Feb 082013
 

Det råder inget tvivel om att de allra flesta av fotbollsspelarna i de svenska lagen uppskattar det nya upplägget av Svenska Cupen. Istället för att spela sig vidare genom idel utslagningsmatcher under säsongens gång så har ett gruppspel lottats – ett gruppspel som inte startar förrän under våren året därpå. Som bekant kommer ÖIS att ställas mot Syrianska FC (h), AIK (h) samt Halmstads BK (b). Fyra lag i varje grupp där varje lag möter varandra en gång vardera. I och med detta blir Sveriges oerhört långa och slitsamma försäsong inte riktigt lika lång och besvärlig. Nu får lagen en chans att spela matcher med mer hetta – matcher som betyder någonting – en månad tidigare än vanligt. En win win-situation så väl som för supportrarna, spelarna och säkerligen också för klubbkassan. För även om Svenska Cupen i gemene mans ögon är rätt så långtråkig och ointressant så kan den förmodligen locka en och annan mer åskådare än om det bara hade rört sig om en träningsmatch i kyliga mars. Katjing! Det kan bara bli bättre, helt enkelt. Och förhoppningsvis – för möjligheterna finns ju – kan denna omgjorda spelordning medföra ett ökat i intresse kring denna sedan tidigare rätt lama tillställning.

I slutet av förra året offentliggjordes det att Sveriges Television snappat upp rättigheterna till att sända Svenska Cupen (tidigare TV 4). Det pratades från ledarhåll om att det skulle göras en ”storsatsning” från SVT:s sida. Fler sändningar, bättre sändningar och ett ökat intresse från folket. Än står det oklart hur det blir med den saken – men de är åtminstone på rätt väg. Det kan vi fastslå sedan de nu har gett ut ytterligare information om i vilken utsträckning de kommer att sända från Svenska Cupen och vilken/vilka matcher som är först ut på schemat. Och hör och häpna! ÖIS är heta igen! Det glöder om ÖIS! Gruppspelets första omgången förblir osänd, men lagom till match nummer två hamnar ÖIS som första lag i tv-rutan. Och för er som har alldeles för dålig koll: i omgång två möter ÖIS AIK på Valhalla IP den 10 mars.

Matchen kommer att visas både på SVT 1 och i webbtjänsten SVT Play. Sändningen kommer att dra igång en kvart före avspark (17:00) med studiosnack inkluderat bland andra David Fjäll och Daniel Nannskog. Men stanna för guds skull inte hemma! Det är bara OK om du mot all förmodan skulle bo i typ San Marino. Eller Mexiko.

ÖIS Svenska Cupen-schema ser ut så här:

2013-03-03        16:00                  ÖIS – Syrianska FC                          Valhalla IP
2013-03-10        17:00                  ÖIS – AIK                                          Valhalla IP
2013-03-16        16:00                  Halmstads BK – ÖIS                        Örjans Vall

Dec 182012
 

Ni som läser Sambadefensiv och hänger på F5-knappen dag in och dag ut har redan fått ta del av Örgrytes försäsongsmatcher. Men när vi publicerade dem saknades i vissa fall både datum och spelplats. Nu har vi möjlighet att komplettera det schemat då ÖIS under dagen gick ut med spelschemat för hela 2013 (såväl tränings- som tävlingsmatcher).

Mindre än en månad efter det att ÖIS genomför sitt första fotbollspass på Öisgården spelar de sin första match för säsongen. Och det blir ingen mjukstart direkt. Det blir tufft som fan för att tala klarspråk. För motståndet står Allsvenskans serietvåa 2012 – BK Häcken – och dessutom spelas matchen på Valhallas snabba underlag. Skall vi ha någon som helst chans där vill det till att mittförsvaret glöder, är hårda som betong, och avvärjer Häckens offensiva krafter. Sedan är det upp till Oskar Wallén och Emil Karlsson att förvalta chanserna framåt. Schemat som sedan följer blir något lättare med matcher mot Utsiktens BK, GAIS och Falkenbergs FF. Janne Carlssons gäng Utsiktens BK ser på förhand ut som ett lag som ÖIS skall vispa till åtminstone. IFK Göteborg är ett annat sådant gäng. Vinst som gäller. Ingenting annat är tillåtet. På dem! Nu!

Totalt är åtta matcher schemalagda varav tre tillhörande Svenska Cupen.

Träningsmatch 2/2 12:00 BK Häcken – Örgryte (Valhalla IP)
Träningsmatch
9/2 13:00 Örgryte – Utsiktens BK (Öisgården)
Träningsmatch 13/2 19:00 GAIS – Örgryte (Valhalla IP)
Träningsmatch 16/2 13:00 Örgryte – Falkenbergs FF (Öisgården)
Träningsmatch 23/2 14:00 IFK Göteborg – Örgryte (Valhalla IP)
Svenska Cupen 3/3 16:00 Örgryte – Syrianska FC (Valhalla IP)
Svenska Cupen 10/3 16:00 Örgryte – AIK (Valhalla IP)
Svenska Cupen 16/3 16:00 Halmstads BK – Örgryte (Örjans vall)

Idag är det…

…20 dagar kvar till den planerade träningspremiären,
…46 dagar kvar till säsongens första träningsmatch mot BK Häcken på Valhalla IP,
…75 dagar kvar till Svenska Cupens inledande omgång mot Syrianska FC på Valhalla IP, och
…110 dagar kvar till seriepremiären hemma mot Falkenbergs FF hemma på Gamla Ullevi.

Mar 052011
 

Back once again is the wildly amazing gott och blandat-påsen från veckan som gått. Till skillnad från Malacos godisversion har vi bara gott godis, vilket betyder att du inte behöver slänga de där äckliga lakritsbitarna eller ge dem till någon som saknar raffinerade smaklökar.
Man skulle kunna säga att gott- och blandat-påsen kommer tillbaka på allmän begäran. Förra helgens inlägg som samlade veckans ÖIS-händelser drog nämligen ned sådana öronbedövande applåder att vi bestämde oss för att fortsätta med skiten. Den gångna veckan har kanske inte varit riktigt lika händelserik som föregående veckor, men det har ändå hänt en hel del i vårt lilla rödblå universum. Så håll nu hårt om din käresta och dina ägodelar för nu kör.

***

Veckan inleddes (jepp, här på Sambadefensiv kör vi lördag till fredagsvecka, ingen stor sak och det är lika bra att ni vänjer er vid det för vi kommer aldrig att ändra på oss) med årets första hemmamatch. Äntligen! Hyfsat väder och hyfsat med folk på Valhalla IP:s läktare. Och även om det inte blev en rödblå seger så måste det sägas att ÖIS tog ett rejält kliv framåt i och med matchen mot Ljungskile SK. Något som Jakob Olsson också höll med om:

Det känns helt klart som att vi tar steg framåt hela tiden. Vi har inte tränat så mycket fotboll men nu hade vi matchningen mot Elfsborg i benen och där kändes det som att det blev en positiv vändning, jämfört med J-Södra. Idag tycker jag att vi ska komma undan med minst ett oavgjort resultat. Det är för dåligt, men så är det. Det är bara att bygga på och kämpa mer nästa match.

