Mar 022013
 

Aaahhh, det börjar dra ihop sig nu. Premiären på Gamla Ullevi mot Falkenbergs FF är endast 38 dagar bort och redan imorgon är det dags för ÖIS att ta steget in i tävlingsmatchandet. Och det i Svenska Cupen. Den osexiga turneringen som via en uppshapening nu kan vara på väg att tas på ett lite större allvar. Nu fyller den åtminstone en funktion på riktigt. Nu finns den där av en anledning och för en gångs skull så finns det en möjlighet att intresset runt omkring kan sätta fart på riktigt. Ingredienserna finns för att Daniel Nannskog skall få sina önskningar infriade och att Svenska Cupen skall få samma status som den norska motsvarigheten har där allt krönts med en ”hejdundrande fest” på Ullevål. För visst är det nyskapta gruppspelet väldigt bra planerat!

Nu slipper vi elva raka träningsmatcher som egentligen bara skall spelas av och där det är ursvårt att över huvud taget dra några större slutsatser kring någonting alls. Istället ställs vi nu mot bra och motiverade motståndare där viljan från spelarna kommer att ligga på en helt annan nivå. Nu står det poäng på spel. Det står dessutom en europaplats på spel även om den, som sagt, bör vara utom rimligt räckhåll för ÖIS del.

Däremot känns det på förhand som att ÖIS kommer ha en ganska så god chans att överraska mot Syrianska FC. Det är en magkänsla jag har. ÖIS är så när som på fullt lag (Paulson och Sahlin saknas, vad vi erfar) samtidigt som Syrianska FC dras med stora problem både här och var. Framför allt ligger de stora frågetecknen kring spelartruppen. I dagsläget medger managern Özcan Melkemichel att den är för tunn. Hittills under vintern har Syrianska FC inte presenterat ett enda nyförvärv samtidigt som en hel drös med spelare har sagt sitt, packat sina väskor och dragit vidare någon annanstans. Bland annat har mittfältskuggen Johan Arneng lämnat och skapat ett stort håll på Syrianskas mittfält. Men även om Syrianska FC har haft möjligheten att binda nya avtal med många av fjolårssäsongens viktigaste spelare så är många av dessa för tillfället ur spel. Sharbel Touma är ett exempel (vilket vi skrev om redan igår). Han dras med känningar i både knän och lår och kommer att vara borta under i stort sett hela försäsongen. Ett riktigt tungt slag för hela Södertäljeklubben.

Den här lilla artikelserien som kommer följa med oss under detta gruppspel finns egentligen bara här för ett enda syfte: att ta tempen på den kommande motståndaren. Ett försök till att ge er lite mer kött på benen kring vad som väntar ÖIS. Är det ett svagt eller starkt lag vi kommer att ställas mot? Hur har försäsongen varit? Hur ser skadelistan ut? Ja, ni fattar. Ni skall få ett hum om vad som stundar. Och i och med att morgondagens motståndare som bekant heter Syrianska FC så är det detta lag vi kommer att ta tempen på i denna text. Jag kan riktigt se framför mig hur ni trillar ur stolen av förvåning. Det kunde ni inte anat!

Om man jämför med ÖIS försäsong så har Syrianska FC spelat en match mindre. ÖIS har avverkat fem lag (BK Häcken, Utsikens BK, GAIS, Falkenbergs FF och IFK Göteborg) samtidigt som Syrianska FC har nöjt sig med att spela fyra matcher innan Svenska Cupen. Det dessutom med ett blandat resultat. Mestadels inte så värst bra. Visserligen har man matchats mot idel tuffa motstånd – men man har enbart vunnit på ett av fyra försök. Vidare har man kryssat i en match och således också förlorat två utav dem. Lite upp och ned, skulle man kunna säga. Och det vore väl inte en alltför vild gissning att tro att skadefrånvaron har en ganska så stor del i de sviktande resultaten. Det kan nog lätt bli så när man tvingas ställa viktiga kuggar åt sidan och ersätta dem med spelare som då tvingas spela på en position som inte är dennes mest kära. Men sånt är livet! Det finns inte så mycket mer att göra än att gilla läget!

2013-01-30 Syrianska FC – Djurgårdens IF 1-1

Syrianska FC inledde sin försäsong med att spela match mot ”rivalen” Djurgårdens IF hemma på Södertälje Fotbollsarena. Och i det svinkalla januarivädret lyckades man spela 1-1 och dela på poängen (om några sådana nu skulle ha delats ut). Ett helt OK resultat visserligen, men sanningen var att DIF var det något bättre laget. Och vore det inte för att Syrianska FC hade tilldelats en något billig straffspark som Besim Kunic enkelt rullade in i mitten av målburen så skulle man gått mållösa av planen. Men 1-1 är ju för er som kan svensk fotboll någorlunda ett ganska så gångbart resultat för Djurgårdens IF. Det var nästan skrattretande ett tag under 2012. 1-1, 1-1, 1-1, 1-1. Jag tror att varenda Djurgårdare drömde mardrömmar om just slutresultatet 1-1 tillslut.

Kvitteringen lät dock inte vänta på sig särskilt länge, för efter 31 minuters spel satte Erton Fejzullahu bollen i mål bakom Dwayne Miller efter att han hade blivit framspelad av Philip Hellquist (som för övrigt skrev på Assyriska FF i dagarna. En tung värvning!). Därefter var det Djurgårdens IF:s match. Syrianska FC stack upp då och då, men trots att Magnus Pehrsson valde att byta nio spelare i paus så hämmade inte det gästerna. Men några fler mål inte utan matchen slutade 1-1.

2013-02-10 Syrianska FC – Degerfors IF 1-2

Riktigt lika roligt blev det inte för Syrianska FC när Superettalaget Degerfors IF kom till Södertälje för att spela match. Där blev det förlust med 1-2 efter att åter igen ha misslyckats med att hålla en ledning. För trots att Syrianska lyckades trycka in en retur efter att August Strömbergsson i målet räddat det första skottet från Dinko Felic så fick Dwayne Miller se två bollar hamna bakom honom också. Målen kom från Tobias Solberg som lobbade in kvitteringen innan Ferhad Ayaz vek in från kanten och avslutade distinkt i det borte hörnet. Ett vackert mål. Men alltså två raka matcher med tappade ledningen. Där Melkemichel något att tänka på!

2013-02-16 Gefle IF – Syrianska FC 0-1

”- Det var en ganska tight och jämn första halvlek, tycker jag. Det individuella försvarsspelet i första halvlek gav fyra frisparkar och tyvärr så blev det avgörande den här gången. Nu har vi förlorat två matcher på det sättet, mot Syrianska och Djurgården. Det kollektiva försvarsspelet tycker jag har fungerat bra rakt igenom. I andra halvlek hade vi ett visst grepp, framförallt i slutfasen, och med tanke på att vi hade ett så pass ungt och oerfaret lag var det bra att vi fick den strukturen på spelet. Sen är det klart att man hade önskat bättre spets, vi gjorde ju inga mål.”

