Nov 102013
 

I detta nu spelas en av kvalmatcherna till kommande vårs gruppspel i svenska cupen. Anledningen till att den spelas nu är att Elfsborg var i full färd att kvala in till europaspel när övriga lag i Sverige kvalade till Svenska Cupen. Matchen spelas i Kristianstad mellan hemmalaget KFF och IF Elfsborg. Det är egentligen inget speciellt med matchen som förmodligen kommer vinnas av bortalaget. Det finns dock något som skaver en aning. Se bilden nedan:

Är det någon som lägger märke till något i listan av sponsorer? Nej jag menar inte att Team Sportia är en dålig sportaffär eller att ICA Maxi inte erbjuder det utbudet av charkvaror jag efterfrågar. Det är den blågula logotypen ovanför Team Sportia som mina ögon fastnar på.

Att en förening i en av landets högsta serier väljer att sponsras av ett parti som är uppenbart främlingsfientligt är i mina ögon inget annat än skrämmande. Vad jag vet har man inte sponsorn tryckt på sina tröjor utan Sverigedemokraterna står enbart som sponsor för just den här matchen. Det är dock fortfarande beklämmande.

Som sponsor ingår man ett samarbete med klubben och man blir beroende av varandra. Hur stora möjligheterna att Kristianstads FF utvecklar samarbetet kring den här matchen till något djupare är vet jag inte. Däremot är det beklämmande att det ens händer. Att heta, Selimovic, Kacaniclic eller Karisik och ta på sig den svartvitrandiga tröjan för Kristanstad idag kan inte kännas speciellt välkomnande.

Att som spelare med invandrarbakgrund spela i en klubb som samarbetar med ett öppet främlingsfientligt parti är på alla sätt så fel det kan bli. Det är alltid så fel det kan bli. Sverigedemokraterna i Kristanstad som bland annat länkar artiklar om gruppvåldtäckter  från rasistiska hemsidan avpixlat på sin facebooksida med texten ”Det nya Sverige!” är ett parti som rimmar ganska dåligt med den moderna integrerande fotbollen i Sverige.

Kristianstads FF bör ta sig en funderare kring flera saker.

 

Kanske börjar det bli lite av en vana. Att Jonathan Azulay, IFK-lånet, blir uttagen och kallad att spela med Sveriges U21-landslag. Inringd blev han när det vankades matcher mot Kroatien och England och nu är det alltså dags igen. Två EM-förberedande matcher står på programmet där Schweiz (6:e juni) samt Kuba (11:e juni) står för motståndet. På Nationaldagen beger de sig till Myresjöhus Arena i Växjö, varpå de sedan reser till Marbella för att fem dagar senare möta Kubas motsvarighet.

Azulay är uttagen till landslaget Foto: Bildbyrån

Sedan tidigare har han två U21-matcher på sitt CV, men han har varit med hela vägen. I tidigare ungdomslandslag har han varit lagkapten och totalt har har gjort 23 framträdanden i U19- och U17-landslaget genom åren. En mängd som han nu kan addera i och med sin medverkan i U21.

Som en följd av att han är kallad kommer han att missa ÖIS hemmamatch mot Östersunds FK den åttonde juni. Det därför att han då är i väg och mitt emellan de två matcherna. Således för ÖIS göra sitt bästa för att klara upp det utan honom – och kanske blir det Hannes Sahlins stora chans att finna sitt rätta jag igen.

Matcher:

6 juni, Sverige – Schweiz
11 juni, Kuba – Sverige (Marbella)

U21-truppen i sin helhet:

Patrik Carlgren, IK Brage
August Strömberg, Degerfors IF
Jonathan Azulay, Örgryte IS
Filip Helander, Malmö FF
Sebastian Holmén, IF Elfsborg
Mattias Johansson, AZ Alkmaar
Pa Konate, Malmö FF
Alexander Michel, Syrianska FC
Alexander Milosevic, AIK
Andreas Blomqvist, Mjällby AIF
Nicklas Bärkroth, IF Brommapojkarna
Victor Claesson, IF Elfsborg
Oscar Hiljemark, PSV Eindhoven
Mikael Ishak, FC St Gallen AG
Simon Kroon, Malmö FF
Sam Larsson, IFK Göteborg
Oscar Lewicki, BK Häcken
Christoffer Nyman, IFK Norrköping
Robin Quaison, AIK
Simon Thern, Malmö FF

Mar 092013
 

Det är inte bara för a-laget som det vankas tävlingsmatcher de kommande veckorna. Nej, faktum är att även ÖIS U 19 (tidigare Tipselit Äldre) samt ÖIS U17 (tidigare Tipselit Yngre) drar igång med cupspel denna helg. Och det i den nyskapade Ligacupen, som den så vackert kallas. Precis som i herrarnas Svenska Cupen är lagen indelade i grupper om fyra i varje där man i en enkelserie möter samtliga lag varpå gruppvinnaren avancerar vidare i jakten på Ligacupvinsten. Ett intressant och roligt upplägg som precis som för a-trupperna gör att det börjar gälla lite mer än vad det vanligtvis gör när man bara träningsspelar fram tills dess att säsongerna och seriespelet drar igång på allvar lite senare.

U19
ÖIS U19 har tidigare under vintern hunnit med att träningsspela fyra gånger. Resultatmässigt vann de två och förlorade två. Vinnande ur striden gick de mot Lerkils a-lag samt mot FC Trollhättans U19-gäng, samtidigt som man förlorade med hela 6-0 mot BK Häcken och även fick se sig besegrade av norska Lörenskog (2-4) på ÖIS-gårdens konstgräsmatta.

Att döma av ÖIS hemsida är det också de enda träningsmatcher som ÖIS U19 hinner med denna säsong. För nu drar Ligacupen igång och kommer ta upp all tid. Först ut var Halmstad BK (redan avklarad under dagen), nästa helg väntar Falkenbergs FF och avslutningsvis kommer ÖIS att derbyspela mot IFK Göteborg på Valhalla IP den 23 mars klockan 15:30.