Förutom att spelet såg mycket bättre ut än i de tidigare träningsmatcherna så gjorde Sebastian Johansson ett riktigt snyggt mål:

I den 36:e minuten lyckas ÖIS till slut kvittera och det på ett mycket vackert anfall. Mathias Johannesson får bollen på sin högerkant i höjd med mittlinjen och passar in centralt i banan till Danny Ervik. Danny tittar upp och sätter en passning tillbaka mot högerkanten där Jakob Olsson sprungit för att möta bollen, men istället för att ta emot bollen så hoppar Jakob över bollen. På högerkanten så har nämligen Mathias påbörjat en ny löpning och han får bollen snyggt i steget. Mathias tar sig ned mot hörnflaggan och släpper bollen kort till Jakob Olsson som får bollen ungefär vid straffområdets högra hörn. Jakob fintar att han ska gå mot mål, men drar bollen bakom stödbenet förbi sin nu helt förvirrade motståndare och innan nästa Ljungskilespelare hinner stöta fram så slår Jakob ett inlägg mot Sebastian Johansson vid den bortre stolpen. Sebastian går upp i en nickduell med en Ljungskileback, vinner den och lobbnickar bollen i det högra krysset helt otagbart för målvakten. Det var så vackert att man i några sekunder började tänka på glansdagarna från början av detta sekel.

Lite tråkigare var då att ÖIS släppte in två tämligen enkla mål och att unge och lovande ytterbacken Joakim Hall tvingades kliva av planen redan efter fyra spelade minuter. Ljungskiles första mål kom efter att man spelat sig fram på ÖIS vänsterkant och Aleksandar Kitic fått skottläge någon meter in i ÖIS straffområde. Avslutet satt lågt och välplacerat i närheten av den högra stolpen. Och trots att en offsidestående Johan Patriksson eller Gabriel Altemark-Vannemyr hade en tå på bollen innan den passerade mållinjen godkändes Kitics rökare. Inte mycket att orda om. Under inledningen av den andra halvleken gjorde sedan Johan Patriksson 1-2 i samband med en högerhörna. Hela ÖIS-försvaret inklusive Peter Abrahamsson var försjunkna i djup sömn och Patriksson kunde helt ensam hoppa upp och nicka in segermålet för Bohusläns stolthet.

Förlusten till trots så gjorde alltså ÖIS en bra match och om sanningen ska fram borde man åtminstone ha klarat oavgjort. Under den första halvleken hade bland annat Oskar Wallén ett friläge bara någon meter framför mål:

Jag skulle förstås gjort mål på min jättechans, men det blev ett djävla avslut. Jag lutade mig bakåt på nåt konstig sätt och sköt i marken, så det blev en konstig studs. Nej, det var inget bra.

I matchens slutskede brände också Nicolas Sandberg två frilägen. Först efter en jag-tror-knappt-att-det-är-sant-du-menar-inte-att-han-just-gjorde-det-jag-tror-att-han-gjorde-passning från Jakob Olsson och sedan efter en påpasslig framspelning av Jonathan Lindström. Både gångerna gick Sandbergs avslut mitt på Ljungskiles målvakt Andreas Samuelsson.

Läs mer:

Ett steg i rätt riktning på Valhalla (matchreferat)

Danny Ervik: ”Det känns som att jag stannar”

Oskar Wallén: ”Nu börjar vi komma på fötter”

Liverapportering: ÖIS – Ljungskile SK

”Det gör ont i hela kroppen” (ÖIS.se)

Olsson går från klarhet till klarhet (ÖIS.se)

Hedersam förlust på Valhalla IP (ÖIS.se)

***

Under veckan som gått har Örgryte IS – tillsammans med BK Häcken, GAIS, IFK Göteborg och Jitex – tagit ställning i frågan om bolagisering. I ett gemensamt årsmötesuttalande meddelade Göteborgs Fotbollsförbund, som är ett av landets mest inflytelserika distriktsförbund, att man inte ser en förändring av 51-procentsreglen som en väg till himmelriket:

- Vi tror att det finns betydande värden av att ha kvar reglerna som de ser ut i dag. Idrotten är kanske den sista folkrörelsen, och då vill vi att majoriteten som bestämmer ska vara relaterad till idrotten och inte till kapitalet. Sedan är jag högst personligen skeptisk överlag, för jag förstår inte vem som skulle stoppa in alla de här nya pengarna i svensk fotboll.

Därmed är årsmötet sannolikt två frågor fattigare. Först försvann frågan om sammanslagningen med Qviding FIF från dagordningen och nu ser det alltså ut som att även 51-procentsfrågan blir något av en parentes. I frågan om delegerad beslutsrätt och regler för bolagisering har det annars kommit in en del motioner till årsmötet, men dessa ser nu att ”missa målet”. Och kanske är det lika bra det, eftersom vi sannolikt har viktigare saker att diskutera på årsmötet.

När vi ändå är inne på årsmötet vill vi passa på att uppmana alla att betala in medlemsavgiften och att sedan bege sig till IHM Business Schools lokaler på Fabriksgatan 21-25 i Gårda. Datumet är som sagt den 9 mars och tiden som gäller är 19:00. Medlemskap fixar du enklast genom att sätta in 350 kronor (eller 175 kronor om du är under 18 år eller pensionär eller 800 kronor om du vill anmäla hela familjen) på Örgryte IS plusgirokonto 920 65 43-2.

Läs mer:

Göteborgsklubbarna sätter ner foten

Göteborgsklubbarna säger ifrån

Göteborgs fotbollsförbunds årsmötesuttalande

***

Som de flesta av er säkert känner till har ÖIS fått en ny tränare och i tisdags gjorde Roberto Jacobsson äntligen sin första träning som ”huvudtränare”:

Hur blir era nya roller?

- Jag har inte hunnit prata så mycket med Bengt. Han har ju fördärvat revbenen och var inte med på matchen senast och inte idag. Bosse kommer att ta hand om sponsorer och saker omkring, men inte med laget.

Nån form av sportchef alltså?

- Ja, och inget med matchning eller träning utan det är Bengt och jag som sköter det.

Och du är huvudtränaren?

- Vi har som sagt inte pratat så mycket om det, men jag hoppas att jag kan tillföra fotbollsbiten ganska mycket för det är min styrka.

Av rapporterna att döma fick Jacobsson en tämligen lätt första arbetsdag. Träningen inleddes med vad som skulle kunna kallas för en Conny Winge-inspirerad övning där spelarna värmde upp genom att jogga med boll fem meter för att sedan passa till en mötande spelare, ta emot den mötande spelarens passing och fortsätta fem meter till sin medspelares utgångspunkt. Ingen särskilt avancerad övning med andra ord.