Så där sammanfattar Gefle IF:s tränare Pelle Olsson förlusten hemma mot Syrianska FC på Strandvallen. Men han behöver inte vara särskilt besviken, Pelle Olsson, för förlusten kan ha sina förklaringar. Kort före avspark var Jakob Orlov som nionde man tvungen att kasta in handduken. Han fick därför ersättas av Johan Oremo i anfallet. Även om Syrianska FC även de har det tufft med skador så ligger väl antalet inte riktigt så högt.

Nu får ni nog hålla i er, men matchens enda mål stod Alex Silva Perreira för. Den gamla räven! Och på frispark dessutom! Helt otroligt, för tusan. Snyggt var det, dessutom. En hejdundrande skruv på bollen gjorde den otagbar. Smackelibank! Tänk om han hade kunnat visa upp sådana takter i ÖIS. Det hade varit något, det.

2013-02-23 Brommapojkarna IF – Syrianska FC 3-0

Och så avslutade Syrianska FC träningsmatchandet med att åka på en redig smällkaramell mot det nyblivna allsvenska laget Brommapojkarna IF. Det med Alex på vänsterbacken, provspelande Sebastian Svärd på planen och den reslige Dinko Felic från start i anfallet. En mördande trio som borde kunna uträtta mer än tre mål i arslet, tycker man. Men så blev det inte, trots att Bojan Djordjic i vanlig ordning lät känslorna styra och därför fick smaka på dubbla ostskivor innan första halvtimmen var spelad.

Med bland andra Sharbel Touma och Haris Skanderovic på skadelistan hade Syrianska FC mycket svårt att komma till heta lägen denna match. Närmast var Suleyman Sleyman som från nära håll sköt utanför målramen – men utöver den chansen finns inte så mycket att rapportera om. Oroväckande tomt! Och detta bara veckan innan mötet med ÖIS i Svenska Cupen. Inte särskilt lovande. Men framför allt: ingen bra uppladdning. Inte för fem öre. Kanske, kanske kan ÖIS dra fördel av det. Förhoppningsvis kan de det. Sex insläppta mål på fyra matcher är visserligen ingen jättekatastrof, men det är inte heller helgjutet och stängt från morgon till kväll. Där finns brister och dessa måste ÖIS försöka finna. Självförtroendet och självkänslan hos Syrianska FC bör och är kanske inte på topp just för tillfället. Dels för hysterin som är kring alla frånvarande, dels kring de dalande resultaten under försäsongen.

Att ÖIS har en bra chans imorgon är det inget snack om. Visst, man kan prata om serietillhörigheter etc, men bättre chans än så här att skrälla kan ÖIS knappast få. Förlorar man imorgon är man inte bra nog helt enkelt. Då är det inte så mycket mer att säga. Då är det som det är. Som tidigare nämnt har Özcan Melkemichel en väldigt tunn skara spelare att välja på och vid några ytterligare frånfall har de till och med svårt att få ihop till en ordinarie bänk. Därför är det bara för ÖIS att köra. Ösa på! Ta chansen! För här finns den!

Jan 282013
 

Förra veckan hade ÖIS en provspelare i form av Jonatan Berg, yttermittfältaren som senast kommer från den blivande seriekonkurrenten Varbergs BoIS där han totalt spelade 27 matcher varav 24 stycken från start. Därpå stod han för en ganska blyg målproduktion (två mål totalt, varav ett på frispark vilket är en av hans specialiteter) medan han stod som avgörande passningsläggare sex gånger under säsongen. Det är ju lite av det som ÖIS eftersöker efter tappet av framför allt David Björkeryd. Någon som från en yttermittfältsposition kan servera väl avvägda inlägg som sedermera kan resultera i nätrassel. Dessutom har vi i dagsläget ingen framstående frisparksskytt – något som Berg förmodligen hade ändrat på.

Jonatan Berg stannar hos ÖIS för provspel i ytterligare några dagar

Att döma av att provspelsperioden förlängs ytterligare några dagar bör han i alla fall inte ha varit ankskit, men inte heller dominant och på en annan nivå än de andra. Det är så man får tolka det i dagsläget. Hade han varit för dålig hade förra veckans tester räckt för ett ”tack, men nej tack” från ÖIS ledning och hade han varit totaldominant hade han redan suttit med ett kontraktsförslag i högerhanden. Det kan vi nog vara överens om. Men kanske, kanske är det ändå Jonatan Berg som håller till på ÖIS ena kant när Superettan 2013 drar igång. Åtminstone har han fortfarande chansen att övertyga Hans Prytz om att det så borde bli. För det är Prytz som bestämmer om Berg är någonting att satsa på eller inte. Det fick Sambadefensiv som svar av Kent Carlzon under gårdagen, där han också meddelade att provspelsperioden har förlängts till ”några dagar nästa vecka”.

Sambadefensiv kommer att försöka närvara på ÖIS-gården under eftermiddagen för att spana in Jonatan Berg en gång till. Som ni kunde läsa i tisdags var just den dagens träningspass ganska så intetsägande kring hur väl Berg egentligen platsar i ÖIS, så det är på sin plats att ge honom ett försök till. Så surfa in i här i kväll så ligger det förhoppningsvis en rykande färsk text att läsa. Eller så besöker ni ÖIS-gården på egen hand och slipper lita till andrahandsinformation. Gör som ni vill, träningen drar igång klockan halv fem.

Jan 142013
 

And it’s back! Äntligen! Vi talar såklart om intervjuserien “Samtal i vintertid” där vi – håll i hatten – under vinterhalvåret intervjuar olika personer med ÖIS-anknytning. Först ut var Björn Anklev, och sedan dess har det varit lite tyst kring denna artikelserie, men nu kommer alltså episod nummer två. I läglig tid om du frågar oss. Och i och med detta testar vi ett nytt grepp – nämligen att intervjua en supporter istället för en ledare, spelare, eller liknande. Därför bad vi en av ÖIS supportrar, Jacob Ryder, att besvara ett knippe frågor gällande Örgryte IS, något som han gladeligen gjorde. Bland annat behandlar vi den startelva Jacob skulle vilja se med dagens bemannskap, vilken position han helst skulle vilja förstärka samt vilket mål Jacob själv tycker ÖIS bör ha denna comebacksäsong i landets näst högsta serie.

Då denna intervjuserie har som avsikt att fortsätta vintern ut tar vi gladeligen emot eventuellt intervjutips, och har ni några sådana gör ni bäst i att skicka dessa förslag till vår kontaktmejl. Vi passar även på att länka till vår första del av ”Samtal i vintertid”, den med Björn Anklev, om ni endera har missat den eller känner för att läsa den igen. Men nu: Jacob Ryder. Trevlig läsning!

