mål när man vann Superettan. 2006 släppte Trelleborg in 13 mål över 30 omgångar. När AIK gick upp säsongen 2005 släppte laget in 27 mål. Ett lag som vill vinna Superettan kan med andra ord inte snitta 2,5 insläppta mål per match. Det håller inte. Strax under ett mål per match tycks vara vad som krävs för att man ska stå hela distansen ut. Möjligtvis kan man klara det på 1,2 insläppta mål per match men så mycket mer än så får det inte bli.

Tio mål per match håller förstås inte och det gäller därför för Janne Andersson och Janne Carlsson att inse problemet och börja jobba fram en lösning. Det vill säga såtillvida man inte planerar att göra minst fyra mål per match. Och ja, jag vet att vi i nuläget har två av seriens absolut bästa anfallare men inte fan är det realistiskt att tro att ÖIS kommer att snitta fyra mål per match över 30 omgångar. Nej, om vi ska återse Allsvenskan 2011 måste försvaret shapeas upp.

Till saken hör dessutom att ÖIS hittills har släppt in väldigt många enkla mål. Alldeles för enkla om du frågar mig. I vissa fall har det till och med rört sig om rena juniormisstag. En missad markering här. En misslyckad rensning där. En missad brytning här. En svag närkamp där. Mål. Mål. Mål. Mål! Så här långt har man helt enkelt varit för dåliga rent försvarsmässigt för att utmålas som favoriter till en av de allsvenska direktplatserna. Något måste helt klart göras. Formen måste slipas och detaljerna i försvarsspelet måste nötas in. Visst, en delförklaring till det svaga försvarsspelet står säkert att finna i att man inte har kunnat träna helplan mer än ett par gånger denna säsong. Bra då att ÖIS äntligen har hyrt in sig på Valhalla IP under denna vecka. I morgon kommer laget att genomföra två träningar på Valhalla IP. Nu djävlar ska det bli ordning och reda på torpet.

Om vi avslutningsvis jämför den hittillsvarande försäsongen med våra direkta konkurrenter till uppflyttningsplatserna – Assyriska FF, Hammarby IF, Ängelholms FF, Jönköpings Södra och GIF Sundsvall – kan man se att vi i nuläget ligger en bra bit efter åtminstone Assyriska och Hammarby. Visst, de har så här långt spelat färre matcher än oss men visar ändå på ett stabilare spel och en bättre form. Bara en sådan sak som att Assyriska och Hammarby så här långt har vunnit sina matcher skvallrar om att 2010 kommer att bli ett tufft år. Assyriska har dessutom gjort det övertygande. Vinster mot Brommapojkarna och Väsby United. Fem gjorda och noll insläppta mål. Och hur var det nu med det här med bra lag och få insläppta mål?

	M	V	O	F	Mål	Poäng
1. Assyriska FF	2	2	0	0	5-0	7,5
2. Hammarby IF	2	2	0	0	10-6	7,5
3. Östers IF	6	4	2	0	13-3	7,5
4. Jönköpings Södra	3	1	2	0	5-4	4
5. ÖIS	4	1	1	0	7-10	4
6. Väsby United	2	1	0	1	4-5	3
7. Landskrona BoIS	3	1	1	1	2-1	2,5
8. Ängelholms FF	3	0	2	1	2-4	2,5
9. GIF Sundsvall	3	0	2	1	5-6	2
10. IFK Norrköping	1	0	1	0	2-2	1,5
11. Ljungskile SK	2	1	0	1	4-5	1,5
12. Falkenbergs FF	4	1	0	3	4-8	1,5
13. IK Brage	3	1	1	1	6-9	0,75
14. FC Trollhättan	1	0	0	1	2-3	0
15. Degerfors IF	2	0	0	2	3-10	0
16. Syrianska FC	1	0	0	1	2-4	0

Försäsongstabellen bygger på ett system där lagens motstånd har viktats så att poäng inspelade mot allsvenskt motstånd väger tyngre än poäng som är inspelad mot lag i Superettan. Dessa poäng väger dock i sin tur mer än poäng tagna mot lag längre ner i seriesystemet. Poäng tagna mot allsvenskt motstånd multipliceras med 1,5, poäng tagna mot motstånd från division 1 multipliceras med 0,5 och poäng tagen mot lag från ännu lägre divisioner multipliceras med 0,25. Allt för att försöka skapa en så pass rättvisande försäsongstabell som möjligt.