Efter det gick man över till att spela fyramålsspel där målen placerades ut så att de bildade en fyrkant på planen. Sedan var det meningen att spelarna skulle passa bollen genom målet till en spelare i det egna laget. Om man lyckades med det fick man poäng. Så vitt vi kunde se och förstå sopade Nicolas Sandberg, Mathias Johannesson, Jakob Olsson, David Leinar, Niclas Elving och Pontus Otterstedt mattan med Seif Kadhim, Danny Ervik, Dennis Jonsson, Sebastian Johansson, Oskar Wallen och Luka Mijaljevic. En enkel överslags- och huvudräkning gör gällande att slutresultatet blev något i stil med 10-2 till de förstnämnda.

Träningen avslutades sedan med tvåmålsspel med sju spelare i varje lag. Lagen blev desamma som vid tidigare övning, men den här gången blev matchen bra mycket jämnare. Lag Kadhim-Ervik-Jonsson-Johansson-Wallen-Mijaljevic kunde till och med gå vinnande från planen efter att man gjort sista målet efter att Roberto basunerat ut ”sista målet vinner”.

Läs mer:

Roberto Jacobsson : ÖIS är klubben i mitt hjärta”

***

På onsdagen så var det då äntligen dags för byggnadsnämnden i Mölndals kommun att behandla Örgryte IS bygglovsansökan för sporthotellet. Veckan innan gav Göteborgs stad klartecken för tomträtten när kommunfullmäktige röstade igenom förslaget. Eftersom hotellplaceringen, storleken av hotellet och ritningarna tagits fram i nära dialog med Mölndals kommun så godkändes också bygglovet. Allt som nu återstår innan man kan påbörja byggnationen av hotellet är de ekonomiska förhandlingarna. Det är bara att hålla tummarna.

***

Tyvärr innehöll också den gångna veckan riktigt tråkiga nyheter. Runt lunchtid i går (fredag ) nåddes vi av beskedet att Robin Jonsson bestämt sig för att lämna ÖIS och skriva på för Ljungskile SK. Under de senaste två säsongerna har Robin varit mer eller mindre given i startelvan, vilket givetvis gör det oerhört tungt att se honom lämna klubben. Men i och med degraderingen till division 1 och att Robin gjort klart att han helst vill spela i en högre serie är beskedet inte så svårt att förstå:

– Helst av allt ville jag att det skulle lösa sig med ÖIS. Jag hade hoppats på Qvidinglösningen men när den försvann och Ljungskile dök upp så var det Superettan som lockade.

Robin Jonsson blir därmed andra Öisare att flytta till Bohuslän denna säsong. Tidigare i år har Alexander Mellqvist gjort samma resa.

Läs mer:

Robin Jonsson + Ljungskile = Sant

Robin Jonsson klar för Ljungskile (LSK.se)

Robin Jonsson till Ljungskile (ÖIS.se)

***

På fredagen kom kanske den gladaste nyheten av dem alla. Martin Larsson, ordförande i den nya interimstyrelsen, har via ett av sina bolag köpt Öisgården från Örgryte Fotboll ABs konkursbo:

Öisgården har köpts av ett investmentbolag med stort ÖIS-hjärta ägt av Martin Larsson. Detta säkerställer att ÖIS ungdoms- och seniorverksamhet kommer att fortsätta bedrivas på Öisgården.

Läs mer:

Öisgården är säkrad (ÖIS.se)

***

Fredagen bjöd även på en till positiv nyhet när Kode IFs hemsida avslöjade att Oskar Wallén skrivit på ett treårskontrakt för Örgryte. Oskar har ju som bekant provspelat för Sällskapet sedan november och det enda som hindrat parterna att komma överens om ett kontrakt har varit ÖIS struliga ekonomiska situation. Nu blir Oskar den andre klara spelaren i det lag där endast David Leinar har kontrakt sedan tidigare.

Läs mer:

Tre år för Oskar Wallén

Oskar klar för ÖIS (KodeIF.se)

***

Vi kan även avslöja att det under den gångna veckan också viskats om att ÖIS är på väg att knyta upp ett antal av de mer rutinerade och erfarna spelarna från fjolårets trupp. Och det får väl ändå betraktas som lite glädjande nyheter. Än så länge är inget klart, så hur det går och vilka spelare det rör sig om får vi sannolikt se under den kommande veckan.

När vi ändå är inne på löst prat och allmän ryktesspridning kan vi väl också passa på att avslöja att vi i går nåddes av ett tämligen lustigt rykte: att ÖIS för tillfället arbetar med tre olika lösningar när det gäller var årets hemmamatcher ska spelas. Tre? Japp, tre! Vi känner alla till de gamla vanliga alternativen: Gamla Ullevi och Valhalla Idrottsplats. Det intressanta är att man den här gången också tittar på möjligheten att spela hemmamatcherna på – hör och häpna – ÖIS-gården! Om vi skulle ta oss friheten av lista de tre alternativen skulle listan se ut ungefär på följande vis:

  1. Valhalla Idrottsplats
  2. ÖIS-gården
  3. Gamla Ullevi

Vi lovar att försöka gräva lite ytterligare i detta under helgen och hoppas kunna återkomma med någon form av artikel i ämnet under nästa vecka.

***

Och du, kom nu ihåg att du inte får missa dagens träningsmatch mot Halmstads BK. Matchen börjar klockan 13:00 och spelas på konstgräset på Sannarps Idrottsplats.

Läs mer:

Premiär för Roberto mot Halmstad (ÖIS.se)

Liverapportering: Halmstads BK – ÖIS (från kl. 12:30)

Sep 212010
 

Uppföljande intervju med Janne Andersson efter presskonferensen från FCT-ÖIS.

Kan du berätta mer om de två bytena i halvtid.

- Vi hamnade i ett spel i första som jag inte ville ha. Vi blandade för dåligt och det blev alldeles för statiskt och stillastående, där vi satte längre bollar. Att sätta långa bollar är ett sätt man kan spela på, men det blev för mycket av den varan. Vi ville ha mer spring längst fram för vi förutsatte att FCT skulle gå hem lite. Då blev det Björn där framme och Jakob på kanten, så vi skulle få in snabbare och kvickare spelare på det här underlaget. I och med att det var den här typen av matchen, så blev det inte så mycket duellspel på mitten, så vi valde att ta ut Valter och sätta in Mackan för att ligga på positionen bakom Björn. Därmed kunde vi få ner Pavel mer för att bli en första station när vi satte igång spelet. Vi börjar också andra ganska bra men Trollhättan gör ändå 0-2. Vi har en bra period efter 1-2 och anfallet där vi kvitterar är jättefint – precis som jag vill att vi ska spela. Bollen efter marken. Sebban ut till Mackan som driver inåt och sätter in bollen. Det var bra tendenser där, men när Trollhättan gör trean så ska jag inte säga att luften går ur oss, men det blir mentalt tungt igen för oss när vi hade hämtat upp till 2-2 och jag tycker aldrig att vi reste oss efter det. Det kommer några halvchanser, men vi blir aldrig riktigt nära.