» Samtal i vinterid #1: Björn Anklev (del 1)
» Samtal i vintertid #1: Björn Anklev (del 2)

Vad har du för åsikt i fallet Robin Jonsson, David Björkeryd, Alexander Jeremejeff, Markus Anderberg och Tommy Lycén? Utifrån vad vi vet: gjorde ÖIS rätt?

Att Anderberg, Lycén och Jeremejeff fick lämna tycker jag var ett helt rätt beslut. Anderberg är på tok för skadebenägen och Lycén har helt enkelt i mina ögon inte levererat tillräckligt för att erbjudas ett nytt kontrakt. Jeremejeff fick knappt spela i Söderettan så det är visserligen svårt att säga hur han klarar sig på den nivån men känslan är ändå att Henrik Carlsson är en mer lovande och intressant spelare i anfallet. Rätt beslut där också med andra ord.

Jag hade gärna sett att Björkeryd och Jonsson stannade. David tycker jag är en duktig spelare med fina spetskunskaper i att lägga hörnor och frisparkar. Dessutom kan han användas både på mittfältet och i backlinjen. Jonsson är en riktigt stabil mittback som gjorde en riktigt fin säsong förra året. Att han har rutin från spel på högre nivå är också det en fördel speciellt när truppen för övrigt är väldigt orutinerad.

Dock så anser jag att om vi nu skall etablera oss i Superettan och på sikt utmana om en plats i Allsvenskan så skall detta göras med en ekonomiskt hållbar modell. Vi kan helt enkelt inte göra förlust varje år utan måste nu framöver minst göra ett nollresultat på den löpande verksamheten. Om vi nu inte kunde ha kvar dessa herrar för att hålla budget så var även det ett korrekt beslut. Hur tråkigt det än är.

Om du fick välja en position att förstärka – vilken hade du då valt och vad för spelartyp är det då du helst ser?

Prioritet ett borde vara en mittback till. Förra året hade vi en väldig tur med få skador och avstängningar på våra mittbackar. Vi kan inte räkna med samma medgång i år. Vidare så vet vi heller inte hur Adam Rosén kommer klara sig i Superettan och Hannes Sahlin anser jag att vi behöver på vänsterbacken. Med tanke på att både Leinar och Rosén är så kallade ”bjässar” med stark fysik och bra huvudspel så vore en mer spelskicklig mittback att föredra. Gärna någon som kan sköta uppspelen.

Vidare känns det lite osäkert på yttermittfältspositionerna. En renodlad ytter med snabba ben som kan utmana i en mot en-situationer och slå fina inlägg vore inte fel. Var beställer man en sådan?

Vet att många ropar efter en anfallare till men jag känner mig ganska lugn där. Jag tror faktiskt att Wallén och Karlsson kommer fungera även i Superettan. Dessutom känns kontraktsförlängningen med Yarsuvat väldigt märklig om vi nu skall ta in en till. Vi har ju även Hedman och Carlsson som alternativ.

ÖIS har ju gjort klart med ett stort antal spelare. Vem av dessa tror du sätter störst avtryck på ÖIS denna första säsong i laget?

Aldrig tidigare har det varit så svårt att förutse om värvningarna kommer vara framgångsrika eller ej. Rosén, Ericsson, Lundgren, Hawunger och Paulson har jag bara sett enstaka gånger i aktion och Nilsson, Bratt och Ohlsson har jag aldrig sett spela.

På pappret så känns Lundgren som det mest spännande nyförvärvet men samtidigt konkurrerar han på innermittfältet där konkurrensen är som störst. Jag säger därför Ericsson. Enligt uppgift så skall han varit aktuell för bland annat Gefle och det vore fantastiskt om han kunde göra succé och bli den givne vänstermittfältaren i startelvan.

Med dagens trupp (fler spelare kommer säkert ansluta): vad har du för förhoppningar till Superettan? Bör målet vara att klara sig kvar, eller skall de sikta högre?

Helt klart så bör målet vara att han fyra lag bakom sig när säsongen är över. Jag tycker också att detta är ett realistiskt mål. Nivån kommer vara helt annorlunda jämfört med Söderettan och det är grymt viktigt att vi alla (klubbledning, tränare, spelare och supportrar) behåller tålamodet även om säsongen skulle börja med några förluster. Därför är det ingen idé att gå och drömma om en topplacering för att sedan bli besviken och frustrerad. Hamnar vi på övre halvan så är det en stor bonus.

Utöver nyförvärven så har flera viktiga spelare förlängt sina kontrakt (David Leinar, Sebastian Johansson, Christofer Bengtsson, Peter Abrahamsson m.fl.) och det är kanske ingen högoddsare att någon av dessa blir säsongens viktigaste spelare. Men vilket av alla dessa nya kontrakt var det viktigaste, och varför?

Sebastian Johansson, helt klart. Jag har alltid hävdat att man kommer långt med ett starkt innermittfält. Ta 09 som exempel, för mig är det en gåta att man inte valde att förstärka centralt innan säsongen. Nu blev vi fullkomligt uppätna på mitten och fiaskot var ett faktum.

Nu har vi en riktigt vasst innermittfält med firma Johansson/Lindström och det känns oerhört tryggt. Detta kan bli det avgörande för att vi lyckas hänga kvar.

Vi skall heller inte glömma vikten av rutin. Det är en helt annan grej att gå in på ett fullsatt Tele2 Arena kontra ett öde Klostergårdens IP. Här gäller det att man behåller kylan och inte går bort sig och då behövs rutin i lagen vilket Seb har.

Peter Abrahamsson var givetvis också en viktig kontraktsförlängning men samtidigt så har vi Fredrik Andersson som en nästan fullgod ersättare. För att ersätta Seb hade vi behövt värva och det är inte alltid så enkelt.

Hur ser din startelva ut i dagsläget?

Abrahamsson

Bengtsson – Leinar – Rosén – Sahlin

Holländer – Johansson – Lindström – Ericsson

Karlsson – Wallén

Möjligen skall Lundgren och/eller Ohlsson in istället för Holländer samt Ericsson. Det får försäsongen utvisa. Jag hoppas verkligen att Rosén är tillräckligt vass eller att en annan mittback värvas så vi slipper flytta in Sahlin i mitten. Annars är det inte så mycket att fundera på. Dock så vore det riktigt skoj om t.ex. Bratt gick in och övertygade tillräckligt för att skicka Bengan till bänken.

***

Vi valde även att avsluta intervjun med några frågor mer ställda utifrån ett supporterperspektiv där inte ÖIS lag 2013 behandlas.

Har supporterskapet till ÖIS personligt och generellt förändrats under åren i Söderettan?

Egentligen ingenting. Jag följer ÖIS lika intensivt oavsett division. Den stora fördelen med Söderettan har varit närheten till många bortamatcher. Som heltidsarbetande småbarnsförälder kan jag inte åka iväg på alla långa bortaresor längre hur mycket jag än vill. Därför har det varit kanon med Utsikten, Qviding, Norrby, Oddevold och Trollhättan i samma serie.