Dess värre ser det inte särskilt ljust ut för tillfället. Åtminstone inte sett till den första matchen. Där förlorade laget med 3-0 mot Halmstad BK på Sannarps IP. Inte riktigt vad Sören Börjesson hade tänkt sig, kanske. Nu kommer det att krävas att ÖIS slår både Falkenbergs FF och IFK Göteborg för att ha en chans på gruppvinsten – men utan att döma alltför  hårt så känns det som en tuff uppgift att genomföra. Dock inte omöjlig på långa vägar. Bara att spetsa formen!

Spelschemat för gruppen ser ut som följer:

2013-03-09 13:00 Halmstad BK – ÖIS 3-0
2013-03-16 12:30 ÖIS – Falkenbergs FF (ÖIS-gården)
2013-03-23 15:30 IFK Göteborg – ÖIS (Valhalla IP)

U17
För ÖIS U17-lag med Niklas Allback i tränarspetsen har försäsongen innehållit fem matcher. Kryss mot Hovås Billdal IF A och vinster mot Jonsereds U19, Tölös U19 samt Torslandas U17. Den femte matchen förlorade man, 2-3, hemma mot IF Elfsborg. Kanske har ÖIS U17 fått lite spratt i benen! Försäsongen ser åtminstone lovande ut. Vad som också går att säga att är laget inte kommer att spela i samma serie som man gjorde under fjolårssäsongen, utan man kommer istället att delta i en mindre serie med lag från närområdet. Den sägs dock ligga på ungefär samma nivå som den förra rent kvalitetsmässigt. Till skillnad från U19 så har U17 dessutom bokat in ytterligare två träningsmatcher efter det att Ligacupen är färdigspelad. Man kommer då att möta både Oddevold och Utsikten hemma på ÖIS-gården.

Precis som för ÖIS lite äldre juniorer så ingår Halmstad BK, Falkenbergs FF samt IFK Göteborg i gruppen. Man kommer dessutom att möta lagen i samma ordning. Halmstad BK togs om hand under dagen, Falkenbergs FF kommer till Göteborg om drygt en vecka och allt avslutas med ett derby mot IFK Göteborg den 24:e mars på ÖIS-gården.

Tyvärr blev det förlust mot Halmstad BK även för ÖIS U17 tidigare i dag. Visserligen lyckades man kvittera Halmstads 1-0-ledning, men väldigt sent i matchen kunde hemmalaget åter ta ledningen efter en hörnsituation. Riktigt surt! Nu blir det kämpigt även att vinna gruppen och ta sig vidare även för U17-laget. Om det skall inträffa krävs det att ÖIS slår både Falkenbergs FF och IFK Göteborg. Samma visa som för U19-spelarna. En dubbelskräll är det vi får hoppas på. Och visst vore det något!

Spelschemat för gruppen ser ut som följer:

2013-03-09 15:00 Halmstad BK – ÖIS 2-1
2013-03-16 14:30 ÖIS – Falkenbergs FF (ÖIS-gården)
2013-03-24 14:15 ÖIS – IFK Göteborg (ÖIS-gården)

 

Så här dagen innan match går vi på Sambadefensiv vidare med vår ”inför-Svenska-Cupen”-genomgång där vi simpelt nog tar tempen, jämför och kontrollerar vår kommande motståndare. Vi försöker ge er allt matnyttigt, helt enkelt. En liten inblick, utan att ni skall behöva göra er research på egen hand, i hur AIK har skött sig under 2013 första månader. För det gäller att ha stenkoll på vad som väntar. Framför allt för Hans Prytz, Jonas Karlén, Marcus Lantz och hela spelartruppen förstås – men för att kunna göra en bedömning kring vad som är realistiskt att tro och hoppas på så är det väl på sin plats att även supportrarna har ett hum om både det ena och det andra.

AIK, laget som under förra säsongen var med i kriget om guldet ända in i det sista, har fortsatt huvudtränare Andreas Alm vid rodret. Intet nytt på den fronten. Det är inte heller något nytt att man fortsatt räknar med att tillhöra topplagen i Allsvenskan. Man har grunden – laget – för att lyckas. Nu är Råsunda riven och den sista matchen någonsin har nu spelats där, och istället kommer AIK att flytta in på Friends Arena. Tråkigt, tycker somliga. Nu försvinner all tradition. Skönt, tycker vissa. Nu får de en arena i toppklass där det finns en chans att bygga upp en ny vinnarmentalitet. Och publiken är onekligen med. AIK har sålt över 9 000 årskort vilket är Sveriges toppnotering just nu.

Rent resultatmässigt har det faktiskt varit ganska så risigt under 2013. Det får man ta och säga. Målskyttet, speciellt, har sackat rejält. På säsongens fem inledande matcher mäktade AIK endast med att sätta två bollar i nät (ett mot Portland Timbers och ett mot Halmstad BK förra helgen). Pretty fucking far from OK! Visst, man har tappat Mohamed Bangura till Elfsborg, men anfallsbesättningen AIK förfogar över håller fortfarande en oerhört hög klass. Karikari, Goitom, Kennedy, och listan går vidare. Två mål på 450 minuter är ett underbetyg. Det går inte att säga något annat.

Men målskyttet rasslade till å det grövsta i tisdags när man matchade mot AFC United (tidigare Väsby United). Mot ett lite lättare motstånd släppte AIK lös och vann med 5-0. Inget snack om den saken. Där visade klasskillnaden upp sig och siffrorna rann iväg. Kanske lite för långt. Det vore ju riktigt tröttsamt om detta skulle få AIK att finna lösningar som man inte fann under tidigare matcher även på söndag. Att det knöt upp några hårt åtdragna knutar. Att det kommer få AIK att släppa lös lite mer och våga ta lite mer initiativ. Den risken finns. Anfallare, framför allt, behöver göra mål för att må bra. Det må vara en klyscha utöver det vanliga, men det stämmer likväl. Dessutom behöver ett lag som helhet göra mål och vinna matcher för att komma in i en härlig känsla. Kanske har AIK nu hamnat där, kanske får ÖIS känna på detta om bara ett par dagar.