Hur påverkade senaste tidens skriverier om dåliga ekonomi killarna?

- Det går väl ingen obemärkt förbi, för annars vore man inte människa. Klart man blir påverkade på ett eller annat sätt. Jag hade hoppats och trott att vi skulle göra en bättre match, det är ingen katastrofinsats på något sätt, men det saknas lite grand. Möter man då ett lag som fightas för sin existens och på det här underlaget, då gäller det vara mer på i huvudet (både i det gena spelet och när de har bollen) och där vi inte idag. De är mer taggade, men så är det ibland i fotboll och jag kopplar inte ihop det med vad som hänt. Jag tror dock inte någon är helt oberörd, det vore konstigt i så fall.

Tre poäng sammanlagt mot Väsby och Trollhättan är klart underkänt.

- Det är ingen tvekan om att det är alldeles för dåligt. men man ska också sortera saker och ting. Vi förlorar en match borta mot Trollhättan där vår backlinje darrar och släpper till. Det har vi inte gjort tidigare utan varit stabila bakåt och aldrig i närheten av att släppa in fyra mål. Att vi får en förlust kan jag leva med, likaså att det är den fjärde på 26 omgångar, det är inte problemet. Problemet är att vi inte har avgjort alla matcher, där vi varit bättre. Den här matchen i sig kunde gått hur som helst, men man ska vinna de matcher man är bättre i, det är grundproblemet.

Vi har svårt att föra såna här matcher?

- Det finns ju ett samband i det. En del lag har haft stor respekt för oss och gått hem och försvarat sig och de har vi inte kunnat spela bort dem tillräckligt bra. Flera matcher har vi gjort det, men inte kunnat göra mål. Här gjorde vi ändå två framåt, men släpper till för mycket bakåt och de kan utnyttja sina omställningar och en hörna.

Norrköping väntar på lördag.

- Nu gäller det att ta poäng! Vi ska säkra hem det här och inte bli inblandade i nån skit. Vi ska avsluta säsongen så bra vi kan, det finns inget annat att tänka på. Det har varit en frustrationssäsong, ett jobbigt år, men det vi gör nu ska vi också bära med oss in till nästa säsong. Det gäller att jobba vidare på hur vi ska spela. Det finns bitvis bra tendenser, när vi får ner bollen på backen. Andra målet är jättebra och det finns några genombrottslägen där vi nära och hittar rätt i vårt spel, men totalt under 90 minuter är det för lite.

Kommer du att testa andra saker framöver?

- Det finns ett kvalstreck nedåt också. När det är klart får man börja eventuellt fundera i andra banor. I grunden ska man alltid spela med bästa laget, men om vi sätter in de unga så kanske det är just det bästa laget. Flera har ju fått chansen tidigare och kanske får fler chanser, så vi får se. Först ska vi samla ihop oss efter den här matchen och sedan titta fram mot nästa omgång.

Alvaro har inte gjort ett spelmål sedan omgång 15.

- Jag hade hoppats mer på Alvaro, så är det och det hade han själv också – det är inte mer med det. Det har inte stämt för honom den här perioden och i grunden är det att han inte kunnat träna sig igenom den här säsongen rejält någon enda gång, då kommer man inte rätt i situationerna heller. Det är ingen tvekan om att vi hade hoppats på fler mål från Alvaro, ibland går det lite i stå och här finns det en skadebild bakom som gör att han haft det problematiskt.

Hur får du till ett avstamp inför nästa år?

- Först ska vi ta de poäng som vi behöver, sedan vill vi hamna så högt upp i tabllen som möjligt. Sedan får man rikta in sig på nästa säsong. Det finns mycket att göra och det är mitt jobb att se till att killarna är motiverade – och de som inte är motiverade kommer heller inte att få spela.

Du har fått hårda sparkrav för truppen nästa säsong?

- Det är inget jag kan kommentera för jag har inget med ekonomin att göra. Det är sportchefen och styrelsen som sätter de ekonomiska ramarna. Lars Ranäng har pratat om att det kommer att bli förändringar, men det får vi prata om då. Som det är nu gäller de här förutsättningarna och då är jag inte inblandad i det.

I Halmstad var du både tränare och sportchef?

-  Jag hade inte sportchefstiteln, men jag höll i vissa bitar. Det är en ganska bred uppgift och du får jobba med många olika frågor, så det får vi återkomma till.

Aug 102010
 

Efter jobbet i går bänkade jag mig framför matchen mellan IFK Norrköping och Hammarby IF på ett nästintill fullsatt Nya Parken i Norrköping. Egentligen borde jag ha låtit bli. Egentligen borde jag tagit en fotbollsfri kväll. Men så blev det inte. L hade fullt upp på jobbet och jag hade helt enkelt inget bättre för mig än att kolla in konkurrenternas match.

Vad fick jag då se?

Tja, till att börja med ett hemmalag som just nu spelar fotboll som om spelarna vore försatta i trance. Ett lag som spelar med ett sjuhelvetes självförtroende. Helt utan pardon. Det är som att Pekingspelarna är helt övertygade om att de äger Nya Parken och att ingen djävel ska få komma dit och pinka in revir. Alfahannar et all that jive. Ni fattar! Vi snackar om ett gäng spelare som kliver in i varje situation som om de inte bryr sig ett skit om motståndarens hälsa. Hårt och skoningslöst. Hundra procent i hundra procent av matchsituationerna. Vi snackar om ett lag som trycker gasen i botten direkt när domaren blåser i gång matchen och som sedan inte lättar på trycket förrän 90 minuter plus tillägg har passerat. Vi snackar om ett lag som spelar med ett högt tempo, både i passningar och löpningar. Vad kan jag säga, IFK Norrköping ser just nu ut som värdiga vinnare av Superettan. Hur gärna jag än vill skriva något annat kan jag inte det. Jag ser helt enkelt inte hur ÖIS ska hinna ifatt och gå om ett lag som spelar så pass bra och vägvinnande fotboll som IFK Norrköping gör just nu.