Hur har dessa år i ”gärdsgården” påverkat en som supporter?

Inte mycket. Givetvis blir man en lyckligare supporter när det går bra vilket det har gjort i ”gärdsgården” men annars ligger intresset och engagemanget på samma sjukliga nivå som tidigare. Jag tänker på ÖIS flera gånger om dagen, varje dag, året runt.

Ser du någon skillnad i att stå på klacksektionen idag jämfört med när ÖIS höll till i Allsvenskan till exempel stämningsmässigt?

Jag skulle faktiskt påstå att det är bättre drag i klacken idag jämfört med hur det var senast i Allsvenskan. Möjligt att den sportsliga framgången har inverkat på stämningen med framförallt så tycker jag att det har varit ett stort lyft att flytta till det nedre etaget på långsidan. Nu känner man närheten till spelet på ett helt annat sätt och det känns faktiskt som att man påverkar spelarna mer. Då är det lätt att man tar i lite extra trots att rösten börjar spricka helt.

Det finns en kärna av ÖISARE som alltid kommer gå på alla matcher oavsett serietillhörighet. Många av dessa står i klacken så även om publiksnittet har varit lägre i Söderettan så har tappet inte märkts i klacken. Jag tycker även att klacken har blivit mer välkomnande vilket är oerhört viktigt då vi hela tiden måste jobba för att växa.

Minns själv första gången jag vågade mig över från sittplats till klacken. De är dryga 15 år sedan nu. Jag var grymt nervös och rädd för att någon skulle säga till mig att gå därifrån då jag inte visste hur det funkade. Istället kom en stor kille fram till mig och gav mig en flagga vilket var en stor lättnad. Sedan den dagen har jag blivit kvar i klacken.

Dec 032012
 

I intervjun med sambadefensiv som Kent Carlzon gjorde för några veckor sedan nämnde han att klubben ser sig omkring i stadens olika juniorlag för att hitta guldkorn som de i första hand IFK Göteborg och Elfsborg inte kunnat se storheten i.

Tobias Bratt i randigt.

Nu ryktas en spelare från IFK Göteborg sitta i förhandlingar med ÖIS. Spelaren är Tobias Bratt, som under året hållit till i Blåvitts U-trupp och har där mestadels spelat mittback. Han deltog i den hemska tillställningen på Hjällbovallen i somras där de randiga vann med hela 5-0.Han har under året tränat flitigt med A-truppen och veckan efter matchen på Hjällbovallen ingick Bratt i truppen till A-lagets match mot Gefle.

Kroppsmässigt är Tobias Bratt den diametrala motsatsen till bilden av hur en spelare fostrad på andra sidan motorvägen ser ut. I en klubb där U-truppen bara blir mer och mer fysisk för varje år och har Tobias Bratt tagit en plats som mittback trots att han bara mäter 174 centimeter i strumplästen och väger 71 kilo. Enligt tränaren Eilert Björkman är Tobias främsta egenskaper att han är målfarlig, träningsvillig, har en inställning utöver det vanliga och är trots sin ringa längd en bra huvudspelare. Tobias själv lägger till att han har en bra högerfot.  (Källa: ifkgoteborg.se)

Om man ska tro uppgifterna från IFK hemsida så passar Tobias Bratt ganska bra in i kravbilden för de spelare klubben just nu är ute efter. Han är ung, han beskrivs som en spelare med attityden som sin en av sina främsta egenskaper, han är troligtvis relativt billig i drift, han är har enligt uppgift bra fötter och han kommer inte att flyttas upp i sin nuvarande klubbs A-trupp.

Det går att se på en eventuell värvning av Bratt som ett tecken på att Robin Jonsson lämnar skutan. I beg to differ! Jag har i nuläget svårt att se att en 174 centimeter lång 19 åring är det klubben tänker satsa på bredvid David Leinar. Inte för att jag inte tror att Tobias Bratt i framiden kan växa in som mittback trots sin ringa längd men till en början känns det tveksamt att detta är vad klubben vill satsa på under sitt första år i superettan.

Det känns mer troligt att klubben ser detta som en ersättare till Bildsköne Bengtsson när han väljer att lägga skorna på hyllan. Just högerbackar råder det brist på i truppen och det kommer behövas alternativ då Bengtsson under säsongen hade skadeproblem och man inte kommer att ha råd med att pussla allt för mycket. Defensivt skickliga ytterbackar med bra fötter växer inte på träd. Kanske kan klubben hitta en lösning på andra sidan motorvägen? Den som lever får se.

Nov 012012
 

Sportbladet publicerade idag uppgifter gällande att en av ÖIS viktigaste spelare – kanske den allra viktigaste – Sebastian Johansson jagas av Brommapojkarna, Gefle IF samt Fredrikstad från Tippeligaen. Två allsvenska- samt en norsk klubb med andra ord. Sebastians kontrakt löper ut efter säsongen (mer exakt den 15:e december) och att det skulle ryktas lite fram och tillbaka är väl därför ingen större överraskning, men att två allsvenska klubbar har fått upp ögonen för honom är trots allt en smula överraskande.

I artikeln säger Sebastian att han känner sig smickrad över att åter vara aktuell för Allsvenskan och han säger att han hoppas kunna fortsätta sin aktiva karriär i flera säsonger framöver trots att han nyss fyllde 32 år. Men fortfarande är ÖIS prioritet ett.

- Öis är första prioritet och jag vill gärna fortsätta där nu när vi har gått upp, men är man fotbollsspelare får man vara beredd att flytta. Det är inte alltid det finns jobb där man bor.

Självklart är det så – men som Öisare är det bara att hoppas att han stannar. Med tanke på vilken stöttespelare han har varit sedan ankomsten och med tanke på hur oerhört mycket han har betytt för stabiliteten på mittfältet så vore det väldigt trist om han försvann lagom till Superettanåtkomsten. I införsnacket till Superettan har Sebastian Johansson var en av de som man känt sig trygg med. En av de som man verkligen har vetat kommer stå upp bra och göra ett gediget arbete.

Men ÖIS verkar alltså fortfarande vara den prioriterade klubben. Och till Sportbladet säger han att ”Vi ska träffas och prata. Men man vet aldrig vad som händer i den här branschen.” Ett spår som han även spinner på när han hälsar följande till Sambadefensiv per SMS:

- Precis som det står [i Sportbladets artikel, reds. anm.] så är ÖIS prio ett.

Jul 102012
 

Vi kan väl alla enas om att matchen mot Qviding inte var den bästa matchen ÖIS spelat den här säsongen. Om man ska vara ärlig så var det faktiskt en ganska rutten match på många sätt. Inledningen av en första halvleken var ängslig och inte alls så övertygande som inledningen av många andra matcher under säsongen varit. Slarvigt, tveksamt och allmänt dåligt, och även om det blev bättre successivt så blev det aldrig riktigt bra. Frågan är hur detta ska tolkas.