AIK:s matchrad hittills:

2013-02-08 VC Fusion – AIK 1-0
2013-02-17 FC Dallas – AIK 0-0
2013-02-20 San Jose – AIK 0-0
2013-02-23 Portland Timbers – AIK 1-1
2013-03-03 AIK – Halmstads BK 1-2
2013-03-05 AIK – AFC United 5-0

Vad som går att notera gällande AIK inför söndagens match mot ÖIS på Valhalla IP är att man kommer att få klara sig utan mittbacken Niklas Backman. Enligt rapporter fick han avbryta AFC United-matchen efter att olyckligt ha landat fel efter en nickduell i offensivt straffområde med bara tio minuter kvar att spela. Men i och med att han och Per Karlsson agerade mittbackspar den matchen samt att det är Alexander Milosevic och Daniel Majstorovic som har hållit hus i mitten av backlinjen i majoriteten av tillfällena hittills under säsongen så skall det inte ha någon större effekt på AIK och dess prestation mot ÖIS. Andreas Alm hade med största sannolikhet ändå inte placerat Backman i en kommande startelva. Nej, där sägs alltså Milosevic och Majstorovic åter gå in (med möjligheten att Alm istället väljer Per Karlsson tillsammans med endera Majstorovic eller Milosevic, det återstår att se).

Kan bli ett par minst sagt intressanta dueller vid och runt AIK:s backlinje på Valhalla IP. Är ÖIS mittfältare lite mer precisa i sitt djupledsspel kan Emil Karlsson med sin snabbhet säkerligen rycka ifrån både Milosevic och Majstorovic både en och två gånger. Där har ÖIS ett övertag. Men det gäller att Emil Karlsson löper rätt och tar sig ur markeringen av de tuffa och starka backarna och att Johan Lundgren, kanske framför allt, kan hitta bollarna som sätter Emil Karlsson i bra lägen. Mot Syrianska FC var det alldeles för dålig kvalitet i den delen från ÖIS sida, vilket vi fick se tecken på i den första halvleken, och när ÖIS kom ut som ett nytt lag i halvlek nummer två var det inte lika aktuellt att försöka nå Emil Karlsson i djupledslöpningarna. Men nu lär ÖIS få en ny chans. Bara att hoppas att ÖIS har vässat till insticken.

På resterande delar av planen råder det desto större frågetecken. Att Ivan Turina startar i målet känns väl ganska så självklart, men i övrigt finns det alternativ i mängder. Men kanske att Andreas Alm ändå lägger sin tillit till Martin Lorentzon på högerbacken och Nils-Eric Johansson på vänstersidan. Det är åtminstone vad AIK:arna önskar. Mittfältet önskar de mönstra med Robin Quaison, Celso Borges, Ibrahim Moro och Nabil Bahoui även om dessa bland annat kan ersättas av Helgí Danielsson, Viktor Lundberg, Lalawélé Atakora eller Martin Kayongo-Mutumba. Det finns en uppsjö av tänkbara namn.

Mot AFC United spelade duon Christian Kouakou och Kwame Karikari längst upp i planen. Den konstellationen lär nog inte kvarstå till på söndag. Det får vi anta. AIK har sin sista chans att göra någonting av cupspelet då man förlorade mot Halmstad BK med 1-2 i den inledande omgången – och då finns det betydligt mer spets att putta in. Kouakou bör i alla fall få stå åt sidan. Karikari å sin sida ökade nog sina aktier rejält genom att drämma dit ett hattrick i tisdags, och det gör även att han känns som en av kandidaterna. Men bredvid honom lägger jag mina pengar på att Henok Goitom kommer att spela. Goitom som smällde dit en straffspark sent i den förra cupmatchen. Men det hjälpte inte till mer än att snygga till slutsiffrorna den gången.

Men det är ju så det är. AIK måste slå ÖIS för att ha en chans till en Europa League-plats. Misslyckas man med detta blir Syrianska FC-matchen helgen därpå helt betydelselös. Då har de ingen chans att knipa gruppens förstaplats. Tre, eller fyra, poäng kommer inte att räcka. Och det är så klart AIK väl medvetna om. Det var till och med så att Andreas Alm efter förlusten gick ut i media och sade något i stil med att ”nu blir oerhört svårt att bli gruppsegrare.” Det blir en sista chans att rätta till problemet mot ÖIS på söndag. Förmodligen framför ca 4-500 tillresta Stockholmare. Så det vill till att ÖIS är med från start, att taktiken är rätt upplagd och att laget är med från start. Är de inte det så känns möjligheten att kunna vända på skutan i den andra halvleken mindre trolig då AIK säkerligen är vassare och bättre på att döda en match med den matchbild som var förra söndagen än vad Syrianska FC bevisligen är.

Apr 112012
 

Det blev ingen genomkörare i skogen. Men väl ett fullt godkänt genrep.

Försäsongens sista träningsmatch är avklarad och i ärlighetens namn så var det väl inte en av de mest underhållande eftermiddagarna på ÖIS-gården denna vintern. Även om matchen i sig inte var speciellt tråkig så var det svårt att koncentrera sig på något annat än att det är seriepremiär på måndag. Men om man ändå ska försöka säga något om det som hände under de 90 minuterna på plasten så måste det än en gång konstateras att 2012 års version av ÖIS har en tendens att göra mål även om man inte imponerar alltför mycket.

Spelet från ÖIS sida i den första halvleken var väldigt ojämnt. Det  är svårt att påstå något annat. Stundtals lyckas man spela bollen längs med marken hela vägen upp till motståndarnas straffområde och då skapas lägen. Men så av någon anledning ska det ibland sparkas långt. Tanken att försöka nå någon av Emil Karlsson eller Oskar Wallén i djupled och få dem att komma i en mot en lägen med de inte allt för välväxta Elfsborgsbackarna är god. I många fall vann både Oskar och Emil duellerna med Sebastian Holmén och hans kumpaner i den gulsvarta backlinjen. Men situationerna då de duellerna vanns av Oskar och Emil uppstod inte när en hög boll från backlinjen skickades upp mot dem utan de duellerna vanns när laget efter en stunds bolltrillande kring motståndarnas straffområde hittade in till någon av de två kraftpaketen.

Glädjande dock är att långbollarna var färre i denna matchen än va de varit i många av de tidigare matcherna denna försäsongen. Stundtals såg spelet till och med riktigt bra ut och det går i nån mån ändå att konstatera att det går åt rätt håll spelmässigt. Om det är något att anmärka på i anfallspelet förutom långbollarna så är det att det ibland går lite för fort. Det finns en nästan hetsig inställning att bollen så fort som bara möjligt ska in i straffområdet och en målchans ska skapas. I matcher som den mot Qviding är detta sättet att spela alldeles utmärkt. Det blir nämligen mål så fort bollen kommer i närheten av målet då.