Så slutar Superettan 2010?

Inlägg av Martin Johansson kl 16:10 Sambadefensiv tippar, Superettan

Jan 162010

Stopp, stopp, stopp. Nu tyglar vi hästarna innan du tar bladet från munnen och skäller ut mig and all that jive. Innan du säger något låt mig bara säga att jag vet att det är tämligen meningslöst att tippa serieutgången så här tidigt på året. Omöjligt rent av. Det blir bara rena spekulationer och fantasier. Hur kul är det på en skala från 0 till 100? Det är bara den 15 januari for heaven’s sake! Ta det lite lugnt. Du har all tid i världen på dig att tippa årets upplaga av Superettan. Sitt still i båten!

För det första har lagen inte värvat klart än. Det står fortfarande Landskrona BoIS fritt att värva Daniel Nannskog, Jonas Olsson eller någon av Farnerud-bröderna. Det skulle väl ändå förändra lagets förutsättningar drastiskt, inte sant. Vem vet, kanske, kanske lyckas Bajen locka hem Kennedy Bakircioglü, Max von Schlebrügge och Sebastián Eguren innan Superettan drar i gång på allvar. Varför skulle det vara omöjligt? Vänta du bara. Du ska allt få se. Bita i det sura äpplet.

För det andra har det internationella transferfönstret öppet ett tag till. Kommer verkligen ÖIS att lyckas behålla Álvaro Santos och Pavel Zavadil. Kommer David Leinar att få det där åtråvärda kontraktet med någon engelsk klubb (haha, yeah right!)? Är det inte möjligt att Tobias Grahn hamnar i världsmetropolen Torino istället för i hålan Ängelholm eller att Rami Shabaan försvinner till någon norsk storklubb?

Å andra sidan, inte kan man låta meningslöshet, omöjlighet och transferfönster sätta gränser för vad man tar sig för. Nej, det går inte. Så kan vi inte ha det.

Och som en rak följd av det kommer här årets första sluttabellstips.

Ni får ta det för vad det är.

Och please, gör ingen stor grej av det.

It’s only rock ‘n’ roll and I like it.

1. Assyriska FF (4:e plats 2008, 3:e plats 2009)

Jag får ont i magen bara av att tänka på Assyriskas värvningar under årets Silly season. Jag ligger fan-i-mig sömnlös om nätterna och funderar på hur ÖIS ska klara av att rå på Södertäljes stolthet. I nuläget är jag deprimerad eftersom jag inte ser någon möjlighet till det. Som jag ser det är 2010 Assyriskas år. Det känns som att man rustat sig för att göra en AIK 2006, eller en Peking 2007, eller varför inte en Mjällby 2009. Först gjorde man klart med Rikard Norling som tränare. Det är banne mig inte kattskit det. Det Norling uträttade i AIK under säsongerna 2006 och 2007 är det inte många som skulle lyckas med (Mikael Stahre är förstås undantagen). Därefter gjorde Assyriska, i rask takt, klart med följande gäng: Gustav Segerström (back från IK Sirius), Rikard Jansson (back från Ljungskile SK), David Björkeryd (vänsterback från Qviding FIF), Mikael Eklund (back från Kalmar FF), Mikael Thorstensson (anfallare från AIK) och Marco Kotilainen (mittfältare från Gunnilse). Dessutom har man lyckats övertyga Stefan Batan om att skriva på ett tvåårskontrakt och fått lagkaptenen, och mittfältsmotorn, Dennis Östlundh att stanna ytterligare en säsong (trots att IFK Norrköping varit och frestat med ett guldkantat kontrakt.

Summa summarum, jag tror att Assyriska kommer att dansa sig på rosor genom årets upplaga av Superettan. No doubt! Det enda som egentligen talar emot Assyriska är att det tar tid att få ihop ett helt nytt lag (eller gör det egentligen det, ÖIS bytte ut mer eller mindre halva startelvan mellan 2007 och 2008 och det slutade ju som vi alla vet väldigt bra). Som det ser ut har Assyriska faktiskt bytt ut mer än hälften av startelvan. Det om något är en utmaning för Rikard Norling. Trots detta så måste jag säga att Assyriska i nuläget får hållas som storfavorit till seriesegern.