Jag måste dock erkänna att det var lite skönt att se att det finns fler lag som är inblandade i striden om de allsvenska direktuppflyttningsplatserna som har problem att bemanna ytterbackspositionerna. Bajens David Johansson och Mauro Saez Jarpa håller knappt division tre-klass. I gårdagens match var det nästan skrattretande att se hur Johansson och Jarpa gång på gång blev uppbjudna till dans av Daniel Bamberg, Armin Tankovic, Imad Khalili, Viktor Rönneklev och Shptetim Hasani, lovade familj, villa, Volvo och hund i förorten, förförda på gräsmattan bakom korvkiosken och lämnade med endast en förhoppning om att ”en dag ringer han igen”… Ja, fy tusan så illa det såg ut på kanterna i Bajens defensiv i går. Det smällde ju mer än vad det gjorde under Pearl Harbour. *ljud av sten som träffar glashus*

Oops, jag börjar visst vandra en bit från den upptrampade stigen. Jag ber om ursäkt! Den här texten skulle ju handla om upploppsrakan i årets upplaga av Superettan. I kvällens andra match slog GIF Sundsvall bottenlaget Väsby United med 3-2 efter att ha hämtat upp underläge med 1-2 med en halvtimme kvar att spela. Strongt! Wallerstedt och Foppa Forsberg. Det tycks som att Skoterraggarna är mentalt starka i år.

Med tio omgångar kvar av Superettan känns det dess värre som att Peking och Skoterraggarna har ryckt i toppen. För gott? Ja, det återstår att se, men det ser just nu riktigt tufft ut att greja en av de två platser som ger direkt uppflyttning. I nuläget har ÖIS tio poäng upp till IFK Norrköping och sju poäng upp till GIF Sundsvall.

Och låt mig säga att tio respektive sju poäng är en djävla massa poäng att plocka in för ett lag som spelar oavgjort i sex av tio matcher. Om man ska tro den nuvarande prognosen kommer ÖIS att sluta på mellan 45 och 49 poäng. Då räknar jag alltså med att ÖIS spelar oavgjort i mellan fyra och sex matcher, vinner mellan tre och fem matcher och förlorar en match. Med tanke på hur jämn årets Superettan är så räcker sannolikt 49 poäng till en kvalplats.

Ponera att en kvalplats är det absolut bästa som ÖIS kan hoppas på denna säsong nu när Norrköping och Sundsvall har gjort ett ryck i toppen av tabellen. Vad säger då historien om superettanlagens chanser att spela i Allsvenskan nästföljande säsong. Dess värre ser det inte så jättebra ut. Sedan säsongen 2000 har laget från Superettan vunnit tre kvalserier, medan laget från Allsvenskan har vunnit sex serier (som ni säkert minns blev det ingen kvalmatch säsongen 2007 eftersom Allsvenskan då utökades till 16 lag). Säsongerna 2005 (GAIS), 2006 (IF Brommapojkarna) och 2008 (IF Brommapojkarna) vann laget från Superettan den ”aggregerade matchen”. Och det är väl det enda positiva också, att laget från Superettan har vunnit tre av fyra kvalmatcher under perioden 2005 till 2009. Kanske, kanske finns det ändå hopp!

Frågan är då vilket allsvenskt lag ÖIS helst vill möta om man (mot all förmodan) skulle lyckas greja kvalplatsen? Enligt folk-in-the-know vill Janne Andersson väldigt gärna möta Halmstads BK i en kvalmatch. Och det kan man väl ha full förståelse för. Revansch är en rätt bäst serverad kall eller hur är det man brukar säga? Det ryktas annars om att AIK är en drömmotståndare för många uppe på ÖIS-gården. Varför? Ingen aning, men man kan ju anta att det är något lockande för spelare och ledare att få en chans att spela ut regerande mästarna – tillika Sveriges mest katastrofskötta klubb – ur Allsvenskan. Rent stämningsmässigt kan man ju också anta att en direkt avgörande match på ett fullsatt Råsunda kan fungera som morot och tändvätska för resten av säsongen. För många av spelarna i dagens ÖIS skulle en sådan upplevelse förmodligen bli karriärens höjdpunkt.

Personligen ser jag gärna att ÖIS får möta Djurgårdens IF FF. Dels för att vi har en gås oplockad med de gubbarna. Och den här gången kommer vi inte till spel med någon djävla trebackslinje. Näe, näe, näe, tro inte det! Inte heller kommer vi att flytta ner Alex Perreira på vänsterbacken och ge er handikapp i form av billiga straffar. Nej, den här gången är vi ”pissed” och vi menar allvar (om vi nu tar oss till kvalspel). Dels för att det sannolikt är grymt svårt för ett lag att greja två kvalmöten inom loppet av ett år. Bara vetskapen om att man för andra året i rad inte håller måttet i Allsvenskan måste vara ett tungt ok att bära. För att inte tala om den psykiska påfrestningen från fans och Stockholmsmedia. Nej, jag möter gärna Djurgården i en kvalmatch. Det känns trots allt som att ÖIS har en hyfsad chans att göra bra i från sig i en sådan match.

Om det inte blir Djurgården så hoppas jag på IF Brommapojkarna eller Gefle IF. Mest för att det känns som att ÖIS ska ha en bra chans mot båda dessa lag. Gefle är kraftigt försvagade jämfört med senast vi mötte och ”ägde” dem i Svenska Cupen och Brommapojkarna har verkligen inte sett stabila ut i år. Men det är klart, samtidigt vill man ju att Janne Andersson ska få knäppa sin gamla arbetsgivare på näsan. Halmstad är dessutom en bättre bortamatch än Gefle och Stockholm. Hemmamatch på bortaplan!

Det enda lag som jag inte vill möta är BK Häcken. Till stor del eftersom det är en mardrömsmotståndare för ÖIS. När vann vi senast mot Häcken? 14 augusti, 2005! Dessutom är Peter Gerhardsson en för djävla grym taktiker. Och så har de ju Joooooouuuunas Henriksson också, som älskar att betala tillbaka för gammal ost.

Nej, om jag får bestämma klarar ÖIS kvalplatsen och får då möta Halmstads BK. Vad gör man inte för att hålla sin huvudtränare på gott humör.

Alla till Halmstad!

Jun 012010
 

Så var det då äntligen dags för Sambadefensiv att ta över stafettpinnen från tidigare generationer av ÖIS-skribenter. Från och med i dag kommer Sambadefensiv att köra den klassiska intervjuserien ”Med bindel om armen” som ett återkommande inslag under säsongen. Intervjuobjekt är ÖIS lagkapten, Björn Anklev, som var vänlig nog att ta sig tid att besvara alla våra närgångna och nördiga frågor om ditten och datten.

Under en dryg timme snackade vi ÖIS, Superettan och fotboll i största allmänhet. I slutänden blev emellertid intervjun så lång, fyllig och omfattande att vi har känt oss tvungna att dela upp den i fyra delar. Allt för att öka läsvänligheten och minska risken för information overload. Vi hoppas att ni har överseende med det. Den första delen publiceras i dag och resterande delar kommer under veckan. Perfekt läsning när du behöver en paus från jobbet, målandet på torpet eller ogräsrensningen.

I denna första del pratar Björn en del om sina tidiga år som fotbollsspelare, om tiden i Halmstads BK och hur det är att komma på provspel till en klubb. Dessutom snackar vi en del om hur det är att spela på många olika positioner och om var Björn helst spelar om han själv får bestämma och vem som är den bästa yttern som han har mött under sina år som ytterback. Avslutningsvis har vi även frågat Björn om han efter sin starka fjolårssäsong hade några anbud från andra klubbar och hur han ser på ryktet att han skulle vara på väg till danska ligan och Aalborg BK.