Problemet är att det lätt blir ett lite för böljande spel och det skapas inte riktigt någon trygghet i anfallsspelet när det så snabbt som möjligt ska skapas chanser. För egen del hade jag gärna sett att man lite längre stunder kunde hålla bollen inom laget och inte ha riktigt lika bråttom.

Försvarsmässigt är det mycket glädjande att David Leinar mer och mer närmar sig matchform och idag kändes igen som den stabila klippa han var under större delarna av förra året. Hans huvudspel och hans fysik behövs. Det kommer under den kommande säsongen med största sannolikhet slås otaliga mängder långbollar mot David Leinar och de andra i backlinjen och något som visade sig förra året vara en oerhöd fördel var David Leinars huvudspel och förmåga att avstyra anfallsförsöken innan det ens blev någonting. Med andra ord lyder sloganen: ”Mot tjongisar, använd Leinar!”

Kvar att putsa på i backlinjen är då Robin Jonssons uppspel som inte var de bästa idag. Defensivt är Robin oftast fläckfri och att han kommer att göra ett riktigt bra jobb defensivt kommande säsong råder det inget som helst tvivel om. Kvar sedan hans senaste sejour i klubben är tajmingen i ingripandena och förmågan att vara på rätt plats i rätt tillfälle. Däremot finns vissa saker att invända mot hans uppspel som är något svajiga. Just på det området är David Leinar bättre och förhoppningsvis kan ansvaret fördelas på ett annorlunda sätt. Förhoppningsvis behöver det inte slås några långa uppspel från backlinjen över huvud taget och då är problemet löst.

Men va f*n håller jag på med? Hur kan jag gnälla efter en försäsong som denna? Det har ju gått skitbra!

Filip Holländer har ju klivit fram och visat att han är en man för startelvan som knappast kommer att flytta på sig frivilligt. Emil Karlsson har ju gjort fem mål och stundtals varit helt brilliant. Oskar Wallén har ju blommat ut och visat att han faktiskt kan göra precis vad han vill när han känner för det. Klubben har värvat bättre än på länge och har mer en liten budget plockat in fyra nyförvärv som alla gjort det bra. Hannes Sahlin har ju visat att han kan spela både som mittback och vänsterback och dessutom nära på haft ihjäl en gaisare. ÖIS vann nästan mot Gais. Laget har 13-0 i målskillnad de fyra senaste matcherna.Va snackar du om?

Men det visste ni ju redan. Nu kör vi! På måndag smäller det!

 

Så var det då äntligen dags för Sambadefensiv att ta över stafettpinnen från tidigare generationer av ÖIS-skribenter. Från och med i dag kommer Sambadefensiv att köra den klassiska intervjuserien ”Med bindel om armen” som ett återkommande inslag under säsongen. Intervjuobjekt är ÖIS lagkapten, Björn Anklev, som var vänlig nog att ta sig tid att besvara alla våra närgångna och nördiga frågor om ditten och datten.

Under en dryg timme snackade vi ÖIS, Superettan och fotboll i största allmänhet. I slutänden blev emellertid intervjun så lång, fyllig och omfattande att vi har känt oss tvungna att dela upp den i fyra delar. Allt för att öka läsvänligheten och minska risken för information overload. Vi hoppas att ni har överseende med det. Den första delen publiceras i dag och resterande delar kommer under veckan. Perfekt läsning när du behöver en paus från jobbet, målandet på torpet eller ogräsrensningen.

I denna första del pratar Björn en del om sina tidiga år som fotbollsspelare, om tiden i Halmstads BK och hur det är att komma på provspel till en klubb. Dessutom snackar vi en del om hur det är att spela på många olika positioner och om var Björn helst spelar om han själv får bestämma och vem som är den bästa yttern som han har mött under sina år som ytterback. Avslutningsvis har vi även frågat Björn om han efter sin starka fjolårssäsong hade några anbud från andra klubbar och hur han ser på ryktet att han skulle vara på väg till danska ligan och Aalborg BK.

I den andra av de tre kommande delarna kommer ni att få läsa mer om hur Björn Anklev ser på sin roll som lagkapten, om hur Anders Prytz och Marcus Allbäck var som lagkaptener och om Allbäck fick för stort ansvar och inflytande under fjolårssäsongen. I del tre avhandlas Björns syn på den hittillsvarande säsongen och han gör även en intressant jämförelse mellan ÖIS ’08 och ÖIS ’10. I den fjärde och avslutande delen snackar vi taktik, spelidé och tränare. I denna del kommer ni bl.a. att få reda på hur det är tänkt att ÖIS ska spela och hur Björn ser på Pavel Zavadils nya roll som defensiv mittfältare och om årets ÖIS är för beroende av Álvaro Santos och Pavel Zavadil.

OK, är du redo? Ja, vad bra, då åker vi!

Jag tänkte att vi kunde inleda med en så pass klassisk fråga som hur din fotbollskarriär startade?

Jag bodde i en liten, liten håla utanför Nyköping. En mil utanför ungefär. Och jag började spela i ett lag som heter IK Tun, som i dag spelar i division fem eller sex. Där höll jag väl på de klassiska knatteåren. Till det att jag var tio eller elva år, då flyttade jag ytterligare längre utanför stan.

Till Vrena. Ännu längre ut på bonnvischan. För där hade de ett väldigt intressant pojklag, som var väldigt bra. Ett lag som alltid var bra när man mötte de äldre lagen. Det var som en liten utmaning för mig, eftersom de ville ha dit mig.

När jag var 15 år så ringde de inifrån stan – Nyköping. De ville ha mig till Bissarna. Det var egentligen ingenting att fundera på. Dels hade jag många kompisar som spelade i Bissarna, dels är det dit man vill när man spelar i Nyköping.

Vilken serie spelade Bissarna i då när du gick dit?

Då spelade de i tvåan. Jag kom alltså dit som junior och spelade i juniorlaget till det att jag var 17 år, då jag kom upp i a-laget.