2. GIF Sundsvall (Allsvenskan 2008, 5:e plats 2009)

Varför i helvete har jag placerat GIF Sundsvall på den andra direktplatsen till Allsvenskan? Om jag ska vara ärlig måste jag säga att jag inte har något riktigt bra svar på den frågan, i alla fall inte mer än att det känns som att det är Giffarnas tur att gå upp. De är ett lag som har potentialen att ta klivet upp i Allsvenskan igen. Och det känns som att man hade viss otur säsongen 2009. Klubben har trots allt en viss kontinuitet och när andra lag dras med riktigt kass ekonomi har skoterraggarna det rätt OK. Sundsvall tycks dessutom få behålla stommen i truppen vilket gör att man kan bygga vidare på förra säsongens stundtals fina spel. Ari Skulason, Jonas Wallerstedt, Hannes Sigurdsson, Aziz Corr-Nyang m.fl. ska inte underskattas. Nu gäller det bara för Sören Åkeby att slipa bort de där riktiga bottennappen. Det enda orosmomentet som jag kan se är att man valt att satsa på ex-ÖISaren Tommy Naurin (tidigare Qviding FIF) som förstemålvakt efter att Fredrik Sundfors bestämt sig för att lägga målvaktshandskarna på hyllan för gott. Trots detta känns det som att Sundsvall kan utmana denna säsong.

——————————————————————————-———————————-——-

3. Örgryte IS (1:a plats 2008, Allsvenskan 2009)

Egentligen har ÖIS en för bra trupp för att ”bara” hamna på kvalplats. Om det skedde skulle jag säga att laget underpresterade. Rejält. Med i stort sett hela fjolårstruppen intakt – förlusterna av Magnus Källander, Martin Dohlsten, Christian Lindström och känns nästan som en befrielse – måste ÖIS kunna utmana Assyriska, Sundsvall, Ängelholm, Jönköpings Södra och Hammarby om de två uppflyttningsplatserna. Det är klart att Marcus Allbäck och Roy Miller kommer att saknas. Men med en backlinje bestående av Björn Anklev, Robin Jonsson, David Leinar och Adam Eriksson samt ett mittfält med Sebastian Johansson, Markus Gustafsson, Alexander Mellqvist, Pavel Zavadil och Alex Perreira har man tillräckligt med kompetens för att köra över åtminstone hälften av motståndarlagen och spela jämt med resten. Huruvida man når toppen eller inte har förstås att göra med om Álvaro Santos stannar eller försvinner. Spelar Santos hela säsongen spelar ÖIS i Allsvenskan 2011. Spelar Santos bara fram till sommarfönstret kommer ÖIS på kvalplats. Det tredje alternativet – att Santos över huvudtaget inte spelar i ÖIS under 2010 – vill jag inte tänka på.

——————————————————————————-———————————-——–

4. Ängelholms FF (5:e plats 2008, 7:e plats 2009)

Ängelholm har förvisso tappat skyttekungen och lagkaptenen Mattias Adelstam. Där tappar man omkring 15 mål per säsong. Om alla rykten stämmer har dock ÄFF lyckats förstärka i tre av fyra lagdelar. På målvaktssidan ansluter Daniel Andersson från Helsingborgs IF. I backlinjen har man lyckats locka till sig GAIS Mikael Dahlgren. De av er som var med ner i Superettan 2007 och 2008 minns säkert att Dahlgren var en av seriens absolut vassaste ytterbackar. På mittfältet har Ängelholm förstärkt med unge Heidar Geir Juliusson och Tobias Johansson (Mjällby AIF). Dessutom sägs det att Tobias Grahn är på väg in. Om det är bra eller dåligt har jag ingen aning om: Grahn verkar vara en komplett galning, men å andra sidan verkar ju inte Diego Maradona eller Eric Cantona ha varit särskilt friska heller. Nej, jag tror faktiskt att 2010 är året då Ängelholms FF utmanar de övriga lagen om de allsvenska platserna på allvar.