I den andra av de tre kommande delarna kommer ni att få läsa mer om hur Björn Anklev ser på sin roll som lagkapten, om hur Anders Prytz och Marcus Allbäck var som lagkaptener och om Allbäck fick för stort ansvar och inflytande under fjolårssäsongen. I del tre avhandlas Björns syn på den hittillsvarande säsongen och han gör även en intressant jämförelse mellan ÖIS ’08 och ÖIS ’10. I den fjärde och avslutande delen snackar vi taktik, spelidé och tränare. I denna del kommer ni bl.a. att få reda på hur det är tänkt att ÖIS ska spela och hur Björn ser på Pavel Zavadils nya roll som defensiv mittfältare och om årets ÖIS är för beroende av Álvaro Santos och Pavel Zavadil.

OK, är du redo? Ja, vad bra, då åker vi!

Jag tänkte att vi kunde inleda med en så pass klassisk fråga som hur din fotbollskarriär startade?

Jag bodde i en liten, liten håla utanför Nyköping. En mil utanför ungefär. Och jag började spela i ett lag som heter IK Tun, som i dag spelar i division fem eller sex. Där höll jag väl på de klassiska knatteåren. Till det att jag var tio eller elva år, då flyttade jag ytterligare längre utanför stan.

Till Vrena. Ännu längre ut på bonnvischan. För där hade de ett väldigt intressant pojklag, som var väldigt bra. Ett lag som alltid var bra när man mötte de äldre lagen. Det var som en liten utmaning för mig, eftersom de ville ha dit mig.

När jag var 15 år så ringde de inifrån stan – Nyköping. De ville ha mig till Bissarna. Det var egentligen ingenting att fundera på. Dels hade jag många kompisar som spelade i Bissarna, dels är det dit man vill när man spelar i Nyköping.

Vilken serie spelade Bissarna i då när du gick dit?

Då spelade de i tvåan. Jag kom alltså dit som junior och spelade i juniorlaget till det att jag var 17 år, då jag kom upp i a-laget.

Efter det spelade jag i nästan två år i en division 5-klubb. Samtidigt som jag gjorde lumpen 1998/99.

Sedan var det tillbaka till BIS igen. Fram till 2004, eller egentligen hösten 2003, när Janne Andersson ringde mig och ville att jag skulle komma och provträna med Halmstad. Så jag åkte ner till Halmstad, provtränade och spelade två b-lagsmatcher, bl.a. mot ÖIS faktiskt. ÖIS b-lag och Malmö FF:s b-lag. Och det gick helt OK.

I den vevan tror jag att jag hade lite tur för det var Jonas Thern som var tränare då, och Janne var andretränare. De skulle byta tränare och jag tror att jag hade lite tur att det blev Janne som tog över som huvudtränare, för hade de tagit in en ny tränare där hade han säkert inte haft koll på att jag hade varit där [och provtränat]. Janne blev huvudtränare och då ville han ha dit mig. Så hösten ’03 flyttade jag ner och skrev på från och med den första januari ’04.

Som pojklagsspelare, vad spelade du på för position i laget?

Det var som nu faktiskt. Jag har väl egentligen alltid varit mittfältare eller forward. I alla fall från allra första början. När jag sedan jag kom upp i a-laget; det var det här klassiska att det behövdes en högerback; då spelade jag högerback i ett par år. Näst sista året i Nyköping höll vi på att åka ur, det gick riktigt dåligt och det var snack om klubben skulle köpa in en forward.

Och då gick du upp på topp istället?

Ja, då kom vår målvakt på att ”hey, du är ju gammal forward” och då började jag spela forward. På den hösten gjorde jag åtta mål och vi klarade oss kvar. Sedan fortsatte det med att jag spelade forward hela säsongen efter det och då gjorde jag väl 28 mål på en säsong.

Det var väl det som fick Janne Andersson att få upp ögonen för mig. Plus att min sambo skulle flytta ner och börja plugga. Hon hävdar att det var hennes förtjänst att jag hamnade i Halmstad, men jag vet inte. Plus att min tränare i Nyköping hade lite kontakt med Halmstads U21-ansvarige. Det var många grejer där som gjorde att allt föll på plats. Man måste ha lite tur. Och det tror jag att jag hade.

När bestämde du dig för att du skulle satsa på fotbollen och när insåg att du att du skulle kunna ha fotbollen som ett jobb?

Drömmen har väl alltid funnits. Det har den ju som sagt. Fotbollen har inte varit det mest prioriterade för mig så himla länge, utan jag spelade både hockey och bandy och mycket musik innan jag började satsa på fotbollen. Det kändes som ganska avlägset när jag spelade i Nyköping, eftersom jag visste att den vägen var rätt svår att gå. Nyköping är inte förstavalet för storklubbarna, eftersom du har nära till Stockholm; du har nära till Norrköping, som har fotbollsgymnasium; och du har nära till Eskilstuna, som har väldigt bra ungdomslag.

Men samtidigt måste det väl ändå vara IFK Norrköpings och Stockholmsklubbarnas upptagningsområde?

Jo, det är det. Så är det ju definitivt. I den vevan som jag skulle ner och provträna i Halmstad ville IFK Norrköping att jag skulle komma till dem också, vilket jag i och för sig tackade nej till, eftersom jag skulle till Halmstad istället.

Så tankarna om att det var möjligt kom väl egentligen när jag var 20 någonting. Jag vet att det var några Stockholmsklubbar som var och tittade under 2002, men det blev aldrig någonting. Då kände man väl ändå att man hade en chans, eftersom det gick bra, men det är klart, så ska man ju ha lite flyt också. Egentligen var det väl inte förrän Janne ringde som jag förstod att nu har jag chansen och nu måste jag ta den.

Hur var det då att komma till Halmstad och provträna? Det kan väl inte vara så lätt. Hur är det att komma som provspelare till en klubb?

Nej, det är det inte. Det är skitsvårt. Nu hade jag tur som fick vara där i sju dagar och att jag fick spela två b-lagsmatcher. Det gjorde ju att jag hade sju dagar på mig att prestera och två matcher på mig att visa vad jag gick för. Samtidigt är det ju svårt. Det är sju dagar och man ska visa att man är värd att satsa på.

Jag tänker mig att just de där matcherna och att få visa upp sig i en matchsituation gör sitt till?

Absolut. Det gör det. Matcherna gick bra, men jag tror väl just att det där att man får tid på sig [är allra viktigast]. Visst, du måste visa kvalitet, men samtidigt är det kanske viktigast att visa inställning och att man verkligen vill det här.