Efter det spelade jag i nästan två år i en division 5-klubb. Samtidigt som jag gjorde lumpen 1998/99.

Sedan var det tillbaka till BIS igen. Fram till 2004, eller egentligen hösten 2003, när Janne Andersson ringde mig och ville att jag skulle komma och provträna med Halmstad. Så jag åkte ner till Halmstad, provtränade och spelade två b-lagsmatcher, bl.a. mot ÖIS faktiskt. ÖIS b-lag och Malmö FF:s b-lag. Och det gick helt OK.

I den vevan tror jag att jag hade lite tur för det var Jonas Thern som var tränare då, och Janne var andretränare. De skulle byta tränare och jag tror att jag hade lite tur att det blev Janne som tog över som huvudtränare, för hade de tagit in en ny tränare där hade han säkert inte haft koll på att jag hade varit där [och provtränat]. Janne blev huvudtränare och då ville han ha dit mig. Så hösten ’03 flyttade jag ner och skrev på från och med den första januari ’04.

Som pojklagsspelare, vad spelade du på för position i laget?

Det var som nu faktiskt. Jag har väl egentligen alltid varit mittfältare eller forward. I alla fall från allra första början. När jag sedan jag kom upp i a-laget; det var det här klassiska att det behövdes en högerback; då spelade jag högerback i ett par år. Näst sista året i Nyköping höll vi på att åka ur, det gick riktigt dåligt och det var snack om klubben skulle köpa in en forward.

Och då gick du upp på topp istället?

Ja, då kom vår målvakt på att ”hey, du är ju gammal forward” och då började jag spela forward. På den hösten gjorde jag åtta mål och vi klarade oss kvar. Sedan fortsatte det med att jag spelade forward hela säsongen efter det och då gjorde jag väl 28 mål på en säsong.

Det var väl det som fick Janne Andersson att få upp ögonen för mig. Plus att min sambo skulle flytta ner och börja plugga. Hon hävdar att det var hennes förtjänst att jag hamnade i Halmstad, men jag vet inte. Plus att min tränare i Nyköping hade lite kontakt med Halmstads U21-ansvarige. Det var många grejer där som gjorde att allt föll på plats. Man måste ha lite tur. Och det tror jag att jag hade.

När bestämde du dig för att du skulle satsa på fotbollen och när insåg att du att du skulle kunna ha fotbollen som ett jobb?

Drömmen har väl alltid funnits. Det har den ju som sagt. Fotbollen har inte varit det mest prioriterade för mig så himla länge, utan jag spelade både hockey och bandy och mycket musik innan jag började satsa på fotbollen. Det kändes som ganska avlägset när jag spelade i Nyköping, eftersom jag visste att den vägen var rätt svår att gå. Nyköping är inte förstavalet för storklubbarna, eftersom du har nära till Stockholm; du har nära till Norrköping, som har fotbollsgymnasium; och du har nära till Eskilstuna, som har väldigt bra ungdomslag.

Men samtidigt måste det väl ändå vara IFK Norrköpings och Stockholmsklubbarnas upptagningsområde?

Jo, det är det. Så är det ju definitivt. I den vevan som jag skulle ner och provträna i Halmstad ville IFK Norrköping att jag skulle komma till dem också, vilket jag i och för sig tackade nej till, eftersom jag skulle till Halmstad istället.

Så tankarna om att det var möjligt kom väl egentligen när jag var 20 någonting. Jag vet att det var några Stockholmsklubbar som var och tittade under 2002, men det blev aldrig någonting. Då kände man väl ändå att man hade en chans, eftersom det gick bra, men det är klart, så ska man ju ha lite flyt också. Egentligen var det väl inte förrän Janne ringde som jag förstod att nu har jag chansen och nu måste jag ta den.

Hur var det då att komma till Halmstad och provträna? Det kan väl inte vara så lätt. Hur är det att komma som provspelare till en klubb?

Nej, det är det inte. Det är skitsvårt. Nu hade jag tur som fick vara där i sju dagar och att jag fick spela två b-lagsmatcher. Det gjorde ju att jag hade sju dagar på mig att prestera och två matcher på mig att visa vad jag gick för. Samtidigt är det ju svårt. Det är sju dagar och man ska visa att man är värd att satsa på.

Jag tänker mig att just de där matcherna och att få visa upp sig i en matchsituation gör sitt till?

Absolut. Det gör det. Matcherna gick bra, men jag tror väl just att det där att man får tid på sig [är allra viktigast]. Visst, du måste visa kvalitet, men samtidigt är det kanske viktigast att visa inställning och att man verkligen vill det här.

Det är klart. Jag lider lite med de som är och provtränar med oss i ÖIS. Spelare som kommer och som ofta inte har sju dagar på sig, utan de är kanske här tre dagar och kanske får en b-lagsmatch. Visst, gör du bra ifrån dig då så får du ofta komma tillbaka och testa mer, men det gäller att du sätter det på de här dagarna.

Jo, för oss som står vid sidan om ser det knepigt ut med spelare som bara är på ÖIS-gården i två till tre dagar. Det måste vara ruskigt svårt att göra avtryck på så pass kort tid?

Jo, så är det ju, samtidigt är jag övertygad om att är det någon spelare som klubben är intresserad av så håller man koll på den spelare även på hemmaplan.

Men just det där upplevde jag som ganska svårt, att du verkligen var tvungen att lyckas på de där sju dagarna och de där två matcherna. Och det är inte så lätt att göra på beställning. Man är lite smånervös och man får spela med landslagsspelare. Det är inte lätt.

Ja, vilka var det som spelade i Halmstad när du var där och provspelade. De hade väl ett rätt bra gäng då?

De hade ett jättebra lag när jag var där. De jag kommer ihåg från när jag var där och provtränade var Micke Nilsson. Så klart. ”Turbo” [Magnus Svensson] som är en gammal legend i Halmstad. Och så hade de Tommy Jönsson och Tomas Zvirgzdauskas, som det året var två av allsvenskans bästa mittbackar, sedan hade de Sharbel Touma, som var fantastisk det året jag var där, och Patrik Ingelsten.

Ja, de hade ett bra lag det året.

Nästa år kom ju även Markus Rosenberg och Yaw Preko till klubben. Så det var en upplevelse att vara där.