5. Jönköpings Södra (14:e plats 2008, 10:e plats 2009)

Jag måste erkänna att jag är inte så lite imponerad av Jönköpings Södras värvningar under årets Silly season. Vilken satsning! Brr. Har det att göra med att klubben äntligen blivit av med Olle Nordins lönekostnad – nu har man helt enkelt råd att värva klasspelare från när och fjärran – eller är det så att spelarna kan tänka sig att komma till J Södra nu när Nordin är borta? Oavsett vilket så kommer Jönköpingslaget att bli att räkna med i år. Jag lovar dig, inget lag kommer att se fram mot matcherna på Stadsparksvallen. J-Södra kommer att bli otroligt starka denna säsong. Bara det att man har lyckats locka till sig både Kristoffer Fagercrantz, från Falkenbergs FF, och Pär Cederqvist, från Landskrona BoIS, får mig att känna viss oro. Det är fan-i-mig ingen skam. I de två spelarna har man uppemot 20 mål och 15 assist. Lägg där till att man får behålla Tommy Thelin (7 mål och 8 assist förra säsongen). Någon Södrait som saknar Kirsten Viikmäe? Knappast. Räkna med att J-Södra kommer att bli giftiga framåt! Och på försvarssidan ser man också ut att bli att räkna med. J-Södra har bl.a. plockat in IFK Norrköpings gamla stormålvakt Nuredin Bakiu, som under ett antal säsonger varit i toppen av målvaktsligan. Dessutom har man den gamle ÖISaren Jukka Sauso på provspel. Om det är positivt eller negativt för J-Södras chanser nästa säsong lämnar jag okommenterat men om vi har tur flyttar de kanske upp Sauso i anfallet.

6. Hammarby IF (Allsvenskan 2008, Allsvenskan 2009)

Vem ska göra Bajens mål under den kommande säsongen? Sebastian Castro-Tello? Nej. Linus Hallenius? Nej! Freddy Söderberg? Haha, tillåt mig småle. Med andra ord, vi upprepar frågan, vem fan ska göra målen för Bajen? Den som har ett bra svar på den frågan kan förmodligen tjäna sig en hacka. Hör av er så kan jag ge er Jeppe B:s telefonnummer. Sitter det någon agent ute i detta avlånga land och håller på en avslutare av klass så plocka upp telefonen och slå en signal till Jesper Blomqvist (Djurgårdens IF FF) eller Michael Borgqvist (AIK). Nu! Om jag vore Bajensupporter skulle jag känna en stor oro inför den kommande säsong. En känsla av deja vu. Scary! Är det rent av dags för Bajen att göra en GAIS, Öster eller Assyriska? Kanske det. Som jag ser det sitter Bajen på i stort sett samma problem som man hade inför och under säsongen 2009. Varför händer inget? Handlar det bara om ekonomi? Och om det gör det hur ska man då ha råd att behålla spelare som Rami Shabaan, Andreas Dahl och Patrik Gerrbrand? I nuläget har laget en relativt vass stomme – man kommer sannolikt inte att släppa in så många mål – men man saknar verkligen det där riktiga bettet i och omkring motståndarnas straffområde. Inte blev man bättre av att Emil Johansson försvann till Molde. Dessutom har man det oerhört tungt ekonomiskt och de enda förstärkningar man har mäktat med är att flytta upp ett gäng junisar (vi vet alla hur det gick för ÖIS det året man gjorde på det sättet i Superettan). Det där snacket om Kenka, Maxen och Kapten Kola (ni vet väl att alla som spelar i Bajen har söderkis- eller halvalkissmeknamn som Boffa, Pavan och Danken etc. det är en del av den s.k. Bajenmyten, tror mig!) var bara något jag skrev för att få till en snärtig inledning. Nej, Bajen ska vara nöjda om de slutar på den övre halvan av tabellen.

7. IFK Norrköping (Allsvenskan 2008, 11:e plats 2009)

Gåtan IFK Norrköping. Ett så pass klassiskt lag, och som dessutom har Sveriges tionde största stad i ryggen, borde kunna prestera bättre än Superettan. Men så är inte fallet. Och så kommer det vara under ett par år framöver. Det är i alla fall min bedömning. För allt i världen, glöm inte bort att Peking har tappat Stefan ”Jag är det största praktarsle som någonsin vandrat på denna jord men en riktigt bra fotbollsspelare det är därför som människor står ut med mig” Thordarsson, Nuredin Bakiu, Mikael Roth samt lagets båda testiklar (inklusive själ, hjärta, hjärna och lungor) Magnus Samuelsson och Mikael Blomberg. Hur tusan tar man sig ur ett sådant bryggläge? Det gör man inte. Särskilt inte när klubbens mest meriterade nyförvärv är Väsbys målvakt Niklas Westberg och Shpetim Hasani från IK Sirius. Men lycka till!