Som alltid finns det två sidor av ett mynt och så även av en match. Det går att se detta som ett tecken på att ÖIS numera är vinnare och ett lag som mer eller mindre är omöjliga att slå. Även om laget spelar dåligt så vinner man. Kan det bli bättre?

Det är den vanligaste förklaringen och det är den jag gärna vill tro på. Men jag vill inte att spelarna ska tro på den. Vad som visades upp på Valhalla IP under gårdagens soliga eftermiddag kan också vara ett bevis på att laget börjar bli för säkra på sin egen förmåga. Sebastian Johansson antydde det i intervjun med Oskar på ÖIS.se att det kunde vara så att laget börjar ta lite för lätt på uppgiften. Självgodheten och övermodet kanske trots allt är närmre till hans än vad vi alla vågat tro?

Kan det vara så att laget har gått på myten om sin egen förträfflighet och helt enkelt börjar slå av på tempot?

The horror!

Nej, det är förhoppningsvis inte riktigt så illa men den första halvtimmen var sannerligen alarmerande. Så okoncentrerat som det var i inledningen av matchen får det bara inte bli. Helt plötsligt väcktes alla obehagliga minnen till liv. Hrvoje Milic på Stockholm Stadion, kryss, kryss , kryss, Gamla Ullevi mot Norrby förra året, elände, skräck! Tanken på att allt skulle raseras när det såg som bäst ut kom upp och det var troligtvis inte sista gången. Det ingår nämligen i hela ÖIS-paketet. Men än så länge väljer jag att tro på detta, för det känns som att det är ett sådant år.

Känslan av att laget är oslagbart börjar infinna sig och det känns för första gången på helt oändlgt lång tid som att det är en väloljad maskin som man beskådar. Allt känns så självklart för det mesta, även om inledningen på gårdagens match inte imponerade. Känslan av att allt samman skulle lösa sig tillslut fanns ändå alltid där och om det är en styrka eller något som i längden kan utvecklas till en farlig känsla av bekvämlighet låter jag vara osagt. Men faktum kvarstår. Det känns oförskämt bra. När ÖIS-mål nummer fyra ramlar in så känns det trots allt inte så oväntat, när läget numera dyker upp så betyder det allt som oftast mål. Det krävs inte längre fyra frilägen i varje match för att ha chansen att få in en boll. Det krävs inte längre ett spelövertag modell större och en anstormning mot motståndarmålet i storleksgraden ”Blitzen” för att målen ska ramla in. Istället är vi som ett sånt där lag som vi alltid velat vara. Ett lag med självförtroende och bestämdhet.

Mål ska firas

Känslan är att detta helt enkelt är vårt år. Som ett tack till oss som kämpat i motvind och som fortfarande står kvar. Utan att bli för poetisk så måste man ändå tycka att detta är vackert. Jag personligen är barnsligt förtjust i målgester och tycker mig kunna läsa in något i dessa. Därför följer nedan en genomgång av gårdagens firanden.

1-0, Oskar Wallén: Målet firas med en målgest som känns igen från Fifa 12 och består av höga knälyft hoppandes i sidled samtidigt som handen rörs i en rörelse liknande den som oftast är reaktionen när man bränt fingrarna på en varm spisplatta. Detta firande är förmodligen aningen genomtänkt syftar på att spelaren visar att han är het just nu. Just det faktum att spelaren har ett planerat firande tyder på att denne är i form och inte funderar speciellt mycket kring hur målen ska göras då denne ser detta som självklart och funderar istället kring hur dessa ska firas. Allt tyder på att spelaren är en skicklig målskytt, och vet om det.

Sebastian vet vart han vill

2-0, Sebastian Johansson: Målet firas med en målgest som tyder på att spelaren inte är en van målskytt och blir förvånad när bollen går in från ett sådant avstånd. Spelaren vet inledningsvis inte vad han ska göra utan tittar sig omkring för någonstans att springa tillslut väljer han att springa mot mitten av planen och slår med armen i en rörelse som liknar en klassisk rallarsving som tagen från en dansbana i Härrydatrakten på 50-talet. Spelaren i fråga är i ögonblicket i det absoluta himmelriket och han har fått vittring på något han aldrig tidigare smakat, serieseger! Han bestämmer sig för att aldrig släppa detta spåret. Bytet ska hinnas upp!

3-1, Filip Holländer: Målet firas måttfullt och med värdighet. Spelaren i fråga har gjort mål innan och kommer att göra det igen men vill ändå njuta av tillfället. Spelarens blyghet lyser till viss del igenom samtidigt som återhållsamheten till viss del han förklaras av det snopna sättet som målet uppstår på. Spelaren väljer i vilket fall som helst att göra vad man i #Campswedensamhället hade kallat för ”en-Zlatan”. En så kallad ”Zlatan” består av att spelaren i fråga efter sitt mål bara står kvar på punkten där han avlossade avslutet ifrån och sträcker ut armarna rakt ut åt sidorna och insuper stämningen som han (förhoppningsvis) omringas av. Kaxigt och smakfullt i samma gest, andas lättnad och självförtroendelyft.

4-1, Hannes Sahlin: Målet firas med den ljumma sommarkvällens bredaste leende. Firandet tyder på att spelaren sedan sin barndoms dagar stått på diverse betongläktare och sjungit sig hes med en rödblå halsduk snurrad runt sin hals och drömt om att en dag få spela i den rödblå tröjan. Spelaren visar sin uppskattning över sitt första mål i sällskapet igenom att springa fram till den ståplatsläktare han en gång stod på och sträcker ut armarna i en gest som liknar en inbjudan till en kram samtidigt som han med sin högerarm slår sig för sitt vänstra bröst, där hjärtat dunkar under klubbmärket på tröjan. Mycket tyder på att spelaren just nu likt spelaren som gjorde matchens andra mål känner vittring. Och den doften älskar han!

Vem älskar inte doften av serieseger?

Superettan här kommer…Göteborg?

Lugn bara lugn pojkar, ni kan få möta ÖIS båda två!

Utan att jinxa det hela för mycket så kan vi alla konstatera att om ÖIS skulle klara av att ta sig upp i landets näst högsta serie så har denna potential att överträffa alla tidigare förväntningar. Umeå FC som visserligen har en hel del publik men som ligger på tok för långt bort ligger just nu på nedflyttningsplats och riskerar att bara få en säsong i Superettan även denna gång. Publiklag som Jönköping Södra, Landskrona BoIS och Hammarby ser i nuläget inte ut att varken gå upp eller halka ur. Detta borgar för intressanta läktarkamper.