Dessutom var Jonas Thern tränare i klubben när jag var där. Hela grejen är ju rätt stor och att då samtidigt prestera under det trycket. Det är rätt lurigt. Men det gick ju bra.

Vi var inne på det här tidigare att du har spelat på ett antal positioner under din karriär och jag undrar lite hur man som spelare ser på det här med att spela på ett flertal olika positioner? Du sticker kanske ut särskilt mycket med tanke på att du under de senaste två veckorna har spelat ytterback, yttermittfältare och anfallare?

Mmm. Jag har funderat en del själv på det där. Från början funderade jag inte alls, utan när man kom upp i a-laget i Nyköping så ville man bara spela. Var det då att man fick spela mittfält så gjorde man det, fick man spela back så var man glad för att man fick spela.

Det är kanske det som sitter i än i dag; att man alltid har kommit som underdog. Det var egentligen likadant när jag kom till Halmstad, då var det inte självklart att jag skulle spela. Så klart. Jag skulle kriga mig till en plats. Och jag kom dit som forward, men med tanke på att klubben också hade Rosenberg, Preko, Ingelsten och Olle Kullinger var det inte givet att man skulle spela. Jag var inte första-, andra- eller tredjevalet.

Det året hade Halmstad ett jättelag. Det var ett fantastiskt år och det var kul att vara där då. Jag fick göra mitt första inhopp som högerytter och sedan gjorde jag mellan tolv och femton matcher som högerytter. Det var inte något som var konstigt för mig. Året efter fick jag spela högerback, eftersom vi hade lite problem i backlinjen med spelare som gick sönder, och när då Janne fick reda på att jag hade spelat back tidigare frågade han om jag kunde göra det igen.

Så som du ser är det ganska naturligt för mig att spela så som jag gör. Sedan kan jag väl så här i efterhand tänka att det hade varit bra att ha en plats att kriga om, och att verkligen försöka ta den platsen. Samtidigt, hade jag varit så bestämd på att spela forward under tiden i Halmstad, så hade jag kanske inte spelat en enda match. Jag har inga problem med att spela på det sättet.

Det finns alltså inga nackdelar med att byta position så här ofta?

Nej, jag tycker inte det. Inte som det har varit i min spelarkarriär. Det är väl om man hade haft en position så hade man kanske kunnat bli mer spetsad på den positionen, men samtidigt som det har blivit för mig, så har det bara varit positivt.

Om du själv fick välja, var spelar du helst?

Det är faktiskt lite beroende på match och matchbild. Rent spontant så är jag forward. För det är faktiskt roligast att spela där. Att göra mål är skitskoj och man får vara med varje gång det händer något. Och det är ganska hög fart varje gång man är inblandad i spelet.

Samtidigt vet jag inte om jag hade velat spela forward under förra säsongen, för då spelade vi inte på ett sådant sätt att man var med i spelet. Eller det är klart på hösten hade det kanske varit kul.

Men du gjorde någon match och någon halvlek som forward även i fjol, eller hur?

Jag spelade väl forward i hemmamatchen mot Djurgården. I 0-0-matchen, och det var väl en OK match att spela forward i, för då hade vi i alla fall ganska mycket boll, eftersom de också var lite skakiga där på våren. Samtidigt att spela forward i en match när man bara får springa och jaga hemåt är inte så roligt, utan då är det betydligt roligare att spela back som jag gjorde förra året, då får man vara med i spelet.

Om du hade fått önska dig en enda önskning som skulle förbättra en enda fotbollsegenskap hos dig som gjorde dig bäst på plan på just det. Vilken egenskap hade du valt att förbättra då?

Oj! Det var inte lätt. Det finns många egenskaper, men det jag skulle välja är så klart tillslaget. Jag är imponerad av de [spelare] som har ett bra tillslag. Om vi tar Alex Perreira som exempel, han har ett bra tillslag och det är en egenskap som är ovärderlig när den väl sitter där. Som mot Sundsvall senast, där han hade jättebra inlägg. Det är väl det jag skulle vilja förbättra och gärna ha och vara bäst på plan på just det. Och då menar jag kanske inte skott i sig utan mer den exakta bollträffen.

Kan man träna upp det? Jag tror att jag läste någon gång att Elfsborg hade en person i tränarstaben som ägnade mycket tid åt att lära spelarna att träffa bollen rätt och jag minns att Martin Pringle jobbade en hel del med målvakterna och deras bollträff under fjolåret.

Jag tror nog att man kan träna på det. Absolut. Jo, det är jag övertygad om att man kan träna upp. Det är väl kanske inte det första man prioriterar på träningar utan då är det mer touchen när det gäller att ta emot passningar och liknande.

Dina glidtacklingar är något som publiken har lärt sig att uppskatta, samtidigt finns det de som menar att man enbart behöver ta till en glidtackling när man har missat att göra rätt sak i förstaläget. Hur ser du på det och hur känns det egentligen när du får in en riktig pärla till glidtackling och kommer ut som spelförande spelare?

Jag kan delvis hålla med de som säger att det är lite av en nödlösning. Janne Andersson är också inne på det; att man ska inte behöva glidtackla. Samtidigt kan jag som högerback tycka att när glidtacklingarna väl sitter, då kan jag spela lite offensivare. Jag kommer ofta på fel sida boll och måste göra den där glidtacklingen. Men jag kan också ligga på gränsen mer. Jag kan vara med på en chansbrytning, vilket också gör att det finns en risk att bollen kommer bakom mig, men med en glidtackling hinner jag ändå hem och kan göra en brytning.

En glidtackling kan också var ett sätt att tända både mig själv och övriga spelare i laget. Och just som du säger, lyckas man med en glidtackling så är det så skönt att se. Det är precis som när någon på mittfältet gör en brytning, det behöver inte vara en glidtackling, men när någon smäller på ordentligt eller gör en ordentlig brytning då får man den där tändvätskan inom laget.

Lite så ser jag på mina glidtacklingar, de fungerar både som brytning och som energigivande för laget. Istället för att jag ska stå rätt och skjuta ut bollen till inkast så gör jag en glidtackling som kanske får i gång både oss i laget och publiken.