Det är klart. Jag lider lite med de som är och provtränar med oss i ÖIS. Spelare som kommer och som ofta inte har sju dagar på sig, utan de är kanske här tre dagar och kanske får en b-lagsmatch. Visst, gör du bra ifrån dig då så får du ofta komma tillbaka och testa mer, men det gäller att du sätter det på de här dagarna.

Jo, för oss som står vid sidan om ser det knepigt ut med spelare som bara är på ÖIS-gården i två till tre dagar. Det måste vara ruskigt svårt att göra avtryck på så pass kort tid?

Jo, så är det ju, samtidigt är jag övertygad om att är det någon spelare som klubben är intresserad av så håller man koll på den spelare även på hemmaplan.

Men just det där upplevde jag som ganska svårt, att du verkligen var tvungen att lyckas på de där sju dagarna och de där två matcherna. Och det är inte så lätt att göra på beställning. Man är lite smånervös och man får spela med landslagsspelare. Det är inte lätt.

Ja, vilka var det som spelade i Halmstad när du var där och provspelade. De hade väl ett rätt bra gäng då?

De hade ett jättebra lag när jag var där. De jag kommer ihåg från när jag var där och provtränade var Micke Nilsson. Så klart. ”Turbo” [Magnus Svensson] som är en gammal legend i Halmstad. Och så hade de Tommy Jönsson och Tomas Zvirgzdauskas, som det året var två av allsvenskans bästa mittbackar, sedan hade de Sharbel Touma, som var fantastisk det året jag var där, och Patrik Ingelsten.

Ja, de hade ett bra lag det året.

Nästa år kom ju även Markus Rosenberg och Yaw Preko till klubben. Så det var en upplevelse att vara där.

Dessutom var Jonas Thern tränare i klubben när jag var där. Hela grejen är ju rätt stor och att då samtidigt prestera under det trycket. Det är rätt lurigt. Men det gick ju bra.

Vi var inne på det här tidigare att du har spelat på ett antal positioner under din karriär och jag undrar lite hur man som spelare ser på det här med att spela på ett flertal olika positioner? Du sticker kanske ut särskilt mycket med tanke på att du under de senaste två veckorna har spelat ytterback, yttermittfältare och anfallare?

Mmm. Jag har funderat en del själv på det där. Från början funderade jag inte alls, utan när man kom upp i a-laget i Nyköping så ville man bara spela. Var det då att man fick spela mittfält så gjorde man det, fick man spela back så var man glad för att man fick spela.

Det är kanske det som sitter i än i dag; att man alltid har kommit som underdog. Det var egentligen likadant när jag kom till Halmstad, då var det inte självklart att jag skulle spela. Så klart. Jag skulle kriga mig till en plats. Och jag kom dit som forward, men med tanke på att klubben också hade Rosenberg, Preko, Ingelsten och Olle Kullinger var det inte givet att man skulle spela. Jag var inte första-, andra- eller tredjevalet.

Det året hade Halmstad ett jättelag. Det var ett fantastiskt år och det var kul att vara där då. Jag fick göra mitt första inhopp som högerytter och sedan gjorde jag mellan tolv och femton matcher som högerytter. Det var inte något som var konstigt för mig. Året efter fick jag spela högerback, eftersom vi hade lite problem i backlinjen med spelare som gick sönder, och när då Janne fick reda på att jag hade spelat back tidigare frågade han om jag kunde göra det igen.

Så som du ser är det ganska naturligt för mig att spela så som jag gör. Sedan kan jag väl så här i efterhand tänka att det hade varit bra att ha en plats att kriga om, och att verkligen försöka ta den platsen. Samtidigt, hade jag varit så bestämd på att spela forward under tiden i Halmstad, så hade jag kanske inte spelat en enda match. Jag har inga problem med att spela på det sättet.

Det finns alltså inga nackdelar med att byta position så här ofta?

Nej, jag tycker inte det. Inte som det har varit i min spelarkarriär. Det är väl om man hade haft en position så hade man kanske kunnat bli mer spetsad på den positionen, men samtidigt som det har blivit för mig, så har det bara varit positivt.

Om du själv fick välja, var spelar du helst?

Det är faktiskt lite beroende på match och matchbild. Rent spontant så är jag forward. För det är faktiskt roligast att spela där. Att göra mål är skitskoj och man får vara med varje gång det händer något. Och det är ganska hög fart varje gång man är inblandad i spelet.

Samtidigt vet jag inte om jag hade velat spela forward under förra säsongen, för då spelade vi inte på ett sådant sätt att man var med i spelet. Eller det är klart på hösten hade det kanske varit kul.

Men du gjorde någon match och någon halvlek som forward även i fjol, eller hur?

Jag spelade väl forward i hemmamatchen mot Djurgården. I 0-0-matchen, och det var väl en OK match att spela forward i, för då hade vi i alla fall ganska mycket boll, eftersom de också var lite skakiga där på våren. Samtidigt att spela forward i en match när man bara får springa och jaga hemåt är inte så roligt, utan då är det betydligt roligare att spela back som jag gjorde förra året, då får man vara med i spelet.

Om du hade fått önska dig en enda önskning som skulle förbättra en enda fotbollsegenskap hos dig som gjorde dig bäst på plan på just det. Vilken egenskap hade du valt att förbättra då?

Oj! Det var inte lätt. Det finns många egenskaper, men det jag skulle välja är så klart tillslaget. Jag är imponerad av de [spelare] som har ett bra tillslag. Om vi tar Alex Perreira som exempel, han har ett bra tillslag och det är en egenskap som är ovärderlig när den väl sitter där. Som mot Sundsvall senast, där han hade jättebra inlägg. Det är väl det jag skulle vilja förbättra och gärna ha och vara bäst på plan på just det. Och då menar jag kanske inte skott i sig utan mer den exakta bollträffen.

Kan man träna upp det? Jag tror att jag läste någon gång att Elfsborg hade en person i tränarstaben som ägnade mycket tid åt att lära spelarna att träffa bollen rätt och jag minns att Martin Pringle jobbade en hel del med målvakterna och deras bollträff under fjolåret.

Jag tror nog att man kan träna på det. Absolut. Jo, det är jag övertygad om att man kan träna upp. Det är väl kanske inte det första man prioriterar på träningar utan då är det mer touchen när det gäller att ta emot passningar och liknande.

Dina glidtacklingar är något som publiken har lärt sig att uppskatta, samtidigt finns det de som menar att man enbart behöver ta till en glidtackling när man har missat att göra rätt sak i förstaläget. Hur ser du på det och hur känns det egentligen när du får in en riktig pärla till glidtackling och kommer ut som spelförande spelare?

Jag kan delvis hålla med de som säger att det är lite av en nödlösning. Janne Andersson är också inne på det; att man ska inte behöva glidtackla. Samtidigt kan jag som högerback tycka att när glidtacklingarna väl sitter, då kan jag spela lite offensivare. Jag kommer ofta på fel sida boll och måste göra den där glidtacklingen. Men jag kan också ligga på gränsen mer. Jag kan vara med på en chansbrytning, vilket också gör att det finns en risk att bollen kommer bakom mig, men med en glidtackling hinner jag ändå hem och kan göra en brytning.