8. Östers IF (Division 1 Södra 2008, Division 1 Södra plats 2009)

Varje år är det en nykomling som går över förväntan. Och då menar jag riktigt över förväntan. Typ att man toppar serien eller ligger tvåa efter lite drygt tio omgångar. Man spelar som besatta, med glöd under dojorna och en tagg i hjärtat. Man har något att bevisa. Man slåss för sin stolthet och man tror på det man gör. En för alla, alla för en. Det vill säga raka motsatsen mot vad Landskrona BoIS har hållit på med under de senaste fem åren. Den här gången tror jag att det laget är Östers IF. Sedan skadar det inte att man har gjort en hel del smart förstärkningar som Charles Andersson, från Landskrona, och den isländske landslagsmittfältaren David Thor Vidarsson.

9. Landskrona Bois (11:e plats 2008, 8:e plats 2009)

Jag har sagt det förr och jag är övertygad om att jag kommer att få säga det igen: det blir ingen allsvensk comeback för Landskrona BoIS i år heller. Trots att klubben haft ett antal riktigt vassa spelare under de senaste åren har man inte fått det att stämma. Så tror jag att det kommer att fortsätta och det trots att man inför säsongen 2010 tappat en sjuhelvetes massa ”karaktärsspelare” eller vad sägs om Christoffer Carlsson (gick till Falkenberg), Jesper Westerberg (som var förra årets bästa BoISare gick till Mjällby och Allsvenskan), Pär Cederqvist (försvann till seriekonkurrenten Jönköpings Södra), Charles Anderson (till Östers IF) och Babis Stefanidis (flyttar hem till Stockholm och Brommapojkarna). Till detta skall dock läggas att BoIS gjort klart med Henrik ”Näe” Larsson, som ny huvudtränare, och Hasse Eklund, som ny andretränare, samt värvat in Fredrik Svanbäck och Mathias Unkuri från Helsingborgs IF och Ängelholmsbänknötaren Patrik Åström. Jag är dock tveksam till om det räcker till och betraktar än så länge Landskrona BoIS som ett mittenlag.

10. Falkenbergs FF (7:e plats 2008, 6:e plats 2009)

Förra året tog Falkenbergs FF sin bästa placering i seriesystemet någonsin. Då slutade man på sjätte plats. I år tror jag dock att man kommer att dala i tabellen, likt en döende stjärna. Nej, jag tror inte att Christoffer Carlsson och Emil Jensen är tillräckligt för att Falkenberg ska behålla sin position, än mindre klättra. Nej, här tar resan slut. Jag är ledsen att säga att från och med nu bär det bara utför för Falkenberg. Förlusterna av Kristoffer Fagercrantz och backklippan Jens Gustafsson väger tungt. Och jag tror inte det spelar någon roll hur bra Thomas Askebrand är som tränare. I år är Superettan helt enkelt för bra för att Falkenberg ska placeras sig på den övre halvan.

11. Ljungskile SK (Allsvenskan 2008, 9:e plats 2009)

Ljungskile SK tappar spelare på spelare på grund av en allt sämre ekonomi. Eller? Min gissning är att man därmed kommer att få det ohyggligt svårt att klättra i tabellen i förhållande till fjolårets niondeplats. Så här långt har Ljungskile tappat Rickard Jansson, Robert Johansson, Daniel Åkerwall, Niklas Löfgren, Ryan Miller, Jörgen Wålemark, Colin Burns och Tobias Johansson från fjolårets trupp och dessa spelare har ersatts med ”fynd” från de lägre divisionerna och spelare från ”over there”. Är det inte väldigt tveksamt om det är tillräckligt. Frågan är om inte Ljungskile kommer att vara indraget i bottenstriden under hela säsongen.