Mest intressant av allt är dock vad som händer i landets högsta serie där Real Blåvitt och Gais ligger riktigt brunt till. Gais ligger som bekant på nedflyttningsplats samtidigt som Real Göteborg parkerar sig precis ovanför kvalplatsen. Kvalplatsen som just nu innehas av Norrlands svar på Wigan Athletic nämligen Gefle IF FF dvs ett lag som alla egentligen hoppas ska åka ur varje år men som i de sista skälvande omgångarna av serien ändå lyckas på något mirakulöst sätt krångla sig kvar. Låt oss hoppas att detta bara blir på bekostnad av något eller båda av göteborgslagen. Av flera anledningar.

NEJ!

Nu gick jag händelserna i förväg igen. Förlåt! nu lugnar vi ned oss igen, vi är ju trots allt bara halvvägs.

Aug 102010
 

Efter jobbet i går bänkade jag mig framför matchen mellan IFK Norrköping och Hammarby IF på ett nästintill fullsatt Nya Parken i Norrköping. Egentligen borde jag ha låtit bli. Egentligen borde jag tagit en fotbollsfri kväll. Men så blev det inte. L hade fullt upp på jobbet och jag hade helt enkelt inget bättre för mig än att kolla in konkurrenternas match.

Vad fick jag då se?

Tja, till att börja med ett hemmalag som just nu spelar fotboll som om spelarna vore försatta i trance. Ett lag som spelar med ett sjuhelvetes självförtroende. Helt utan pardon. Det är som att Pekingspelarna är helt övertygade om att de äger Nya Parken och att ingen djävel ska få komma dit och pinka in revir. Alfahannar et all that jive. Ni fattar! Vi snackar om ett gäng spelare som kliver in i varje situation som om de inte bryr sig ett skit om motståndarens hälsa. Hårt och skoningslöst. Hundra procent i hundra procent av matchsituationerna. Vi snackar om ett lag som trycker gasen i botten direkt när domaren blåser i gång matchen och som sedan inte lättar på trycket förrän 90 minuter plus tillägg har passerat. Vi snackar om ett lag som spelar med ett högt tempo, både i passningar och löpningar. Vad kan jag säga, IFK Norrköping ser just nu ut som värdiga vinnare av Superettan. Hur gärna jag än vill skriva något annat kan jag inte det. Jag ser helt enkelt inte hur ÖIS ska hinna ifatt och gå om ett lag som spelar så pass bra och vägvinnande fotboll som IFK Norrköping gör just nu.

Jag måste dock erkänna att det var lite skönt att se att det finns fler lag som är inblandade i striden om de allsvenska direktuppflyttningsplatserna som har problem att bemanna ytterbackspositionerna. Bajens David Johansson och Mauro Saez Jarpa håller knappt division tre-klass. I gårdagens match var det nästan skrattretande att se hur Johansson och Jarpa gång på gång blev uppbjudna till dans av Daniel Bamberg, Armin Tankovic, Imad Khalili, Viktor Rönneklev och Shptetim Hasani, lovade familj, villa, Volvo och hund i förorten, förförda på gräsmattan bakom korvkiosken och lämnade med endast en förhoppning om att ”en dag ringer han igen”… Ja, fy tusan så illa det såg ut på kanterna i Bajens defensiv i går. Det smällde ju mer än vad det gjorde under Pearl Harbour. *ljud av sten som träffar glashus*

Oops, jag börjar visst vandra en bit från den upptrampade stigen. Jag ber om ursäkt! Den här texten skulle ju handla om upploppsrakan i årets upplaga av Superettan. I kvällens andra match slog GIF Sundsvall bottenlaget Väsby United med 3-2 efter att ha hämtat upp underläge med 1-2 med en halvtimme kvar att spela. Strongt! Wallerstedt och Foppa Forsberg. Det tycks som att Skoterraggarna är mentalt starka i år.

Med tio omgångar kvar av Superettan känns det dess värre som att Peking och Skoterraggarna har ryckt i toppen. För gott? Ja, det återstår att se, men det ser just nu riktigt tufft ut att greja en av de två platser som ger direkt uppflyttning. I nuläget har ÖIS tio poäng upp till IFK Norrköping och sju poäng upp till GIF Sundsvall.

Och låt mig säga att tio respektive sju poäng är en djävla massa poäng att plocka in för ett lag som spelar oavgjort i sex av tio matcher. Om man ska tro den nuvarande prognosen kommer ÖIS att sluta på mellan 45 och 49 poäng. Då räknar jag alltså med att ÖIS spelar oavgjort i mellan fyra och sex matcher, vinner mellan tre och fem matcher och förlorar en match. Med tanke på hur jämn årets Superettan är så räcker sannolikt 49 poäng till en kvalplats.

Ponera att en kvalplats är det absolut bästa som ÖIS kan hoppas på denna säsong nu när Norrköping och Sundsvall har gjort ett ryck i toppen av tabellen. Vad säger då historien om superettanlagens chanser att spela i Allsvenskan nästföljande säsong. Dess värre ser det inte så jättebra ut. Sedan säsongen 2000 har laget från Superettan vunnit tre kvalserier, medan laget från Allsvenskan har vunnit sex serier (som ni säkert minns blev det ingen kvalmatch säsongen 2007 eftersom Allsvenskan då utökades till 16 lag). Säsongerna 2005 (GAIS), 2006 (IF Brommapojkarna) och 2008 (IF Brommapojkarna) vann laget från Superettan den ”aggregerade matchen”. Och det är väl det enda positiva också, att laget från Superettan har vunnit tre av fyra kvalmatcher under perioden 2005 till 2009. Kanske, kanske finns det ändå hopp!

Frågan är då vilket allsvenskt lag ÖIS helst vill möta om man (mot all förmodan) skulle lyckas greja kvalplatsen? Enligt folk-in-the-know vill Janne Andersson väldigt gärna möta Halmstads BK i en kvalmatch. Och det kan man väl ha full förståelse för. Revansch är en rätt bäst serverad kall eller hur är det man brukar säga? Det ryktas annars om att AIK är en drömmotståndare för många uppe på ÖIS-gården. Varför? Ingen aning, men man kan ju anta att det är något lockande för spelare och ledare att få en chans att spela ut regerande mästarna – tillika Sveriges mest katastrofskötta klubb – ur Allsvenskan. Rent stämningsmässigt kan man ju också anta att en direkt avgörande match på ett fullsatt Råsunda kan fungera som morot och tändvätska för resten av säsongen. För många av spelarna i dagens ÖIS skulle en sådan upplevelse förmodligen bli karriärens höjdpunkt.

Personligen ser jag gärna att ÖIS får möta Djurgårdens IF FF. Dels för att vi har en gås oplockad med de gubbarna. Och den här gången kommer vi inte till spel med någon djävla trebackslinje. Näe, näe, näe, tro inte det! Inte heller kommer vi att flytta ner Alex Perreira på vänsterbacken och ge er handikapp i form av billiga straffar. Nej, den här gången är vi ”pissed” och vi menar allvar (om vi nu tar oss till kvalspel). Dels för att det sannolikt är grymt svårt för ett lag att greja två kvalmöten inom loppet av ett år. Bara vetskapen om att man för andra året i rad inte håller måttet i Allsvenskan måste vara ett tungt ok att bära. För att inte tala om den psykiska påfrestningen från fans och Stockholmsmedia. Nej, jag möter gärna Djurgården i en kvalmatch. Det känns trots allt som att ÖIS har en hyfsad chans att göra bra i från sig i en sådan match.