Vilken är den bästa ytter som du har fått tampas med som högerback (eller vänsterback) oavsett serie och match?

En spelare som jag tycker är riktigt bra är Michael Görlitz i Halmstad. Jag spelade i och för sig vänsterback när vi mötte Halmstad borta. Det är en spelare som är bollskicklig, väldigt snabb och duktig på att behandla bollen, vilket gör att man inte riktigt vet om han ska gå på in- eller utsidan. En snabb spelare som bara kan gå åt ett håll är inte så svår att läsa. Den kan man styra, men Görlitz kan gå åt bägge hållen, så det är den första spelare jag kommer att tänka på när jag får den frågan. Han var svårt att möta.

Sedan är väl det den stora skillnaden mellan Allsvenskan och Superettan, att Allsvenskan har fler sådana spelare. Man möter nästan en sådan i varje match i Allsvenskan, medan enbart några av lagen i Superettan har sådana spelare.

Jag tänkte annars på det att om man jämför med säsongen 2008, när ÖIS var nere i Superettan sist, och årets serie så är tempot högre nu. Då var det ofta ganska lågt tempo i matcherna, men det är det inte nu.

Det är högre nu. Helt klart. Jag känner att det är betydligt högre än sist vi var nere. Jag tror att det är hela den här upphaussningen som gör det. Alla lagen är mer taggade nu. Det känns som att vi hade mer ro ’08.

ÖIS fjolårssäsong var som vi alla vet inget vidare, men du gjorde ändå en ganska stark säsong. Hade du några erbjudande från andra klubbar efter säsongen?

Nej. Inga konkreta erbjudanden. Jag hade ju kontrakt även över säsongen 2010 med ÖIS så det hängde inte på mig, utan det var väl i sådana fall om Dick hemlighöll någonting för mig, men det har jag svårt att tro. Det har han inte gjort. Jag hade inga erbjudande och jag hade inte heller några planer på att lämna klubben.

Och vad skulle krävas för att du skulle lämna klubben?

Jag tror att jag har sagt det någon gång förut, det som krävs är om det skulle vara någonting som skulle locka utomlands. Det är väl det som skulle kunna vara någonting. Jag trivs bra i klubben och i laget. Det här med Allsvenskan och Superettan är inte så viktigt för mig. Självklart vill jag spela i Allsvenskan, eftersom det är en nivå högre upp, men det skulle inte vara avgörande. Om jag spelar i ÖIS eller inte har inte med det att göra. För att jag ska byta klubb just nu krävas det något äventyr som jag inte varit med om tidigare.

Så ryktet om Ålborg behöver vi just nu inte ta på så stort allvar…

Haha! Det vet jag absolut ingenting om, så det kan jag inte uttala mig om.

 

Fjärde omgången i Svenska Cupen lottades under dagen och om ÖIS vinner mot Gefle nästa vecka så väntar det en bortamatch mot Ljungskile. Om vi nu vinner mot Gefle så är det en riktigt bra lottning, vi har en bra chans att ta oss vidare samtidigt som det inte är så fasligt långt till Ljungskile nu när det blev bortamatch. Men först ska vi ju vinna mot Gefle vilket är allt annat än självklart.

Alla åttondelsfinaler:

Segr. GIF Sundsvall/GAIS – IF Brommapojkarna
IFK Norrköping FK/Örebro – Jönköping Södra IF
((Om Örebro vinner mot Norrköping får Jönköping hemmamatch)
Ljungskile SK – Segr. Örgryte/Gefle IF FF
Helsingborgs IF – BK Häcken
Mjällby AIF -Malmö FF
IFK Göteborg – Kalmar FF
IF Elfsborg – Segr. Hammarby/Trelleborg FF
Om Hammarby vinner mot Trelleborg får Elfsborg bortamatch)
Ängelholms FF – Segr. Östers IF/AIK

 

ÖIS Tipselitlag tog i dag en mycket enkel seger när man besegrade IF Elfsborg med 1-3 på Borås Arena. Målen gjordes av Linus Högberg (0-1 och 1-3) och Mikael Odin (1-2). ÖIS dominerade i stort sett matchen från första till sista minut.

Under den första halvleken visade ÖIS upp ett intensivt och synnerligen effektivt presspel där man stressade Elfsborg till enkla misstag på egen planhalva. Jag är tveksam till om bollen över huvud taget var nere i Carl Malinas straffområde förrän i slutet av halvleken. Och var den det så löste backlinjen, med för dagen mycket duktiga Pontus Otterstedt och Joakim Hall samt Felix Sehlström och Robin Raunegger, varje situation utan några som helst problem. Första halvlek var det mer eller mindre spel mot ett mål.

Framåt var ÖIS dessutom riktigt vassa. Med hjälp av ett riktigt rappt och påhittigt kortpassningsspel tog man sig gång på gång till farliga lägen inne i Elfsborgs straffområde. Den stackars Elfsborgsmålvakten måste känt sig som en Londonbo under andra världskriget med tanke på hur mycket det smällde i och omkring hans målområde. Bomb på bomb på bomb.

Med lite drygt tio minuter spelade av den första halvleken bryter Ludvig Brisby Jeppsson ett uppspel i höjd med mittlinjen. I ensamt majestät avancerar sedan Jeppsson över nästan hela Elfsborgs planhalva innan han strax utanför offensivt straffområde släpper ut en utomordentligt precis passning på Ludvig Evenson som kommer ångande i bästa Usain Bolt-stil på yttersidan av sin motståndarback.

Vroom.

Beep-beep.

Out of my way.

Evenson accelererar förbi sin motståndare och kommer helt ren med hemmalagets målvakt. Elfsborgskeepern inser det allvarliga i situationen och kommer ut för att skära av Evensons avslutsmöjligheter. Evenson är dock hur kall som helst och placerar bollen retligt enkelt till vänster om målvakten. Den kommer att gå in… …duns …bollen tar i insidan av stolpen och just precis när Linus Högberg ska tåa in ledningsmålet rensar en hemmaförsvarare undan bollen. Svettigt!