12. Syrianska FC (Division 1 Norra 2008, 4:e plats 2009)

Varje år är det en av nykomlingarna i Superettan som överpresterar. Så in i helvete. Det är som att man spelar på ren pepp och entusiasm. Som om man hade Hin håle i hälarna. Förra året var det laget Syrianska FC. Något, för att inte säga mycket, överraskande var Syrianska med hela vägen in på upploppsrakan. Det var så när att man snodde kvalplatsen från ärkerivalen Assyriska. Det ska dock sägas att året efter går det alltid väldigt trögt för detta lag. Det hände t.ex. IK Sirius säsongen 2008. Och det skulle inte förvåna mig om det hände Syrianska säsongen 2010. De förstärkningar som laget har gjort hittills imponerar inte och jag förutspår därför att man får det tungt i år. Dessutom tror jag nog att man får räkna med att det är slut på underskattningen efter fjolårets fina insats. 2010 kommer alla lag att komma heltaggade till matcherna mot Syrianska. Därmed kommer också Syrianska att få det tuffare än 2009.

——————————————————————————-———————————-——–

13. Degerfors IF (16:e plats 2008, Division 1 Norra 2009)

Ett klassiskt lag som återigen är tillbaka i näst högsta serien. Jag har dock en känsla av att brukspojkarna kommer att få det jobbigt denna säsong. Jag vet inte om det har med klubbens ekonomi att göra men det ser ut som att man har valt att bygga vidare på det lag som vann Division 1 Norra 2009. Nyförvärven är så här långt få och man har tappat den talangfulla anfallaren Mario Simunovic till Doncaster i England (förvisso inget stort avbräck). Kvalplats är gott nog.

14. Väsby United (9:e plats 2008, 12:e plats 2009)

Nej, den här gången kommer inte Väsby United undan. Det blir minst kval men man kan mycket väl hamna på nedflyttningsplats. Laget med seriens absolut tristaste, mest ångestframkallande och sämsta arena har återigen åderlåtits av AIK. Den här gången försvann den oerhört talangfulle mittbacken Niklas Backman (nu tänkt att ersätta Jos Hooiveld som försvunnit i väg till Celtic för att ta sig in i Guiness rekordbok). Tyvärr – eller tyvärr och tyvärr om Väsby åker ur Superettan slipper man åka till Vilundavallen något mer vilket bara är bra – leder det till att Väsby blir ett av seriens strykgäng och att man som bäst hamnar på kvalplats. Det är oundvikligt.

——————————————————————————-———————————-——–

15. IK Brage (Division 1 Norra 2008, Division 1 Norra 2009)

Brage må va lage som aldrig tappar tage. Det spelar dock ingen roll denna säsong. Är det inte alltid så att en nykomling åker ur Superettan. Jag tror det. Och i sådana fall är det Brage som ryker. Den trupp som läxade upp Qviding FIF i kvalet 2009 har endast förstärkts marginellt (bl.a. Niklas Åkervall från Ljungskile och ett par dussinlirare från de lägre divisionerna) och det är tyvärr inte tillräckligt för att man ska klara sig kvar i fotbollens näst finaste rum.

16. FC Trollhättan (Division 1 Södra 2008, 13:e plats 2009)

Jag kan inte för mitt liv se hur FC Trollhättan ska klara sig kvar i Superettan den här säsongen. Ett redan svagt lag har bara blivit svagare. Man försökte värva Christian Lindström som ersättare till Andreas Falsetas men misslyckades när Lindström skrev på för Qviding FIF. Och när en lirare av Lindström kaliber väljer att skriva på för ett lag i division under vet man att man är i trubbel. Trust me. I övrigt har klubben enbart gjort klart med två nyförvärv: Robin Eriksson från Lindome och Robert Davidsson från Skoftebyns IF. Och då snackar vi om ett lag som fick kvala sig kvar i Superettan 2009. Tror ni att det är någon av konkurrenterna som darrar på manschetterna? Näppeligen. Nej, det här kommer att sluta illa för FCT.

En seger till.

Trollhättan kommer på besök

Superettan 2011 jämfört med 2010 – bra eller anus?

14 5 8 1 23-15 (8) 23

Sent skall syndaren vakna…

Dags att shapea upp det här fjollträsket?

Så slutar Superettan 2010?

Sök

De tio senaste kommentarerna på Sambadefensiv

De tio senaste posterna på Sambadefensiv

Arkiv

Kategorier

Länkar