Om det inte blir Djurgården så hoppas jag på IF Brommapojkarna eller Gefle IF. Mest för att det känns som att ÖIS ska ha en bra chans mot båda dessa lag. Gefle är kraftigt försvagade jämfört med senast vi mötte och ”ägde” dem i Svenska Cupen och Brommapojkarna har verkligen inte sett stabila ut i år. Men det är klart, samtidigt vill man ju att Janne Andersson ska få knäppa sin gamla arbetsgivare på näsan. Halmstad är dessutom en bättre bortamatch än Gefle och Stockholm. Hemmamatch på bortaplan!

Det enda lag som jag inte vill möta är BK Häcken. Till stor del eftersom det är en mardrömsmotståndare för ÖIS. När vann vi senast mot Häcken? 14 augusti, 2005! Dessutom är Peter Gerhardsson en för djävla grym taktiker. Och så har de ju Joooooouuuunas Henriksson också, som älskar att betala tillbaka för gammal ost.

Nej, om jag får bestämma klarar ÖIS kvalplatsen och får då möta Halmstads BK. Vad gör man inte för att hålla sin huvudtränare på gott humör.

Alla till Halmstad!

Jun 042010
 

Så var det då äntligen dags för del tre av fyra i vår intervjuserie ”Med bindel om armen”. I denna del avhandlar vi den hittillsvarande säsongen och Björns syn på säsongen så här långt. Vi stannar dock inte där utan vi ställer även frågor kring ÖIS arbete med coachen i mental träning, Olof Röhlander, och vi ber även Björn försöka sig på att jämföra ÖIS lag från säsongen 2008 med årets upplaga av ÖIS. Överlag får vi väl säga att ni har en relativt intressant läsning framför er. Håll till godo!

Den första och andra delen av intervjun kan ni läsa här och här.

OK, nu tänkte jag att vi skulle prata lite mer om den hittillsvarande säsongen, ni har så här långt tre vinster, fyra oavgjorda och en förlust, hur ser du på säsongen hittills? Vad har varit bra och vad har varit mindre bra så här långt?

Om vi börjar med det som har varit bra. Det är ju det att vi hela tiden har haft en bra inställning. Vi har en bra attityd. Från början från Väsbymatchen, där jag inte tycker att vi spelar speciellt bra, men vi förlorar inte den [matchen]. Trots att vi ligger under med 0-1, men vi förlorar ändå inte den matchen. Det finns flera exempel i matcher där vi ligger under och ändå vänder till oavgjort eller vinst, vilka jag tycker tyder på att vi har en bra attityd och en bra inställning.

Från det har vi hela tiden också tagit steg uppåt. Vi var lite favorittippade och när spelet inte fungerar riktigt så är det lätt att man börjar svaja lite. Dels i tron på sig själv och dels i tron på vad vi håller på med, men vi har hela tiden fortsatt att nöta på det som vi började på. Det tycker jag har gett mer och mer utdelning. Vi spelar bättre och bättre. Formen spelmässigt har gått uppåt.

Om vi sedan tar det negativa så kan jag tycka att vi har lite för enkla poängtapp, dels då mot Väsby, eller egentligen de oavgjorda matcherna är lite onödiga att de är just oavgjorda. Vi vänder i och för sig matcherna, vilket är väldigt bra, men vi ska inte hamna i den situationen att vi hamnar där i underläge mot de här lagen. Inte på det sättet som vi gör det.

Vad är det som går fel i de matcherna? Jag antar nu att du tänker på matcherna mot Landskrona, Väsby och kanske också Falkenberg?

Ja, Väsby och Landskrona. Falkenberg på sätt och vis, men den matchen var ändå så pass speciell, eftersom vi spelade bra i första [halvlek]. Sedan blir det knasigt i andra [halvlek]. Till viss del menar jag väl också matchen mot Ljungskile. Mot de lagen har vi ett tillräckligt starkt och bra lag för att vi ska kunna styra och dominera de matcherna och avgöra, eller avgöra ska vi inte göra, men vi ska definitivt ta kommandot och ta ledningen och liknande. Men det gör vi inte. Det är inte bra, tycker jag.

Om vi då jämför med Syrianska borta där de börjar jättebra och vi, jag ska inte säga att vi börjar dåligt, men vi är inte riktigt hundra där. Det accepterar man på ett annat sätt för då gör de en bra match, medan i de andra matcherna, där vi spelar oavgjort,  där är inte motståndaren heller bra. Där ska vi kunna styra matcherna bättre. Så, lite onödiga poängtapp och vi ska kunna hålla en högre lägstanivå.

Samtidigt brukar man säga att ett bra kännetecken på ett topplag är att de tar poäng även när spelet inte fungerar. Har ni den förmågan i år, känns det så?

Vi har väl kanske inte haft det från början, men det är också något som vi har byggt upp. Dels under den första [matchen] och att vi vänder den till oavgjort, och dels att vi har legat under och vänt till vinst mot Syrianska. Så där har vi fått den här känslan lite. Det var väl det som jag tror fick sig en liten törn nu mot Sundsvall. Att vi kände att det här har vi. Vi låg under och nu har vi vänt till 1-1 och vi har matchen. Och så…

Det måste vara grymt frustrerande att ha den känslan och sedan åka på ett mål bakåt?

Det är fruktansvärt frustrerande. Och det är väl det som svider då, att vi inte har kunnat styra matcherna mer, samtidigt då kontra det som har varit bra är att vi har haft den här attityden och inställningen som har gjort att vi har kunnat vända matcher.

[Här ber jag så hemskt mycket om ursäkt för att jag missade att ställa den givna följdfrågan om hur man kommer tillbaka från en sådan törn som Björn säger att förlusten mot Sundsvall var. Jag begriper inte vad jag tänkte på och ber tusen gånger om ursäkt för att jag fuckade upp en intressant diskussion]

Du var ju med även säsongen 2008 och jag skulle därför vilja be dig att jämföra de två ”versionerna” av ÖIS. Ni vann Superettan säsongen 2008 och ni har ambitionen att gå upp även i år. Om du jämför de två lagen vad ser du för styrkor och svagheter?

Jag tycker väl egentligen att vi har ett lite vassare lag i år. Det har vi med de forwards vi har i dag, de hade vi inte ’08. Vi har kanske också lite tyngre mittfält än vad vi hade då. Och jag tycker att backlinjen har spelat stabilt. Det är svårt att jämföra eftersom vi vann ’08 och spelade väldigt bra då. Men om vi jämför serierna då och nu, som vi sa tidigare, så är det ett högre tempo generellt i år och det är svårare matcher. Samtidigt så vill man ju gärna skönmåla ’08, men vi hade ganska stora problem ’08, där vi inte spelade särskilt bra och där vi verkligen fick kämpa för att det skulle gå vägen. Där gick vi vinnande ur de här matcherna som vi spelar oavgjort i nu.