En glidtackling kan också var ett sätt att tända både mig själv och övriga spelare i laget. Och just som du säger, lyckas man med en glidtackling så är det så skönt att se. Det är precis som när någon på mittfältet gör en brytning, det behöver inte vara en glidtackling, men när någon smäller på ordentligt eller gör en ordentlig brytning då får man den där tändvätskan inom laget.

Lite så ser jag på mina glidtacklingar, de fungerar både som brytning och som energigivande för laget. Istället för att jag ska stå rätt och skjuta ut bollen till inkast så gör jag en glidtackling som kanske får i gång både oss i laget och publiken.

Vilken är den bästa ytter som du har fått tampas med som högerback (eller vänsterback) oavsett serie och match?

En spelare som jag tycker är riktigt bra är Michael Görlitz i Halmstad. Jag spelade i och för sig vänsterback när vi mötte Halmstad borta. Det är en spelare som är bollskicklig, väldigt snabb och duktig på att behandla bollen, vilket gör att man inte riktigt vet om han ska gå på in- eller utsidan. En snabb spelare som bara kan gå åt ett håll är inte så svår att läsa. Den kan man styra, men Görlitz kan gå åt bägge hållen, så det är den första spelare jag kommer att tänka på när jag får den frågan. Han var svårt att möta.

Sedan är väl det den stora skillnaden mellan Allsvenskan och Superettan, att Allsvenskan har fler sådana spelare. Man möter nästan en sådan i varje match i Allsvenskan, medan enbart några av lagen i Superettan har sådana spelare.

Jag tänkte annars på det att om man jämför med säsongen 2008, när ÖIS var nere i Superettan sist, och årets serie så är tempot högre nu. Då var det ofta ganska lågt tempo i matcherna, men det är det inte nu.

Det är högre nu. Helt klart. Jag känner att det är betydligt högre än sist vi var nere. Jag tror att det är hela den här upphaussningen som gör det. Alla lagen är mer taggade nu. Det känns som att vi hade mer ro ’08.

ÖIS fjolårssäsong var som vi alla vet inget vidare, men du gjorde ändå en ganska stark säsong. Hade du några erbjudande från andra klubbar efter säsongen?

Nej. Inga konkreta erbjudanden. Jag hade ju kontrakt även över säsongen 2010 med ÖIS så det hängde inte på mig, utan det var väl i sådana fall om Dick hemlighöll någonting för mig, men det har jag svårt att tro. Det har han inte gjort. Jag hade inga erbjudande och jag hade inte heller några planer på att lämna klubben.

Och vad skulle krävas för att du skulle lämna klubben?

Jag tror att jag har sagt det någon gång förut, det som krävs är om det skulle vara någonting som skulle locka utomlands. Det är väl det som skulle kunna vara någonting. Jag trivs bra i klubben och i laget. Det här med Allsvenskan och Superettan är inte så viktigt för mig. Självklart vill jag spela i Allsvenskan, eftersom det är en nivå högre upp, men det skulle inte vara avgörande. Om jag spelar i ÖIS eller inte har inte med det att göra. För att jag ska byta klubb just nu krävas det något äventyr som jag inte varit med om tidigare.

Så ryktet om Ålborg behöver vi just nu inte ta på så stort allvar…

Haha! Det vet jag absolut ingenting om, så det kan jag inte uttala mig om.

Jan 112010
 

Att Roy Miller inte kommer att spela i ÖIS säsongen 2010 har stått klart länge. Enligt Dick Last vill inte Miller spela i Superettan eftersom han vill försöka ta tillbaka sin plats i Costa Ricas landslag. Sådant får man väl helt enkelt acceptera.

Det finns dock en hel del ÖISare som önskar annat. Hållit tummarna. Knutit näven i byxfickan. Hållit hoppet vid liv. Önskat. Drömt. Bett till högre makter? Vad annat kan de göra med tanke på vad övriga vänsterbackar, Björn Anklev undantagen, presterade under 2009.

Nu kan vi dock sluta att hoppas. Enligt bloggen The Offside är nämligen Miller klar för New York Red Bulls i amerikansk MLS. Hasse Backes nya lag, ni vet.

Miller kom till ÖIS på lån från Rosenborg och gjorde sammanlagt 14 matcher under sensommaren och hösten 2009. Högt och lågt. Minst sagt. Personligen kommer jag nog att komma ihåg Roy Miller för den enorma glädje som han visade upp efter Alexander Mellqvist matchavgörande mål i 2-1-segern mot Halmstads BK. Rent fotbollsmässigt var han allt för ojämn för min smak. Visst, han var bra mycket bättre än övriga alternativ, men han stod också för ett antal hårresande misstag. Vem kommer någonsin att glömma insatsen som mittback under andra halvlek i bortamatchen mot BK Häcken? Och hur Miller gick på John Chibuikes sockersöta dragning runt stödbenet? Brr. Hål i magen. Den bilden sitter fortfarande som klistrad på näthinnan. Där dog säsongen 2009. Snälla, låt mig aldrig mer uppleva det minnet.

Det här betyder dock att Dick Last och Janne Andersson måste leta efter en ny vänsterback. I nuläget har vi som jag ser det bara ett gångbart alternativ på vänsterbacken och det är oprövade Adam Eriksson. Tommy von Brömsen och Björn Anklev har förvisso gjort inhopp på den positionen men det kan nog knappast ses som någon långsiktigt hållbar lösning. Anklev ska spela högerback eller högre upp i planen och von Brömsen är som bäst back-upp till Dennis Jonsson, Robin Jonsson och David Leinar (om han nu skriver på sitt nya kontrakt). Jag måste säga att det känns lite småobehagligt att vi inte kan hitta en permanent och bra lösning till våra vänsterbacksproblem. Var höll Last hus när Assyriska knöt till sig David Björkeryd? Nej, nu är det dags att agera! Ska ÖIS bli ett topplag och utmana Assyriska om seriesegern måste laget få in en riktigt vass vänsterback. Vi behöver en spelare som kan dominera sin kant, både offensivt och defensivt. Och var tusan hittar man en sådan spelare? Och dessutom för inga pengar alls? Frågan är om det är här som förhandlingarna med IF Elfsborg om Johan Sjöberg kommer in. Den minnesgode läsaren minns säkert att Sjöberg gjorde en halvlek som vänsterback (andra halvlek i 2-2-matchen borta mot Örebro SK).

Som jag ser det måste ÖIS förstärka på tre positioner: backplatsen till vänster, det centrala mittfältet och anfallet.

UPPDATERING: Även Sportsday.se har skrivit om att Miller är klar för Red Bulls. Ni hittar artikeln här.