Strax därefter ligger Evenson bakom ytterligare en het ÖIS-chans när han tar emot en passning från Mathias Johannesson ett par meter in på offensiv planhalva, tvåfotar sig förbi en motståndare och slår en utsökt krossboll ut till ÖIS vänsterytter (en ny talang som jag inte har sett tidigare men som kallades Jocke av sina lagkamrater). Den unge liraren sätter bollen under kontroll med en touch, utmanar därefter sin ytterback, blåser förbi och serverar Mikael Odin, som tagit position inne i den bortre delen av straffområdet, en fin boll. Odins språngnick går dock någon meter över ribban.

Det dröjer dock bara några minuter till innan ÖIS spräcker nollan. Återigen är det Ludvig Evenson som visar framfötterna. Med hjälp av en serie kvicka finter, stilfulla vrickningar och ett effektivt väggspel med Linus Högberg tar sig Evenson ner mot Elfsborgs kortlinje. Passningen, snett inåt bakåt, sitter perfekt på Högbergs fot. Smack! En nätt touch och en superb lobb senare ligger bollen i målmaskorna. Och sett till spelet ute på plan är 0-1 helt rättvist.

Efter målet fortsätter Evenson att ha show på sin högerkant. Han gör Elfsborgs vänstermittfältare och vänsterback till sina bitches. Och han håller dem i kort koppel. En nätt lättning över ett utsträckt motståndarben, en medveten temposänkning, därefter ett rappt ryck – explosion – och vi har ett nytt bra läge. Återigen spelar Evenson bollen snett inåt bakåt, och återigen sitter passningen precis på sömmen. Mattias Johannesson lyckas dock inte lika bra som Linus Högberg utan avslutningen går några meter till höger om motståndarmålet.

Med trettio minuter spelade av matchen bryter Joakim Hall ett uppspel på mittlinjen. Med bollen väl vid fötterna ger sig Hall ut på en soloräd. Strax utanför straffområdet hittar Hall fram med en passning till Linus Högberg. Högberg tar emot bollen, tunnlar sin motståndare och skär in i straffområdet. Tyvärr är inte avslutningen lika precis som förarbetet utan skottet går rakt på målvakten.

Drygt fem minuter senare är det Pontus Otterstedts tur att visa sig på den styva linan när han med hjälp av en serie tvåfotare och enkla väggspel tar sig hela vägen in i offensivt straffområde. Otterstedts bredsida går dock precis utanför den vänstra stolpen. Close but no cigar!

Mot slutet av halvleken tappar ÖIS energi och istället för att spela det vårdade och kvicka kortpassningsspel som lagt grunden till det spelövertag man haft under den första halvleken börjar man slarva med passningarna på egen planhalva. Det vårdlösa spelet på egen planhalva ger hemmalaget en chans att vinna bollen högt upp i plan där man enkelt och effektivt kan utmana ÖIS-försvaret. Och med två minuter kvar av första halvlek kommer också kvitteringen som ett brev på posten. Först snurrar Elfsborgs yttermittfältare upp ÖIS-försvaret så det står härliga till, och när han väl kommer fri med Carl Malina lurar knallen ner Malina på marken. Och med Malina på marken, sprattlande som ett hjälplöst barn, släpper elfsborgaren in bollen till en medspelare som bara har att sätta bredsidan till. Kvitterat. Så onödigt, så oerhört onödigt.

ÖIS inleder den andra halvleken minst lika osäkert och oskarpt som man avslutade den första. Laget har dock tur då Elfsborg inte mäktar med att utnyttja ÖISarna mjäkiga och halvloja passningsspel.

Undan för undan tar sig dock ÖIS tillbaka in i matchen och med lite dryga kvarten spelad av den andra halvleken tar matchens gigant, Linus Högberg, emot en passning strax utanför Elfsborgs straffområde. Högberg trixar lite med trasan, drar bollen bakom stödbenet och snurrar upp motståndarnas mittförsvar så pass mycket att de två killarna knappast behöver förfesta innan lördagskvällens utgång på Borås Stadshotell. Hela uppvisningen avslutas sedan med ett pressat skott som tvingar Elfsborgskeepern att tänja ut rejält i en tvättäkta Iker Casilllas-räddning. Panterlikt.

ÖIS fortsätter sedan att dominera och 1-2-målet låter inte vänta på sig särskilt länge. Det är Mikael Odin som står för en härlig individuell prestation när han tar emot en passning cirka 40 meter från motståndarnas mål, håller i från sig en motståndare och skapar sig lite yta. Och drar till. Wham! Bam! Thank you ma’m! Drömträff. Bollen borrar sig upp helt otagbart i målvaktens vänstra kryss. Ett riktigt drömmål!

Efter 1-2-målet fortsätter ÖIS att leka fotboll. Elfsborg har förvisso en och annan giftig kontring, som när Elfsborgs ensamma anfallare springer i från Felix Sehlström och kommer helt fri med Malina i ÖIS-målet. Malina gör dock det enda rätta och kommer ut och gör sig stor och trots att Elsborgsanfallaren lyckas få bollen förbi Malina är det inte tillräckligt för en kvittering då Pontus Otterstedt hinner upp bollen innan mållinjen och kan spela ut bollen till hörna.

Istället är det ÖIS som leker fotboll. Först kortpassar sig Linus Högberg och en medspelare sig igenom motståndarförsvaret. Helt fri med målvakten prickar dock Högberg stolpen. Revanschen skall dock komma. Med ungefär tio minuter kvar av matchen sätter Pontus Otterstedt i gång en attack från sin vänsterbacksposition. På lätta, kvicka fötter dansar sig Otterstedt förbi Elfsborgsspelare efter Elfsbrogsspelare. Samba! Inte ens Markus Birro hade hängt med i de svängarna. Väl inne i målområdet serverar Otterstedt Linus Högberg med en nätt vrickning. Sugen på fler mål gör inte Högberg något misstag utan han smärtar raskt upp bollen i övre högra hörnet. Smack! Saftigt! 1-3 och saken är biff.

Matchen är självklart avgjord och elfsborgarna hänger med huvudena. Något som Linus Högberg utnyttjar till att frispela en lagkamrat men Elfsborgs målvakt står för en jätteräddning och lyckas få ut bollen till hörna. Direkt efter den resultatlösa hörnan blåser domaren för full tid.

© 2012 Sambadefensiv Kontakt: kontakt@sambadefensiv.se Suffusion theme by Sayontan Sinha