Ja, 2008 hade ni ett lång period där ni inte ”kunde” förlora, men det har vi ju pratat om tidigare

Precis, det var verkligen så, men den stora skillnaden är väl att lagen vi möter nu kanske är lite vassare. Men jag tror också att vi har lite mer spets i år och vi är väl generellt lite bättre.

Ja, jag har tänkt på det att det är väldigt tight i serien hittills. Det skiljer fyra poäng mellan andra och tionde plats. Alla slår alla verkar det som.

Ja, två poäng mellan tvåan och tolvan. Det är helt sjukt. Det är väl Norrköping som har 19 poäng och ligger lite före. Fast å andra sidan, vi har 13 poäng och har en hängmatch.

Vinner ni bara hängmatchen mot Ängelholm är ni bara tre poäng efter Norrköping.

Om vi vinner den ja. Innan säsongen tyckte man ju att det skulle bli tätt. Och Hammarby gjorde väl några förluster där och man tänkte att nu tappar de, men vad är de, en poäng efter oss?

Precis som i fjol har laget haft en del problem med skador, hur ser du på det? Om vi bortser från Valters och Niklas något olyckliga skador, hur kommer det sig att ÖIS för andra året i rad har dessa problem? Tränar ni galet eller är det ren oflyt? Vad kan man göra för att komma i från det där?

Det finns absolut grejer man kan göra, och jag tror väl problemet i år – och även förra året – är att skadorna sitter kvar sedan förra året. Eftersom det var så mycket skador förra året så var det en del som fick spela trots att man kanske inte riktigt var hundraprocentigt återställd. Vilket inte var några stora grejer då, men får man det inte behandlat så blir det problem. Det är det som är så viktigt att man behandlar de här skadorna på rätt sätt och det gjorde vi kanske inte förra året. Och då sitter de kvar även i år.

Det ser lovande ut i år för vår fysio, Fredrik Larsson, som kom i år, är jätteduktig på det. Han har också fått jobba hårt med just de gamla skadorna som folk dras med. Så förhoppningsvis får ordning på det i år och nästa år har vi inga skador alls. Men det är avgörande de här skadorna för vi tappar folk.

Ja, det måste bli det, för om vi tar Anderberg som ett exempel, så var han inne och gjorde en jättematch.

Mot Syrianska ja. Det blir avgörande. ’08 vad hade vi då? Var det en eller två skador på hela säsongen? Det var nästan obefintligt och man behöver det för att hålla i.

Hur är den fysiska statusen hos laget jämfört med tidigare säsonger?

Jag tror att den är ganska bra. Jag känner att vi är ganska starka i slutet på matcherna

[Och här ber jag återigen om ursäkt för att jag missade att påminna Björn om att ÖIS i de fyra senaste matcherna faktiskt har släppt in baklängesmål i just slutet av matcherna: mot Östers IF (90), Falkenbergs FF (83), Gefle IF (87) och GIF Sundsvall (79).Till mitt försvar kan jag väl säga att jag tänkte tanken och hade för avsikt att ta upp det men tappade bort det]

Sedan är det självklart från match till match. Jag tycker att spelschemat är lite märkligt. I bland spelar vi väldigt täta matcher och i bland är det tio dagar mellan matcherna. Det är därför svårt att säga hur man ligger till generellt sett, men jag tror att vi ligger ganska så bra till. Vi känner oss ganska starka i slutet på matcherna. Bortsett från Falkenbergsmatchen så klart. I Sundsvall nu senast så känns de ganska trötta redan i slutet på första [halvlek], sedan så i andra så märker man det också, så jag tror att den är god.

Är det skönt att ha det med sig in i matcherna, att man känner att man orkar och att man är stark?

Det är det verkligen. Det är oftast i 60:e eller 65:e minuten som matcherna avgörs. Det är där man tappar. Det känns bra. Jag tror vi ligger bra till där. Sedan gäller det att utnyttja det också.

ÖIS har ju under ett par år arbetat tillsammans med den mentala coachen Olof Röhlander. Vad är Olofs roll i laget nu för tiden och tränar ni fortfarande ”den mentala biten”?

Vi har inte Olof lika mycket i år. Om man ska jämföra med ’08 och förra säsongen så jobbade vi så att vi hade gruppträffar med Olof, plus att vi allihopa hade individuella samtal. I år är det mer så att vi har gruppträffarna, men i år är det mer frivilligt med de individuella samtalen.

Jag tycker att Olof är jättebra. Han jobbar ju på det sättet att han får en att fundera på de här grejerna som kan hjälpa en. Han har inga lösningar så klart, men han ger en tankeställare hela tiden om hur man ska kunna driva sin utveckling framåt. Han var bra för oss. Det tror jag. Jag tror väl att han är det fortfarande och de som går hos honom individuellt tror jag tycker att det hjälper väldigt mycket.

Är den här mental träningen viktigare i motgång än i medgång?

Ja. Det tror jag. I medgång – så är det ju med allting egentligen – då rullar det på. I motgång, det är ju då man börjar fundera, men man behöver fundera på rätt saker för att få det att stämma istället för att fokusera på fel saker. För det är ofta det som det handlar om [att man fokuserar på fel saker]. Sedan tror jag att det även i medgång kan vara bra att få de här små tipsen och idéerna om hur man bibehåller det.

Problemet för alla de här mentala coacherna är ju att ’08 var det ju inte alls hans [Olofs] förtjänst att vi gick upp. Medan ’09 så var det hans fel att vi gick dåligt.

Det är otacksamt att vara tränare helt enkelt.

Det är otacksamt, men så är det.

Framöver väntar tre ganska tuffa matcher, ni har Norrköping på bortaplan och Assyriska och Hammarby hemma. Hur ser du på de matcherna?

Jag har väl egentligen inte funderat så där jättemycket på de matcherna. Så långt fram har man inte tänkt för först är det Trollhättan först och främst, men självklart ser man ju att de här matcherna kommer nu och att det är väl det som gör att det svider ännu mer när man tänker på Sundsvallsmatchen. Sundsvall är också där uppe och krigar och vi skulle haft en poäng med oss där. Framförallt eftersom vi har den chansen, att ta en poäng. För att vinner man de där matcherna som står och väger så har man råd att kanske ha något poängtapp mot topplagen, vilket ju faktiskt är de riktigt svåra matcherna. Det kommer att bli tufft, men det är också en utmaning.

Jag tror väl egentligen inte att vi har så mycket svårare mot topplagen. Det kommer att bli tuffare, det kommer det bli, men jag ser fram mot de matcherna. Det ska bli skitskoj.